Karin Kilhammar har studerat hur två olika organisationer arbetat med att utveckla medarbetarskapet. Hon har jämfört en intensivvårdsavdelning vid ett landsting med en dataenhet vid ett statligt bolag. Hon redovisar sin studie i sin doktorsavhandling i pedagogik.

— Själva begreppet medarbetarskap uppfattas olika inom de två organisationerna, säger hon.

Inom landstinget pratar man mer om den anställdes behov att utvecklas i jobbet, att ha ett viktigt och stimulerande jobb. Vid bolaget betonas mer verksamhetens behov och den enskildes initiativ- och ansvarstagande.

— Slutmålet för båda är dock detsamma, en effektivare verksamhet.

Båda har arbetat med program för medarbetarskap, men på helt olika sätt. Inom landstingsenheten hade arbetet pågått i flera år och till stor del bestått av grupparbeten bland de anställda kring frågor som arbetsplatsträffar, kommunikation och medarbetarsamtal. Arbetet var väl integrerat i den ordinarie verksamheten, systemet med grupper fanns exempelvis redan tidigare.

— De anställda var med redan från start, i själva planeringen. De var med och utformade upplägget.

Vid det statliga bolaget genomfördes arbetet med medarbetarskap som en serie halvdagsseminarier, där medarbetarna inte hade inflytande över innehåll och upplägg. De låg utanför den ordinarie verksamheten.

Så har också resultaten blivit helt olika. Vid landstingsenheten är de anställda idag delaktiga, de är med och påverkar, de har inflytande över verksamhetens utformning och utveckling. Vid det statliga bolagets dataenhet har satsningen på medarbetarskap gått obemärkt förbi, den integrerades aldrig i verksamheten och har inte lämnat några bestående spår.

— Enskilda medarbetare har fått ut en del rent personligt, men i verksamheten syns det inte, konstaterar Karin Kilhammar.

Idén om medarbetarskap ligger i tiden, säger hon. Aktiva och ansvarstagande anställda stämmer väl med trenden mot en ökad individualisering. Men det kräver chefer som vågar överlåta ansvar. Karin Kilhammar talar om ett tillåtande och delegerande ledarskap. ”Chefen får inte vara alltför styrande och auktoritär, utan måste ge utrymme för medarbetarnas delaktighet, påverkan och även självständighet”, skriver hon.

Karin Kilhammar disputerade den 30 september. Avhandlingen heter ”Idén om medarbetarskap. En studie av en idés resa in i och genom två organisationer.” Telefon till Karin Kilhammar 0709 – 493 560  alt 013 – 28 44 90. 
E-post: karin.kilhammar@liu.se”>karin.kilhammar@liu.se

Här finns avhandlingen

Livskvalitet och rättvisa lika viktigt som teknik och miljö för hållbar stad
Grönområden har stor betydelse för städers klimat och för människors välbefinnande.

Stadsplanerare har trots detta bristfällig kunskap om det grönas betydelse. Pollinering av växter och grödor, fröspridning samt vatten- och luftrening är arbete som naturen utför och som vi är beroende av i våra samhällen. Hur man med hjälp av ekosystemtjänster kan planera och bygga mer hållbara städer studeras i ett stort internationellt projekt som leds av forskare från Beijerinstitutet i Stockholm.

Hållbar stad social och teknisk är temat för Miljöforsknings oktoberupplaga där ett tiotal forskare medverkar. Gräsrotsplanering och fungerande ekosystem är nödvändiga i städernas skenande utveckling. Forskning pekar på att den sociala dimensionen är lika viktig som den tekniska för att åstadkomma hållbara städer.

Miljöforskning ges ut av Formas, Forskningsrådet för miljö areella näringar och samhällsbyggande.

Formas har till uppgift att främja och stödja grundforskning och behovsmotiverad forskning inom områdena miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Den forskning som stöds ska vara av högsta vetenskapliga kvalitet och av relevans för rådets ansvarsområden. Formas får också finansiera utvecklingsverksamhet i begränsad omfattning.

Orsak och verkan i makroekonomin — Hur påverkas BNP och inflation av att räntan tillfälligt höjs eller att skatten sänks?  Vad händer om centralbanken permanent ändrar sitt inflationsmål eller staten  ändrar sitt mål för budgetbalans? Årets ekonomipristagare har presenterat metoder  för att besvara dessa och en rad andra frågor rörande orsakssambanden mellan den  ekonomiska politiken och olika makroekonomiska variabler som BNP,  inflation, sysselsättning och investeringar.

