Fetma medför en ökad risk för sjuklighet, bland annat typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom. En ökad andel bukfett (bålfetma) anses särskilt ogynnsamt i detta avseende. Ett kraftigt överskott på stresshormonet kortisol kan bidra till bålfetma och dess komplikationer. Man har därför misstänkt att ett viss kortisolöverskott kan föreligga också vid ”vanlig fetma”. De cirkulerande kortisolnivåerna är dock normala vid fetma. Tidigare forskning från bland annat Umeå har föreslagit att lösningen på denna gåta kan vara vävnadsspecifika förändringar i omsättningen av kortisol.
I perifera vävnader som fett och lever ökar enzymet 11ß-hydroxysteroid dehydrogenas 1 (11ßHSD1) den lokala kortisolkoncentrationen genom att omvandla inaktivt kortison till aktivt kortisol. Hos människor har en uppreglering av 11ßHSD1 i fettväv kopplats samman med fetma, vilket har lett till utveckling av en helt ny typ av läkemedel för att motverka vävnadsöverskottet av kortisol.
I avhandlingen studeras förändringar i kortisolomsättningen, närmare bestämt genuttryck och aktivitet hos 11ßHSD1 i olika vävnader, i samband med uttalad fetma och i samband med viktnedgång. Dessutom undersöks i experimentella studier hur fettrik kost påverkar 11ßHSD1 i fettvävnad och lever. Viktförändringar och ändrad kortisolomsättning i fettvävnad och lever är intimt kopplat. Detta länkar i sin tur till förändringar i fettvävens omsättning av fett och kolhydrater. Troligen är därmed ökad vävnadsspecifik bildning av kortisol en konsekvens av, snarare än en orsak till, fetma. En fettrik kost påverkar kraftfullt uttrycket av 11ßHSD1 i fettväv och lever utan att påverka kroppsvikten.
Fynden öppnar nya vägar att påverka fetma och dess följdsjukdomar, via ändrad omsättning av stresshormonet kortisol i olika organ/vävnader.
Kotryna Simonyté är forskningsassistent och doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för medicin. Hon är engelskspråkig och kan nås på
mobil 073-811 94 09
e-post kotryna.simonyte@medicin.umu.se
Fredagen den 13 maj försvarar Kotryna Simonyté, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Alterations in peripheral glucocorticoid metabolism: effects of weight changes (Svensk titel: Effekter av viktförändring på glukokortikoidmetabolism).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är professor Bo Angelin, Karolinska institutet.
Läs hela eller delar av avhandlingen
Sverige har idag 10 reaktorer i drift som finns i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. Det använda kärnbränslet tas om hand av Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) som ansvarar för hantering och slutförvaring. Kärnbränslet lagras sedan 1985 i SKB:s mellanlager Clab, utanför Oskarshamn. Där lagras de drygt 5000 ton kärnbränsle som hittills använts i svenska kärnkraftverk. Årligen tillkommer cirka 200 ton som kyls under flera år tills restvärmen är tillräckligt låg för vidare omhändertagande.
Separation och transmutation är metoder som kan bidra till att minska avfallsmängden och lagringstiden, samtidigt som en betydligt större andel av bränslet kan utnyttjas än i dagens reaktorer. En del i detta framtidsscenario är så kallade acceleratordrivna system (ADS), där en intensiv protonstråle skjuts mot ett strålmål av t ex bly och vismut och producerar de neutroner som ska klyva bränslet. Denna teknik kan användas för att utveckla en ny reaktortyp för så kallad transmutation, där klyvbart material från det använda bränslet, t ex plutonium, nyttjas för energiproduktion.
– Med en framtida reaktorpark bestående av lättvattenreaktorer, snabba reaktorer och ADS kan en sluten bränslecykel med mer hållbar energiproduktion för lång framtid bli verklighet, säger Riccardo Bevilacqua.
Han har gjort sitt avhandlingsarbete inom ramen för NEXT-projektet (Neutron data Experiments for Transmutation) som startade vid Uppsala universitet 2006 och ska bidra till att förbättra kunskapen om kärndata som är relevanta för transmutation. Riccardo Bevilacqua har tagit fram de första experimentella resultaten av lättjonsproduktion från järn och vismut inom detta intervall och jämfört dem med teoretiska modellberäkningar. Han föreslår en rad förbättringar av existerande modeller.
Mätningarna gäller ett område som är viktigt för utveckling av ADS och de ger riktmärken för teoretiska modellberäkningar. De ger därmed ett signifikant bidrag till den forskning som behövs för att driva utvecklingen av ADS framåt.
Arbetet har haft finansiering från Strålsäkerhetsmyndigheten SSM, SKB, Ringhalsverket och EU.
För mer information, kontakta Riccardo Bevilacqua, tel: 070-253 25 48, e-post: bevilacqua@physics.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
Allt fler lever med kronisk sjukdom och hanterar sin hälsa själva genom så kallad egenvård. En ny avhandling vid Mittuniversitetet visar att kreativitet, sociala och ekonomiska resurser är avgörande för hur väl egenvården fungerar.
– Genom min forskning kan vårdpersonal få bättre kunskap om hur man kan stödja olika patienters egenvård, säger Åsa Audulv, som disputerar den 13 maj.
Åsa Audulv visar i sin avhandling att ekonomi och relationer i hög grad påverkar olika personers möjligheter att utföra egenvård.
– Personer med ansträngd ekonomi upplever att de har färre alternativ för att hantera sin sjukdom. Träningskort, hälsovårdsbesök, rehabiliteringsresor eller alternativ terapi kostar pengar, säger Åsa Audulv.
