Den ärftliga sjukdomen ARVC, som drabbar höger hjärtkammare, kan slå till utan förvarning. Det är en vanlig orsak till att mellan fem och tio unga personer i Sverige varje år faller döda ner under hård träning eller tävling.
Några av dem hade kunnat räddas om man haft tillgång till känsligare diagnostik, med gentester och bättre metoder för avbildning och studier av hjärtfunktionen.
Meriam Åström Aneq, överläkare och doktorand i klinisk fysiologi, följer tillsammans med en kardio-genetisk grupp ett 40-tal patienter och deras familjer med genetiska undersökningar och kontroll av sjukdomsförloppet. I samarbete med tekniker har hon utvecklat metoder för att bättre kunna studera den högra hjärtkammaren med magnetkamera och ultraljud. Resultaten läggs nu fram i hennes doktorsavhandling.
När Meriam Åström Aneq och hennes forskargrupp gentestade en familj där en 18-årig man dött i plötslig hjärtdöd, upptäcktes en dittills okänd mutation i genen PKP2. Mannen var aktiv idrottare och hade ingen känd hjärtsjukdom. Genen hittades sedan hos tre generationer i hans släkt, där några anlagsbärare har tecken på sjukdomen och andra inte.
Sjukdomen ARVC, som uttyds arytmogen högerkammarkardiomyopati, innebär att hjärtceller dör och ersätts av fett och bindväv vilket gör att pumpfunktionen i höger kammare gradvis försämras. Plötslig död kan drabba personer som inte haft några sjukdomstecken alls, medan andra uppvisar symtom som hjärtklappning vid ansträngning, svimningskänslor och yrsel.
-Den mest effektiva behandlingen är att sluta med hård idrott. Man kan också ge betablockerare och i allvarliga fall operera in en liten defribrillator under huden. En sådan räddar många liv, säger Meriam Åström Aneq.
Hon hoppas att ARVCska bli mer känd i sjukvården, så att åtgärder kan sättas in så tidigt som möjligt. Både gentester och noggranna hjärtundersökningar med ultraljud och magnetkamera behövs för att ställa diagnos, följa upp patienterna och ta ställning till lämplig behandling.
Avhandling: Arrhythmogenic right ventricular cardiomyopathy – is it right?
Disputation fredag 7 oktober kl 13:00 i Aulan, Hälsans hus, Campus US, Linköping.
Opponent är docent Maria Eriksson, Karolinska Institutet.
Kontakt: Meriam Åström Aneq, 010-1033378, 0722-224998
ALS (Amyotrofisk lateralskleros) är en svår sjukdom i centrala nervsystemet som drabbar människor i yrkesaktiv ålder. Hos de angripna dör de nervceller i hjärnan och ryggmärgen som styr kroppens muskler. Det leder till en muskelförtvining som breder ut sig och obönhörligen leder till döden.
Orsakerna till ALS är fortfarande okända och många faktorer, både ärftliga och icke-ärftliga, bidrar till sjukdomens utveckling. En viktig roll har enzymet superoxiddismutas-1 (SOD1), vars huvuduppgift är att skydda kroppens alla celler mot skadliga syreradikaler. Av hittills okänd anledning blir det här enzymet felaktigt veckat i de motoriska nervcellerna vid ALS. När enzymets normala struktur förändras av felveckningen får det en giftverkan som dödar nervcellerna. En felveckning av SOD1 på grund av genetiska förändringar var den först påvisade orsaken till ärftlig ALS.
I avhandlingen studeras felveckat SOD1 hos patienter med icke ärftlig ALS i mikroskop och jämförs med en ärftlig form av sjukdomen där genen för SOD1 är muterad. I samtliga fall, både ärftliga och icke-ärftliga, finns felveckat SOD1 som klumpar ihop sig till små proteinklumpar (aggregat), så kallade inklusioner, i de motoriska nervcellerna. Med biokemiska metoder och högupplösande konfokalmikroskopi granskas i avhandlingen dessa SOD1-inklusioner på cell- och molekylnivå. Studierna visar att dessa inklusioner är det mest typiska, alltid förekommande fyndet vid ALS och att de finns i de motoriska nervcellernas cellkroppar, de långa nervtrådarna och cellkärnorna. Även omkringliggande celler i den nervstödjande vävnaden – astrocyter, oligodendrocyter och mikroglia – är drabbade av anhopningar av felveckat SOD1 inne i cellkärnorna.
Resultaten kunde bekräftas i en djurmodell med transgena möss som uttrycker stor mängd normalt SOD1 av den typ som finns hos människa. Dessa möss utvecklade ALS där inklusioner av felveckat SOD1 fanns i hjärna och ryggmärg, på samma sätt som i sjukdomen hos människa. Vidare visas i avhandlingen att ALS och frontallobsdemens uppvisar liknande förändringar i hjärnan på cellnivå och därför kan vara två olika yttringar för samma sjukdomsprocess. Behandling som angriper felveckat SOD1 skulle kunna vara ett sätt att i framtiden bromsa/stoppa sjukdomens utbredning och gynna patienter med alla former av ALS.
Karin Forsberg, som är uppvuxen i Umeå, började forska under sin läkarutbildning vid Umeå universitet och fortsatte efter läkarexamen som doktorand vid Institutionen för medicinsk biovetenskap, enheten för patologi.
För mer information, kontakta gärna Karin Forsberg på
Telefon: 070-2131904
e-post: karin.forsberg@medbio.umu.se
Fredagen den 14 oktober försvarar Karin Forsberg, Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Misfolded Superoxide Dismutase-1 in Sporadic and Familial Amyotrophic Lateral Sclerosis (Svensk titel: Felveckat superoxiddismutas-1 i sporadisk och familjär amyotrofisk lateralskleros).
Disputationen äger rum kl 09.00 i sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är professor Irina Alafuzoff, Uppsala Universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen här.
– Nanopartiklar finns i dag i en rad vardagliga produkter, som solskyddskrämer och kosmetika. Att kunna beräkna deras storlek, form och ytskikt är viktigt för att man ska kunna förbättra deras prestanda inom olika användningsområden, säger Ann-Cathrin Johnsson på institutionen för kemi vid Göteborgs universitet.
