Sedan 1980-talet har virkesförrådet ökat med 26 procent i slutavverkningsskog (i dag 213 skogskubikmeter per hektar) och sju procent i gallringsskog (i dag 134 skogskubikmeter per hektar). Notabelt är en ökning med 56 procent i plant- och ungskog, främst orsakad av att fler grövre träd nu får stå kvar när skogen slutavverkas.
– Ur ett skogsbruksperspektiv är det värdefullt att vi får virkesrikare skogar, säger Per Nilsson, redovisningsansvarig på Riksskogstaxeringen vid SLU. Det är också tillfredställande att den ökade miljömedvetenheten slår igenom i siffrorna.
För att virkesförrådet ska fortsätta att öka måste skogens tillväxt vara högre än den totala avgången av skog, det vill säga avverkningen plus den mängd skog som dör av naturliga orsaker. Skillnaden mellan dessa har minskat under senare år och ligger för närvarande på cirka tio miljoner skogskubikmeter per år på den brukade produktiva skogsmarken. De viktigaste orsakerna till detta är ökade avverkningar och effekter från stormarna Gudrun och Per. Detta har också medfört att ökningstakten för virkesförrådet inte har varit lika kraftig under 2000-talet jämfört med de föregående decennierna.
Blåbär och renlav minskar och husmossan ökar
Årets temaavsnitt i publikationen Skogsdata 2011 handlar om fält- och bottenskiktvegetation i Sveriges skogar. Med Riksskogstaxeringens detaljerade vegetationsinventering kan tillstånd och förändringar under de senaste 20 åren studeras för många växter i skogslandskapet.
– Den minskning av blåbärsris vi kan se har skett i norra Sverige och renlav minskar främst i medelålders skog i norra Norrland samt i äldre skog i Svealand, berättar Jonas Dahlgren vid SLU som författat temaavsnittet. Husmossa ökar i yngre och medelålders skog i hela landet. Jonas Dahlgren betonar dock att ytterligare analyser behövs för att hitta orsakerna till dessa förändringar.
Fakta
Riksskogstaxeringen är en årlig landsomfattande stickprovsinventering av skog och mark i Sverige. De insamlade uppgifterna används bland annat till att producera officiell statistik om Sveriges skogar. Riksskogstaxeringen utförs av SLU i Umeå.
Gå gärna in på Riksskogstaxeringens hemsida och statistikportal, där det finns en stor mängd statistik och analyser om Sveriges skogar.
Läs mer:
http://www.slu.se/riksskogstaxeringen
http://www.slu.se/skogsstatistik
Kontaktinformation
Mer information:
Per Nilsson, tel 090-786 84 72, Per.Nilsson@slu.se
Jonas Dahlgren, tel 090-786 82 93, Jonas.Dahlgren@slu.se.
Och det kan räcka för att uppnå goda hälsoeffekter. En kartläggning av aktiva Stockholmspendlare visar att många av dem faktiskt når upp till den rekommenderade miniminivån av fysisk aktivitet enbart genom att ta sig till och från jobbet för egen maskin.
— Fysiskt aktiv arbetspendling är en motionsform som passar de stora grupper människor som skyr mer organiserade och intensiva sporter. Det är billigt, blir lätt en vana, och är dessutom bra för miljön, säger idrottsforskaren Erik Stigell, som nyligen presenterat en doktorsavhandling vid Örebro universitet om aktiv pendling i Storstockholmsområdet.
Hittills har aktiv pendling inte fått särskilt stor uppmärksamhet inom motionsforskningen, trots att den omfattar väldigt många människor. Den har betraktats som en ganska oviktig aktivitet med för låg intensitet, och därför hamnat i skymundan bakom mer intensiva träningsformer.
— Men faktum är att majoriteten av dem som går till jobbet året om når upp till Världshälsoorganisationens rekommendation om minst 150 minuters måttlig fysisk aktivitet per vecka.
Hela året viktigt
Gruppen cyklister, å andra sidan, passerar visserligen 150-minutersstrecket med råge under sommarhalvåret, men många av dem gör ett långt uppehåll under vintermånaderna, och då krävs det andra aktiviteter för att kompensera. Annars kan det leda till en snabb fysisk försämring.
— Det är viktigt att hålla aktivitetsnivån uppe över hela året för att få en god och långvarig hälsoeffekt. Därför bör man kanske se över vilka möjligheter det finns att förbättra förutsättningarna för cykling även på vintern.
Ur folkhälsosynpunkt skulle en kampanj riktad mot cyklister med råd och tips om lämplig klädsel och vinterutrustning, som exempelvis dubbdäck, kunna vara väl använda pengar, enligt Erik Stigell. Eller att helt enkelt uppmuntra cyklisterna att i stället gå till fots under vintern, åtminstone några dagar i veckan eller i den ena riktningen.
20-25 minuters avstånd
— Det finns en grupp pendlare som växlar mellan gång och cykling, och de får nästan lika bra resultat som dem som enbart går.
Undersökningen, som omfattar drygt 2000 stockholmare, har kartlagt avstånd, tid, hastighet och frekvens över hela året, samt om det finns skillnader mellan män och kvinnor.
Resultatet visar bland annat att de aktiva pendlarna, oavsett om de cyklar eller går, vanligen lägger mellan 20 och 25 minuter i vardera riktningen. De flesta är medelålders, och kvinnor är i majoritet. Deras inkomster ligger över genomsnittet, och de flesta har tillgång till bil.
