– Överallt, även bland forskare, förutsätter man att samverkan alltid leder till något positivt, säger Susanna Johansson. Själv hävdar hon inte motsatsen, men menar att man måste vara medveten om hur olika parter kan påverkas när de får nya samarbetspartners.
Som fallstudie har hon använt sig av den myndighetssamverkan som går under namnet Barnahus. Här ska bl.a. polis, åklagare och socialtjänst samarbeta kring utredningar av misstänkta brott mot barn. För denna samverkan finns två mål; dels att rättsprocessen ska effektiviseras och leda till ökad lagföring, dels att stöd- och behandlingsinsatser ska förbättras genom att hela processen blir mer barnanpassad. Problemet är att de här två målen inte alltid är förenliga:
– I fallet Barnahus blir det tydligt att det är myndigheter med två helt olika synsätt som ska samverka, säger Susanna Johansson. Medan polis och åklagare blickar bakåt och behöver utreda frågor om ett brott har begåtts och vem som var förövare, så blickar socialtjänsten framåt och har barnets framtid som huvudmål. Här uppstår en spänning mellan vilket synsätt som ska få tolkningsföreträde.
Analysen av maktspelen mellan myndigheterna i Barnahus visade att det oftast är polis och åklagare som drar det längsta strået. Även om det är Socialtjänsten som har huvudansvaret för barnets välmående och den sociala utredningen så viker man sig och ger den straffrättsliga logiken tolkningsföreträde. De låter sig påverkas av polis och åklagares prioriteringar och ger avkall på sina egna. Det kan exempelvis handla om när i processen man informerar vårdnadshavare eller i vilken turordning de olika myndigheternas insatser ska ske.
– Det finns ett inneboende dilemma i samverkan eftersom man å ena sidan ska samarbeta över gränserna och å andra sidan upprätthålla gränserna och sin egen professionella roll, säger Susanna Johansson.
Susanna Johansson har undersökt hur det går till när stora statliga myndigheter genomgår en förändring. Ett intressant fenomen, tycker hon, är att samverkan som organisationsform sprider sig i samhället även om forskning och utvärderingar pekar på osäkra resultat och oavsiktliga följder. Just detta gäller även för Barnahus; trots svårigheter att uppnå mätbara resultat så sprider sig samverkansformen som en löpeld bland svenska kommuner och även utanför rikets gränser.
– Det hänger samman med att vissa organisationsformer blir på modet och får en legitimerande funktion. Samverkan betraktas t.ex. som lösningen på en mängd välfärdsproblem utan att man egentligen har kunnat påvisa effekterna. En och samma organisationsidé kan också leda till mycket olika praktiker då idén implementeras lokalt. Det får givetvis också skilda konsekvenser för dem samverkan berör, säger Susanna Johansson.
Kontaktinformation
Susanna Johansson har skrivit avhandlingen Rätt, makt och institutionell förändring. En kritisk analys av myndigheters samverkan i barnahus. Hon nås på telefonnummer 046-2228838, 0737-271767.
Mineral är naturliga kemiska föreningar eller grundämnen med en väldefinierad sammansättning och kristallstruktur, vilka bildats genom geologiska processer. De är byggstenarna som sedan tillsammans bildar bergarter, och är därmed också byggstenarna för de fasta planeterna. Därutöver utgör mineral alla de malmer som vi bryter för att få fram de olika metaller som vårt samhälle, industri och teknik kräver. Man känner idag till omkring 4500 olika mineral från Jorden, samt extraterrestriskt material, efter flera hundra år av systematiska undersökningar. Det gör att nya mineralupptäckter är mycket mera sällsynta än motsvarande upptäckter av till exempel nya arter inom biologin.
– Fyndet visar verkligen hur mycket som återstår för oss att förstå och lära oss om den geologiska delen av jorden, säger Erik Jonsson, adjungerad professor vid Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet och statsgeolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU).
Långbanshyttanit har den förenklade kemiska formeln Pb2Mn2Mg(AsO4)2(OH)4•6H2O, och är alltså en bly-mangan-magnesiumarsenat. Mineralet representerar dessutom en ny, naturlig strukturtyp som inte varit känd tidigare.
Långban i östra Värmland är redan tidigare internationellt känd för sin unika mineralflora och långa geologiska utveckling. Platsens speciella karaktär har sitt ursprung i en omfattande och explosiv vulkanism i vad som för knappt 1,9 miljarder år sedan var ett grundhavsområde strax utanför en kontinentkant. Långbans gruvby har bevarat den gamla gruv- och hyttmiljön och är idag ett populärt besöksmål för turister såväl som för mineraloger och geologer från alla världens hörn.
För mer information, kontakta Erik Jonsson, tel: 018-17 92 10, mobil: 070-222 88 51, e-post: Erik.Jonsson@geo.uu.se
Framfall är ett vanligt sjukdomstillstånd bland kvinnor efter barnafödande och innebär att vagina och bäckenorganen förlorat sitt stöd och sjunker ned, för att i vissa fall bukta ut genom vaginalöppningen. I Sverige utförs uppskattningsvis 7-8 000 framfallsoperationer årligen. På senare tid har det uppmärksammats att traditionell framfallskirurgi ofta inte ger önskat behandlingsresultat och att framfallet ofta återkommer, så kallat recidiv.
I den nu publicerade studien jämfördes traditionell framfallskirurgi med en ny metod som bygger på att man opererar in ett nät av polypropylen för att den försvagade bäckenbotten hos kvinnor med framfall ska få ett permanent stöd. Samma typ av nät används idag rutinmässigt vid bland annat ljumskbråcks- och inkontinenskirurgi. I studien deltog 389 kvinnor med framfall. Av dessa valdes 200 slumpmässigt ut att genomgå nätkirurgi, medan övriga opererades på traditionellt sätt.
