Aspfjädermossan är rödlistad. Den lever ofta på askträd. Foto: Tord Snäll, SLU.
Små, skyddade fragment av naturskog, som återstår efter skogsavverkningar, riskerar att inte kunna räcka till för vissa rödlistade arter. Det visar en ny gemensam studie av tre institutioner vid SLU, och som publicerats i den välrenommerade tidskriften Journal of Applied Ecology (vol. 48 nr 3).
Forskarna förutspår att en stor andel av värdträden för rödlistade arter riskerar att blåsa omkull under en 30-årsperiod efter avverkning av angränsande skog . Det kommer att leda till att bland annat den rödlistade arten aspfjädermossa, som huvudsakligen lever på askträd, minskar än mer i vår natur.
Asken, som är det viktigaste värdträdet för denna mossa, är i sin tur rödlistad till följd av den omfattande spridningen av askskottsjukan. Det är en svampsjukdom som just nu orsakar askdöd i större delen av Europa.
Forskarna vid SLU beräknar att den sammanlagda effekten av modernt skogsbruk med kalhyggen och framförallt små avsatta bestånd för hotade arter, nyckelbiotoper, och spridningen av askskottsjukan leder till ytterligare en minskning av aspfjädermossa.
I den nu publicerade studien redovisar SLU-forskarna också aktuella data på askskottsjukans framfart i det svenska skogslandskapet. Studien är ett samarbete mellan de tre institutionerna för ekologi, skoglig mykologi och patologi samt skoglig resurshushållning. De två förstnämnda finns vid SLU Uppsala och den sistnämnda vid SLU Umeå.
De forskare som lett arbetet med studien är docent Tord Snäll, doktor Jean-Michel Roberge, Stina B.K. Bengtsson och Sören Wulff.
Fotnot: Aspfjädermossa är en så kallad epifyt, som lever på en värdväxt. Epifyter (av grekiska epi, ’på’, och phyton, ’växt’) är växter som lever utanpå andra växter utan att ta näring eller vatten från dem. (Källa: Wikipedia)
Kontaktuppgifter:
Jean-Michel Roberge, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU Umeå
Jean-Michel.Roberge@slu.se
tel. 090-786 83 59
Tord Snäll, institutionen för ekologi, SLU Uppsala
Tord.Snall@slu.se
tel. 018-67 26 12
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.
Hälsa är ett mycket individuellt mångfacetterat fenomen som innefattar fysiskt, psykiskt såväl som socialt välbefinnande. Det är ett begrepp som utgår från en helhetssyn och påverkas till hög grad av ett samspel mellan individen och omgivningen.
Världshälsoorganisationen (WHO) har listat högt blodtryck, fysisk inaktivitet och övervikt som de ledande hälsoriskerna ur ett globalt perspektiv. Det är också dessa faktorer som Elin Chorells avhandling har fokuserat på med målet att utforska de komplicerade metabola mekanismer som näringsämnen, fysisk aktivitet och interaktionen dem emellan ger upphov till i människokroppen. Mängden små molekyler i blodet, s.k.metaboliter, påverkas i stor utsträckning omedelbart av vår livsstil, till exempel vad vi äter och hur fysiskt aktiva vi är.
Med metabolomikanalyser och kemometriska mätmetoder för stora datamängder har Elin Chorell gjort en hypotesfri kartläggning av alla metaboliter i blodet hos ett antal människor av båda kön och i olika faser i livet. Hon har dels undersökt metaboliska effekter relaterat till träning och nutrienter i den tidiga återhämtningsfasen och mellan olika träningsnivåer hos unga friska män och dels lång- och kortvariga effekter av en diet med högt fettinnehåll jämfört med effekterna av en kolhydratrik diet hos överviktiga kvinnor som passerat klimakteriet. Därutöver har hon också utvärderat metabola effekter i blodet av probiotikabehandling hos spädbarn under deras andra levnadshalvår.
Resultaten visar på tydliga metabola mönster kopplade till såväl skillnader i träningsstatus som positiva effekter av viktminskning genom olika dieter samt potentiellt positiva hälsoeffekter av probiotikabehandling hos spädbarn.
– En detaljerad tolkning av dessa metabola mönster kan ge oss kunskap om vad en hälsosam metabolism är och hur olika individer bör agera för att förbättra just sin metabola status för en bättre hälsa, säger Elin Chorell.
En förhoppning för framtiden är att en grupp metaboliter som samverkar, ett s.k. metabolitmönster, i mänskligt blod ska bidra med tidigare och mer tillförlitliga indikationer på metabola störningar hos tillsynes friska individer. Genom att på detta sätt använda ett flertal parametrar kan individuella skillnader tillåtas och hanteras i en högre utsträckning, vilket är en svaghet i dagens sjukvård där endast ett fåtal hälsomarkörer, till exempel kolesterol och glukos, används.
Att studera människan i sin helhet kopplat till hälsa i stället för isolerade delar av ett biologiskt system är ett forskningsfält som har fått namnet systembiologi. Systembiologi inbegriper en fullständig kartläggning av alla gener (genomik), RNA (transkriptomik), proteiner (proteomik) samt metaboliter (metabolomik).
Om disputationen
Fredagen den 3 juni försvarar Elin Chorell, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Mapping the consequences of exercise and nutrition on human health – A predicive metabolomics approach.
