Svenne och Lotta är utvalda bland fröplantor efter fri pollinering av en vildväxande uppländsk havtornsplanta som odlats på Balsgård tillsammans med både nordiska, baltiska, ryska och asiatiska havtornsplantor.

Svenne och Lotta utvecklas till medelstora ganska täta buskar och har ett friskt, grågrönt bladverk med stort prydnadsvärde. Buskarna har relativt få men sylvassa tornar. Buskarna blir omkring 2.5–3 meter höga efter 8 år, om de ej beskärs.

Lotta får rikligt med orangefärgade, avlånga bär (12-14 mm långa, 7-9 mm breda) av medelvikt (0.5 g). Bären har korta skaft (2 mm), och är i det närmaste söta vid full mognad. Mognaden är medeltidig vilket innebär slutet av augusti till början av september beroende på var sorten odlas. De syrliga och aromrika bären är mycket lämpliga för infrysning som dessertbär. De kan även användas vid juice och puré-tillverkning och innehåller bland annat rikligt med askorbinsyra (vitamin C) samt karotenoider (provitamin A), tokoferoler (vitamin E), vitamin K1 och folat. Både fruktkött och frön innehåller dessutom nyttiga oljor.

Svenne och Lotta bedöms vara odlingsvärda åtminstone t o m zon IV. Båda sorterna kan vara aktuella för E-märkning. Havtornen kommer att lanseras på Elmia Garden 11-12 oktober tillsammans med E-planta och Elitplantstationen och finns nu tillgängliga i plantbutiker över hela landet.

Kontakt
För ytterligare information kontakta:
Kimmo Rumpunen
Forskare och ansvarig för växtförädlingen av havtorn vid SLU Balsgård
e-post: kimmo.rumpunen@slu.se, mobil: 044-26 58 33
 
Om havtorn

Havtorn är ljusälskande, vind- och salttåliga buskar som trivs på väldränerade jordar. Genom symbios med en kvävefixerande bakterie kan havtorn tillgodogöra sig luftens kväve och är därför en växt som ej behöver kvävetillförsel.
Havtorn pollineras av vinden. Eftersom honblommor och hanblommor förekommer på skilda plantor måste minst en hanplanta och en honplanta planteras tillsammans för att man ska få havtornsbär.
Havtornsbär skördas enklast genom att fruktbärande skott klipps av och djupfryses. Därefter kan bären enkelt skakas loss från grenarna. Med denna skördemetod behöver man ej beskära buskarna på annat sätt för föryngring. Om man bara har en havtornsbuske kan man förslagsvis skörda hälften av busken årligen eftersom havtorn endast sätter bär på fjolårsskotten.
Skölj bären före användning. Havtornsbärens arom och vitaminer bevaras bäst om bären ej kokas – vid sylt och marmeladtillverkning är det därför bäst att sätta till havtornsjuice eller bär så sent som möjligt under tillagningen.
Havtornsplantor kan skjuta rikligt med rotskott – plantera därför inte havtorn där rotskott kan skada omgivningen.

I ett pågående projekt har forskare vid Uppsala universitet undersökt hur individer som drabbas av cancer under tonåren hanterar sjukdoms- och behandlingsrelaterade besvär och hur de mår i psykosocialt avseende.

Den första intervjun var strax efter diagnos där 61 tonåringar från flera platser i Sverige deltog. Deltagarna intervjuades därefter via telefon vid sex tillfällen fram till fyra år efter diagnos. De har besvarat frågor om vilka strategier de använt för att hantera sjukdoms- och behandlingsrelaterade besvär, oro, nedstämdhet, livskvalitet samt om negativa och positiva cancerrelaterade konsekvenser.

Tre grupper identifierades, de som mår bra, medelmåttigt eller dåligt i psykosocialt avseende. Strax efter diagnos och sex månader efter diagnos fanns fler än förväntat statistiskt i gruppen som mår dåligt i psykosocialt avseende. Från och med arton månader efter diagnos fanns fler än förväntat statistiskt i gruppen som mår bra i psykosocialt avseende. Att vara flicka, ha skilda föräldrar och använda sig av distraktion för att handskas med besvär var relaterat till att må sämre.

Fyra år efter diagnos mådde 77 procent av ungdomarna bra medan 15 procent mådde dåligt i psykosocialtavseende. Tre och fyra år efter diagnos beskriver deltagarna både negativa och positiva konsekvenser till följd av cancer.

– Det kan vara kroppsliga besvär, oroande tankar och känslor, utanförskap men också en mer positiv syn på livet, förbättrad självkänsla och förbättrade relationer, säger Gunn Engvall.

För mer information kontakta Gunn Engvall, tel: 018-611 5851, 070-6797160, e-post: gunn.engvall@kbh.uu.se

Avhandlingen: “Cancer during Adolescence: Coping Shortly after Diagnosis and Psychosocial Function during the Acute and Extended Phase of Survival”.

Tidigare betraktades lokal prostatacancer som så ofarlig att man ifrågasatte om det var nödvändigt att behandla den. En tydlig slutsats i den här studien är emellertid att strålbehandling fördröjer tumörspridning utanför prostatakörteln. På grund av litet material framkom ingen signifikant motsvarande skillnad i överlevnad, men Anders Widmark säger att trots detta tyder de faktiska skillnaderna i studien på att strålbehandling har en liknande positiv effekt på den prostatacancerspecifika överlevnaden som operation jämfört med att enbart följa och kontrollera patienterna.