Resultatet av studien visar att nätoperationen minskade risken för att patienten att drabbas av recidiv och patienterna upplevde ett signifikant bättre utfall med avseende på framfallssymptom jämfört med traditionell kirurgi. Samtidigt konstaterades att nätoperationen resulterade i en ökad förekomst av komplikationer vid operationstillfället liksom ett flertal fall av problem med nätet upp till ett år efter ingreppet.
– Den nya operationsmetoden visar på klara fördelar jämfört med traditionell kirurgi. Men det faktum att risken för komplikationer ökar gör att man måste vara noga med att i varje enskilt fall informera patienten och väga för- och nackdelar med de två operationsmetoderna, säger Christian Falconer, docent vid Karolinska Institutet och överläkare vid Kvinnokliniken, Danderyds sjukhus.
Han konstaterar också att studien är betydelsefull då den bekräftar en ny behandlingsprincip och etablerar användandet av ett permanent stöd för vagina som ett alternativ vid framfallskirurgi. Men fortfarande återstår ansträngningar när det gäller material- och metodutveckling för att minska komplikationsrisken och att identifiera patienter där metoden kan vara av särskild nytta.
Artikeln i New England Journal of Medicine är resultatet av ett nordiskt samarbete mellan 53 kliniker i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Från Karolinska Institutets institution vid Danderyds sjukhus (KI DS) har förutom Christian Falconer även docent och överläkare Daniel Altman deltagit i att leda studien. Arbetet har finansierat genom bidrag från Svenska Läkaresällskapet, Karolinska Institutets forskningsfonder, Stockholms läns landsting samt medicinteknikföretaget Ethicon.
Publikation: ”Anterior Colporraphy versus Transvaginal Mesh for Pelvic Organ Prolapse”, Daniel Altman et al., New England Journal of Medicine, online 12 May 2011.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Daniel Altman, docent och överläkare i obstetrik och gynekologi
Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus
Karolinska Institutet
Tel: 08-524 822 97 eller 070-742 40 62
E-post: daniel.altman@ki.se
– En av mina slutsatser är att romanerna byggs upp kring centrala metaforer på ett sätt som påminner om hur myter är strukturerade. Och här spelar inte minst ljus- och solmotiven en viktig roll, säger avhandlingens författare Jacob Carlson. Houellebecq använder ljus- och solmotiven på ett lekfullt sätt för att gestalta existentiella hållningar och metafysiska teorier.
Houellebecq är bland annat känd för att ha behandlat kontroversiella ämnen som mänsklig kloning, sexuell turism och religiösa sekter, liksom för sin misantropiska kritik av en andefattig och ekonomistisk västvärld, där också de mänskliga relationerna endast betingar ett marknadsvärde.
Författarskapet har belönats med flera priser – nu senast det mycket prestigefyllda Goncourtpriset för romanen La Carte et le territoire som kom hösten 2010. Men Michel Houellebecq har också kritiserats i ovanligt hårda ordalag. När romanen La Possibilité d’une île kom ut 2005 publicerades till exempel samtidigt tre pamfletter riktade mot hans författarskap. En av anklagelsepunkterna var då att Houellebecq mest av allt är en mediemanipulatör – en i litterärt hänseende mindre intressant författare vars framgång främst bygger på provokation och smart marknadsföring av den egna författarpersonan.
– Det är därför jag snarare har velat ta fasta på det litterära hantverk som ligger till grund för romanerna, säger Jacob Carlson som i sin avhandlig undersöker Houellebecqs fyra första romaner: Extension du domaine de la lutte (1994), Les Particules élémentaires (1998), Plateforme (2001) samt La Possibilité d’une île (2005).
Mängden böcker och artiklar om Houellebecq har de senaste åren ökat explosionsartat. Antalet akademiska avhandlingar som presenterats om hans författarskap är däremot ännu ganska begränsat, om än också det starkt tilltagande.
– Mig veterligen utgör min avhandling den första mera omfattande studie som analyserar det intrikata samspel mellan från den realism, menippeisk satir (en blandning av vers och prosa med rötter i antiken) och romantik som jag menar karakteriserar Houellebecqs romaner. Jag tror mig också vara först med att systematiskt undersöka de mytologiska element som dyker upp i texterna och deras samband med den för romanerna mycket centrala metafysiska och religiösa tematiken, säger Jacob Carlson.
Kontaktinformation
Mer information:
Jacob Carlson, telefon: 031-786 1809, e-post: jacob.carlson@rom.gu.se
Avhandlingens titel: La Poétique de Houellebecq : réalisme, satire, mythe
Tid och plats för disputation: lördagen den 14 maj 2011 kl. 10.00, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Fakultetsopponent: Anne Cousseau, maître de conférence, Nancy
Avhandlingen kan beställas av författaren.
Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/24618
Hundar har en stor inverkan på människan. Att förstå det känslomässiga bandet mellan hund och människa är viktigt för hur vi väljer att hålla våra hundar. De vardagliga interaktionerna påverkar även hundarnas välfärd.
-Ökad kunskap och förståelse för olika typer av hund-ägare-förhållanden och vad som karaktäriserar dessa, skulle kunna hjälpa till att identifiera de orsaker till konflikter i relationen som kan ligga bakom beteendeproblem, säger Therese Rehn.
Behövs mätmetoder
För att utvärdera relationen mellan hund och ägare behövs pålitliga mätmetoder. Ainsworth’s Strange Situation Procedure (ASSP) är ett test som utformats för att undersöka bandet mellan små barn (1-2 år gamla) och deras föräldrar.
–Detta test har tidigare använts i flera studier för att värdera relationen mellan hundar och deras ägare, då bandet mellan hund och ägare har liknats vid bandet mellan ett barn och dess förälder, säger Therese Rehn.