Svensk titel: Kartläggning av hur träning och nutrition påverkar människors hälsa genom användandet av prediktiv metabolomik.
isputationen äger rum kl. 10.00 i sal KB3B1, Kemiskt Biologiskt Centrum (KBC). Fakultetsopponent är Dr Lorraine Brennan, School of Agriculture Food Science and Veterinary Medicine, Dublin, Ireland
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
För ytterligare information, kontakta gärna:
Elin Chorell
Tel.:090-786 59 99
E-post: elin.chorell@chem.umu.se
Helena Rosén, doktor vid Högskolan i Skövde, disputerade nyligen och har i sin forskning tittat på patienters symtom och besvär efter en operation vid en dagkirurgiavdelning samt vilken inverkan ingreppet har på daglig funktion upp till tre månader efter.
– Det var en ganska betydande mängd patienter som upplevde besvär relativt lång tid efter ingreppet, vilket är anmärkningsvärt, säger Helena Rosén.
Dagkirurgi innebär att du som patient kommer till sjukhuset samma dag som operationen ska ske och att du går hem senare samma dag.
– Att utföra dessa operationer har blivit allt populärare och vinsterna är stora för sjukvården. Det är kostnadseffektivt, mindre risk för sjukhusrelaterade infektioner och patienten får vara i sin hemmamiljö, förklarar Helena Rosén.
Men det finns också vissa negativa aspekter som ibland inte lyfts fram lika mycket.
– I princip överför man ansvaret på patienten själv och på de närmaste som är där hemma. Patienten blir helt ansvarig för egen medicinering och fortlöpande behandling, fortsätter Helena Rosén.
Det vanligaste man talar om efter ett dagkirurgiskt ingrepp är att patienter kan uppleva symtom, smärta och besvär upp till sex dagar efter men att det är som värst de första 24 timmarna.
– Ungefär 50 procent av de patienter som svarade i min undersökning skattade hög smärta efter 48 timmar. Siffran gick sedan ner till 43 procent efter sju dagar men det mest betydande var att 34 procent pekade på besvär efter tre månaders tid, säger Helena Rosén.
Patienterna som beskrev mycket smärta och besvär efter tre månader påvisade olika orsaker till obehagen.
– Man lyfte orsaker som otillräcklig och bristande information, att man inte blev omhändertagen samt felaktig eller suboptimal behandling, förklarar Helena Rosén.
Vinsterna av att kunna göra fler operationer på kort tid och på så sätt också kunna behandla fler människor kan också leda till mer besvär och smärta för patienten.
– Man förflyttar den professionella vården till de närmaste där hemma samt till individen och förväntar sig alla ska klara av att behandla sig själva. Jag med lång erfarenhet som specialistsjuksköterska har mött ett flertal patienter som upplever besvär i sin vardag efter dagkirurgi och därför ville jag titta på detta i min forskning, säger Helena Rosén.
Vad skulle kunna vara konkreta lösningar på de problem som patienterna upplever efter dessa ingrepp?
– Det är svårt att peka på lösningar som skulle fungera i alla fall men många pekar på bristen av information som en stor punkt. En insats skulle kunna vara att ge individuellt anpassad information och sedan ringa upp dagen efter under eftermiddagen då besvären är som värst. Att ge professionell vård och information kan göra stor skillnad även om patienten lämnat själva vårdlokalen och är hemma igen, menar Helena Rosén.
För mer information:
Helena Rosén, universitetsadjunkt vid Högskolan i Skövde
E-post: helena.rosen@his.se
Telefon: 0500 – 448447, 0762-223536
En rapport som tagits fram av forskargruppen vid Akademin för forskning om psykisk hälsa vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, NHV, visar att i psykiatrireformernas spår halkar Sverige efter om man ser till livslängd för psykiatripatienter.
När mentalvården i Danmark, Finland och Sverige förnyades minskades bruket av psykiatriska sjukhus till förmån för behandlingar inom öppenvården.
I takt med utvecklingen ökade den förväntade livslängden med 3-8 år för personer som vårdats i psykiatrisk slutenvård i de olika länderna.
Klyftan till den allmänna livslängden minskade något i Danmark och Finland. Undantaget var män i Sverige, där ojämlikheten i livslängd inte minskade utan förblev ungefär 20 år under perioden 1987–2006. I början av perioden var skillnaden i livslängd större för kvinnliga psykiatripatienter i Finland än i Sverige, men på 2000-talet har glappet varit större i Sverige.
Detta står klart i i en forskningsrapport publicerad i den vetenskapliga tidskriften British Journal of Psychiatry.
– Avsaknaden av gynnsam utveckling i Sverige verkar bero på att man inte lyckades förebygga självmord bland patienter med psykiatrisk sjukdom lika väl som i de övriga två länderna, säger professor Kristian Wahlbeck, medförfattare i rapporten.
– Våra resultat visar att skillnaden i livslängd minskat mer bland kvinnor än bland män. Det kan bero på att kvinnor gynnats mer av psykiatrireformerna än män. Kvinnor har ofta lättare för att utnyttja de nya samhällsbaserade öppenvårdstjänsterna, fortsätter Wahlbeck.
Överlag visar forskningsresultaten att de nordiska ländernas psykiatrireformerna varit steg i rätt riktning. Patienternas förväntade livslängd har ökat i alla länder.
Men stora orättvisor återstår; i Norden dör män med psykiatrisk störning ungefär 20 år tidigare än andra och kvinnor ungefär 15 år tidigare. Det beror på överdödlighet i olika sjukdomar, våldsam död och självmord.
Det är forskargruppen vid Akademin för forskning om psykisk hälsa vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, NHV, som tagit fram rapporten.
