Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har genomfört en studie på 874 män som strålbehandlats på Jubileumskliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. I en enkät fick männen uppge om de upplevde problem i urinvägarna, tarmarna och med sin sexuella funktion, samt hur ofta och intensivt symtomen visade sig. Totalt undersöktes förekomst och intensitet av tolv långvariga tarmsymtom.
I studien beräknades hur stor dos strålning som ringmuskeln, ändtarmen och nedre delen av tjocktarmen fått. Resultaten, som jämfördes med 243 friska personer, visade att män som röker har en ökad risk att drabbas av långvariga symtom som för den drabbade medför stora begränsningar i vardagslivet:
• Jämfört med personer som aldrig rökt löper rökande män som strålbehandlats för prostatacancer fem gånger högre risk för plötslig total tarmtömning i kläderna
• Risken för diarré är tre gånger högre bland rökare, akuta trängningar 1,5 gånger högre och känslan av en ofullständigt tömd tarm ungefär 2,5 gånger högre
• Rökare löper tio gånger större risk att drabbas av krampsmärtor jämfört med dem som aldrig rökt
Riskökningen gällde endast de män som fått så kallad yttre strålbehandling, inte de som fått en kombination av yttre och inre strålbehandling eller som fått yttre strålbehandling efter att först ha genomgått operation.
–De som fått yttre strålbehandling hade fått en högre stråldos i både ringmuskeln, ändtarmen och nedre tjocktarmen, vilket kan vara orsaken till att vi endast såg effekterna av rökning i den gruppen, säger David Alsadius, doktorand vid Sahlgrenska akademin och läkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Slutsatsen av studien, som redovisas i tidskriften Radiotherapy and Oncology, är att män som strålbehandlats mot prostatacancer bör uppmuntras att sluta röka.
–Vi vet inte från våra data om rökstoppet bör ske innan, under eller efter strålbehandlingen. Men för män som strålbehandlats mot prostata är det av fler än ett skäl rimligt att rekommendera ett så tidigt rökstopp som möjligt, säger David Alsadius.
Fakta biverkningar:
Biverkningar av strålbehandling delas in i akuta biverkningar — sådana som uppkommer under eller inom tre månader efter strålbehandling, och långvariga biverkningar som uppkommer minst tre månader (eller ibland flera år) efter strålbehandlingen. Biverkningarna orsakas sannolikt av att strålningen skadar blodkärl i den friska normalvävnad som omger cancern.
Kontaktinformation
Kontakt: David Alsadius, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0703-037 037 david.alsadius@oncology.gu.se
– Nätverket hade en större betydelse än vad som hittills varit känt för både rashygienen och steriliseringarna i Sverige. Det bedrev skickliga lobbykampanjer och det bar fram Nils von Hofsten till hans maktposition, säger Maria Björkman, som disputerar med en avhandling vid Linköpings universitet om Nils von Hofsten, eugeniken och steriliseringarna.
Nils Hofsten ingick själv i nätverket. Han var från början zoolog, men ägnade en stor del av sitt femtioåriga yrkesliv åt ärftlighetsforskning och rashygien. Som vetenskapligt råd på Medicinalstyrelsen hade han makt över både lagstiftningen om steriliseringar och enskilda ärenden. Han var också ledamot av Rasbiologiska institutets styrelse. Samtidigt var han rektor för Uppsala universitet och en erkänd antinazist.
I en tid när industrialismen medförde nya samhällsproblem var eugenikens syfte enligt Nils von Hofsten att förhindra att underklassens sinnesslöa fortplantade sig. Sociala problem tolkades biologiskt och de sinnesslöa ansågs med den tidens terminologi vara av sämre biologiskt material.
– Ända in på 1960-talet hävdade Nils von Hofsten att en ”tillräcklig” sterilisering av de sinnesslöa var bra för befolkningen som helhet, berättar Maria Björkman.
Med intresset för genetisk forskning och steriliseringarna uppstod på 1940- och 50-talen en så kallad ärftlighetsskräck hos en del svenska par som blev oroliga för att deras arvsanlag skulle orsaka sjukdom i kommande släktled. På Medicinalstyrelsen ville man lindra oron. Nils von
Hofsten gav genetisk rådgivning och gjorde sannolikhetskalkyler för risken att barnen skulle drabbas av en ärftlig sjukdom.
– Det är en intressant parallell till hur vi idag hanterar forskningsresultat om hur arv, livsstil och miljö samverkar, säger Maria Björkman.
Avhandlingen heter Den anfrätta stammen: Nils von Hofsten, eugeniken och steriliseringarna 1909-1963 och är utgiven på Arkiv förlag. Maria Björkman disputerar den 23 september 2011. Hon kan nås på 073-82 522 32 och maria.bjorkman@liu.se.
Sedan början av 2000-talet har antalet poliser per invånare i Sverige ökat med närmare 15 procent. Statens kostnader för polisverksamheten har under denna period ökat med omkring 40 procent. I vilken utsträckning har ökningen av antalet poliser påverkat brottsligheten och tryggheten i landet? Har fler poliser överhuvudtaget haft några mätbara effekter? I media har det nyligen rapporterats om att ökningen av antalet poliser inte har resulterat i att fler brott klaras upp.