Under 15 år har sammanlagt 214 patienter med låg-/mellanriskcancer studerats, de flesta (166) i Norra sjukvårdsregionen, det vill säga de fyra nordligaste länen i Sverige, men också vid sjukhusen i danska Århus och norska Stavanger. Mellan april 1986 och januari 1997 fick hälften av dem, slumpvis utvalda, lokal strålbehandling. Vid den tiden innebar det enbart 32 behandlingar som också var betydligt mindre kraftiga än dagens standard som är 39 behandlingar.

Bland de strålbehandlade i studien halverades risken för återfall: Endast 32 % visade tecken på detta jämför med 65 % av de obehandlade. Återfall definieras här som så kallad klinisk progress, det vill säga att sjukdomen växer på ett sådant sätt att den behandlande läkaren ändrar behandlingen. Det kan ha berott på till exempel ett kraftigt stigande PSA-värde eller en konstaterad tumörtillväxt i prostata.

Resultaten visar en säkerställd skillnad mellan strålbehandlade och icke strålbehandlade när det gäller spridning av tumörer, metastasering: I den obehandlade gruppen fick 31 % metastaser mot endast 17 % bland dem som fått strålbehandling, innebärande att 66% respektive 81% inte fått metastaser efter 15 år. Sammanlagt 25 obehandlade patienter och 21 strålbehandlade avled på grund av sin prostatacancer under perioden, vilket betyder en 15-års canceröverlevnad på 71 % respektive 76%. Skillnaden på fem procentenheter är emellertid inte signifikant på grund av för få patienter i studien. Endast 1 procents skillnad sågs i total överlevnad.

Anders Widmark, som har lett studien tillsammans med professor Jan-Erik Damber, Göteborg, presenterar idag resultaten för första gången vid strålbehandlingsorganisationen ASTRO:s (American Society for Radiation Oncology) kongress i Miami, USA.

För mer information, kontakta gärna professor Anders Widmark, Institutionen för strålningsvetenskaper, enheten för onkologi, Umeå universitet, på
mobil +46 70 584 43 30
e-post anders.widmark@onkologi.umu.se

År 1971 präglades Sverige av en stor strid på arbetsmarknaden, då cirka 4 000 personer tas ut i strejk av Saco och SR och arbetsgivaren staten svarar med lockout av 28 000 statsanställda. Konflikten aktualiserar starka politiska motsättningar och slutar med en tjänstepliktslag. En ny avhandling, Saco-SR-konflikten 1971 – en analys av opinionsbildning i tidningsledare av Gunilla Hellström fokuserar på hur tidningarnas ledarsidor valde att skildra konflikten och argumentera för den ena eller andra sidan. Avhandlingen läggs fram vid Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet. 

– Materialet uttrycker mycket kritik. Det är intressant att forska i och viktigt att upptäcka vilka medel opinionsbildare använder sig av för att påverka läsare och lyssnare. Eftersom materialet uttrycker stora politiska motsättningar finns också många olika sätt att uttrycka kritik och att argumentera eller agitera för en åsikt. Dessa olika sätt förekommer även i dagens politiska debatt.

Gunilla Hellström har undersökt 125 ledare i 8 olika tidningar med olika partifärg publicerade under konfliktens sex veckor. Tidningarna är Arbetet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Skånska Dagbladet, Norrskensflamman, Värmlands Folkblad, Aftonbladet och Expressen.

– Jag har gjort en textanalys och undersökt vilka olika typer av budskap som finns i ledare. Man redogör för vad som hänt och kommenterar det på olika sätt med analys, bedömning, kritik och handlingsuppmaningar. Det visar sig att många av morgontidningarna har ett grundmönster. De byggs upp på samma sätt med redogörande avsnitt som kommenteras på olika sätt. Det finns också ledare som varvar analys och kritik.

– När det gäller hur kritik uttrycks kan den motiveras av ledarskribenten så att läsaren förstår varför en part i konflikten kritiseras. Men man kan också komma med starka värdeomdömen som inte alls motiveras. Det finns även andra sätt att vara kritisk på, en del typiska för vissa tidningar.

Disputationen äger rum den 7 oktober vid Stockholms universitet, Frescati, Södra huset, hörsal 9, plan 3.
För mer information kontakta gärna: gunilla.hellstrom@nordiska.su.se.

En ny teknik och metod för att klassificera och beskriva olika vägförhållanden har tagits fram av forskare inom kompetenscentret CASTT vid Luleå tekniska universitet. Med hjälp av teknik i form av sensorer och olika klassificeringsmetoder som forskarna utvecklat kan trafiksäkerheten höjas.

– De mest riskfyllda väglagen är de som är svåra för föraren att upptäcka och som uppkommer plötsligt på vägen. En sensor som kan klassificera vägförhållanden skulle kunna förbättra trafiksäkerheten avsevärt, säger Johan Casselgren vars forskning sker inom CASTT (Centrum för bilsystemteknik och testning) vid Luleå tekniska universitet med forskning i nära samarbete med biltestbranschen.

Statistiken visar att många trafikolyckor med svår utgång kan relateras till halt väglag. Forskningen handlar om att beskriva olika vägförhållanden som torr asfalt och asfalt täckt med vatten, is och snö. För att ge en uppfattning om väggrepp krävs förutom underlaget uppskattningar av parametrar som t ex hur ojämn och djup beläggningen är. Det har forskarna undersökt både i laboratoriemiljö och på riktiga vägar med hjälp av en modell för ljuspropagering som kan göra sådana analyser. För att kunna klassificera olika väglag har man använt en sensor vid namn Road eye som består av tre ljuskällor av olika våglängd och en detektor som kan mäta det återreflekterade ljuset.