Länk till forskningsrapporten:
http://bjp.rcpsych.org/cgi/content/abstract/bjp.bp.110.085100v1
Monica Bengtson, Informatör, NHV
Tidigt utvecklade tonåringar både ser äldre ut och känner sig äldre än sina jämnåriga vänner. Därför söker de sig ofta till äldre kompisar och det gör att de kommer in i sociala miljöer där till exempel alkohol och sex är vanligare. För att passa in gör de ibland saker de annars inte skulle ha gjort. De skolkar oftare och provar alkohol och har sex tidigare. I vissa fall handlar det om ungdomskriminalitet.
Men ny forskning visar att det ofta inte gäller blyga ungdomar. Nejra van Zalk har tillsammans med sina kollegor vid Center of Developmental Research, CDR, följt elever vid sju olika skolor under flera års tid. Eleverna har anonymt fått svara på frågor om bland annat sex, alkohol och vänner.
– Föräldrar oroar sig ofta för sina blyga barn. Då kan det vara skönt att veta att blyghet är något som kan vara skyddande. Att de kanske har mindre att oroa sig för än andra föräldrar när barnen blir tonåringar, säger Nejra van Zalk.
Blyga ungdomar håller sig i bakgrunden i nya sociala situationer, har svårt att prata fritt och är mindre impulsiva. De uppfattas dessutom ofta som yngre än de är av omgivningen.
– Att de ses som yngre, vilket även gäller de ungdomar som når puberteten tidigt, gör att de i mindre utsträckning blir involverade i sådant som är förknippat med vuxenvärlden – sex, alkohol och rökning till exempel.
Att andra ser dem som yngre gör också att deras egen självbild färgas av det och de känner att de inte passar in i vissa sammanhang. Dessutom väljer ofta blyga ungdomar vänner som också är blyga och det gör att de påverkar varandra och drar sig undan.
– Men andra studier med vuxna visar att blyga ungdomar har kommit ikapp. De har bara tagit det lugnare och undviker därför många gånger ett beteende som kan få konsekvenser för deras framtid.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Nejra van Zalk nejra.van-zalk@oru.se, 019-301338
Förekomsten av fetma ökar runt om i världen. Så även i Sverige, och med fetman följer sjukdomar som diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Det behövs tillförlitliga och lättåtkomliga mätmetoder för att värdera fysisk aktivitet och fetma för att kunna undersöka dessa faktorers förhållande till sjukdomsutveckling. Forskargruppen där Anna Gradmark ingår drar slutsatsen att vanliga metoder som frågeformulär och midjemått är tillräckliga för att uppskatta både nivån av fysisk aktivitet och mängden bukfetma hos medelålders män och kvinnor. Om frågeställningen däremot rör de olika fettdepåerna i buken kan dock ultraljud vara att föredra.
Anna Gradmark har också mätt fysisk aktivitet och insulinkänslighet hos gravida och icke-gravida kvinnor. Resultaten visar dels att gravida kvinnor tillbringar mer tid stillasittande än icke-gravida, samt att den goda effekten av fysisk aktivitet på insulinkänsligheten är märkbar oavsett graviditet eller inte. Slutsatsen blir därför att fysisk aktivitet under graviditeten möjligen kan förhindra utveckling av sjuklig insulinresistens, så kallad graviditetsdiabetes.
I avhandlingen undersöks också kroppssammansättningen hos de gravida kvinnornas spädbarn. Barnens fettmängd verkar vara beroende av när under graviditeten mödrarnas viktuppgång sker. Observationerna kan hjälpa till att utröna hur och när riskfaktorer för barnfetma och sjukdomar som diabetes påverkas redan i fosterlivet.
Anna Gradmark är uppvuxen utanför Göteborg och flyttade till Umeå 2003 för att studera. Hon arbetar nu som AT-läkare vid Norrlands universitetssjukhus. Kontakta henne gärna på
telefon 090-785 26 53, e-post anna.gradmark@medicin.umu.se
Tisdag 7 juni försvarar Anna Gradmark, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln Validation and application of objective measures of obesity and physical activity: studies in pregnant and non-pregnant adults and in infants (Svensk titel: Validering och tillämpning av objektiva mätmetoder för obesitas och fysisk aktivitet: studier av gravida och icke-gravida vuxna och av spädbarn).
Disputationen inleds klockan 9.00 i Bergasalen, byggnad 27, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är Assistant Professor David Fields, University of Oklahoma, USA.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-43770
Tidigare saknades samordning av åtgärdsprogrammen som syftar till att bromsa tuberkulos- och HIV-epidemiernas förödande effekter, både på global och på nationell nivå. ProTEST-initiativet 1997 i Afrika söder som Sahara visade dock att tuberkulos- och HIV-insatser kan samarbeta framgångsrikt och erbjuda befolkningen samordnade åtgärder. Barnabas Njozing utforskar i sin avhandling hur samordnade infektionsbekämpande insatser etablerats i Kamerun och implementerats i landets nordvästra region.
Studien är gjord i Kameruns nordvästra region, den region som har högst förekomst av HIV i landet. Avhandlingen bygger på data från hälso- och sjukvårdens system. Kvalitativa och kvantitativa metoder kombineras. Njozing Barnabas har använt kvalitativa metoder för att beskriva perspektiven hos
1) Hälso- och sjukvårdspersonal – nyckelpersoner på tre olika nivåer i organisationen
2) Tuberkulospatienter om HIV-testning som en inkörsport till HIV/aidsbehandling.
