Studien visar hur en grupp individer från olika intressegrupperingar vävs samman utifrån ett gemensamt intresse. Genom brett samarbete lyckas man få fram ekonomiska resurser på totalt 18 miljoner kronor. I sin avhandling visar Jessica Hansen hur det går till när en ideell förening i Hovmantorp, en medelstor ord i det småländska industribältet, lyckades få fram tillräckligt med resurser för att få till stånd en allaktivitetshall.

Under den lokala mobiliseringsprocessen lyckades ortens organisationer kombinera och fläta samman olika slags resurser på ett sådant sätt att de så småningom kunde lösgöra stora ekonomiska resurser utanför det civila samhället.

Jessica Hansen har varit anställd vid Växjö universitet/Linnéuniversitetet sedan 2001 och är sedan år 2009 anställd som universitetsadjunkt i sociologi. Hon har en filosofie kandidatexamen på samhällsvetarlinjen med internationell inriktning och en filosofie magisterutbildning i sociologi, båda från 1996.

Avhandlingen ”Så fixade vi Allhallen – Resursmobilisering och organisationsförtätning i ett lokalsamhälle” försvaras den 11 februari 2011 kl.13.00, i sal Wicksell Linnéuniversitetet, Växjö. Fakultetsopponent är professor Roine Johansson, Mittuniversitetet.

Avhandlingen kan beställas från Arkiv förlag: www.arkiv.nu

Kontaktinformation
För mer information kontakta Jessica Hansen, telefon: 0470-70 82 15 eller e-post: jessica.hansen@lnu.se

Stefan Backius börjar och slutar sin avhandling i amatörteaterdramat på landsbygden. Genom att utgå från en liten industriort i Bergslagen vill han komplettera tidigare forskning som har fokuserat främst på storstäderna och undersökt 60-talets radikalisering i politiska termer.

– För att förstå vad som hände på 60-talet måste man förstå vad som hände inom kulturen. De folkliga kulturaktiviteterna som jag undersöker förändrade människors uppfattning om sig själva. På scenen gestaltade man klassens och den egna ortens historia med utgångspunkt i lokala konflikter, säger Stefan Backius, som är verksam inom Centrum för urbana och regionala studier vid Örebro universitet.

Avhandlingen börjar med strejkspelsprojektet i Norberg som blir det första i en nationell våg av arbetarspel. Historien om gruvarbetarnas kamp för bättre löner och livsvillkor kom i dramat samman med samtida frågor som solidaritet och kamp mot kapitalismen.

– Journalister anammade den effektfulla dramaturgin i sina beskrivningar och fler aktiviteter och kulturarrangemang kom till som en följd av den stora uppmärksamhet som strejkspelet fick. Kulturprojekten blev en motvikt till industrinedläggningar och kollektiv utflyttningsdepression och teatern ett vapen i den politiska kampen.

– Men det var inte utan konflikter. Man använde historien för att hantera samtiden. Det iscensatta strejkförloppet visade upp en tidigare maktkamp inom socialdemokratin – en konflikt mellan reformister och revolutionärer för att spegla konflikten som utspelade sig i samtiden.

Det var dessutom en förflyttning geografiskt. Både problemen och lösningen söktes från centrum, de större städerna, men de drabbade fanns på landsbygden och problemen blev framförallt synliga i Bergslagens bruksorter.

Den nya statliga kulturpolitiken var en del av denna strömning och man uppmuntrade kulturens spridning både geografiskt och socialt. Amatörteatern blev ett sätt att engagera stora mängder människor från grupper som tidigare stått utanför.

– Ambitionen att ta kulturen till folket var framträdande och ”folket” bor i periferin och inte i centrum där den politiska makten huserar tycks man ha menat. Samtidigt kändes det självklart att placera upprorets centrum i periferin eftersom de kritiserade den politiska och ekonomiska makten som hade sin bas i storstäderna.

