Tidningar, radio och tv är geografiskt indelade. Media delar ofta upp eller utesluter nyheter som inte har ett geografiskt centrum och därmed inte passar in i uppdelningen av lokala, nationella och internationella nyheter. Men Ulrika Olausson och Peter Berglez ser små tecken på förändring, som de isolerar och tittar närmare på i sina studier. Deras forskning har publicerats i bland annat Journalism Studies och European Journal of Communication, och den beskriver behovet av att se bortom medias nuvarande ramar.

– Det finns mycket att vinna på att se världen som en plats – att skriva global journalistik. Det behövs inte en särskild tv-kanal eller tidning utan det är ett sätt att tänka. Lokaltidningen kan sätta in de lokala nyheterna i ett större sammanhang. Självklart finns det nyheter som inte behöver det men alltför ofta väljer nyhetsredaktioner att begränsa nyheten där läsaren skulle ha vunnit på att få helheten presenterad, säger Ulrika Olausson.

– Klimatfrågan är ett exempel på när händelser ofta inte sätts in i sitt sammanhang. Det är till exempel svårt att rapportera om långsamma förändringar som är mer eller mindre osynliga – de ändras inte från dag till dag. Det är lättare att fokusera på isbjörnar, översvämningar eller torka. Det blir små delar av ett större problem som rapporteras eftersom helheten är svår att göra konkret, säger Peter Berglez.

– Vi har tidigare uttryckt hur viktigt vi tycker att det är att klimatkommunikationen kan spegla helheten och ge en bredare bild av forskningen snarare än att till exempel fokusera på om FN:s klimatpanel står för sanning eller är en bluff. Det svart-vita tänkandet måste ge plats för mognare förklaringar, säger Ulrika Olausson.

Klimatfrågan är dessutom i allra högsta grad gränsöverskridande och har inget geografiskt centrum. Enskilda länder kan inte lösa problemen på egen hand utan måste samarbeta.

– Samarbetet inom EU blir tydligare och i media har det skett en viss förändring av vad ”vi” står för. Numera står ”vi” ofta för EU. Vi blir till exempel en del av EU som kämpar för hållbarhet mot ”de”, USA, som inte ens vill diskutera regeländringar. Det betyder dock inte att vi blir mindre svenska, säger Ulrika Olausson.

Människors nationella identitet blir inte svagare för att de blir en del av något större. Men nationen har i och med globaliseringen blivit svagare och den påverkas allt mer av yttre faktorer. Den svenska ekonomin och politiken påverkas av såväl EU som resten av världen.

– Därför är det viktigt att inte rama in händelser i inrikes och utrikes utan låta gränserna upplösas i media liksom i verkligheten, säger Peter Berglez.

– Det finns goda exempel på global journalistik. Journalistik som visar hur ekonomiska, politiska, sociala och ekologiska händelser i olika delar av världen påverkar varandra men vi hoppas få se mycket mer av det, avslutar Ulrika Olausson.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Ulrika Olausson 019-303966, Peter Berglez 070-3539346

Forskare Anders Stenberg vid institutet för social forskning, Stockholms universitet, har nyligen avrapporterat en utvärdering av Komvux som finansierades av Riksbankens Jubileumsfond. Vuxenutbildningar som Komvux kostar visserligen en hel del, men det finns vinster både för samhället och för individen, konstaterar han.

Vuxenutbildning har under de senaste decennierna blivit ett allt viktigare policyinstrument i de flesta OECD-länder och Sverige är i det avseendet ett föregångsland. Trots detta är vuxenutbildningens ekonomiska effekter lite undersökta, i första hand beroende på bristen på data. Verksamheten i Komvux finns emellertid dokumenterad i detalj sedan 1979, vilket utnyttjats i denna utvärdering.

Det internationella intresset bland politiker tycks ha ökat markant sedan den ekonomiska krisen 2007. Från att frågan om vuxenutbildning tidigare mest drivits av internationella organisationer, som EU och OECD, har nu flera regeringar aktivt främjat vuxenutbildning. Forskning inom ämnet är på gång i flera länder, bland annat i USA, Kanada, Storbritannien, Schweiz, Portugal, Tyskland och Danmark. Tidigare studier är främst från USA, och de har i regel visat att vuxenutbildning har positiva effekter på löneinkomster. 