För mer information, kontakta Erik Stigell, 0704-935 940.
Varje år avlider hundratusentals barn i utvecklingsländer av vinterkräksjukan eller närbesläktade virusinfektioner. Sjukdomen slår också hårt mot västvärldens vårdsektor med stängda avdelningar och senarelagda behandlingar som följd.
Alla virusinfektioner inleds med att enstaka virus binder till specifika receptorer på ytan av en värdcell. De tusentals viruskopior som värdcellen tillverkar angriper snabbt nya celler och insjuknandet är ett faktum. Att tidigt identifiera och förstå hur ett virus binder till cellens yta är helt avgörande för att få bukt med sjukdomen.
Nu har forskare på Chalmers och Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, tagit ett viktigt steg mot såväl effektivare diagnostik som förbättrade möjligheter att utveckla virushämmande läkemedel. Rönen, som inom kort kommer att publiceras i den mycket ansedda tidskriften Physical Review Letters, bygger på en metod som utvecklats på Chalmers.
– I korthet gör metoden det möjligt att identifiera och studera enstaka virus, 40 nanometer stora, ett och ett. Inga andra metoder, baserade på lika enkel analys, erbjuder den här känsligheten utan att viruset på ett eller annat sätt har modifierats innan analysen, säger professor Fredrik Höök som lett studien.
På Sahlgrenska akademin har professor Göran Larson lyckats identifiera ett flertal sockermolekyler som binder starkt till just det virus som orsakar vinterkräksjukan. Denna kunskap har nu kombinerats med metodutvecklingen på Chalmers och resulterat i en möjlighet att i detalj studera den allra första kontakten mellan ett virus och cellens yta – vilken innehåller ett flertal olika sockermolekyler.
Metodens överlägsna känslighet kan göra den central i arbetet med utvärdering av läkemedelskandidater framtagna med syftet att hindra viruset från att binda till sin värdcell.
Genom att titta på de svaga bindningar som är förstadiet till den starka interaktion som leder till att viruset tas upp av cellen, kommer forskarna också att kunna studera hur viruset förändras år från år. Det är bl.a. dessa förändringar som ligger bakom den ökade intensiteten i utbrotten, så snabb diagnostik av nya virusstammar är av central betydelse.
Eftersom dessutom enstaka virus kan identifieras, hoppas forskarna att de mycket små mängder virus som ansvarar för spridningen i samhället, via t ex dricksvatten, ska kunna hittas på ett tidigare stadium än vad som idag är möjligt.
Chalmers i Göteborg forskar och utbildar inom teknik, naturvetenskap och arkitektur, med en hållbar framtid som allomfattande vision. Chalmers är känt för sin effektiva innovationsmiljö och har åtta styrkeområden av internationell dignitet – Energi, Informations- och kommunikationsteknologi, Livsvetenskaper, Materialvetenskap, Nanovetenskap och nanoteknologi, Produktion, Samhällsbyggnad och Transport.
Kontakt: Fredrik Höök, professor vid institutionen för tillämpad fysik, 031-772 61 30, 070-895 12 39, fredrik.hook@chalmers.se www.chalmers.se. Göran Larson, professor vid institutionen för biomedicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, 031-342 13 30, 070-625 02 16, goran.larson@clinchem.gu.se www.sahlgrenska.gu.se.
Mobbning i skolor är vanligt i Vietnam och har på senare år också kommit att diskuteras allt mer. Vietnam skrev tidigt under barnkonventionen och har gjort flera internationella åtaganden för att skapa barnvänliga miljöer, inte minst i skolorna. Samtidigt har flera fall av självmord, och bland flickor även gruppsjälvmord, förekommit bland vietnamesiska skolbarn.
Med finansiering från Sida/Sarec har Paul Horton studerat mobbning i ett par vietnamesiska skolor. Han disputerar nu vid Tema barn, Linköpings universitet.
Mer än hälften av skolbarnen, eller 56 procent, har upplevt mobbning, enligt studien som omfattar totalt 900 elever i två skolor. Motsvarande andel i Sverige är lägre än tio procent, även om det är svårt att jämföra rakt av, säger Paul Horton. Han definierar mobbning som en maktrelation, där en person kan tvinga en annan att göra något mot sin vilja.
– Elever tvingar andra elever att göra saker de annars inte skulle ha gjort.
Och, fortsätter han, detta är egentligen en avspegling av maktrelationerna i skolan. Skolan som institution handlar om att få barn att göra saker de annars inte skulle ha gjort och kanske inte vill. Den disciplinerande och övervakande funktionen är central och utövas av läraren.
– Skolan står för något tråkigt. Undervisningen är av typen korvstoppning, där barnen är tysta och läraren talar. Barnen tränas i att tiga. I Vietnam är det inte ovanligt att slå barn som bestraffning. Att slå barnen är ett sätt av lärarna att mobba dem.
– Mobbning förekommer ju också på arbetsplatser och andra institutioner, ja, överallt där människor tvingas vara tillsammans med andra de inte har valt själva.
Därför tror han inte på att en hårdare disciplin kan motverka mobbning, snarare tvärtom. En mer dialoginriktad pedagogik är vad som behövs om skolmobbningen ska kunna minska.
– En bra lärare är en lärare som lyssnar och som vågar släppa på disciplinen.