Deltagarna i hennes studie hade nyligen fått en diagnos och gick igenom en process för att integrera sin egenvård i livet. De skapade rutiner som till exempel att träna samma tid varje dag eller att förvara medicinerna väl synliga på köksbordet. De funderade ut handlingsplaner för att veta vad de skulle göra om de fick akuta bröstsmärtor eller ett blodsockerfall.
– Viktigast var att de försökte anpassa egenvården mot sina egna inre livsmål.
Trots att de visste att de skulle få ont och kanske måste vila flera timmar, var det viktigt att få gå på stan och träffa vänner, säger Åsa Audulv.
Hon visar i sin avhandling att resursstarka personer har goda förutsättningar att utveckla en anpassad egenvård. Kreativa och initiativtagande deltagare kunde snabbt få hjälp i sjukvårdssystemet och hitta lösningar för att anpassa egenvården till den egna livssituationen.
– Min forskning är viktig för att visa vårdpersonal hur de kan stödja sina patienters egenvård. Många sköter sin egenvård bra själva. Men en del skulle behöva tips eller bolla idéer om hur de kan hantera sin sjukdom och anpassa sin egenvård.
Frågor kan ställas till:
Åsa Audulv, tel. 060-14 84 94, mobil 073-027 07 88
Fakta:
Åsa Audulvs forskning baseras på ett hundratal intervjuer med personer som lever med långvarig sjukdom, bland annat diabetes, reumatism, MS, inflammatorisk tarmsjukdom, nedsatt njurfunktion och hjärtsjukdom. Deltagarna var både yngre och äldre och levde i olika typer av livssituationer.
– Med tanke på hur vanligt det är med plastprodukter, hur snabbt produktionen av plast har ökat och hur mycket kemikalier vi och miljön utsätts för är det viktigt att de farligaste ämnena i plastprodukter ersätts med mindre farliga alternativ, säger Delilah Lithner på institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet.
Plast finns i otaliga kemiska sammansättningar och har en stor spridning i samhället och i miljön. De senaste 15 åren har den globala årsproduktionen av plast fördubblats, till 245 miljoner ton år 2008. Plastpolymererna i sig betraktas inte som giftiga, men i plastprodukterna kan det finnas giftiga restkemikalier, tillsatskemikalier och nedbrytningsprodukter som kan läcka ut då de inte är bundna till plasten. Plast ger också många avfallsproblem.
I sin forskning undersökte Delilah Lithner giftigheten av 83 slumpvis utvalda plastprodukter och syntetiska textilier. De nyinköpta produkterna fick ligga i destillerat vatten i 1-3 dygn. Därefter testades giftigheten av lakvattnen med vattenloppor (Daphnia magna).
– En tredjedel av alla de 83 plastprodukter och syntetiska textilier som testades släppte ifrån sig ämnen som var akut giftiga för vattenlopporna, trots att lakningen var mild. Fem av 13 produkter som var avsedda för barn var giftiga, till exempel badleksaker och flythjälpmedel som uppblåsbara armkuddar.
De produkter som gav giftiga vatten var mjuka till halvmjuka, tillverkade av mjukgjord PVC eller polyuretan, samt epoxiprodukter och textilier gjorda av olika plastfibrer. Giftigheten orsakades främst av fettlösliga organiska ämnen.
Delilah Lithner har också undersökt de kemikalier som används för att tillverka ett 50-tal olika plastpolymerer och identifierat till vilka plastpolymerer som de farligaste kemikalierna används. De har sedan rankats utifrån de miljö- och hälsofaroklassificeringar som finns för kemikalierna. Exempel på plastpolymerer som är tillverkade av de farligaste kemikalierna är vissa polyuretaner, polyakrylonitriler, PVC, epoxi och vissa styrensampolymerer. Resultaten är till stor nytta vid bedömning av miljö- och hälsorisker i samband med plastmaterial.
Avhandlingen Environmental and health hazards of chemicals in plastic polymers and products försvarades framgångsrikt vid en disputation den 6 maj. Handledare: Göran Dave och Åke Larsson.
Kontaktinformation
KONTAKT:
Delilah Lithner, institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet
0702- 48 16 18
031- 786 2955
delilah.lithner@dpes.gu.se
Nervceller kommunicerar med omvärlden genom kanaler i cellmembranet där elektriska impulser skickas via joner, laddade atomer. Etablerade läkemedel, exempelvis vid lokalbedövning, fungerar genom att täppa till sådana kanaler och på så sätt förhindra kommunikation. Läkemedel mot epilepsi fungerar på liknande sätt, de dämpar nervimpulser genom att blockera jonkanaler.
Men närmare en tredjedel av de som lider av epilepsi blir inte hjälpta av dagens läkemedel, som dessutom har oönskade biverkningar. Linköpingsforskaren Fredrik Elinder, professor i molekylär neurobiologi, och hans doktorand, Sara Börjesson, har upptäckt och kartlagt en mekanism som underlättar för cellen att själv öppna och stänga jonkanaler.
– Istället för att rulla fram en sten framför dörröppningen, som dagens mediciner gör, kan man säga att vi har hittat hur man kan utnyttja dörrhandtaget för att stänga dörren, säger Fredrik Elinder.
Det handlar om att stimulera cellens egen mekanism för att öppna och stänga jonkanalen, genom att låta elektriskt laddade substanser binda till de komponenter i cellmembranet som reglerar detta. Sådana substanser är bland annat fleromättade fettsyror, exempelvis omega-3 och omega-6. Det var en framgångsrik behandling av barn med epilepsi med just sådana fettsyror som satte forskarna på spåret, berättar Fredrik Elinder.
– Barnneurologer upptäckte redan för många år sedan att barnen blev mycket bättre av kost med högt innehåll av fett, s.k. ketogen kost.