– Den här utvecklingen, som jag analyserar under begreppet kulturaktivism, ledde till att man slog fast i de kulturpolitiska målen 1974 att kulturen skulle medverka till att skapa en bättre samhällsmiljö och bidra till jämlikhet. Kulturpolitiken skulle således sättas i samhällets tjänst. Kulturpolitiken har sedan varit mer eller mindre densamma så den debatten är lika aktuell i dag, avslutar Stefan Backius.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Stefan Backius 072-246 43 12, 070-314 8637

Svensk lag ger, sedan 1970-talet, möjlighet till könskorrigering. Det görs genom operation och hormonbehandling. Men lagen ställer krav på de vårdsökande: de måste vara äldre än 18 år, och de måste sterilisera sig. De måste också gå igenom en lång utredningstid och en prövoperiod på ett år då de ska leva som en person av det kön som de vill korrigeras till, innan behandlingen genomförs. Detta för att pröva allvaret i deras begäran.

Ulrica Engdahl har i sin avhandling i Tema Genus studerat begreppen rättvisa och erkännande i relation till transpersoner. Begreppet trans används om personer med en varierad könstillhörighet, som inte passar in i eller känner sig bekväma med den modell där enbart två könskategorier är möjliga. Idag har de svårt att vinna erkännande i samhället, hävdar hon.

– Jag talar om rätten till självidentifiering, att varje människa har rätt att bli erkänd som den hon själv identifierat sig som. Den rätten saknas idag för den här kategorin.
Avhandlingen är en teoretisk filosofisk litteraturstudie. Ulrica Engdahl har studerat den nu aktuella Könstillhörighetsutredningen, Socialstyrelsens rapport om vårdsituationen för transsexuella, ett antal självbiografier, samt program och andra handlingar från de transpolitiska föreningar som finns i Sverige.

En av hennes slutsatser är att det borde finns en ospecifik könskategori.

– Rent juridiskt borde det vara möjligt att införa en tredje kategori, som varken är man eller kvinna, utan annan, säger hon. Det skulle öppna för möjligheten att föreställa sig könsvariation.

Hon anser också att skälen för att kräva sterilisering före könskorrigering är grumliga.

– Utredarna anser det uteslutet att en man skulle bli gravid och föda ett barn. Men varför är det otänkbart, och för vem? Utredarna hänvisar också till att transsexuella vanligen själva vill bli steriliserade, men det är ju inte ett skäl att behålla det som ett krav för alla. Som läget är idag kan du inte både genomgå en könskorrigering och bli biologisk förälder. Som transperson måste du välja. Här behövs en bättre analys, menar jag.

Ulrica Engdahl disputerade den 4 februari vid Tema Genus, Linköpings universitet.

Kontaktinformation
Ulrika Engdahl nås på mobiltelefon 0707-242624. E-post ulrica.engdahl@liu.se

Vid förra sekelskiftet genomgick Stockholm den mest omfattande ombyggnationen i stadens historia. Stadsdelar ritades om, berg försvann och gator fick nya namn. Befolkningsmängden nästintill fördubblades på två decennier.  År 1897 fanns det fler telefoner per invånare än i New York.

I sin avhandling argumenterar Alexandra Borg för att de inre och yttre förändringarna i huvudstaden tvingade fram en urban estetik och med den en ny fiktionsform – storstadslitteraturen. Detta är en prosa som beskriver modernitetens omvandlingar av det urbana rummet. Den grundar sig delvis i författarnas erfarenheter och förändrade synsätt, delvis hämtar den sitt mönster från beskrivningar av de riktigt stora metropolerna. Författarnas Stockholm blir en storstad i linje med Berlin och Paris.

I sin studie tar Alexandra Borg ett brett grepp om stockholmslitteraturen. Genom att analysera dess bakgrund och utbredning visar hon att de stadstematiska inslagen skär tvärs över de litterära genrerna, men också att stadsskildrarna fyller en viktig medskapande funktion.

– I tider av förändring uppfann stockholmsförfattarna ord och bilder för den urbana erfarenheten som kom att få stor betydelse för människors förståelse av sig själva och av sin stad, säger hon.

Alexandra Borg är också frilansande kritiker i Upsala Nya Tidning.

Titel: En vildmark av sten. Stockholm i litteraturen 1897–1916 (Stockholm: Stockholmia förlag, 2011).
Första recensionsdatum: lördagen den 25 februari 2011.

