– Det handlar om en komplicerad balansgång mellan att stå upp för demokratiska värderingar utan att samtidigt förespråka en särskild ideologi eller världsåskådning, säger Joachim Rosenquist, som har skrivit en doktorsavhandling i pedagogik.

Joachim Rosenquists avhandling utgår från den centrala diskussionen inom politisk filosofi om möjligheten att legitimera gemensamma normer och lagar i ett samhälle där människor är oeniga om vad som är sant, riktigt och värdefullt.

– Den här diskussionen har stor betydelse för skolans del, säger Joachim Rosenquist.

Lära barn tänka kritiskt

Skolan ska inte ta ställning politiskt eller religiöst utan lära barn tänka kritiskt och hjälpa dem att utvecklas till självständiga, välinformerade medborgare och privatpersoner.

– Men det väcker många frågor. Kan man undervisa opartiskt om religion? Vilket utrymme bör ges för alternativa teorier om livets uppkomst och utveckling? Ska majoritetskulturen särbehandlas? I dessa och andra frågor uppstår gränsdragningsproblem, säger Joachim Rosenquist.

– När det gäller skolvalet kan det uppfattas som problematiskt om barn från olika grupper inte ges möjligheten att mötas över kulturella, religiösa och politiska gränser. Även om föräldrar skulle ha en viss rätt att bestämma över sitt barns skolgång så får det inte gå ut över barns rätt att utvecklas till självständiga personer som förmår att välja sin egen väg i livet oavsett om denna följer i föräldrarnas fotspår eller inte, säger Joachim Rosenquist.

Joachim Rosenquist hoppas att hans avhandling kan ligga till grund för skolpolitikers och pedagogers tankar kring hur skolan kan hantera frågan om mångfalden och dess gränser.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Joachim Rosenquist: 076-269 13 31

Elias Johansson.
Hittills har rekommendationen varit att en halskärlsoperation bör bli av inom två veckor från senaste symtom. I avhandlingen påvisas att många insjuknar i en stroke innan operationen genomförs. Dessa insjuknanden skulle i de allra flesta fallen kunnat undvikas med en tidigare operation.
Att man kan insjukna i stroke på grund av att uttalad åderförkalkning i de främre halsartärerna släpper ifrån sig blodproppar är välkänt. Hos cirka en av tio personer som drabbas av en stroke är orsaken åderförkalkning i främre halskärlen. Genom att operera bort åderförkalkningen kan man rädda människor från att drabbas av stroke. Sedan flera år är det välkänt att dessa halskärlsoperationer ska utföras inom 2 veckor från senaste symtomet.
I avhandlingen från Umeå universitet visar Elias Johansson att en av sju personer med en nyligen inträffad stroke och uttalad åderförkalkning i halskärlen drabbas av en ny stroke under de två första veckorna efter sitt senaste symtom, innan halskärlsoperationen blev av. De allra flesta av dessa återinsjuknanden skulle ha undvikits om halskärlsoperationerna genomförts tidigare. Återinsjuknandena inträffade trots att patienterna i studien fick den bästa medicinska behandlingen.
I avhandlingen visas också att fördröjningen till halskärlsoperationerna har minskats avsevärt de senaste åren. Det finns dock utrymme för ytterligare förbättring. Om de halskärlsoperationer som utförts i Sverige de tre senaste åren skulle ha blivit utförda ännu tidigare skulle ytterliggare 70 strokeinsjuknanden räddas per år i Sverige.
– En stroke som beror på uttalad åderförkalkning i halsartärerna är ett fruktat tillstånd eftersom patienterna har en mycket hög risk att drabbas av ytterliggare en stroke, trots att vi ger dem den bästa medicinska behandlingen. Patienter som nyligen insjuknat måste opereras inom några dagar för att det nya strokeinsjuknandet ska kunna undvikas, säger Elias Johansson.
Elias Johansson är huvudsakligen uppväxt i Avesta, påbörjade sina läkarstudier i Umeå 2002, tog läkarexamen 2009. Kontakta honom gärna på
e-post elias.johansson@medicin.umu.se 
mobiltelefon 0720-46 64 60
Torsdag 27 oktober försvarar Elias Johansson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, medicin, Umeå universitet sin avhandling med titeln Carotid Stenosis (svensk titel: Katorisstenos).
Disputationen inleds klockan 13.00 i Bergasalen, byggnad 27, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Arne Lindgren, Skånes universitetssjukhus, Lunds universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-46396 [Ref 1]

