Eftersom det tar tid att producera vaccin mot ett nytt pandemisk virus, blir antivirala läkemedel riktade mot virusets ytproteiner M2 (adamantaner) och neuraminidas (Relenza® /zanamivir samt Tamiflu®/oseltamivir) det enda som finns att tillgå. Resistens mot adamantaner har utvecklats väldigt snabbt varför zanamivir och oseltamivir återstår som
den enda specifika åtgärden mot pandemisk influensa. På senare tid har forskningen dock visat att det också finns oseltamivir-resistenta varianter av det humana säsongsinfluensaviruset H1N1.
Goran Orozovic har i sin avhandling undersökt om resistensmutationer mot de antivirala medel kan hittas i proteinet neuraminidas hos fågelinfluensa. Han har analyserat RNA-sekvenser från virus isolerade i Ottenby på Öland och från NCBI databas. Omkring 2 procent av NCBI-sekvenserna och 6 procent av sekvenserna från Ottenby visade sig innehålla resistensmutationer. Analyser visade att ett H12N3 mutantvirus var fullständigt resistent mot de antivirala läkemedlen. Det är första gången ett lågpatogent aviärt influensavirus, som är resistent mot både zanamivir och oseltamivir, har rapporterats i en vetenskaplig studie.
– Det är av yttersta betydelse att fortsätta med så kallad influensaövervakning när det gäller aviär influensa hos vilda fåglar, menar Goran Orozovic. Fågelinfluensaviruset förändras konstant och sådana förändringar kan vara farliga för människor. Övervakningsprogrammen underrättar myndigheterna om cirkulerande fågelinfluensavirus i syfte att motarbeta sjukdomen. Det är också angeläget ta fram flera nya läkemedel mot influensavirus och att utveckla teknologier för snabbare och effektivare produktion av influensavaccin, avslutar han.
Orozovics arbete visade också att större användning av antivirala läkemedel kan innebära ökade koncentrationer av dessa substanser i miljön och möjligen deras ackumulering i vilda fåglar. Därför finns det oro för att antiviralresistenta subtyper av influensavirus kan bli fler i vilda fåglar och att de skulle kunna överföras till människor som nya pandemiska subtyper.
Goran Orozovic är född i Zenica, och uppvuxen i Banja Luka i före detta Jugoslavien. Han kom till Sverige 1996 och tog sin magisterexamen vid Högskolan i Kalmar 2004, innan han påbörjade sina doktorandstudier vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Resistance to neuraminidase inhibitorsin influenza A virus isolated from mallards” försvarades den 8 april, 2011 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent var professor Sigvard Olofsson, Göteborgs universitet
För mer information kontakta Goran Orozovic, telefon: 0480-44 67 47 eller e-post: goran.orozovic@lnu.se
Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se
Virusinfektioner i ögat är ett stort problem i många delar av världen, speciellt i tätbefolkade områden. Varje år drabbas miljontals människor av dessa infektioner, vilket i sin tur leder till stora samhällsekonomiska förluster. Ett antal virus från flera olika virusfamiljer har förmåga att infektera ögat, t.ex. medlemmar av adenovirus-, picornavirus- och herpesvirusfamiljerna.
Tre adenovirustyper: 8, 19 och 37, orsakar den allvarliga ögoninfektionen epidemisk keratokonjuktivit (EKC). EKC går normalt sett över inom ett par veckor, men i vissa fall kan synnedsättningen dröja kvar i veckor eller månader. Även permanent synnedsättning har rapporterats.
Akut hemorrhagisk konjunktivit (AHC) orsakas framförallt av två medlemmar av picornavirusfamiljen: enterovirus 70 (EV70) och coxsackievirus A24 variant (CVA24v). Förutom symptom i ögonen kan man även drabbas av feber, huvudvärk och inflammation i övre luftvägarna. EV70 och CVA24v orsakar epidemiska utbrott av AHC men även pandemier. I dagsläget finns ingen medicinsk behandling för ögoninfektioner som orsakats av adeno- eller picornavirus.
Kolhydraten sialinsyra har tidigare identifierats som den struktur på cellytan som adenovirus typ 37 (Ad37) binder till. Eftersom det inte finns någon antiviral behandling av EKC så har Emma Nilsson utvärderat den virus-hämmande effekten av sialinsyrebaserade molekyler. Resultaten från dessa studier visar tydligt att multivalenta molekyler (en molekyl med flera sialinsyror kopplade till en bärare) hämmar Ad37-orsakade ögoninfektioner mycket bra i laboratoriemiljö (in vitro).
Vidare har Emma Nilsson kartlagt den exakta strukturen hos den sialinsyre-innehållande receptorn. Den struktur som hon tillsammans med sina medarbetare identifierat innehåller totalt sex kolhydrater varav två sialinsyror, som EKC-orsakande adenovirus binder effektivt till.
Emma Nilsson har även identifierat kolhydraten sialinsyra som receptor för ytterligare ett ögonvirus (CVA24v). Resultaten från dessa studier kan förhoppningsvis bidra till utveckling av nya antivirala läkemedel för behandling av virus-orsakade ögoninfektioner.
Emma Nilsson är doktorand vid Institutionen för klinisk mikrobiologi, virologi.
Fredag 13 maj försvarar Emma Nilsson, Institutionen för klinisk mikrobiologi, virologi sini avhandling med titeln Cellular receptors for viruses with ocular tropism (Svensk titel: Cellulära receptorer för virus med ögontropism).
Disputationen äger rum klockan 13.00 i hörsal Major Groove, Institutionen för molekylärbiologi.
Fakultetsopponent är professor Eric J. Kremer, Institut de Génétique Moléculaire de Montpellier, Frankrike.
Läs hela eller delar av avhandlingen.
Hälften av Sveriges dricksvatten kommer från naturligt eller konstgjort grundvatten och de största grundvattentillgångarna finns i rullstensåsar. När föroreningar upptäcks i grundvatten handlar det ofta om BAM*, en mycket stabil nedbrytningsprodukt som härrör från det sedan mer än tjugo år förbjudna ogräsmedlet Totex. Detta preparat användes inte på åkermark, men det spreds i stora mängder på annan mark som skulle hållas ogräsfri, och sipprar nu långsamt ned genom marklagren.