Studien visar att även om graden av samarbete mellan tuberkulos- och HIV-programmen varierar i programmens olika delar är det ändå möjligt att leverera förenade hälso- och sjukvårdstjänster. Trots de utmaningar som tuberkulospatienter ställs inför när de testas för HIV ökar införandet av samordnad handläggning och behandling av patienter med både tuberkulos- och HIV-smitta deras acceptans för och tillgänglighet till HIV-sjukvården. Detta drivs av förbättrat samarbete på den operativa nivån i sjukvården. Samarbetet har även lett till korsvis utbildning mellan personal i de två sjukvårdsteamen och förbättrat nätverk mellan sjukvårdsenheter och andra parter som är inblandade i tuberkulos- och HIV-bekämpning. Med detta sagt fanns det ändå begränsningar, bland annat otillräckligt ledarskap och styrning, brist på resurser vad gäller personal och infrastruktur och upprepade avbrott i leveranserna av viktiga läkemedel och laboratoriematerial.
Samarbete mellan tuberkulos- och HIV-behandlande sjukvård har förbättrat hälso- och sjukvården och tuberkulospatienters tillgång till HIV-sjukvård. Men ändamålsenligt förvaltarskap som garanterar förenad planering, övervakning och utvärdering av nödvändiga aktiviteter och ansvarighet på alla nivåer i hälso- och sjukvårdssystemet är ändå ovärderligt. De identifierade begränsningarna i hälso- och sjukvården kan negativt påverka hur effektivt den förenade tuberkulos- och HIV-sjukvården kan verka, och ett långsiktigt, uthålligt samarbete förtjänar tveklöst lovord.
Barnabas Njozing är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och global hälsa. För mer information, kontakta honom gärna på
e-post njozingb@yahoo.co.uk
telefon 076-810 20 89
Fredag 10 juni försvarar Barnabas N. Njozing, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln Bridging the Gap: Implementing tuberculosis and HIV/AIDS collaborative activities in the Northwest Region of Cameroon (Svensk titel: Överbrygga kyftan: Att skapa samordning av tuberkulos och HIV-programmen i nordvästra regionen, Kamerun).
Disputationen inleds klockan 10.00 i Sal 135, enheten för allmänmedicin. Fakultetsopponent är professor John Porter, London School of Hygiene and Tropical Medicine, UK.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-43847
Lynch syndrom beror på en förändring i arvsmassan som ökar risken för flera cancerformer. Den vanligaste är tjocktarmscancer, men personer med Lynch syndrom löper också ökad risk för bl.a. cancer i livmodern, äggstockarna och urinvägarna.
Läkaren och forskaren Katarina Bartuma visar nu i en avhandling från Lunds universitet att många läkare vet alltför lite om Lynch syndrom. I vissa fall vet de mindre än de berörda personer de träffar, vilket kan skada förtroendet mellan läkare och patient.
Det finns omkring 300 familjer som lever med Lynch syndrom i Sverige. Att hitta alla berörda personer är viktigt, eftersom de då kan följas med skräddarsydda kontrollprogram så att eventuella förstadier till cancer upptäcks så tidigt som möjligt.
Katarina Bartuma har undersökt kunskaperna om syndromet hos ca 100 gynekologer, kirurger och cancerläkare vid universitetssjukhus och regionala sjukhus, samt hos ca 70 personer som bär på den bakomliggande genförändringen. De senare visade sig vara bättre än läkarna på att känna till dess arvsmekanismer: hälften av de berörda personerna men bara en tredjedel av läkarna svarade rätt på en fråga om hur många barn i en familj som statistiskt sett ärver syndromet.
Mer allvarligt var dock att båda grupperna hade dålig kunskap om kopplingen mellan tjocktarmscancer och gynekologisk cancer. Två tredjedelar av läkarna missbedömde risken för livmodercancer bland bärarna av Lynch syndrom, vilket är bekymmersamt eftersom det gör att de kanske inte förstår att en viss person bär på denna genetiska förändring. Därmed inser de inte heller den ökade risken för flera olika cancerformer hos personen i fråga, och kanske också hos hennes familj.
Syndromet upptäcks ofta genom att personer med många eller tidiga cancerfall i släkten blir remitterade till onkogenetisk rådgivning. Visar det sig att de har Lynch syndrom, så kan de själva vara helt friska. Men de löper en kraftigt ökad risk för bl.a. tjocktarmscancer och livmodercancer, och bör därför gå på täta kontroller. Många kvinnor väljer också att i förebyggande syfte operera bort livmodern och äggstockarna.
– De läkare som sköter kontrollprogrammen är mycket insatta i syndromets mekanismer. Men personer med Lynch syndrom träffar också många andra läkare. Om dessa inte känner till kontrollprogrammens betydelse, så kanske de berörda personerna inte får det stöd de behöver göra för att följa programmen och förebygga framtida cancer, säger Katarina Bartuma.
Om en majoritet av läkarna feltolkar arvsmekanismerna, undervärderar risken för cancer och inte är klara över vilka tumörformer som hör till Lynch syndrom, så är det stor risk att de berörda personerna får motstridig information från olika läkare, menar hon.
Katarina Bartuma är väl medveten om att de flesta läkare har en pressad arbetssituation. Det är därför en utmaning för dem att hålla sig informerade om ovanliga sjukdomar. Resultaten av hennes studie pekar dock på att det finns ett stort behov av fortsatt utbildning.
– Det är först när läkarna känner igen syndromet och handlägger individerna på ett riktigt sätt som vi kan dra nytta av den kunskap vi byggt upp om Lynch syndrom, menar Katarina Bartuma.
Katarina Bartumas avhandling heter ”Towards improved management of Lynch syndrome”. En sammanfattning finns på www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1952151.
Kontaktinformation
Forskaren nås på tel 076-25 965 00 och katarina.bartuma@med.lu.se.