Analysresultaten i Lindströms studie visar att det inte finns något entydigt stöd för hypotesen att fler poliser leder till färre brott. Vad gäller bostadsinbrott och stölder ur fordon är sambandet att ju fler poliser desto färre bostadsinbrott. Detta resultat bekräftas i analysen av samtliga polismyndigheter åren 1995–2009. I likhet med tidigare redovisade forskningsresultat visar analysen att en ökning av antalet poliser med 10 procent ”leder till” att antalet bostadsinbrott minskar med mellan tre och fyra procent.
För rånbrottsligheten finns däremot inga belägg för att fler poliser har någon effekt. Det framkommer inte heller något tydligt samband mellan antalet poliser och bilstölder. Inte heller utvecklingen av det dödliga våldet i de 21 polismyndigheterna över åren 1995–2009 har påverkats av att antalet poliser har varierat.
Sammanfattningsvis visar analyserna på otydliga samband mellan antalet poliser och brottsligheten. Däremot står det klart att fler poliser, både lokalt och regionalt, har en mycket stark och tydlig effekt på antalet registrerade narkotikabrott. Ju fler poliser desto fler narkotikabrott kommer att uppdagas. En ökning av antalet poliser med en procent är relaterat till en ökning av antalet narkotikabrott med över tre procent. En intressant fråga är givetvis om fler registrerade narkotikabrott leder till färre missbrukare och i förlängningen till en minskad brottslighet. Det är emellertid en frågeställning som får analyseras i ett annat sammanhang.
Som nämnts tidigare har det i media framhållits att ökningen av antalet poliser inte har haft någon effekt på andelen uppklarade brott. I en avslutande analys har antalet respektive andelen brott mot brottsbalken som polis (och åklagare) klarat upp analyserats för de 21 polismyndigheterna åren 1995–2009. Resultatet visar entydigt att antalet poliser har ett positivt och starkt samband med framför allt antalet uppklarade brott. Även andelen uppklarade brott ökar när antalet poliser ökar. Vad gäller de specifika brotten – bostadsinbrott respektive rån – så är effekten även här överlag positiv.
Hur polisen optimalt bör organiseras och fördelas i landet har varit ett återkommande tema i debatten. För närvarande pågår en statlig utredning om den framtida polisorganisationen. På mindre än 50 år har Sverige gått från att ha en lokalt förankrad kommunal polis mot att få en alltmer centraliserad nationell polis. Vilken organisationsmodell för polisen har störst möjlighet att nå de övergripande kriminalpolitiska målen om minskad brottslighet och ökad trygghet? Lindströms rapport avslutas med ett kortfattat avsnitt som visar att antalet poliser vid landets polismyndigheter i huvudsak fördelas efter befolkningstäthet. Analysen visar vidare att det ”överskott” av poliser som Stockholm har i förhållande till övriga landet har minskat påtagligt de senaste 15 åren.
Docent Peter Lindström är kriminolog och har i ett kvarts sekel arbetat med forsknings- och utvecklingsverksamhet inom det kriminalpolitiska området. De senaste två åren vid Polismyndigheten i Stockholms län. Han var sekreterare i utredningen ”Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp”.
Rapporten
Rapporten kan laddas ner här:
http://lnu.se/polopoly_fs/1.55196!hela%20rapporten.pdf
För ytterligare upplysningar
Peter Lindström, docent, Polismyndigheten i Stockholms län, Länspolismästarens kansli, och Polisutbildningen vid Linnéuniversitetet. Telefon: 010-56 40651, 0702-47 31 81
Rolf Granér, lektor, Polisutbildningen vid Linnéuniversitetet. E-post: rolf.graner@lnu.se
Kammaneter tycks tillhöra de allra äldsta djurgrupperna. Det visar nyafossilfynd i södra Kina som forskare vid Naturhistoriska riksmuseet har undersökt. I den gamla forskardebatten om vilka som är äldst, kammaneterna eller nässeldjuren, tar nu kammaneterna ledningen.
Kammaneter påminner om maneter, men saknar nässelceller och är helt ofarliga för simmare. De har åtta flimrande rader av “kammar” vars slag driver fram djuret genom vattnet. De har länge ansetts vara bland de äldsta djurgrupperna. Nu har en svensk-kinesisk forskargrupp gett näring åt denna uppfattning genom upptäckten av fossil från ca 570 miljoner år gamla avlagringar i södra Kina. Fossilen ligger tillplattade i en skifferbergart och ser ut som små spiralgalaxer. De har därför fått namnet Eoandromeda (Andromeda är vår närmaste granne bland spiralgalaxerna, och “eo-“ betyder “tidig”). Stefan Bengtson, professor i paleozoologi vid Naturhistoriska riksmuseet, är den svenske medlemmen i forskargruppen.
– De kinesiska fossilen har åtta radierande fält med tydlig tvärstrimmighet, som hos moderna kammaneter, berättar Stefan Bengtson. Men de saknar några andra drag som man hittar hos nulevande former. De tycks därför höra till de tidiga grenar av evolutionslinjen som inte utvecklat alla egenskaper som kännetecknar nu levande kammaneter. Eoandromeda levde under det sena prekambrium, tiden före den “kambriska explosionen” när djurlivet etablerade sig i full skala i världens hav. Dess tidiga uppträdande och enkla radialsymmetri stöder
uppfattningen att kammaneterna är några av de äldsta representanterna för den moderna djurvärlden.