Martin Bergvall har i sitt doktorsarbete använt fältmätningar och beräkningsmodeller för att utvärdera hur vattenlösliga föroreningar sprids i Umeå kommuns dricksvattentäkt. Arbetet bygger på flera års studier i rullstensåsen mellan Piparböle f.d. plantskola och Forslunda vattenverk. Detta vattenverk levererar huvuddelen av Umeå kommuns dricksvatten och råvattnet kommer från både naturligt och konstgjort grundvatten.
Genom att mäta halterna av BAM på olika djup i marken vid plantskolan och i åsvattnet på olika avstånd från denna plats har Martin Bergvall kartlagt hur ämnet transporterats och brutits ned sedan 1970- och 1980-talen, då Totex användes på plantskolan, och fram till idag. Med hjälp av matematiska beräkningsmodeller har han även gjort prognoser för framtida förekomster i grundvattnet. Trots att användningen av Totex var relativt begränsad visar avhandlingen att BAM-halterna har överskridit Livsmedelsverkets gränsvärde för tjänligt dricksvatten under flera decennier i delar av åsen.
En viktig del i avhandlingsarbetet var att utarbeta strategier som säkerställer att vattnet i Forslunda håller dricksvattenkvalitet i framtiden. Beräkningsmodellerna visar hur föroreningarna lakas ned genom marklagren vid den gamla plantskolan och sedan sprids nedströms i en plym när de möter grundvattnet. Enligt Martin Bergvall behövs två åtgärder för att komma till rätta med problemet. Den ena är att använda anlagda ”spärrbrunnar” intill plantskolan, varifrån förorenat vatten kan pumpas bort. Den andra är att ”styra bort” föroreningsplymen från vattenverket genom att reglera flödet till de infiltrationsdammar som används för att skapa konstgjort grundvatten i åsen. På detta sätt kommer alla uttagsbrunnar att kunna ge ett opåverkat dricksvatten.
Resultaten är intressanta för alla kommuner som hämtar dricksvatten från grundvattentäkter.
* BAM = 2,6-diklorbensamid
———————————————————–
Civilingenjör Martin Bergvall, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, försvarar sin avhandling Hydrogeological modeling to improve remediation strategies for a drinking water aquifer contaminated by an aqueous phase liquid.
Tid: Fredag den 6 maj 2011, kl 10.00
Plats: Sal Björken, SLU, Umeå
Opponent: Professor Richard Martel, Institut National de la Recherché Scientifique, Center – Eau Terre Environnement, Quebec, Kanada
Mer information: Martin Bergvall, 090-10 66 44, martin.bergvall@tyrens.se
Martin Bergvall är anställd på Tyréns AB och har varit industridoktorand vid SLU:s institution för skogens ekologi och skötsel. Doktorandstudierna har utförts inom utvecklingsklustret MCN – Marksaneringscentrum i Norr – i samarbete mellan SLU, Tyréns AB samt FOI, avdelningen för CBRN-skydd och säkerhet.
Länk till avhandlingen (pdf):
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/pressmeddelanden/ [Ref 3]
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.
Det är i kalkyler under tidiga skeden av ett byggprojekt som kostnadsberäkningarna för tunnelbyggen blir fel, t ex Citytunneln och tunneln under Hallandsåsen. Peter Lundman, teknologie doktor, har i en avhandling vid Luleå tekniska universitet bl a gjort ett flertal fallstudier av tunnelprojekt i Sverige.
– Jämför man tidiga kostnadsberäkningar med slutsummor hittar man nästan alltid en fördyring och inte sällan är den stor, vilket innebär att det finns mycket som kan förbättras säger Peter Lundman som nyligen doktorerat vid Luleå tekniska universitet.
Peter Lundman arbetar f n som tf teknikchef för stora projekt vid Trafikverket. Han tog sin examen i Bergmekanik vid Luleå tekniska universitet 1992 och har sedan dess varit engagerad i stora byggen, t ex Götatunneln. 2001 blev han anställd vid Banverket och har bl a jobbat med Citytunneln och tunneln under Hallandsåsen.
En stor del av underlaget i Peter Lundmans avhandling kommer från fallstudier av ett 20- tal undermarksprojekt i Sverige och intervjuer med projektledare, konsulter och entreprenörer. I sin forskning pekar han på två unika förutsättningar för tunnlar som gör tidiga kalkyler osäkra, varav den första handlar om geologi.
– De geologiska osäkerheterna är stora, vill man bli bättre borde man generellt sett investera mer i undersökningar, alternativt borde osäkerheterna avspeglas i kostnadsbedömningarna, säger han.
Säkerhetsaspekter för tunnlar vid underjordsbygge är en annan osäkerhetsfaktor som är svår att kalkylera med i kostnadsberäkningar enligt Peter Lundman. De är både svårbedömda och kostsamma på grund av det slutna rummet och påverkas dessutom av såväl föreskrifter som externa parter. Han efterlyser en kunskapsbank med analys av genomförda projekt som kan användas vid kalkyler av nya projekt.
– Får vi till det arbetssättet så har vi en förbättringsplattform som kan ge både bättre kalkyler och därmed begränsa många problem, säger han.
Den undersökta skallen kommer från området Bulldog Shale nära staden Marree i södra Australien. Skallen tillhör en Platypterygius som hör till djurgruppen ichthyosaurer. Ichthyosaurerna var jättelika marina reptiler som levde för ungefär 120 miljoner år sedan. De var snabba simmare som främst jagade fisk och bläckfisk-liknande djur. En vuxen Platypterygius blev mellan fem och sex meter lång. Huvudet var nästan två meter långt.
När dessa djur levde satt den Australiska kontinenten fortfarande ihop med Antarktis och sträckte sig över den södra polcirkeln. Havet som täckte det som nu är Australien var kallt och kanske stötte Platypterygius då och då på isberg.