I avhandlingen granskades ASSP som ett redskap för att utvärdera bandet mellan hund och människa. Resultaten från denna studie visade att beteende vid återförening samt närhetssökande beteende är tillförlitliga mått på hundens känslomässiga band till en person.
Men troligen är ASSP inte ett bra redskap för fortsatt forskning, anser Therese Rehn, då själva ordningen av händelser i testsituationen har en tydlig effekt på hundens beteende.
Ensamma hundar
Ett av kriterierna för att två individer ska kallas känslomässigt bundna till varandra är att de känner obehag vid en ofrivillig separation.
Detta skulle kunna orsaka problem för hundar i vårt moderna samhälle då vi oftast inte har möjlighet att vara tillsammans med hunden stora delar av dagen.
Just reaktionen hos ensamma hundar undersöktes i avhandlingen. Therese Rehn valde att studera hur hundar, som inte lider av separationsångest, påverkas av tidslängden de lämnas ensamma hemma.
Det visade sig att hundarna var inaktiva större delen av tiden (92-97 procent) då de var ensamma och att deras beteende inte förändrades över tid.
Däremot betedde sig hundarna olika beroende av tidslängden när ägaren kom tillbaka hem. Efter längre tids separation, från två till fyra timmar jämfört med 30 minuter, var hundarna mer aktiva och uppmärksamma vid återseendet.
De skakade mer på sig och slickade sig om munnen efter längre tids separation. Hundarna viftade också mer på svansen och var mer kontaktsökande efter de längre separationsperioderna oavsett hur ägaren betedde sig vid återföreningen.
–Resultaten från båda studierna antyder att svansviftning, att slicka sig om munnen och att skaka på kroppen kan fungera som indikatorer på positiva känslotillstånd hos hund. Detta bör beaktas i ytterligare forskning om känslor hos djur, säger Therese Rehn.
Therese Rehn försvarar sin licenciatavhandling Betydelsen av det känslomässiga bandet med människan för hundars välfärd torsdag 12 maj vid SLU.
Länk till avhandlingen i dess helhet här.
För mer information:
Therese.Rehn@slu.se,
018-672108, 0707-400661
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.
Svenska informationssystem akademin, SISA, delar för första gången ut Börje Langeforspriset till den bästa doktorsavhandlingen inom sina ämnesområden – informatik, informationssystem, data- & systemvetenskap eller motsvarande. Juryn gav Annika Andersson, forskare i informatik vid Örebro universitet, priset med motiveringen att avhandlingen var samhällsrelevant och välskriven med intressant empiri.
Hennes avhandling beskriver hur studenter i många u-länder ser läraren som en auktoritet som lär ut kunskap medan de själva är passiva mottagare. Ju bättre studenterna är på att memorera och återge det som läraren sagt desto högre betyg får de.
– Om de istället lär sig tänka kritiskt har de bättre förutsättningar att förändra det samhälle de lever i. Jag har insett att det är en svår utmaning för studenter att förändra sitt sedan barnsben inövade lärbeteende men jag har också sett hur informations- och kommunikationsteknik kan underlätta denna övergång, säger Annika Andersson.
Hennes forskning visar att det är lättare för studenter att börja kommunicera med lärare och andra studenter när de kan göra detta via e-post, sms eller olika diskussionsforum. Dessutom börjar studenterna ifrågasätta vad läraren säger när de får tillgång till en rad olika informationskällor via internet.
– Det har varit spännande att få höra studenters reaktioner när de till exempel upptäcker att det finns olika historiebeskrivningar av samma konflikt. Eller när de vågar ifrågasätta vad läraren säger på en lektion eftersom de har läst något som inte stämmer överens med det på internet.
– Självklart är det otroligt hedrande att få detta pris – dels för att det visar att min avhandling har gjort skillnad i samhället eftersom det var ett av kriterierna. Dessutom kommer avhandlingen att vara en mall för framtida informatikavhandlingar i Sverige för vad som utgör god kvalitet. Det känns både roligt och läskigt.
SISA har inrättat priset för att uppmuntra en fortsatt god forskning men organisationen vill också hedra Börje Langefors, som var en pionjär inom IT och skapare av ämnet informatik. Han var den förste IT-professorn i Sverige och en av de första i världen. Han bidrog till att placera Sverige på den internationella IT-kartan och han pekade särskilt på användarens betydelse vid databehandling.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Annika Andersson: 019-303382, annika.andersson@oru.se, 0739-192417
Forskningen om en elektrisk rullstol som själv kan läsa av omvärlden och överföra informationen till den som är synskadad har kommit så långt att Luleå tekniska universitet ville testköra den för publik. Den som vågade sig på testen inför åskådare var Daniel Innala Ahlmark, blivande doktorand i forskningsprojektet ”Seende rullstol” på LTU – och själv synskadad.
Rullstolen fungerar så att den har en spak för styrning och en spak som fungerar som en virtuell blindkäpp, eller känslespröt. Med hjälp av en lasersensor bygger rullstolen upp en 3D-karta över sin omgivning. Det görs med hjälp av Time-Of Flight teknik. Det innebär att en kort ljuspuls skickas ut från rullstolen och när den stöter på ett hinder så reflekteras ljuset. Avståndet till hindret mäts i form av tiden det tar för det reflekterade ljuset att komma tillbaka. Den informationen används för att generera 3D-kartan som sedan förs över till en haptisk robot så att den som är blind kan ”känna eller se ” hinder som öppna dörrar eller mötande människor och navigera förbi dem.
Den seende rullstolen har tagits fram av Kalevi Hyyppä, professor vid Luleå tekniska universitet och hans forskarteam vid EISLAB, nämligen blivande doktoranden Daniel Innala Ahlmark, forskarassistenten Håkan Fredriksson och doktoranden Fredrik Broström.