Människor som brutit upp från sina rötter för att bosätta sig i ett nytt land hamnar i en ny språklig och kulturell situation. I den nya omgivningen förändras och utvecklas relationen till egna språket och den egna kulturen på olika sätt. I sin avhandling har Boglárka Straszer undersökt hur personer med ungersk bakgrund i Sverige och Finland förhåller sig till det ungerska språket och den ungerska kulturen.

Boglárka Straszers avhandling bygger på en enkätundersökning och djupintervjuer och beskriver den språkliga situationen och vilken roll språket har för identiteten hos ungrarnas ättlingar. Vidare undersöks attityder till den ungerska bakgrunden och hur mycket språkvalet är beroende av den språkliga miljön i barndomen. Dessutom diskuteras faktorer som kan påverka den språkliga situationen och de framtida utsikterna för språkbevarande.
 
Undersökningen visar att för de flesta andragenerationens ungrare har det ungerska språket ett kärnvärde och ger tillsammans med den ungerska kulturen en anknytning till bakgrund, släktingar, familjernas historia, kulturen och traditionerna i Ungern. Men ungerskan har ofta enbart en symbolisk roll, då många saknar kunskaper i språket. Goda kunskaper i minoritetsspråket och positiva attityder och större intresse gentemot de ungerska rötterna har samband med att ungerskan används i barndomshemmet, regelbundna resor till Ungern och även deltagande i språkundervisning och familjernas aktivitet i ungerska kretsar.

Språkkunskapen i ungerska sammanhänger också med informanternas kontakt med ungerskspråkiga. För många är ungerskheten en betydande del av identiteten, men för andra utgör den enbart ”lite krydda” i tillvaron. Positiva erfarenheter av minoritetsbakgrunden bidrar ofta till flerspråkighet och en flerfaldig identitet, där man är delaktig i både majoritetskulturen och minoritetskulturen. Däremot ger en uppväxt där man inte haft möjlighet att lära känna föräldrarnas land, kultur och språk en känsla av mellan- eller utanförskap. Finlandsungrarna är i allmänhet mer positiva till sin ungerska bakgrund än sverigeungrarna och de har bättre kunskaper i ungerska och större kännedom om den ungerska kulturen.

Undersökningen visar också att ungerskan är hotad i de studerade grupperna. Om den ska ha möjlighet att överleva och överföras till kommande generationer kräver detta stöd på individ-, grupp- och samhällsnivå. Det är viktigt att ge barnen möjlighet att lära sig minoritetsspråket och inlärning av språket, kunskap om kulturen och positiva attityder till rötterna behöver inspireras på olika sätt. Undersökningen visar också på det sociala nätverkets, föreningsaktiviteternas och massmediernas betydelse för minoritetsspråket, eftersom tillfälle att använda språket och möjligheter till en positiv inställning till minoritetsspråket och kulturen ges genom dem.

Avhandlingens resultat pekar på att samhällets stöd för minoritetsgruppen i form av positiva attityder och ekonomiskt stöd för att upprätthålla kultur och språk är betydelsefullt, inte minst för att individen då kan utveckla kunskaper i två eller flera språk och kulturer.

– Det är viktigt att förstå vilka resurser det finns bland personer som har fått en uppväxt med flera språk och kulturer. De bär med sig en oerhörd rikedom och kan bidra till mångfald, intellektualitet och välmående i samhället, säger Boglárka Straszer.

För mer information kontakta Boglárka Straszer, e-post: boglarkasmail@gmail.com

Avhandlingen ”Ungerska för rötternas skull”. Språkval och identitet bland andragenerationens ungrare i Sverige och Finland, kan laddas ner i fulltext .

– USA har gett väglösa områden lagligt skydd, medan de flesta områden i Europa saknar formellt skydd, säger Bengt-Gunnar Jonsson, professor i växtekologi vid Mittuniversitetet.
I en ny studie lyfter Bengt-Gunnar Jonsson tillsammans med forskarkollegor i Europa, fram betydelsen av väglösa områden.