Den undersökta skallen återfanns i många mindre delar som sattes ihop i ett laboratorium. På käkens undersida syns märken efter läkta bitskador vilket visar att djuret överlevde attacken. Det finns väldigt få liknande fynd dokumenterade.
– Detta enskilda fynd är viktigt eftersom det ger oss ledtrådar till detta utdöda djurs sociala beteende, säger Benjamin Kear, forskare i paleobiologi vid Uppsala universitet.
Forskarna har med hjälp av märkena efter det attackerande djurets tänder kunnat konstatera att den undersökta Platypterygius en inte blivit biten av ett större rovdjur eller av något av det djur som den själv jagade för föda. Däremot stämmer bitmärkena väl överens med tänderna hos en Platypterygius. Det verkar alltså som om djuret hamnat i strid med en artfrände.
Bett i ansiktet är vanligt bland djur idag och är ofta inte tänkta att döda utan att låsa motståndarens käkar. Storleken på den undersöka skallen visar att det rörde sig om en fullvuxen Platypterygius och enligt forskarna kan striden som ledde till skadorna ha handlat om mat, territorium eller parningspartner.
För mer information, kontakta: Benjamin Kear, tel: 018-471 2738, e-post: benjamin.kear@geo.uu.se
(pratar engelska)
Läs artikeln i Acta Palaeontologica Polonica [Ref 1].
MARIA ZAMMIT and BENJAMIN P. KEAR
Zammit, M. and Kear, B.P. 201X. Healed bite marks on a Cretaceous ichthyosaur. Acta
Palaeontologica Polonica 5X (X): xxx-xxx. doi:10.4202/app.2010.0117
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
I sin avhandling har Östen Axelsson utarbetat en ny psykologisk modell för hur estetisk upplevelse uppstår, och driver tesen att informationsbelastning är nyckelfaktorn bakom estetisk upplevelse. Avhandlingens slutsatser har stor betydelse för personer verksamma inom estetiska yrken, formgivning och produktutveckling.
– Formgivare och liknade yrkespersoner har vanligen en väl utvecklad kapacitet att bearbeta information inom sitt eget område, säger Östen Axelsson. Detta leder i regel till en strävan mot det komplexa, då det enkla känns allt för banalt och tråkigt. Om formgivaren drivs av sin egen smakuppfattning finns en uppenbar risk att denne med tiden utvecklar ett formspråk som är främmande för de flesta konsumenter, vilket kan väcka avsmak, eller rentav avsky.
Ett exempel är impressionisternas måleri. När detta lanserades i slutet av 1800-talet väckte det stark avsmak. Idag mer än 100 år senare har vi vant oss vid detta formspråk och uppskattar till exempel Claude Monets näckrosmålningar.
Om en person har hög förmåga att bearbeta information minskar informationsbelastningen. Informationsbelastning väcker i sin tur våra känslor till liv. Låg informationsbelastning upplevs som tråkigt, medan moderat informationsbelastning är behaglig. När komplexiteten sedan ökar väcker den ökande graden av belastning vårt intresse, för att därefter leda till ett starkt obehag om belastningen överstiger vår kapacitet att bearbeta informationen.
– Den stora faran uppstår då formgivning blir ett självändamål. Då kan formspråket lätt spåra ur, säger Östen Axelsson. Formgivning måste alltid underordna sig föremålens funktion eller ändamål, till exempel när det gäller bruksföremål, arkitektur eller grafisk formgivning.
Konstnären må vara fri, men formgivaren måste vara lyhörd inför målgruppen, för att lyckas i sitt yrke.
Avhandlingens namn: Aesthetic Appreciation Explicated
Ytterligare information:
Östen Axelsson, tfn 08-530 602 89, e-post osten.axelsson@decorumcommunications.se
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 50 000 studenter och 6 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.
Studien, som är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Handelshögskolan, publiceras i PLoS Biology. Den utgår från det allmänmänskliga beteendet att reagera med aggressivitet när en annan människa agerar orättvist och därmed bryter mot normen att verka för gruppens bästa. Forskarna lät 35 försökspersoner spela ett ekonomiskt rättvisespel (Ultimatumspelet). Spelet går ut på att en person föreslår för en annan hur en bestämd summa pengar ska fördelas mellan dem båda. Personen som får förslaget kan tacka ja till fördelningen och då realiseras förslaget. Men personen kan också tacka nej till förslaget, vilket innebär att ingen av deltagarna får några pengar.
– Om summan som ska fördelas är 100 kronor och förslaget blir 50 kronor vardera så tackar alla ja till detta, eftersom det upplevs som rättvist. Men om förslaget är att du får 20 kronor och jag tar 80 kronor så upplevs det som orättvist. I ungefär hälften av fallen slutar det med att den som får det ojämnt fördelade förslaget tackar nej till hela uppgörelsen även fast det kostar dem 20 kronor. På det sättet straffar de personen som gav det orättvisa förslaget trots att de själva förlorade på det, säger Katarina Gospic, läkare.
Genom att mäta försökspersonernas hjärnaktivitet med MR-kameran under spelets gång kunde forskarna se att det område i hjärnan som styr dessa ekonomiska beslut återfinns i amygdala. Amygdala är en evolutionsmässigt äldre och därmed mer primitiv del av hjärnan som styr känslor av vrede och rädsla. Tidigare forskning har gjort gällande att förmågan att analysera och fatta beslut av ekonomisk karaktär återfinns i hjärnbarkens pannlober.
I den nu aktuella studien fick försökspersonerna antingen det lugnande läkemedlet oxazepam eller sockerpiller (placebo) samtidigt som de spelade rättvisespelet. Det visade sig då att de försökspersoner som fått lugnande läkemedel hade lägre aktivitet i amygdala samtidigt som de var mer benägna att acceptera en orättvis fördelning av pengarna. Detta trots att de på direkt förfrågan fortfarande upplevde förslagen som lika orättvisa.