– Det här kan bli ett viktigt hjälpmedel för synskadade som är rullstolburna. Många har redan hört av sig till mig och vill komma och provköra den, säger Kalevi Hyyppä.
Den första testen av den Seende rullstolen för publik utfördes i en av korridorerna på Institutionen för system- och rymdteknik på Luleå tekniska universitet. I korridoren finns flera klassrum vilket betyder att det ofta passerar studenter där. För den som är synskadad eller blind är det därför en ganska föränderlig miljö att röra sig i. Daniel Innala Ahlmark som själv är synskadad vågade sig på att testa rullstolen och berättade hur det kändes – och det gjorde han inför hela Norrbottens media och även riksmedia.
– Jag känner mig trygg när jag kör den, det är som att använda en blindkäpp, sade han när han stötte på olika hinder längs vägen.
Det finns mycket kvar när det gäller att utveckla lasersensorn och den haptiska roboten.
Laserstrålen som sveper framför rullstolen träffar bara föremål som är på 1,5 meters höjd. Den har inte har kapacitet att se saker som är högre eller lägre än 1,5 meter. Nu vill forskarteamet utveckla en 3D-kamera som kan göra en fullständig 3D-mätning. Då kan den seende rullstolen börja tillverkas och användas på riktigt. Om fem år skulle det vara möjligt.
Forskningen om den seende rullstolen har skett med medel från EU:s regionala strukturfondsprogram Övre Norrland.
Insulinlik tillväxtfaktor 1, IGF-I, är ett slags hormon som finns i blodet och som bland annat bidrar till kroppstillväxt och benmassa. Halterna av detta hormon är ökade hos personer som är vältränade och vid god hälsa. Forskarna vid Sahlgrenska akademin har för första gången visat att höga halter av detta hormon är kopplat till bättre långtidsläkning efter slaganfall, en så kallad stroke. Studien presenteras i tidskriften The Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism .
– Denna nya studie är intressant av två skäl, dels att vi visar att ett hormon är kopplat till ökad långsiktig läkning – hoppet att läkningen kan förbättras är alltså inte ute tre månader efter stroke. Men också för att detta hormon är känt för att vara förhöjt hos fysisk vältränade personer, säger docent David Åberg vid Sahlgrenska akademin som lett studien tillsammans med professor Jörgen Isgaard.
Det är dock viktigt att tillägga , understryker David Åberg, att IGF-I nivåerna också styrs av andra faktorer såsom tillväxthormon, arv och näringsbalans.
Underlaget i studien består av 407 patienter som ingår i den så kallade SAHLSIS-studien vid Sahlgrenska akademin, där personer mellan 18-70 år, som drabbats av stroke på grund av blodpropp i hjärnan följts upp i två år efter insjuknandet. SAHLSIS står för ”The Sahlgrenska Academy Study on Ischemic Stroke”.
Hos dessa 407 patienter har forskarna mätt halterna av hormonet IGF-1 och noterat att ökade halter av detta hormon är kopplat till bättre läkning mätt mellan tre och tjugofyra månader efter en stroke. Även tidigare forskning (Bondanelli m fl) har visat en positiv effekt av höga IGF-I nivåer tidigt i förloppet efter stroke, medan forskarna vid Sahlgrenska akademin nu visar att den positiva läkningseffekten kvarstår även sent efter sjukdomsdebuten.
-Dessa fynd kan alltså vara en del av förklaringen till varför patienter som får träna mer aktivt med sjukgymnastik och fysisk träning uppvisar bättre läkning efter stroke. Tyvärr hade vi inte uppgifter till hur mycket våra patienter tränade efter sin stroke. Därför måste nya studier göras där man både mäter fysisk aktivitet och IGF-I nivåer för att förstå de exakta sambanden bättre, konstaterar David Åberg.
En annan möjlighet som deras resultat öppnar upp nya studier för, är om IGF-I höjande läkemedelsbehandling kan öka långtidsläkningen efter stroke. Enligt David Åberg finns två sätt att gå tillväga på, antingen att behandla med IGF-I eller med det mer välkända tillväxthormonet GH (growth hormone) som kan stimulera kroppens egen produktion av IGF-I.
– Dessa möjligheter måste förstås prövas i noggrant upplagda kliniska studier för att inte förbise eventuella biverkningar som man måste ta hänsyn till. Detta gäller särskilt i det akuta förloppet av strokesjukdomen medan behandling under läkningsfasen förmodligen är lättare och av större nytta, säger David Åberg.
Tidskrift: The Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism
Artikelns titel: Serum IGF-I Levels Correlate to Improvement of Functional Outcome after Ischemic Stroke”.
Författare: Daniel Åberg, Katarina Jood, Christian Blomstrand, Christina Jern,
Michael Nilsson, Jörgen Isgaard, and N. David Åberg
Lena Mattsson
Informatör, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
Telefon: 031-786 3869, 076-024 82 70
e-post: lena.mattsson@sahlgrenska.gu.se
Sahlgrenska akademin är den hälsovetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Här finns undervisning och forskning inom medicin, odontologi och vårdvetenskap. Vid akademin studerar ungefär 4 000 grundutbildningsstudenter och 1 000 doktorander. Antalet anställda är 1 500, varav 850 är forskare.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
David Åberg, leg läkare och docent vid Sahlgrenska akademin, telefon 031-342 8422, 0736-185196, e-post: david.aberg@medic.gu.se
Professor Monica Rosén vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik har analyserat skillnader över tid mellan olika länder för att förklara olikheter i läskompetens. Inom ramen för forskningsprojektet ”Förändringar i läskompetens under 30 år: En internationell jämförelse” har hon tillsammans med forskarkollegor studerat hur elevers läsförmåga förändrats från 1970 och framåt.