För mer information, kontakta Alexandra Borg, tel: 018-471 61 89, 073-640 75 01, alexandra.borg@littvet.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Fler än 60 procent av dödsfallen i regionen orsakas idag av den här typen av sjukdom (eng. chronic non-communicable disease – NCD) och denna andel väntas öka. Det handlar framför allt om hjärt-kärlsjukdomar men också cancer, astma, diabetes och allergier. Nästan alla påverkas starkt av riskfaktorer som ökar eller redan är vanliga i Sydostasien: Rökning, högt blodtryck, fetma, hälsofarlig kost och brist på motion.

”Det saknas i allmänhet pålitliga och heltäckande epidemiologiska data i området och därför är det viktigt att skärpa övervakningen av sjukdomsmönstret och de riskfaktorer som kan påverkas”, skriver Nawi Ng som är gästforskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet. ”Vidare måste hälso- och sjukvårdssystemen omformas för att kunna ge kronisk vård och medverka i det förebyggande arbetet.”

Han framhåller att nationellt och regionalt ledarskap är viktigt för att motverka NCD i området och föreslår bland annat att Association of Southeast Asian Nations (ASEAN) tar upp frågan i FN:s generalförsamling i höst.

Ngs artikel om NCD ingår i ett block med sex artiklar om hälsoläget i Sydostasien som publicerades i The Lancet den 25 januari i år. Han samarbetade med professor Antonio Dans, University of the Phillipines, Manila; Cherian Varghese vid WHO:s Regional Office, Manila; E Shyong Tai, National University of Singapore; Rebecca Firestone vid China Medical Board och Harvard Global Equity Initiative, Cambridge; samt professor Ruth Bonita (University of Auckland, New Zealand) om att ta fram uppgifter om dessa sjukdomars förekomst och riskfaktorer i området.

Länk till Ngs artikel Länk till övriga Sydostasienartiklar i The Lancet
För mer information, kontakta gärna
dr Nawi Ng (engelskspråkig)
enheten för epidemilogi och global hälsa,
mobil +46-768088203
e-post nawi.ng@epiph.umu.se

I avhandlingen har Yasmina Molero Samuelson följt upp två stora grupper av ungdomar under flera decennier, som behandlats för sitt missbruk på en klinik i Stockholm: en grupp som behandlades i slutet på 1960-talet och en grupp som behandlades i början på 1980-talet. Grupperna följdes fram till 2000-talet och jämfördes med matchade kontrollgrupper.

Resultaten visade att de personer som behandlats för alkohol- och drogproblem som unga i betydligt större utsträckning upplevde psykosociala problem långt efter behandlingens slut, ända upp i 50-årsåldern. De löpte även en större risk för att uppleva flera problem samtidigt i vuxen ålder jämfört med individerna i kontrollgruppen.

Avhandlingen visar också att det finns fler likheter än skillnader mellan kvinnor och män som erhållit behandling för missbruk som unga. Till exempel löpte kvinnor med tidiga missbruks- och kriminalitetsproblem lika stor risk att utveckla psykosociala problem i vuxen ålder som männen. Vidare begick en ansenlig del av kvinnorna som behandlats på kliniken brott både i tonåren och i vuxen ålder. I likhet med männen omfattade kriminaliteten ett spektrum av icke-våldsbrott, våldsbrott samt alkohol- och narkotikabrott.

– Det vi kan se är att tidigt antisocialt beteende, i form av missbruk och kriminalitet, avsevärt ökar risken för olika typer av psykosociala problem ända upp i medelåldern. Det visar vikten av tidig och effektiv hjälp för att stoppa en negativ utveckling som riskerar att hålla i sig under merparten av livet, säger Yasmina Molero Samuelson.

Bredden av problem i vuxen ålder pekar på att det inte bara är missbruket som bör behandlas, utan man även bör fokusera på andra områden där de unga har det svårt.

– Resultaten belyser tydligt att det är viktigt att inte glömma flickorna i dessa sammanhang då de i högsta grad är brottsaktiva och även löper lika stor risk för att utveckla problem under resten av sina liv, avslutar Yasmina Molero Samuelson.

Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information gå in på ki.se.

Doktorsavhandling: Antisocial behaviour over the life course among females and males treated for substance misuse, Yasmina Molero Samuelson, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Centrum för psykiatriforskning. Handledare har varit Anders Tengström och arbetet har finansierats av Stockholms läns landsting. Disputation sker 18 februari 2011.