I kontrollgruppen som bara fick sockerpiller var benägenheten att reagera med aggressivitet och straffa personen som föreslagit den orättvisa fördelningen av pengar direkt kopplad till ökad aktivitet i amygdala. Det fanns också en skillnad mellan könen, där män reagerade mer aggressivt på orättvisa förslag än kvinnor, med motsvarande skillnad i aktivitet i amygdala. Denna skillnad mellan könen återfanns inte i gruppen som fick lugnande läkemedel.
– Det är ett oerhört intressant resultat som visar att det inte bara är processer i hjärnbarken som avgör den här typen av ekonomiska rättvisebeslut, som man tidigare trott. Men våra fynd kan också ha etiska implikationer eftersom användning av vissa läkemedel helt uppenbart kan påverka vardagens beslutsfattande, säger professor Martin Ingvar.
Publikation: “Limbic Justice – Amygdala Involvement in Immediate Rejection in the Ultimate Game”, Katarina Gospic, Erik Mohlin, Peter Fransson, Predrag Petrovic, Magnus Johannesson & Martin Ingvar, PLoS Biology 9(5): e1001054, online 3 may 2011, doi:10.1371/journal.pbio.1001054.
Bild: Katarina Gospic, foto av William Ravaine
Kontaktinformation
För frågor, kontakta:
Katarina Gospic, läkare, doktorand
Tel: 08- 524 832 38 eller 073 97 44 026 E-post: Katarina.gospic@ki.se
Martin Ingvar, professor
Tel: 08-52483270 eller 070-4841247
E-post: martin.ingvar@ki.se
Mitokondrier brukar kallas cellens kraftverk eftersom de omvandlar energi i näringsämnen till en form som kroppen kan använda. För att fungera behöver mitokondrierna bilda nya proteiner, något som sker i deras ribosomer.
En forskargupp vid Karolinska Institutet och Max Planck Institute for Biology of Ageing har upptäckt att ett protein, MTERF4, tillsammans med ett annat protein, NSUN4, bildar ett komplex som styr hur ribosomerna i mitokondrierna bildas och fungerar. Hos möss som saknar MTERF4 bildas inga fungerande ribosomer i mitokondrierna med försämrad energiproduktion som följd.
– Nedsatt mitokondriefunktion är inblandat i flera ärftliga sjukdomar, normalt åldrande och åldersassocierade sjukdomar. Grundläggande kunskap om hur mitokondriefunktionen regleras kan därför komma att få stor klinisk betydelse i framtiden, säger Nils Göran Larsson som har lett studien tillsammans med Claes Gustafsson.
Forskargruppen har tidigare upptäckt liknande reglermekanismer i mitokondrien som har visat sig ha samband med utvecklingen av diabetes.
Publikation: “MTERF4 regulates translation by targeting the methyltransferase NSUN4 to the mammalian mitochondrial ribosome”, Yolanda Cámara, Jorge Asin-Cayuela, Chan Bae Park, Metodi D. Metodiev, Yonghong Shi, Benedetta Ruzzenente, Christian Kukat, Bianca Habermann; Rolf Wibom, Kjell Hultenby, Thomas Franz, Hediye Erdjument-Bromage, Paul Tempst, B. Martin Hallberg, Claes M. Gustafsson & Nils-Göran Larsson, Cell Metabolism, online 3 May 2011.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor Nils-Göran Larsson
Institutionen för laboratoriemedicin
Tel: 08-524 830 39 eller 070-209 7155
E-post: Nils-Goran.Larsson@ki.se
Efter kommunismens fall har städerna förändrats i de forna öststaterna. Dominika V. Polanska har i sitt avhandlingsarbete sökt svar på frågor om bostadssegregation och de allt mer populära inhägnade bostadsområdena i polska städer.
Syftet med Dominika V. Polanskas avhandlingsarbete har varit att studera städernas förändring och segregationsprocesser efter kapitalismens intåg i Polen. Fokus ligger på den polska staden Gdansk och olika grannskap i staden – deras uppkomst och utveckling sedan kommunismens fall. Dominika V. Polanska har också studerat den polska debatten kring inhägnade boendeformer och den nationella lagstiftningen kring bostadsfrågor. Genom att undersöka lagar och regleringar och peka ut luckor och svagheter har hon sökt skälen till det inhägnade boendets popularitet samt den ”paralyserade” stadsplaneringen i landet.
Många fundamentala förändringar har ägt rum i de postkommunistiska samhällena sedan 1989 och kommunismens fall. De år som följde kollapsen präglades av privatisering av marknader som tidigare styrts av staten, vid sidan om mer eller mindre dramatiska förändringar av politiska, sociala och ekonomiska strukturer.
Postkommunistiska städer har sedan kommunismens fall blivit platsen där dessa förändringar kan skådas tydligast. Tjugo år efter murens fall fortsätter boendesegregationen i städerna att öka och koncentrationen av både fattigdom och välstånd blir allt tydligare i stadslandskapen.
– I min forskning har jag sett att kontrasten mellan äldre och slitna bostadsområden och moderna inhägnade bostadskomplex förstärkts sedan kommunismens fall. Från och med 2007 är majoriteten av nybyggda bostäder på den polska bostadsmarknaden uppförda bakom murar, stängsel eller kameror. En parallell trend är att äldre bostadsområden har låtits förfalla, säger Dominika V. Polanska.
I en av studierna har hon undersökt ett förfallet bostadsområde i stadens centrum och varför området, trots att det gränsar till de representativa och turisttäta delarna av stadskärnan, låtits förfalla. Materialet i studien bygger på intervjuer med boende och tjänstemän, officiella dokument och rapporter samt artiklar i media.
Parallellt med de äldre bostadsområdenas gradvisa förfall finns en tydlig tendens i många polska städer av de inhägnade grannskapens intåg på bostadsmarknaden och spridning till medelklassen. Men bristen på forskning i Polen kring dem är påtaglig.