Ungern, Italien, USA och Sverige har varit med i samtliga internationella jämförelser. I Italien och Ungern har läsutvecklingen gått stadigt uppåt, medan den både i USA och i Sverige sedan 1991 har gått ned kraftigt.
Under tidsperioden har inte bara skolan och lärarutbildningen förändrats, utan också samhället och vad barn gör efter skolan. De svenska och de amerikanska eleverna rapporterade en stor ökning av sitt datoranvändande på fritiden under perioden, medan en liknande ökning inte kan rapporteras från Ungern och Italien.
– Vi visar i vår studie att datorernas intåg i hemmen har medverkat till att ändra våra barns vanor på ett sådant sätt att de inte utvecklar sitt läsande i samma utsträckning som tidigare. Genom jämförelser av länder över tid kan vi se att med ökad datoranvändning på fritiden så sjunker läsprestationerna, säger Monica Rosén.
Undersökningen visar att med det ökade datoranvändandet i hemmen har frekvensen nöjesläsning och mängden bibliotekslån på fritiden minskat.
Det är alltså inte datorerna i sig, eller aktiviteterna på dessa som påverkar läsförmågan negativt, utan det handlar om den tid datorerna ”tagit” från fritidsläsningen.
De nya datorvanorna gynnar inte läsutvecklingen på samma sätt som nöjesläsning av böcker gör. Också bland vuxna har läsandet på papper minskat. I många hem blir det allt ovanligare att någon faktiskt sitter och läser.
– Vi kan visa att de försämrade resultaten främst finns från mitten av skalan och uppåt. Det är inte de lågpresterande läsarna som blivit fler eller sämre, utan de duktiga läsarna som blivit färre, säger Monica Rosén.
Hon säger att det är komplicerat att mäta och jämföra läskompetensen över tid.
– Det är viktigt att inte vara så snabb med att lägga hela förklaringen till nedgången i läsning till brister i undervisningen. Tvärtom, datorvanornas negativa inverkan på resultaten i läsning visar med all tydlighet att fritiden är väl så viktig vad det gäller att utveckla en hög läskompetens, säger Monica Rosén.
Studien har genomförts med medel från Riksbankens Jubileumsfond.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Monica Rosén: tel: 031-7862435, monica.rosen@ped.gu.se
Cerebral pares (CP) beror på en tidig hjärnskada och leder till nedsatt förmåga att kontrollera och styra kroppsrörelser, särskilt vid krav på precision. Barn med CP behöver regelbunden träning för att underhålla sin rörelsekontroll. Träningen genomförs ofta hemma genom dagliga program eller mer periodvis som intensivträning. Eftersom barnen tränar så mycket är det lätt att de tappar motivationen, vilket kan ge konflikter med föräldrarna som känner ansvar för att träningen blir av.
TV-spel som styrs direkt med kroppsrörelser istället för joystick och liknande kontrolldon skulle kunna bli ett nytt inslag i rehabiliteringen av dessa barn. I avhandlingen studeras sådana spels effekt på motivationen för träning, fysisk aktivitet och rörelsekontroll hos en grupp barn med cerebral pares som provat TV-spelen hemma i fyra veckor. Intervjuer har även genomförts med deras föräldrar.
Studien visade att både barnen, i åldern 6-16 år, och deras föräldrar var positiva och att spelen bidrog till en roligare träningssituation. Barnen spelade regelbundet och tog själva initiativ till de flesta speltillfällen. Det tolkades som att motivationen för spelträningen var hög, men intresset avtog under de fyra veckorna. Spel med tävlingsmoment och som gick ut på att spela tillsammans var mest populära och barnen spelade under längre tid tillsammans med syskon, kompisar eller föräldrar. Föräldrarna upplevde att träningen blev en rolig aktivitet tillsammans med barnet och att deras egen roll som motivatör och tränare minskade. De spel som användes i studien ansågs däremot inte vara tillräckligt avancerade för att ge individuellt anpassad träning av specifika rörelser.
Kroppsstyrda TV-spel i rehabiliteringen bidrog också till att barnen blev mer fysiskt aktiva under dessa veckor. Frågan är om denna form av träning också förbättrar barnens rörelsekontroll. Föräldrarna trodde att spelen var bra för bland annat rörelseomfång, armkoordination och balans, men varken föräldrar eller barn såg några tydliga framsteg som kunde kopplas till spelträningen. Tester av rörelsekontroll visade att barnen till viss del hade förbättrat sin förmåga att koordinera rörelser, men det behövs mer forskning med fler deltagare för att säkert kunna uttala sig om detta.
Marlene Sandlund, som är utbildad sjukgymnast och systemvetare, är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för sjukgymnastik, där hon kan nås på tel. 070-683 91 31
e-post: marlene.sandlund@physiother.umu.se
Torsdagen den 19 maj försvarar Marlene Sandlund, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Motion interactive games for children with motor disorders. Motivation, physical activity and motor control (Rörelsestyrda spel i träning av barn med motoriska nedsättningar. Motivation, fysisk aktivitet och motorisk kontroll).
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Vårdvetarhusets aula.
Fakultetsopponent är professor Ann-Christin Eliasson, Karolinska institutet.
Läs hela eller delar av avhandlingen här
Jästceller är encelliga svampar med vitt skilda livsstilar och mycket lång evolutionär historia. De har också ett mycket stort värde inom vin-, öl- och matindustrin. Men varför har jäst egentligen börjat producera alkohol? Forskarna har studerat två olika jästarter för att försöka återskapa alkoholproduktionens evolutionära historia. Utifrån jästsvamparnas genetiska förändringar har forskarna rekonstruerat hur miljön såg ut när jästcellerna utvecklade förmågan att omvandla socker till alkohol.