BILDEN: Yasmina Molero Samuelson, foto av Markus Mercetic

Kontaktinformation
För ytterligare frågor, kontakta:

Yasmina Molero Samuelson, doktorand
Institutionen för klinisk neurovetenskap
Centrum för psykiatriforskning
Tel: 073-641 13 13
E-post: yasmina.molero-samuelson@sll.se

Merja Metell Suomalainen, informatör
Centrum för psykiatriforskning
Tel: 08-672 45 50 eller 0707-37 40 97
E-post: merja.metell-suomalainen@sll.se

Att spela spel är något som förekommer i alla kända kulturer och idag är digitala spel en betydande fritidsaktivitet för hundratals miljoner människor över hela världen. Samtidigt har speldesign utvecklats till att bli ett eget yrkesområde. Det finns många olika riktlinjer och böcker som handlar om speldesign men det är ovanligt att de är kopplade till relevanta forskningsområden som psykologi och forskning inom design. Att förstå speldesign både som en aktivitet och ett slutresultat av en aktivitet, på ett djupare plan, kan minska problem vid speldesign.

Jussi Holopainen´s avhandling handlar främst om att öka förståelsen för speldesign och hur man baserat på den förståelsen kan ta fram ramverk och metoder som hjälp vid speldesign. Genom att utöka kunskapen om speldesign förbättras inte bara kvaliteten av slutprodukten, det ökar också potentialen till nya sätt att utveckla spel på. 

Tid: 9 februari, klockan 13:15
Plats: sal J1650, BTH, campus Gräsvik, Karlskrona
Doktorsdisputationen är öppen för allmänheten.  
Avhandlingen kan laddas ner via följande länk:
http://dl.dropbox.com/u/12676524/ThesisHolopainen.pdf
 
För ytterligare information kontakta doktorand Jussi Holopainen på telefon +358 50 483 54 83. Se även www.bth.se [Ref 2]

Blekinge Tekniska Högskola, BTH, är en av Sveriges tydligast profilerade högskolor med visionen att vara en globalt attraktiv kunskapscommunity inom tillämpad IT och innovation för hållbar tillväxt. Här samsas teknik med ekonomi, samhällsvetenskap, hälsa och vård samt kultur och kommunikation. BTH bedriver utbildning och forskning på hög internationell nivå där lärandet står i centrum för såväl studenten, läraren som forskaren.

Blekinge Tekniska Högskola startade 1989 och har idag fler än 8 000 registrerade studenter och drygt 550 anställda. BTH har full examinationsrätt inom vetenskapsområdet teknik.

Vårt huvudcampus ligger i Karlskrona där verksamheten inryms i nya lokaler med havet som närmaste granne. BTH:s campus i Karlshamn ligger även det vid havet.

Utmärkande för BTH är det nära samarbetet med näringsliv och samhälle vilket genomsyrar både forskning och utbildning på såväl regional, nationell som internationell nivå. Forskning utgör en tredjedel av vår verksamhet.

Sedan den 1 september 2008 är BTH en klimatneutral högskola.
Besök oss gärna på www.bth.se [Ref 3]

Tyskland och Sverige har alltid haft intensiva kontakter på det akademiska området och den första halvan av 1900-talet var inget undantag. Under denna period tillkom dock någonting nytt i de tysk-svenska kontakterna då inte mindre än tio lektorat i svenska språket inrättades vid olika tyska universitet. Lektorerna hade en dubbel funktion och fungerade både som språklärare inom det tyska universitetsväsendet och som mer allmänna representanter för Sverige i Tyskland. Bakom lektoratens etablering och upprätthållande fanns därför en rad politiska och akademiska intressen.

I sin avhandling ”Mellan akademi och kulturpolitik” analyserar Andreas Åkerlund etableringen av ett svenskt lektoratsväsende i Tyskland under 1900-talets första hälft. Här beskrivs hur den tyska staten samarbetade med den svenska Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet när det gällde etablerandet av lektorat i svenska språket under Weimarrepubliken.

– Resultatet är att lektoraten i mycket var ett svensk-tyskt samarbete, där den tyska statens politik för att främja studier av utlandet sammanföll med Riksföreningens arbete för att främja svenskan utanför Sveriges gränser, säger Andreas Åkerlund.

