Andungar är beroende av proteinrik mat de första två veckorna, och därför är insekter och andra ryggradslösa djur en viktig del av dieten. Förekomsten av fisk kan påverka mängden insekter negativt och därmed påverka andungarnas överlevnadsmöjligheter. Miljöstrateg Lisa Dessborn har i sitt doktorsarbete vid SLU och Högskolan i Kristianstad undersökt effekten av fisk på häckande änder.
Andungarna har ett stort energibehov och dödligheten är ofta hög, bland annat på grund av näringsbrist. I sjöar utan fisk observerade Lisa Dessborn att inte bara andungarnas överlevnad var bättre, utan också att antalet andpar innan kullarna hade kläckts var större än vid sjöar med fisk. Detta tyder på att häckande änder aktivt undviker sjöar med fisk.
De flesta av de undersökta sjöarna hyste flera fiskarter, även rovfiskar som gädda. Att gädda tog andungar som rov kunde därför inte uteslutas. För att isolera sådana effekter sattes gädda ut i två fiskfria sjöar. Det blev ingen reducering av par under äggläggningsperioden, men däremot observerades en kraftig reduktion av kullar och andungar.
Ändernas observerade oförmåga att identifiera och undvika gädda är intressant, eftersom det har en tydlig effekt på häckningsframgången. Nykläckta andungar visade sig inte heller kunna känna igen, undvika och reagera på gädda.
– Om man vill upprätthålla en hög reproduktion av änder visar mina resultat tydligt att fiskfria vatten behövs, säger Lisa Dessborn. Den negativa effekten av fisk på häckande änder är påtaglig och änderna tycks inte kunna undvika sjöar med rovfisk.
Många sjöar i Sverige och Finland hade varit utan fisk om inte människan hade planterat ut dem. Även änder sätts ut för att öka jaktbeståndet.
– Det kan därför vara bra att koncentrera andutsättningarna till sjöar utan fisk, och framför allt att undvika att sätta ut fisk och änder i samma sjö, säger Lisa Dessborn.
—————————————–
Miljöstrateg (MSc) Lisa Dessborn, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”The Influence of Food Abundance Patterns and Predation on Breeding Ducks with a Special Emphasis on the Interactions between Ducklings and Fish”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Tid: fredagen den 11 mars 2011 klockan 13.00
Plats: Aulan i Alnarpsgården, Alnarp.
Opponent: Andy Green, professor på Estación Biológica de Doñana, Spanien.
Mer information
Lisa Dessborn, 044-203464, 070-887 99 76, Lisa.Dessborn@hkr.se
Doktorand vid SLU i Umeå, http://www.slu.se/viltfiskmiljo
Arbetsplats: Högskolan i Kristianstad), http://hkr.se/templates/Page____9226.aspx
Hemort: Lund
– Framförallt är det avverkning av skog längs bäckar och åar och effekterna av detta som försämrar livsmiljön för öringen, säger Pär Gustafsson, nydisputerad forskare i öringekologi vid Avdelningen för biologi.
Enligt skogsvårdslagen ska trädridåer lämnas kvar intill vattendragen. Inte sällan sker ändå avverkningar ända ner till strandkanten. Pär Gustafsson har i sin forskning studerat några av de faktorer som man kan förknippa med att just träd och annan högre vegetation längs bäckar och älvar tas bort, till exempel i samband med skogsavverkning.
Bland annat visar det sig att de trädlevande insekter och andra småkryp som ofta faller ned i vattnet och där blir till föda för fisken är mycket viktiga för öringen. När Pär Gustafsson i fältexperiment tog bort denna resurs med hjälp av flera hundra meter långa plasttält blev följden att fisken svalt och minskade i tillväxt. I första hand kunde man se detta under sommaren när det är ont om alternativ vattenlevande föda.
En annan faktor är de strandnära träd som om skogen får stå orörd förr eller senare faller ner i vattnet. Att gamla träd tillåts hamna i vattnet och får ligga kvar är mycket viktigt för öringen av flera skäl, dels utnyttjar många insekter veden som både föda och boplats vilket ökar mängden insekter i vattnet och på så sätt ökar även mängden föda för fisken.
I de fältexperiment som Pär Gustafsson genomfört i bäckar i Glaskogens naturreservat mellan Arvika och Årjäng har det visat sig att öring som lever i miljöer med mycket död ved växer bättre än öring som lever utan död ved. Studier i Karlstads universitets unika strömakvarieanläggning har därefter visat att öring som lever i miljöer med mycket ved är betydligt mindre aktiv samtidigt som de fångar nästan lika mycket mat som öringar i miljöer med lite död ved.
Kontaktinformation
För mer info, kontakta Pär Gustafsson tfn 0730-77 19 63.
Avhandlingen visar att bromerade dioxiner och ämnen som liknar bromerade flamskyddsmedel är naturligt producerade och att halterna av dessa ämnen är höga i Östersjön. Mycket talar för att fintrådiga alger är den största boven i dramat. Halterna funna i alger och blåmusslor från Östersjön är så pass höga att eventuella effekter i ekosystemet behöver utredas.