För mer än 200 miljoner år sedan skiljdes vägarna åt för de två jästarterna, Saccharomyces cerevisiae och Dekkera bruxellensis. 50-100 miljoner år senare utvecklades de blommande växterna och därigenom frukter, och då uppkom ett överflöd av socker. För att kunna konkurrera om sockret utvecklade jästarterna förmågan att producera och tåla alkohol. På så sätt kunde de här jästsvamparna förgifta sina konkurrenter, medan de själva både överlevde och hade god tillgång på näring. Eftersom de båda arterna varit skilda i tiotals miljoner år utvecklade de denna förmåga helt oberoende av varandra. Överraskande i det här fallet är att båda jästarterna använde exakt samma molekylära mekanism för att börja producera alkohol.
– De här resultaten ger oss en fördjupad insikt i hur ursprungsmiljön såg ut och vilka evolutionära trender som verkade för många miljoner år sedan, säger Jure Piškur, professor i genetik vid Lunds universitet.
– Den här kunskapen hjälper oss också att utveckla nya jästsorter som kan underlätta jäsningen av vin och öl. Biobränsleproduktion är ett annat område som kan ha användning för nya jästsorter, säger han.
Undersökningen av de två jästarterna publiceras denna vecka i tidskriften Nature Communications under titeln ”Parallel evolution of the make-accumulate-consume strategy in Saccharomyces and Dekkera yeasts”. Den svenska delen av forskningsprojektet finansierades med bidrag från Vetenskapsrådet och fonderna Crafoord, Futura, Fysiografen, Lindström och Sörensen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Jure Piškur, professor molekylär genetik, Biologiska institutionen, Lunds universitet
Tel 046 – 222 83 73 eller 070 – 345 71 03
E-post: Jure.Piskur@biol.lu.se
Anders Larssons forskning utgår från de frågor som handlar om hur vi bör leva våra liv i en gemenskap, alltså vad det kan finnas för olika typer av medborgarskapsideal. Han relaterar också idealen till olika föreställningar om vad vi är och olika sorters människosyn.
– Syftet med min avhandling är inte att finna ett enda svar på dessa frågor, utan att visa på variationer, skillnader, olika perspektiv och sätt att argumentera och, inte minst, konsekvenserna av olika ideal och föreställningar, säger Anders Larsson
Frågorna behandlas med hjälp av samtida medborgarskapsteori, vetenskapsteori, historia och olika idéhistoriska teman. Det leder fram till definitioner av olika typer som visar variationen av ideal och människosyn. När det gäller medborgarskapsidealen ger avhandlingen också förklaringar till varför och hur de uppstått. Därmed är avhandlingen också teoriutvecklande.
– För mig är en viktig drivkraft att tydliggöra en variation i svaren på dessa eviga frågor. Det finns radikalt olika svar som ändå var för sig är välmotiverade, rimliga och trovärdiga. Man får faktiskt tycka och tänka olika. Det finns parallella och olika ”sanningar”. Samtidigt är det också viktigt att konstatera att svaren inte är opartiska eller neutrala; de har både politiska och vetenskapliga konsekvenser, säger Anders Larsson.
I avhandlingen Att vara – tillsammans. Människosyn och medborgarskapsideal i den politiska idéhistorien argumenterar han också för en vidare definition av politikbegreppet inom statsvetenskapen, för mer specifika sätt att hantera frågor om medborgerliga och mänskliga rättigheter samt mot föreställningar om en neutral samhällsordning och en opartisk stat.
Frågor kan ställas till:
Anders Larsson, tel. 070-572 58 32, e-post anders.larsson@calaha.se
Fram till mitten av 90-talet fick patienter med Hodgkins lymfom (tumör i lymfsystemet med ursprung i den blodbildande benmärgen, i dagligt tal: cancer i lymfsystemet) omfattande strålbehandling med stor chans till bot. Tidigare studier av dessa individer har visat en ökad risk för biverkningar av behandlingen senare i livet. Anne Andersson presenterar i sin avhandling studier baserade på 6 946 individer som fått Hodgkins lymfom mellan åren 1965 och 1995.
I samarbete med Uppsala universitet och Lunds universitet görs en uppföljande studie av långtidsöverlevare med Hodgkins lymfom, SHIP (Swedish Hodgkin Intervention and Prevention), för att ta reda på om det med riktad behandling och prevention är möjligt att minska risken för sena biverkningar. Utifrån en kartläggning av riskprofilen erbjuds den enskilde individen riktade hälsobefrämjande åtgärder som t ex motivering till rökstopp, blodfett- och blodtrycksänkande behandling och mammografiscreening. Syftet är att minska risken för tex hjärt-kärlsjukdom och att hitta en eventuell bröstcancer i ett tidigt skede av sjukdomen.
Studierna visar bland annat att personer som fått strålbehandling mot delar av hjärtat och brösten har en ökad risk för hjärtkärlsjukdom och bröstcancer senare i livet. Förhöjda blodfetter och strålbehandling som del av behandling mot Hodgkins lymfom har visat sig ge en ökad risk för hjärtkärlsjukdom hos dessa individer.
Anne Andersson är doktorand vid Institutionen för strålningsvetenskaper, onkologi, Umeå universitet, och överläkare vid Norrlands universitetsjukhus. Kontakta henne gärna på
090-785 78 87
070-673 46 88
anne.andersson@onkologi.umu.se
Fredag 20 maj försvarar Anne Andersson, Institutionen för strålningsvetenskaper, onkologi, Umeå universitet sin avhandling med titeln Late effects after treatment of Hodgkin’s lymphoma (svensk titel: Sena biverkningar efter behandling mot Hodgkins lymfom).