– Stora, sammanhängande områden är nödvändigt för fungerande ekosystem som levererar viktiga ekosystemtjänster till samhället.
Exempel på dessa ekosystemtjänster är rent vatten, ren luft, skydd mot erosion, så kallade invasiva arter, skadeinsekter och sjukdomar och för att säkerställa pollination.  

– Väglösa områden behövs för att hantera klimatförändringarnas effekter. Områdena begränsar extrema väderhändelser och skyddar mot brand, jordskred och översvämningar. De underlättar också för växter och djur att flytta till nya områden när klimatet förändras, säger Bengt-Gunnar Jonsson.
Studien visar att det endast finns ett fåtal väglösa områden kvar i Europa. De flesta av dessa saknar lagligt skydd, något som USA däremot har. Studien visar också att det inom Europa pågår en fragmentering av landskapet. Nybyggande av vägar leder till ökade föroreningar och förändringar i vattendrag. Det leder också till spridning av främmande arter. Vägarna öppnar upp tidigare otillgängliga områden för mänsklig påverkan. Tillsammans med urbanisering och förändrad markanvändning skapar det störningar och kvalitetsförändringar i ekosystemen.

– Med ett oplanerat utbyggande av vägar riskar vi att förlora ekosystemtjänster som är viktiga för samhället. Större hänsyn måste tas till väglösa områden i framtida landskaps- och infrastrukturplanering, säger Bengt-Gunnar Jonsson.
Frågor kan ställas till:
Bengt-Gunnar Jonsson
tel. 060-14 89 41
mobil 070-330 78 68
 
 
Fakta
Med invasiva arter menas främmande arter som invaderar och tar över nya områden.

Studien är publicerad i tidskriften ”Environmental Management”. Länk till artikeln>> [Ref 1]

Resultaten visar att det var en uttalad önskan att få tillgång till en kvalificerad tolk vars viktigaste roll var att underlätta i kommunikationen och fungera som praktisk hjälp att hitta rätt i vården och finna rätt information.

En kvalificerad tolk ansågs vara någon med goda kunskaper i båda språken och i språket och terminologin som används inom vården. Man ville också ha en tolk med ett professionellt beteende, i detta ingick en neutral klädsel. Det fanns också önskemål om att tolken skulle vara av samma kön och ha samma kulturella bakgrund som den som behöver tolkhjälp. Detta var särskilt viktigt när man upplevde att man befann sig i en utsatt situation.

Såväl vårdtagare och vårdgivare betonade vikten av att tolkningen genomfördes öga-mot-öga på plats av en professionell tolk. Tolken skulle kunna den medicinska terminologin samt tolka ordagrant och objektivt. Familjemedlemmarna menade dock att tolkningen inte alltid behövde vara objektiv och ordagrann. Några vårdtagare beskrev att användningen av tolk kunde uppfattas som ett handikapp eller hinder.

Vårdgivarna rapporterade att problem i samband med tolkanvändning huvudsakligen var relaterade till tolkens språk och organisatoriska rutiner. Problem berodde på bristande tillgänglighet till tolk med rätt språk och kön men även till tolkförmedling. Andra problem som påtalades var att överenskommen tolkning avbröts i förtid, att tolk uteblev från överenskommen tid för tolkning, att tolkningen genomfördes via telefon med störningsljud i bakgrunden och att de medicinska journalerna saknade uppgifter om patientens språkförmåga. Sammantaget ledde dessa problem till merarbete för vårdpersonalen och fördröjd behandling av vårdtagare samt begränsad kommunikation.

Familjemedlemmarna beskrev vårdgivarna som att de inte frågade efter vårdtagarnas och de medföljande familjemedlemmarnas önskemål om tolkanvändning utan förväntade sig att medföljande person skulle agera som tolk. När medföljande familjemedlemmar agerade som tolkar uppfattade de sin roll som praktiskt och känslomässigt stöd till sina anhöriga, vilket innebar såväl positiva som negativa upplevelser.