– Jag har velat undersöka hur dessa bostadsområden eller bostadskomplex utformas och varför människor väljer att flytta dit. Det har jag gjort genom intervjuer och en enkät med boende i inhägnade grannskap. De boende menar att de flyttat till dessa områden på grund av att de känner sig säkrare där. Samtidigt lyfter de fram betydelsen av hög standard och andra bekvämligheter som dessa boendeformer har att erbjuda. Det här är viktiga krav som ställs av Polens växande medelklass, säger Dominika V. Polanska.
Dominika V. Polanska är doktorand i sociologi vid Södertörns högskola och vid Stockholms universitet.
Spikningsceremoni äger rum i Södertörns högskolebibliotek den 3 maj kl 15.00.
Avhandling: ”The emergence of enclaves of wealth and poverty – A sociological study of residential differentiation in post-communist Poland”.
Disputation sker den 20 maj kl. 10.00-12.00 på Södertörns högskola i rum MB505 (på engelska).
Opponent: Chris Pickvance, Professor, School of Social Policy, Sociology and Social Research, Kent University.
Professor Chris Pickvance är en internationellt framstående forskare inom den ”nya urbana sociologin”. Han har skrivit teoretiska verk om kopplingen mellan makro- och mikroperspektiv, särkilt med tonvikt på urban socialpolitik. Han har forskat empiriskt om urbana protester, Östeuropas urbana realiteter vad gäller bostadssituationen samt implementeringen av miljöpolitiken.
____________________________________________________
Södertörns högskola är ett ungt och dynamiskt lärosäte med unik profil, beläget i Flemingsberg i södra Stockholm. Vid högskolan bedrivs kvalificerad forskning. Särskilt starka forskningsområden är Östersjö- och Östeuropaforskning, samtidshistoria, institutionell förändring i det moderna samhället, interreligiösa relationer, genusstudier, kritisk kulturteori, estetik och miljövetenskap.
Ett mångvetenskapligt arbetssätt är utmärkande för högskolan. Samverkan över ämnesgränserna betonas för att nå nyanserad kunskap om komplexa samhälleliga fenomen. Verksamheten vid Södertörns högskola genomsyras av ledorden mångvetenskap, mångkulturalitet och medborgerlig bildning.
Kontaktinformation
Kontakt: dominika.polanska@sh.se, tel: 08-608 46 29 eller: 070-7755259.
Syftet med avhandlingen är att undersöka hur sökbaserade tekniker kan fungera som stöd i beslutsprocesser och bidra till att kontrollera variationer i verifiering och validering, vilket indirekt kan förbättra programvarukvalitet.
Verifiering och validering av programvara är viktigt för att uppnå programvarukvalitet, men aktiviteterna inom detta område utgör också en stor del av kostnaderna när man utvecklar programvara. Därför är all stöd i verifiering och validering av programvara en prioriterad och nödvändig verksamhet med tanke på kraven att ständigt leverera mer funktionalitet på kortare tid med bibehållen kvalitet. För att detta ska vara möjligt måste beslut som påverkar programvarukvalitet, som tex hur man skall fördela test, utveckling, testscheman och beslut om när man ska sluta testa, vara så stabila och exakta som möjligt.
I sin avhandling presenterar Wasif Afzal nuläget inom området och jämförande utvärderingar av olika sökbaserade tekniker på stora projekt (industriella och öppen källkod). Han presenterar också relevanta, metodologiska undersökningar och visar på att sökbaserade tekniker konsekvent ger konkurrenskraftiga resultat i jämförelse med befintliga tekniker. Han visar också att sökbaserade tekniker kan tillämpas över ett större urval av beslutssituationer än andra befintliga alternativ. Detta i sin tur borgar för möjligheten att på sikt automatisera mer aktiviteter vid programvaruutveckling.
Disputationen, som sker på engelska, är öppen för allmänheten.
Tid: 5 maj, kl. 13:15
Plats: sal J1650, Hus J, BTH, Campus Gräsvik, Karlskrona
För ytterligare information kontakta Wasif Afzal, som är engelsktalande, på telefon 0455-38 58 40 alt. hans handledare Richard Torkar på telefon 0445-38 58 09. Se även www.bth.se
Blekinge Tekniska Högskola, BTH, är en av Sveriges tydligast profilerade högskolor med visionen att vara en globalt attraktiv kunskapscommunity inom tillämpad IT och innovation för hållbar tillväxt. Här samsas teknik med ekonomi, samhällsvetenskap, hälsa och vård samt kultur och kommunikation. BTH bedriver utbildning och forskning på hög internationell nivå där lärandet står i centrum för såväl studenten, läraren som forskaren.
Blekinge Tekniska Högskola startade 1989 och har idag fler än 8 000 registrerade studenter och drygt 550 anställda. BTH fick 1999 universitetsstatus inom vetenskapsområdet teknik, och bedriver forskarutbildning inom områdena IT med tillämpningar och Planering och management.
Vårt huvudcampus ligger i Karlskrona där verksamheten inryms i nya lokaler med havet som närmaste granne. BTH:s campus i Karlshamn ligger även det vid havet.
Utmärkande för BTH är det nära samarbetet med näringsliv och samhälle vilket genomsyrar både forskning och utbildning på såväl regional, nationell som internationell nivå. Forskning utgör en tredjedel av vår verksamhet.
Sedan den 1 september 2008 är BTH en klimatneutral högskola.
Besök oss gärna på www.bth.se
Kraftigt ökande sälbestånd är tillsammans med hotade fiskbestånd och logistikproblem huvudorsakerna till att det kustnära och småskaliga fisket i Sverige har minskat under de senaste årtiondena. När sälarna blir fler blir också skadorna de orsakar på fångst och redskap mer kännbara. Att sälsäkra fångstredskapen har därför stor ekonomisk betydelse.
– Idag finns det alternativa sälsäkra redskap på marknaden som utvecklats i samarbete mellan forskare och fiskare. Men för att vidareutveckla redskapen måste vi lära oss mer om hur sälarna beter sig i förhållande till dem. Genom att filma sälsäkra fällor har vi sett att vissa sälar specialiserat sig på att attackera sådana redskap, säger Sara Königsson på institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet som studerat säl och fiske vid Fiskeriverkets kustlaboratorium.