Men där det finns makt finns också motstånd. Elever hittar olika metoder för att undkomma eller motarbeta skolans makt. De fuskar med närvarolistor, byter platser med varandra, de hjälper varandra på proven. Elever som inte ställer upp på detta löper större risk att bli mobbade. Elever som skvallrar eller som vägrar dela med sig av svar, papper, pennor och så vidare, de är de vanligaste mobbningsoffren, säger skolbarnen i Paul Hortons studie.
Paul Horton disputerade den 23 september. Avhandlingen heter School bullying and power relations in Vietnam. Telefon till Paul Horton 013 282937.
– Formuläret fångar i viss mån det minne som mäts med vanliga minnestester, säger Peter Vestergren, som disputerar i beteendevetenskapliga mätningar i slutet av september.
Att förutsäga vilka som kommer att utveckla demens i framtiden blir allt viktigare med en åldrande befolkning och nya behandlingsmetoder som kan bromsa sjukdomsförloppet. Jämfört med minnestester och kliniska utredningar är frågeformulär om minnet resurssnåla, och har föreslagits som metod för att ”screena” personer, till exempel vid besök på vårdcentralen.
Många frågeformulär om minne har tagits fram under årens lopp, men det har visat sig att skattningar av det egna minnet överensstämmer dåligt med resultat på minnestester. För att förbättra överensstämmelsen utvecklade Peter Vestergren och kolleger ett nytt frågeformulär där personer fick ange hur ofta deras minne fallerar när det gäller rutinhandlingar, ord, ansikten, tider och platser.
Utvecklingsarbetet baserades på svar från närmare 1 500 personer i åldrarna 25–95 år. Samtliga deltagare ingår i det så kallade Betula-projektet om åldrande, minne och demens, som pågått vid Umeå universitet i över tjugo år. Tillgången på data från tidigare minnestester var en stor fördel för forskarna, som kunde jämföra och välja ut de tjugo frågor som hade störst samband med testresultaten till det slutliga formuläret.
Peter Vestergren anser att frågeformuläret är lovande som verktyg för screening, men menar att det behövs ytterligare studier för att undersöka den kliniska användbarheten. Sådana studier är fortfarande på planeringsstadiet.
– Vi har sett att det finns ett samband med tester av minne och tänkande, men vi har ännu inte undersökt om, och i så fall hur väl, det upptäcker tidiga tecken på demens. Dåliga resultat på minnestester kan ha andra orsaker, och det är många fler faktorer som man måste ta hänsyn till innan en demensdiagnos kan ställas.
Fakta om disputationen:
Fredagen den 30 september försvarar Peter Vestergren, institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling i beteendevetenskapliga mätningar med titeln On the subjective-objective distinction for measures of memory and cognition: Theoretical and methodological issues in questionnaire development and validation. Svensk titel: Distinktionen subjektivt-objektivt för mått på minne och kognition: Teoretiska och metodologiska aspekter vid utveckling och validering av frågeformulär. Disputationen äger rum kl. 10.00 i sal Hs1031, Norra beteendevetarhuset. Fakultetsopponent är professor Björn Lyxell, institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen
Kontaktuppgifter:
Peter Vestergren
institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap/ beteendevetenskapliga mätningar
Umeå universitet
Tel: 090 – 786 6373, Mobil: 073 – 0457735, E-post: peter.vestergren@edusci.umu.se
Resultaten visar att fettcellerna hos feta personer har ökad förmåga att lagra fetter men minskad förmåga att göra sig av med dem.
– Rent intuitivt skulle man kunna tänka sig att det är så. Men det är första gången någon visar att omsättningen av fett i fettcellerna ser olika ut hos friska och feta individer. Det här öppnar för nya forskningsfält och möjligheter till behandling som påverkar lagring och frisättning av fett från fettceller, säger Peter Arner som lett studien tillsammans med kollegan Kirsty Spalding.
Forskarna använde vävnadsprover från nära hundra personer, smala såväl som feta. Genom att ta reda på åldern på fettet i fettcellerna kunde de dra slutsatser om hur fettet lagras och utsöndras över tid. Metoden för åldersbestämningen utgår från upptag av radioaktivt kol, kol-14, från atmosfären in i kroppen. Kärnvapentester under det kalla kriget ledde till en kraftig ökning av kol-14 i atmosfären. Sedan testerna upphörde har det sedan skett en gradvis minskning.
– Genom att jämföra halterna av kol-14 i fett och i atmosfären kan vi datummärka fettet, säger Kirsty Spalding, som har utvecklat metoden för undersökning av fettvävnad och andra biologiska prover.
På så sätt kom forskarna fram till att fett i friska människors fettceller i genomsnitt förnyas sex gånger under de tio år som en fettcell lever. Personer med ett förstadium till typ 2- diabetes, så kallad insulinresistens, hade däremot nedsatt förmåga att göra sig av med fettet från fettcellerna. Det gällde också personer med familjär kombinerad hyperlipidemi, en vanlig form av ärftlig blodfettsrubbning som är förenad med stor risk att utveckla kranskärlssjukdom. Dessa personer hade även minskad förmåga att lagra fetter i fettcellerna. När omsättningen rubbas på det sättet skulle det kunna innebära att koncentrationen av triglycerider och kolesterol i blodet ökar.