En nanopartikel är en partikel med en diameter mycket mindre än en miljondels meter. Så små partiklar påverkas inte av gravitationen och lägger sig därför inte på botten av en vätska eller gas, istället sprider partiklarna ut sig. Eftersom de är så små får de en stor kontaktyta till sin omgivning, vilket ger upphov till många intressanta egenskaper. Nanopartiklar av ett ämne uppför sig helt enkelt annorlunda än större partiklar av samma ämne.
Vissa typer av nanopartiklar kan under vissa speciella betingelser börja slå sig samman, aggregera, och ibland bildas då en gel. Det kan liknas vid när man kokar ett ägg, proteinerna i äggvitan slår sig samman och bildar den fasta struktur vi känner igen som kokt ägg.
I sin doktorsavhandling har Ann-Cathrin Johnsson studerat ett av dessa aggregerande system, kiselsyrasol. Den fasta gel som bildas om man tillsätter salt till kiselsyrasol kan till exempel användas för att täta berg eller stabilisera jordar.
– Jag har vidareutvecklat den metod som hittills bara använts för att analysera nanopartiklar som inte har klumpat ihop sig. Genom att späda ut en kiselsyrasol, som innehåller nanopartiklar som klumpat ihop sig, och sedan föra över dem till gasfas kan de analyseras en och en. Om proverna analyseras direkt efter att de spätts ut ger metoden en rättvisande bild av systemet.
Avhandlingen On the Electrolyte Induced Aggregation of Concentrated Silica Dispersions – An Experimental Investigation Using the Electrospray Technique försvarades framgångsrikt vid en disputation den 30 september. Handledare: Jan Pettersson och Zareen Abbas.
Länk till avhandlingen
Kontaktinformation
KONTAKT:
Ann-Cathrin Johnsson, institutionen för kemi vid Göteborgs universitet
031- 786 9067
0702- 255723
ann-catrin.johnson@chem.gu.se
I kvasikristaller återfinns arabvärldens fascinerande mosaiker på atomnivå:
regelbundna mönster som aldrig upprepar sig. Upptäckten av kvasikristaller stred mot all logik, och Daniel Shechtman förde en tuff kamp mot den etablerade vetenskapen.
2011 års Nobelpris i kemi har fått kemister att i grunden ändra sin syn på fasta material. På morgonen den 8 april 1982 gav Daniel Shechtmans elektronmikroskop en bild som stred mot naturlagarna.
Enligt dåtidens syn på fasta material packade sig atomer inuti kristaller i symmetriska mönster som upprepade sig periodiskt, om och om igen. Upprepning var en förutsättning för att få en kristall, menade forskarna.
Men Daniel Shechtmans experiment visade att atommönstret i kristallen framför honom absolut inte kunde upprepas. Det var ungefär lika ologiskt som om han hade hittat en fotboll gjord av bara sexhörningar (en sfär kräver både fem- och sexhörningar). Därför blev upptäckten enormt kontroversiell. När Daniel Shechtman argumenterade för den blev han till och med ombedd att lämna sin forskargrupp. Men hans kamp har lett till att forskar-världen har fått ändra sin syn på materiens innersta.
Så kallade aperiodiska mosaiker, liknande de som pryder medeltida arabiska byggnadsverk som templet Alhambra i Spanien och helgedomen Darb-i Imam i Iran, har hjälpt forskare att förstå hur kvasikristaller ser ut på atomnivå. I aperiodiska mosaiker och i kvasikristaller är mönstren regelbundna – de följer matematiska regler – men de upprepar sig aldrig.
När forskare räknar på Shechtmans kvasikristaller behöver de använda det gyllene snittet inom matematiken och konsten. Detta tal intresserade redan matematiker i antikens Grekland eftersom det ofta dök upp inom geometrin.
I kvasikristaller är till exempel kvoten mellan olika atomavstånd relaterad till det gyllene snittet.
Efter Shechtmans upptäckt har forskare tagit fram andra former av kvasikristaller och nyligen hittade de naturliga kvasikristaller i mineralprover från en rysk flod. Ett svenskt företag har också funnit kvasikristaller i ett av sina stål, där de fungerar som en slags armering. Forskare experimenterar med att använda kvasikristaller i allt från stekpannor till dieselmotorer.
_______________________________________________________________________
Daniel Shechtman, israelisk medborgare. Född 1941 (70 år) i Tel Aviv, Israel.
Fil.dr 1972 vid Technion – Israel Institute of Technology, Haifa, Israel.
Distinguished Professor, The Philip Tobias Chair vid Technion – Israel Institute of Technology, Haifa, Israel.
http://materials.technion.ac.il/shechtman.html
Prissumma: 10 miljoner svenska kronor
Mer information: http://kva.se och http://nobelprize.org
Ungdomar som är placerade i socialtjänstens dygnsvård har ofta en problematisk skolsituation. De klarar sig dessutom ofta sämre än andra när det gäller att etablera sig i samhället som vuxna. I avhandlingen Ungas erfarenheter av skola, samhällsvård och vuxenblivande – en studie av fem livsberättelser av Ylva Spånberger Weitz studeras dessa mönster närmare. Hennes studie pekar bland annat på en särskild typ av diskursiv utsatthet hos den här gruppen av unga, en utsatthet som är kopplad deras erfarenheter av att inte vara som andra, att inte passa in. Den här känslan av att inte leva ett normalt liv gör det också svårare för dem att finna sig tillrätta i skolans ”normalvärld”.
– De ungas erfarenheter av utsatthet i familjen stämmer dåligt överens med föreställningen om hur en normal barndom ska se ut. Då blir det också svårt för dem att finna en tillhörighet i skolan. De upplever att de inte passar in, att det inte finns någon plats för dem, säger Ylva Spånberger Weitz.