– Strömming lägger gärna sin rom på algerna och eftersom flera forskare har visat på en dålig äggkläckbarhet bör kopplingen mellan dessa ämnen och romdöden undersökas, säger Karin
Löfstrand vid Institutionen för material och miljökemi, Stockholms universitet.
Det bromerade flamskyddsmedlet PBDE har använts för att flamskydda till exempel elektronik som tv-skärmar och mobiltelefoner. Dessa ämen kan komma ut i miljön och organismer kan sedan omvandla PBDE till OH-PBDE genom metabolism. Polybromerade dioxiner (PBDD) bildas oavsiktligt vid förbränning eller vid produktion av bromerade flamskyddsmedel och frigörs därmed till luften. Denna avhandling visar att OH-PBDE och PBDD troligen även bildas naturligt av alger.
Alger är sedan tidigare kända att producera andra bromerade eller klorerade organiska ämnen, många av vilka de använder som kemiskt försvar mot fiskar och därmed har en önskad giftig verkan. OH-PBDE och framför allt PBDD uppvisar giftighet och dess påverkan på ekosystemet bör utredas närmare.
Avhandlingens namn: Trends and exposure of naturally produced brominated substances in Baltic biota – with focus on OH-PBDEs, MeO-PBDEs and PBDDs [Ref 1]
Ytterligare information:
Karin Löfstrand, Institutionen för material och miljökemi, Stockholms universitet, tfn: 08-16 20 18 mobil: 070-478 91 13, e-post: karin.lofstrand@mmk.su.se
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 50 000 studenter och 6 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.
– Högerkammarens storlek och funktion ger viktig information vid ett stort antal hjärtsjukdomar. När den är påverkad leder det oftast till ett längre och mer allvarligt sjukdomsförlopp, förklarar Karin Loiske, som är biomedicinsk analytiker, med ultraljudsundersökningar av hjärtat som specialitet.
Eftersom den högra hjärtkammaren ligger bakom bröstbenet, är det svårt att få en bra bild av den med ultraljud. Dessutom har den en komplicerad anatomi.
Olika metoder ger olika resultat
– Vänsterkammaren är rund som en apelsin, medan högerkammaren är avlång och lite böjd, som en banan. Och det gör det mycket svårare att mäta storleken.
I dag används olika metoder för att mäta högerkammarens storlek inom vården, och Karin Loiske har jämfört fem av dem och utvärderat hur tillförlitliga de är. Resultaten skilde sig märkbart åt, både mellan de olika metoderna och vid upprepade mätningar med samma metod. Men två av metoderna visade sig mer pålitliga än de andra, och därför rekommenderar hon att de ska användas som standardmetoder.
– Alla bör givetvis använda samma metod. Annars blir det ju som att jämföra äpplen med päron, och det blir svårare att ställa en säker diagnos.
Okänd hjärtsjukdom
Karin Loiske tittade också på olika metoder för att undersöka hur väl högerkammaren fungerar, framför allt om den slappnar av som den ska mellan sammandragningarna. Om den inte gör det kan det vara ett tidigt symptom på hjärtsvikt.
– Dessutom vill jag understryka att det är viktigt att man har som rutin att göra en funktionsbedömning av högerkammaren vid ultraljudsundersökningar, något som tyvärr inte görs överallt i dag.
I en avslutande studie har hon också undersökt hjärtsjukdomen takotsubo kardiomyopati. Det är en ovanlig hjärtsjukdom, men eftersom den är ganska okänd, även inom läkarkåren, är det osäkert hur många som egentligen drabbas, utan att få rätt diagnos.
– Min förhoppning är att den här sjukdomen ska bli mer känd, eftersom det förmodligen finns ett flertal fall som missas på grund av okunskapen om den och dess symptom.
Viktigt med rätt diagnos
Sjukdomen upptäcktes i början på 1990-talet och har liknande symptom som vid en hjärtinfarkt. Den drabbar framför allt kvinnor efter klimakteriet, och föregås ofta av plötslig emotionell stress.
Hittills har man trott att den endast påverkar vänster hjärtkammare, men Karin Loiskes undersökning visar att även den högra hjärtkammaren ofta drabbas.
– Det är viktigt att ställa rätt diagnos, eftersom patienterna oftast blir helt återställda med rätt behandling. Min studie visar bland annat att man också bör titta på högerkammarens funktion vid misstänkt takotsubo kardiomyopati.
Karin Loiske disputerar på avhandlingen ”Echocardiographic measurements of the heart with focus on the right ventricle” 11 mars, klockan 13.00, i Wilandersalen på Universitetssjukhuset Örebro.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Karin Loiske, 070-385 46 62, eller karinloiske@hotmail.com.
Forskning tyder på att mikrogliaceller, immunceller i nervsystemet, spelar en viktig roll i neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons sjukdom. Överaktivering av dessa celler i hjärnan kan leda till inflammation med följden att nervceller dör.
Forskare vid Karolinska Institutet och universitetet i Sevilla i samarbete med Lunds universitet har nu hittat ett sätt att hindra mikrogliacellerna från att aktiveras, och därmed motverka inflammationen. Nyckeln är att blockera vissa enzymer, kaspaser, som forskarna har visat styr mikrogliacellernas aktivering.