Publikation: ”Dynamics of human adipose lipid turnover in health and metabolic disease”, Peter Arner, Samuel Bernard, Mehran Salehpour, Göran Possnert, Jakob Liebl, Peter Steier, Bruce A. Buchholz, Mats Eriksson, Erik Arner, Hans Hauner, Thomas Skurk, Mikael Rydén, Keith N. Frayn, Kirsty L. Spalding, Nature, online 25 September 2011, DOI: 10.1038/nature10426.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Med dr, forskarassistent Kirsty Spalding
Institutionen för cell- och molekylärbiologi
Tel: 070-437 15 42
E-post: kirsty.spalding@ki.se
Professor Peter Arner
Institutionen för medicin, Huddinge
Tel: 08-585 823 42 eller 070-579 81 21
E-post: peter.arner@ki.se
Genom att mäta hur ämnen rör sig i gasform har Linus Malm lyckats fastställa storleken på kolhydraten hyaluronan. Dess funktion är nära kopplad till dess storlek och man har funnit samband mellan hyaluronan och sjukliga förändringar i kroppens vävnader, bland annat inflammation, cancer och hjärtförstoring.
Tidigare har man saknat bra verktyg för att mäta storleken på hyaluronanmolekylen i vävnadsprov, eftersom stora mängder har krävts för att få noggranna mätningar. Den nya metod som presenteras i avhandlingen kommer att möjliggöra närmare studier av hyaluronanets roll i både frisk och sjuk vävnad.
Med en modell som tar hänsyn till förändringar av egenskaperna hos proteinernas byggstenar, aminosyror, beräknas i avhandlingen också hur proteiner kan bilda en speciell typ av fibrer, som kallas amyloider och är förknippade med sjukdomar som till exempel Skelleftesjukan och Alzheimers sjukdom.
– Min förhoppning är att metoderna skall ge nya verktyg för säkrare diagnostik och bättre behandling av de sjukdomar som dessa molekyler är kopplade till, säger Linus Malm.
Linus Malm, som är född och uppvuxen i Alfta, är doktorand vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, där han kan nås på
mobil 070-251 90 91, e-post linus.malm@medchem.umu.se
Fredag 30 september försvarar Linus Malm, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Size Determination of Hyaluronan and Multivariate Analysis of Amyloid Prone Proteins (Svensk titel: Storleksbestämning av hyaluronan och multivariat analys av amyloida proteiner).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal KB3B1, KBC-huset.
Fakultetsopponent är professor Mary K. Cowman, Polytechnic Institute of New York University, USA.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-46601
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har genomfört en studie på 874 män som strålbehandlats på Jubileumskliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. I en enkät fick männen uppge om de upplevde problem i urinvägarna, tarmarna och med sin sexuella funktion, samt hur ofta och intensivt symtomen visade sig. Totalt undersöktes förekomst och intensitet av tolv långvariga tarmsymtom.
I studien beräknades hur stor dos strålning som ringmuskeln, ändtarmen och nedre delen av tjocktarmen fått. Resultaten, som jämfördes med 243 friska personer, visade att män som röker har en ökad risk att drabbas av långvariga symtom som för den drabbade medför stora begränsningar i vardagslivet:
• Jämfört med personer som aldrig rökt löper rökande män som strålbehandlats för prostatacancer fem gånger högre risk för plötslig total tarmtömning i kläderna
• Risken för diarré är tre gånger högre bland rökare, akuta trängningar 1,5 gånger högre och känslan av en ofullständigt tömd tarm ungefär 2,5 gånger högre
• Rökare löper tio gånger större risk att drabbas av krampsmärtor jämfört med dem som aldrig rökt
Riskökningen gällde endast de män som fått så kallad yttre strålbehandling, inte de som fått en kombination av yttre och inre strålbehandling eller som fått yttre strålbehandling efter att först ha genomgått operation.
–De som fått yttre strålbehandling hade fått en högre stråldos i både ringmuskeln, ändtarmen och nedre tjocktarmen, vilket kan vara orsaken till att vi endast såg effekterna av rökning i den gruppen, säger David Alsadius, doktorand vid Sahlgrenska akademin och läkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Slutsatsen av studien, som redovisas i tidskriften Radiotherapy and Oncology, är att män som strålbehandlats mot prostatacancer bör uppmuntras att sluta röka.
–Vi vet inte från våra data om rökstoppet bör ske innan, under eller efter strålbehandlingen. Men för män som strålbehandlats mot prostata är det av fler än ett skäl rimligt att rekommendera ett så tidigt rökstopp som möjligt, säger David Alsadius.
Fakta biverkningar:
Biverkningar av strålbehandling delas in i akuta biverkningar — sådana som uppkommer under eller inom tre månader efter strålbehandling, och långvariga biverkningar som uppkommer minst tre månader (eller ibland flera år) efter strålbehandlingen. Biverkningarna orsakas sannolikt av att strålningen skadar blodkärl i den friska normalvävnad som omger cancern.
Kontaktinformation
Kontakt: David Alsadius, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0703-037 037 david.alsadius@oncology.gu.se
– Nätverket hade en större betydelse än vad som hittills varit känt för både rashygienen och steriliseringarna i Sverige. Det bedrev skickliga lobbykampanjer och det bar fram Nils von Hofsten till hans maktposition, säger Maria Björkman, som disputerar med en avhandling vid Linköpings universitet om Nils von Hofsten, eugeniken och steriliseringarna.