En nedladdningsbar bild på Katarina Bartuma finns på http://www.lu.se/images/Nyhetsbilder/KatarinaBartuma.jpg
Urinvägsinfektioner hos gamla människor kan vara komplicerade att hitta, behandla och förebygga eftersom sjukdomen i högre åldrar ofta medför mindre typiska symtom, till exempel förvirringstillstånd, besvär från mag-tarmkanalen samt fall. Avhandlingen visar att sjukdomen är mycket vanlig hos mycket gamla kvinnor och att den kan påverka deras hälsa på olika sätt.
Materialet i avhandlingen kommer från två studier, dels Gerontologisk regional databas (GERDA), som är en populationsbaserad studie av mycket gamla människor i norra Sverige och Finland 2005-2007, samt en intervjustudie som utfördes i västra Sverige 2008-2009.
Avhandlingen visar att en tredjedel av de kvinnor som är 85 år och äldre har haft minst en urinvägsinfektion under det senaste året; mer än hälften har haft minst en under de senaste 5 åren. Urinvägsinfektionerna hos dessa gamla kvinnor verkar ha samband med benskörhet, urininkontinens, reumatisk sjukdom, demens orsakad av blodpropp samt förvirringstillstånd, vilket gör att man kan misstänka att urinvägsinfektioner kan ha allvarliga medicinska hälsoeffekter i den här gruppen. Sjukdomen verkar också påverka välbefinnandet hos de gamla kvinnorna. I intervjuerna framkom att de som hade upplevt upprepade urinvägsinfektioner påverkades både fysiskt och psykiskt och att deras sociala liv var begränsat.
Avhandlingen understryker vikten av att upptäcka och förebygga urinvägsinfektioner hos gamla kvinnor samt att försöka hitta en eventuell bakomliggande orsak till sjukdomen så att återkommande urinvägsinfektioner kan förebyggas och därmed inte behöver behandlas lika ofta. Då dessa gamla kvinnor verkar påverkas i hög grad och på många olika sätt är det viktigt att denna kunskap kommer ut både till allmänheten och till vårdpersonalen.
Irene Eriksson är doktorand vid enheten för geriatrik, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet och kan nås på tel. 0705-25 51 11, e-post: irene.eriksson@his.se
Onsdag 8 juni försvarar Irene Eriksson, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Urinvägsinfektion – ett allvarligt hälsoproblem hos gamla kvinnor (Engelsk titel: Urinary tract infection – a serious health problem in old women).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhusets aula.
Fakultetsopponent är professor Olle Söderhamn, Universitet Väst, Trollhättan, och Agder universitet, Norge.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-43753
Det finns en stark och tydlig gräns mellan att vara och att inte vara renskötare. Rollen och yrket innebär en mängd speciella omständigheter. En är de särskilda normer som härskar inom renskötseln och i den samiska kulturen, bland annat att en ung renskötande man inte visar svaghet, har det rätta intresset, biter ihop och arbetar hårdare när det blir tufft.
Sammantaget rapporterar svenska renskötare fler ångest- och depressionssymtom än andra norrländska män. Störst skillnad är det i åldersgruppen 30-49 år, särskilt när det gäller ångest. Den renskötande gruppen har dessutom mer erfarenhet av både självmord och självmordstankar hos personer i deras närhet. Renskötande män och kvinnor har också genomgående högre förekomst av egna självmordstankar och självmordsplaner. När det gäller alkohol visar det sig att renskötare i allmänhet inte konsumerar mer än andra, men just renskötande män rapporterar högre förekomst av riskdrickande än andra norrländska män som bor på landsbygden, men inte jämfört med män i stadsmiljö. Dessutom finns en högre andel helnykterister bland renskötarna.
Avhandlingen är en del i ett projekt som startade när en sameby tog kontakt med forskargruppen efter flera självmord bland renskötande yngre män. Resultaten baseras på en enkät samt en intervjustudie. Tidigare forskning har visat att renskötselns historiska utveckling varit en del i den svenska policyn att ”lapp ska vara lapp”, samt att renskötseln har blivit en livsstil som är en viktig del av identiteten i det samiska samhället. Avhandlingen påvisar att hela systemet kring renskötseln får socialpsykologiska konsekvenser och att det har en del i både uppkomsten av ”renskötarångesten” och i hur den hanteras.
Niclas Kaiser är psykolog och doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, enheten för psykiatri, där han kan nås på tel. 0730 88 68 28, e-post niclas.kaiser@psychiat.umu.se.
Om avhandlingen
Fredagen den 10 juni försvarar Niclas Kaiser, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Psykisk hälsa bland den svenska renskötande samiska befolkningen (Mental health problems among the Swedish reindeer-herding Sami population).
Fakultetsopponent är professor Siv Kvernmo, Tromsö universitet, Norge.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-43848
Prostatacancer är en vanlig sjukdom som kan vara i stort sett ofarlig men kan också bli aggressiv och livshotande. För de läkare som ställer diagnosen är det idag svårt att veta vilka tumörer som kan bli allvarliga och det är också svårt att veta vilka patienter som behöver tidig behandling av sin sjukdom.
Cancerceller styrs av en mängd olika tillväxtfaktorer och intracellulära signalsystem som regleras via mottagare som kallas för receptorer som sitter på cellens yta. TGFB (transforming growth factor beta) är en välkänd aktör i många olika cancerformer, inklusive prostatacancer. Via sina specifika cellmembranbundna receptorer överförs signalen via så kallade Smad-proteiner som i sin tur transporteras till cellkärnan där specifika gener aktiveras och detta leder till ökad tillväxt av cancercellerna.
