–  Våra resultat visar att även effekterna av den löpande oljeutvinningen till havs måste tas med i bedömningen av olika hot mot fiskbestånden, precis som överfiske, klimatförändringar och övergödning. Det är alltså inte bara stora oljeolyckor som ger skador på miljön, säger Lennart Balk, forskare på Institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Stockholms universitet och en av de svenska medlemmarna i forskarlaget.

Oljeutvinningen till havs orsakar kontinuerliga utsläpp av olika ämnen som ingår i olja. Det mesta av utsläppen kommer från borrningen, användandet av havsvatten för att pumpa upp oljan samt oljespill. Forskarna har undersökt fisk från två områden i Nordsjön med olika intensiv oljeutvinning. De två områdena har jämförts med ett område i Nordsjön utan oljeutvinning och med havet utanför Island.

Genom att analysera så kallade biomarkörer har man fått en symptombild med störst effekter på fiskarna i det område där oljeutvinningen var som intensivast. Biomarkörerna påvisar effekter på enzymer, antioxidanter, fettsyror och arvsmassan. Att fiskarna verkligen tar upp ämnen från oljan bekräftas av att sådana ämnen förekommer i förhöjda halter i gallan.

Resultaten presenteras i artikeln ”Biomarkers in natural fish populations indicate adverse biological effects of offshore oil production”, publicerad i den välrenommerade vetenskapliga tidskriften PLoS ONE.
Bild: Thomas Lang och Ketil Hylland
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 50 000 studenter och 6 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Lennart Balk, Institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM), Stockholms universitet,
tfn 08-6747721, 073-6923468, e-post lennart.balk@itm.su.se

I Johan Kroons avhandling tas läsaren med på en resa över hela fältet av genetiska variations- och samspelsmått, vilka alla har stor betydelse för hur och när urval bör göras. Studierna baseras främst på data från norrländska tallförsök, och många försök följdes från ung röjningsskog till mogen ålder. I en övergripande studie av genetiska skillnader innefattades både tall och gran i försök över hela landet.

I nuvarande tallförädling i Norrland görs ett urval på främst höjd vid 12–16 års ålder, då den initiala dödligheten har avtagit. En alltför tidig mätning kan dock äventyra precisionen. Johan Kroon visade att ett urval vid 10 års ålder resulterade i lägre produktionsvinst än om urvalet baserades på trädens volym vid 30 års ålder. De genetiska skillnaderna tenderade också att öka med åldern, vilket gjorde det lättare att göra ett bra urval.

Men Johan Kroon fann också argument som talade för ett tidigt urval, förutsatt att trädens storleksskillnader inte beror på skador. Med ökad ålder och trängsel ökar konkurrensen, och då överskattas de genetiska skillnaderna.

– Ett tidigt urval ökar också hastigheten i förädlingen, vilket kan ge snabbare förädlingsframsteg trots en något försämrad precision, säger Johan Kroon.
En faktor som inte alltid uppmärksammas är trädens form. Här kunde Johan Kroon visa att de förädlade träden i genomsnitt var slankare, vilket kan ha både för- och nackdelar. Trädens form påverkar också den beräknade totalproduktionen, vilket är ytterligare ett motiv för att väga in stammens diameter i urvalet.

Genetiska parametrar, som heritabilitet (arvbarhet), variationskoefficient och olika genetiska samband, sammanställdes för 5–20-åriga träd i över hundra fältförsök fördelade över hela landet. Studien ger en god bild av hur parametrarna förändras med ålder, ståndort och breddgrad, och med förflyttning av material.

– Resultaten stöder den svenska strategin att testa träd i olika miljöer. Den tyder också på att tall bör testas något längre än gran i fält.

Johan Kroon undersökte också hur de genetiska skillnaderna i blomning förändras med åldern.
– Jag är tveksam till att blomningsstudier i ung ålder kan användas för att förutsäga fröproduktionen hos vuxna tallar i fröplantager, trots tidigare positiva resultat på andra trädslag, säger Johan Kroon.

—————————————-

Mer information

Jägmästare Johan Kroon, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi vid SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Spatiotemporal patterns of genetic variation for growth and fertility in Scots pine”. Disputationen avser skoglig doktorsexamen. 

Johan Kroon, 090-203 33 54, johan.kroon@skogforsk.se
Avhandlingen, http://pub.epsilon.slu.se/8118/
Johan Kroon har ingått i ”Företagsforskarskolan i Skogsgenetik och Förädling”, ett samarbete mellan skogsindustrin och SLU. Värdföretag var Skogforsk, där han nu också är anställd.

Tid: fredagen den 27 maj 2011 klockan 10.00
Plats: Björken, SLU i Umeå
Opponent: Docent Leopoldo Sánchez, Franska forskningsinstitutet för skogs- och lantbruk (INRA), Orleans, Frankrike.

– I vårt senaste pollenpreparat fanns gott om stora, kantiga partiklar som torde vara vulkanaska. Det mesta har kommit mellan 17 och 24 i går kväll. Om partiklar från vulkanaskan fastnar i vår fälla som står på 30 meters höjd, så kommer de med all sannolikhet ner till marknivå också, säger Åslög Dahl som ansvarar för Pollenlaboratoriet vid institutionen för växt- och miljövetenskaper Göteborgs universitet.