– Kaspaserna är en grupp av enzymer som är kända för att orsaka celldöd. Att de också fungerar som signalmolekyler som kontrollerar andra cellers aktivitet är en oväntad upptäckt som ger dem helt ny roll i kroppen, säger docent Bertrand Joseph som har lett studien.
Genom försök i cellodling och möss visar forskarna att kaspaser (kaspas 3, 7 och 8) inte tar död på mikrogliacellerna, utan får dem att aktiveras vilket i sin tur utlöser en inflammationsreaktion. Möss som gavs kaspas-hämmande substanser fick färre aktiverade mikrogliaceller och minskad inflammation och celldöd i omgivande nervceller.
Forskarna har även undersökt prover från avlidna patienter med Alzheimers och Parkinsons sjukdom och upptäckt ökad förekomst av aktiverade kaspaser inuti deras mikrogliaceller.
– Vi ska nu gå vidare och undersöka om substanser som hämmar kaspaserna kan bli aktuella som läkemedel mot vissa neurodegenerativa sjukdomar, säger Bertrand Joseph.
Forskningen är bland annat finansierad av Vetenskapsrådet, Parkinsonsfonden, Alzheimersfonden och Cancerfonden. Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Publikation: ”Caspase signaling controls microglia activation and neurotoxicity”, Miguel A. Burguillos, Tomas Deierborg, Edel Kavanagh, Annette Persson, Nabil Hajji, Albert Garcia-Quintanilla, Josefina Cano, Patrik Brundin, Elisabet Englund, Jose L. Venero & Bertrand Joseph, Nature, AOP 9 March 2011 on www.nature.com.
Bild: Bertrand Joseph, foto av Markus Dagnell
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Docent Bertrand Joseph
Institutionen för Onkologi-Patologi
Tel: 08 517 73 826
Mobil: 073 706 7110
E-post: Bertrand.Joseph@ki.se
Cyanobakterier (tidigare benämnda blå-gröna alger) finns framför allt i söt- och brackvatten, men även i jord och i symbios med växter. Man har nyligen visat att de flesta cyanobakterier kan producera en ovanlig, neurotoxisk aminosyra BMAA (ß-N-methylamino-L-alanine). Bland annat har den hittats i två arter som varje år orsakar algblomning i svenska sjöar och Östersjön.
Detta toxin har tidigare föreslagits bidra till allvarliga neurodegenerativa förändringar förknippade med neurologiska sjukdomar som ALS (amyotrofisk lateralskleros), Parkinsons sjukdom och med demens hos befolkningen på ön Guam i Stilla havet. Cyanobakterier finns i många geografiska områden och miljöer och konsumeras av andra organismer i miljön, vilket innebär att det möjligt att även människor kan vara exponerade för BMAA.
Oskar Karlsson har i sin avhandling undersökt om BMAA kan tas upp och skada hjärnan hos unga djur. Blodhjärnbarriären hos vuxna djur hämmar upptaget i hjärnan, men tidigare studier har visat att blodhjärnbarriären hos foster och unga djur skiljer sig från den vuxna blodhjärnbarriären vilket ökar risken för att vissa ämnen kan ansamlas i högre nivåer i den unga hjärnan.
Hjärnan hos foster och unga djur har även andra egenskaper som gör att den blir speciellt känslig för toxiska ämnen. Oskar Karlsson visar att kortvarig exponering för BMAA under hjärnans tidiga utveckling kan påverka dess funktion i vuxen ålder. Dessa djur fick en tydligt sämre inlärningsförmåga samt försämrat minne. En högre dos gav upphov till celldöd i hippocampus, ett av de viktigaste hjärnområdena för minne och inlärning, hos unga djur – och till neurodegenerativa förändringar i vuxen ålder.
– Toxinet passerade över moderkakan och togs upp i musfostrets hjärna, men för att kunna göra en korrekt riskbedömning av BMAA:s effekter på människors utveckling och hälsa behövs fler studier med lägre doser och under längre tid, säger Oskar Karlsson.
Läs avhandlingen [Ref 1].
För mer information, kontakta Oskar Karlsson (utomlands vecka 10) oskar.karlsson@farmbio.uu.se eller forskningsledare professor Eva Brittebo, tel: 070-167 90 64, eva.brittebo@farmbio.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
Forskare från Lunds universitet har tillsammans med utländska kollegor analyserat tusentals radarföljningar av småfåglar och nattfjärilar och upptäckt att de olika djurgrupperna märkligt nog har tämligen lika flytthastigheter och orientering. Olika strategier leder de bägge djurgrupperna till samma resultat – nattfjärilar utnyttjar medvindar i högre grad, vilket är riskfyllt men lönsamt, medan fåglar är mer försiktiga och därmed inte får lika mycket hjälp av vinden. Forskarna visar att nattfjärilar och småfåglar har utvecklat helt olika beteenden som lösning på samma problem.
– Vi var väldigt förvånade över att hitta så lite skillnad i slutresultat mellan fåglars och insekters migration, säger Thomas Alerstam, professor i zooekologi vid Lunds universitet.
Småfåglar som sångare och trastar kan av sig själva flyga upp till fyra gånger snabbare än nattfjärilar. Därför förutsatte forskarna att småfåglarna skulle flytta snabbare. Det var en stor överraskning när de såg att medelhastigheterna var nästan identiska.
Studien har utförts i samarbete med Rothamstead Research i Storbritannien, där dr Jason Chapman har lett arbetet med att följa nattfjärilarna med radar. Småfåglarna har i sin tur studerats med radar i Sverige av forskare vid Lunds universitet. Doktoranden Cecilia Nilsson är en av dem som samlat in materialet. Hon arbetar just nu med att följa fåglar med en mobil radaranläggning i Falsterbo i Skåne.
– Det är intressant att två helt olika strategier och inställningar till risk leder till samma resultat. Vi har studerat nattflyttande småfåglar med radar i Abisko i norr och Falsterbo i söder och det är väldigt spännande att jämföra våra data med liknande data från andra djurgrupper, säger Cecilia Nilsson.
Artikeln publiceras denna vecka i Proceedings of the Royal Society B under titeln “Convergent Patterns of Long-distance Nocturnal Migration in Noctuid Moths and Passerine Birds” av Thomas Alerstam, Jason W. Chapman, Johan Bäckman, Alan D. Smith, Håkan Karlsson, Cecilia Nilsson, Don R. Reynolds, Raymond H. G. Klaassen, och Jane K. Hill.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor Thomas Alerstam, Biologiska institutionen, Lunds Universitet
Tel: 046 222 37 85, Thomas.Alerstam@ekol.lu.se
Doktorand Cecilia Nilsson, Biologiska institutionen, Lunds Universitet
Tel: 046 222 36 14, 0707 36 39 16, Cecilia.Nilsson@zooekol.lu.se
Alf Arvidsson har nyligen avslutat sitt projekt ”Jazzen och jazzmusikern: förändrade genresystem och roller i svenskt musikliv under 1900-talet” som finansierats av Riksbankens Jubileumsfond. Jazzen har inte alltid varit en statusfylld musikgenre inom konstmusiken, utan tvärtom illa ansedd.
– En viktig roll spelade den självständiga kritiken, säger Alf Arvidsson, som också visat hur viktigt det var att visa på improvisationens roll.
Ett tidigt ideal för jazzmusiker var just att kunna improvisera och spela också sådant som inte fanns nedskrivet i noterna. I den interna tidskriften Orkester Journalen skrevs det ofta just om vikten av att kunna improvisera.
– Från 1930-talet var det tydligt att den gode jazzmusikern kunde spela mer än det som stod i noterna. Samtidigt framhölls det också att detta var en bortglömd klassisk teknik, improvisationen var till och med en del av det klassiska arvet. Att påpeka det var ett led i att höja jazzens status. Men improvisationerna handlade också om att poängtera det viktiga skapandet. Den som kunde skapa egen musik via improvisationerna var den gode musikern, inte den som kunde spela vilken låt som helst.
På så sätt byggdes också den i dag klassiska jazzmusiker rollen upp och i den processen odlades elitsmen – jazz spelades av professionella, manliga musiker som var konstnärer och inte dussinpianister på danshak. Sambandet med den klassiska musiken bidrog också till elitismen och till att dra jazzen ur populärkulturen till konstmusikens fält. Det fanns så att säga en finjazz med starka kopplingar till konstmusiken och en vulgärjazz, där populärmusiken tog plats. Många av de förra jazzmusikerna var dessutom samtidigt både klassiska musiker och jazzmusiker, vilket bidrog till att höja jazzens status som konstform.
– Konstnärsrollen blev ännu tydligare under 1950- och 1960-talet, när många tyckte att jazzen var framtidens musik och jazzmusiker själva började skriva stycken där jazz kombinerades med symfonisk musik.
Under 1950-talet när jazzkritiken tog form i dagstidningarna var bilden av jazzen som konstmusik etablerad, men den rollen ledde också till att kvinnor exkluderades.
– Swingsångerskor som Alice Babs, som under 1940-talets början varit en viktig del av jazzscenen blev aldrig del av den fina jazzen, säger Alf Arvidsson.
Det är intressant för sångerskorna fick till en början en ganska stor roll. När jazzen fick en större publik under 1930-talet var det till stor del tack vare dem, menar Alf Arvidsson, som visar hur de många kvinnorna inom jazzen efter kriget exkluderas och försvinner in i schlagervärlden i stället för att tas upp som fullvärdiga jazzmusiker.
Läs mer om Alf Arvidssons forskning i hans slutredovisning
I de senaste årens forskning om skolans svenskundervisning har samtal blivit ett honnörsord. Ofta framhålls det hur viktigt det är att litteraturen som elever läser i skolan också blir föremål för gemensam tolkning och reflexion. Skolverket och Skolinspektionen pekar i sina kvalitetsgranskningar av skolans läsundervisning på en ökande individualisering och efterlyser gruppbaserade lärprocesser i olika former. Samtidigt har det saknats empirisk forskning om vilken betydelse samtal om den lästa litteraturen får för eleverna.
Michael Tengberg har undersökt på vilket sätt sådana litteratursamtal kan bidra till att utveckla elevers läsning och deras läsförmåga. Hans avhandling bygger på analyser av litteratursamtal som genomförts av fyra lärare i tio olika klasser i årskurs åtta och nio.
– Det går inte att uttala sig kategoriskt om hur samtalen egentligen inverkar på elevernas läsning eller på deras läsupplevelse, säger Michael Tengberg. Samtidigt bekräftar många av eleverna som deltog att deras förståelse av texten utvecklades och att de fick syn på flera nya aspekter som de inte urskiljt på egen hand.
Samtalen utgår ofta från läraren
Ett vanligt problem är dock att samtalen ofta utgår från lärarnas läsning av texten och de frågeställningar som lärarna bedömt vara angelägna. Mer sällan är det elevernas egna frågor och funderingar som driver samtalet framåt. Ändå framgår det av undersökningen att de många olika perspektiv på texten som samtalen synliggör ofta berikar de enskilda elevernas läsupplevelse.
I den internationella forskningen om litteratursamtalens pedagogiska funktion har man i hög utsträckning koncentrerat sig på samtalens form: sättet lärare formulerar frågor på eller relationen mellan hur mycket lärare respektive elever talar. Michael Tengberg menar att det också är nödvändigt att uppmärksamma samtalens innehåll. I avhandlingen undersöker han bland annat vilka förhållningssätt till den enskilda texten, eller till litteratur i allmänhet, som eleverna orienteras mot.
Genom lärarens frågor får eleverna en indikation på vad läraren tycker är viktigt och därmed en fingervisning om hur de förväntas läsa och förhålla sig inte bara till den enskilda texten utan till litteratur i allmänhet. Undersökningen visar att man i samtalen ägnar mycket uppmärksamhet åt textens fiktiva handling. Mindre uppmärksamhet ägnas åt frågor om läsningen som upplevelse eller om läsarens egen roll i tolkningen av texten.
Begrepp som synliggör undervisningen
– Den sortens innehållsliga skillnader i undervisningen behöver synliggöras, och då är det bra att ha begrepp för att kunna precisera olika inriktningar, säger Michael Tengberg. Inte minst blir det viktigt i diskussioner om svenskämnets mål med avseende på elevers läsning. Det räcker inte att vi frågar oss vilka texter som elever bör läsa i skolan, utan vi behöver också fundera över vilka sätt att läsa som vi vill att elever ska utveckla.
Michael Tengberg har en bakgrund som lärare i svenska, matematik och NO och har även arbetat med lärarutbildning och lärarfortbildning vid Karlstads universitet. Hans doktorsavhandling har genomförts vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning (CUL), en fakultetsgemensam forskarskola vid Göteborgs universitet. CUL har till syfte att främja utveckling av forskning knuten till lärarutbildning och pedagogisk yrkesverksamhet samt att verka för forskningsanknytning av den grundläggande lärarutbildningen.
Kontaktinformation
Mer information:
Michael Tengberg, telefon: 054-700 1878 (arb.), e-post: michael.tengberg@lir.gu.se
Avhandlingens titel: Samtalets möjligheter. Litteratursamtal och litteraturreception i skolan.
Tid och plats för disputation: fredagen den 11 mars 2011 kl. 10.15, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Fakultetsopponent: Docent Magnus Persson, Malmö högskola
Avhandlingen kan beställas från: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, www.symposion.se
Moderator för seminariet är ambassadör Lennart Båge som tidigare var chef för FN-organet IFAD (International Fund for Agricultural Development).
En miljard människor i världen svälter eller är undernärda. De flesta av dessa bor på landsbygden och är beroende av lantbruk för sin försörjning.
Livsmedelspriserna på världsmarknaden har återigen stigit till rekordnivåer, vilket drabbar världens fattiga värst. I allt fler länder utlöser detta protester – som senast i Nordafrika.
Den globala livsmedelsförsörjningen är alltså en av vår tids största frågor och förutspås bli än mer viktig under de närmaste decennierna med en ökande befolkning i en värld präglad av tilltagande osäkerhet när det gäller jordens framtida klimat.
Långsiktigt krävs mer kunskap för att kunna hantera denna situation. Som ett led i Sveriges Politik för Global Utveckling (PGU) har regeringen nyligen avsatt medel till AGRA och SLU för att stärka kunskapsuppbyggnaden för en ökad produktivitet och hållbarhet inom jordbrukssektorn framförallt i Afrika.
Under seminariet vid SLU kommer dessa utmaningar och Sveriges roll i den globala fattigdomsbekämpningen att diskuteras.
Media hälsas mycket välkomna till detta seminarium som huvudsakligen kommer att hållas på svenska.
Seminariet hålls kl 13.00-15.00 i lokal Loftet, Duhrevägen 8, Campus Ultuna vid SLU i Uppsala.
Mingellunch serveras på Loftet kl 12.00-13.00 (den som önskar lunch ska föranmäla senast 14 mars till lillemor.karlsson@slu.se)
För att tydliggöra SLU:s roll inom PGU inrättar SLU programmet Agricultural Sciences for Global Development som ska samordna universitetets forsknings- och utbildningsaktiviteter för global utveckling. Interimistisk föreståndare är professor Arvid Uggla vid SLU.
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.
Kontaktinformation
För mer information om seminariet kontakta:
Carin Wrange, pressansvarig vid SLU, 070-247 84 22, carin.wrange@slu.se
Ett högintensivt funktionellt träningsprogram kan genomföras och har positiva effekter på fysisk funktionsförmåga och självständighet i aktiviteter i dagliga livet för äldre personer i särskilt boende, med och utan demenssjukdom. Det visar den avhandling som Håkan Littbrand försvarade vid Umeå universitet lördag 5 mars.
Nedsatt fysisk funktionsförmåga är vanligt bland äldre personer som bor på särskilt boende och hos personer med demenssjukdom. Nedsättningen leder ofta till behov av hjälp i aktiviteter i det dagliga livet (ADL), t.ex. personlig vård och förflyttning inomhus. I en aktivitets- och nutritionsstudie deltog 191 äldre personer vid nio särskilda boenden i Umeå, varav cirka hälften hade lätt till måttligt svår demenssjukdom. Deltagarna lottades till att antingen delta i ett högintensivt funktionellt träningsprogram eller i en kontrollaktivitetet.
Träningsprogrammet (the HIFE Program), som utvecklades till studien, innehåller benstyrke- och balansövningar i stående och gående. All träningsutrustning i programmet är portabel, vilket innebär att träningen kan bedrivas utan tillgång till speciellt anpassade träningslokaler. Träningen bedrevs under tre månader och deltagarna uppmuntrades att träna med hög intensitet. I anslutning till varje tränings- eller aktivitetstillfälle fick deltagarna antingen ett proteinrikt näringstillskott eller en placebodyck.
Deltagarna hade hög närvaro, relativt hög uppnådd träningsintensitet och träningen ledde inte ledde till någon bestående skada eller sjukdom. Det var ingen skillnad i hur det gick att genomföra träningsprogrammet mellan personer med demenssjukdom och personer utan. Analyserna visar också att tre månader efter träningsperiodens slut hade träningsprogrammet resulterat i positiva effekter på benstyrka, gångförmåga, funktionell balansförmåga och förflyttningsförmåga inomhus jämfört med kontrollaktiviteten. Det proteinrika näringstillskottet omedelbart efter träningen ökade inte träningseffekten.
Ålder och kön påverkade inte effekten på balansförmågan och träningen hade god effekt även på deltagare med depression, demenssjukdom, undernäring eller stora nedsättningar i fysisk funktionsförmåga. Bland personer med demenssjukdom förhindrade träningsprogrammet en försämring i ADL-förmåga, men effekten kvarstod inte tre månader efter träningsperiodens slut. Kontinuerlig träning kan behövas för att bibehålla effekten.
Avhandlingen visar att ett högintensivt funktionellt träningsprogram kan genomföras och har positiva effekter på fysisk funktionsförmåga och självständighet i ADL för äldre personer med och utan demenssjukdom boende på särskilt boende. Dessa positiva effekter kan vara av betydelse för livstillfredsställelse och för att förhindra sjukdomar som är relaterade till fysisk inaktivitet, samt för att kunna minska kostnader som är relaterade till hjälp och stöd i ADL.
De positiva resultaten av det högintensiva viktbärande träningsprogrammet bland personer med demenssjukdom bekräftades när den vetenskapliga litteraturen granskades systematiskt. Den systematiska översikten i avhandlingen visar att det verkar vara viktigt att träningsinterventioner pågår åtminstone under några månader och att träningen är funktionell och har för avsikt att utmana individens fysiska kapacitet.
För mer information, kontakta gärna doktorand Håkan Littbrand på
Telefon 090-785 88 46
E-post hakan.littbrand@germed.umu.se
Lördag 5 mars försvarar Håkan Littbrand, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, geriatrik, Umeå universitet sin avhandling med titeln Physical exercise for older people: focusing on people living in residential care facilities and people with dementia (Svensk titel: Fysisk träning för äldre personer – fokus på personer i särskilt boende och personer med demenssjukdom).
Disputationen äger rum klockan 10.00 i Vårdvetarhusets aula. Fakultetsopponent är docent Kerstin Frändin, Karolinska institutet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-39784 [Ref 1]
– Växtsamhällen är som fotbollslag. För att vinna turneringar måste du ha en stjärnspelare som kan göra många mål, men du behöver också skickliga medspelare som kan passa och försvara. Stjärnspelare och lagkamrater bildar tillsammans ett effektivt lag, säger Lars Gamfeldt vid Institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet.
Lars Gamfeldt ingår i en internationell forskargrupp ledd av Brad Cardinale (University of Michigan, USA) som i ett specialnummer om biologisk mångfald i den vetenskapliga tidskriften American Journal of Botany presenterar en studie om betydelsen av biologisk mångfald av växter och alger, vilka utgör basen i näringskedjan.
Forskargruppen utgår från frågan om ekosystemen kan upprätthålla viktiga funktioner som produktion av biomassa och omsättning av näringsämnen när den biologiska mångfalden utarmas och vi förlorar arter. I sin jakt på svar har de gått igenom hundratals publicerade studier om allt från små encelliga alger till träd. Med data från över 400 publicerade experiment fann forskarna överväldigande bevis för att nettoeffekten av att ha färre arter i ett ekosystem innebär minskad mängd växtbiomassa.
Det finns två huvudförklaringar till varför artrika växtsamhällen kan vara mer effektiva och produktiva. Den ena är att de har högre sannolikhet att inkludera ”superarter”, det vill säga arter som är högproduktiva och effektiva på att reglera ekologiska processer. Den andra är att olika arter ofta har egenskaper som kompletterar varandra. Det är framför allt det faktum att olika växtarter delar upp de olika ”uppgifterna” i naturen mellan sig som gör det möjligt för artrika samhällen att vara mer produktiva.
Forskarna konstaterar också att vi på grund av klimatförändringar och annan mänsklig påverkan nu förlorar arter i snabb takt. Det betyder att vi behöver prioritera vad vi vill skydda och bevara, för att upprätthålla de varor och tjänster som människor är beroende av.
– Nästan alla organismer på vår planet är beroende av växter för sin överlevnad. Om de processer som inverkar på växters produktivitet påverkas negativt av artförluster får det effekter på en av de mest grundläggande och livsuppehållande funktionerna på jorden, konstaterar artikelns huvudförfattare Brad Cardinale.
Lars Gamfeldt är knuten såväl till Institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet som till Institutionen för ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Artikeln The functional role of producer diversity in ecosystems kan laddas ner utan kostnad fram till 2 april 2011 från www.amjbot.org/cgi/reprint/ajb.1000364v1. Efter detta datum kan journalister kontakta Richard Hund, ajb@botany.org för en kopia.
Kontaktinformation
KONTAKT:
Lars Gamfeldt, Institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet
031- 786 2920
0703- 39 39 21
lars.gamfeldt@marecol.gu.se
Bildtext: Kiselalger är några av de organismer som ingår i studien. Foto: Danuta Bennett
Prognoser från SACO, Arbetsförmedlingen och Högskoleverket talar om en stor brist på tekniker och ingenjörer under de kommande åren.
– De senaste decennierna har svensk industri, i stora delar, egentligen bara jobbat på. Det har inte funnits tillräckligt med tid att förbättra och analysera sin produktion. Man har släckt bränder och inte fokuserat på förbättringsarbete. I och med lågkonjunkturen har medvetenheten av att arbeta på ett nytt sätt vuxit fram bland allt fler företag. Här kommer våra studenter fylla ett behov, menar Matias Urenda, programansvarig vid institutionen för teknik och samhälle vid Högskolan i Skövde.
Väg till jobb
Studenter som till hösten väljer att börja på utbildningen har möjlighet att fortsätta sin utbildning och läsa upp till ingenjör.
– Utbildningarna ligger väldigt nära varandra så inga dörrar är stängda. Utan de som är intresserade och känner att de vill ta chansen kan fortsätta och bli ingenjörer. De andra får sin examen inom produktionsteknik och blir tillgängliga för arbetsmarknaden efter 2 år, förklarar Matias.
Under lågkonjunkturen blev många med lång erfarenhet från produktionsarbete inom industrin arbetslösa.
– Vi vet att det finns en stor grupp som nått en viss mognad och som vill gå en högre utbildning och göra sig mer attraktiva på arbetsmarknaden, säger Matias Urenda.
Produktivitet
Som produktionstekniker har du möjlighet att arbeta med flera olika arbetsuppgifter.
– Det kan handla om standardarbete, balansering, produktionsberedning, automationstekniker, jobba med ritningar, vara support till säljare och programmerare/operatörer och så vidare. Att man är en problemlösare som jobbar med ständigt förbättringsarbete och har ett brinnande intresse för teknik i alla former, påpekar Matias.
Utbildningen varvar teori och praktik genom att hela tiden ha en koppling mot näringslivet.
– Effektiv och miljömässigt hållbar produktion är två av de viktigaste medlen för att göra Sveriges företag mer framgångsrika. Det ställer stora krav på ständiga förbättringar av kvalitet, produktivitet, flexibilitet och resursplanering. Det lägger vi mycket fokus på under utbildningen, avslutar han.
För frågor kontakta:
Magnus Holm
Programansvarig på Högskolan i Skövde
E-post:magnus.holm@his.se
Telefon:0500 – 448551
Studien publiceras i ett kommande nummer av vetenskapstidskriften Drug Metabolism & Disposition, och baseras på nära 70 000 analysresultat från patienter där man rutinmässigt övervakar blodnivån av läkemedel som används för att dämpa immunförsvaret i samband med organtransplantationer. Prover tagna under vintermånaderna jämfördes med prover tagna under sensommaren.
Vid en närmare analys framgick att koncentrationerna av läkemedel som takrolimus och sirolimus, som används för att förhindra så kallad avstötning vid transplantation, uppvisar årstidscykler som nära återspeglar förändringar över året i kroppens nivåer av D-vitamin. Kroppens förmåga att bilda detta vitamin är beroende av solljus, och de högsta D-vitaminnivåerna uppnås just under den period på året då läkemedelskoncentrationerna hos patienterna i studien visade sig vara som lägst.
Kopplingen mellan solljus, D-vitamin och variationerna i läkemedelskoncentration tros vara att vitaminet aktiverar leverns avgiftningssystem genom att öka mängden av enzymet CYP3A4, som i sin tur ansvarar för nedbrytningen av takrolimus och sirolimus.