Nils Hofsten ingick själv i nätverket. Han var från början zoolog, men ägnade en stor del av sitt femtioåriga yrkesliv åt ärftlighetsforskning och rashygien. Som vetenskapligt råd på Medicinalstyrelsen hade han makt över både lagstiftningen om steriliseringar och enskilda ärenden. Han var också ledamot av Rasbiologiska institutets styrelse. Samtidigt var han rektor för Uppsala universitet och en erkänd antinazist.
I en tid när industrialismen medförde nya samhällsproblem var eugenikens syfte enligt Nils von Hofsten att förhindra att underklassens sinnesslöa fortplantade sig. Sociala problem tolkades biologiskt och de sinnesslöa ansågs med den tidens terminologi vara av sämre biologiskt material.
– Ända in på 1960-talet hävdade Nils von Hofsten att en ”tillräcklig” sterilisering av de sinnesslöa var bra för befolkningen som helhet, berättar Maria Björkman.
Med intresset för genetisk forskning och steriliseringarna uppstod på 1940- och 50-talen en så kallad ärftlighetsskräck hos en del svenska par som blev oroliga för att deras arvsanlag skulle orsaka sjukdom i kommande släktled. På Medicinalstyrelsen ville man lindra oron. Nils von
Hofsten gav genetisk rådgivning och gjorde sannolikhetskalkyler för risken att barnen skulle drabbas av en ärftlig sjukdom.
– Det är en intressant parallell till hur vi idag hanterar forskningsresultat om hur arv, livsstil och miljö samverkar, säger Maria Björkman.
Avhandlingen heter Den anfrätta stammen: Nils von Hofsten, eugeniken och steriliseringarna 1909-1963 och är utgiven på Arkiv förlag. Maria Björkman disputerar den 23 september 2011. Hon kan nås på 073-82 522 32 och maria.bjorkman@liu.se.
Sedan början av 2000-talet har antalet poliser per invånare i Sverige ökat med närmare 15 procent. Statens kostnader för polisverksamheten har under denna period ökat med omkring 40 procent. I vilken utsträckning har ökningen av antalet poliser påverkat brottsligheten och tryggheten i landet? Har fler poliser överhuvudtaget haft några mätbara effekter? I media har det nyligen rapporterats om att ökningen av antalet poliser inte har resulterat i att fler brott klaras upp.
Analysresultaten i Lindströms studie visar att det inte finns något entydigt stöd för hypotesen att fler poliser leder till färre brott. Vad gäller bostadsinbrott och stölder ur fordon är sambandet att ju fler poliser desto färre bostadsinbrott. Detta resultat bekräftas i analysen av samtliga polismyndigheter åren 1995–2009. I likhet med tidigare redovisade forskningsresultat visar analysen att en ökning av antalet poliser med 10 procent ”leder till” att antalet bostadsinbrott minskar med mellan tre och fyra procent.
För rånbrottsligheten finns däremot inga belägg för att fler poliser har någon effekt. Det framkommer inte heller något tydligt samband mellan antalet poliser och bilstölder. Inte heller utvecklingen av det dödliga våldet i de 21 polismyndigheterna över åren 1995–2009 har påverkats av att antalet poliser har varierat.
Sammanfattningsvis visar analyserna på otydliga samband mellan antalet poliser och brottsligheten. Däremot står det klart att fler poliser, både lokalt och regionalt, har en mycket stark och tydlig effekt på antalet registrerade narkotikabrott. Ju fler poliser desto fler narkotikabrott kommer att uppdagas. En ökning av antalet poliser med en procent är relaterat till en ökning av antalet narkotikabrott med över tre procent. En intressant fråga är givetvis om fler registrerade narkotikabrott leder till färre missbrukare och i förlängningen till en minskad brottslighet. Det är emellertid en frågeställning som får analyseras i ett annat sammanhang.
Som nämnts tidigare har det i media framhållits att ökningen av antalet poliser inte har haft någon effekt på andelen uppklarade brott. I en avslutande analys har antalet respektive andelen brott mot brottsbalken som polis (och åklagare) klarat upp analyserats för de 21 polismyndigheterna åren 1995–2009. Resultatet visar entydigt att antalet poliser har ett positivt och starkt samband med framför allt antalet uppklarade brott. Även andelen uppklarade brott ökar när antalet poliser ökar. Vad gäller de specifika brotten – bostadsinbrott respektive rån – så är effekten även här överlag positiv.
Hur polisen optimalt bör organiseras och fördelas i landet har varit ett återkommande tema i debatten. För närvarande pågår en statlig utredning om den framtida polisorganisationen. På mindre än 50 år har Sverige gått från att ha en lokalt förankrad kommunal polis mot att få en alltmer centraliserad nationell polis. Vilken organisationsmodell för polisen har störst möjlighet att nå de övergripande kriminalpolitiska målen om minskad brottslighet och ökad trygghet? Lindströms rapport avslutas med ett kortfattat avsnitt som visar att antalet poliser vid landets polismyndigheter i huvudsak fördelas efter befolkningstäthet. Analysen visar vidare att det ”överskott” av poliser som Stockholm har i förhållande till övriga landet har minskat påtagligt de senaste 15 åren.