Disputationen inleds klockan 9.00 i Bergasalen, by. 27, NUS. Opponent är överläkare och medicine doktor Harald Holte, Oslo, Norge. Huvudhandledare: Beatrice Melin, Institutionen för strålningsvetenskaper, onkologi.
Läs hela eller delar av avhandlingen här
En tunn flaga vanligt kol, bara ett atomlager tjockt, blev världskänd i fjol. Upptäckten av supermaterialet grafen gav Andre Geim och Konstantin Novoselov Nobelpriset i fysik 2010. Grafen har en lång rad ovanliga och högintressanta egenskaper. Det leder elektricitet lika bra som koppar och leder värme mycket bättre än alla andra kända material.
Det går att få fram en mängd olika variationer av egenskaperna hos grafen bland annat genom att framställa grafen i remsor med olika bredd, som på engelska kallas nanoribbons. Dessa nanoremsor framställdes för första gången för två år sedan. En metod för att framställa dem är att behandla kolnanorör med syre för att skära upp dem på längden till nanoremsor. Tyvärr lämnas syreatomer kvar på kanterna av nanoremsorna, vilket inte alltid är önskvärt.
I den nya studien visar nu forskarlaget att det också är möjligt att öppna kolnanorör med hjälp av molekylärt väte. Nanoremsor som produceras på detta sätt kommer att ha väteatomer på kanterna och det kan vara till stor fördel för vissa tillämpningar. Alexandr Talyzin, fysiker vid Umeå universitet, har under de senaste tio åren studerat hur vätgas reagerar med fullerener, fotbollsformade kolmolekyler.
– Att behandla kolnanorör med vätgas blev därför en logisk förlängning av vår forskning. Vår tidigare erfarenhet har varit till stor hjälp i detta arbete, säger Alexandr Talyzin, docent i fysik vid Umeå universitet.
Kolnanorörens ändar täcks ofta med något som liknar halvklotsformade muggar, väldigt lika halva fullerenmolekyler. Forskarna har tidigare visat att fullerenmolekyler kan förstöras helt och hållet om de behandlas med vätgas vid högt tryck och hög temperatur. Därför förväntade forskarna sig att de skulle kunna öppna nanorörens muggformade ändar på detta sätt. Hypotesen bekräftades och dessutom kunde forskarna avslöja en del andra spännande effekter.
Den mest intressanta upptäckten var att vissa kolnanorör vecklades ut till tunna remsor av grafen då de behandlats med väte under en längre tid. Vad som är ännu mer spännande är att det skulle vara möjligt att framställa den nya föreningen grafan genom att skära upp och platta till nanorör som har väte knutet till ytterväggarna. Hittills har forskare framför allt försökt framställa grafan genom att låta vätgas reagera med grafen. Detta är dock väldigt svårt, särskilt om grafenet ligger på något substrat så att endast en sida är tillgänglig för reaktion. Däremot reagerar vätgas betydligt lättare med nanorörens böjda ytterväggar.
– Vår nya idé är att använda nanorör som behandlats med vätgas och veckla ut dem till tunna remsor av grafan. Hittills har vi bara tagit de första stegen för att lyckas med detta och vi kommer att behöva lägga ned mycket arbete på att göra vår metod mer effektiv, förklarar Alexandr Talyzin.
– Samlad erfarenhet och expertis från flera grupper vid olika lärosäten har varit en nyckel till vår framgång, tillägger han.
Ilya V. Anoshkin, Albert G. Nasibulin, Jiang Hua and Esko I. Kauppinen vid Aalto-universitetet i Finland är experter på syntes och karaktärisering av enkelväggiga kolnanorör. Valery M. Mikoushkin, Vladimir V. Shnitov and Dmitry E. Marchenko från St.-Petersburg genomförde röntgenspektroskopi och annan karaktärisering med hjälp av synkrotronstrålning. Dag Noréus vid Stockholms universitet delade med sig av sin expertkunskap om vätgasreaktioner vid höga tempreturer.
Originalpublikation
Titel: Hydrogenation, Purification, and Unzipping of Carbon Nanotubes by Reaction with Molecular Hydrogen: Road to Graphane Nanoribbons
Författare: Alexandr V. Talyzin, Serhiy Luzan, Ilya V. Anoshkin, Albert G. Nasibulin, Jiang Hua, Esko I. Kauppinen, Valery M. Mikoushkin, Vladimir V. Shnitov, Dmitry E. Marchenko, och Dag Noréus
För mer information, kontakta gärna:
Dr Alexandr Talyzin, docent vid institutionen för fysik, Umeå universitet
Telefon: +46 (0)90-786 63 20
E-post: alexandr.talyzin@physics.umu.se
Karin Axelsson har studerat så kallade påhängsfrågor i engelsk romandialog och jämfört med verklig konversation. Hon drar slutsatsen att bruket av påhängsfrågor påverkas av att problem, konflikter och konfrontationer är i fokus i romaner medan trivialt vardagsprat verkar undvikas.
Engelska påhängsfrågor består oftast av ett påstående följt av ett frågande påhäng, som i It’s interesting, isn’t it? och You can’t afford that, can you? Dessa är oerhört vanliga när britter samtalar i verkliga livet och tacksamma att studera eftersom de kan variera mycket till både form och funktion. Karin Axelsson har analyserat över 2 500 påhängsfrågor till sin form och över 600 av dessa även till sin funktion. Materialet har hämtats ur en stor språkdatabas, en så kallad korpus, med både texter och transkriberat tal.
Avhandlingen visar att påhängsfrågor är betydligt färre i romandialog jämfört med verklig konversation.
– Dessutom ser de annorlunda ut än i verklig konversation, till exempel är you vanligast i påhäng i romandialog men it i verklig konversation, säger Karin Axelsson.