Forskargruppen från Uppsala och Umeå universitet, ledd av professor Marene Landström, har kartlagt en ny signalväg som gör cancerceller aggressiva. I rapporten visas att den cellmembranbundna receptorn TBRI, i själva verket klyvs av ett enzym som heter TACE. Detta leder till att den inre delen av receptorn, kan fungera som en missil genom att själv transporteras in i cellkärnan, där den aktiverar cancercellernas förmåga att bli invasiva. I studien visar forskargruppen att detta fenomen äger rum i flera av våra vanligaste cancerformer, till exempel i prostatacancer, bröstcancer, njurcancer, blåscancer och i vissa typer av lungcancer. Det här är en tidigare inte känd funktion för TBRI i cancerceller, då man förut har trott att receptorn aktiverar signalerna från cellytan.
– Vårt fynd att TBRI-receptorn kan signalera i cancercellernas cellkärna och används för att göra tumörcellerna aggressiva, öppnar helt nya möjligheter att upptäcka och särskilja aggressiva tumörer i prostata. Med hjälp av denna nyvunna kunskap vill vi nu ta nästa steg och hoppas kunna utveckla nya biomarkörer och behandlingsstrategier, säger Marene Landström.
Forskningen har bedrivits vid Ludwiginstitutet för cancerforskning, Institutionen för Immunologi, Genetik och Patologi, Uppsala, samt vid Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet. Forskningen har fått stöd från bland andra, Landstinget (via ALF-medel), Cancerfonden, Vetenskapsrådet och Söderbergs stiftelser.
För mer information, kontakta Marene Landström, tel. 070-231 6342 eller 090-785 24 58, e-post marene.landstrom@licr.uu.se
Referens
Yabing Mu, Reshma Sundar, Noopur Thakur, Maria Ekman, Shyam Kumar Gudey, Mariya Yakymovych, Helena Dimitrou, Annika Hermansson, Maria Teresa Bengoechea-Alonso, Johan Ericsson, Carl-Henrik Heldin, Marene Landström: ”TRAF6 ubiquitinates TGFbeta type I receptor to promote its cleavage and nuclear translocation in cancer” Nature Communications 31 May 2011 http://www.nature.com/ncomms/journal/v2/n5/full/ncomms1332.html
Det är av största vikt att minska påverkan från ohälsosamma emissioner i vår miljö. Ett ständigt närvarande hot är utsläpp av giftiga föreningar från olika typer av förbränningsprocesser, bland annat kväveföreningar Ett annat är utsläppen av växthusgaser. Detta kräver tillgång på detektionstekniker med tillräcklig känslighet, selektivitet, precision och noggrannhet.
Svepbar diodlaserabsorptionsspektrometri (TDLAS) och Faradaymodulerad spektrometri (FAMOS) är laserbaserade spektroskopiska detektionstekniker för detektion av ämnen såsom kväveoxid (NO) och kolmonoxid (CO) men även gastemperatur. Dessa tekniker syftar till att med laserljus av olika våglängd detektera molekyler på sina elektroniska eller fundamentala vibrationsövergångar.
Utgående från TDLAS har Lemthong Lathdavong utvecklat nya metoder för detektion av CO och temperatur i varma förbränningsgaser med högt vatteninnehåll. Han har visat att CO kan mätas med en robust diodlaser utvecklad för telekommunikationsändamål med en noggrannhet på <0,3 procent.
– Även temperatur kan mätas med samma typ av laser i ett enda lasersvep vilket gör metoden användbar inom industriella miljöer, säger Lemthong Lathdavong.
Han har vidareutvecklat TDLAS mot det ultravioletta området för känslig detektion av NO och dessutom bidragit till att vidareutveckla FAMOS-tekniken såväl teoretiskt som experimentellt för detektion av NO i samma våglängsintervall.
– Detta har aldrig gjorts tidigare! Med de nya teknikerna kan vi detektera NO ned till halter på miljarddelar, vilket är bättre än de flesta andra tekniker, säger Lemthong Lathdavong.
Hans arbete visar även att teknikerna har potential att utvecklas mot ännu högre känslighet.
Om disputationen:
Onsdagen den 8 juni försvarar Lemthong Lathdavong, institutionen för fysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Development of diode laser-based absorption and dispersion spectroscopic techniques for sensitive and selective detection of gaseous species and temperature. Svensk titel: Utveckling av diodlaserbaserade spektroskopiska absorptions- och dispersionstekniker för känslig och selektiv detektion av molekyler i gasform och temperatur. Disputationen äger rum kl. 10.00 i sal N420 i Naturvetarhuset. Fakultetsopponent är Professor Jürgen Röpcke, Leibniz Institute for Plasma Science and technology, Greifswald, Germany.
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-43799
För ytterligare information, kontakta gärna:
Lemthong Lathdavong
Tel. +46(0)90-786 66 58
E-post: lemthong.lath@physics.umu.se
– Att komma igång tidigt med rehabiliteringen av patienter med ryggont är en utmaning för primärvården. I de senaste riktlinjerna poängteras hur viktigt det är att behandlingen inte bara sker med en metod utan att man kombinerar sjukgymnastik, medicin och psykologi. Syftet med våra artiklar är att lyfta kunskaperna hos sjukgymnaster om vilken betydelse psykologin kan ha för smärtupplevelsen, säger professor Steven Linton, forskningsledare vid CHAMP (Center for Health And Medical Psychology) vid Örebro universitet.
Det är den amerikanska föreningen för sjukgymnaster, APTA, som ger ut Physical Therapy. Som en bakgrund till temanumret medverkar Steven Linton i en artikel som beskriver vilken betydelse patientens psykologiska tillstånd har för upplevelsen av smärta.