Källa
Tang, F., Bengtson, S., Wang, Y., Wang, X.-l. & Yin, C.-y. 2011:
Eoandromeda and the origin of Ctenophora. Evolution and Development
13:5, sid. 408—414.
För ytterligare information kontakta:
Stefan Bengtson, professor i paleozoologi vid Naturhistoriska riksmuseet.
08-5195 4220, 0708 116 186 stefan.bengtson@nrm.se
Påväxt på båtskrov är en plåga för varje båtägare. En av de mest bekymmersamma organismerna är havstulpaner. En forskargrupp vid institutionen för cell- och molekylärbiologi har därför specialstuderat havstulpanens biologi och riktat sitt intresse mot ett känsligt steg i dess livscykel.
– När nyblivna vuxna havstulpaner försöker tränga sig igenom färgskikten för att få en fast växtplats är den extremt känslig för vissa molekyler kallade makrocykliska laktoner, som normalt produceras av vissa svampliknande bakterier, säger professor Hans-Björne Elwing på institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet.
När sådana molekyler blandas i båtbottenfärg koloniseras först den målade ytan av havstulpanlarver på normalt sätt. Men så fort havstulpanlarven har omvandlats till vuxen havstulpan och försöker etablera en fastare kontakt med ytan så lossnar den och förmodligen dör den. Det har också visat sig att vissa brunalger motverkar kolonisation på bladytor av havstulpaner på liknande sätt.
– Med denna upptäckt som grund har vi lyckats utforma färger med nya bindemedel som helt stänger av läckaget av de makrocykliska laktonerna i den marina miljön. Dessutom behövs bara spårmängder av makrocykliska laktonerna i färgen för att ge full effekt mot havstulpaner. Vår metod bygger på att färgen blir mer effektiv ju mindre gift som läcker ut i miljön.
Genom fältförsök på fritidsbåtar har forskargruppen också visat att tillsatsen av makrocykliska laktoner helt kan ersätta koppar i båtfärger vid både ost- och västkusten under flera säsonger.
– Visserligen är det bara havstulpanen som påverkas av tillsatsen, men annan påväxt av alger och liknande kan relativt enkelt motverkas med andra metoder.
Studien är utförd av Emiliano Pinori, Mattias Berglin, Mats Hulander, Mia Dahlström och Hans Elwing vid Göteborgs universitet i ett samarbete med Lena Brive på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut i Borås. Artikeln Multi-seasonal barnacle (Balanus improvisus) protection achieved by trace amounts of a macrocyclic lactone (ivermectin) included in rosin-based coatings är publicerad i tidskriften Biofouling.
Länk till artikeln: http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/08927014.2011.616636
Kontaktinformation
KONTAKT: Hans-Björne Elwing, institutionen för cell- och molekylärvetenskap, Göteborgs universitet 031- 786 2562 0733- 60 46 07 hans.elwing@cmb.gu.se
Hundar är bra modelldjur för forskning om sjukdomar som också drabbar människor. Izabella Baranowska Körberg vid SLU har visat att en neurologisk sjukdom hos golden retriever orsakas av en mutation, som kan avlas bort med ett genetiskt test. Hon har även kunnat påvisa att den så kallade MITF-genen styr vit pälsfärg med en ny metod i sin avhandling vid SLU. Denna gen förknippas även med avvikande pigmentering och dövhet hos mus och människa. Dövhet är vanligare hos vita hundar.
Hunden har en unik populationshistoria som har lämnat avtryck i arvmassan. Den är därför ett intressant modelldjur som kan hjälpa oss att hitta gemensamma sjukdomsgener för hundar och människor.
På senare tid har hundens potential som modelldjur nyttjats för att påvisa genetiska förändringar som orsakar sjukdom. En förutsättning för dessa studier är att hundens arvsmassa har kartlagts och den genetiska strukturens variation har definierats. Man har också utvecklat en omfattande uppsättning av genetiska markörer som används för att söka efter genförändringar i arvsmassan.
Izabella Baranowska Körberg har i sitt doktorsarbete vid institutionen för husdjursgenetik, SLU, använt dessa verktyg i sina studier av egenskaper och genetiska sjukdomar hos hundar och har i sitt arbete använt en ny kartläggningsmetod för dessa gener. Hon kunde påvisa att den så kallade MITF-genen, orsakar vit pälsfärg hos hundar genom en tvåstegsprincip.
Avvikande pigmentering och dövhet hos mus och människa har tidigare förknippats med denna gen. Hörselnedsättning och dövhet förekommer i större uträckning även hos hundar med vit pälsfärg.
Påföljande studier har visat att denna princip även är effektiv för att kartlägga egenskaper och sjukdomar som är polygena, dvs. som orsakas av flera gener i samverkan med miljöfaktorer.
Izabella Baranowska Körberg beskriver också en av de första mitokondriella* sjukdomarna hos hund. Sensorisk ataktisk neuropati (SAN) är en neurologisk sjukdom som drabbar hundar av rasen golden retriever. Det visade sig att SAN orsakas av en mutation i den mitokondriella arvsmassan. Ett genetiskt test som möjliggör att SAN kan avlas bort från golden retriver-rasen har nu utvecklats.
– Mina resultat bekräftar styrkan med genetiska studier på hund, säger Izabella Baranowska Körberg. Människans bästa vän har fått en ny roll!