– Beroende på hur ytan har absorberats, spritt och polariserat ljuset är det möjligt att klassificera de olika vägförhållandena, säger Johan Casselgren.

Den information som man får fram med hjälp av Road eye sensorn och de metoder som forskarna utvecklat kan t ex systemet användas i ett fordon för att informera förare och fordonets olika system. Informationen kan även användas för att identifiera vägsträckor i stort behov av halkbekämpning.

Över tusen artiklar av 350 olika författare publiceras idag på Biodiverses hemsida. Artiklarna är skrivna av forskare, tjänstemän, beslutsfattare och praktiker i naturvårdssektorn för att kunna läsas av alla med intresse för biologisk mångfald. Biodiverse används också i undervisningen på gymnasieskolor och universitetskurser.

Drygt 5000 prenumeranter får Biodiverse i brevlådan. Med internetpubliceringen vill CBM ge tidskriften spridning utanför prenumerantkretsen och göra äldre artiklar aktuella igen.
Biodiverse strävar efter att ge ut saklig information om ibland kontroversiella naturvårdsämnen som vargfrågan, främmande arter och så kallade biopirater. Publiceringen på nätet gör det möjligt för läsarna att själva kommentera innehållet och på så vis driva naturvårdens utveckling framåt.

Biodiverse kommer även fortsättningsvis att ges ut i pappersupplagan.

Biodiverse finns här
_______________
Mer information
Biodiverse är en kostnadsfri tidskrift från Centrum för biologisk mångfald som tar upp aktuella ämnen inom svensk och internationell naturvård och biologisk mångfald. Biodiverse startade 1996 och ges normalt ut fyra gånger per år. Utvecklingen av internetversionen gjordes under 2011 med medel från forskningsrådet Formas. En version för mobila läsenheter planeras till senare i höst.

Oloph Demker, redaktör
Tel. 018-671393, 0708-202266
E-post: Oloph.Demker@slu.se

SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.

Narkotikabruket i korthet:

– Det experimentella/tillfälliga bruket minskade 2004-2008 och är mindre i Sverige än i övriga Europa, men har börjat öka.

– Narkotikabruk är vanligare bland män än kvinnor samt i yngre åldersgrupper. Däremot är användningen av narkotikaklassade eller beroendeskapande läkemedel vanligare bland kvinnor. Åtta procent bland kvinnorna har använt den typen av läkemedel någon gång i livet och fyra procent av männen.

– Fler vårdas med narkotikarelaterade diagnoser.

– Samtidigt som män generellt sett använder narkotika i högre utsträckning än kvinnor så visar studier att kvinnor som använder narkotika ofta är betydligt mer utsatta än män, med mindre socialt stöd och större psykisk sjuklighet, säger Helena Löfgren, utredare.

Åtgärderna mot narkotikabruk den gångna femårsperioden har främst varit fokuserade på att förhindra illegal verksamhet och att begränsa tillgängligheten. Tullens och polisens arbete är avgörande för detta och det arbetet har under de senaste åren ökat i omfattning.
Det är också viktigt att förändra attityder och beteenden. Det kräver ett kontinuerligt arbete för att upprätthålla en restriktiv hållning i det allmänna medvetandet och för att få fortsatt stöd för en restriktiv narkotikapolitik.

Framtida åtgärder behöver utvecklas inom främst två områden för att minska narkotikabruket. För det första behöver lagar och normer utvecklas för att göra narkotika mindre tillgänglig, eftersom det är ett av de främsta instrumenten för att minska narkotikabruket. För det andra behövs ett kontinuerligt arbete för att påverka attityder och beteenden kring narkotikabruket; det är centralt för att hålla narkotikabruket på en fortsatt låg nivå.

Förslag till framtida prioriterade åtgärder är att

– utveckla regelverken för narkotikaklassificering,

– upprätthålla och stärka allmänhetens stöd för en restriktiv narkotikapolitik,

– stödja utvecklingen av en regional och lokal verksamhet för att tidigt upptäcka narkotikabruk samt stödja unga vuxna som använder narkotika,

– stödja kompetensutveckling om förebyggande metoder mot narkotikabruk, inklusive illegalt bruk av narkotikaklassade läkemedel.

Kontaktinformation
För mer information:
Hela rapporten ”Narkotika. Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010” finns tillgänglig på www.fhi.se [Ref 1].

För ytterligare information:
Helena Löfgren, utredare, 063-19 97 91, e-post: helena.lofgren@fhi.se
Presstjänsten nås på 063-19 96 52

Problemen med skadeinsekter i odlingslandskap och hemträdgårdar skulle kunna reduceras om de naturliga fienderna fick bättre livsbetingelser. Så beskriver Ulf Nilsson tanken bakom så kallad ”bevarande biologisk bekämpning” i sin doktorsavhandling från SLU. I det moderna odlingslandskapet saknas ofta nektarproducerande växter, som ger föda åt parasitsteklar, och ostörda övervintringsplatser för rovlevande skalbaggar och spindlar.