Sälvärldens huliganer jagar vid sälsäkra redskap
Så är det med push-up-fällan som tagits fram för det småskaliga lax- och sikfisket i Östersjön. Fällan har ett sälsäkert fiskhus där fångsten samlas i skydd för sälen. Trots det har sälskadorna i laxfisket inte upphört helt. Vissa sälar har helt enkelt överlistat redskapet. Genom att filma de sälar som jagar fisk intill fiskhuset kunde forskarna identifiera tio sälar som specialiserat sig på att jaga i fällan och som återkom vid flera tillfällen under en längre tidsperiod.
– När vi nu vet att det bara är vissa sälar som står för skadegörelsen finns en möjlighet att begränsa skadorna i ett område genom att ta bort just de individerna.
Torskburar en bra lösning
Småskaligt fiske med burar är ett annat exempel på skonsamt fiske som går att säkra från sälens angrepp. Ett av projektets delmål har varit att studera om burfiske kan vara ett alternativ till garnfiske, om det är möjligt att fånga kommersiella fångster av torsk med bur. De torskburar som tagits fram är betade redskap precis som krokfisket.
– Burarna ger lika stora fångster som garn ger i ett säldrabbat område, maskstorleken gör dem selektiva och de har en liten miljöpåverkan. I och med att fångsten tas upp levande är den av god kvalitet och ger bra betalt. Men fångsterna i betade redskap påverkas av många faktorer. Ström, temperatur, bottentopografi med mera har troligen en viktig funktion, liksom tillgången på föda och fiskens lekmognad. Men ännu vet vi inte riktigt säkert vilka faktorer som påverkar fångsterna mest, säger Sara Königson.
Forskningen har bedrivits från Hudiksvall i norr till Simrishamn i söder.
Avhandlingen Seals and fisheries: a study of the conflict and some possible solutions försvarades framgångsrikt vid en disputation den 29 april. Handledare: Sven-Gunnar Lunneryd.
Länk till avhandlingen:
Se hur säl hugger fisk innanför gallret på sälsäkert redskap.
Se fler filmer på säl som angriper fisk och fångstredskap på GU:s Youtube-kanal
Kontaktinformation
KONTAKT:
Sara Königson, institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet samt
Kustlaboratoriet på Fiskeriverket
0702- 21 59 15
0523- 187 09
sara.konigson@fiskeriverket.se
Bildtext: En gråsäl jagar en lax ända in till fiskhuset där den inte kan komma åt den. I ingången till fiskhuset där fångsten samlas sitter ett sälgaller som släpper igenom laxen men inte sälen. Foto: Sara Königson
Som förklaring till att kvinnor inte avancerar till högre positioner anges ibland att det saknas kvinnor. Vad gäller åtminstone universitet och högskolor stämmer inte detta.
I sin studie har Caroline Berggren, forskare vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, följt nästan 600 forskarstuderande, födda 1948, 1953 och 1967. Studien visar att det är kvinnorna som i hög grad stannar kvar inom akademin.
– Den mest troliga förklaringen till att männen lämnar högskolan och till att kvinnorna stannar där är de olika ämnesområden inom vilka män och kvinnor verkar, säger Caroline Berggren.
Kvinnor har utökat sina ämnesval inom akademin, från att ha varit vanliga inom humaniora, till att nu utgöra en stor andel inom samhällsvetenskap, medicin och till viss del inom naturvetenskap. Männen dominerar inom teknik och naturvetenskap. Kvinnorna som studerat samhällsvetenskap, humaniora och medicin är i större utsträckning hänvisade till offentlig sektor när det gäller tjänster.
– Män har fler alternativ. Det är inte enbart den dåliga löneutvecklingen som avgör för dem. Troligen bidrar också den ständiga konkurrens som råder inom akademin för att få forskningsmedel och de allt större kraven på att prestera, både vad gäller antalet studenter som ska undervisas och antalet artiklar som ska skrivas, säger Caroline Berggren.
Studien innehåller också uppgifter om lönenivån för forskarstuderande och disputerade. Männen har, oavsett vilken disciplin de studerat inom, högre lön än kvinnorna. Detta förklaras dels av att männen verkar inom sektorer på arbetsmarknaden som har en högre lönenivå, dels av att det är betydligt fler män som varit yrkesverksamma länge och därför hunnit uppnå en högre lönenivå.
Trots att fler kvinnor stannar kvar i akademin avancerar de i lägre grad än männen. I en annan aktuell rapport, Forskarkarriär för både kvinnor och män?, från Högskoleverket i april, konstateras att fler män än kvinnor når professorsgraden efter att de tagit doktorsexamen. Dagens professorskår utgörs av 80 procent män och 20 procent kvinnor. Skillnaderna mellan könen där minskar dock, men långsamt.
Rapporten visar att kvinnliga forskare publicerar färre vetenskapliga artiklar än sina manliga kollegor, vilket är av betydelse för den vetenskapliga karriären. Skilda forskningsvillkor anges som en orsak, där akademins kvinnor bland annat har sämre resurser och nätverk än männen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Caroline Berggren, 031-7862061, caroline.berggren@ped.gu.se
Man räknar med att ungefär 1,6 miljarder människor i världen är överviktiga eller feta, och över femtio procent av den vuxna delen av befolkningen i USA och Europa faller inom denna kategori. Den nu aktuella studien, som letts av Weili Xu vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, bekräftar tidigare resultat som visar att viktminskning och goda kost- och motionsvanor i medelåldern minskar risken att drabbas av demenssjukdom.
Forskarna analyserade data från 8534 tvillingar i 65-årsåldern och uppåt. Av dessa hade 350 personer diagnostiserats med demens och 114 med trolig demens. Uppgifter om vikt och längd hade registrerats redan när deltagarna var i 30-årsåldern. Deltagarna delades in i fyra grupper med utgångspunkt från BMI-värde: underviktiga, normalviktiga, överviktiga och feta. Övervikt definierades som BMI mellan 25 och 30 och fetma som BMI över 30. Av deltagarna i studien var 2541 personer eller nära 30 procent överviktiga eller feta som medelålders.