Den vulkanaska som kom in över Sverige i samband med vulkanen Eyjafjallajökulls utbrott i fjol kunde enbart avläsas i preparat från pollenfällan i Bäckefors i Dalsland. Hur stor spridning nedfallet från askmolnet från vulkanen Grímsvötn på Island fått ser pollenforskarna först imorgon, torsdag, då preparaten från de fällor som tömdes i morse anländer med posten.

Pollenlaboratoriet har sex pollenfällor utplacerade i Väst- och Sydsverige för att kunna göra de pollenprognoser som går ut till allmänheten via media. Pollenlaboratoriets fällor finns, förutom i Göteborg, i Bäckefors i Dalsland, Forshaga i södra Värmland, Malmö och Hässleholm i Skåne samt Bräkne-Hoby i Blekinge.

En pollenfälla drivs av en motor, som suger in ungefär 10 liter luft per minut. Luftens innehåll av partiklar – inte bara pollenpartiklar – fastnar på en klibbig tape, som i sin tur sitter på en trumma som drivs runt av ett urverk. Eftersom forskarna vet hur fort trumman snurrar, kan de också avgöra vid vilken tidpunkt som en viss partikel fastnar på trumman. Fällan står på 30 meters höjd, för att forskarna ska få en uppfattning om hur mycket som sprids över hela regionen. Om den skulle stå på marken, skulle enstaka växters pollen bli överrepresenterat. Varje morgon vid sjutiden byts tapen ut, för att räkna och identifiera pollen i mikroskop och räkna ut hur mycket det finns per kubikmeter luft.

– I det senaste preparatet fanns det väldigt mycket kantiga, glasliknande och genomskinliga partiklar i olika storlekar och av en typ som vi inte brukar se och som rimligtvis borde vara vulkanaska, eftersom vi vet att askmolnet kom in över Göteborg i går kväll. I våra preparat ser vi normalt många svampsporer, partiklar från luftföroreningar och annat smått som finns i luften men de här partiklarna ser annorlunda ut. Bitvis bildar de ett mycket tätt lager över tapens yta på ett sätt som vi sällan ser i preparat från Göteborgsluften, säger Åslög Dahl.

Pollenlaboratoriet
Pollenlaboratoriet har funnits sedan 1975. Det utför mätningar av luftburet pollen, gör pollenprognoser och förser myndigheter med ansvar för folkhälsa och miljö, sjukvården och allmänheten med information om sambandet mellan växter och överkänslighetsreaktioner. Pollenförekomst påverkar även luftkvaliteten och kan samverka med luftföroreningar. Därför går laboratoriets pollenrapporter också till miljöförvaltningar och ingår i allmän luftövervakning. Laboratoriet verkar i anslutning till forskningsprogrammet Aerobiologi vid Göteborgs Atmosfärsvetenskapliga Centrum och har sin bas vid institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs Universitet.

Kontaktinformation
KONTAKT:
Dr Åslög Dahl, institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet
031- 786 2664
0707- 55 69 62
aslog.dahl@dpes.gu.se

Vår uppfattning av storlekar och avstånd runtomkring oss uppstår enligt läroböckerna genom att hjärnan tolkar olika ledtrådar i synintrycken, exempelvis föremålens storlek på näthinnan och deras rörelsemönster i synfältet. En del forskare har hävdat att också den egna kroppen påverkar vår uppfattning av omvärlden, så att exempelvis långa personer upplever avstånd som kortare. Det har dock inte funnits något sätt att testa hypotesen experimentellt – förrän nu.

Henrik Ehrsson och hans kollegor vid Karolinska Institutet har i tidigare forskning lyckats skapa illusionen av att byta kropp med andra människor eller dockor (se tidigare pressmeddelande). Nu har de använt tekniken för att skapa illusionen av att ha en mycket liten kropp, en barbiedocka, respektive mycket stor kropp, en fyra meter hög docka. Resultaten, som publiceras i den vetenskapliga onlinetidskriften PLos ONE, bevisar för första gången att den egna kroppens storlek spelar stor roll för hur det omgivande rummet uppfattas.

– När man är jätteliten upplever man världen som enorm, och vice versa, säger Henrik Ehrsson som har lett studien.

Den förändrade rumsuppfattningen bekräftades genom att försökspersonerna fick uppskatta storleken på olika kuber, och genom att de efter experimentet fick promenera fram till kuberna med stängda ögon. Illusionen av att ha en liten kropp ledde till en överskattning av storlekar och avstånd och tvärtom.

Ett sätt för hjärnan att bedöma storlek är genom jämförelse – om en människa står bredvid ett träd uppfattar vi direkt bådas storlek. Känslan av den egna kroppen tycks dock fungera som en grundläggande referens som slår denna och andra visuella mekanismer ur spel.

– Trots att man mycket väl vet hur stora människor är leder illusionen till att andra människor uppfattas som jättar, det är en väldigt underlig upplevelse, säger Henrik Ehrsson som själv har provat att agera försöksperson.

Studien visar också att det är av fullt möjligt att skapa en illusion av kroppsbyte till extremt små eller stora artificiella kroppar, något som Henrik Ehrsson menar kan ha stor praktisk betydelse.

– I princip kan man till exempel framkalla en illusion av att vara en mikroskopisk robot som utför operationer i människokroppen, eller en jättelik robot som reparerar ett kärnkraftverk efter en olycka, säger Henrik Ehrsson.

Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.

Publikation: “Being Barbie: the size of one’s own body determines the perceived size of the world”, Björn van der Hoort, Arvid Guterstam & Henrik Ehrsson, PLoS One, 25 maj 2011 (open access).