Dessa samband är i regel dubbelriktade — politiken påverkar ekonomin men ekonomin påverkar också politiken. I detta samspel är förväntningar om framtiden helt centrala. Den privata sektorns förväntningar om framtida ekonomisk aktivitet och politik påverkar beslut om löner, sparande och investeringar. Samtidigt påverkas de ekonomisk-politiska besluten av förväntningar om utvecklingen i den privata sektorn. Pristagarnas metoder gör det möjligt att identifiera orsakssambanden och klargöra förväntningarnas roll. På så sätt kan man utröna effekterna av såväl överraskande åtgärder som systematiska ändringar av politiken.

Thomas Sargent har visat hur strukturell makroekonometri kan användas för att analysera varaktiga omläggningar av den ekonomiska politiken. Med denna metod kan man kartlägga makroekonomiska samband när hushåll och företag anpassar sina förväntningar i takt med den ekonomiska utvecklingen. Sargent har exempelvis undersökt hur många länder efter andra världskriget först rörde sig mot en politik med hög inflation för att sedan, efter en systematisk omläggning av den ekonomiska politiken, återvända till en lägre inflationstakt.

Christopher Sims har utvecklat en metod byggd på så kallad vektorautoregression för att analysera hur ekonomin påverkas av tillfälliga förändringar i ekonomisk politik och andra faktorer. Med denna metod har Sims och andra forskare bland annat undersökt effekterna av en höjning av centralbankens styrränta: det tar normalt ett till två år innan inflationstakten sjunker, medan den ekonomiska tillväxten avtar gradvis redan på kort sikt för att efter ett par år återgå till sin normala utveckling.

Även om Sargent och Sims gjort sina insatser självständigt så kompletterar deras bidrag varandra på flera sätt. Pristagarnas pionjärarbeten från 1970- och 1980-talen har anammats av såväl forskare som beslutsfattare världen över. Sargents och Sims metoder är självklara redskap i dagens verktygslåda för makroekonomisk analys.

Thomas J. Sargent, amerikansk medborgare. Född 1943 (68 år) i Pasadena, CA, USA. Fil.dr 1968 vid Harvard University, Cambridge, MA, USA. William R. Berkley Professor of Economics and Business vid New York University, New York, NY, USA.

Christopher A. Sims, amerikansk medborgare. Född 1942 (68 år) i Washington, DC, USA. Fil.dr 1968 vid Harvard University, Cambridge, MA, USA. Harold H. Helm ´20 Professor of Economics and Banking vid Princeton University, Princeton, NJ, USA. 

Prissumma: 10 miljoner svenska kronor, delas lika mellan pristagarna.
Mer information: http://kva.se och http://nobelprize.org
Kontaktpersoner: Erik Huss, pressansvarig, tel.08-673 95 44, 070-673 96 50, erik.huss@kva.se” href=”mailto:erik.huss@kva.se”>erik.huss@kva.se Fredrik All, redaktör, tel. 08-673 95 63, 070-673 95 63, fredrik.all@kva.se ” href=”mailto:fredrik.all@kva.se”>fredrik.all@kva.se

Det är en tät grupp av ägare och direktörer som styr de svenska storföretagen och trots avregleringar och nya stora utländska aktörer har maktbalansen inte rubbats. I varje fall inte ännu, säger Anna Stafsudd, som undersökt nätverken inom näringslivet 1990 och 2000.

 – Vi har väldigt täta nätverk i svenskt näringsliv, både när det gäller ägare och styrelseledamöter, både före och efter avregleringarna, säger Anna Stafsudd, företagsekonom vid Linnéuniversitetet, som nyligen kommit med sin slutrapport för projektet Sverige är en liten värld!, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond.

– Bara i Tyskland, lägger hon till, finns det ett än tätare nätverk av aktörer.
Det har länge talats om makt- och ägarkoncentration i svenskt näringsliv men det är först med Anna Stafsudds projekt som nätverken kunnat jämföras med nätverk i andra länder.

Projektet har identifierat samtliga ägare med mer än 2,5 procents andel av de företag som var listade på Stockholmsbörsen åren 1990 och 2000, samt deras styrelseledamöter. Utifrån det materialet har Anna Stafsudd ritat en modell för hur företag genom ägande och styrelseledamöter har band till varandra. Mönstret är tydligt: samma stora ägare och styrelseledamöter återkommer i flera olika företag. Ägandet och styrelseposterna i svenska företag fördelas alltså mellan en inte alltför stor grupp. Och i det nätet har Wallenbergsfären och Handelsbanken varit en central aktör.