* Mitokondrier är cellens energiorgan.
MSc i biologi Izabella Baranowska Körberg, institutionen för husdjursgenetik, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Mapping Trait Genes in Dogs. Using the Dog as a Model Organism”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
– Tid: onsdagen den 28 september 2011 klockan 9.15
– Plats: sal B41, Biomedicinskt centrum, Uppsala
– Opponent: Prof. Aarno Palotie, Wellcome Trust Sanger Institute, Cambridge UK
Mer information
Izabella Baranowska Körberg, 070-4279774, 018-471 45 51, izabella.baranowska@slu.se
Avhandlingen; http://pub.epsilon.slu.se/8320/
Institutionen för husdjursgenetik
Hundgruppens webbsida
– Vi har inlett ett samarbete med koreanska forskare och får åka med deras isbrytare i vinter och nästa vinter för att ta upp och tömma våra mätinstrument, säger Anna Wåhlin från institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet.
Anna Wåhlin är lättad efter överenskommelsen med de koreanska forskarna, som gjordes vid ett forskarmöte om Antarktis i Paris. Araon är en ny, välutrustad forskningsisbrytare, som gör det möjligt för forskargruppen att utföra de allra viktigaste delarna av den forskning som skulle ha bedrivits ombord på den forskningsutrustade isbrytaren Oden i vinter.
Det innebär att de kan ta upp den utrustning de har stående på havsbotten, där den bland annat mäter temperaturen på havsströmmarna för att kunna kartlägga hur istäcket i området smälter. Därmed kan de tanka ur data, byta batteri, utföra underhåll och sedan sätta ner mätutrustningen igen.
– Vi hade ett större program på Oden, som det inte finns utrymme för på Araon. Nu får vi hänga på och digga läget. På Oden kunde vi vara med och bestämma, så långsiktigt är det en stor nackdel för oss att inte ha tillgång till Oden.
Värre är det för två andra forskningsprojekt. Katarina Abrahamsson på institutionen för kemi är en av dem som drabbas. Hon leder ett projekt som undersöker samspelet mellan halogenerade kolväten, kvicksilver och marknära ozon i Södra oceanen och hur det påverkar den globala uppvärmningen.
– Det är klart vi är besvikna. Mitt projekt skulle ha följt med på Oden under tre år, nu blev det bara ett år. Det innebär att vi inte kan uppfylla målsättningen med projektet. Jag hade hoppats få en mätserie på fem år i samma område, det hade gett unik kunskap. Nu fryser forskningspengarna inne, säger Katarina Abrahamsson.
Karin Hårding som studerar sjukdomsspridning i naturen på sälstammar i Antarktis drabbas också. Hennes projekt går ut på att jämföra sjukdomsspridningen bland sälar som aldrig jagats och har väldigt låga halter av miljögifter med de utbrott som ledde till massdöd bland svenska knubbsälar 1988 och 2002. Hennes treåriga studie blir nu tvåårig.
– Tidsserier är väldigt värdefulla i forskningen, man kan inte jämföra bara två år och dra säkra slutsatser. Vi får helt enkelt försöka ordna fler expeditioner till Antarktis senare, så att vi kanske kan börja jämföra skillnader mellan år och regioner sen.
Kontaktinformation
KONTAKT:
Anna Wåhlin, institutionen för geovetenskaper
031- 786 2866
anna.wahlin@gvc.gu.se
Katarina Abrahamsson, institutionen för kemi
031- 786 9051
k@chem.gu.se
Karin Hårding, institutionen för marin ekologi
031- 786 26 24
karin.harding@marecol.gu.se
Forskningen är visserligen än så länge just endast forskning och har därför ännu bara testats i laboratorium. Men Maria Jonstrup ser ljust på framtidspotentialen.
— Ja, på sikt borde den kunna användas av textilfabriker i Indien, Kina och Bangladesh. Om det fungerar i labbskala är det ganska sannolikt att tekniken fungerar också skarpt, säger hon.
Under sitt avhandlingsarbete har hon laborerat med såväl svampenzymer som bakterier från textilindustriers och kommunala reningsverks avloppsvatten. Men det var först när hon kombinerade två slags reningsprocesser – en biologisk och en kemisk- som fullträffen kom.
— Först bryter mikroorganismer ner färgerna i en rektor. Detta biologiska steg är det viktigaste. Men för att vara säker på att vattnet blir helt renat använder jag också lite kemikalier. Små mängder järn och väteperoxid i kombination med UV-ljus bryter ner även de svåraste strukturerna, förklarar hon.
Att använda sig av både biologisk och kemisk rening sker redan idag på sina håll, men de är sällan effektiva vilket leder till en mängd hälsovådliga kemikalier släpps igenom.
Efter disputationen tar två mastersstudenter över stafettpinnen. Under ett år ska de testa tekniken i större volymer vatten, vilket mer liknar de förutsättningar som finns i verklighetens textilfabriker. Deras utmaning blir att studera hur UV-ljuset i det kemiska steget kan ersättas av vanligt solljus. Maria Jonstrup blir deras handledare. Därefter är förhoppningen att tekniken ska testas skarpt, i en riktig fabrik.