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Henrik Ehrsson, docent
Institutionen för neurovetenskap
Tel: 08-524 87 231
E-post: henrik.ehrsson@ki.se

Sara Ehrling har undersökt två centodikter som enbart består av citat från Vergilius, en av romarnas absolut största diktare som bland annat skrev nationaleposet Aeneiden. De två dikterna är båda bröllopsdikter. Den ena skrevs av Ausonius i slutet av 300-talet, den andra 100 år senare av en författare som hette Luxorius.

– Min forskning visar att dikterna i stor utsträckning förhåller sig på olika sätt till både genren, bröllopsdiktning, och till ursprungstexten, det vill säga Vergilius verk. Ausonius plockar citat från flera olika ställen i Vergilius verk, men Luxorius plockar väldigt många citat från de delar i Aeneiden som beskriver kärlekssagan mellan Karthagos drottning Dido och den trojanske prinsen Aeneas, säger Sara Ehrling.

Kärlekssagan mellan Dido och Aenas slutar mycket olyckligt medan Luxorius bröllopscento har ett lyckligt slut. Undersökningen av Luxorius centodikt visar att centon kan använda ursprungstexten på ett sätt som passar för dess egna syften.

– I det här fallet har ursprungstexten underordnats genren. Om man går tillbaka till ursprungstexten har detta också en tankeväckande effekt, i och med att det tydligt visar att Didos och Aeneas kärlekssaga faktiskt kan tolkas i positiva och bröllopsliknande termer. Det antyder att deras relation inte var alltigenom dålig. Som i så många andra fall beror vår uppfattning av en berättelse av vilket fokus som läggs vid olika detaljer och av hur den berättas.

Ausonius centodikt är på många sätt ännu mera komplex än Luxorius. Den del av dikten som uppmärksammats mest i tidigare forskning är den avslutande delen där ett samlag mellan brud och brudgum skildras i våldtäktsliknande termer. En möjlig förklaring är att dikten skrevs i tävlan med en annan diktare och att detta paradoxala sätt att skildra brudparet skulle ha ett underhållande syfte.

– Jag upptäckte i min analys att samlagsscenen förebådas långt tidigare i Ausonius cento. Genom sammanhangen i Vergilius verk varifrån citaten hämtats, blir det tydligt att såväl bruden som bröllopet i allmänhet skildras i fientliga termer under ytan av texten och att brudens sexualitet skildras som hotfull dikten igenom, berättar Sara Ehrling.

Tanken att centon bör uppfattas som ett sammanhängande verk kommer från Ausonius själv. Han beskriver centon som diktform ganska noggrant, och Sara Ehrling betonar att det mest centrala i Ausonius beskrivning är just att centon ska uppfattas som något sammanhängande fastän den består av lösryckta delar.

– Man bör också notera att centoliknande verk görs även idag. I min avhandling diskuterar jag bland annat centons omtolkande och komiska potential. Som ett exempel använder jag en video där Muhammar Khadaffis tal klippts ihop med trancemusik på ett centoliknande sätt. Precis som under senantiken tycks detta centoliknande verk kunna ha både en omtolkande och en komisk funktion, beroende på läsarens tolkning, säger Sara Ehrling.

Kontaktinformation
Mer information:
Sara Ehrling, telefon: 031-786 4329, e-post: sara.ehrling@class.gu.se

Avhandlingens titel: De Inconexis Continuum. A Study of the Late Antique Latin Wedding Centos
Tid och plats för disputation: lördagen den 28 maj 2011 kl. 10.00, Sal T 307, institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Fakultetsopponent: Førstemanuensis Mathilde Skoie, Oslo
Avhandlingen kan beställas från författaren.
Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/24990

– Vi känner visserligen till ett 70-tal olika demenssjukdomar idag, men det här är chockerande. Vi trodde att fler fått rätt diagnos när vi inledde studien, säger forskarna Elisabet Englund och Hans Brunnström vid Lunds universitet.

176 patienter, de allra flesta från Lund och Malmö, har ingått i studien. Samtliga har blivit utredda vid psykogeriatrisk specialistmottagning i Lund eller Malmö under åren 1996-2006 och fått någon demensdiagnos. Efter att patienterna avlidit har forskarna i mikroskop studerat de sjuka hjärnorna och exakt kunna fastställa vilken eller vilka demenssjukdomar de här patienterna lidit av.

I 49 procent av fallen stämde den kliniska diagnosen med den neuropatologiska. I 14 procent av fallen stämde diagnosen till viss del, vilket delvis kan förklaras med att fler neuropatologiska skador tillkommit efter att den kliniska diagnosen blivit ställd. I 37 procent av fallen ändrades diagnosen helt efter döden. Bäst överensstämde diagnoserna hos patienter med frontotemporal demens medan överensstämmelsen var något lägre för patienter med Alzheimers sjukdom, vaskulär demens och Lewybody-demens.

– Det här är oväntade siffror, särskilt med tanke på att de här patienterna blivit utredda och fått sin diagnos av specialister. Vi har ingen bot mot de här sjukdomarna i dag, men vi måste vara säkra på att patienten fått rätt diagnos för att kunna sätta in rätt behandling, som bromsmediciner, säger Hans Brunnström, vars doktorsavhandling studien ingår i.