Nu har alltså han och hans medarbetare hittat en delförklaring till detta. Fleromättade fettsyror binder sig på rätt sätt och på rätt ställe för att kunna påverka nervcellens egna mekanismer att öppna eller stänga jonkanalen. Linköpingsforskarna har döpt sin upptäckt till den lipoelektriska mekanismen.
– Vi har hittat en helt ny mekanism och ett helt nytt bindningsställe, säger Fredrik Elinder. Angreppssättet är också mer subtilt. Vi arbetar med kroppens eget sätt att fungera vilket skulle kunna minska risken för biverkningar.
Nu går arbetet vidare med att leta efter molekyler som har dessa specifika egenskaper och som skulle kunna fungera som läkemedel. Fettsyrorna i all ära, men de slår för brett, säger han. Hur lång tid det kan ta att få fram ett läkemedel vågar han däremot inte sia om.
– Det kan ta allt mellan fem och tjugo år. Vi har många steg kvar i den processen.
Sara Börjesson presenterar det här forskningsarbetet i sin avhandling, ”Polyunsaturated Fatty Acids Modifying Ion Channel Voltage Gating”. Hon disputerar den 6 maj.
Fredrik Elinder nås på 0737-538370, fredrik.elinder@liu.se, Sara Börjesson på 010-1034371, sara.borjesson@liu.se.
Vissa teorier om varför vi människor åldras pekar ut cellernas kraftpaket, mitokondrierna, som en bidragande orsak. Förutom att förse oss med energi i användbara former producerar mitokondrier också skadliga restprodukter; reaktiva syreradikaler som attackerar och skadar cellens olika beståndsdelar. Med tiden överstiger dessa skador vad cellerna tolererar, de tappar sin förmåga att upprätthålla viktiga funktioner och organismen åldras. Så långt enligt teorin. Egendomligt nog har flera studier visat att vissa mitokondriella dysfunktioner faktiskt också kan bromsa åldrandet – åtminstone i svampar, maskar och flugor. Hur detta går till mekanistiskt vet man inte.
I en studie från institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Molecular Cell, har ett forskarlag nu identifierat en grupp mitokondriella proteiner som är involverade i denna typ av åldrandekontroll. Forskarna fann att en grupp proteiner, kallade MTC-proteiner, som normalt behövs för mitokondriers proteinsyntes också har andra funktioner som påverkar arvsmassans stabilitet och cellens förmåga att göra sig av med skadade och skadliga proteiner.
– När ett MTC-protein saknas i cellen, till exempel på grund av en mutation i motsvarande gen, verkar de andra MTC-proteinerna få en ny funktion. De får då en ökad betydelse för att stabilisera arvsmassan och motverka proteinskador, vilket leder till förläng livslängd, säger Thomas Nyström vid institutionen för cell- och molekylärbiologi.
Studierna visar också att denna MTC-beroende kontroll av åldrandets hastighet använder samma typ av signalvägar som aktiveras vid kalorirestriktion – något som förlänger livet hos många olika organismer, däribland jäst, möss och apor. Några av de MTC-proteiner som studien identifierade finns också hos människan och en rimlig fråga är om dessa har en liknande roll i kontrollen av åldrande också hos oss.
– Genom att påverka MTC-proteinernas aktivitet skulle man möjligen kunna skapa positiva effekter på cellens förmåga att senarelägga uppkomsten av åldersrelaterade sjukdomar. Det kan handla både om sjukdomar som är relaterade till arvsmassans instabilitet, som cancer, eller skadliga proteiner, som Alzheimers och Parkinson. I dagsläget är det dock bara spekulationer och den exakta mekanismen bakom MTC-proteinernas roll i åldrandeprocessen är ett fascinerande fråga som återstår att lösa, säger Thomas Nyström.
Artikeln Absence of Mitochondrial Translation Control Proteins Extends Life Span by Activating Sirtuin-Dependent Silencing har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Molecular Cell. Länk till tidskriften: http://www.cell.com/molecular-cell/
Kontaktinformation
KONTAKT:
Thomas Nyström, professor, Institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet
031- 786 2582
0706- 92 92 60
thomas.nystrom@cmb.gu.se
Bildtext: Bild av arvsmassa i den stora cellkärnan samt arvsmassa i de små mitokondrierna.
Utan fotosyntes skulle det inte finnas något liv. Därför är förståelse av fotosyntesens processer mycket viktigt. Cyanobakterier är encelliga fotosyntetiserande organismer vilka används för att studera fotosyntetiska processer i kloroplaster, dess mekanismer och reglering.
Anpassning till miljöförändringar är viktigt för en organisms överlevnad. Under extrema omvärldsfaktorer såsom högt ljus och värme kan organiska molekyler såsom lipider, proteiner och nukleinsyror i den fotosyntetiska apparaten lätt skadas. Vid stress aktiveras mekanismer i cellen antingen för att förhindra källan till skada eller reparera den.
I detta avhandlingsarbete har cyanobakterien Synechocystis sp PCC 6803 använts för att undersöka enzymen Deg/HtrA-proteasers roll i responsen till stress. Deg/HtrA-proteaser har många funktioner, mest involverat i proteinkontroll. Proteaserna är nödvändiga för cyanobakteriens överlevnad under hög ljus- och värmestress.
Helder Miranda har i sitt arbete fokuserat på att identifiera den exakta lokaliseringen av Deg/HtrA-proteaser i cyanobakteriens cell och han har analyserat deras biokemiska egenskaper. Med hjälp av metodikerna proteomics och metabolomics har han också studerat deras fysiologiska betydelse.
Hans data visar att Deg/HtrA-proteaser inte bara är viktiga i stressresponsmekanismer utan också är involverade i stabiliseringen av viktiga fysiologiska processer så som biosyntes av polysackarider. Exopolysackarider har många industriella tillämpningar, särskilt inom mat- och farmaceutindustrin.