Docent Peter Lindström är kriminolog och har i ett kvarts sekel arbetat med forsknings- och utvecklingsverksamhet inom det kriminalpolitiska området. De senaste två åren vid Polismyndigheten i Stockholms län. Han var sekreterare i utredningen ”Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp”.
Rapporten
Rapporten kan laddas ner här:
http://lnu.se/polopoly_fs/1.55196!hela%20rapporten.pdf
För ytterligare upplysningar
Peter Lindström, docent, Polismyndigheten i Stockholms län, Länspolismästarens kansli, och Polisutbildningen vid Linnéuniversitetet. Telefon: 010-56 40651, 0702-47 31 81
Rolf Granér, lektor, Polisutbildningen vid Linnéuniversitetet. E-post: rolf.graner@lnu.se
Kammaneter tycks tillhöra de allra äldsta djurgrupperna. Det visar nyafossilfynd i södra Kina som forskare vid Naturhistoriska riksmuseet har undersökt. I den gamla forskardebatten om vilka som är äldst, kammaneterna eller nässeldjuren, tar nu kammaneterna ledningen.
Kammaneter påminner om maneter, men saknar nässelceller och är helt ofarliga för simmare. De har åtta flimrande rader av “kammar” vars slag driver fram djuret genom vattnet. De har länge ansetts vara bland de äldsta djurgrupperna. Nu har en svensk-kinesisk forskargrupp gett näring åt denna uppfattning genom upptäckten av fossil från ca 570 miljoner år gamla avlagringar i södra Kina. Fossilen ligger tillplattade i en skifferbergart och ser ut som små spiralgalaxer. De har därför fått namnet Eoandromeda (Andromeda är vår närmaste granne bland spiralgalaxerna, och “eo-“ betyder “tidig”). Stefan Bengtson, professor i paleozoologi vid Naturhistoriska riksmuseet, är den svenske medlemmen i forskargruppen.
– De kinesiska fossilen har åtta radierande fält med tydlig tvärstrimmighet, som hos moderna kammaneter, berättar Stefan Bengtson. Men de saknar några andra drag som man hittar hos nulevande former. De tycks därför höra till de tidiga grenar av evolutionslinjen som inte utvecklat alla egenskaper som kännetecknar nu levande kammaneter. Eoandromeda levde under det sena prekambrium, tiden före den “kambriska explosionen” när djurlivet etablerade sig i full skala i världens hav. Dess tidiga uppträdande och enkla radialsymmetri stöder
uppfattningen att kammaneterna är några av de äldsta representanterna för den moderna djurvärlden.
Källa
Tang, F., Bengtson, S., Wang, Y., Wang, X.-l. & Yin, C.-y. 2011:
Eoandromeda and the origin of Ctenophora. Evolution and Development
13:5, sid. 408—414.
För ytterligare information kontakta:
Stefan Bengtson, professor i paleozoologi vid Naturhistoriska riksmuseet.
08-5195 4220, 0708 116 186 stefan.bengtson@nrm.se
Påväxt på båtskrov är en plåga för varje båtägare. En av de mest bekymmersamma organismerna är havstulpaner. En forskargrupp vid institutionen för cell- och molekylärbiologi har därför specialstuderat havstulpanens biologi och riktat sitt intresse mot ett känsligt steg i dess livscykel.
– När nyblivna vuxna havstulpaner försöker tränga sig igenom färgskikten för att få en fast växtplats är den extremt känslig för vissa molekyler kallade makrocykliska laktoner, som normalt produceras av vissa svampliknande bakterier, säger professor Hans-Björne Elwing på institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet.
När sådana molekyler blandas i båtbottenfärg koloniseras först den målade ytan av havstulpanlarver på normalt sätt. Men så fort havstulpanlarven har omvandlats till vuxen havstulpan och försöker etablera en fastare kontakt med ytan så lossnar den och förmodligen dör den. Det har också visat sig att vissa brunalger motverkar kolonisation på bladytor av havstulpaner på liknande sätt.
– Med denna upptäckt som grund har vi lyckats utforma färger med nya bindemedel som helt stänger av läckaget av de makrocykliska laktonerna i den marina miljön. Dessutom behövs bara spårmängder av makrocykliska laktonerna i färgen för att ge full effekt mot havstulpaner. Vår metod bygger på att färgen blir mer effektiv ju mindre gift som läcker ut i miljön.
Genom fältförsök på fritidsbåtar har forskargruppen också visat att tillsatsen av makrocykliska laktoner helt kan ersätta koppar i båtfärger vid både ost- och västkusten under flera säsonger.
– Visserligen är det bara havstulpanen som påverkas av tillsatsen, men annan påväxt av alger och liknande kan relativt enkelt motverkas med andra metoder.
Studien är utförd av Emiliano Pinori, Mattias Berglin, Mats Hulander, Mia Dahlström och Hans Elwing vid Göteborgs universitet i ett samarbete med Lena Brive på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut i Borås. Artikeln Multi-seasonal barnacle (Balanus improvisus) protection achieved by trace amounts of a macrocyclic lactone (ivermectin) included in rosin-based coatings är publicerad i tidskriften Biofouling.