– Dessutom finns det en ärftlighetsfaktor hos de här sjukdomarna och då ska de som har dem i släkten få veta vilken demenssjukdom deras anhörige har. Då är det viktigt att diagnosen är rätt, säger Elisabet Englund och pekar på saker i utredningen av en patient som måste bli bättre.

– Vi tror mycket på det här med att en grupp av specialister runt patienten tillsammans kommer fram till diagnosen; läkare, neuropsykologer och sjuksköterskor. Vi jobbar på det här sättet i dag, men vi kan bli bättre.


Elisabet Englund och Hans Brunnström säger också att neuropatologin, som de själva representerar, måste ge bättre återkoppling till kliniken, samtidigt som kunskapen om de här sjukdomarna måste bli bättre inom primärvården och att de nationella riktlinjer som finns efterföljs.

– Många av de här sjukdomarna är svårbedömda, men det är viktigt att en patient som fått en demenssjukdom och ska leva med sin sjukdom sex-åtta år och i en del fall upp till 20 år, blir noggrant utredd och får rätt diagnos.

Hans Brunnströms avhandlings titel:
Neuropathological findings and staging in dementia
http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1882978

Kontaktinformation
Elisabet Englund, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet, tel: 046-173438, mobil: 0707-744898, elisabet.englund@med.lu.se

Hans Brunnström, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet, tel: 046-174941, mobil: 0702-703216, hans.brunnstrom@med.lu.se

Kolnanorör har enastående mekaniska, elektriska och termiska egenskaper. De är starkare än stål, leder ström bättre än koppar och är bättre värmeledare än diamant. Allt sedan upptäckten av nanorören har man försökt dra nytta av dessa egenskaper i till exempel konstruktionsmaterial, men kompositer av kolnanorör har egenskaper som är långt ifrån de hos enskilda nanorör.

Ett problem är att nanorören inte binder ihop till större strukturer eller kan binda till andra ämnen. Under högt tryck och höga temperaturer kan man bryta upp och skapa nya kemiska bindningar, vilket kan generera kompositer med intressanta egenskaper.
Bounphanh Tonpheng undersöker i sin avhandling värmeledningsförmågan och värmekapaciteten dels för rena polymerer (polyisopren, polybutadien och nylon-6) och dels polymera kolnanorörskompositer, dvs. blandningar av kolnanorör och polymerer, som behandlats under högt tryck och höga temperaturer.

– Studien av rena polymerer visar att behandling vid högt tryck och hög temperatur inducerar tvärbindningar i polyisopren och polybutadien vilket gör dem töjbara och ökar kristalliniteten i nylon-6, säger Bounphanh Tonpheng.

Ökande grad av tvärbindningar och ökad kristallinitet ger bättre värmeledningsförmåga hos polymeren. Den kan bli upp till 50 procent bättre än för det obehandlade materialet. Tvärbindningar ökar också glastransitionen, dvs. den temperatur när polymeren ändras från spröd till töjbar.
Mätningar av de termiska egenskaperna för kolnanorörkompositer visar att värmeledningsförmågan ökar betydligt. För en komposit som innehåller fem viktprocent enväggiga kolnanorör i polyisopren ökar den med 120 procent jämfört med ren polyisopren. Den kraftiga ökningen förklaras av kolnanorörens höga värmeledningsförmåga. Inblandning av flerväggiga kolnanorör förbättrar också värmeledningsförmågan men inte lika mycket som enväggiga.

Inblandning av kolnanorör höjer också glastransitionstemperaturen för polymeren, något mer vid inblandning av enväggiga kolnanorör än flerväggiga. Denna effekt märkte Bounphanh Tonpheng särskilt vid höga tryck och för polybutadien med högst molekylvikt, vilket kan bero på att kombinationen gav de mest fördelaktiga förhållandena för beläggning av kolnanorören.

Mekaniska studier av de tryck- och temperaturbehandlade polymererna och kompositerna visar att kolnanorör ökar draghållfastheten och elasticitetsmodulen (Youngs modul).

– Detta indikerar att behandlingarna förbättrar den svaga kraftöverföringen mellan kolnanorören och polymeren, vilket är ett av hindren för att åstadkomma starkare kolnanorörskompositer, säger Bounphanh Tonpheng.

Fredagen den 3 juni försvarar Bounphan Tonpheng, Institutionen för fysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Thermal and mechanical studies of carbon nanotubes-polymer composites synthesized at high pressure and high temperature. Svensk titel: Termiska och mekaniska studier av kolnanorör-polymerkompositer syntetiserade vid högt tryck och hög temperatur.

Disputationen äger rum kl. 10:15 i sal N300 i Naturvetarhuset. Fakultetsopponent är Prof. Dr hab. Sylwester J. Rzoska, Institute of High Pressure Physics, Polish Academy of Sciences, Warsaw; Poland

Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-43477 [Ref 1]

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Bounphanh Tonpheng,Tel: 090-786 67 40
E-post: bounphanh.tonpheng@physics.umu.se

LTU professor Rikard Gebart, koordinator för SFC, framför förgasare för utveckling av ”gröna” drivmedel ur biomassa.  

Luleå tekniska universitet kommer att leda ett nytt forskningscenter med namnet Svenskt Förgasningscentrum (SFC) Fokus är att bedriva forskning kring biomasseförgasning som är en nyckelteknik för framställning av”gröna” drivmedel ur biomassa. SFC är ett center där flera akademiska aktörer samverkar med industrin och har en totalbudget under 10 år på 540 miljoner kronor.