Men dessa mönster av utsatthet kan brytas. Studien visar hur nya positiva relationer, exempelvis i skolan eller i samhällsvården, kan öppna dörrar för de unga mot en ökad tillhörighet. Genom att identifiera sig med andra breddas de ungas perspektiv, nya sociala relationer för med sig nya föreställningar om vilka de kan vara och hur deras liv kan se ut. Och det i sin tur skapar nya möjligheter både för en starkare tillhörighet i skolvardagen och för en bättre framtid.
– De unga berättar om hur de har träffat människor som har förändrat deras sätt att se på sig själva. Plötsligt kan de se en framtid för sig själva med en utbildning och ett riktigt jobb. Man kan se det som att de har fått tillgång till nya modeller för hur de kan se på sig själva och sin framtid, säger Ylva Spånberger Weitz.
En viktig slutsats är att de ungas olika vägar genom skola och samhällsvård är tätt förbundna med deras försök att förstå sig själva och sina liv – i relation till de sociala sammanhang de lever i. Studien pekar på vikten av att samhällets insatser tar sin utgångspunkt i ett helhetsperspektiv, där de ungas eget förståelsearbete är centralt, och där hänsyn tas till alla aspekter av de ungas vardag och framtid.
Fakta socialtjänstens dygnsvård: En placering i dygnsvård innebär att socialtjänsten under en period tar över ansvaret för den ungas vård och fostran, och att han eller hon i och med detta flyttas till ett boende utanför hemmet. Det kan röra sig antingen om en annan familj, ett familjehem, eller en behandlingsinstitution, ett HVB-hem.
Avhandlingens titel: Ungas erfarenheter av skola, samhällsvård och vuxenblivande. En studie av fem livsberättelser. Avhandlingen finns att ladda ner som pdf här
För mer information: Ylva Spånberger Weitz, forskare och lärare vid institutionen för socialt arbete, Stockholms Universitet. Tele: 0701-70 70 14, e-post: ylva.weitz@socarb.su.se
Nobelpriset i fysik 2011 utdelas med ena hälften till
Saul Perlmutter
– The Supernova Cosmology Project
Lawrence Berkeley National Laboratory och University of California, Berkeley, CA, USA
och med andra hälften gemensamt till
Brian P. Schmidt
– The High-z Supernova Search Team
Australian National University, Weston Creek, Australien
samt Adam G. Riess
– The High-z Supernova Search Team
Johns Hopkins University och Space Telescope Science Institute, Baltimore, MD, USA
”för upptäckten av universums accelererande expansion genom observationer av avlägsna supernovor”.
Skrivet i stjärnorna
”Somliga spår världens slut i eld, andra i is…”*
Vilket blir universums slutliga öde? Ska man tro årets Nobelpristagare så blir det förmodligen is. De har följt några dussin stjärnutbrott, så kallade supernovor, extremt långt borta i rymden och upptäckt att universum utvidgar sig i en allt snabbare takt. Upptäckten kom som en total överraskning även för pristagarna själva.
Kosmologin skakades i grunden när två separata forskargrupper presenterade sina fynd 1998. Saul Perlmutter ledde den ena gruppen som startade sina observationer redan 1988. Brian Schmidt ledde en konkurrerande grupp som satte igång sina studier mot slutet av 1994, och där Adam Riess kom att spela en nyckelroll för upptäckten.
Grupperna tävlade om att kartlägga världsalltet genom att finna de mest avlägsna supernovorna. Tillsammans med sofistikerade teleskop på marken och i rymden, kraftfulla datorer och nya digitala bildsensorer (CCD, Nobelpriset i fysik 2009) öppnade supernovorna på 1990-talet möjligheten att få de kosmiska pusselbitarna på plats.
I en särskild sorts utbrott, en supernova av typ Ia, exploderar en kompakt gammal stjärna som är tung som solen men liten som jorden. En enda sådan supernova kan under några veckor överglänsa en hel galax. Sammanlagt hittade de två forskargrupperna drygt 50 avlägsna supernovor som verkade lysa svagare än väntat. Det tydde på att universums utvidgning går allt snabbare. Fallgroparna hade varit många, så när resultaten kom blev forskarna faktiskt stärkta av att båda grupperna kommit fram till samma överraskande slutsats.
Att universum utvidgar sig alltsedan big bang för nästan 14 miljarder år sedan har varit känt i årtionden. Men att utvidgningen accelereras är häpnadsväckande. Kommer accelerationen att fortsätta blir iskyla universums öde.
En okänd mörk energi tros driva på accelerationen. Vad denna mörka energi är för något är en stor gåta, kanske fysikens största i dag. Men det är känt att den mörka energin utgör tre fjärdedelar av världsalltet. Därmed har årets Nobelpristagare bidragit till att vi numera måste konfrontera ett universum som till stora delar visat sig vara helt okänt för oss. Och allt är möjligt igen.
(* Robert Frost, Fire and Ice, 1920)
Prissumma:
10 miljoner svenska kronor, med ena hälften till Saul Perlmutter och andra hälften gemensamt till Brian Schmidt och Adam Riess.
Mer information:
Nobelpriset i fysik 2011, nobelprize.org.
Kontaktinformation
Kontaktpersoner: Erik Huss, pressansvarig, tel.08-673 95 44, 070-673 96 50, erik.huss@kva.se Annika Moberg, redaktör, tel. 08-673 95 22, 070-673 96 90, annika.moberg@kva.se
Årets Nobelpris belönar forskare som har upptäckt grundläggande principer för hur vårt immunsystem aktiveras. Detta har revolutionerat immunologin.
Man har länge försökt förstå hur immunsystemet kan aktiveras för att försvara oss mot attacker från bakterier och andra sjukdomsalstrande mikroorganismer. Bruce Beutler och Jules Hoffmann upptäckte receptorer, mottagare på kroppens celler, som kan reagera på sådana mikroorganismer och aktivera det medfödda immunsvar som är den första försvarslinjen i immunsystemet. Ralph Steinman upptäckte immunsystemets dendritceller och deras unika förmåga att både aktivera och reglera de förvärvade immunsvar som utgör en andra försvarslinje och kan eliminera mikroorganismerna från kroppen.