Länk till artikeln: http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/08927014.2011.616636
Kontaktinformation
KONTAKT: Hans-Björne Elwing, institutionen för cell- och molekylärvetenskap, Göteborgs universitet 031- 786 2562 0733- 60 46 07 hans.elwing@cmb.gu.se
Hundar är bra modelldjur för forskning om sjukdomar som också drabbar människor. Izabella Baranowska Körberg vid SLU har visat att en neurologisk sjukdom hos golden retriever orsakas av en mutation, som kan avlas bort med ett genetiskt test. Hon har även kunnat påvisa att den så kallade MITF-genen styr vit pälsfärg med en ny metod i sin avhandling vid SLU. Denna gen förknippas även med avvikande pigmentering och dövhet hos mus och människa. Dövhet är vanligare hos vita hundar.
Hunden har en unik populationshistoria som har lämnat avtryck i arvmassan. Den är därför ett intressant modelldjur som kan hjälpa oss att hitta gemensamma sjukdomsgener för hundar och människor.
På senare tid har hundens potential som modelldjur nyttjats för att påvisa genetiska förändringar som orsakar sjukdom. En förutsättning för dessa studier är att hundens arvsmassa har kartlagts och den genetiska strukturens variation har definierats. Man har också utvecklat en omfattande uppsättning av genetiska markörer som används för att söka efter genförändringar i arvsmassan.
Izabella Baranowska Körberg har i sitt doktorsarbete vid institutionen för husdjursgenetik, SLU, använt dessa verktyg i sina studier av egenskaper och genetiska sjukdomar hos hundar och har i sitt arbete använt en ny kartläggningsmetod för dessa gener. Hon kunde påvisa att den så kallade MITF-genen, orsakar vit pälsfärg hos hundar genom en tvåstegsprincip.
Avvikande pigmentering och dövhet hos mus och människa har tidigare förknippats med denna gen. Hörselnedsättning och dövhet förekommer i större uträckning även hos hundar med vit pälsfärg.
Påföljande studier har visat att denna princip även är effektiv för att kartlägga egenskaper och sjukdomar som är polygena, dvs. som orsakas av flera gener i samverkan med miljöfaktorer.
Izabella Baranowska Körberg beskriver också en av de första mitokondriella* sjukdomarna hos hund. Sensorisk ataktisk neuropati (SAN) är en neurologisk sjukdom som drabbar hundar av rasen golden retriever. Det visade sig att SAN orsakas av en mutation i den mitokondriella arvsmassan. Ett genetiskt test som möjliggör att SAN kan avlas bort från golden retriver-rasen har nu utvecklats.
– Mina resultat bekräftar styrkan med genetiska studier på hund, säger Izabella Baranowska Körberg. Människans bästa vän har fått en ny roll!
* Mitokondrier är cellens energiorgan.
MSc i biologi Izabella Baranowska Körberg, institutionen för husdjursgenetik, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Mapping Trait Genes in Dogs. Using the Dog as a Model Organism”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
– Tid: onsdagen den 28 september 2011 klockan 9.15
– Plats: sal B41, Biomedicinskt centrum, Uppsala
– Opponent: Prof. Aarno Palotie, Wellcome Trust Sanger Institute, Cambridge UK
Mer information
Izabella Baranowska Körberg, 070-4279774, 018-471 45 51, izabella.baranowska@slu.se
Avhandlingen; http://pub.epsilon.slu.se/8320/
Institutionen för husdjursgenetik
Hundgruppens webbsida
– Vi har inlett ett samarbete med koreanska forskare och får åka med deras isbrytare i vinter och nästa vinter för att ta upp och tömma våra mätinstrument, säger Anna Wåhlin från institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet.
Anna Wåhlin är lättad efter överenskommelsen med de koreanska forskarna, som gjordes vid ett forskarmöte om Antarktis i Paris. Araon är en ny, välutrustad forskningsisbrytare, som gör det möjligt för forskargruppen att utföra de allra viktigaste delarna av den forskning som skulle ha bedrivits ombord på den forskningsutrustade isbrytaren Oden i vinter.
Det innebär att de kan ta upp den utrustning de har stående på havsbotten, där den bland annat mäter temperaturen på havsströmmarna för att kunna kartlägga hur istäcket i området smälter. Därmed kan de tanka ur data, byta batteri, utföra underhåll och sedan sätta ner mätutrustningen igen.
– Vi hade ett större program på Oden, som det inte finns utrymme för på Araon. Nu får vi hänga på och digga läget. På Oden kunde vi vara med och bestämma, så långsiktigt är det en stor nackdel för oss att inte ha tillgång till Oden.
Värre är det för två andra forskningsprojekt. Katarina Abrahamsson på institutionen för kemi är en av dem som drabbas. Hon leder ett projekt som undersöker samspelet mellan halogenerade kolväten, kvicksilver och marknära ozon i Södra oceanen och hur det påverkar den globala uppvärmningen.
– Det är klart vi är besvikna. Mitt projekt skulle ha följt med på Oden under tre år, nu blev det bara ett år. Det innebär att vi inte kan uppfylla målsättningen med projektet. Jag hade hoppats få en mätserie på fem år i samma område, det hade gett unik kunskap. Nu fryser forskningspengarna inne, säger Katarina Abrahamsson.
Karin Hårding som studerar sjukdomsspridning i naturen på sälstammar i Antarktis drabbas också. Hennes projekt går ut på att jämföra sjukdomsspridningen bland sälar som aldrig jagats och har väldigt låga halter av miljögifter med de utbrott som ledde till massdöd bland svenska knubbsälar 1988 och 2002. Hennes treåriga studie blir nu tvåårig.