– Genom att flera akademier medverkar med sina speciella forskningsområden och forskarutbildning täcker centrat ett brett spektra av kompetens för att ur biomassa utveckla framtidens energi och gröna drivmedel med hjälp av olika slags förgasningstekniker, säger Rickard Gebart, koordinator för SFC och adjungerad professor vid Luleå tekniska universitet.

Rickard Gebart är även VD för ETC Energitekniskt Centrum i Piteå som är samarbetspart i det nya forskningscentret. Genom det akademiska samarbetet inom SFC kan tre olika förgasningstekniker studeras, där LTU/ETC och Umeå Universitet står för en del, KTH en annan och Chalmers en tredje. Det gemensamma målet för alla tre är att utvinna energi och drivmedel från biomassa. Forskningsprogrammets första etapp omfattar två år med en budget på drygt 58 miljoner varav drygt 19 miljoner anslås av Energimyndigheten med övriga delar från akademi och industri. En tredjedel av finansieringen kommer ur det strategiska forskningsprojektet Bio4Energy. 

Det nationella målet med forskningen i SFC är att fasa ut de fossila bränslena och därmed minska klimatpåverkan genom drastiskt sänkta utsläpp av koldioxid till atmosfären. Energimyndighetens finansieringsbeslut vilar på detta mål och visar att den forskning som Luleå tekniska universitet byggt upp i nära samarbete med ETC m fl i Piteå är högt värderad.
– Jag tar det som ett kvitto på att vi under många år genomfört betydande forskning på området, som fått både nationell och internationell uppmärksamhet och att vi nu står beredda i SFC med en stark forskargrupp, säger Rickard Gebart.

Genom forskningen i SFC stöttas svensk industri i sin strävan mot fullskaleanläggningar för utvinning av bl a miljövänliga drivmedel. Samtidigt höjer Sverige sin forskningskompetens på ett för miljön avgörande område med internationellt erkännande av SFC i sikte.

För mer information kontakta
Rikard Gebart, adjungerar professor
Luleå tekniska universitet och
koordinator för SFC Svenskt Förgasningscenter
070-668 2381
rikard@etcpitea.se
 
 

– Att bevilja tekniskt avancerade fiskeflottor fiske långt ute till havs inom Ghanas ekonomiska zon innebär att de kustnära fiskbestånden, som är tillgängliga för landets eget småskaliga fiske, också minskar, säger Kofi Vondolia vars studie ingår i en doktorsavhandling vid Göteborgs universitet.

Ekonomiska fiskezoner för olika länder regleras i FN:s havsrättskonvention från 1982. Enligt konventionen ska så kallade överskott av fisk i kuststaters ekonomiska zoner få utnyttjas av andra stater. Men ordet ”överskott” är missvisande, anser Kofi Vondolia. Han visar med empiriska data från Ghana att förvaltningen av fisk bör ta hänsyn till att fiskbestånd ute till havs vandrar in till kusten. En rad andra vetenskapliga studier har också visat att många fiskbestånd vandrar. Men denna kunskap har ännu inte fått genomslag i praktisk förvaltning av världens fiskeresurser.

Kofi Vondolia har därför utvecklat en bioekonomisk modell för att räkna fram en optimal skatt på fiske ute till havs, så kallat utsjöfiske. Skatten kan användas som ett politiskt styrinstrument av länder som själva använder enkel fisketeknik och som inte kan utnyttja hela sin ekonomiska fiskezon.

– Om en regering i ett utvecklingsland med havskust har tillförlitliga uppgifter om de olika faktorer som är relevanta vid beskattning av fiske, då kan de med hjälp av vår bioekonomiska modell sätta en optimal skatt på utländska fartygs utsjöfiske inom landets ekonomiska zon, säger Kofi Vondolia.

Att skatten som forskarna föreslår är optimal innebär att den maximerar nettovinsten för landet som äger fiskevattnen, i det här exemplet Ghana. Alternativt kan skatten sättas precis så högt att utsjöfisket upphör och det småskaliga, inhemska kustfisket gynnas maximalt. Det sistnämnda leder högst sannolikt inte till maximal nettovinst för landet, men kan vara att föredra ur fördelningssynpunkt eftersom fattiga fiskare gynnas.

Skatten speglar flera faktorer, inte minst det biologiska sambandet mellan utsjöbestånd och kustnära bestånd och hur kraftig vandringströmmen av fisk är däremellan. Likaså ingår fiskartens tillväxttakt, priset på fisken, arbetskostnaden för att landa fisken samt den sociala diskonteringsräntan som handlar om att jämföra kostnader som infaller nu med kostnader i framtiden, liksom intäkter som infaller nu jämfört med framtida intäkter.

– De avgifter som utländska fiskefartyg betalar för utsjöfisket idag är mycket låga jämfört med våra beräkningar. Det är osannolikt att nuvarande avgiftsnivåer leder till mesta möjliga välfärd för länderna i vars fiskezoner utländska fartyg fiskar, säger Kofi Vondolia.

Uppsatsen har mottagits positivt av den vetenskapliga tidskriften Environment and Development Economics, som just nu granskar en reviderad version. Avhandlingen har genomförts med stöd av Sidas miljöekonomiska kapacitetsuppbyggnadsprogram.

Bildtext: Kofi Vondolia besöker fiskare i Ghana och lär sig laga nät.