– Kunskapen om produktion av exopolysackarider i cyanobakterier är liten. Kanske det finns potential för en framtida bioteknologisk applikation, säger Helder Miranda.
Helder Miranda har också undersökt de små pigment-bindande proteinerna, SCPs, i cyanobakterien. Proteinerna hör till familjen av stressinducerade proteiner som antas vara involverade i ljusskyddet av den fotosyntetiska apparaten. Fem SCPs identifierades i Synechocystis sp PCC 6803 (ScpA-E).
I sina studier identifierade Helder Miranda ett annat protein relaterat till SCPs, LilA, vilket co-transkriperas med ScpD. Han har kunnat visa att de flesta SCPs är associerade till den fotosyntetiska apparaten i cyanobakterien Synechocystis och de är viktiga för cellens stabilitet under optimal tillväxt och stressmiljöer.
Om disputationen
Fredagen den 13 maj försvarar Helder Miranda, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Stress respons in the cyanobacterium Synechcystis sp. PCC 6803. Svensk titel: Stressreaktioner hos den blå-göna bakterien Synechocystis sp. PCC 6803.
Disputationen äger rum kl 13.00 i hörsal KB3B1, KBC-huset.
Fakultetsopponent är professor Hans-Erik Åkerlund, institutionen för biokemi och strukturbiologi, Lunds universitet.
E-publikation av avhandlingen
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Helder Miranda
Telefon: 090-786 53 87
E-post: helder.miranda@chem.umu.se
Deras forskning publiceras i det kommande numret av ansedda Molecular and Cellular Proteomics.
– Idag kan det ta upp till ett år innan någon får diagnosen SLE. Det beror på att symptomen är diffusa och ofta misstas för andra sjukdomar. Men med det här blodbaserade testet går det att snabbt fastställa om någon har sjukdomen eller ej, säger Christer Wingren, docent i Immunteknologi vid Create Health, Lunds Tekniska Högskola.
Testet kan också ta reda på hur långt gången sjukdomen är. SLE kan förekomma i tre varianter, vilka alla kräver olika behandling. Med befintliga metoder är det ofta problematiskt att ta reda på detta, vilket gör det svårt för läkare att sätta in rätt medicinering.
En tredje fördel med den nya tekniken är att det också blir möjligt att förutspå när sjukdomen blir aktiv.
– Kännetecknande för SLE är att sjukdomen går i vågor, eller skov. Utan förvarning kan sjukdomen blossa upp och göra personen utslagen under lång tid. Med vårt test hoppas vi kunna förutspå när ett skov är på gång och därmed förebygga med rätt medicinering, klargör Christer Wingren.
Om allt går väl, kan tekniken börja användas av sjukhusen om två till tre år.
Själva testet består av en liten platta, mindre än en lillfingernagel, där forskarna skapat ett rutmönster bestående av särskilt utvalda antikroppar. Antikropparna fungerar som ”fångarmolekyler”: Genom att droppa ett blodprov på plattan binder antikropparna de proteiner, eller biomarkörer, som finns i kroppen. På så sätt får man ett unikt fingeravtryck för varje patient som speglar sjukdomen.
– I vår artikel visar vi vilket mönster av biomarkörer, dvs fingeravtryck, man ska leta efter. Tekniskt sett så får vi ut en rad signaler som berättar om markören är där och hur mycket som finns av den. Dessa värden matas sedan in i datorn som sedan kan presenterar dem för läkaren på ett lättbegripligt sätt. Det är detta fingeravtryck som läkarna i framtiden skulle kunna använda sig av ute på kliniken, förklarar Christer Wingren, som ägnat de flesta dagar de senaste tio åren åt att utveckla tekniken och de senaste två åren med att tillämpa den för just SLE.
Enligt Christer Wingren har flera forskare runt om i världen försökt få fram något liknande, men inte lyckats. Att lundaforskarna gått i mål med uppgiften beror bland annat på att de funnit ett sätt att göra antikropparna stabila och därmed mer funktionella. Likaså har metoden blivit väldigt känslig.
För att forskningen ska komma patienterna till nytta har ett antal avgörande biomarkörsignaturer patenterats vilket ligger till grunden för testet. Resultaten har även förts över i ett nystartat bolag, Immunovia, grundat av Christer Wingren och tre andra kollegor på avdelningen.
Forskningen har sin upprinnelse i den cancerforskning som Christer Wingren och flera forskare inom det translationella cancercentrat Create Health sysslar med. Tillsammans med Carl Borrebaeck använder han där en motsvarande teknikplattform som kan spåra och diagnosticera olika typer av cancer.
De har väldigt lovande data för att förutspå återfall i bröstcancer och för att diagnosticera cancer i bukspottkörteln.
För mer information, kontakta Christer Wingren, docent i Immunteknologi, 046-222 43 23, 070-60 11 856, Christer.Wingren@immun.lth.se och Gunnar Sturfelt, professor i Reumatologi, 046-17 21 56. Högupplöst bild av Christer Wingren finns i LU:s bildbank: http://bildweb.srv.lu.se/
Läs mer om SLE på Reumatikerförbundets hemsida:
Vår arvsmassa, som lagras i DNA, skadas hela tiden och måste därför också repareras fortlöpande. DNA-skador som inte genast åtgärdas ger upphov till mutationer, som kan medföra genetiska sjukdomar eller cancer. Det finns speciella signalvägar som aktiverar de proteiner som behövs för DNA-reparationen. Dessa signalvägar har liknande uppbyggnad i människor och andra däggdjur som i enklare organismer, till exempel bagerijäst som har använts i den här studien.