Hortonom Ulf Nilsson har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat förutsättningarna för att stärka den biologiska bekämpningen av liljebaggen (Lilioceris lilii) och lilla kålflugan (Delia radicum). Han inventerade liljebaggens fiender i tre regioner av södra Sverige och i Stockholm. Fyra arter av parasitsteklar som angriper liljebaggen konstaterades och förekomsten av de olika arterna varierade mellan regionerna. Mellan 21 till 57 procent av liljebaggens larver var parasiterade beroende på region och år.

– Effekten av parasitisteklarna på liljebaggen kan stärkas genom att jorden runt liljorna lämnas orörd under hösten, säger Ulf Nilsson. Då skadas inte det övervintrande stadiet av parasitsteklarna.

Den lilla kålflugans larver gör stor skada på  angripna kålplantors rötter. Tidiga angrepp kan döda upp till 90 procent av plantorna om inga bekämpningsåtgärder vidtas, och det finns få tillåtna kemiska bekämpningsmedel att använda.

Parasitismen på kålflugans larver visade sig öka med 60 procent när parasitsteklarna hade tillgång till nektar från bovete i ett burförsök. Dill och bovete kombinerades med perenna gräs i blomster/gräsremsor inom kålfältet i ett annat treårigt och storskaligt fältförsök. Nektarn från blommorna gav föda åt parasitsteklar, som angriper kålflugans larver, och det perenna gräset erbjöd övervintringsplats åt rovlevande skalbaggar.

Blomster/gräsremsorna medförde inte signifikant ökning av parasitism på lilla kålflugan under respektive säsong – däremot ökade den totala parasiteringen från det första året till det sista, även i kontrolledet. Det kan ha berott på att antalet angripna kålplantor ökade parallellt under samma period, men också på att blomster/gräsremsorna hade stärkt parasitstekelns fältpopulation. Förekomsten ökade av vissa andra naturliga fiender, t.ex. kortvingen Aleochara bipustulata, i närheten av blomster/gräsremsorna, samtidigt som skadeinsektens frekvens inte påverkades.

– Även om bevarande biologisk bekämpning har potential att förbättra förutsättningarna för kålflugans fiender på sikt, bör andra bekämpningsstrategier användas parallellt, säger Ulf Nilsson. Man skulle exempelvis kunna applicera insektspatogena svampar och nematoder tidigt på säsongen för att reducera den första generationen av lilla kålflugan. Den biologiska bekämpningen av den andra generationen av kålflugorna kan också stärkas av blommande växter.
——————————
Hortonom Ulf Nilsson, område växtskyddsbiologi vid SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Conservation biological control of insect pests in two horticultural crops. A study of the cabbage root fly Delia radicum and the lily leaf beetle Lilioceris lilii”. Disputationen avser agronomie doktorsexamen.

Tid: fredagen den 7 oktober klockan 10.00

Plats: Craafordsalen, Navet, Alnarp, SLU

Opponent: Dr Tim Haye, CABI  Europé.   

Mer information
Ulf Nilsson, 040-41 52 6, 076-114 87 32, ulf.nilsson@slu.se
Hemlän: Blekinge
Avhandlingen

SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.

Många vuxna svenska säger att deras konsumtion av frukt och grönsaker ligger i linje med de rekommenderade nivåerna samt har positiva uppfattningar om dem generellt. Men samtidigt har bloggande konsumenter delade åsikter om hur mycket och varför man bör äta frukt och grönsaker.

De drygt 1300 individer som svarade på enkätfrågor rapporterade en genomsnittskonsumtionen som motsvarar fem portioner av frukt och grönsaker per dag. Högst konsumtion rapporterade kvinnor och män födda utanför Sverige samt de respondenter som var fysiskt mest aktiva. Resultaten från samma enkät visar att uppfattningar om frukt och grönsaker är mestadels positiva eller neutrala. Positiva attityder är oftare kopplade till kvinnor, högre konsumtion, högre ålder samt informationssökning om kost och hälsa.  

Frukt och grönsaker intresserar även bloggande lekmän, vars bloggtexter analyserades med hjälp av kvalitativa analysmetoder.

– Mest vanlig bloggartyp, särskilt bland kvinnor, är så kallade ”exhibitionist-bloggare” vilka gärna berättar om sina vardagliga händelser och upplevelser där även matval ingår, säger Anna-Mari Simunaniemi vid Institutionen för kostvetenskap, Uppsala universitet.

Även ”övertalare-bloggare” skriver från egna upplevelser men till skillnad från exhibitionister försöker övertalare tydligt påverka sina läsares kostrelaterade beteende och attityder. Fler män än kvinnor klassifierades som ”auktoritet-bloggare”. Typiskt för dessa är att de vill agera som opinionsbildare genom att förmedla någon annans erfarenheter. Den minst vanliga bloggaren i analysen var förmedlaren som beskrivs som en neutral observatör.

Analys av hur konsumenter kommunicerar om frukt- och grönsakskonsumtion i lekmanbloggar visar att ämnet diskuteras främst från tre perspektiv. I normativ konsumtion motiveras optimala kostval genom fysiologiska mekanismer samt biologiska effekter av specifika nutrienter. Bloggare med intresse mot autentisk konsumtion strävar efter den ursprungliga naturliga dieten, även om uppfattningarna om vad ”naturlig kost” egentligen är varierar mellan olika individer. Den tredje diskursen handlar om altruistisk konsumtion, där etiska frågor lyfts till exempel om hur man genom kostval kan påverka andra människornas välmående, djurrättigheter samt miljön.