Det visade sig att personer som hade varit överviktiga eller feta i mitten av livet hade 80 procent ökad risk att utveckla demens, Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens jämfört med normalviktiga. Resultatet kvarstod efter att forskarna tagit hänsyn till andra faktorer som kunde påverka utfallet, så som utbildning, diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Av de som inte drabbades av demens var 26 procent överviktiga och 3 procent feta. Bland de som fick demens var 39 procent överviktiga och 7 procent feta.
Forskarna analyserade också data från tvillingpar, där den ena tvillingen hade demens och den andra inte. Det visade sig då att det inte längre gick att se en signifikant koppling mellan övervikt/fetma och demenssjukdom.
– Det här talar för att genetiska faktorer och omgivande miljö tidigt i livet påverkar kopplingen mellan övervikt i medelåldern och risk för demens senare i livet, säger Weili Xu.
Studien finansierades genom bidrag från amerikanska National Institute of Aging, Vetenskapsrådet, Swedish Brain Power, Stiftelsen för gamla tjänarinnor, Gun och Bertil Stohnes stiftelse, Demensfonden, Loo och Hans Östermans stiftelse för geriatriska sjukdomar. Weili Xu är även verksam vid Aging Research Center i Stockholm, ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms universitet.
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Publikation: ”Midlife overweight and obesity increase late-life dementia risk: A population-based twin study”, W. Xu, A.R. Atti, M. Gatz, N.L. Pedersen, B. Johansson & L. Fratiglioni, Neurology®, the medical journal of the American Academy of Neurology, May 3, 2011 paper issue.
Kontaktinformation
För frågor, kontakta:
Weili Xu, läkare, med dr
Tel: 08 690 58 48 eller 076 7881481
E-post: weili.xu@ki.se
Laura Fratiglioni, professor
Tel: 08 6905818 eller 070 773518
E-post: laura.fratiglioni@ki.se
Nancy Pedersen, professor
Tel: 08-5248 7418 eller 070 664 5528
E-post: nancy.pedersen@ki.se
En parallelldator är ett system av datorer som samverkar för att lösa en uppgift snabbare än vad en enskild dator skulle förmå. Det sker genom att uppgiften delas upp i flera deluppgifter som hanteras samtidigt av flera processorer. Processorerna måste också kunna kommunicera med varandra för att koordinera arbetet. Om delarna är för små riskerar koordinationen att bli alltför kostsam och därmed spoliera nyttan med parallella beräkningar. Lars Karlsson har i sin avhandling tagit fram metoder där syftet är att få en bra balans mellan, å ena sidan, hur stora deluppgifterna är och, å andra sidan, hur effektivt de parallella processorerna utnyttjas.
Tänk dig att du vill utföra en beräkning med matriser i en parallelldator. Matriserna lagras då i datorns minne och processorn hämtar sedan in matriselementen. Därefter utförs beräkningarna i processorn och de nya matriselementen skickas tillbaka till minnet. Eftersom kommunikationen med datorns minne är ganska långsam innehåller processorer en hierarki av snabba men små så kallade cacheminnen. Matriselementen mellanlagras först i ett eller flera cache-minnen och på detta sätt slipper man involvera det långsamma minnet alltför ofta. Detta ger snabbare överföringar mellan dator och processor och därmed i slutändan snabbare beräkningar. Eftersom cache-minnen har begränsad kapacitet är det viktigt att använda dem på bästa sätt. Specifikt handlar det om att omorganisera beräkningsmetoderna så att överföringarna till och från minnet så ofta som möjligt går direkt till ett cache-minne.
Dessutom måste datorn lagra matriserna på ett sätt som passar den aktuella metoden. Lars Karlsson har i sin avhandling tagit fram nya metoder som använder cache-minnen mer effektivt än tidigare. Han har även tagit fram parallella metoder som minnessnålt omordnar lagrade matriselement till format som passar så kallade flerkärniga processorer.
Torsdagen den 19 maj försvarar Lars Karlsson, Institutionen för datavetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Scheduling of parallel matrix computations and data layout conversion for HPC and multi-core architectures.
Svensk titel: Schemaläggning av parallella matrisberäkningar samt konvertering av datalagringsformat för högpresterande och flerkärniga datorarkitekturer.
Disputationen äger rum kl 13.00 i hörsal KB3B1, KBC-huset.
Fakultetsopponent är professor Charles Van Loan, Department of Computer Science, Cornell University, USA.
E-publikation av avhandlingen
[Ref 1]
För ytterligare information, kontakta gärna:
Lars Karlsson Telefon: 090-7866190 E-post: larsk@cs.umu.se
Genom sin upptäckt har forskarna Johan Lindgren, Per Uvdal och Anders Engdahl med kollegor visat att det finns rester av typ 1-kollagen, en bindvävsfiber, i mosasaurie-fossil. De har med hjälp av bland annat synkrotronljus på MAX-lab i Lund kunnat visa på att materia som innehåller aminosyror finns i mosasauriens benvävsstrukturer, strukturer typiska för kollagen. Tidigare har andra forskarlag hittat spår av kollagen i dinosauriefossil med hjälp av masspektrometri av benextrakt från större benbitar.
Där andra forskarlag gissat att det borde finnas biologiskt material, har nu Lindgren, Uvdal, Engdahl och kollegor synliggjort att det verkligen finns biomolekyler kvar i fossilet.
Man har också kunnat visa att dessa strukturer verkligen är mosasauriens och inte någon nedsmutsning från nutida bakterier eller kollagenlika proteiner. Det betyder att man inte behöver begränsa sökandet efter andra mjukvävnader eller biomolekyler till just stora benfossil som begravts i sandstenssediment, utan att de också kan finnas i relativt små skelettdelar i marina sediment, vilket öppnar för framtida framsteg inom området.