I artikeln presenterar Umeåforskarna Olga Tsaponina och Andrei Chabes, båda vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, i samarbete med forskare vid Stockholms universitet en nyupptäckt del av den signalväg som aktiverar DNA-reparation. Det är proteinet Ixr1 som är nödvändigt för att aktivera tillverkningen av de byggstenar som används vid reparationen.
Det har tidigare visats att de jästceller som saknar Ixr1 är resistenta mot cisplatin, som är ett vanligt cellgift för cancerbehandling. Forskarna försöker nu förstå varför de jästceller som saknar Ixr1 och därför har låga koncentrationer av DNA-byggstenar överlever cisplatinbehandlingen bättre.
Referens: O Tsaponina, E Barsoumb, SU Åström, A Chabes: Ixr1 is required for the expression of the ribonucleotide reductase Rnr1 and maintenance of dNTP pools. PloS Genetics 7(5): e1002061
länk till arikeln [Ref 2]
Medan den högsta makten dribblas mellan 80-åringar på Kubas kommunistpartikongress bubblar en helt annan utveckling inom andra politikområden. Arbetet med att införa samkönat partnerskap, återuppta könsbytesoperationer, och genom populärkultur utmana gamla homofoba föreställningar leds av Mariela Castro Espín, Raúl Castros dotter, och enligt några bedömare möjligen Kubas framtida och första kvinnliga president.
Den nya kubanska sexualpolitiken formuleras inifrån etablissemangets hjärta, och har därmed en unik möjlighet att konfrontera det gamla gardet. Sexualpolitiken begränsas inte till lagförslag, utan utmanar även det klassiska kubanska ledarskapsidealet, vars pondus förkroppsligats av gerillasoldaternas uniform. De gamla ledarna möter nu helt nya krafter som vill göra upp med Kubas historia inifrån, samtidigt som de inspireras av rörelser som arbetar för sexuella rättigheter internationellt.
Men den kubanska sexualpolitiken är också motsägelsefull. Kuba har väldigt täta utrikespolitiska kontakter med länder som Iran och Nicaragua, och har röstat med dessa i FN för att förhindra skrivningar som fördömer utomrättsliga avrättningar på grund av sexuell läggning. Dessa länders extremt restriktiva politik kring till exempel samkönad
sexualitet går totalt emot den kubanska inrikespolitiken, förklarar Silje Lundgren.
Och att genomföra förändringar i praktiken är inte okomplicerat.
– Vissa saker går bara att genomföra uppifrån. Att filmen Brokeback Mountain visades på kubansk statstelevision är en händelse av enorm betydelse i det här sammanhanget. Den Oscarsnominerade kubanska filmen ”Jordgubbar och choklad” från 1993 som handlade om vänskapen mellan en ung kommunist och en homosexuell konstnär, visades till exempel inte på kubansk tv förrän 2007, utan bara på bio, av rädsla för hur en bredare publik skulle reagera, säger Silje Lundgren.
Andra initiativ nerifrån har haft svårare att ta plats. Ett exempel är Oremi, en grupp för lesbiska och bisexuella kvinnor. Först fick gruppen stort stöd och resurser av sexualundervisningscentrat som leds av Mariela Castro. Men efter att grannar klagat på vad de ansåg vara obscena offentliga kärleksyttringar mellan kvinnor, så har gruppen nu begränsats till en självhjälpsgrupp där man inte får samlas fler än 25 kvinnor i taget, berättar Silje Lundgren.
Avhandlingen bygger på fältarbeten i huvudstaden Havanna, och författaren fokuserar på vilken betydelse omförhandlingarna av idealen kring genus och sexualitet har i folks vardag. Avhandlingen relaterar även till Kubas historiska ögonblick, i ett samhälle som fortfarande återhämtar sig efter 90-talets ekonomiska kris efter Sovjetunionens fall, präglat av nya klasskillnader och ibland förvirrande nya hierarkier.
– När vi väl börjar diskutera invanda föreställningar om sexualitet och genusideal så öppnar detta för ifrågasättanden inom en rad områden i våra liv. I det kubanska fallet är detta är en mycket intressant process att följa, som vi kan lära oss mycket av här i Sverige, säger Silje Lundgren.
I samband med disputationen kommer en av Kubas mest framstående sexualitetsforskare, dr. Abel Sierra Madero att gästa Sverige, och ge en föreläsning om nationalism, genus och sexualitet på Kuba sedan revolutionen 1959. Föreläsningen kommer att hållas vid Stockholms universitet. Kontakta Silje Lundgren, se kontaktinformation nedan, för ytterligare information om denna.
För mer information, kontakta: Silje Lundgren e-post: Silje.Lundgren@antro.uu.se eller tel. 0732-55 71 33.
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
Att bli utsatt för grovt våld drabbar många svenskar årligen. Tidigare studier har visat att upp emot 80 % av svenskarna har någon gång utsatts för en så kallad traumatisk händelse. Merparten av denna siffra representerar personer som varit utsatt för brott, vilket leder till varierande grader av ohälsa och andra problem.??
I Brottsofferprojektet, som Olof Sembs avhandling är en del av, har syftet varit att undersöka konsekvenserna av ett grovt våldsbrott (ett enstaka, oprovocerat brott som begåtts av en tidigare okänd gärningsman) i ett tvåårsperspektiv. Två grupper brottsutsatta har intervjuats, och den ena gruppen har också erbjudits tidig psykologisk behandling.
En grupp intervjuades direkt efter brottet samt erbjöds behandling i form av psykoterapi. Den andra gruppen intervjuades först åtta månader efter brottet och beskriver ett så kallat naturligt förlopp. Fokus för avhandlingen ligger på den senare gruppen. Totalt har 91 personer intervjuats, och i avhandlingen är det främst de 41 som inte erbjudits behandling som varit i fokus. Båda grupperna deltog dessutom i en uppföljning två år efter brottet.??