Anders Stenberg har liknande resultat:
– I snitt ökar arbetsinkomsten med cirka 4-5 procent per ytterligare utbildningsår. Det faktum att det finns positiva effekter på arbetsinkomster är viktigt eftersom det ökar skatteinbetalningar som finansierar välfärden i samhället. Det är också ett viktigt resultat för alla som förespråkar Komvux eftersom det är lätt att påvisa de ekonomiska vinsterna av detta jämfört med mer svårbevisade samband som till exempel förbättrade demokratiska funktioner, att spänningar i samhället blir mindre eller att kriminalitet minskar. Till de positiva effekterna hör också att det främst är individer som från början är lågutbildade som kommer till Komvux. Det är därför rimligt att anta att utbildningen har en utjämnande effekt på inkomster, något som i sig kan vara ytterligare ett argument för att offentliga medel ska finansiera vuxenutbildning i ett samhälle.

Vuxenutbildningen är dock förknippad med avsevärda kostnader. Överslagsberäkningar indikerar att effekterna på inkomster av vuxenutbildning inte är tillräckliga för att motivera de totala kostnaderna för samhället. Det är i stället nödvändigt att hänvisa till de sidoeffekter som vuxenutbildningen kan medföra.

– Det kan handla om effekter på samhällets demokratiska funktioner, om föräldrars attityder till utbildning, effekter på individers hälsa eller att effekterna av den kunskap som skapats så att säga spiller över på individer i närheten. Det är en viktig insikt att ta med sig till diskussioner som berör vuxenutbildningen.

Utbildning vid Komvux påverkar däremot inte tidpunkten för pensionering.

– Det är ett besvärande resultat för den som tror på vuxenutbildningens effekter på arbetade timmar i samhället. Men man ska komma ihåg att denna del av undersökningen handlar om äldre i arbetskraften, i åldern 42-55 då de gick in i Komvux i slutet på 80-talet. Effekterna på pensionstidpunkten kanske är annorlunda för de som går in i högre utbildning eller för de som gått in i vuxenutbildning när de var yngre.

Anders Stenberg nås på anders.stenberg@sofi.su.se
Hela hans slutredovisning finns att läsa här.
 
/Jenny Björkman

Beslutet 1980 att avveckla kärnkraften var också ett utvecklingsbeslut. Förnybar energi skulle ersätta kärnkraften. Där den skulle bort, skulle sol och vind in.

Men förnybar energi är inget entydigt begrepp. Och hur den ska utvecklas, och var, är inte heller oomtvistat. Det visar Ann-Sofie Kall i sin avhandling, ”Förnyelse med förhinder”, som läggs fram vid Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet. Hon har analyserat den energipolitiska debatten i riksdagen från 1980 och fram till 2010. Förnybar energi är ett gränsbegrepp, säger hon, som är elastiskt och kan ges olika betydelser.

– På 1980-talet stod det för sol och vind. De förnybara energikällorna skulle utvecklas i ett lokalt, småskaligt energisystem.

Då, på 1980-talet var Centern, C, till sammans med Vänsterpartiet, V, de främsta förespråkarna för ett sådant system. De kallades för naiva och verklighetsfrämmande av motståndarna, dvs M, Kd och Fp, som ville se ett storskaligt centraliserat energisystem och inte gärna ville överge kärnkraften. Socialdemokraterna var mer otydliga i energifrågan.

På 1990-talet svängde det. Nu kom förnybar energi att förknippas med biobränsle, något som upplöste motsättningen mellan stor- och småskaligt.

– Biobränsle är förnybar energi som kan produceras i ett storskaligt centraliserat system, säger Ann-Sofie Kall. Det överbryggade den tidigare motsättningen i debatten.

Perioden 1991 till 1997 kännetecknades därför av en större samstämmighet i energifrågan. Förnybar energi var inte längre något som marginaliserades och förknippades med ett alternativt system. Biobränsle blev den kompromiss som alla kunde acceptera.

Detta speglades också i den energipolitiska uppgörelsen 1997 mellan S, C och V. Nu skulle Sverige bli ett föregångsland i hållbarhet. Förnybar energi kopplades till begrepp som utveckling, modernitet och tillväxt. Det flummiga alternativsamhället var långt borta.
Samtidigt ökade återigen motsättningarna. De övriga borgerliga partierna, M, Kd och Fp började försvara kärnkraften med klimathotet som argument. Kärnkraften behövs för att minska utsläppen av växthusgaser. Den förnybara energin räcker inte till, ansåg de och kritiserade skarpt satsningarna på ”grön” el, t ex elcertifikaten.

Men 2006 svängde det igen. Med alliansen bytte Centern sida i energifrågan. Dilemmat löstes delvis genom att allianspartierna lyfte energipolitiken till den globala nivån. Nu gällde det att satsa internationellt för att minska klimatförändringarna, inte bara sitta här i Sverige och gneta på. Det gällde att se frågan i ett större perspektiv. Den politik för en ”grön” el som de borgerliga tidigare kritiserat så hårt blev nu deras bästa argument för att inte behöva göra så mycket mer. Sverige var bäst i Europa och en förebild för världens länder. Vänstern, som ville fortsätta satsa på förnybar energi i Sverige, kallades för ”klimatnationalister”.

Med beslutet 2009 att åter öppna för att bygga ut kärnkraften fullbordas så Centerns omsvängning i en av sina genom decennierna viktigaste frågor. Centern försvarar sig med att beslutet är en kompromiss som också innehåller stora satsningar på förnybar energi.
Även om vägen inte är spikrak så har mycket ändå hänt med den förnybara energin, konstaterar Ann-Sofie Kall. Idag står den för nästan hälften av den totala energiproduktionen i Sverige (dock betydligt mindre om man bara ser till elproduktionen).
Men mycket återstår också.

– Vårt transportsystem exempelvis, säger Ann-Sofie Kall. Vi har fortfarande en mycket stor fossilberoende bilpark. Där saknar vi ännu hållbara alternativ.

Ann-Sofie Kall disputerar den 18 mars vid Tema Teknik och social förändring. Hon nås på telefon 013 286656, mobil 0708 3086 99, e-post: ann-sofie.kall@liu.se

Medfödda hjärtfel förekommer hos 8—10 per 1000 levande födda barn. Genom stora framsteg för barnkardiologin de senaste årtiondena överlever idag allt fler barn som föds med komplicerade hjärtfel. Detta har inneburit att dessa barn blivit en ny patientgrupp också i tandvården. Målet med avhandlingen var att kartlägga kariesförekomsten och dess bakgrundsfaktorer hos dessa barn.

Många barn med komplicerade hjärtfel måste medicinera under lång tid. Vissa av medicinerna kan minska salivflödet, vilket ökar risken för att karies utvecklas. I en delstudie av salivens egenskaper hos 24 barn med hjärtsviktsmedicinering konstaterades att nästan en tredjedel hade lågt salivflöde, vilket inte gällde för något barn i en frisk kontrollgrupp. I avhandlingen studerades effekter på tandvävnad av 13 av de mest använda medicinerna vid medfödda hjärtfel. Det framgick då att några av medicinerna kan vara skadliga för tandvävnaden på grund av sin förmåga att lösa ut mineral.

I en delstudie av 41 barn med komplexa hjärtfel visades mer karies i mjölktänderna i jämförelse med en kontrollgrupp av friska ålders- och könsmatchade barn. De hjärtsjuka barn som medicinerades med digoxin hade mer karies än de hjärtbarn som inte åt medicinen.

I en delstudie undersöktes 183 allmäntandläkares attityder till och erfarenheter av tandvård för den här patientgruppen. Ungefär hälften av de tillfrågade hade en eller flera patienter med hjärtfel, och de flesta hade också noterat att dessa barn hade mer karies än andra barn. Bara en minoritet av tandläkarna hade fått någon kompletterande utbildning om dessa barns tandvård. Studien visar att tandvård för denna barngrupp till största del utförs av tandsköterskor, tandhygienister och allmäntandläkare, vilket avvek från tandläkarnas önskemål om hur tandvården bör organiseras för dem.

I en jämförelse framgick att föräldrar till friska barn var mer nöjda med omhändertagandet och bemötandet inom tandvården än föräldrar till barn med hjärtfel. Avhandlingen rekommenderar att barn med komplexa hjärtfel får sin tandvård hos specialistkliniker för barntandvård, särskilt under de första levnadsåren.

Linda Rosén, som kommer från Hudiksvall, är doktorand vid Institutionen för odontologi, och kan nås på
mobil 070-203 66 80
e-post linda.rosen@odont.umu.se

Fredagen den 25 februari försvarar Linda Rosén, Institutionen för odontologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Dental caries and background factors in children with heart disease (Karies och bakgrundsfaktorer hos barn med hjärtfel).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är professor Göran Dahllöf, Karolinska institutet, Huddinge.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-39655 [Ref 1]

– Idag gör de flesta företag inga investeringar överhuvudtaget. Trots att det är ganska enkelt att fixa stöldsäkra dörrar, inbrottslarm och bra lås på lastutrymmena. Kriminella hinner ofta göra inbrott när chauffören lämnar lastbilen för lunch, sover i lastbilen eller levererar varor till kund, berättar Luca Urciuoli som tillägger att stölder under transport är ett växande problem.