— Via kontakter med Indiska Magasinet och deras underleverantörer har vi redan gjort provtagning och tester på en fabrik i Indien. På grund av att klädtillverkningen fått ganska dåligt rykte de senaste åren är det annars ganska svårt att få tillträde dit, berättar hon.
Ett hinder på vägen till förverkligande är lagstiftningen. Den föreskriver endast att vattnet ska vara rent. Det har lett till att är det juridiskt sätt helt ok att stora mängder miljöfarligt slam silas bort – vattnet i sig blev ju rent! – och dumpas på åkrar och på annat håll.
– Men ibland struntar fabrikerna i att alls rena vattnet och gör det bara nära kontrollanter är på besök, säger hon.
Idén till forskningen kom till när Maria Jonstrups handledare Bo Mattiasson, professor i bioteknik, år 2002 reste runt i Indien och besökte textilindustrier. Han observerade problematiken och initierade projektet som Maria Jonstrup hakade på. Finansiär har Sida varit.
Läs Maria Jonstrup egen populärvetenskapliga och vetenskapliga sammanfattning här:
http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=2154024
Maria Jonstrup försvarar sin avhandling den 29 sep kl 10:30, Kemicentrum Sölvegatan 39, Lecture Hall B
För mer information, kontakta Maria Jonstrup, doktorand, Bioteknik, 046-22 248 18, 0707-42 17 52 Maria.Jonstrup@biotek.lu.se och Bo Mattiasson, professor, Bioteknik,
046-222 82 64, 070-60 59 830 Bo.Mattiasson@biotek.lu.se
För sjunde året i rad ger SiS ut en bok där det är ungdomarnas egna berättelser som står i fokus. Intresset för att bidra är stort hos både pojkar och flickor. I år kom inte mindre än 93 bidrag in.
Texterna skiljer sig åt i både form och innehåll men en röd tråd genom berättelserna är längtan. Det är längtan efter familjen och kompisar, längtan efter den man är kär i, längtan efter ett annat liv eller längtan efter att få ställa till rätta. Men berättelserna innehåller också starka känslor av besvikelse efter svek från vuxenvärlden.
– Alla texter är viktiga för det är ungdomarnas egna röster. Läser man dem noga känner man att de är fulla av tro på att det trots allt kan bli bättre, säger SiS generaldirektör Ewa Persson Göransson.
Tillvaron är tuff för de flesta av ungdomarna som vårdas hos SiS. Det förstår man när man läser deras berättelser. Det är tungt att leva i en värld med missbruk, kriminalitet och övergrepp och det är mycket svårt att vara tvångsomhändertagen. Men de flesta har en insikt om att de behöver hjälp och stöd.
Det beskriver skribenten Ismail i sin text Från liten till stor. Från första jobbiga rättegången där han ”knappt kunde kolla upp på min mamma” till hur han efter några turer hamnade på en bra institution. ”Nu är det slut på det livet. Här får man bra hjälp…..Nu ska jag sitta mitt straff som en man och gå ut med huvudet uppe. Game is over.”
– Läs och bli berörd. Ungdomarna är modiga som skriver rakt upp och ner hur de har det, säger Ewa Persson Göransson.
I avhandlingen studeras på olika nivåer hur en käkmuskel (masseter) hos barn skiljer sig från en armmuskel (biceps). Det visar sig att skillnaderna i sammansättning av muskelfibertyper och myosiner (proteiner som styr sammandragning av muskeln) är stora redan tidigt i livet. För att studera förändringsmönster under livscykeln jämfördes resultaten med uppgifter från vuxna individer.
Studierna visar att käkmuskeln innehåller fibertyper och myosiner som är unika och saknas i armmuskeln, samt att massetermuskeln är sammansatt av funktionellt olika muskeldelar. Jämförelsen med muskler hos vuxna individer visar att käkmuskler har ett annat tillväxtmönster än armmuskler. Muskelspolarna (sinnesorgan inuti muskeln) är i masseter betydligt fler, större och mer komplexa än i biceps. Jämförelsen med vuxna individer visade dock att muskelspolarna i både käkmuskler och armmuskler är mogna redan i tidig ålder.
Käkmusklernas komplexa struktur verkar vara väl anpassad för den mycket exakta reglering av positioner och rörelser som krävs för att barn tidigt ska kunna lära in och utveckla förmågorna att äta (gapa, bita, tugga, svälja) och tala.
Skillnaderna i sammansättning mellan käkmuskler och armmuskler har sannolikt samband med musklernas olika utvecklingsmässiga ursprung. Att vara uppmärksam på specialiseringen hos käkmuskler kan vara av betydelse när sjukdom och smärta från musklerna stör tuggning och tal.
Catharina Österlund, som är född och uppvuxen i Eksjö, blev legitimerad tandläkare 1990 efter utbildning vid Umeå universitet och specialist i bettfysiologi 2003.
Hon kan nås på
mobil 070-375 12 44
e-post catharina.osterlund@odont.umu.se
Fredagen den 30 september försvarar Catharina Österlund, Institutionen för integrativ medicinsk biologi och Institutionen för odontologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Extra- and intrafusal muscle fibre type compositions of the human masseter at young age. In perspective of growth and functional maturation of the jaw-face motor system (Svensk titel: Tuggmuskulatur hos barn).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är docent Malin Ernberg, Karolinska institutet, Huddinge.
Läs hela eller delar av avhandlingen på publikationsdatabasen DiVA.