– Man kan ta ett enkelt exempel: En person som går ensam på en sandstrand, trampar och skär sig på en glasbit kan tycka att det gör väldigt ont och bli arg på den som kastat glaset. Men om han i stället på samma strand ser sitt barn vara på väg att drunkna, springer ut och räddar det, så känns smärtan från såret på foten inte alls på samma sätt.
Poängen i artikeln är att psykologiska faktorer kan driva patienten till att uppleva kronisk smärta, som gör det svårt att arbeta och att hantera vardagen. Kan man tidigt se vilka psykologiska riskfaktorer det är som kan ge patienten problem är det också lättare att behandla dem med olika psykologiska metoder.
– Därför är det viktigt att öka kunskapen i psykologi hos sjukgymnaster, att det blir en del av deras utbildning.
En av artiklarna beskriver en undersökning av vilken effekt det hade att ge sjukgymnasterna utbildning i psykologi. Man fann inga uppenbara skillnader i resultatet för patienternas del, men de som hade hög risk att utveckla ett långvarigt sjukdomstillstånd påverkades av om deras sjukgymnast förändrade sin inställning. Försöket visade att utbildningen måste vara kvalificerad och mer omfattande än enstaka kvällskurser för att verkligen få betydelse.
Hur effekten av sjukgymnastikbehandlingen påverkas när patienten är deprimerad eller ser överdrivet negativt (catastrophizing) på sina problem beskrivs i en tredje artikel. Behandlingen gav dåligt resultat för dem med någon av de här variablerna, men för dem med båda förvärrades problem.
Varningsflagg
Vikten av att lyssna på patienten och fånga upp signaler, som flaggar för att det finns psykologiska riskfaktorer hos patienten beskrivs i den fjärde artikeln.
– För den som behandlar patienter med ryggproblem är värk och andra symptom vardagsmat, men för patienten är det nya erfarenheter. Därför är det viktigt att vården bryr sig om att lyssna på patienten och fånga det som signalerar kommande problem, säger Steven Linton.
Samarbete
Han medverkar i samtliga artiklar, liksom Örebroforskarna Sofia Bergbom, Katja Boersma och Tomas Overmeer. Dessutom medverkar tidigare gästprofessorn i Örebro, Michael Nicholas, universitetet i Sydney, och professor Chris Main, Keele Unversity, Storbritannien i några artiklar i temanumret. De båda senare har ett fortlöpande samarbete kring smärtforskning med CHAMP i Örebro.
Temanumret av Physical Therapy, som ges ut av America Physical Therapy Association, APTA, är nummer 5 för i år och på nätet finns den här: http://ptjournal.apta.org/site/misc/Announce.xhtml
Kontaktinformation
E-post: steven.linton@oru.se
Telefon: 019-303505
Rapporten Ett år efter avslutad behandling är en uppföljningsstudie som följt ungdomar som lämnade SiS år 2007. De unga intervjuades med hjälp av ADAD (Adolescent Drug Abuse Diagnosis) vid både inskrivningen och uppföljningen ett år efter utskrivning från institution. I rapporten ingår 214 ungdomar (66 flickor och 148 pojkar). Författare är Erna Gudmundsdottir och Stefan Nordqvist.
Det är de mest utsatta ungdomarna som kommer till SiS. Många ungdomar som vårdas på något av SiS ungdomshem är tungt kriminellt belastade och den genomsnittliga debutåldern för alla typer av brott är lägre än 15 år. Det är en av anledningarna till att många hade kvar sitt kriminella beteende även vid uppföljningen. Andelen ungdomar som begår våldsbrott minskade kraftigt – från sju av tio vid inskrivning på institution till fyra av tio ett år efter utskrivning. De flesta har också tidigt provat droger.
”Ganska bra”
En fråga är när det kan anses att behandlingen varit effektiv och att det har ”gått bra” för den unge. Övervägande andel av de intervjuade anser själva att det gått ganska bra för dem efter institutionsvistelsen. Detta trots att de kan ha fallit tillbaka i brottslighet eller missbruk efter vårdtiden. ”Det går bra nu, först ner och sedan upp igen! Riktigt illa första tiden………..” säger en ungdom som betecknades som våldskriminell vid tiden för institutionsvård. ”Det har gått rätt bra med kriminalitet och droger, har knappt förekommit” säger en annan.
Bra på att motivera
Stefan Nordqvist konstaterar att ungdomarna själva tycker att de fått andra förutsättningar tack vare vistelsen på SiS men han betonar samtidigt att det är mycket viktigt att eftervård fungerar.
– Vi är bra på att motivera och uppnå ändrat beteende så länge ungdomarna är hos oss. Men har man en tung problematik och upplever brister i utslussningen är det lätt att falla tillbaka i det gamla.
En del saker som ungdomarna tar upp som positiva erfarenheter är att de blivit bättre på att kontrollera sin ilska. Andra tar upp skolundervisning som bra exempel.
– Självklart kan vi inte slå oss till ro med att ungdomarna blivit mer medvetna. Rapporten visar tydligt att SiS måste fortsätta utveckla arbetet med att involvera andra aktörer i behandlingsarbetet, aktörer som finns där när institutionsvistelsen tar slut, säger Stefan Nordqvist.
Kontaktinformation
Utredare Stefan Nordqvist 08-4534094,070-5871516
Utredningssekreterare Erna Gudmundsdottir 08-4534071, 070-2844739
Susanne Thulin har i sin avhandling undersökt hur lärare och barn kommunicerar kring naturvetenskap i förskolan. I sin studie har hon gjort videoobservationer på förskolor när barn och lärare arbetar med ett naturvetenskapligt innehåll i två temaarbeten, ”Livet i stubben” och ”Hur jord blir till”.