Samtliga delstudier i den aktuella avhandlingen är kopplade till delprocesser av dietetikens kommunikation. Studierna kan tillämpas som forsningsmetodologiska exempel på hur dessa högst aktuella fenomen, individualisering av kostval och kommunikation i sociala media, kan studeras. Resultaten kan även användas i planering av hälsokommunikationsprojekt där man vill utgå från konsumentperspektiv och de moderna kommunikationssätten.

För mer information kontakta Anna-Mari Simunaniemi, tel. +358 44 7692 217 e-post: anna-mari.simunaniemi@ikv.uu.se
    
Avhandlingen: Consuming and Communicating Fruit and Vegetables. A Nation-Wide Food Survey and Analysis of Blogs among Swedish Adults

Grupp A-streptokocker är den vanligaste bakterietypen vid halsfluss men orsakar också hudinfektioner som rosfeber. I sällsynta fall ligger dessa bakterier också bakom livshotande tillstånd med blodförgiftning, vävnadsnedbrytning och toxisk chock. Sådana angrepp får ofta ett snabbt förlopp med hög dödlighet trots omfattande intensivvård, vilket ligger bakom populärbenämningen ”mördarbakterier”.

De gifter som anses orsaka de allvarliga tillstånden kallas superantigener och i avhandlingen närstuderas förmågan hos patienters immunförsvar att blockera deras effekt. Genom analys av patienternas antikroppar mot den infekterande bakteriens superantigener i serum insamlat både före, under och efter infektionen följs också utvecklingen av nya antikroppar efter genomgången infektion.

Studierna visar att de personer som från början har låga nivåer av superantigenblockerande antikroppar är mer benägna att utveckla livshotande toxisk chock vid blodförgiftning. Resultaten tyder också på att antikroppsskyddet mot superantigener varierar i sin förmåga att blockera gifterna. I allmänhet förblev antikroppsskyddet mot superantigener svagt också efter infektionen för de patienter som från början saknade skydd. Patienter som behandlades med gammaglobulin, det vill säga antikroppar i koncentrerad form, visade sig få ett gott skydd mot superantigenerna.

Avhandlingen visar också att de infekterande bakteriestammarna skiljer sig när det gäller uppsättningen av gener som kodar för de i dag totalt 11 kända superantigener som förekommer hos grupp A-streptokocker. Genom att fastställa bakteriernas superantigengenprofil kombinerad med karaktären hos ett ytprotein, M-protein, kunde undergrupper av bakterierna identifieras.

Linda Maripuu, som är uppvuxen i Borlänge och numera bosatt i Östersund, har
magisterexamen i molekylärbiologi från Umeå universitet, där hon är doktorand vid Institutionen för klinisk mikrobiologi. Hon kan nås på
mobil 070-249 79 74
e-post linda.maripuu@climi.umu.se

Fredag 7 oktober försvarar Linda Maripuu, Institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Superantigens in Group A Streptococcus: Gene Diversity and Humoral Immune Response (Superantigener hos grupp A-streptokocker: Genetisk diversitet och humoralt immunsvar). 
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal E04, Biomedicinhuset, NUS.
Fakultetsopponent är professor Susan Hollingshead, University of Alabama, Birmingham, USA.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-46454

I dag rapporterar SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och Skogsstyrelsen sina slutsatser till regeringen om hur vi ska få nödvändig kunskap om älgstammen och dess inverkan på skogstillståndet. Förutom avskjutningsstatistik, älgobservationer (Älgobs), spillningsinventering av älg och kalvvikter rekommenderas fyra utökade metoder; flyginventering av älg, åldersstruktur och reproduktion för älg utifrån skjutet material, hälsostatus och genetisk övervakning.

Regeringen uppdrog i år åt SLU, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att föreslå kostnadseffektiva inventeringsmetoder som bör användas rutinmässigt inom älgförvaltningsområdena för att nå erforderlig kunskap om älgstammen samt dess foderresurs och inverkan på skogstillståndet.

För SLU:s räkning har uppdraget handlat om inventeringsmetoder som rör älgen och SLU rekommenderar, efter samråd med Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och en referensgrupp med företrädare för olika intressen, åtta tillförlitliga inventeringsmetoder för älgstammen.

Deluppdraget rapporteras av SLU i form av manualer som kan laddas ned på www.slu.se/algmanual.

Fyra basmetoder rekommenderas att rutinmässigt användas; avskjutningsstatistik för älg, älgobservationer (Älgobs), spillningsinventering av älg och kalvvikter. Vidare rekommenderar SLU att fyra utökade metoder används givet behov och resurstillgång; flyginventering av älg, åldersstruktur och reproduktion för älg utifrån skjutet material, hälsostatus och genetisk övervakning. För kvalitetssäkringen föreslår SLU ett system med sex till nio nationellt representativa referensområden för metodutveckling, kalibrering, uppföljning och utbildning. Professor Göran Ericsson har koordinerat det fakultetsövergripande arbetet inom SLU.

– Grunden för den framgångsrika älgförvaltningen är att den år efter år använder sig av samma inventeringsmetoder och att metoderna är vetenskapligt utvärderade. Gör vi det leder det till ett bra beslutsunderlag som gör det möjligt att ta hänsyn till olika intressen i samhället, säger Göran Ericsson.

– De fyra basmetoderna fungerar, är kostnadseffektiva och är redan i dag det som Sveriges jägare och markägare på ett förtjänstfullt sätt samlar in data med, fortsätter Göran Ericsson.