De tre pristagarnas upptäckter har klargjort hur immunsystemets två försvarslinjer – medfödd och förvärvad immunitet – aktiveras. Därigenom har vi fått nya kunskaper om sjukdomars uppkomst, och nya möjligheter att utveckla metoder för att förebygga och behandla infektioner, cancer och inflammationssjukdomar.
Immunsystemets dubbla försvarslinjer
Vi lever i en farlig värld. Sjukdomsframkallande mikroorganismer (bakterier, virus, svamp och parasiter) hotar hela tiden att infektera oss. Dessbättre lyckas vårt immunförsvars dubbla försvarslinjer oftast hålla fienden i schack (se bilder på sidan 5). Den första försvarslinjen, som ofta benämns medfödd immunitet, kan förstöra angripande mikroorganismer och utlösa en inflammation som bidrar till att stoppa deras framfart. Om mikroorganismerna bryter igenom denna försvarslinje aktiveras det förvärvade immunförsvaret med sina T- och B-celler som bland annat bildar antikroppar. Efter genomgången infektion bevarar denna andra försvarslinje ett immunologiskt minne som gör det möjligt att mobilisera försvaret snabbare och kraftfullare nästa gång samma mikroorganism attackerar. Immunsystemets försvarslinjer utgör effektiva skydd mot infektioner, men innebär också risker. Om tröskeln till aktivering är för låg, eller om kroppsegna molekyler kan aktivera systemet, kan resultatet bli inflammationssjukdomar.
Immunsystemet har utforskats steg för steg under 1900-talet. Tack vare en rad Nobelprisbelönade upptäckter vet vi till exempel hur antikroppar är uppbyggda och hur T-celler känner igen främmande ämnen. Men hur det medfödda immunförsvaret aktiveras, och hur de två försvarslinjerna kommunicerar, förblev länge gåtfullt.
Det medfödda immunsystemets känselspröt upptäcks
Jules Hoffmann gjorde sin banbrytande upptäckt 1996, när han tillsammans med sina medarbetare studerade hur bananflugor bemästrar infektioner. De undersökte därför flugor med mutationer i olika gener. En av dem var Toll, som upptäckts av Christiane Nüsslein-Volhard (Nobelpris 1995) och visat sig vara viktig när embryot utvecklas. När Hoffmann infekterade sina bananflugor med bakterier eller svamp, upptäckte han att flugor med mutationer i Toll-genen inte kunde skydda sig mot infektioner utan dog. Han drog slutsatsen att den receptor som kodas av Toll-genen var inblandad i avkännandet av sjukdomsalstrande mikroorganismer, och att aktivering av Toll var nödvändig för ett framgångsrikt försvar.
Bruce Beutler och hans forskargrupp letade samtidigt efter den receptor som kan binda lipopolysackarid (LPS), en substans som bildas av många sjukdomsalstrande bakterier. LPS kan utlösa livshotande septisk chock (blodförgiftning) där immunsystemet är överstimulerat, och man hade länge letat efter dess verkningsmekanism. När Beutler undersökte arvsmassan hos möss som saknade förmåga att reagera på LPS fann han att de hade en mutation i en gen som är mycket lik bananflugans Toll. Denna Toll-liknande receptor (TLR) visade sig vara den LPS-receptor man så länge letat efter. När receptorn binder LPS, aktiveras signaler som får det medfödda immunförsvaret att utlösa inflammation och, vid stora LPS-doser, septisk chock. Däggdjur och bananflugor använder alltså likartade molekyler för att aktivera det medfödda immunförsvaret vid kontakt med sjukdomsframkallande mikroorganismer. Genom Hoffmanns och Beutlers upptäckter hade det medfödda immunförsvarets känselspröt äntligen identifierats.
Upptäckterna blev startskott för en explosiv utveckling av forskningsområdet medfödd immunitet. Man har idag identifierat ett tiotal Toll-lika receptorer hos människor och möss. Varje sådan receptor känner igen en viss typ av molekyler som är vanliga hos sjukdomsalstrande mikroorganismer. Individer med vissa mutationer i dessa receptorer har ökad känslighet för infektioner, medan andra genetiska varianter av de Toll-lika receptorerna är förenade med ökad risk för kroniska inflammationssjukdomar.
En ny celltyp som styr förvärvad immunitet
Ralph Steinman upptäckte 1973 en ny celltyp som han döpte till dendritceller. Han misstänkte att dendritcellerna var betydelsefulla för immunförsvaret och undersökte om de kunde aktivera T-celler, en celltyp som har en nyckelroll i förvärvad immunitet och utvecklar immunologiskt minne mot mängder av olika substanser. I cellodlingsstudier visade han att T-celler reagerar kraftfullt på sådana substanser om dendritceller är närvarande. Fynden ifrågasattes av forskarvärlden, men Steinman kunde klargöra att dendritceller har en exceptionell förmåga att starta nya immunreaktioner.
Steinman och andra forskare undersökte också hur immunsystemet kan avgöra om det ska aktiveras eller ej vid kontakt med olika substanser. Det visade sig att dendritcellerna får signaler från det medfödda immunförsvaret, och med hjälp av dessa bestämmer de om T-cellerna ska initiera förvärvade immunreaktioner eller ej. Detta gör det möjligt för immunsystemet att reagera på sjukdomsframkallande bakterier och virus men undvika att attackera kroppsegna molekyler.
Från grundforskning till praktisk nytta
De upptäckter som belönas med årets Nobelpris har givit oss helt nya insikter om hur vårt immunsystem fungerar. De har också stimulerat till utveckling av ny profylax och terapi, bland annat i form av bättre vacciner mot infektioner och när man försöker få immunförsvaret att attackera tumörer. Upptäckterna hjälper oss också att förstå varför immunförsvaret ibland gör misstag och attackerar kroppens egna vävnader, och ger därigenom ledtrådar till hur inflammationssjukdomar kan behandlas.
Bruce A. Beutler är född 1957 i Chicago, USA. Han avlade läkarexamen vid University of Chicago 1981 och har bedrivit forskning vid University of Texas i Dallas, där han upptäckte LPS-receptorn, och vid Rockefeller University. Sedan 2000 är han professor i genetik och immunologi vid Scripps Research Institute, La Jolla, USA.