Hennes resultat visar att det naturvetenskapliga innehållet riskerar att förbli osynligt för barnen. Då barnen frågar möts de oftast själva av frågor från lärarna. Mycket sällan får de svar, eller får ta del av lärarens kunskaper och erfarenheter på det aktuella området. Det är också läraren som lanserar språkbruket, exempelvis det antropomorfistiska språkbruket där djur omtalas i mänskliga termer.
– Barn vill begripa världen men riskerar att bli lämnade åt ett eget planlöst meningssökande, säger Susanne Thulin.
Hon ser flera möjliga orsaker till resultaten.
– För det första kan det handla om att lärarna inte kan svaren på barnens frågor. För det andra kan det handla om att den traditionella och överordnade synen på verksamheten som har gällt i svensk förskola tar överhanden. Där väger omsorg och lek tyngre än lärande. Enligt den synen ska man som lärare inte vara föreskrivande och berätta allt är för barnen. Barnen ska tänka själva och ta reda på saker själva, säger Susanne Thulin.
Förskolans uppdrag har förändrats. Förskolans första läroplan kom 1998 vilket innebar att den fick en mer framskjuten roll i utbildningssystemet. Det förstärkta kunskapsuppdraget för förskolan understryks än mer i den revidering av läroplanen som börjar gälla 1 juli 2011. Inom det naturvetenskapliga området ska utöver biologi, ekologi och miljö nu även specifika innehållsområden som kemi, fysikaliska fenomen och teknik behandlas i förskolevardagen.
– Men ska barns lust att förstå väckas behöver lärare ha en förmåga att skapa kopplingar mellan barns vardagserfarenheter, barns vardagliga språk å ena sidan och ett naturvetenskapligt språk och ett naturvetenskapligt förhållningssätt å andra sidan. Innehållet måste få träda fram och bli synligt för barnen. Det betyder att barnen ställer frågor, får undersöka för att ta reda på svaren och får diskutera varför resultatet blev som det blev. Det kräver både vilja, mod och kompetens av förskollärarna, säger Susanne Thulin.
Avhandlingen har tillkommit inom ramen för den Nationella forskarskolan i Barndom, lärande och ämnesdidaktik (FoBa).
För mer information: Susanne Thulin, telefon: 0709—548 405, 044—203 069, e-post: susanne.thulin@hkr.se Susanne Thulin lägger fram sin avhandling Lärares tal och barns nyfikenhet. Kommunikation om naturvetenskapliga innehåll i förskolan vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet.
Sjukdomen debuterar vanligtvis i 20-30 års åldern och leder till livslång medicinsk behandling och ibland även tarmkirurgi. Cirka en procent av befolkningen har någon form av inflammatorisk tarmsjukdom och det har blivit en av våra folksjukdomar.
Forskare vid Linköpings universitet publicerar i majnumret av den högt rankade internationella tidskriften Gastroenterology en studie med nya rön kring uppkomstmekanismerna vid ulcerös kolit. Tidigare internationella studier visar på sambandet mellan långvarig stress och risk för nya skov av sjukdomen. Den nu aktuella studien visar på cellnivå hur detta samband ser ut i tarmslemhinnan.
– I djurförsök har man sett att stress ger en mer läckande slemhinna i grovtarmen. Skyddet blir mindre finmaskigt vilket leder till att bakterier har lättare att ta sig in i tarmväggen. Detta leder till inflammation i grovtarmen. Den studie vi gjort visar att liknande signaleringsvägar finns hos människan och vi kan steg för steg visa hur det går till, säger Johan D Söderholm, professor i kirurgi och verksam vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin vid Linköpings universitet.
Mastceller, som finns i slemhinnan i grovtarmen, aktiveras vid ökad stress. Forskarna har undersökt hur denna aktivering går till och funnit att den sker via celler som kallas eosinofiler. Dessa eosinofiler släpper i sin tur ut ett ämne, CRF, som bildas lokalt i tarmen och frisätts vid stress. CRF har en central roll genom att det fungerar som en signalsubstans som aktiverar mastcellerna. När mastcellerna aktiveras kan förändringar i slemhinnefunktionen uppstå.
– Detta visar sig hos patienter med ulcerös kolit. De har ett ökat antal eosinofiler och CRF i större mängd i grovtarmen. Det gör att tarmslemhinnan läcker mer vilket kan bidra till skov i sjukdomen.
En konsekvens av upptäckten kan bli att det går att hitta nya behandlingsmöjligheter.
– När vi förstår signaleringsvägarna så bör det också bli lättare att hitta metoder för att i tid blockera inflammationsutvecklingen.
En annan, mer indirekt effekt som Johan D Söderholm nämner, är att patienterna kan komma att få en större förståelse för sina symptom inom sjukvården.
– När man hittar tydliga biologiska förklaringar till hur stress kan aktivera skov så finns det en ökad benägenhet att ta symtomen på allvar och inbegripa patientens egna erfarenheter i behandlingsstrategin. Vi kan inte bota sjukdomen men kan bidra till att minska antalet dagar där patienten är påverkad av sin sjukdom, säger Johan D Söderholm.
—
Länk till artikeln: www.gastrojournal.org/article/S0016-5085(11)00125-9/
Övriga LiU-forskare som deltagit i studien är Conny Wallon, Mats Persborn, Maria Jönsson och Ann-Charlott Ericson.
I studien deltar även forskare från Uppsala universitet samt från Kanada och Spanien.
Kontaktinformation
Johan Söderholm träffas på tel 013-286806 eller via sjukhusets växel 010-103 00 00
E-post johan.d.soderholm@liu.se