För att förbättra tolkanvändningen menade familjemedlemmar att vårdgivarna ska försäkra sig om att både tolken och vårdtagaren har förstått informationen rätt. Vårdtagarna och deras familjemedlemmar önskade att vårdgivarna ska vara mer flexibla när de planerar och bokar en tolk. För att öka kvaliteten i de tjänster som tolkbyråerna erbjuder ansåg vårdgivarna att tjänsterna ska utvärderas kontinuerligt så att kvaliteten svarar mot kraven på en säker och god vård för vårdtagarna.

Avhandlingen ” The use of interpreter in healthcare. Perspectives of individuals, healthcare staff and families” försvaras den 21 oktober 2011, kl 13.00. Disputationen äger rum i sal Weber, Hus K, Växjö. Opponent är professor Aina Willman, Blekinge Tekniska Högskola.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Emina Hadziabdic, telefon: 0470-70 80 37, e-post emina.hadziabdic@lnu.se

Beställ avhandlingen från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se.

Långtidssjukskrivna patienter med utmattningssyndrom vid stressrehabiliteringen på Norrlands universitetssjukhus har studerats för att undersöka arbetets påverkan på återgång i arbete. Att ha låg kontroll över sin arbetssituation och att använda s. k. dold coping på arbetet, d.v.s. att inte visa vad man känner i stressfyllda situationer, ökar risken för fortsatt sjukskrivning. Sofia Norlund förklarar att hur vi hanterar stress på jobbet även kan spela en roll när vi ska återgå i arbete efter sjukskrivning.

– Om arbetsklimatet inte är tillåtande finns det en risk att vi håller våra känslor och tankar för oss själva, vilket varken gynnar arbetsmiljön eller vår hälsa. När de sjukskrivna ska tillbaka till arbetet kan ett dåligt psykosocialt arbetsklimat både försvåra arbetsrehabiliteringen och förlänga sjukskrivningen. Det är viktigt att alla aktörer tar sitt ansvar och att den sjukskrivne får stöd i att uttrycka sina behov på ett tydligt sätt, säger Sofia Norlund.

När personer med utmattningssyndrom beskriver sina förutsättningar att återgå i arbete lyfts två aspekter fram: deras upplevda egna resurser och stödet från andra. För att kunna arbeta igen efter en längre tids sjukskrivning krävs att personen själv har nödvändiga resurser och insikter i varför han eller hon har blivit sjuk. Samtidigt är det viktigt att dessa personer känner stöd från andra, inte minst chefen på jobbet. Stöd från andra kan direkt underlätta arbetsåtergången men också indirekt hjälpa personen att själv utveckla de resurser som krävs för att komma tillbaka i arbete.

Avhandlingen undersöker även hur den psykosociala arbetsmiljön och andra arbets- och livsstilsfaktorer påverkar graden av utmattning bland friska arbetande personer i länen Västerbotten och Norrbotten. Kvinnor har en högre nivå av utmattning än män, men hälften av skillnaden kan förklaras av olika arbets- och livsstilsfaktorer.
– Vi fann fler arbetsrelaterade faktorer som påverkade utmattningsnivån hos kvinnor än hos män. Bland annat fann vi att kvinnor med lägre socioekonomisk position och de som arbetar med ”ting” kände sig mera utmattade, säger Sofia Norlund.

Även förändringen i upplevd utmattning under en 5-årsperiod (2004-2009) har studerats. Att ha en konstant ansträngd arbetssituation med höga krav och låg kontroll leder till ökad utmattning. En ökad risk för arbetslöshet och ett ökat missnöje över den egna ekonomiska situationen kan också kopplas till ökad grad av utmattning.

Sofia Norlund är född och uppvuxen i Umeå och tog sin magisterexamen i sociologi vid Umeå universitet. Nu är hon doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet.

Kontakta henne gärna på:
mobil 073-041 21 58
telefon 090-785 33 67?
e-post sofia.norlund@envmed.umu.se

Fredag 21 oktober försvarar Sofia Norlund, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet sin avhandling med titelnPsychosocial work factors and burnout – A study of a working general population and patients at a stress rehabilitation clinic (Svensk titel: Psykosociala arbetsfaktorer och burnout – en studie av en arbetande allmän population och patienter vid en stressrehabiliteringsklinik).
Disputationen inleds klockan 9.00 i sal Betula, byggnad 6M, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är Margareta Kristenson, Institutionen för medicin och hälsa, Linköpings universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-47623