Luca Urciuolis förklaring till att transportföretagen gör så lite är att många inte upplever det som meningsfullt att ta tag i problemen. Idag bryr sig företagen sällan om att rapportera stölderna till polisen – ”de gör ändå inget”. Inte heller rapporterar man gärna till försäkringsbolagen eftersom man då riskerar en dyrare premie.

Denna brist på rapportering och statistik leder till att problemet underskattas. Något som i sin tur leder till att berörda intressenter – polis, tull, åklagare, försäkringsbolag, certifieringsorgan, säkerhetsföretag, trafikverket, transportörer och varuägare – gör mindre än de borde.

Men Luca Urciuolis kartläggning visar att det visst lönar sig att ta tag i problemet. De få transportörer som faktiskt investerade i bättre säkerhet, anpassade säkerheten efter de kriminellas beteende och litade på att polisen verkligen grep och domstolarna dömde brottslingarna, utsattes också för mindre brott.

Luca Urciuoli kunde vidare konstatera att dessa företag var bra på att specificera sina säkerhetskrav och bestämma hur säkerhetskostnaderna skulle delas med andra inblandande. När de gjorde investeringar såg de också till att förhandla med sina försäkringsbolag om sänkta premier.

– Utbildning är nödvändigt för att fler transportörer ska satsa på säkerhetsarbete. En bra start är att transportföretagen börjar rapporterar in alla stölder internt och till polisen. Då får man statistik som speglar verkligheten och det blir enklare att argumentera för åtgärder, kommenterar Luca Urciuoli.

Enligt Sten Wandel, professor i teknisk logistik och Luca Urciuolis handledare, behöver många transportföretag extern hjälp med att göra säkerhetsanalyser. De gäller framförallt alla de mindra bolag som dominerar branschen – de större fixar ofta sådant på egen hand. Säkerhetsbolagen borde marknadsföra sina produkter och tjänster så det tydligt framgår att de inte bara minskar förlusterna utan att de även kan bidra till ökade intäkter genom nöjdare kunder, menar han.

– Jag tycker också att Trafikverket och kommuner borde subventionera bevakade uppställningsplatser, så kallade truckstops, längs vägarna. Regelverket säger ju att chaufförer måste stanna och vila med jämna mellanrum – vare sig man är framme eller ej. En sådan investering skulle samhället snabbt tjäna in, anser Sten Wandel.

Luca Urciuoli framhåller att säkerhetsåtgärderna måste fördelas på alla nivåer: infrastruktur, terminaler, fordon, pallar, kartonger och konsumentförpackning och längs hela logistikkedjan. De kriminella hittar snabbt den svagaste punkten!

De senaste åren har Teknisk logistik producerat fyra avhandlingar om just säkerhet i logistiksystemen. De tidigare har handlat om stopp i leveranser, om förpackning av farligt gods och om värdetransportrån. Forskningen sker i samarbete med LUCRAM, Lund University Centre for Risk Assessment and Management.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Luca Urciuoli, nybliven doktor i Teknisk logistik vid Lunds Tekniska Högskola, luca.urciuoli@tlog.lth.se , +46(0)709476689 (pratar svenska men helst engelska, är utomlands torsdagen men kan nås på tel) eller Sten Wandel, handledare och professor, Teknisk logistik vid Lunds Tekniska Högskola, 046-222 81 14, 070-7284773, Sten.Wandel@tlog.lth.se. Bild på Luca Urciuoli bifogas.

Sopbergen växer. I Arktis karga klimat har sophanteringen skapat andra problem: det sena 1900-talets konsumtions- och förpackningskultur hotar bokstavligen de arktiska miljöerna. Och här hemma öppnar Nordiska museet den 18 februari en utställning om just sopor.

Förr fanns det knappast sopor. Allt återvanns. Men med det nya konsumtions- och massamhället ökade problemen med sophanteringen. Forskningen om sopor har vuxit i takt med att problemen ökat – och det handlar inte bara om naturvetenskapliga perspektiv.