Att Eva var den som tog emot den förbjudna frukten av ormen i lustgården sågs av kyrkan som ett tecken på att hon var särskilt mottaglig för Satans ränker. Men feminister började under slutet av 1800-talet att göra motläsningar, där Satan i själva verket gav upplysning åt kvinnan som sedan spred den vidare till hela mänskligheten. Kvinnans särförhållande till Satan blev då något positivt och kraftgivande, och ett uppror mot ett patriarkat symboliserat av Gud fader.
Bilden av kvinnan som Satans närmaste bundsförvant har funnits länge. Först i kyrklig tradition och i häxjägarmanualer som Malleus Maleficarum (1486), därefter i pseudohistoriska monografier som Jules Michelets La Sorcière (1862) samt i skönlitteratur och konst.
– I dag har sådana tankar satts på formel av feministiska satanister. Satan blir till en bundsförvant i kampen mot patriarkatet, symboliserat av Gud fader och hans prästerskap, säger Per Faxneld vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap.
Materialet som avhandlingen bygger på är äldre skönlitteratur och konst, ockulta texter från 1800-tal och nutid, samt fältstudier som består av intervjuer med ett trettiotal feministiska satanister, främst i New York.
Per Faxneld är en av forskarna från Stockholms universitet som är med och anordnar konferensen ”Satanism in Western culture: International conference on the Devil’s disciples”. På måndag den 26 september hålls en öppen föreläsning av Marco Pasi från University of Amsterdam, ”Varieties of contemporary Satanism in a historical perspective”.
Tid: måndag 26/9, kl. 14.30–15.30
Plats: hörsal F11, Södra huset, Frescati
Ytterligare information
Per Faxneld vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, tfn 08-16 33 34, mobil 073-768 80 70, e-post perfaxneld@gmail.com
En viktig förutsättning för att de europeiska målen ska kunna nås är nämligen att användningen av biomassa för energiändamål ökar kraftigt. Konkurrensen om biomassa förväntas dock bli hög i framtiden, eftersom biomassa används vid tillverkningen av många olika produkter, däribland mat, djurfoder och olika typer av material. Samtidigt är planeringen av biomassaanvändningen undermålig menar Niina Kautto.
– Det finns ett stort gap mellan vad som idag finns med i staters och regioners biomassaplaner och vad som egentligen borde finnas där om man vill nå de uppsatta målen.
Niina Kautto har studerat planer och processer som berör användningen av biomassa för energiändamål i elva länder och elva regioner inom EU, däribland Sverige och Dalarna. Planerna har utvecklats delvis som en följd av den aktionsplan för biomassaanvändning som EU upprättade år 2005, och vars syfte var att stimulera till ökad biomassaanvändning för just energiändamål.
Hennes forskning visar att några av de viktigaste bristerna i planerna är att det ofta saknas högkvalitativa uppskattningar av dagens användning och att biomassaresursen inte har beräknats på ett sådant sätt att siffrorna är jämförbara med varandra. I många fall är det också oklart hur de nationella och regionala målen bidrar till att de europeiska målen nås. En annan svag punkt i planerna är uppföljningen och utvärderingen av om planen var effektiv och resulterade i att de mål som hade satts upp nåddes.
– Det kan tyckas logiskt att en utvärdering alltid borde ske, men faktum är att uppföljningen ofta är otillräcklig, säger Niina Kautto.
Hon föreslår en rad åtgärder för att förbättra planerna och de processer som omgärdar dem.
– Egentligen handlar det om en enkel så kallad ”quality management cycle”, det vill säga om att ha ett strukturerat tillvägagångssätt, säger Niina Kautto.
Det innebär i enkla ordalag att man utgår från en vision. Utifrån denna analyseras sedan de externa och interna faktorer som kan påverka visionen och en målsättning formuleras. En strategi eller plan för hur målsättningen ska kunna nås utarbetas och planen implementeras. Därefter sker en utvärdering. Med utgångspunkt i resultaten från utvärderingen påbörjas sedan processen på nytt och planer och strategier justeras så att möjligheterna att nå målsättningen ökar.
En annan viktig åtgärd för att förbättra planerna är att inkludera och systematiskt utvärdera hur användningen av biomassa för energiändamål påverkar andra möjliga användningsområden för biomassan. Det är något som idag saknas i de planer som Niina Kautto har gått igenom. Dessutom bör så många olika intressenter som möjligt inkluderas i arbetet, och det bör ske en kontinuerlig kommunikation mellan aktörer på olika nivåer, såsom kommuner, regioner och stater, menar Niina Kautto.
– Även om det kan kännas tidsödande är det oftast värt besväret eftersom en bra process där alla känner sig delaktiga leder till en ökad förståelse och då blir det betydligt lättare att sedan implementera planen.
Sedan Niina Kautto började sitt arbete har ett nytt EU-direktiv kring förnybar energi formulerats. Direktivet innebär att alla EU-länder nu måste planera inte bara sin biomassaanvändning utan all användning av förnybar energi.
– Men många av grundproblemen är desamma. Så även här kan mina rekommendationer komma till nytta, säger Niina Kautto.
Niina Kautto disputerade nyligen på en avhandling med titeln ”Towards more coherent and sustainable biomass policy: Examining European biomass-to-energy planning”. Hon kan nås på telefonnummer: 0737-680178 och på e-mail: Niina.Kautto@iiiee.lu.se
Resultaten presenteras i det nya numret av den ansedda tidskriften Journal of Immunology.
Graviditet är en utmanande situation för mammans immunförsvar. Eftersom fostret till hälften består av gener från pappan, kan det liknas vid ett transplantat som riskerar att stötas bort. Mammans immunförsvar måste därför anpassas för att förhindra avstötning av fostret, utan att förlora sin förmåga att skydda kroppen mot infektioner.
Forskargruppen vid Linköpings universitet, i samarbete med Universitetssjukhuset i Linköping och Länssjukhuset Ryhov i Jönköping, har undersökt hur mammans immunförsvar regleras under normal graviditet. En särskild typ av vita blodkroppar, makrofager, är anrikade i livmodern och har nära kontakt med fostret. Tidigare forskning, bland annat av
Linköpingsgruppen, har visat att dessa makrofager har avgörande betydelse för att skydda fostret. Däremot är det inte känt vilka faktorer som styr utvecklingen av dessa celler.
Efter att ha undersökt ett flertal tänkbara faktorer har forskargruppen identifierat två nyckelmolekyler som är nödvändiga för att makrofagerna ska skydda fostret: tillväxtfaktorn M-CSF och den immundämpande signalsubstansen IL-10. Dessa gör bland annat att makrofagerna på sin yta uttrycker de receptorer, mottagarmolekyler, som behövs för igenkänning och eliminering av bakterier. På så vis förhindras en överdriven inflammation som kan skada fostret.
Studier på möss tyder på att för låga nivåer av M-CSF och IL-10 kan leda till komplikationer under graviditeten. Forskargruppen planerar nu att undersöka om brist på dessa faktorer kan orsaka exempelvis upprepade missfall eller havandeskapsförgiftning. På längre sikt kan resultaten ge bättre möjlighet att förutsäga och behandla komplikationer.
– Resultaten har rönt stort intresse på internationella möten, berättar Jan Ernerudh, professor i klinisk immunologi som lett studien.
Doktoranden Judit Svensson, som utfört det mesta av arbetet och presenterat resultaten, har fått flera utmärkelser, senast ”Young Investigator Award” av European Society of Reproductive Immunology.
Möjligheterna att i tid upptäcka hotande graviditetskomplikationer ökar nu i Linköping tack vare den biobank för gravida kvinnor, som startats i samarbete mellan Kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset och Linköpings universitet. Målsättningen är att biobanken ska omfatta prover från 10 000 kvinnor.
-Biobanken kommer att användas för flera olika syften, säger initiativtagaren professor Göran Berg. Bland annat kan riskmarkörer identifieras, med M-CSF och IL-10 som tänkbara kandidater.
Artikel: J. Svensson, M.C. Jenmalm, A. Matussek, R. Geffers, G. Berg och J. Ernerudh: Macrophages at the Fetal–Maternal Interface Express Markers of Alternative Activation and Are Induced by M-CSF and IL-10. The Journal of Immunology October 1, 2011 vol. 187 no. 7. Abstract.
Kontakt:
Judit Svensson, 073-7523515, judit.svensson@liu.se (angående studien)
Jan Ernerudh 0708-748466, jan.ernerudh@lio.se (angående studien)
Göran Berg, 0705-775540, goran.berg@liu.se (angående biobank)
Klimatförändring utgörs inte bara av växthusgasmolekyler i atmosfären. Den består också av sociala, politiska och ekonomiska förhållanden. I sin avhandling visar Eren Zink att globala problem inte har globala lösningar och att globala lösningar ofta får oväntade konsekvenser.
Klimatförändring beskrivs som ett globalt problem men lösningen sägs ofta ligga i utvecklingsprogram riktade mot fattigare länder. Handel med utsläppsrätter för koldioxid länkar rika och fattiga länder i arbetet mot klimatförändring. Till exempel planerar de skandinaviska länderna att reducera sina utsläpp, men en stor del av dessa reduktioner handlar om att föra över pengar till fattigare länder för att de i sin tur ska kunna minska sin produktion av växthusgaser. Svenskar märker av dessa kopplingar i sitt vardagsliv när de använder elektricitet, köper flygbiljetter eller äter hamburgare som är ”klimatneutrala” eller ”klimatvänliga”. Men man kan fråga sig om klimatförändringen som berör människor och institutioner i Europa är densamma som den klimatförändring man försöker lösa globalt med internationella pengar i utvecklingsländer.
Eren Zink utforskar kopplingarna mellan europeiska intentioner att arbeta mot klimatförändring och vad som görs i klimatförändringens namn i ett utvecklingsland, i detta fall Vietnam. Här har utländska givarorganisationer starka incitament att överflytta västerländska skattebetalares pengar före årets slut och att stötta inhemska företags försök att säkra lukrativa kontrakt. En del vietnamesiska byråkrater och statsanställda ser möjligheten att för egen vinning lägga beslag på en viss del av allokerade medel. Andra vietnamesiska och utländska aktörer ser möjligheter att åtgärda mer akuta inhemska miljö- och hälsoproblem så som smutsig luft och förorenat vatten.