Inventeringsmetoderna är vetenskapligt utvärderade och kan direkt användas inom ett älgförvaltningsområde (ÄFO). För att underlätta viltförvaltningsdelegationernas (VFD) arbete med det övergripande mål- och uppföljningsarbetet, har SLU i enlighet med uppdraget valt att fokusera på de metoder som kan användas för samtliga älgförvaltningsområden.

Älgförvaltningsområden kommer preliminärt att variera i storlek över landet mellan 50 000 och en miljon hektar. Metoderna är adaptiva vad gäller areal och kan rutinmässigt användas. SLU har också tagit hänsyn till regeringsuppdraget om utbildning i adaptiv älgförvaltning genom att anpassa manualerna så att blir en del av det kommande utbildningsmaterialet.
Skogsstyrelsen har utvecklat nya metoder för foderprognoser samt för inventering av betesskador som är mer anpassade för södra Sverige.

– Det är viktigt att den nya älgförvaltningen får tillgång till beslutsunderlag kring betesskador och om fodertillgång. Det skapar bättre förutsättningar för en älgförvaltning anpassad till förutsättningarna i skogen, säger enhetschef Johan Wester, Skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsen fortsätter arbetet med att färdigställa metoderna  under hösten och slutrapporterar i december.

För ytterligare information: 
Professor Göran Ericsson, SLU tel 070-676 50 12
Viltspecialist Christer Kalén, Skogsstyrelsen, tel 033-48 25 24

Att djurs beteende påverkas av djurets gener är välkänt och så kallade onormala beteenden är inget undantag. Grisar som biter på andra grisars svansar och höns som plockar fjädrar från andra höns är exempel på onormala beteenden som inte bara försämrar lantbrukarens ekonomi, utan som också ses som allvarliga välfärdsproblem, både för de djur som utför beteendet och för dem som drabbas. Trots att svansbitning och fjäderplockning påverkas av miljöfaktorer kan beteendena vara svåra att förebygga, även i mer djurvänliga produktionsmiljöer.

Det är dock inte alla djur på en gård som utvecklar beteendena, vilket tyder på att individuella faktorer hos djuret kan påverka hur benäget det är att utveckla dessa beteenden. Det Emma Brunberg och hennes kollegor har undersökt är hur starkt aktiverade olika gener är i hjärnan hos grisar och höns som utför eller drabbas av svansbitning eller fjäderplockning. Syftet var att undersöka vad det är som gör dessa djur annorlunda i jämförelse med djur som inte utför eller tar emot onormala beteenden.

Hos grisarna visade det sig att det var de djur som varken utförde eller drabbades av svansbitning – trots att de bodde i samma box som svansbitare – som hade ett annorlunda genuttryck* i jämförelse med de andra grisarna i samma stall. Dessa ”neutrala” djur verkar alltså ha egenskaper som gör dem mindre benägna att utföra onormala beteenden som är riktade mot andra djur. Emma Brunbergs slutsats är att man i framtida forskning bör fokusera på varför vissa djur inte utför eller tar emot onormala beteenden, trots att de befinner sig i en miljö som bidrar till att det utvecklas onormala beteenden hos andra individer.

Bland de gener som uttrycktes på ett annorlunda sätt hos neutrala grisar, i jämförelse med övriga griskategorier, fanns gener som i tidigare studier har konstaterats påverka produktionsegenskaper hos gris, undersökande beteende hos människa samt socialt beteende hos både möss och människor. Alla dessa tre funktioner skulle alltså kunna ha stor relevans för utvecklandet av svansbitning. Att sociala egenskaper tycks ha betydelse bekräftas av de beteendestudier som genomfördes.

– De neutrala grisarna utförde och tog emot färre onormala beteenden som var riktade mot andra grisar. De onormala beteendena var i stället riktade mot boxinredningen. Detta skulle kunna vara förklaringen till att de är mindre inblandade i svansbitning, säger Emma Brunberg.

Genom att använda samma metoder i studier av fjäderplockning hos höns undersökte Emma Brunberg och hennes kollegor om liknande biologiska mekanismer påverkar båda beteendena. Resultaten tyder bland annat på att skillnader som rör immunförsvaret kan göra både grisar och höns mer benägna att utveckla svansbitning respektive fjäderplockning.

* I studierna användes ”genexpressionschips” som mäter genuttryck i tusentals gener samtidigt. Genuttrycket är ett mått på hur ”aktiv” en gen är, dvs. hur mycket RNA som kopieras från den.
En längre sammanfattning på svenska finns på s. 63–65 i avhandlingen.
 ———————————————————-
Agronom Emma Brunberg, institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, försvarar sin avhandling Tail biting and feather pecking: using genomics and ethology to explore motivational backgrounds.
Tid: Fredag den 30 september 2011, kl 13.15
Plats: Sal L, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr Bas Rodenburg, Wageningen University, Nederländerna
Mer information: Emma Brunberg, 073-649 21 63, Emma.Brunberg@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf): http://pub.epsilon.slu.se/8319/

Stefan Barath har utsatt unga friska försökspersoner för både ozon och dieselavgaser, var för sig och i sekvens, och sedan studerat vad som händer i deras luftrör och i blodkärl. Bronkoskopier med sköljning för att få fram inflammatoriska celler och ämnen som medverkar i den inflammatoriska processen samt venös ocklusionsunderarmsplethysmografi (ett sätt att mäta blodflödet i armen, se bilden nedan) har använts i jakten på de mekanismer som ligger bakom den ökade sjuklighet och död som man noterat i samband med ökade halter av luftföroreningar.