– Den som äger 2,5 procent i ett Wallenberg-företag tenderar att äga aktier i andra företag som finns centralt placerade i nätverket och hamnar därför centralt i nätverket av ägare, säger Anna Stafsudd och jämför med den person som äger 2,5 procent i ett mindre företag, med få ägar- eller styrelsekopplingar till andra företag, och som därför hamnar i periferin i nätverket.

Mellan åren 1990 och 2000 avreglerades aktiemarknaden och det blev möjligt för utländska investerare att fritt placera pengar i svenska företag. Men det påverkade inte de befintliga nätverken.

– Utländska placerare handlade i större grad i mindre företag, säger Anna Stafsudd som tror att en förklaring kan vara det svenska systemet med A och B-aktier, där bara de med A-aktier ges rösträtt i bolaget. Det systemet gör det svårt för nya investerare med ambitionen att bli stora delägare.

Hon konstaterar också att kontakterna mellan styrelserna har betydelse för hur de arbetar och för vilka beslut som fattas, något som länge har hävdats men inte kunnat visas påvisas bland svenska företag.

– Under senare år har vi kunnat se att bolagsstyrelserna arbetar mer, framför allt med policyfrågor och ansvarsuträvande, en trend som kommit från USA, och det har till stor del skett i företag med många kopplingar mellan styrelserna, säger hon.

Ju fler kopplingar som fanns mellan företagsstyrelser, ju större sannolikhet att styrelsen anammat det nya arbetssättet.

– Nyare företag med kopplingar till andra nya företag styr över till nyare arbetssätt, medan äldre mer traditionella företagen, var mer konservativa, säger hon.Anna Stafsudd nås på anna.stafsudd@lnu.se

Läs mer om projektet här

Liberias president Ellen Johnson Sirleaf och den liberianska medborgarrättskämpen Leymah Gbowee tilldelas 2011 års fredspris för sitt fredsarbete i Afrika.

– Det är positivt att Nobelkommittén valt att uppmärksamma Västafrika, som de senaste åren utvecklats i riktning mot fred och försoning efter en lång period av våldsamma konflikter, säger Nordiska Afrikainstitutets direktör Carin Norberg.

Samtidigt är valet av Ellen Johnson Sirleaf inte okontroversiellt, säger forskaren Anders Themnér vid Nordiska Afrikainstitutet.

Fredsaktivisten Leymah Gbowee ledde i början av 2000-talet flera uppmärksammade aktioner för att få slut på Liberias blodiga inbördeskrig. Hon krävde omedelbart eld-upphör och att dialog inleddes mellan regeringen och rebellerna. Leymah Gbowee lyckades få till stånd samtal med dåvarande presidenten Charles Taylor, något som anses ha banat väg för fredsavtalet 2003.
Liberias president Ellen Johnson Sirleaf har varit i Sverige vid flera tillfällen, bland annat närvarade hon vid Nordiska Afrikainstitutets 40-årsjubileum 2002. Hon är mest känd för att ha lett Liberia till fred och försoning efter 14 år av inbördeskrig.

Ellen Johnson Sirleaf är dock en mycket kontroversiell fredspristagare, enligt forskaren Anders Themnér vid Nordiska Afrikainstitutet.

När Liberias Sannings- och försoningskommission i juli 2009 lämnade sin rapport fanns Johnson Sirleaf bland de 49 namn som enligt kommissionen borde förbjudas att ha politiska uppdrag eftersom de hade alltför nära band till militära grupper. Hon anklagades bland annat för att ha skänkt stora belopp till Charles Taylors armé NPFL under det första inbördeskriget, något hon senare bett om ursäkt för.

– Det här väcker frågan om vem som egentligen ”förtjänar” ett fredspris. Ska mottagaren vara en betydelsefull politiker som betalat ett högt pris, och kanske använt tveksamma metoder, för att uppnå fred?, säger Anders Themnér.

– Det är inte heller självklart att fredspriset gynnar fredsprocessen i Liberia. Landet håller president- och parlamentsval redan nu på tisdag. Det är inte osannolikt att priset bidrar till att förvärra det redan spända läget mellan olika politiska grupper, säger Anders Themnér.  

Nordiska Afrikainstitutet är ett centrum för forskning, dokumentation och information om det moderna Afrika i de nordiska länderna. Institutets verksamhet är förlagd till Uppsala och förser de nordiska länderna med aktuell, kritisk och alternativ forskning och analys om Afrika och mot samarbete mellan afrikanska och nordiska forskare. Som ett nav och en mötesplats i Norden för ett växande fält av forskning och analys strävar institutet efter att göra kunskap om Afrika tillgänglig för forskare, beslutsfattare, medier, studerande och allmänhet. Institutet finansieras gemensamt av de nordiska länderna (Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige).