Gäddan i Östersjön har två olika lekstrategier, den ena går ut på att fisken leker i grunda vikar i havet, den andra att de vandrar upp i bäckar och åar för att leka i sötvatten (anadroma). Under de senaste årtiondena har levnadsförhållandena kraftigt försämrats för båda dessa ”typer” av gäddor.
– Det är svårt och kostsamt att göra förbättringar och restaureringsåtgärder för gäddan i Östersjön, menar Olof. Det mest ekonomiska och mest effektiva sättet bör vara att återskapa tidigare lekområden i vattendrag som mynnar i havet. Dock finns en stor kunskapslucka om gäddor som vandrar upp i sötvatten för att leka. Därför har jag i denna avhandling haft som mål att öka kunskapen om denna vandring, fortsätter han.
För att ta reda på om andelen gäddor som leker i sötvatten bidrar till beståndet i Östersjön, undersökte Olof otoliter (öronstenar) från gäddor fiskade i havet. Genom att analysera dessa kan man avgöra om gäddan är född i havet eller i sötvatten. Analysen visade att minst 45 procent av gäddorna i havet kan ha sötvattensursprung. Otoliterna avslöjade också att merparten av sötvattensgäddorna vandrat ut i havet när de var 6 cm eller mindre.
De här resultaten visar att föryngringen i sötvatten idag är väldigt framgångsrik, detta trots kraftigt förstörda lekområden. Ser man till de stora lekområden som finns tillgängliga av havet i motsats till de relativt små ytor som bäckar och åar utgör, antyder Olofs data att sötvatten är väldigt produktivt för gädda.
I undersökningen fångades och märktes över tre tusen vuxna gäddor i fyra bäckar som mynnar i Östersjön. Återvandringsandelen följande år var i genomsnitt 36 procent, vilket visar på ett starkt homingbeteende. Gäddorna hittar hem igen till bäcken där de föddes. Merparten av fiskarna stannade för lek i de nedre delarna av bäckarna medan en del av fiskarna vandrade långt, om möjligheten fanns. Vissa gäddor som vandrade långt ett år, gjorde även det kommande år. Detta homingbeteende till specifika bäckar indikerar att gäddor i dessa system (och i Östersjön) består av enskilda skyddsvärda populationer.
Tillsammans med en forskargrupp byggde eller rekonstruerade Olof tre våtmarker i anslutning till kustmynnande bäckar. Den våtmark som var mest produktiv var när vatten fick svämma över befintlig gräsmark. Redan första året efter restaureringen ökade yngelproduktionen från cirka tretusen till över hundratusen. Gäddor med sötvattensursprung är alltså vanliga i Östersjön och Olofs studie visar att ”gäddfabriker” är det bästa sättet att bevara och förbättra beståndet.
Olof Engstedt är född i Skövde och uppvuxen i Habo utanför Jönköping. Han tog sin magisterexamen i Marinbiologi vid Lunds universitet 2005 och sedan 2006 har han varit doktorand inom Akvatisk ekologi vid nuv Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Anadromous Pike in the Baltic Sea”, försvarades den 16 september, 2011 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent var Doc. Henrik Svedäng, Havsmiljöinstitutet, Göteborg
För mer information kontakta Olof Engstedt, telefon: 0708-873514 eller e-post: olof.engstedt@lnu.se
Skelettet byggs ständigt om, och man har beräknat att ungefär 10 procent byts ut varje år. Denna process, där gammalt ben byts ut mot nytt, startar med att det bildas en så kallad jättecell som är specialinriktad på att kunna bryta ned benets beståndsdelar. Cellen kallas osteoklast [Ref 1] och bildas genom att flera små celler från benmärgen slår sig samman.
När det gamla benet avlägsnats genom osteoklasternas benresorptionsprocess uppträder celler som bildar nytt ben i det resorberade området, så kallade osteoblaster [Ref 2]. Osteoblaster kan inte bara bilda ben, utan är också de celler som styr bildandet av osteoklaster. Ett antal olika hormoner har visats ha betydelse för att styra detta. Mest känt är östrogen [Ref 3], där brist på östrogen är den vanligaste orsaken till primär benskörhet (osteoporos [Ref 4]).
Svenska studier från Uppsala har visat att A-vitamin [Ref 5], som egentligen är ett slags hormon, påverkar benomsättningen och att höga nivåer av A-vitamin ökar risken för osteoporos och frakturer. Med hjälp av organodlad benvävnad visar nu Ulf Lerner med medarbetare i ett arbete i Journal of Biological Chemistry att A-vitamin är en stark stimulator av osteoklastbildning och benresorption, och att detta orsakas av att A-vitamin primärt stimulerar bildning av substansen RANKL [Ref 6] i osteoblaster. Denna substans är sedan ansvarig för osteoklastbildning. A-vitamin kan verka via flera olika receptorer, och umeåforskarna visar också att receptorn RAR [Ref 7]a är den som förmedlar resorptionseffekten.
A-vitamin tillhör den grupp av hormoner som kan tränga in i celler och påverka dem via receptorer som direkt styr generna i kärnan. Till denna grupp av hormoner hör också stresshormonet kortison [Ref 8]. I normala fall stimulerar kortison nedbrytning av ben, och höga kortisonnivåer är den största riskfaktorn för sekundär osteoporos, men forskarna visar nu att dessa två hormoner (kortison och A-vitamin) tar ut varandras effekter när det gäller bildning av RANKL och benresorption. Detta tyder på att det är förhållandet mellan nivåerna av A-vitamin och kortison som kan visa om en person är i farozonen för bennedbrytning och frakturer eller inte, snarare än nivåerna av kortison och A-vitamin i sig.
Läs mer om Ulf Lerners forskningsprojekt ”Nedbrytning och uppbyggnad av benvävnad” i
Umeå universitets forskningsdatabas
[Ref 9]För mer information, kontakta gärna Ulf Lerner på
telefon 090-785 62 90
mobiltelefon 070-651 91 03
e-post ulf.lerner@odont.umu.se
Referens:
Retinoids Stimulate Periosteal Bone Resorption by Enhancing the Protein RANKL, a Response Inhibited by Monomeric Glucocorticoid Receptor. Conaway HH, Pirhayati A, Persson E, Pettersson U, Svensson O, Lindholm C, Henning P, Tuckermann J, Lerner UH. J Biol Chem. 2011 Sep 9;286(36):31425-36. Epub 2011 Jun 29.
Länk till fulltext:
[Ref 10]
En struktur som är mindre än ljusets våglängd (390 till 770 nanometer) ska egentligen inte kunna bryta ljus. Men det är just vad Chalmersforskarnas nanoantenn gör. Tricket som de har använt är att bygga en antenn med en asymmetrisk sammansättning av material, vilket skapar en optisk fasförskjutning.
Antennen består av två nanopartiklar med drygt 20 nanometers mellanrum på en glasyta, den ena i silver och den andra i guld. Chalmersforskarnas experiment har visat att antennen styr synligt ljus så att rött och blått ljus riktas åt motsatta håll.
– Förklaringen till detta ovanliga fenomen är alltså optisk fasförskjutning, säger Timur Shegai, som är en av forskarna bakom upptäckten. Den beror på att nanopartiklarna av guld och silver har olika optiska egenskaper, framförallt när det gäller plasmonresonans. Plasmonresonans innebär att partiklarnas fria elektroner svänger kraftigt i takt med ljusets frekvens, vilket i sin tur påverkar ljusets utbredning trots att antennen är så liten.
Chalmersforskarnas metod att styra ljuset med hjälp av en asymmetrisk materialsammansättning – till exempel silver och guld – är helt ny. Att bygga nanoantenner på det här sättet är mycket behändigt; forskarna har visat att det går att framställa antennerna tätt på en glasyta med hjälp av en billig metod som kallas för kolloidal litografi.
Forskningsområdet nanoplasmonik är ett snabbt växande fält som handlar om att styra hur synligt ljus uppför sig i nanoskala, med hjälp av olika metallnanostrukturer. Nu har alltså forskarna fått en helt ny parameter – asymmetrisk materialsammansättning – att arbeta med för att kunna styra ljuset.
Nanoplasmonik kan tillämpas inom en mängd olika områden, berättar Mikael Käll, som är professor i forskargruppen på Chalmers.
– Ett exempel är optiska sensorer, där man kan använda plasmoner för att bygga sensorer som är så känsliga att de kan upptäcka mycket lägre halter av till exempel gifter eller signalsubstanser än vad som är möjligt idag. Det kan handla om att upptäcka enstaka molekyler i ett prov, till exempel för att kunna diagnosticera sjukdomar i ett tidigt skede så att man snabbt kan sätta in behandling.
Resultaten presenteras på en internationell konferens om optiska sensorer på nanonivå som Chalmers arrangerar den här veckan. Chalmers är ett av världens ledande universitet inom nanoplasmoniska biosensorer och 130 forskare från hela världen deltar i konferensen. Dessutom kommer företrädare för industrin att finnas på plats på fredag, för att diskutera hur man kan ta fram olika typer av optiska sensorer.
Forskningen stöds av Stiftelsen för strategisk forskning, Vetenskapsrådet och Göran Gustafsson stiftelse.
Läs artikeln online:
http://www.nature.com/ncomms/journal/v2/n9/full/ncomms1490.html
Information om den aktuella konferensen:
För ytterligare information, kontakta:
Timur Shegai, forskare bionanofotonik, +46 31 772 31 23, timurs@chalmers.se
Mikael Käll, professor bionanofotonik, +46 31 772 31 19, mikael.kall@chalmers.se
Bilden:
Nanoantennen fungerar som en router för rött och blått ljus, tack vare att nanopartiklarna av guld och silver har olika optiska egenskaper.
Illustration: Timur Shegai
Med hjälp av avancerad medicinsk vård överlever allt fler för tidigt födda barn i Sverige. I dag klarar sig 95 procent av barnen som har en födelsevikt på mindre än ett kilo. Samtidigt visar studier att för tidigt födda barn oftare drabbas av komplikationer än andra. Det kan exempelvis handla om motoriska och kognitiva svårigheter. Nedsatt syn och hörsel är exempel på andra problem.
Ett område som fram till nu inte har uppmärksammats särskilt mycket är barnens tandhälsa. Susanne Brogårdh-Roth, specialisttandläkare i barn- och ungdomstandvård vid Odontologiska fakulteten, har studerat barn födda mellan vecka 23 till 32. Hon fann att 38 procent av barnen har problem med sin emalj jämfört med 16 procent i gruppen barn födda inom normal tid.
– Emaljen på de vuxentänder som kommer i sex- till sjuårsåldern mineraliseras vid tidpunkten för födseln. Barn som exempelvis drabbas av en allvarlig sjukdom vid den tidpunkten, kan få en emaljskada som kan variera i svårighetsgrad beroende på hur allvarlig störningen är och hur länge den varar, säger Susanne Brogårdh-Roth.
Avvikelserna på emaljen kan inte repareras utan skadorna är livslånga och kan medföra en ökad risk för karies. Susanne Brogårdh-Roth har också visat att ju tidigare barnen föds och ju minde de väger, desto större avvikelser på emaljen. De för tidigt födda barnen har också en sämre munhygien jämfört med andra barn. En förklaring kan vara att barnen har motoriska svårigheter.
– Det är vanligt hos dessa barn, särskilt hos dem som är mycket för tidigt födda. Dekan behöva hjälp med tandborstningen längre upp i åldrarna än vad andra barn behöver.Resultaten från en av mina studier visar att tioåringar som är för tidigt födda inte klarar av att borsta rent.
Barnens kontakter med tandvården kan också bli problematiska. Susanne Brogårdh-Roth visar att två av tio i gruppen av för tidigt födda barn har under förskoleperioden svårt för klara av ett besök hos tandläkaren jämfört med en av tio bland barn födda inom normal tid.
– Det är viktigt för tandvårdspersonal att känna till om barnen är för tidigt födda för det kan innebär att de behöver ett extra omhändertagande under förskoleåldern. Och föräldrarna bör förbereda barnen inför besöket hos tandläkaren genom att berätta vad som ska hända, säger Susanne Brogårdh-Roth som i sina studier har funnit att problemet ofta försvinner när barnen når skolåldern.
Kontaktinformation
Susanne Brogårdh-Roth
Odontologie doktor och specialisttandläkare i pedodonti
susanne.brogardh@mah.se
Telefon: 0734-25 95 00
När vi saknar eller förlorar tänder, till exempel på grund av sjukdom eller skada, minskar också käkbenets volym i det tandlösa området. Den minskade benvolymen gör det svårt att få tandimplantat, och för att kunna ersätta förlorade tänder finns ofta bara ett alternativ: att bygga upp käkbenet med hjälp av bentransplantat.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, presenterar nu en alternativ metod. I en experimentell studie genomförd på hundar lyckades Göteborgsforskarna med hjälp av en tandställning flytta befintliga tänder in i ett tandlöst område med liten benvolym, utan att tanden förlorade sitt naturliga fäste i käkbenet.
I en efterföljande klinisk studie kunde övertandläkare Birgitta Lindskog Stokland och hennes kollegor dessutom visa att motsvarande tandförflyttning på människa endast orsakade små förändringar av vävnaderna kring tanden.
– På röntgenbilder kunde vi se viss skada på roten, så kallad rotresorption, men några bestående besvär på grund av detta kunde inte noteras. När vi följde upp patienterna ett år senare var skadan dessutom mindre, säger Birgitta Lindskog Stokland.
I området där den flyttade tanden tidigare satt minskar benmassans och tandköttets volym – men inte i lika hög grad som när tanden förloras av andra orsaker. Området där den flyttade tanden satt lämpar sig därför bra för implantat eller andra tandersättningar, utan att det behövs ett bentransplantat.
–Med andra ord kan många patienter på ett enklare sätt få fler tänder, säger Birgitta Lindskog Stokland.
Avhandlingen On tooth movements and associated tissue alterations related to edentulous areas and bone defects försvaras fredagen den 30 september 2011, kl. 09.00, i föreläsningssal 3, institutionen för odontologi, Medicinaregatan 12E, Göteborg.
Kontaktinformation
Kontakt:
Birgitta Lindskog Stokland, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
0706-323522
031-7412255
Birgitta.lindskog-stokland@odontologi.gu.se,
Birgitta.Lindskog-Stokland@vgregion.se
Handledare:Professor Jan Wennström, 031-7863185, jan.wennstrom@odontologi.gu.se
Studien är gjord av Helena Korp, universitetslektor i pedagogik vid Högskolan Väst i Trollhättan.
– Det här speglar en inlärd kulturell föreställning om att människor antingen är praktiskt eller teoretiskt lagda. Den föreställningen stämmer inte och den leder till att gamla köns- och klassmönster i utbildningen och arbetslivet konserveras, säger Helena Korp.
Genom sin studie ville hon ta reda på hur eleverna på ett transportprogram ser på intelligens och hur deras synsätt påverkar deras skolvardag. Hon gick själv en kurs i tunga fordonsmekanik tillsammans med eleverna. En del men inte alla hade haft det ganska tufft i grundskolan.
Helena Korp berättar om en elev som har stora svårigheter i kärnämnena. Under en lektion i fordonsmekanik funderar han över hur det skulle vara om lastbilarnas bromssystem fungerade med hydraulik istället för tryckluft. Han tillämpar fysikens lagar i sitt resonemang och räknar i huvudet på volymer och tryck. Det här är Helena Korps mest slående exempel på ett generellt fenomen. Det är som om eleverna var omedvetna om att de ägnar sig åt avancerat teoretiskt tänkande.
– De säger saker som, ”matte, det är ingenting för oss, för vi är inga teoretiker”, så för dem är det här inte teoretisk kunskap, säger Helena Korp.
Det som istället värderas på transportprogrammet är en annan typ av smarthet. Det handlar om att kunna lösa kniviga situationer på ett smidigt sätt. Kör man utomlands handlar det om olika regelverk, tullhandlingar och så vidare och också om att förstå olika uppförandekoder.
– Du måste vara diplomatisk, kreativ, lösningsinriktad. Du måste kunna fixa grejer, säger Helena Korp.
Som smarthet räknas också ett visst väldigt maskulint sätt att tala och skämta som är fullt av understatements och ganska självironiskt.
Helena Korp tror att många elever upplever transportprogrammet som en revansch efter många misslyckanden i grundskolan. De känner att de passar in, får erkännande och blir alltmer kompetenta. Samtidigt kan den maskulina jargongen och avståndstagandet till mer akademiska kunskaper göra att till exempel tjejer och elever som faktiskt gillar att studera kan bli utanför.
– Det måste gå att förena en önskan att bli lastbilschaufför eller något annat med olika intressen, framtidsdrömmar och sätt att vara. Det här behöver gymnasieskolan bli bättre på, säger Helena Korp.
Referens: What counts as being smart around here? The performance of smartness and masculinity in vocational upper secondary education, Helena Korp, Education, Citizenship and Social Justice, 2011
Kontaktinformation
För mer information kontakta Helena Korp, 0730-996928, helena.korp@hv.se
Pressmeddelande lämnat av forskningskommunikatör Charlotta Sjöstedt, 0733-975081, charlotta.sjostedt@hv.se
1949 startade den unika studien. Då gjordes gipsavgjutningar av käkarna på tandläkarstudenter som då var i tjugoårsåldern. Tio år senare upprepades undersökningen och 1989, fyrtio år efter de första avgjutningarna, gjordes de en sista gång. Vid det tillfället fick forskarna kontakt med 18 av de ursprungliga 30 deltagarna.
– Vi fann att under de här fyrtio åren blev det mindre plats för tänderna i käken, säger Lars Bondemark, professor i tandreglering, som tillsammans med kollegan Maria Nilner, professor i klinisk bettfysiologi vid Tandvårdshögskolan i Malmö, analyserat materialet.
Trängseln beror på att käken, främst underkäken, men även överkäken, krymper på både längden och på bredden. Visserligen handlar det bara om några få millimetrar, men det är tillräckligt för att det ska kunna bli trångt för framtänderna.
– Vi kan också avfärda att orsaken skulle vara visdomständerna eftersom även personer som saknar visdomständer får trångt för framtänderna.
Hur mycket käken krymper är individuellt, men för vissa patienter är förändringarna tillräckligt stora för att de ska uppleva att det händer något med bettet.
– Då kan det vara bra att känna till att det är normalt, säger Lars Bondemark som menar att tandläkare måste ta hänsyn till den kontinuerliga förminskningen av käkarna när de planerar att göra större bettkonstruktioner på sina patienter.
– Vi jobbar mot naturen och det är svårt att göra något som är helt stabilt.
Varför käkarna förändrar sig genom hela livet är inte känt, men storleken på förändringen avgörs sannolikt både av ärftliga och anatomiska faktorer, bland annat av hur patientens bett ser ut.
Kontaktinformation
Lars Bondemark
Professor
E-post: lars.bondemark@mah.se
Telefon 0703-665 079
I Sverige görs cirka 250 000 rotfyllningar varje år. Det uppskattas att en av fyra behandlingar helt eller delvis misslyckas.
– Behandlingarna blir inte så bra som vi skulle vilja, åtminstone inte om tittar på dem som sker i vardagspraxis, säger övertandläkare Margaretha Koch, specialist i endodonti, rotfyllning, och doktorand vid Odontologiska fakulteten vid Malmö högskola.
Det finns flera anledningar till att en behandling misslyckas. Den är tekniskt komplicerad att genomföra, särskilt om rotkanalen är böjd. De rostfria filarna, som används med den äldre tekniken för forma och rengöra den angripna rotkanalen, är sällan optimala för sin uppgift. Om kanalen inte rengörs helt och sedan fylls så den håller tätt, leder det till inflammation i anslutning till tanden.
Sedan mer än tio år tillbaka finns det en behandlingsmetod som gör att ingreppet blir enklare att genomföra. Metoden har testats i mindre studier som gett lovande resultat.
Filarna som används vid den nya metoden är elastiska och består av en legering av nickel och titan.
– Det betyder att de följer med i den böjda kanalen vilket gör att den blir renare samtidigt som formen på kanalen blir bättre vilket underlättar vid själva rotfyllningen.
En annan effekt är att antalet behandlingstillfällen blir färre.
– Men det primära är att behandlingsresultatet förhoppningsvis blir bättre, säger Margaretha Koch som leder ett stort samarbetsprojekt mellan Malmö högskola och Specialisttandvården, Folktandvården i Sörmland AB, med syfte att utvärdera metoden på både lång och kort sikt.
I projektet deltar drygt 800 patienter och resultatet väntas vara klart under nästa år.
– Det är inte troligt att den nya metoden skulle vara sämre än den tidigare. Om det leder till att vi i framtiden kan minska problemet med behandlingar som behöver göras om är det ytterligare en vinst förutom att den kräver färre besök.
Margaretha Koch är övertygad om att den nya metoden kommer att slå ut den tidigare, men hur lång tid det kan ta innan den har spridit sig över hela landet vågar hon inte gissa.
– Problemet är att det inte finns specialister i rotfyllning i alla landsting och det krävs att någon tar tag i det för att sprida kunskapen till allmäntandläkarna som gör rotfyllningar till vardags, säger hon.
Kontaktinformation
Margareta Koch
Specialisttandläkare/doktorand
E-post: m.koch@telia.com
eller via telefon 0736-7100 40
Den lesbiska subkulturen existerar inte som en isolerad enhet utan innefattar ett flertal kulturella flöden och traditioner som omformas och införlivas i olika grad. Genom denna process blir det tydligt att en del kulturella flöden är lättare att förena än andra.
– Det som var så intressant och roligt var att folk kunde ha så mycket frihet i sitt förhållningssätt, världssyn och identitetskapande utan att överge etablerade och ganska konservativa kategorier och begrepp, säger Katja Sarajeva vid Socialantropologiska institutionen.
De globalt tillgängliga bilderna och idéerna av hur en lesbisk subkultur är, eller kanske hur den borde vara, är bara delvis förenliga med verkligheten såsom den var i Ryssland under fältstudien 2005-2007. Den stora vikt som läggs på synlighet och politisk aktivism inom gay och lesbiska subkulturer i väst måste i Ryssland förlikas med landets totalitära historia och en alltmer auktoritär samtid. Men även med de traditioner och praktiker som växte fram som en respons på totalitarismen, för att göra livet uthärdligt under Sovjettiden.
En av de olika mest intressanta aspekterna var förhållandet mellan det privata och det offentliga. Ibland användes den privata sfären som en nästan offentlig mötesplats. Till exempel fanns det en dam som bjöd in alla till sin privata bostad där hon hade böcker som var till för alla som var intresserade, hennes bostad förvandlades till ett offentligt bibliotek. I andra fall skapade man privata sfärer på offentliga platser.
– Samtidigt är den lesbiska subkulturen mer än en samling av korsande kulturella flöden och traditioner. Det är en unik sfär av umgänge och kreativt skapande som har sina egna traditioner i poesi, musik, litteratur och estetik. Symboler, språkliga koder, anekdoter, skämt, stereotyper och genusroller utgör en stor del av subkulturens vardag, säger Katja Sarajeva.
Disputation
Katja Sarajeva disputerar med sin avhandling ”Lesbian Lives, Sexuality, Space and Subculture in Moscow”, professor Ulf Mellström på Centrum för genusforskning vid Karlstad universitet är opponent. Välkommen till disputationen som äger rum fredagen den 23 september 2011 kl.13.00 vid Stockholms universitet, i hörsal 7, hus D, Universitetsvägen 10D.
Ytterligare information
Doktorand, Katja Sarajeva, mobil 070-734 31 36, e-post katja.sarajeva@gmail.com,
Professor, Helena Wulff, handledare, tfn 08-16 26 85, e-post helena.wulff@socant.su.se,
Informatör, Nicole Thorén, tfn 08-16 36 35, e-post nicole.thoren@socant.su.se
Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet www.socant.su.se
I Linköping började stadsbussarna gå på biogas 1996, i Helsingborg 2005. Introduktionen av biogas föregicks av långa och ibland snåriga processer, med flera kommunala instanser inblandade.
– Frågan om vilket bränsle kollektivtrafiken ska ha berör tre policyområden, miljö, energi och transport, säger Magdalena Fallde som disputerar vid Tema teknik och social förändring.
Diskussionen om ett alternativ till dieseldrift startade i Linköping redan 1976. Orsaken var luftföroreningarna i centrum, som orsakades av bussarnas avgaser. De första åren diskuterades en övergång till trådbussar, men investeringen ansågs för dyr. Frågan fick fart igen 1988 när ett samarbete etablerades mellan det kommunala trafikbolaget och energibolaget.
I Helsingborg startade diskussionen 1980 och då var etanol det hetaste alternativet. Men övergången genomfördes inte fullt ut och rann sedan ut i sanden. 2003 fick frågan fart igen i ett samarbete mellan miljönämnden och tekniska nämnden. Då var orsaken halterna av kvävedioxid i luften som hade uppmätts vara alldeles för höga för de rådande normerna. Och sedan gick det fort.
– För att nå beslut har aktörer varit tvungna att koppla ihop olika policyområden, säger Magdalena Fallde. Det krävs centrala aktörer som kan identifiera gemensamma intressen mellan olika områden, och driva frågan. Jag kallar dem för policyentreprenörer och gränsgångare.
Magdalena Fallde disputerade den 16 september. Avhandlingen heter ”Miljö i tanken? Policyprocesser vid övergången till alternativa drivmedel i kollektivtrafiken i Linköping och Helsingborg 1976-2005”. Telefon till Magdalena Fallde 013-282273, 0709-992036.
Det ökande gapet mellan tillgänglig information och tillgänglig lagringsyta gör att det varken är möjligt eller önskvärt att långtidslagra all data som produceras. Istället är intresset från ingejörer, analytiker och forskare att kunna fånga, filtrera och bearbeta data i flykten med hjälp av så kallade dataströmhanterare.
– Det ställs allt högre krav på att nya data ska analyseras genast så fort de blir tillgängliga. Mätvärden, nyhetsflöden, marknadsinformation och loggfiler i olika tillämpningar innehåller data som ständigt uppdateras och måste bearbetas, säger Erik Zeitler.
I en dataströmhanterare kan användaren söka och bearbeta dataströmmar på ett lättarbetat sätt, med så kallade stående frågor. Den måste kunna leverera en resultatström med minimalt dröjsmål även om bearbetningen är kostsam, dvs kräver mycket datorkraft, eller om nya data anländer med hög hastighet i indataströmmen. I sitt doktorandprojekt i databasteknik har Erik Zeitler utvecklat dataströmhanteringssystemet SCSQ (Super Computer Stream Query processor, uttalas ‘siss-kju:) från grunden. SCSQ kan utnyttja många datorers samlade beräkningskraft.
– Under min tid som doktorand har branschen för dataströmhantering utvecklats snabbt. När jag började fanns våra viktigaste konkurrenter vid de stora amerikanska universiteten, såsom MIT och Stanford. Sedan dess har flera företag, bl.a. IBM och Microsoft, anammat tekniken. Men medan andra har som mål att korta svarstiderna har vi fokuserat på riktigt stora dataströmmar med hög hastighet, säger han.
– Med min metod är ingen enstaka dators kapacitet gränssättande längre. Den medger bearbetning av dataströmmar med en hastighet som närmar sig nätverkets maximala hastighet.
Tillämpningar finns bland annat inom industrin. I projektet ingår industripartner som Sandvik, Volvo och Hägglunds, företag som är intresserade av att fortlöpande kontrollera användande och slitage på skärverktyg, fordon och annan utrustning för att bättre kunna planera förebyggande underhåll. Utmaningen är att analysera stora mängder mätvärden av vitt skilda slag och jämföra dessa med beräkningsmodeller för slitage.
– Det handlar förstås ytterst om att företagen vill ge kunderna bättre service. Genom att tillsammans utveckla dataströmhanteringsteknik förbättrar vi konkurrenskraften hos svensk industri, säger Erik Zeitler.
SCSQ har också använts i andra tillämpningar:
• Digitala radioteleskop: Tusentals radiomottagare spridda över stora landområden fångar upp och digitaliserar radiovågor från yttre rymden och omvandlar dessa till dataströmmar. Utmaningen är att fortlöpande utföra kostsamma sökningar och bearbetningar av mycket stora datamängder från ett stort antal mottagare.
• Automatisk bokning av samåkningar i storstadsområden: Utmaningen är att fortlöpande planera samåkningar när antalet samtidigt begärda resor är mycket stort.
• Linear Road Benchmark, som är ett stresstest för dataströmhanteringssystem, som simulerar ett trafiksystem för motorvägar med ett dynamiskt vägtullssystem, vars tull beror på trafikläget. Dataströmhanteringssystemet måste fortlöpande beräkna tull och upptäcka olyckor baserat på positionsdata från samtliga fordon och vägavsnitt. Utmaningen är att kunna hantera data från så många motorvägar som möjligt.
Läs avhandlingen på nätet.
För mer information, kontakta Erik Zeitler, tel: 018-471 33 90; 073-324 11 32, Erik.Zeitler@it.uu.se
Människor har haft höns som husdjur under omkring 8 000 år. Under den tiden har tamhönan utvecklat en stor mängd varianter som genom klassisk evolution borde ha tagit mycket lång tid att förvärva.
-Den hastiga förändringen kan betyda att det finns mekanismer för nedärvning som inte beror på variation i själva DNA:t, säger Daniel Nätt, nybliven doktor i zoologi, som redovisar resultaten i sin avhandling.
I ett antal försök på vita värphöns och djungelhöns, som är den ursprungliga rasen, utsatte LiU-forskarna grupper av nykläckta kycklingar för olika stressfyllda situationer. Detta tvingade dem att anpassa sina levnadsvanor till en ovan miljö. Deras inlärningsförmåga var påverkad och de hade en lägre halt av stresshormon i blodet än kycklingarna i en kontrollgrupp, som växt upp utan störningar.
När kycklingarna blivit könsmogna fick de para sig inom grupperna. Äggen skildes direkt från föräldrarna vilket innebar att man kunde utesluta alla former av social påverkan hos avkomman. Ändå visade den nya kycklinggenerationen samma mönster som föräldrarna, både i beteendet och i det genetiska uttrycket.
-Det är första gången någon har påvisat att stresstolerans som förvärvats genom miljöfaktorer i ett så tidigt stadium kan reflekteras hos avkomman, säger Daniel Nätt.
Avgörande för om en gen ska slås på eller inte är hur den påverkas av andra molekyler i omgivningen, den så kallade epigenetiken. Forskargruppen har undersökt hur metylgrupper binder till DNA och skapar en epigenetisk markör som i vissa fall kan föras vidare från generation till generation. Tamhönan visade sig ha större förmåga än djungelhönan att överföra dessa markörer till sin avkomma.
-Det kan förklara de stora skillnader mellan raserna som uppstått under domesticeringsprocessen, säger Daniel Nätt.
Läs om avhandlingen;
Heritable epigenetic responses to environmental challenges. Effects on behavior, gene expression and DNA-methylation in the chicken. Linköping Studies in Science and Technology, Diss. No. 1383.
Kontakt:
Daniel Nätt 013-281243, 070-6532087, daniel.natt@liu.se
Hiv-epidemin i Sydafrika där ca 5.6 miljoner människor lever med hiv är den största i ett enskilt land. Bland ungdomar i åldersgruppen 15-24 år är 8.7 procent smittade. Heterosexuell smitta är vanligast och de flesta ungdomar smittas genom oskyddat sex. För att förhindra spridningen av hiv uppmanas alla samhällssektorer att delta i det hälsofrämjande arbetet, inklusive kyrkorna. I Sydafrika räknar sig cirka 80 procent som kristna. Historiskt sett har kyrkorna även varit en del av problemet på grund av kyrkornas oförmåga att hantera frågor kring sexualitet.
Elisabet Eriksson har i sin avhandling undersökt hur kyrkorna i Sydafrika arbetar med förebyggande insatser bland ungdomar för att minska spridningen av hiv. För att få en samlad bild av kyrkornas arbete inkluderades både kyrkoledare och ungdomar i provinsen KwaZulu-Natal. Tre samfund valdes ut för att återspegla mångfalden av de kristna kyrkorna, den Romersk Katolska kyrkan, Lutherska kyrkan, och Assemblies of God, motsvarande Pingstkyrkan.
Resultatet visade en komplex bild där kyrkoledare var ambivalenta angående budskapen för att påverka unga människor och göra dem medvetna om risken för hiv. Ledare som hade deltagit i utbildning om hiv hade i större omfattning ordnat preventionsprogram för ungdomar i sina kyrkor, även om dessa totalt sett var få.
Avhållsamhet från sex före äktenskapet var det främsta preventiva budskapet från kyrkorna till ungdomar angående hiv. Relativt få ungdomar angav att de fick information om trohet till en partner, vikten av att testa sig för hiv, eller om kondomer. I en jämförelse mellan samfunden framkom att lutherska och katolska ungdomar hade fått mer information om hiv i kyrkliga ungdomsgrupper än ungdomar från pingstkyrkan. De flesta hade erfarenhet av en relation och insåg att de möjligen kunde drabbas av hiv.
– Informationen till ungdomar ger intrycket av att fokusera på moraliska aspekter av sexualitet när ungdomar bör ha mer nytta av information om olika hiv-förebyggande metoder. Ungdomar i kyrkorna bör ges möjlighet att diskutera en positiv syn på sexualitet. Samtidigt behövs stöd och fortbildning till lokala kyrkoledare för att de ska kunna hantera konflikten mellan kyrkans värdegrundsfrågor och deras vilja att hjälpa ungdomar som påbörjar en sexuell relation, säger Elisabet Eriksson.
Elisabet Eriksson är verksam vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa. Avhandlingen “Christian Communities and Prevention of HIV among Youth in KwaZulu-Natal, South Africa” försvaras den 23 september 2001. Läs mer om avhandlingen.
För mer information kontakta Elisabet Eriksson, tel: 073-958 63 92, e-post: elisabet.eriksson@kbh.uu.se
– Det har varit ett digert arbete som vi fått genomföra under ganska kort tid, men också lärorikt och med lite oväntade resultat, säger Peter Währborg som varit huvudansvarig för studiens genomförande.
I sin rapport, Tillbaka – om ungas hälsa, utanförskap och återkomst på arbetsmarknaden, konstaterar Währborg och Grahn att det behövs bättre rehabiliteringsinsatser, och gärna ”grön rehabilitering” för de unga som hamnat i aktivitetsersättning. En ny och anpassad form av naturunderstödd rehabilitering föreslås eftersom man har goda erfarenheter av detta vid SLU i Alnarp.
Rapporten är i huvudsak baserad på statistiska uppgifter från Försäkringskassan, men också från flera andra myndigheter och egna intervjuer.
– Ett oväntat fynd var att över 90 procent av de nybeviljade aktivitetsersättningarna under de senaste åren har betalats ut till 19-åringar, säger Peter Währborg. Skälet till detta är att de får denna ersättning på grund av förlängd skolgång”, berättar han vidare.
Lagen medger nämligen att ”en försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte avslutat sin skolgång på grundskolenivå och gymnasial nivå har rätt till aktivitetsersättning under den tid skolgången varar oavsett om arbetsförmågan är nedsatt eller inte”. Sedan detta tillägg i lagstiftningen tillkom 2003 har antalet utbetalda aktivitetsersättningar ökat kraftigt.
Denna konstruktion är delvis vilseledande med avseende på allmänhetens förståelse för aktivitetsersättningen och de förändringar som äger rum i dess utveckling, skriver man i rapporten.
I övrigt domineras aktivitetsersättningens mottagare av unga med psykisk ohälsa. Den psykiska ohälsans natur är i många avseenden oklar, även om viss, men alltför liten kunskap finns om de exakta bakomliggande orsakerna. Av de som får den lägsta ersättningen därför att de inte haft ett jobb eller kommit ut på arbetsmarknaden, dominerar psykisk utvecklingsstörning och beteendestörningar (t ex ADHD) som orsak till aktivitetsersättningen.
I gruppen med inkomstrelaterad ersättning, dvs de som varit i arbete, är det snarare depression, ångest och stressrelaterade tillstånd som dominerar.
Kontaktpersoner:
Professor Peter Währborg, SLU Alnarp, peter.wahrborg@slu.se, tel. 0734 – 281940
Professor Patrik Grahn, SLU Alnarp, patrik.grahn@slu.se, tel. 040 – 41 54 25 eller 0702 – 585512
Ett ursprung till problem med torra ögon kan vara alltför låg produktion av tårvätska från tårkörteln; det krävs då stimulans av tårkörtelsekretionen för att tillståndet långsiktigt ska förbättras. Målet med Stinas avhandling har varit att studera tårkörtelns celler och se vad som kan påverka tårkörteln till att producera mer tårvätska. Detta ger ökad kunskap om hur tårkörtelns celler fungerar, och är också ett steg på vägen mot att hitta läkemedel mot tårkörtelberoende ögontorrhet.
Stinas arbete har visat att de kroppsegna molekylerna adenosin och acetylkolin kan vara en del av en lösning. Hon påvisar att det på tårkörtelcellerna finns receptorer för adenosin och att stimulering av dessa receptorer ger en ökad tårvätskeproduktion. Särskilt stor blir effekten av adenosin tillsammans med acetylkolin. Studierna har också givit en fingervisning om vad som händer inuti cellen när dessa receptorer stimuleras, genom att de signaler som cellerna använder sig av för att producera och släppa ut tårvätska har undersökts. Genom ytterligare kunskap om mekanismer som aktiveras inuti cellerna när de stimuleras kan mer effektiva och direktverkande läkemedel produceras i framtiden.
Vissa former av ögontorrhet är kopplade till ett mer komplext sjukdomstillstånd, som Sjögrens syndrom eller reumatoid artrit. Stina har i sin studie också kunnat visa att det finns fler adenosinreceptorer på tårkörtelceller hos möss som har en Sjögrens-liknande form av ögontorrhet jämfört med friska möss.
– Eftersom vi ser en effekt när dessa receptorer aktiveras på friska celler bör effekten vara ännu större på dessa sjuka möss eftersom fler adenosinreceptorer kan ta emot signalen, menar Stina Carlsson. Om effekten av stimulering av receptorerna visar sig vara större hos sjuka kan ett framtida läkemedel som verkar på adenosinreceptorerna också ha mer kraftfull verkan, säger hon.
Vidare visar studien också att acetylkolin använder sig av proteinet p38 inne i cellen för att få cellerna att utsöndra tårvätska. Denna funktion har inte observerats hos detta protein tidigare. Då p38 har sekretionsreglerande verkan i tårkörtelns celler är det möjligt att proteinet är viktigt även i andra körtlar.
– Sammantaget utgör denna avhandling en byggsten i arbetet för att kartlägga tårkörtelns funktion, berättar Stina Carlsson. Steget till att kunna använda adenosinreceptorer som mål för läkemedel är fortfarande stort, men mitt arbete kan vara ett steg på vägen mot att hjälpa människor med torra ögon, avslutar hon.
Stina Carlsson är född och uppvuxen i Nybro. Hon tog sin magisterexamen vid Högskolan i Kalmar och sedan 2007 har hon varit doktorand vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Effects of adenosine and acetylcholine on the lacrimal gland”, försvarades den 9 september, 2011 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent var Assoc. Prof. Darlene A Dartt, Harvard Medical School, Boston, USA.
För mer information kontakta Stina Carlsson, telefon: 0480-44 61 84, 070-5785628 eller e-post: stina.carlsson@lnu.se
Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se”>lupress@lnu.se
Året är 1903. Precis samtidigt som Constance Larymore kliver iland i Nigeria passerar ett följe med en lokal dignitär, en Emir. Följet är exotiskt och praktfullt. En doft av bränt krut och trummor ackompanjerar och förtätar stämningen runt följet.
Constance, som är hustru till en brittisk domare, överrumplas av händelsen. Hon fascineras djupt av följets färgstarka dräkter, snövita turbaner, enorma blåsinstrument, antika vapen och inte minst deras stigbyglar. Stigbyglar som inte bara har en ovanlig form, det droppar även hästblod från dem. Händelsen utvecklas och beskrivs i berättelsen om Constance som att hon upplever en resa i tiden. Från ett ”här och nu”, till ett exotisk och förhistoriskt ”där och då.” Detta ”märkliga spektakel” framstår inför hennes ögon som så ”skilt från världen av idag.” Synen av följets exotiska föremål har förflyttat henne från nuets vardagliga plikter och praktiska problem, till en tid färgad av både praktfullhet och primitiv brutalitet.
När Emirens följe väl lämnar byn, i solnedgången, ”rycks Constance Larymore tillbaka till civilisationen och moderniteten.” Plötsligt blir hon varse de dammiga bygatorna, människor som talar hennes eget språk och engelska foxterriers som springer omkring.
Utdraget ovan finns med i avhandlingen Travelling Objects: Modernity and Materiality in British Colonial Travel Literature about Africa av Nicklas Hållen, Umeå universitet och handlar om brittisk reselitteratur som beskriver Afrika från 1860-talet och fram till åren innan det första världskriget.
Sådan reselitteratur har ofta studerats med resenärens identitet och historia som utgångspunkt. Här flyttas fokus från identiteter och excentriska personligheter till den materiella världen, till saker och ting. Det materiella objekt, i form av varor, resenärens tillhörigheter och sådana objekt som i berättelsen förknippas med lokal kultur, blir i den koloniala reseskildringen i hög grad betydelsebärande och ges stort utrymme i berättandet om det främmande och primitiva.
Liksom i världsutställningar och museer i det urbana Storbritannien blir objektet i reseskildringar om Afrika en vattendelare mellan det moderna Europa och det ”förmoderna” Afrika, mellan civilisationen och världens påstått vilda utkanter. Genom att närläsa ett antal reseberättelser studeras objektets förhållande till reseberättelsens genre-specifika berättartekniker och tingens funktioner i berättandet om samhällen som ses som primitiva, förmoderna och historiskt avlägsna. De mest välkända reseberättelser som studeras i Travelling Objects är Mary Kingsleys Travels in West Africa, Henry Stanleys Through the Dark Continent och John Spekes Journal of the Discovery of the Source of the Nile. Närläsningar av minde välkända texter som Ewart Grogans From the Cape to Cairo, Mary Halls A Woman’s Trek from the Cape to Cairo och Constance Larymores A Resident’s Wife in Nigeria kompletterar studiet av dessa längre och mer berömda reseskildringar. Tillsammans bildar texterna en korpus som täcker årtiondena före och efter den europeiska så kallade kapplöpningen om afrikanska kolonier.
Travelling Objects närstuderar objektets funktioner i geografiskt och etnografiskt berättande, i den liberala ideologi som framhåller kommersiell handel mellan Afrika och Europa som ett verktyg för civilisering och modernisering. Ett avslutande kapitel tillägnas ett specifikt objekt, nämligen boken, och dess funktion i reseberättelsen och som den vara genom vilken berättandet om Afrika saluförs till den viktorianska läsande samhällsklassen.
Ett sekundärt mål med avhandlingen är att skapa ett antal teoretiska begrepp som kan underlätta framtida studier av reseberättande i koloniala miljöer. Dessa begrepp har att göra med berättelsetekniker som används i skildrandet av resenärens förflyttning mellan platser som av politiska skäl beskrivs som radikalt olika varandra, vilket är utmärkande för just koloniala reseberättelser.
Fakta om disputationen
Nicklas Hållén, doktorand i engelska vid Institutionen för språkstudier, Umeå universitet, disputerar 24 september 2011 klockan 10.00 i Hörsal E, Humanisthuset, Umeå univ. med sin avhandling om brittisk reselitteratur om Afrika från tiden runt sekelskiftet 1900.
Avhandlingen Travelling Objects. Modernity and Materiality in British Colonial Travel Literature about Africa, kan laddas ner från publikationsdatabsen DiVA.
Kontaktinformation
Kontakt
Tel: +46 90 7865138
E-postadress:nicklas.hallen@engelska.umu.se