Jules A. Hoffmann är född 1941 i Echternach, Luxemburg och studerade biologi vid universitetet i Strasbourg, Frankrike, där han disputerade 1969. Efter postdoktorsforskning i Marburg, Tyskland, återvände han till Strasbourg, där han ledde ett forskningslaboratorium 1974-2009. Han har även tjänstgjort som chef för Institutet för molekylär cellbiologi i Strasbourg och var 2007-2008 president i Franska Vetenskapsakademien.
Ralph M. Steinman är född 1943 i Montreal, Canada, studerade biologi vid McGill-universitetet i Montreal, och utbildade sig till läkare vid Harvard Medical School i Boston, USA. 1970 påbörjade han forskning vid Rockefeller University i New York, och har blivit denna institution trogen sedan dess. Sedan 1988 är han professor i immunologi vid Rockefeller University och numera även chef för dess centrum för immunologi och immunsjukdomar.
Nyckelpublikationer:
Poltorak A, He X, Smirnova I, Liu MY, Van Huffel C, Du X, Birdwell D, Alejos E, Silva M, Galanos C, Freudenberg M, Ricciardi-Castagnoli P, Layton B, Beutler B. Defective LPS signaling in C3H/HeJ and C57BL/10ScCr mice: Mutations in Tlr4 gene. Science. 1998;282:2085-2088.
Lemaitre B, Nicolas E, Michaut L, Reichhart JM, Hoffmann JA. The dorsoventral regulatory gene cassette spätzle/Toll/cactus controls the potent antifungal response in drosophila adults. Cell. 1996;86:973-983.
Steinman RM, Cohn ZA. Identification of a novel cell type in peripheral lymphoid organs of mice. J. Exp. Med. 1973;137:1142-1162.
Steinman RM, Witmer MD. Lymphoid dendritic cells are potent stimulators of the primary mixed leukocyte reaction in mice. Proc Natl Acad Sci USA 1978;75:5132-5136.
Schuler G, Steinman RM. Murine epidermal Langerhans cells mature into potent immunostimulatory dendritic cells in vitro. J Exp Med 1985;161:526-546.
Mer information:
www.nobelprize.org
Nobelförsamlingen, som består av 50 professorer vid Karolinska Institutet, utser Nobelpristagare i fysiologi eller medicin. Utredningsarbetet genomförs av dess Nobelkommitté. Nobelpriset har sedan 1901 belönat de forskare som gjort de viktigaste upptäckterna till mänsklighetens nytta.
Nobelpriset® är Nobelstiftelsens registrerade varumärke
Tack vare ekonomiskt stöd från en regional spansk myndighet fick Ingrid Ericson Jogsten en unik möjlighet att kartlägga exponering för fluorämnen hos en del av befolkningen i området. Genom att jämföra blodprover med förekomsten av fluorämnen i människornas närmiljö kunde hon se var fluorämnena i deras blod kom ifrån.
– Vi tittade på mat, vatten, inomhusluft och husdamm, som alla är tänkbara källor för exponering, berättar Ingrid Ericson Jogsten, som nyligen presenterade resultaten i en doktorsavhandling vid Örebro universitet. Fluorämnen återfanns mycket riktigt på alla dessa ställen, men det var ändå maten som gav det övervägande utslaget.
70 procent kommer från maten
– När det gäller de fluorämnen som det finns mest av i blodet, PFOS och PFOA, kommer mer än 70 procent av det totala intaget från maten.
En närmare titt på maten visar dock att det är svårt att fastställa exakt hur fluorämnena hamnat där. En del finns i råvarorna själva, men även olika förpackningsmaterial och kokkärl kan tillföra fluorämnen.
– Vi har jämfört rå och tillagade mat, liksom förpackad och oförpackad, men det finns inget entydigt svar.
– Vi uppmätte till exempel högre halter av PFOS i förpackad sallad och lax än i oförpackad, men resultatet var nästan det motsatta för andra fluorämnen.
Nya ämnen dyker upp
De fluorämen som Ingrid Ericsson Jogsten studerat är så kallade per- och polyfluorerade föreningar (PFC:er). De har tillverkats sedan slutet på 1940-talet, och har bland annat använts som impregneringsmedel, i förpackningar och som beläggning i kokkärl. Under senare år har de dock fått allt större uppmärksamhet som en misstänkt hälsofara. Användningen av de två vanligaste av dem, PFOS (perfluoroktansulfat) och PFOA (perfluoroktansyra), har därför begränsats inom västvärlden. Men eftersom de är mycket långlivade, kommer de att finnas kvar i miljön under lång tid.
– Samtidigt dyker det upp nya ämnen, som tycks kunna brytas ner till mindre molekyler som liknar PFOS och PFOA.
– Det finns en stor efterfrågan på ämnen som har just dessa egenskaper, att vara vatten-, smuts- och fettavstötande, och därför söker tillverkarna efter nya alternativ när de gamla förbjuds eller begränsas. Kemikalierna är helt enkelt bekväma för oss, eftersom de underlättar vår vardag.
För mer information, kontakta Ingrid Ericson Jogsten, 019-30 12 09 eller 070-492 53 57.
Svenne och Lotta är utvalda bland fröplantor efter fri pollinering av en vildväxande uppländsk havtornsplanta som odlats på Balsgård tillsammans med både nordiska, baltiska, ryska och asiatiska havtornsplantor.
Svenne och Lotta utvecklas till medelstora ganska täta buskar och har ett friskt, grågrönt bladverk med stort prydnadsvärde. Buskarna har relativt få men sylvassa tornar. Buskarna blir omkring 2.5–3 meter höga efter 8 år, om de ej beskärs.
Lotta får rikligt med orangefärgade, avlånga bär (12-14 mm långa, 7-9 mm breda) av medelvikt (0.5 g). Bären har korta skaft (2 mm), och är i det närmaste söta vid full mognad. Mognaden är medeltidig vilket innebär slutet av augusti till början av september beroende på var sorten odlas. De syrliga och aromrika bären är mycket lämpliga för infrysning som dessertbär. De kan även användas vid juice och puré-tillverkning och innehåller bland annat rikligt med askorbinsyra (vitamin C) samt karotenoider (provitamin A), tokoferoler (vitamin E), vitamin K1 och folat. Både fruktkött och frön innehåller dessutom nyttiga oljor.