Forskning kring till exempel sophantering i Arktis eller sopbergen i Sydamerika har undersökts av Lisbeth Lewander  [Ref 1]och Thaïs Machado-Borges [Ref 2]. Och nyligen avslutade också etnologen Lynn Åkesson ett projekt kallat ”Sopornas universum. En etnologisk studie av kulturell nedbrytning”.

Hon har inte hittat några grishuvuden, men ett resultat är att sophantering i dagens Sverige till viss del attraherar den undre världen. Det finns en illegal hantering av sopor. Det handlar bland annat om att dumpa miljöfarligt avfall i fattiga länder, men inte bara. Det behöver undersökas mer, menar hon.

I dag är Lynn Åkesson kopplad till Naturvårdsverkets satsning ”Towards a sustainable waste management”. Det är ett tvärvetenskapligt program som består av tio olika delprojekt där hennes del har varit just återvinningen och källsorteringen. En viktig del av hennes forskning har varit att just peka på hur man kan få folk i gemen att återvinna mer.

– Och det visar sig att en bra sophantering till stora delar handlar om legitimitet. Om folk tror att soporna verkligen återvinns och om det är praktiskt och enkelt, då brukar det fungera. Det är också så att det är svårare att få det att fungera i större hyresfastigheter än i mindre bostadsrättsföreningar. Många hyresgäster tror helt enkelt inte att fastighetsbolaget gör vad de ska utan bara försöker tjäna pengar på dem.

Men det finns ytterligare en viktig förutsättning för att sophanteringen i de nya återvinningsstationerna ska fungera – det handlar om att det ser rent och snyggt ut.

– Ja, en återvinningsstation som ser smutsig ut eller där det ligger förpackningar utanför kan ha en rent demoraliserande verkan på de som kastar soporna. Det får varken lukta eller se för smutsigt ut, för då havererar det ofta.

Det här har lett till att en del större bostadsbolag faktiskt har anställt så kallade sopvärdinnor, som ska hålla ordning på soporna.

– Vi intervjuade bland annat en sådan sopvärdinna, och hon flyttade sopor varje dag. Ett rent och fräscht sopställe leder helt enkelt till en bättre moral vad det gäller att sortera soporna.

Lynn Åkesson har däremot inte stött på några så kallade sopspioner i sin undersökning. Men det problem som de omtalade sopspionerna försökte komma åt, nämligen felsortering av sopor, är detsamma som sopvärdinnan försöker lösa. (Den som vill kan notera att värdinnorna är kvinnor, men de tuffare sopspionerna i de flesta fall är gamla poliser, och ofta män.)

– Folk har svårt att förstå att det är en förpackningssortering, utan tänker mer i material. Den som har en gammal stekpanna slänger gärna den i metall, fast det ju självklart inte är en förpackning.
 
Läs mer på www.rj.se [Ref 3] om sopor [Ref 4]. Lynn Åkessons slutredovisning finns här [Ref 5], hon nås på llynn.akesson@kultur.li.se

Den stereotypa synen på hanars och honors beteende har ansetts vara uppbyggd på vetenskapliga studier som visar hur hanar strider med extraordinära fysiologiska attribut för att konkurrera om, eller attrahera honorna. Traditionell evolutionsteori förutsatte att honor enbart skulle välja att para sig med de bästa hanarna eftersom de investerar mer i reproduktion (till exempel under graviditeten), medan hanar förutsattes vara urskillningslösa och angelägna om att para sig med vilken hona som helst.

Sandra South har studerat parningspreferenser och utvecklingen av de spektakulära fjäderlika ornamenten på benen hos en färgglad tropisk mygga. Studierna visar att hanarna inte bara konkurrerar om partners utan även väljer mellan dem. Dessa resultat och liknande upptäckter hos flera andra djur, från primater till fruktflugor, motiverade South att utveckla evolutionsteorin om parning genom att använda matematiska modeller.

South betonar att det inte finns någon anledning att förutsätta att hanar inte ’har råd att vara kräsna’. Även när hanar konkurrerar om tillgång till honor så betyder det inte nödvändigtvis att de parar sig urskillningslöst.

De här resultaten utmanar antagandet om att delar av vissa mäns beteende, såsom otrohet och våldtäkter, skulle bero på att hanar generellt skulle vara mer ivriga att para sig och inte bry sig lika mycket om att behålla en parrelation med en partner, menar Sandra South.

För mer info, vänligen kontakta Sandra Helen South, mobil: + 46 733 58 02 08, e-post: sandra.south@ebc.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se