En artikel om upptäckten publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften PLoS ONE.
Snabbfakta:
• Mosasaurierna var ödlor som levde under yngre krita (ca 100-65 miljoner år sedan) och är släkt med vår tids varaner.
•Kollagen är det dominerande proteinet i ben.
•Forskarna har använt sig av flera olika metoder för att komma fram till sina resultat. Förutom synkrotronljusbaserad infraröd spektroskopi har bland annat masspektrometri och aminosyraanalys gjorts. Nästan alla experiment har gjorts i Lund.
På MAX-lab har experimenten gjorts vid experimentstationen för IR-mikroskopi vid strålrör 73 på MAX I-ringen.
Om MAX-lab
MAX-lab är en synkrotronljusanläggning som är en del av MAX IV-laboratoriet. MAX IV-laboratoriet är ett nationellt forskningslaboratorium och består av MAX-lab och MAX IV-projektet. Det drivs av Lunds universitet och Vetenskapsrådet och finns i Lund. www.maxlab.lu.se
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Dr Johan Lindgren
tel. 0768-54 14 91, e-post johan.lindgren@geol.lu.se. Institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper, Lunds universitet
Professor Per Uvdal, Tel. 0733-00 49 48, e-post per.uvdal@chemphys.lu.se. Kemisk fysik, Lunds universitet,
Samt på MAX-lab Dr Anders Engdahl
Tel. 0768-93 77 08, e-post anders.engdahl@maxlab.lu.se. MAX-lab
Tillsammans med Terry Callaghan, forskare vid Kungliga vetenskapsakademien, är hon redaktör för de två kapitel som handlar om snö och permafrost.
– De förändringar vi ser är dramatiska. Och de är inga tillfälligheter. Trenderna är entydiga och avviker från mönstren om man jämför med ett längre tidsperspektiv, säger hon.
Arktis är en av de delar på vårt jordklot som värms upp snabbast idag. Mätningar av lufttemperaturen visar att den senaste femårsperioden har varit den varmaste sedan 1880, då mätningarna startade. Andra data, från bland annat trädringar, visar att sommartemperaturerna under de senaste decennierna har varit de högsta på 2000 år. Som en följd har snötäckningen i maj och juni minskat med närmare 20 procent. Vintersäsongen har också blivit nästan två veckor kortare – på bara några decennier. Dessutom har temperaturen i permafrosten ökat med mellan en halv och två grader.
– Det finns inget som tyder på att permafrosten inte kommer att fortsätta tina, säger Margareta Johansson.
– Våra data visar att det är betydligt mer än vad man tidigare har trott. Det finns ungefär dubbelt så mycket kol där som det finns i atmosfären idag, säger Margareta Johansson.
Kolet kommer från växtmaterial som ”djupfrystes” i marken under den senaste istiden. Så länge marken är frusen håller sig kolet stabilt. Men när permafrosten tinar finns en risk att koldioxid och metan, som är en mer än 20 gånger kraftfullare växthusgas än koldioxid, frigörs, vilket skulle kunna förstärka den globala uppvärmningen.
– Men det kan också bli så att den vegetation som kan växa när marken tinar tar upp koldioxiden. Det här vet vi fortfarande väldigt lite om. Med den kunskap vi har idag kan vi inte säkert säga om den tinande tundran blir en sänka eller en källa till växthusgaser i framtiden, säger Margareta Johansson.
Den här typen av effekter, så kallade feedback-effekter, har stor betydelse för hur omfattande den globala uppvärmningen blir i framtiden. Margareta Johansson och hennes kollegor presenterar i sin rapport nio olika feedback-effekter. En av de viktigaste just nu är reduktionen av Arktis albedo. Minskningen av de snö- och istäckta ytorna innebär att mindre solinstrålning reflekteras tillbaka ut i atmosfären. Istället absorberas den, med resultatet att det blir ännu varmare. Arktis har alltså trätt in i ett stadium där Arktis själv förstärker klimatförändringen.
Framtiden ser inte ljusare ut. Klimatmodellerna visar att temperaturen kommer att öka med ytterligare 3 till 7 grader. I Kanada kommer de översta metrarna av permafrosten att tina på ungefär en femtedel av den yta som idag har permafrost. Motsvarande siffra för Alaska är 57 procent. Vintersäsongens längd och snötäckningen i Arktis kommer att fortsätta minska och dess glaciärer kommer troligen att förlora mellan 10 och 30 procent av sin totala massa. Allt detta innan århundradet är slut och med stora konsekvenser för ekosystem, befintlig infrastruktur och människors levnadsvillkor.
Nya beräkningar visar också att havsnivåhöjningen år 2100 kommer att ligga mellan 0,9 och 1,6 meter, det vill säga ungefär dubbelt så högt som FN:s klimatpanel IPCC förutspådde i sin rapport år 2007. Detta till stor del beroende på Arktis snabba isavsmältning. Mellan år 2003 och 2008 stod avsmältningen i Arktis för 40 procent av den globala havsnivåhöjningen.
– Det står klart att stora förändringar väntar. Det är i Arktis allting händer just nu. Och det som händer där påverkar oss alla, säger Margareta Johansson.
Rapporten ”Impacts of climate change on snow, water, ice and permafrost in the Arctic” har sammanställts av närmare 200 polarforskare. Det är den mest omfattande kunskapssammanställningen om Arktis som har presenterats under de senaste sex åren.
Arbetet har organiserats av Arktiska rådets arbetsgrupp för miljöövervakning (Arctic Monitoring and Assessment Program) och rapporten kommer att fungera som underlag till IPCC:s femte rapport, som beräknas vara klar år 2014.
Förutom Margareta Johansson har även Torben Christensen från Lunds universitet deltagit i arbetet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Margareta Johansson, Institutionen för naturgeografi och ekosystemanalys, Lunds universitet, telefon: 046-2224480, mobil: 070-6842965, e-post: Margareta.Johansson@nateko.lu.se
Terry Callaghan, Kungliga vetenskapsakademien, e-post: terry_callaghan@btinternet.com