Tid och plats för disputationen: Torsd 26 maj kl 10, sal E 43, GU, Handelshögskolan, Vasag 1

Avhandlingens titel: ”Essays on Natural Resource Economics”

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Kofi Vondolia 031 786 41 70, kofi.vondolia@economics.gu.se,

Handledare: Håkan Eggert, 031 786 41 75, hakan.eggert@economics.gu.se
Jesper Stage, 060 14 84 46, jesper.stage@miun.se

Den medlingsprocess som används i Sverige med anledning av brott är en självständig verksamhet inom socialtjänsten. Enligt lagen om medling är syftet att gärningspersonen ska få ökad insikt om konsekvenserna av brottet och att den brottsutsatta ska få möjlighet att bearbeta sina erfarenheter och eventuellt få gottgörelse. Medling har förmågan att ge parterna vid ett brott ett avslut och därmed möjligheten att gå vidare och fungerar som ett komplement och ett alternativ till den rättsliga processen.

Filosofin bakom medling vilar på idén om den reparativa rättvisan – att reparera det som gått sönder eller skadats istället för att bara straffa gärningspersonen. Det ska också vara de båda parterna, gärningspersonen och den som drabbats, som ska stå i centrum och vara de aktiva parterna. Man brukar även nämna fem F som ligger till grund för processen; frivillig, fredlig, förtrolig, försonlig och faciliterande.

Linda Marklund visar i sin avhandling att processen, sedan den blev obligatorisk, har blivit mycket mer rättsosäker. Den ser till exempel olika ut över hela landet. Vissa kommuner erbjuder medling endast till namnet och har ingen fungerande verksamhet medan andra har en väl utvecklad medlingsverksamhet. Det finns behov av mer stöd och riktlinjer.

– Till exempel heter det att medlaren ska vara rättrådig, kompetent och opartisk, men det uttrycks inte vad detta innebär. Ett annat exempel är att medlaren ska, om denne får kunskap om ett avtalsbrott, meddela åklagaren detta om det inte är uppenbart obehövligt. Det finns i medlingslagen ett flertal sådana exempel som inte är preciserade vad de egentligen innebär, säger Linda Marklund.

Det är dock viktigt, menar Linda Marklund, att rättsliga regler och riktlinjer inte hindar medlingsprocessen från att nå sitt syfte. Det är viktigt att det är personen som begått brottet och den brottsutsatte som förblir de aktiva parterna.

– Om processen blir alltför styrd eller felaktigt styrd förloras det som är unikt med medlingen, säger Linda Marklund.

Socialstyrelsen har just fått i uppdrag att göra en översyn av medlingsverksamheten med anledning av brott av regeringen. Det är dock fortfarande oklart hur denna ska gå till.

Avhandlingen ”Ett brott – två processer: Medling vid brott och unga lagöverträdare i straffprocessen” försvaras den 28 maj.

För mer information, kontakta: Linda Marklund, tel: 0920-491647, e-post: linda.marklund@ltu.se

Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Rottickan (Heterobasidion annosum) är den överlägset svåraste skadegöraren i svenskt skogsbruk, och problemen är störst i granskog. Angreppen börjar vanligen med att sporer landar och etablerar sig på färska stubbytor, varifrån svampen sprider sig till närliggande, stående träd via rotkontakter mellan stubbens och trädets rötter.

När en gran angrips av rotticka startar en rad olika försvarsreaktioner. Cellväggarna förstärks och det produceras olika kemiska ämnen för att hindra infektionen. Cellvävnad kan också aktivt förstöras med syfte att försöka hejda infektionen, något som i stället kan underlätta rottickanns etablering. Det Jenny Arnerup har undersökt i sitt doktorsarbete är förutsättningarna att förbättra granens motståndskraft genom växtförädling. Hon har alltså letat efter genetiska nyckelkomponenter i granens försvar mot rotticka.

En förutsättning för att förädling ska vara möjlig är att förmågan att motstå angrepp varierar mellan individer. Jenny Arnerups undersökningar av en granfamilj som ingår i förädlingsprogrammet för södra Sverige bekräftade att det finns individuella olikheter i svaret på svampangrepp, och att en viss del av skillnaden beror på ärftliga faktorer.

När granar som infekterats av rotticka jämfördes med granar som skadats mekaniskt visade det sig att det var samma gener som aktiverades i barken oavsett skadetyp, men att styrkan i responsen (genuttrycket) var kraftigare efter ett rottickeangrepp hos flertalet av de gener som undersöktes. Ett annat tecken på att granen har ett generellt försvar mot olika typer av angrepp är att aktiveringen av de två viktiga försvarssubstanserna salicylsyra och jasmonsyra var likartad vid mekanisk skada respektive rottickeangrepp. En fördel med ett generellt, eller bredverkande, försvar är att det kan ha effekt även mot andra skadesvampar liksom mot insektsangrepp.

Två kloner med en högre tolerans mot rotröta visade sig ha olika strategier. Den ena hade en relativt hög grundnivå av vissa kemiska försvarsämnen, och ett större uttryck för viktiga försvarsgener. Den andra klonen ökade mängderna av försvarsämnen efter en attack. Den senare strategin är troligen att föredra, eftersom framställningen av sekundära metaboliter kostar mycket energi som kan gå ut över tillväxten.