För en vietnamesisk forskare som framhålls i avhandlingen handlar klimatförändring om att utmana auktoriteten hos internationella organisationer och enpartistaten för att staka ut en kurs för hemlandets framtid. Trots att utvecklingsorganisationer, statsrepresentanter och forskare från både Vietnam och andra länder är överens om att klimatförändring är ett hot så kan resultaten av projekt designade att hejda klimatförändring bli väldigt olika. Att förstå dessa samexisterande aspekter av klimatförändring är lika viktigt i jakten på lösningar som att ta fram naturvetenskapliga modeller över förändringar i atmosfären, menar Eren Zink.
För mer information kontakta Eren Zink, tel: 018-471 7020 eller e-post: eren.zink@antro.uu.se
Avhandlingen försvaras den 23 september. Läs mer om avhandlingen.
Fruktflugors nervsystem inspirerar forskaren Fredrik Sandin, vid Luleå tekniska universitet till att utveckla den nya generationens trådlösa sensorer. De kan t ex användas för övervakning av maskiner, processer, medicinska tillämpningar, övervakning av odlingar, vägar, järnvägar och innebär en stor teknisk revolution
– Effekterna av den här utvecklingen på samhälle, industri och det dagliga livet väntas bli jämförbar med den förändring som Internet har inneburit, säger Fredrik Sandin, forskare som tillhör avdelningen EISLAB vid Luleå tekniska universitet och som nyligen inlett ett 4-årigt forskningsprojekt.
Trådlösa sensornätverk bestående av sensorer, mikrodatorer och trådlös kommunikation via Internet, som samarbetar för att möjliggöra inhämtning och analys av information, väntas revolutionera såväl industrin som vårt vardagliga liv. En förutsättning för att de ska fungera effektivt är låg energiförbrukning och här kommer fruktflugorna in i bilden
– Jämför man dagens mikroprocessorer med biologiska nervsystem, t ex hos fruktflugor, så använder dessa en bråkdel av den energi som tekniken förbrukar för att koda och analysera information, säger Fredrik Sandin.
För att möjliggöra storskaliga system krävs att sensorenheterna, under lång tid kan analysera de enorma datamängder som produceras i sensornätverket, utan att förbruka stora mängder energi. Idag skickas informationen vidare till en central dator som utför analysen, vilket är energikrävande. Forskarnas mål är att utveckla ett så kallat ”neuromorfiskt” chip med möjlighet att på ett extremt energieffektivt sätt koda och bearbeta signaler från sensorer.
– Vi försöker överföra hjärnans beräkningsprinciper till chip som simulerar små nervsystem, säger Fredrik Sandin.
Ett neuromorfiskt chip kan förbruka så lite som några tiotals mikrowatt. Det motsvarar den effekt som krävs för att hålla dagens teknik i strömsparläge.
Forskningsprojektet Bio-inspired computing and novel technology for networks of tiny wireless sensor divices leds av EISLAB vid LTU.
Professor Jerker Delsing koordinerar projektet tillsammans med Fredrik Sandin. Monash Universitetet i Australien, Institutet för Neuroinformatik i Schweiz och PETRONAS tekniska universitet i Malaysia medverkar även de i projektet som finansieras av STINT (Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning)
– Syftet med den Internetbaserade behandlingen är inte att ersätta traditionell terapi, ansikte mot ansikte, för dem som behöver det. Men för många är det ett lika bra, eller till och med bättre, alternativ, eftersom man själv kan välja tid och plats, säger han.
– Det finns ingen depressionsbehandling som passar för alla. Men ju fler behandlingar vi har, ju större är chansen att hitta rätt behandling för nästa person som söker hjälp.
Fördelen är framför allt att fler kan få tillgång till en behandling som hittills krävt lång väntetid. Och för de patienter som riskerar återfall innebär det en särskilt stor förbättring, eftersom bristen på utbildade KBT-terapeuter begränsar möjligheterna till fortsatt behandling.
Förebygger återfall
– Om det finns kvardröjande symptom efter en behandling mot depression, är risken för återfall stor. Men av de personer med tidigare depressioner som deltog i vår Internetbaserade återfallsprevention återföll endast 10 procent i en ny depressionsperiod, jämfört med 38 procent i kontrollgruppen.
Även under en Internetbehandling har patienten stöd av en personlig terapeut, men då handlar det om 2-2,5 timmar av terapeutens arbetstid, vilket ska jämföras med 45 minuter per vecka i 10-15 veckor i traditionell KBT.
– I de landsting som infört Internetbehandling räknar man med att man kan behandla fyra gånger fler patienter än när man arbetar ansikte mot ansikte.
Samhället sparar pengar
– Dessutom kan samhället sannolikt spara stora summor pengar om vi kan minska återfallen, eftersom 10 procent av den totala sjukersättningen i Sverige går till personer som sjukskrivits på grund av depression.
Det som gör KBT särskilt lämplig för Internetbaserad behandling är att den bygger på ett antal principer som man lär ut till patienterna och som de sedan skall använda sig av i sin vardag.
– Terapeuten som person är inte så viktig utan det är de specifika metoderna som är kärnan i KBT, och dessa går ju att lära ut på flera olika sätt – bland annat via Internet, säger Fredrik Holländare som sedan 2002 arbetar som psykolog på Närpsykiatrin Hallsberg.
För mer information, kontakta Fredrik Holländare, 0737-60 07 00 eller fredrik.hollandare@orebroll.se.