Svenne och Lotta bedöms vara odlingsvärda åtminstone t o m zon IV. Båda sorterna kan vara aktuella för E-märkning. Havtornen kommer att lanseras på Elmia Garden 11-12 oktober tillsammans med E-planta och Elitplantstationen och finns nu tillgängliga i plantbutiker över hela landet.
Kontakt
För ytterligare information kontakta:
Kimmo Rumpunen
Forskare och ansvarig för växtförädlingen av havtorn vid SLU Balsgård
e-post: kimmo.rumpunen@slu.se, mobil: 044-26 58 33
Om havtorn
Havtorn är ljusälskande, vind- och salttåliga buskar som trivs på väldränerade jordar. Genom symbios med en kvävefixerande bakterie kan havtorn tillgodogöra sig luftens kväve och är därför en växt som ej behöver kvävetillförsel.
Havtorn pollineras av vinden. Eftersom honblommor och hanblommor förekommer på skilda plantor måste minst en hanplanta och en honplanta planteras tillsammans för att man ska få havtornsbär.
Havtornsbär skördas enklast genom att fruktbärande skott klipps av och djupfryses. Därefter kan bären enkelt skakas loss från grenarna. Med denna skördemetod behöver man ej beskära buskarna på annat sätt för föryngring. Om man bara har en havtornsbuske kan man förslagsvis skörda hälften av busken årligen eftersom havtorn endast sätter bär på fjolårsskotten.
Skölj bären före användning. Havtornsbärens arom och vitaminer bevaras bäst om bären ej kokas – vid sylt och marmeladtillverkning är det därför bäst att sätta till havtornsjuice eller bär så sent som möjligt under tillagningen.
Havtornsplantor kan skjuta rikligt med rotskott – plantera därför inte havtorn där rotskott kan skada omgivningen.
I ett pågående projekt har forskare vid Uppsala universitet undersökt hur individer som drabbas av cancer under tonåren hanterar sjukdoms- och behandlingsrelaterade besvär och hur de mår i psykosocialt avseende.
Den första intervjun var strax efter diagnos där 61 tonåringar från flera platser i Sverige deltog. Deltagarna intervjuades därefter via telefon vid sex tillfällen fram till fyra år efter diagnos. De har besvarat frågor om vilka strategier de använt för att hantera sjukdoms- och behandlingsrelaterade besvär, oro, nedstämdhet, livskvalitet samt om negativa och positiva cancerrelaterade konsekvenser.
Tre grupper identifierades, de som mår bra, medelmåttigt eller dåligt i psykosocialt avseende. Strax efter diagnos och sex månader efter diagnos fanns fler än förväntat statistiskt i gruppen som mår dåligt i psykosocialt avseende. Från och med arton månader efter diagnos fanns fler än förväntat statistiskt i gruppen som mår bra i psykosocialt avseende. Att vara flicka, ha skilda föräldrar och använda sig av distraktion för att handskas med besvär var relaterat till att må sämre.
Fyra år efter diagnos mådde 77 procent av ungdomarna bra medan 15 procent mådde dåligt i psykosocialtavseende. Tre och fyra år efter diagnos beskriver deltagarna både negativa och positiva konsekvenser till följd av cancer.
– Det kan vara kroppsliga besvär, oroande tankar och känslor, utanförskap men också en mer positiv syn på livet, förbättrad självkänsla och förbättrade relationer, säger Gunn Engvall.
För mer information kontakta Gunn Engvall, tel: 018-611 5851, 070-6797160, e-post: gunn.engvall@kbh.uu.se
Avhandlingen: “Cancer during Adolescence: Coping Shortly after Diagnosis and Psychosocial Function during the Acute and Extended Phase of Survival”.
Tidigare betraktades lokal prostatacancer som så ofarlig att man ifrågasatte om det var nödvändigt att behandla den. En tydlig slutsats i den här studien är emellertid att strålbehandling fördröjer tumörspridning utanför prostatakörteln. På grund av litet material framkom ingen signifikant motsvarande skillnad i överlevnad, men Anders Widmark säger att trots detta tyder de faktiska skillnaderna i studien på att strålbehandling har en liknande positiv effekt på den prostatacancerspecifika överlevnaden som operation jämfört med att enbart följa och kontrollera patienterna.
Under 15 år har sammanlagt 214 patienter med låg-/mellanriskcancer studerats, de flesta (166) i Norra sjukvårdsregionen, det vill säga de fyra nordligaste länen i Sverige, men också vid sjukhusen i danska Århus och norska Stavanger. Mellan april 1986 och januari 1997 fick hälften av dem, slumpvis utvalda, lokal strålbehandling. Vid den tiden innebar det enbart 32 behandlingar som också var betydligt mindre kraftiga än dagens standard som är 39 behandlingar.
Bland de strålbehandlade i studien halverades risken för återfall: Endast 32 % visade tecken på detta jämför med 65 % av de obehandlade. Återfall definieras här som så kallad klinisk progress, det vill säga att sjukdomen växer på ett sådant sätt att den behandlande läkaren ändrar behandlingen. Det kan ha berott på till exempel ett kraftigt stigande PSA-värde eller en konstaterad tumörtillväxt i prostata.
Resultaten visar en säkerställd skillnad mellan strålbehandlade och icke strålbehandlade när det gäller spridning av tumörer, metastasering: I den obehandlade gruppen fick 31 % metastaser mot endast 17 % bland dem som fått strålbehandling, innebärande att 66% respektive 81% inte fått metastaser efter 15 år. Sammanlagt 25 obehandlade patienter och 21 strålbehandlade avled på grund av sin prostatacancer under perioden, vilket betyder en 15-års canceröverlevnad på 71 % respektive 76%. Skillnaden på fem procentenheter är emellertid inte signifikant på grund av för få patienter i studien. Endast 1 procents skillnad sågs i total överlevnad.