——————————-
FM Jenny Arnerup, institutionen för skoglig mykologi och patologi, SLU, försvarade sin avhandling Induced defence responses in Picea abies triggered by Heterobasidion annosum s.l. den 20 maj 2011. Opponent var Dr. Stephen Ralph, University of North Dakota, USA.
Mer information: Jenny Arnerup, 0730-63 96 76, Jenny.Arnerup@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf):
http://pub.epsilon.slu.se/8087/

SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.

Växande arbetsmarknadsregioner gör att allt fler jobbpendlar långa sträckor, och för 11 procent av svenskarna tar det minst 45 minuter att åka till arbetet. Många av dem är småbarnsföräldrar och lever i en relation, och de flesta är män. Kulturgeografen Erika Sandow vid Umeå universitet har i sin avhandling kartlagt långpendlingen i landet, och undersökt dess effekter på inkomst och relationer. Resultaten visar att även om ekonomi och karriär ofta gynnas av pendling, uppstår också sociala kostnader som enligt Erika Sandow borde diskuteras mer.

Män tjänar mest på att långpendla
I studien ingår drygt två miljoner svenskar som var gifta eller sammanboende år 2000, och resultaten baseras på Statistiska centralbyråns registerdata för dessa personer från år 1995 och 2005. Erika Sandow visar att de som långpendlar får tillgång till en större arbetsmarknad, och ofta också bättre karriärmöjligheter och löneutveckling. Men kvinnor och män gynnas olika mycket, och inkomsten ökar mest för långpendlande män. För pendlarnas partners minskar dock inkomsten, och eftersom de flesta långpendlare är män får många kvinnor både mindre i lönekuvertet och ett större ansvar för barn och familj.
– Det är också vanligt att kvinnor tar ett mindre kvalificerat arbete nära hemmet, eller går ner i arbetstid, för att till exempel kunna hämta och lämna på dagis, säger Erika Sandow.

Enligt hennes resultat gynnar alltså växande arbetsmarknadsregioner främst männens karriärer, och en fortsatt ökad långpendling kan både bevara och förstärka könsskillnader i hemmet och på arbetsmarknaden. Samtidigt får de (få) kvinnor som långpendlar nya karriärmöjligheter och högre lön. Men, påpekar Erika Sandow, tidigare studier har visat att långpendlande kvinnor upplever mer stress och tidspress, och känner sig mindre framgångsrika i arbetslivet, än långpendlande män.
 
Att anpassa sig eller skiljas
En stor andel av långpendlarna är småbarnsföräldrar och väl förankrade på en viss plats, och att pendla är därför ett bra alternativ till att flytta. De flesta som har börjat långpendla fortsätter också med det, och mer än hälften har hållit på i minst fem år. Med tiden lär sig långpendlare att anpassa sig, menar Erika Sandow, och erfarenheten gör det lättare att skapa strategier för att lösa vardagspusslet. Men för alla är situationen inte hållbar i längden. Resultaten visar att långpendlare löper 40 procent större risk att separera än andra, och det är de första åren av långpendling som är mest prövande för ett förhållande.

Även om växande arbetsmarknadsregioner är bra för tillväxten, finns det sociala kostnader av långa restider som också bör tas med i regionförstoringsdebatten, understryker Erika Sandow.
– Vi vet inte vad långpendlingen leder till på lång sikt och vilket pris vi får betala för ekonomisk tillväxt. Det är viktigt att också lyfta fram de sociala konsekvenser som pendling för med sig. Hur påverkas till exempel barn av att växa upp med en eller två långpendlande föräldrar?

Erika Sandow är uppvuxen i Lycksele och bosatt i Umeå sedan 1998.

Fakta om disputationen
Fredagen den 27 maj försvarar Erika Sandow, kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln On the road. Social aspects of commuting long-distances to work. Svensk titel: På väg. Sociala aspekter på långväga pendling. Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal B, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Susan Hanson, School of Geography, Clark University, MA, USA.

För mer information, kontakta:
Erika Sandow
kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet
Tel: 090-786 5902, 070-256 69 30
E-mail: erika.sandow@geography.umu.se

Läs hela eller delar av avhandlingen [Ref 1]
Pressbild [Ref 2]

Tiden som för de flesta är känd som ”högstadiet” har i tidigare forskning identifierats som en stark period av språkutveckling. Men få forskare har fokuserat på enskilda individers språkutveckling under denna period.

– På så vis har vi inte haft särskilt precis kunskap om hur språket förändras under dessa skolår, säger avhandlingens författare Mikael Nordenfors.

Han har studerat ett 30-tal elevers texter genom högstadiet (261 texter totalt) och kartlagt ett antal olika mönster för språkutveckling genom att studera ordlängd, ordmängd och ordvariation. Han studerar också vad han kallar för röstanvändning, till exempel växlingar mellan citat, referat och berättarröst. De undersökta texterna kommer från nationella prov, noveller och en mer fackspråklig typ av test, en essä.

En av Mikael Nordenfors slutsatser är att elevernas textproduktion mätt i antal ord ökar kraftigt under de första åren på högstadiet, men att mängden ord sedan tenderar att reduceras i de avslutande texterna i årskurs 9.

– Detta skulle man kunna tolka som att skrivglädjen, eller utvecklingen, stagnerar. Men mer sannolikt är det så att eleverna förmår säga vad de vill ha sagt med färre ord i förtätad meningsbyggnad, det vill säga ett språk som med åren blir mer effektivt, och därmed också präglat av mer ”vuxna” stilistiska val.