– Tidsserier är väldigt värdefulla i forskningen, man kan inte jämföra bara två år och dra säkra slutsatser. Vi får helt enkelt försöka ordna fler expeditioner till Antarktis senare, så att vi kanske kan börja jämföra skillnader mellan år och regioner sen.
Kontaktinformation
KONTAKT:
Anna Wåhlin, institutionen för geovetenskaper
031- 786 2866
anna.wahlin@gvc.gu.se
Katarina Abrahamsson, institutionen för kemi
031- 786 9051
k@chem.gu.se
Karin Hårding, institutionen för marin ekologi
031- 786 26 24
karin.harding@marecol.gu.se
Forskningen är visserligen än så länge just endast forskning och har därför ännu bara testats i laboratorium. Men Maria Jonstrup ser ljust på framtidspotentialen.
— Ja, på sikt borde den kunna användas av textilfabriker i Indien, Kina och Bangladesh. Om det fungerar i labbskala är det ganska sannolikt att tekniken fungerar också skarpt, säger hon.
Under sitt avhandlingsarbete har hon laborerat med såväl svampenzymer som bakterier från textilindustriers och kommunala reningsverks avloppsvatten. Men det var först när hon kombinerade två slags reningsprocesser – en biologisk och en kemisk- som fullträffen kom.
— Först bryter mikroorganismer ner färgerna i en rektor. Detta biologiska steg är det viktigaste. Men för att vara säker på att vattnet blir helt renat använder jag också lite kemikalier. Små mängder järn och väteperoxid i kombination med UV-ljus bryter ner även de svåraste strukturerna, förklarar hon.
Att använda sig av både biologisk och kemisk rening sker redan idag på sina håll, men de är sällan effektiva vilket leder till en mängd hälsovådliga kemikalier släpps igenom.
Efter disputationen tar två mastersstudenter över stafettpinnen. Under ett år ska de testa tekniken i större volymer vatten, vilket mer liknar de förutsättningar som finns i verklighetens textilfabriker. Deras utmaning blir att studera hur UV-ljuset i det kemiska steget kan ersättas av vanligt solljus. Maria Jonstrup blir deras handledare. Därefter är förhoppningen att tekniken ska testas skarpt, i en riktig fabrik.
— Via kontakter med Indiska Magasinet och deras underleverantörer har vi redan gjort provtagning och tester på en fabrik i Indien. På grund av att klädtillverkningen fått ganska dåligt rykte de senaste åren är det annars ganska svårt att få tillträde dit, berättar hon.
Ett hinder på vägen till förverkligande är lagstiftningen. Den föreskriver endast att vattnet ska vara rent. Det har lett till att är det juridiskt sätt helt ok att stora mängder miljöfarligt slam silas bort – vattnet i sig blev ju rent! – och dumpas på åkrar och på annat håll.
– Men ibland struntar fabrikerna i att alls rena vattnet och gör det bara nära kontrollanter är på besök, säger hon.
Idén till forskningen kom till när Maria Jonstrups handledare Bo Mattiasson, professor i bioteknik, år 2002 reste runt i Indien och besökte textilindustrier. Han observerade problematiken och initierade projektet som Maria Jonstrup hakade på. Finansiär har Sida varit.
Läs Maria Jonstrup egen populärvetenskapliga och vetenskapliga sammanfattning här:
http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=2154024
Maria Jonstrup försvarar sin avhandling den 29 sep kl 10:30, Kemicentrum Sölvegatan 39, Lecture Hall B
För mer information, kontakta Maria Jonstrup, doktorand, Bioteknik, 046-22 248 18, 0707-42 17 52 Maria.Jonstrup@biotek.lu.se och Bo Mattiasson, professor, Bioteknik,
046-222 82 64, 070-60 59 830 Bo.Mattiasson@biotek.lu.se
För sjunde året i rad ger SiS ut en bok där det är ungdomarnas egna berättelser som står i fokus. Intresset för att bidra är stort hos både pojkar och flickor. I år kom inte mindre än 93 bidrag in.
Texterna skiljer sig åt i både form och innehåll men en röd tråd genom berättelserna är längtan. Det är längtan efter familjen och kompisar, längtan efter den man är kär i, längtan efter ett annat liv eller längtan efter att få ställa till rätta. Men berättelserna innehåller också starka känslor av besvikelse efter svek från vuxenvärlden.
– Alla texter är viktiga för det är ungdomarnas egna röster. Läser man dem noga känner man att de är fulla av tro på att det trots allt kan bli bättre, säger SiS generaldirektör Ewa Persson Göransson.
Tillvaron är tuff för de flesta av ungdomarna som vårdas hos SiS. Det förstår man när man läser deras berättelser. Det är tungt att leva i en värld med missbruk, kriminalitet och övergrepp och det är mycket svårt att vara tvångsomhändertagen. Men de flesta har en insikt om att de behöver hjälp och stöd.
Det beskriver skribenten Ismail i sin text Från liten till stor. Från första jobbiga rättegången där han ”knappt kunde kolla upp på min mamma” till hur han efter några turer hamnade på en bra institution. ”Nu är det slut på det livet. Här får man bra hjälp…..Nu ska jag sitta mitt straff som en man och gå ut med huvudet uppe. Game is over.”
– Läs och bli berörd. Ungdomarna är modiga som skriver rakt upp och ner hur de har det, säger Ewa Persson Göransson.