– Om nedbrytningskapaciteten ökar så krävs normalt högre doser för att nå samma effekt av ett läkemedel. Mer forskning behövs för att säkerställa resultaten, men CYP3A4 är ansett som det viktigaste enzymet i kroppens läkemedelsomsättning och ett stort antal läkemedel kan beröras av fyndet, säger Jonatan Lindh vid institutionen för laboratoriemedicin och en av forskarna bakom studien.
Effekten av D-vitamin på CYP3A4 har tidigare påvisats i cellförsök. Men den aktuella studien visar för första gången att mekanismen kan spela en viktig roll för läkemedelsbehandling av patienter, liksom att variation i solljusexponering skulle kunna påverka känsligheten för läkemedel hos enskilda individer.
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Publikation: ”Seasonal variation in blood drug concentrations and a potential relationship to vitamin D”, Lindh JD, Andersson ML, Eliasson E, Björkhem-Bergman L., Drug Metab Dispos, online ahead of print 24 February 2011, doi:10.1124/dmd.111.038125.
Bild: Jonatan Lindh, foto av Marianne Andersson
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Erik Eliasson, överläkare, docent, lektor
Tel: 070-3306494
E-post: erik.eliasson@ki.se
Jonatan Lindh, specialistläkare, med dr
Mobil: 073-664 37 30 (på resa v 10)
E-post jonatan.lindh@ki.se
Studien som nyligen publicerats i den välrenommerade tidskriften PLoS One, innebär att förutsättningarna för bättre diagnos och behandling av de båda tillstånden har ökat väsentligt. Men bättre diagnos kan forskarna förhoppningsvis snabbare utveckla effektivare behandling.
– Att upptäcka signifikanta skillnader i proteinsammansättning hos dessa två patientgrupper är ett viktigt steg på vägen, säger Jonas Bergquist, professor i analytisk kemi och neurokemi och forskningsledare för Uppsalas universitets del av studien.
I den aktuella studien har Uppsalaforskare tillsammans med amerikanska kollegor undersökt proteinsammansättningen i ryggvätskan hos de båda patientgrupperna. De fann hundratals proteiner som är unika för de respektive sjukdomstillstånden och lätta att skilja från friska patienter. Ryggvätskan fungerar i detta avseende som ”fönster” mot hjärnans kemi.
Kronisk trötthet är ett relativt vanligt tillstånd, och det är inte ovanligt med sviter efter en Borreliainfektion, som bland annat involverar allvarlig trötthet. Studien påvisar också en mätbar fysiologisk förändring hos patienter med långvarig trötthet, vilket visar att det inte bara har en psykologisk bakgrund utan även en biologisk.
Studien omfattade 43 patienter med kronisk trötthet, 25 med Borrelia och elva friska kontrollpersoner. Kronisk trötthet kunde kopplas till 738 unika proteiner, borrelia till 692.
Läs artikeln i PLoS One [Ref 1].
För mer information, kontakta Jonas Bergquist, tel: 018-471 36 75, 070-962 13 93, jonas.bergquist@kemi.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
Under 1990-talet genomförde Tanzania, som många andra låginkomstländer, reformer av sin vårdsektor. Den huvudsakliga förändringen var en decentralisering med överföring av medel och beslutskraft från central nivå till lokala organ. Utfallet har emellertid hittills varit långt ifrån tillfredsställande. Avhandlingen, som ingår i ett femårigt EU-stött projekt, försöker analysera de nuvarande systemen för hälsovård och beslutsfattande samt dokumenterar aktionsforskning för att hitta nya sätt att prioritera vårdinsatser med stöd i det etiska ramverket Accountability for Reasonableness (”ansvarstagande för rimlighet”).
En kvalitativ fallstudie i Mbarali-distriktet ligger till grund för avhandlingens analys av den politiska och administrativa ramen för beslutsfattandet i hälso- och sjukvårdsfrågor. Studien avslöjade att den praktiska verkligheten ute i distrikten, trots all retorik om decentralisering, innehåller väldigt begränsade insatser från lokalsamhället. Slutsatsen är att decentralisering i sig, oavsett formen, inte automatiskt skapar utrymme och förutsättningar för lokalt engagemang. Antagandet att bara en beslutsöverföring till lokala myndigheter skulle öka insynen, ansvarstagandet och deltagandet i hälso- och sjukvårdssystemet stämmer inte med verkligheten. Intresset för att stärka prioriteringsprocessen var stort hos beslutsfattare trots strukturella hinder.
Stephen Maluka är verksam vid universitetet i Dar es Salaam, Tanzania, och doktorand vid enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, där han kan nås på
tel. 073-096 14 98
e-post stephen.maluka@epiph.umu.se
Fredagen den 18 mars försvarar Stephen Maluka, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Strengthening fairness, transparency and accountability in health care priority setting at district level in Tanzania: opportunities, challenges and way forward (Rättvisa, öppenhet och ansvar i prioriteringar inom hälso- och sjukvården på distriktsnivå i Tanzania: möjligheter, utmaningar och vägval).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal 135, enheten för allmänmedicin. Fakultetsopponent är professor Norman Daniels, Harvard School of Publich Health, Boston, USA.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-40377 [Ref 1]