Resultaten visar att såväl kvinnor som män drabbas av en mängd mer eller mindre svåra allmänpsykiatriska symptom (t ex depression, ångest och relationsproblem) och av så kallade traumaspecifika symtom som exempelvis plågsamma minnesbilder från händelsen, undvikandebeteende och känslomässig överretbarhet. Symtomnivåerna ligger över såväl riksnormen som kliniska gränsvärden för dessa symtom.
Kvinnor drabbas i högre grad än män av svåra symtom. Efter två år kvarstår huvudsakligen symtomen, dvs. ingen markant förbättring har skett. Dessutom visar sig en stor del av de brottsutsatta vid tvåårsuppföljningen ha drabbats av nya motgångar som separationer, nya brott eller motsvarande kriser. Kvalitativa resultat visar på att brottsutsatta generellt känner sig missförstådda och misstänkliggjorda av samhällsinstanser, samt känner sig övergivna i sin utsatthet. Dock förekommer mycket få uttryck för hämndbegär eller bitterhet.??
Riskfaktorer för ohälsa eller upplevt lidande identifierades vid intervju åtta månader efter traumat. I analysen framgick att förekomsten av starka akuta känslomässiga reaktioner direkt efter brottet (s. k. peritraumatiska reaktioner) ökar risken för psykologiskt lidande. Peritraumatiska reaktioner kan t ex vara starka overklighetskänslor, ångest och/eller en reaktion av rädsla.
Dessa reaktioner, tillsammans med kvinnligt kön, förekomst av upplevd kontrollförlust under brottet, tidigare psykiatrisk ohälsa samt förekomst av problematiska uppväxtförhållanden utgör ökad risk för ohälsa efter våldsbrott. En annan viktig riskfaktor för ohälsa visade sig vara skam – såväl känslor av skam i relation till brottet som en benägenhet att reagera med skam i olika situationer. Skuldkänslor och skuldbenägenhet är dock inte kopplade till ökad risk för ohälsa.??
För mer information, kontakta gärna Olof Semb på
telefon 090-785 64 93
mobil 070-314 81 57?
e-post olof.semb@psychiat.umu.se
Högupplöst bild i halvfigur [Ref 1]
Fredag 13 maj försvarar Olof Semb, Institutionen för klinisk vetenskap, sin avhandling med titeln Distress after Criminal Victimization: Quantitative and Qualitative Aspects in a Two-year Perspective (Svensk titel: Ohälsa efter våldsbrott: Kvantitativa och kvalitativa aspekter i ett tvåårsperspektiv).?
Disputationen äger rum klockan 9.00 i sal A, psykiatriska kliniken, byggnad 23, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är docent Dan Stivne, Linköpings universitet.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-42781 [Ref 2]
Hälften av Bangladesh befolkning är utsatta för denna exponering av arsenik i dricksvattnet, sedan biståndsorganisationer borrat miljontals brunnar som långt senare visade sig innehålla arsenik i sedimentet från bergen i norr. Många andra länder och regioner är också drabbade av förhöjda halter av arsenik i dricksvatten.
I veckans nummer av tidskriften Environmental Health Perspectives rapporterar Dr Anisur Rahman och medarbetare från Uppsala universitet och forskningsinstitutionen ICDDRB i Dhaka att den pågående miljökatastrofen med arsenik i brunnsvatten i Bangladesh också ökar risken för annan vanlig sjuklighet hos de små barnen, när mödrarna varit utsatta för arsenik i sitt dricksvatten under graviditeten.
– Resultaten visar på nödvändigheten att utan ytterligare fördröjning säkra tillgången på rent och arsenikfritt dricksvatten för drabbade människor i Sydasien, säger Lars-Åke Persson, professor i internationell barnhälsovård vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.
Studien omfattar 1552 spädbarn som föddes av mödrar i Matlab, Bangladesh under 2002-2004. Exponeringen för arsenik mättes i mödrarnas urin vid två tillfällen under graviditeten, vecka 8 och 30. Barnens symptom på lunginflammation och diarré följdes upp vid månatliga hembesök det första levnadsåret.
Resultatet visar 69 procents ökad risk för lunginflammation och 54 procents ökad risk för allvarlig lunginflammation hos barnen vars mödrar haft de högsta värdena av arsenik i urinen (medelvärde: 262–977 µg/L), jämfört med de med låga halter arsenik i urinen. För diarré var motsvarande siffra 20 procent.
– Detta stödjer hypotesen att det finns ett samband mellan exponering för arsenik under graviditeten och spädbarnsdödlighet orsakade av infektionssjukdomar, säger Lars-Åke Persson.
Länk till akrtikeln på tidskriften hemsida [Ref 1].
För mer information, kontakta Lars-Åke Persson, tel: 018-611 92 94, 070-425 09 31, lars-ake.persson@kbh.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
Bisfosfonater är läkemedel som minskar risken för benskörhet, osteoporos, och som har använts kliniskt sedan 1990-talet. Bisfosfonaterna inaktiverar de celler som bryter ner ben och förhindrar därmed frakturer på grund av benskörhet.
Misstankar har dock funnits länge att bisfosfonater kan orsaka en annan typ av benbrott, utmattningsbrott, genom att de också förhindrar en naturlig bennedbrytning:
Benet kan inte bytas ut och vissa typer av sprickor i benet läks inte naturligt. De första fallbeskrivningarna kom 2007.
Dessa misstankar bekräftas nu av Per Aspenberg, professor i ortopedi vid Linköpings universitet, och hans medarbetare. De har gjort en nationell studie på kvinnor äldre än 55 år. Bland 12 777 kvinnor med lårbensbrott hittade de 59 med utmattningsbrott. Av dessa 59 kvinnor hade en stor majoritet, 78 procent, medicinerats med bisfosfonater, medan motsvarande andel i befolkningen som helhet var bara 5 procent.