Vi vet att människor får försämrad astma, KOL [om KOL] och mer kärlkramp och till och med fler hjärtinfarkter när halterna av luftföroreningar ökar, men inte riktigt hur och varför. Vi vet också att barn som växer upp närmare än 500 meter från motorvägar inte utvecklar sina lungor normalt. De börjar alltså på lägre nivå från början och ändå bygger vi stora vägar intill bostadskomplex där framför allt barnfamiljer bor, exempelvis Kolbäcksvägen/E4-Mariestrand i Umeå. Lekplatserna ligger där tiotalet meter från vägen. Detta är väl känt sedan länge, och ändå bryr man sig inte om det. Kunskapen om mekanismerna och vilken del av luftföroreningarna som är skadliga är därför viktiga att ta reda på.

Det har visat sig att den inflammation i luftrören som ozon [om ozon] orsakar förstärks om man också exponeras för dieselavgaser. Vidare visar sig unga friska försökspersoners blodkärl inte klara av att vidga sig eller kunna lösa proppar lika bra efter dieselavgaser, något man sett tidigare när avgaserna kommit från en motor på tomgång. I Stefan Baraths studie användes en motor som programmerats att gå efter ett stadsprogram med gas och broms. En annan viktig information fick man av att exponera försökspersonerna för ozon och sedan se hur blodkärlen reagerade. Blodkärlen påverkades inte alls, tvärtemot vad man tidigare trott. Om ozonet ger en annan typ av påverkan eller bara är skadligt i kombination med partiklar går inte att säga. Tillsammans med tidigare studier inom samma område kan man säga att vi vet att det är partiklarna som ger de negativa hälsoeffekterna.

Stefan Barath har också testat en apparat som används i sjukvården för att se om astmapatienters luftvägsinflammation är tillräckligt behandlad, på unga friska försökspersoner efter exponering för ozon eller dieselavgaser. Man fann en mätbar inflammation efter dieselavgaser men inte efter ozon. Apparaten skulle vara möjlig att använda i forskning för att leta skadliga nivåer på partikulära luftföroreningar. Studien är intressant eftersom den talar för att ozon och dieselavgasers påverkan på luftrören skiljer sig åt, och att man behöver leta mer i mekanismerna bakom detta.

Stefan Barath är uppvuxen utanför Halmstad, läste medicin i Umeå och gjorde AT-tjänsten i Skellefteå. Han arbetar nu som specialistläkare i lungmedicin vid medicincentrum, Norrlands universitetssjukhus. Kontakta honom gärna på
mobiltelefon 0730-63 86 87
e-post stefan.barath@lung.umu.se

Onsdag 5 oktober försvarar Stefan Barath, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, lungmedicin, sin avhandling med titeln Respiratory and Cardiovascular effects of oxidative air pollution (Svensk titel: Effekter av oxidativa luftföroreningar på luftvägar och blodkärl).
Disputationen inleds klockan 9.00 i sal 933, Tandläkarhögskolan (byggnad 1D), Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är Professor H.M. Kipen, Robert Wood Johnson Medical School, Piscataway, New Jersey, USA.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-46533

Fyndet, som presenteras i American Journal of Human Genetics, möjliggjordes genom detaljerad biokemisk utredning av en svensk familj där två barn drabbats av en progredierande hjärnskada och leverpåverkan som inte kunnat förklaras med kända mekanismer. Barnen uppvisade bland annat en störd omsättning av aminosyran metionin. Genom att sekvensbestämma samtliga proteinkodande gensekvenser i familjen – så kallad helexomsekvensering – kunde en gen identifieras, vars funktion passade med den biokemiska avvikelsen. Helexomanalyserna utfördes vid Science for Life Laboratory (SciLifeLab) i Stockholm. Två ytterligare obesläktade familjer kunde sedan identifieras, med samma sjukdomsbild och med mutationer i samma sjukdomsgen.

Fyndet illustrerar styrkan i att kombinera en detaljerad biokemisk utredning av patienter med de storskaliga metoderna för analys av vår arvsmassa som nyligen blivit tillgängliga, för att påvisa nya mekanismer bakom ärftliga sjukdomar. De nya genetiska analysmetoderna innebär kraftigt förbättrade möjligheter att identifiera de skador som ligger bakom ärftliga sjukdomar, något som är en förutsättning för att de drabbade familjerna ska kunna få korrekt information om sin sjukdom. Denna kunskap är också ett nödvändigt första steg i utvecklingen av nya behandlingsmetoder.

Den nyupptäckta sjukdomen, ADK-brist, visar på en oväntad funktionell koppling mellan två kända metabola processer: metionincykeln respektive adenosin/AMP-omsättningen, och belyser därmed en tidigare okänd sjukdomsmekanism. Studien har letts av professor Anna Wedell vid Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet . Anna Wedell är också knuten som forskare och läkare till Centrum för medfödda metabola sjukdomar vid Karolinska Universitetssjukhuset, och Centrum för molekylär medicin (CMM) samt SciLifeLab i Stockholm.