I avhandlingen påvisas några sådana stilistiska val, vilka främst går att notera hos de elever som fått högt betyg på sina texter. Ett exempel på val är att formeln för att kommentera ett citat som till exempel ”Dra åt skogen, sa Peter” av somliga avskaffas till fördel för konstruktioner som ”Dra åt skogen. Peters ord sårade honom”. Det vill säga en del elever tillägnar sig ett större stilistiskt register, men alla gör det inte.

Sammanfattningsvis visar avhandlingen att en del elever utvecklas starkt i sitt skrivande medan andra går mycket långsamt fram. Det leder i sin tur till en diskussion om hur man ska kunna få fler elever att nå fram till en mer kontinuerlig och starkare skrivutveckling.

– Eftersom kartläggningen visar hur mångfacetterad elevernas skriftspråksutveckling är, blir kraven på den enskilda svenskläraren därefter. Därför hoppas jag också att den ska kunna fungera som något av förberedelselitteratur för blivande och aktiva lärare. Att undervisa om texter på högstadiet är kort sagt ingen enkel sak, säger Mikael Nordenfors.

Läs avhandlingen:
Skriftspråksutveckling under högstadiet finns på GUPEA – Gothenburg University Publications Electronic Archive.

Mikael Nordenfors är verksam vid institutionen för svenska språket. Han har en bakgrund som svensklärare på högstadiet. Hans doktorsavhandling är skriven inom ramarna för forskarskolan CUL, Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning vid Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
Mer information:
Mikael Nordenfors, telefon: 0706-715614, e-post: mikael.nordenfors@svenska.gu.se
Avhandlingens titel: Skriftspråksutveckling under högstadiet
Tid och plats för disputation: lördagen den 28 maj 2011 kl. 10.15, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Fakultetsopponent: Professor Synnøve Matre, Trondheim
Avhandlingen kan beställas från Institutionen för svenska språket, e-post: kristina.holmlid@gu.se (kostnad 350 kr)
Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/25300

En forskargrupp från SLU i Alnarp och Umeå har sammanställt litteratur på området, besökt 16 fårbesättningar i Sverige och även tittat på gårdar i Danmark, Norge, Finland och USA.

Det är slakttidpunkten som avgör benämningen på produktionsformen: vår-, höst- eller vinterlamm. Minst byggnadsbehov har höstlammsproducenterna, eftersom lammen då går ute och betar under sommaren och hösten fram tills de ska slaktas.

Vårlamm kräver större byggnader, större arbetsinsats samt mer foder och strömedel, eftersom lammen föds upp inomhus.

Vid egen produktion av vinterlamm behövs det plats i byggnaden för både tackorna och lammen efter betesperioden.

Enkla, oisolerade byggnader är vanligast, eftersom de ekonomiska marginalerna i produktionen inte är stora. Forskarna tar i sin rapport upp byggnadernas utformning och funktion, t.ex. mekaniserad utfodring, frostfritt vatten, en lammkammare dit bara lammen har tillträde, djupströbäddar, permanenta drivningsgångar, uppvärmda utrymmen för sjuka djur eller flasklamm, ventilation och hårdgjorda uteytor.

Kontaktinformation
knut-hakan.jeppsson@slu.se, 040-41 54 84, gun.bernes@slu.se, 090-786 87 44, Byggnader och inhysningssystem för lammproduktion, http://pub.epsilon.slu.se/5885/1/meiner_et_al_110323.pdf

I en SLU-studie, som gjordes under vårvintern 2011 i Västernorrlands och Jämtlands granskogar, hittades flera andra barkborrearter, speciellt den dubbelögade bastborren (Polygraphus poligraphus). Mer utbredda skador av dubbelögad bastborre anses uppkomma när träden är stressade, t.ex. av varma och torra somrar.

Granbarkborren förökade sig dåligt i fjol, och bara en tiondel av dem övervintrade under barken på de dödade granarna. Resten övervintrade i marken. Att avverka dödade träd under vintern är alltså ingen effektiv bekämpningsmetod. Huvuddelen av granbarkborrens naturliga fiender stannar dessutom kvar och övervintrar under barken. Om träden avverkas riskerar man därför att fienderna, och inte skadegörarna, försvinner ut ur skogen.

Kontaktinformation
Martin.Schroeder@slu.se, 018-67 23 32,
Inte bara granbarkborrar i norra Sverige, http://www.slu.se/dubbelogad-bastborre

Knubbved består av 5-15 cm träbitar, dvs. storleken mellan träflis och pannved, och kan levereras till en lägre kostnad än de traditionella bränsleslagen. Den självtorkar vid lagring minst lika bra som pannved, enligt en studie från SLU i Alnarp i samarbete med Högskolan Dalarna. Det innebär att den inte möglar som fuktiga flishögar ofta gör.

Knubbveden kan eldas satsvis som pannved eller matas in automatiskt i pannan från en bränslebehållare. Med viss teknisk utveckling skulle den manuella hanteringen vid satseldning kunna minskas, så att man slipper jobba med skyffel och skottkärra.

I många panncentraler och närvärmeverk eldar man med träpellets och briketter, lätthanterliga bränslen, som nu har blivit dyrare på grund av högre råvarupriser. Även i denna något större skala skulle knubbved kunna prövas.

Kontaktinformation
Jan.Erik.Mattsson@slu.se, 040-41 51 39, Knubbved istället för vanlig ved?, http://pub-epsilon.slu.se:8080/2605/01/mattsson_et_al_110125.pdf