– En internationell debatt pågår om just dessa biverkningar av bifosfonater, säger Per Aspenberg. Med den här studien torde den debatten vara avgjord. Sambandet är så starkt att vi vågar tala om ett orsakssamband.
Men studien visar också att risken för utmattningsbrott snabbt avtar när man slutar medicinera med bisfosfonater. Efter ett år utan medicin har risken minskat med 70 procent.
– Det kan tala för att man bör använda bisfosfonater som doseras sällan och att man bör sluta efter några års behandlingstid, säger Per Aspenberg.
Han betonar dock att bisfosfonaternas goda egenskaper vida överstiger de dåliga.
– Bisfosfonaternas huvudsakliga effekt kravstår: De minskar kraftigt risken för frakturer vid osteoporos. Även om det nu fastställda sambandet är starkt handlar det om en mycket liten grupp och en liten total risk.
– Bisfosfonaterna förebygger många fler benbrott än de orsakar. Alla läkemedel har biverkningar, det måste man vara medveten om. Det viktiga är att man bara använder läkemedel när man behöver dem och att de inte ges till friska människor.
Studien presenteras i en artikel i New England Journal of Medicine, en av de högst rankade vetenskapliga tidskrifterna där bara en handfull svenskar årligen får chansen att publicera sig.
– Vi gjorde en liknande studie i mindre skala 2008 där vi fick liknande resultat, berättar Per Aspenberg. Den presenterade vi i Acta Ortopaedica, en mindre känd tidskrift. Men den fick inget genomslag.
Läkemedelsindustrin har hittills förnekat att bisfosfonater skulle kunna ha dessa biverkningar. I USA pågår flera skadeståndsprocesser som kan komma att påverkas av de nu redovisade forskningsrönen.
Per Aspenberg nås på 0733-866468
Forskargruppen har följt svenska, finska och isländska patienter med prostatacancer. 347 män hade randomiserats till operation av prostatakörteln, radikal prostatektomi, medan 348 män inte fick behandling utan övervakades med noggranna kontroller och fick hormonbehandling om sjukdomen fortskred (watchful waiting). Männen var i genomsnitt 65 år gamla när de fick sin prostatacancer.
Studien har analyserats vart tredje år och har haft stort nationellt och internationellt genomslag för hur patienter behandlas idag. Det är den enda randomiserade studien i hitintills som har visat att operation minskar risken för död i prostatacancer. Majoriteten av männen hade en tumör som gick att känna och endast 12 procent av männen hade en prostatacancer som man inte kunde känna (palpera) och som endast upptäcktes med PSA (markör för prostatacancer).
Efter femton års uppföljning hade 48 procent av männen i den opererade gruppen avlidit och i den andra gruppen 58 procent. Det ger att man måste operera 15 män för att rädda en man på 15 år. 16 procent dog av sin prostatacancer i gruppen som opererades medan 23 procent dog av sin prostatacancer i ”vänta och se” gruppen. Risken för spridning av cancern bortom prostatakörtel minskade med 12 procent i den opererade gruppen.
Det var framförallt yngre män som hade nytta av operation. När forskarna analyserade åldersgrupper fann man att män yngre än 65 år hade störst nytta av operation. Där fann man att 7 män måste behandlas för att rädda en på 15 års tid. Bland de äldre männen fann man ingen signifikant skillnad mellan den opererade gruppen och ”vänta och se gruppen” sannolikt beroende på att de äldre männen har högre risk att dö av andra sjukdomar och det därför skulle behövas en mycket större studie för att kunna påvisa en skillnad.
Forskarna undersökte också en grupp med minst aggressiv tumör en så kallad lågriskgrupp och fann att även där var det en skillnad i överlevnad om man opererades eller inte. Den lågriskgrupp som studerats i denna studie är dock inte helt jämförbar med lågriskgrupper idag men det behövs bättre markörer för att se om en tumör övergår i en mer aggressiv form.
– Studien visar att operation minskar risken för död i prostatacancer, även bland män med lågrisktumörer. Däremot har inte alla nytta av operation och därför måste man väga in den enskilda patientens risker och eventuella vinster utifrån ålder, andra sjukdomar, hur tumören ser ut och vad patienten själv önskar, säger Anna Bill-Axelson, överläkare vid Institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet.
Vidare fann man att de män som opererades och hade en tumör som växte utanför prostatakörteln hade en sjufaldigt högre risk att dö i prostatacancer än de som hade en tumör avgränsad inom prostatakörteln. Dessa patienter kan ha stor nytta av tilläggsbehandling med exempelvis strålning.
Biverkningar efter operation var framförallt impotens och urinläckage. I ”vänta och se” gruppen av patienter behövde däremot fler efter ett antal år behandlas med lindrande behandling (hormonbehandling och strålning mot spridningshärdar). Både tidiga biverkningar till följd av operation och sena biverkningar till följd av lindrande behandling påverkar patienternas livskvalitet och måste tas med i diskussionen med patienterna när man beslutar om behandling.
Studien SPCG-4 (Scandinavian Prostate Cancer Group Study 4) har finansierats av Cancerfonden och de senaste åren också från amerikanska National Institutes of Health.
I USA pågår just nu en stor studie som liknar SPCG-4-studien och resultat därifrån väntas komma snart. I Storbritannien pågår också en stor studie som också jämför mellan operation, strålning och ”vänta och se” för lokaliserad prostatacancer.
För mer information, kontakta Anna Bill-Axelson, tel: 070- 532 32 12, eller e-post: anna.bill.axelson@akademiska.se
Läs artikeln i New England Journal of Medicine [Ref 1].