Publikation:  “Adenosine Kinase Deficiency Disrupts the Methionine Cycle Causing Hypermethioninemia, Encephalopathy and Abnormal Liver Function”, Magnus K. Bjursell, Henk J. Blom, Jordi Asin Cayuela, Martin L. Engvall, Nicole Lesko, Shanti Balasubramaniam, Göran Brandberg, Maria Halldin, Maria Falkenberg, Cornelis Jakobs, Desiree Smith, Eduard Struys, Ulrika von Döbeln, Claes M. Gustafsson, Joakim Lundeberg & Anna Wedell, Am J Hum Genet, online 29 September 2011.

Kontaktinformation
För frågor, kontakta:
Professor Anna Wedell
Tel: 073-966 0743
E-post: Anna.Wedell@ki.se

Hur påverkar en revolution ett lands traditioner och historieskrivning? Revolutioner är drastiska omvälvningar i samhället där ett etablerat system ersätts av ett annat – ofta med hjälp av våld, alltid under häftiga former och genom konflikter som gör det svårt för revolutionärer som erövrat makten att ta ett steg eller ens blicka tillbaka.

Den gamla regimens symboler och föreställningar har ingen plats i det nya samhället, men finns ändå överallt och är i vägen när revolutionen vill skapa sin egen hjältehistoria. Samtidigt måste nämligen den nya regimen godkännas av folket, annars får den svårt att behålla styret. Och även om människor i allmänhet delar revolutionärernas politiska mål är de ofta mindre beredda att ge upp sina sedvänjor och traditioner. För att inte isolera sig från dem måste ledarna därför ta till sig en del av det gamla samhällets kulturarv, trots att det representerar just det system man vill bort ifrån.

I boken ”Kejsarens nya kläder Historiebruk och kulturarv under tidigmodern reformation och modern revolution” beskriver historikern Henrik Ågren hur olika regeringar har ställts inför detta problem och hur de har försökt lösa det. Av exempel från bland annat de franska och ryska revolutionerna samt den protestantiska reformationen i 1500-talets Västeuropa framgår att det inte är lätt att balansera mellan ideal och tradition. Hur mycket helgonkult kan en god protestant tolerera? Får en kommunist fira jul? Kan vi ha populära monument kvar om de hyllar den gamla regimens tyranner?

– Även de mest renläriga revolutionärer är tvungna att kompromissa och bevara företeelser de helst velat göra av med. Ideal i sig är svåra att bygga ett samhälle på, hur goda de än är. Den som vill vinna folket måste också ta hänsyn till människors behov trygghet i det gamla, säger Henrik Ågren.

För mer information kontakta Henrik Ågren, tel: 018-4717125, e-post: henrik.agren@hist.uu.se

Läs mer om boken.

Den personcentrerade vården tar sin utgångspunkt i patientens egen upplevelse av situationen och utgår i vårdplanering från den enskilde patientens förutsättningar och hinder, vilket innebär ett partnerskap mellan patienten och vårdgivaren: en är expert på att leva med sjukdomen, den andre expert på sjukdomen i sig. Patientens sociala nätverk involveras också i denna process.

Ledande inom området är Centrum för Person-centrerad vård (GPCC) vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Forskarna inom GPCC har nu i en unik studie jämfört 123 patienter som vårdats för försämrad hjärtsvikt inom den traditionella vården med 125 patienter som vårdats enligt den personcenterade vårdens principer. Syftet var att undersöka om en personcentrerad vård dels kan korta vårdtiden, dels förbättra patientens vardagliga funktionsförmåga, upplevda livskvalitet och återinläggningsfrekvens.

Resultaten visar att patienter som tas omhand utifrån den personcentrerade vårdens principer kortade sin vårdtid med i genomsnitt 2,5 dagar.
–Det motsvarar en förkortad vårdtid med hela 30 procent jämfört med patienter inom den traditionella vården, säger Inger Ekman, professor vid Sahlgrenska akademin och centrets föreståndare.

Trots den kortare vårdtiden visade patienterna i den personcentrerade gruppen ingen försämrad livskvalitet eller ökad återinläggningsfrekvens – däremot en signifikant förbättrad daglig aktivitetsförmåga.

Men studien visar också på svårigheterna med att få sjukvården att ändra perspektiv.

–Vår studie visar att en konsekvent genomförd personcentrerad vård innebär en effektiv vård av god kvalitet. Men bara 60 procent av patienterna fick verkligen en konsekvent personcentrerad vård under hela vårdtiden, säger Inger Ekman.

– Det visar på svårigheten att ställa om vårdkulturen till att i första hand utgå från personen med en sjukdom, och inte sjukdomen hos en person. Den stora utmaningen blir att bryta med sjukvårdens traditionella och rigida strukturer.

Studien, som publiceras i ansedda Euorpean Heart Journal, är den hittills största kontrollerade studie som utvärderat vårdformens effekter för patienter med försämring av kronisk hjärtsvikt. Inger Ekman hoppas att studien ska utgöra ett första steg mot ett paradigmskifte, där den evidensbaserade vården kan kombineras med patientens sjukberättelse och kunskap om sitt tillstånd.

Göteborgsforskarna förbereder redan en ny undersökning, där de ska studera vilken effekt en personcentrerad vård har för patienter med akut kranskärlssjukdom.

Studien ”Effects of person-centred care in patients with chronic heart failure – the PCC-HF study” publiceras i ansedda tidskriften European Heart Journal.

Kontaktinformation
Kontakt Inger Ekman, Institutionen för vårdvetenskap och hälsa och föreståndare för Göteborgs universitets Centrum för Person-centrerad vård (www.GPCC.gu.se) 031- 786 3711 0739-815765 inger.ekman@gu.se