För att förstå bakgrunden till dessa skillnader har hon utarbetat och applicerat en modell för kategorisering av funktionen hos påhängsfrågor. En viktig åtskillnad i funktionsmodellen görs mellan påhängsfrågor som är verkliga frågor och påhängsfrågor som är retoriska. Traditionellt beskrivs påhängsfrågor ofta som bekräftelsesökande.
– Därför är det överraskande att retoriska påhängsfrågor klart dominerar i mitt material, både i romandialog och i verklig konversation, poängterar Karin Axelsson.
Bland de retoriska påhängsfrågorna finns tydliga skillnader mellan romandialog och verklig konversation: en klar majoritet i romandialogen är adressatorienterade, det vill säga de berör adressaten, medan de klart flesta retoriska påhängsfrågorna i verklig konversation istället är talarcentrerade, med andra ord presenterar de vad talaren tycker.
Adressatorienterade påhängsfrågor i romandialog utmanar ofta adressaten, vilket Karin Axelsson relaterar till skildringen av problem, konflikter och konfrontationer i skönlitteratur. En annan av hennes slutsatser är att talarcentrerade påhängsfrågor, som ofta tar upp triviala ämnen i verklig konversation, används mer sällan i romandialog därför att de ofta inte för handlingen framåt.
Bland de påhängsfrågor där talaren vill ha ett svar har Karin Axelsson också hittat tydliga skillnader. I verklig konversation dominerar osäkerhet bakom sådana påhängsfrågor, medan det i romandialog även finns en hel del konfrontativa påhängsfrågor där talaren är rätt säker på sin sak och mer eller mindre kräver att adressaten bekräftar påståendet.
Påhängsfrågor kan också bestå av en uppmaning med frågande påhäng som i Come here, will you? Dessa är relativt ovanliga i verklig konversation, men används mer i romandialog, i synnerhet för befallningar, vilket även här kan bero på att romanförfattare fokuserar på problem, konflikter och konfrontationer.
– Jag pekar också på att det verkar vara mer ojämna maktrelationer mellan romanfigurer än mellan verkliga samtalspartners, säger Karin Axelsson.
Kontaktinformation
Mer information:
Karin Axelsson, telefon: 070-520 18 77, e-post: karin.axelsson@eng.gu.se
Avhandlingens titel: Tag questions in fiction dialogue
Tid och plats för disputation: fredagen den 13 maj 2011 kl. 13.00, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Fakultetsopponent: Professor emerita Gunnel Tottie, Zürich
Avhandlingen kan beställas av författaren.
Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/24047
– Detta är ett helt fantastiskt fynd. Vi och våra kinesiska kollegor är överväldigade. En hörntand som inte hanterats kan med dagens teknik berätta så mycket mer än förr, till exempel vad de åt, säger Per Ahlberg, professor i evolutionär utvecklingsbiologi vid Uppsala universitet.
Svenska paleontologer var först på plats i Kina i början på 1900-talet och gjorde en rad expeditioner i samarbete med kinesiska kollegor. Man fann mängder med fossil av dinosaurier och andra ryggradsdjur. Materialet skickades till Sverige och den kände paleontologen Carl Wiman, som bestämde och beskrev fossilen. Men när inriktningen på forskningen förändrades efter Wimans död blev 40 ouppackade lådor undanställda och bortglömda – tills nu. De senaste veckorna har de packats upp av Per Ahlberg, kollegan Martin Kundrát och museiintendent Jan Ove Ebbestad, som uppmärksammade lådorna i Evolutionsmuseets förråd.
Under den gångna veckan har man gått igenom materialet tillsammans med ledande kinesiska paleontologer från Beijing Institute of Vertebrate Paleontology and Paleoanthropology, som blev mycket intresserade när de svenska kollegorna kontaktade dem. Evolutionsmuseet har den bästa samlingen kinesiska fossil av dinosaurier och andra ryggradsdjur utanför Kina och med innehållet i de 40 lådorna ökar värdet av samlingen ytterligare.
Det fossila materialet kommer från flera olika områden i Kina. I Zhoukoudian, sydväst om Beijing, hittades bland annat en kindtand från Homo erectus, dvs. Pekingmänniskan. Senare hittades rika fynd av skaller och andra skelettdelar, men allt detta försvann på ett mystiskt sätt under andra världskriget. Det enda som återstår i Kina idag är fem tänder och några få bitar av skallben som hittades på 50- och 60-talet. Därför har Evolutionsmuseets tre tänder från Pekingmänniskan ansetts tillhöra det allra värdefullaste i samlingarna. Och nu har man hittat alltså en fjärde tand – en helt ohanterad sådan.
Enligt professor Liu Wu från kinesiska vetenskapsakademien är handlar det om en sprucken, men i övrigt välbevarad hörntand.
– Det här är ett mycket viktigt fynd. Det här är den enda hörntanden som finns kvar. Den kan ge värdefull kunskap om hur Homo erectus levde i Kina, säger han.
Tanden ska nu undersökas med modern teknik. Genom att studera slitaget på tanden och eventuella mikroskopiska mineralkorn från växtrester, kan man eventuellt lista ut Pekingmänniskans diet. Tillsammans med det övriga materialet i lådorna hoppas man också kunna rekonstruera en del av det växt- och djurliv som fanns i Pekingmänniskans miljö.
Kontaktpersoner:
Museiintendent Jan Ove Ebbestad, Evolutionsmuseet, Uppsala universitet, tel: 018-471 27 09, e-post: jan-ove.ebbestad@em.uu.se
Professor Per Ahlberg, avdelningen för evolution och utvecklingsbiologi, Uppsala universitet, tel: 018-471 26 41, e-post: per.ahlberg@ebc.uu.se