Anders Widmark, som har lett studien tillsammans med professor Jan-Erik Damber, Göteborg, presenterar idag resultaten för första gången vid strålbehandlingsorganisationen ASTRO:s (American Society for Radiation Oncology) kongress i Miami, USA.
För mer information, kontakta gärna professor Anders Widmark, Institutionen för strålningsvetenskaper, enheten för onkologi, Umeå universitet, på
mobil +46 70 584 43 30
e-post anders.widmark@onkologi.umu.se
År 1971 präglades Sverige av en stor strid på arbetsmarknaden, då cirka 4 000 personer tas ut i strejk av Saco och SR och arbetsgivaren staten svarar med lockout av 28 000 statsanställda. Konflikten aktualiserar starka politiska motsättningar och slutar med en tjänstepliktslag. En ny avhandling, Saco-SR-konflikten 1971 – en analys av opinionsbildning i tidningsledare av Gunilla Hellström fokuserar på hur tidningarnas ledarsidor valde att skildra konflikten och argumentera för den ena eller andra sidan. Avhandlingen läggs fram vid Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet.
– Materialet uttrycker mycket kritik. Det är intressant att forska i och viktigt att upptäcka vilka medel opinionsbildare använder sig av för att påverka läsare och lyssnare. Eftersom materialet uttrycker stora politiska motsättningar finns också många olika sätt att uttrycka kritik och att argumentera eller agitera för en åsikt. Dessa olika sätt förekommer även i dagens politiska debatt.
Gunilla Hellström har undersökt 125 ledare i 8 olika tidningar med olika partifärg publicerade under konfliktens sex veckor. Tidningarna är Arbetet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Skånska Dagbladet, Norrskensflamman, Värmlands Folkblad, Aftonbladet och Expressen.
– Jag har gjort en textanalys och undersökt vilka olika typer av budskap som finns i ledare. Man redogör för vad som hänt och kommenterar det på olika sätt med analys, bedömning, kritik och handlingsuppmaningar. Det visar sig att många av morgontidningarna har ett grundmönster. De byggs upp på samma sätt med redogörande avsnitt som kommenteras på olika sätt. Det finns också ledare som varvar analys och kritik.
– När det gäller hur kritik uttrycks kan den motiveras av ledarskribenten så att läsaren förstår varför en part i konflikten kritiseras. Men man kan också komma med starka värdeomdömen som inte alls motiveras. Det finns även andra sätt att vara kritisk på, en del typiska för vissa tidningar.
Disputationen äger rum den 7 oktober vid Stockholms universitet, Frescati, Södra huset, hörsal 9, plan 3.
För mer information kontakta gärna: gunilla.hellstrom@nordiska.su.se.
En ny teknik och metod för att klassificera och beskriva olika vägförhållanden har tagits fram av forskare inom kompetenscentret CASTT vid Luleå tekniska universitet. Med hjälp av teknik i form av sensorer och olika klassificeringsmetoder som forskarna utvecklat kan trafiksäkerheten höjas.
– De mest riskfyllda väglagen är de som är svåra för föraren att upptäcka och som uppkommer plötsligt på vägen. En sensor som kan klassificera vägförhållanden skulle kunna förbättra trafiksäkerheten avsevärt, säger Johan Casselgren vars forskning sker inom CASTT (Centrum för bilsystemteknik och testning) vid Luleå tekniska universitet med forskning i nära samarbete med biltestbranschen.
Statistiken visar att många trafikolyckor med svår utgång kan relateras till halt väglag. Forskningen handlar om att beskriva olika vägförhållanden som torr asfalt och asfalt täckt med vatten, is och snö. För att ge en uppfattning om väggrepp krävs förutom underlaget uppskattningar av parametrar som t ex hur ojämn och djup beläggningen är. Det har forskarna undersökt både i laboratoriemiljö och på riktiga vägar med hjälp av en modell för ljuspropagering som kan göra sådana analyser. För att kunna klassificera olika väglag har man använt en sensor vid namn Road eye som består av tre ljuskällor av olika våglängd och en detektor som kan mäta det återreflekterade ljuset.
– Beroende på hur ytan har absorberats, spritt och polariserat ljuset är det möjligt att klassificera de olika vägförhållandena, säger Johan Casselgren.
Den information som man får fram med hjälp av Road eye sensorn och de metoder som forskarna utvecklat kan t ex systemet användas i ett fordon för att informera förare och fordonets olika system. Informationen kan även användas för att identifiera vägsträckor i stort behov av halkbekämpning.
Över tusen artiklar av 350 olika författare publiceras idag på Biodiverses hemsida. Artiklarna är skrivna av forskare, tjänstemän, beslutsfattare och praktiker i naturvårdssektorn för att kunna läsas av alla med intresse för biologisk mångfald. Biodiverse används också i undervisningen på gymnasieskolor och universitetskurser.
Drygt 5000 prenumeranter får Biodiverse i brevlådan. Med internetpubliceringen vill CBM ge tidskriften spridning utanför prenumerantkretsen och göra äldre artiklar aktuella igen.
Biodiverse strävar efter att ge ut saklig information om ibland kontroversiella naturvårdsämnen som vargfrågan, främmande arter och så kallade biopirater. Publiceringen på nätet gör det möjligt för läsarna att själva kommentera innehållet och på så vis driva naturvårdens utveckling framåt.
Biodiverse kommer även fortsättningsvis att ges ut i pappersupplagan.
Biodiverse finns här
_______________
Mer information
Biodiverse är en kostnadsfri tidskrift från Centrum för biologisk mångfald som tar upp aktuella ämnen inom svensk och internationell naturvård och biologisk mångfald. Biodiverse startade 1996 och ges normalt ut fyra gånger per år. Utvecklingen av internetversionen gjordes under 2011 med medel från forskningsrådet Formas. En version för mobila läsenheter planeras till senare i höst.
Oloph Demker, redaktör
Tel. 018-671393, 0708-202266
E-post: Oloph.Demker@slu.se
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
Narkotikabruket i korthet:
– Det experimentella/tillfälliga bruket minskade 2004-2008 och är mindre i Sverige än i övriga Europa, men har börjat öka.
– Narkotikabruk är vanligare bland män än kvinnor samt i yngre åldersgrupper. Däremot är användningen av narkotikaklassade eller beroendeskapande läkemedel vanligare bland kvinnor. Åtta procent bland kvinnorna har använt den typen av läkemedel någon gång i livet och fyra procent av männen.
– Fler vårdas med narkotikarelaterade diagnoser.
– Samtidigt som män generellt sett använder narkotika i högre utsträckning än kvinnor så visar studier att kvinnor som använder narkotika ofta är betydligt mer utsatta än män, med mindre socialt stöd och större psykisk sjuklighet, säger Helena Löfgren, utredare.
Åtgärderna mot narkotikabruk den gångna femårsperioden har främst varit fokuserade på att förhindra illegal verksamhet och att begränsa tillgängligheten. Tullens och polisens arbete är avgörande för detta och det arbetet har under de senaste åren ökat i omfattning.
Det är också viktigt att förändra attityder och beteenden. Det kräver ett kontinuerligt arbete för att upprätthålla en restriktiv hållning i det allmänna medvetandet och för att få fortsatt stöd för en restriktiv narkotikapolitik.
Framtida åtgärder behöver utvecklas inom främst två områden för att minska narkotikabruket. För det första behöver lagar och normer utvecklas för att göra narkotika mindre tillgänglig, eftersom det är ett av de främsta instrumenten för att minska narkotikabruket. För det andra behövs ett kontinuerligt arbete för att påverka attityder och beteenden kring narkotikabruket; det är centralt för att hålla narkotikabruket på en fortsatt låg nivå.
Förslag till framtida prioriterade åtgärder är att
– utveckla regelverken för narkotikaklassificering,
– upprätthålla och stärka allmänhetens stöd för en restriktiv narkotikapolitik,
– stödja utvecklingen av en regional och lokal verksamhet för att tidigt upptäcka narkotikabruk samt stödja unga vuxna som använder narkotika,
– stödja kompetensutveckling om förebyggande metoder mot narkotikabruk, inklusive illegalt bruk av narkotikaklassade läkemedel.
Kontaktinformation
För mer information:
Hela rapporten ”Narkotika. Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010” finns tillgänglig på www.fhi.se [Ref 1].
För ytterligare information:
Helena Löfgren, utredare, 063-19 97 91, e-post: helena.lofgren@fhi.se
Presstjänsten nås på 063-19 96 52
Problemen med skadeinsekter i odlingslandskap och hemträdgårdar skulle kunna reduceras om de naturliga fienderna fick bättre livsbetingelser. Så beskriver Ulf Nilsson tanken bakom så kallad ”bevarande biologisk bekämpning” i sin doktorsavhandling från SLU. I det moderna odlingslandskapet saknas ofta nektarproducerande växter, som ger föda åt parasitsteklar, och ostörda övervintringsplatser för rovlevande skalbaggar och spindlar.
Hortonom Ulf Nilsson har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat förutsättningarna för att stärka den biologiska bekämpningen av liljebaggen (Lilioceris lilii) och lilla kålflugan (Delia radicum). Han inventerade liljebaggens fiender i tre regioner av södra Sverige och i Stockholm. Fyra arter av parasitsteklar som angriper liljebaggen konstaterades och förekomsten av de olika arterna varierade mellan regionerna. Mellan 21 till 57 procent av liljebaggens larver var parasiterade beroende på region och år.
– Effekten av parasitisteklarna på liljebaggen kan stärkas genom att jorden runt liljorna lämnas orörd under hösten, säger Ulf Nilsson. Då skadas inte det övervintrande stadiet av parasitsteklarna.
Den lilla kålflugans larver gör stor skada på angripna kålplantors rötter. Tidiga angrepp kan döda upp till 90 procent av plantorna om inga bekämpningsåtgärder vidtas, och det finns få tillåtna kemiska bekämpningsmedel att använda.
Parasitismen på kålflugans larver visade sig öka med 60 procent när parasitsteklarna hade tillgång till nektar från bovete i ett burförsök. Dill och bovete kombinerades med perenna gräs i blomster/gräsremsor inom kålfältet i ett annat treårigt och storskaligt fältförsök. Nektarn från blommorna gav föda åt parasitsteklar, som angriper kålflugans larver, och det perenna gräset erbjöd övervintringsplats åt rovlevande skalbaggar.
Blomster/gräsremsorna medförde inte signifikant ökning av parasitism på lilla kålflugan under respektive säsong – däremot ökade den totala parasiteringen från det första året till det sista, även i kontrolledet. Det kan ha berott på att antalet angripna kålplantor ökade parallellt under samma period, men också på att blomster/gräsremsorna hade stärkt parasitstekelns fältpopulation. Förekomsten ökade av vissa andra naturliga fiender, t.ex. kortvingen Aleochara bipustulata, i närheten av blomster/gräsremsorna, samtidigt som skadeinsektens frekvens inte påverkades.
– Även om bevarande biologisk bekämpning har potential att förbättra förutsättningarna för kålflugans fiender på sikt, bör andra bekämpningsstrategier användas parallellt, säger Ulf Nilsson. Man skulle exempelvis kunna applicera insektspatogena svampar och nematoder tidigt på säsongen för att reducera den första generationen av lilla kålflugan. Den biologiska bekämpningen av den andra generationen av kålflugorna kan också stärkas av blommande växter.
——————————
Hortonom Ulf Nilsson, område växtskyddsbiologi vid SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Conservation biological control of insect pests in two horticultural crops. A study of the cabbage root fly Delia radicum and the lily leaf beetle Lilioceris lilii”. Disputationen avser agronomie doktorsexamen.
Tid: fredagen den 7 oktober klockan 10.00
Plats: Craafordsalen, Navet, Alnarp, SLU
Opponent: Dr Tim Haye, CABI Europé.
Mer information
Ulf Nilsson, 040-41 52 6, 076-114 87 32, ulf.nilsson@slu.se
Hemlän: Blekinge
Avhandlingen
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.