Radical Prostatectomy versus Watchful Waiting in Early Prostate Cancer, N Engl J Med 2011;364:1708-17.
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
Bakom den nya studien står Fred Travis, Maharishi University of Management i USA, Harald Harung, Högskolen i Oslo och Yvonne Lagrosen, Högskolan Väst. De talar om hög mind brain development och det verkar som att detta är en grogrund för att kunna bli riktigt, riktigt bra på något.
Forskarna mäter mind brain development på flera sätt. EEG visar speciella mönster i hjärnans elektriska aktivitet hos dem med hög mind brain development. De har väl samordnade pannlober. Det är pannloberna vi använder för högre hjärnfunktioner som planering och logiskt tänkande. Ett annat kännetecken är att aktivitet med en viss frekvens, så kallade alfavågor, dominerar. Alfavågor uppträder när hjärnan sätter samman detaljintryck till helheter. Ytterligare ett EEG-mått visar att personer med hög mind brain development använder sina hjärnresurser på ett ekonomiskt sätt. De är alerta och aktionsberedda när det är funktionellt att vara det, men avspända och avvaktande när det är funktionellt att vara det.
Två frågeformulär används också för att mäta mind brain development. Det ena handlar om moraliskt tänkande. De med hög mind brain development har nått längre här. Det andra undersöker något som kallas för peak experiences. Detta beskrivs som ett högre medvetandetillstånd. Man får en intensiv känsla av lycka och harmoni och av att gå bortom begränsningar. Personer med hög mind brain development har många peak experiences.
Fred Travis understryker att allt vi gör påverkar våra hjärnor. Transcendental meditation och musicerande hör till de saker man ska ägna sig åt om man vill förändra sitt psyke i rätt riktning. Men man kan komma långt bara genom att följa de vanliga hälsoråden: Sova tillräckligt, inte stressa, träna fysiskt, äta nyttigt och låta bli droger. Hur man tänker spelar också roll.
– Om du är en mycket avundsjuk, arg och elak person och tänker i linje med detta om andra människor, då är det detta tänkande som kommer att stärkas i hjärnan. Men om du är öppen och stödjande då kommer andra kopplingar att stärkas, säger Fred Travis.
Omsättningen av metaller och andra grundämnen i miljön beror på en rad faktorer, som kan varierar mellan olika platser och över tid. Anna har i sin studie presenterat några frågeställningar över hur förändringar i miljön kan påverka transport, speciering, exponering och risker förknippade med olika element, företrädesvis metaller. Även om miljön kan ändras av många olika anledningar, så fokuserar avhandlingen på klimatförändringar kopplade till temperatur eller hydrologi, samt till förändringar orsakade av skiftande mänsklig markanvändning.
Anna har undersökt skillnader mellan olika platser i fråga om grundvattenkemin i in- och utströmningsområden. Genom sina olika hydrologiska förutsättningar kan skillnader mellan dessa områden visa på effekter vid en klimatförändring. Studien omfattade två platser, Forsmark och Simpevarp, vilka har skilda mineralogiska förutsättningar. Trots detta så observerades samma skillnader mellan in- och utströmningsområden. En lägre redoxpotential i utströmningsområden visade sig påtagligt påverka förekomsten av lösta former av flera studerade metaller.
Förändring över tid
Avhandlingen visar även hur transporten av element kan förändras över tid, bland annat genom analyser av en ca 5500 år gammal sedimentborrkärna från sjön Lehmilampi i Finland. Resultaten visar att variationen av de flesta element varit lägre under de senaste 150 åren än tidigare, även om ökningar mot ytan observerades.
Erosionsintensiteten påverkas av klimatförändringar. Därför har Anna jämfört erosionen under perioder som varit varma och torra, med sådana som varit kallare och våtare. Men erosionen påverkas också av ändrad markanvändning, och därför kompletterades studien med en vegetations- och landskapsrekonstruktion baserad på pollenanalys. De perioder som indikerade mänsklig aktivitet i området visade sig då sammanfalla med perioder av kraftigast erosion. Lägst erosion observerades under varma och torra perioder. Det visade sig vidare att andelen lättlakade former av element var högre under perioder av låg erosion. Detta beror, menar Anna, sannolikt på att stabila perioder med låg erosion ger en ökad vittring och utlakning av jorden.
Studieobjekt: Kallinge Bruk
Anna har också studerat förändringar över tid med hjälp av en modell som beräknar exponering från förorenad mark. Modelleringen gjordes för kadmium, och med Kallinge Bruk som studieobjekt. Mot bakgrund av en grundinställning av de ingående modellvariablerna som representerar nutida förhållanden, så ändrades de sex variabler som kunde anses klimatkänsliga med mellan 5 procent och 20 procent. Detta resulterade i att exponeringen ökade med flera tiotals procent. En sådan ökning kan innebära att flera områden där exponeringen idag bedöms ligga strax under toxikologiska referensvärden i framtiden skulle bedömas ha en exponering som var för hög. Trots att stora osäkerheter finns i bedömningen så visar denna studie att exponering och risker enligt tillgängliga bedömningsmetoder påverkas av klimatförändringar, och det utgör goda incitament för vidare studier av hur transport och exponering av olika ämnen kan komma att ändras när omvärlden gör så, till exempel till följd av en klimatförändring.
Anna Augustsson är född och uppvuxen i Motala. Hon tog sin magisterexamen vid Högskolan i Kalmar och sedan 2004 har hon varit doktorand vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Climate change and metal mobility in an environmental risk perspective” försvarades den 29 april, 2011 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent var professor Dan Berggren Kleja, Statens geotekniska institut, Stockholm.
För mer information kontakta Anna Augustsson, telefon: 0480-44 62 20 eller e-post: anna.augustsson@lnu.se
Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se