Men om Weimarrepubliken var en period präglad av samarbete var den nazistiska diktaturen en tid präglad av svensk-tyska konflikter. I boken beskrivs hur politiskt oönskade lektorer avskedades och hur den nazistiska vetenskapspolitiken påverkade lektoraten. En stor del ägnas även åt en analys av den svenska statens politik för att kontrollera de svenska lektorerna i Tyskland och hur detta ledde till konflikter mellan det svenska och det tyska utrikesdepartementet. En konflikt som avgjordes till Sveriges fördel och som gav den svenska staten en långt gående kontroll över lektorerna i Tyskland under andra världskriget.

Avhandlingen belyser de svensk-tyska akademiska kontakterna och visar att undervisningen i svenska vid de tyska universiteten inte bara var av intresse för akademiker, utan även i högsta grad för politiska aktörer. Motiven för att stödja lektoraten var många. Det handlade om allt från att öka svenskans status i utlandet till att förbättra de tyska universitetens kontakter med utlandet för att bryta den politiska isoleringen efter första världskriget. Försök fanns från politiskt håll att inlemma lektoraten i en nazifierad ”nordisk” vetenskap men också att använda dem som en svensk ”neutralitetsvakt” i det krigförande Tyskland. Undersökningen visar hur lektoraten fungerade som förmedlare mellan Tyskland och Sverige och belyser därmed deras position mellan universitetsvärlden och utrikespolitiken.

Läs mer och ladda ner avhandlingen [Ref 1].

För mer information, kontakta Andreas Åkerlund, tel: 018-471 15 45 andreas.akerlund@hist.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Spel som World of Warcraft, Counter Strike och Farmville där spelarna själva skapar upplevelser i den digitala miljön har idag miljontals användare. Dessa användare spelar spelen under lång tid och går samtidigt igenom ett flertal utvecklings- och kunskapsfaser.

– Det informella lärandet har stor betydelse och genom att titta på hur spelare påverkar och påverkas under sitt spelande kan vi ur ett lärande perspektiv använda resultaten och få in det i undervisningsvärlden, berättar Jana Rambusch, doktorand vid institutionen för kommunikation och information på Högskolan i Skövde.

De strikta instruktioner som ofta ges i dagens lärospel anses av många forskare vara en av anledningarna till att dessa spel inte blir speciellt långlivade och populära bland barn och ungdomar. Genom att förstå vilka mekanismer som ligger till grund för lärandet i digitala miljöer kan bättre spel utvecklas och bli mer effektiva.

Tre hörnstenar
Som ett resultat av sin forskning har Jana identifierat tre hörnstenar som kan användas som ett teoretiskt ramverk för att beskriva spel och spelandet. Hur hanterar vi det som händer i spelet? Hur uppfattar vi och skapar mening av det som händer?

– De tre hörnstenarna är för det första det som händer just här och nu, alltså samspelet mellan spelare, spel och omgivningen, till exempel vilka verktyg som används vid spelandet. Det andra är kroppens betydelse då kroppens roll i en spelsituation inte bara är begränsad till att styra spelet med en spelkontroll. Slutligen den sociokulturella betydelsen, spelarens tidigare erfarenheter samt hennes interaktion med den sociala omgivningen, förklarar Jana Rambusch.

I sin studie har Jana tittat på, bland annat, hur spelares kunskaper och färdigheter utvecklas i samspelet med den sociokulturella omgivningen. Spelandet sker inte bara i spelets virtuella värld utan spelare samtalar samtidigt med varandra genom olika sociala medier, hämtar information från varandra och det sker en kunskapsutveckling. Spelarna är engagerade både i den fysiska världen och den virtuella världen. 

Ett ömsesidigt lärande
Två fallstudier gjordes på två olika spel för att analysera hur spelare interagerar med spelet och vilka konsekvenser det har för deras spelande.

– För att kunna använda datorspel som till exempel läromedel eller träningsverktyg behöver vi ha både grundläggande och fördjupad kunskap om vad som händer när vi spelar och hur vi lär oss, påpekar Jana.

Ett av spelen som Jana tittade närmare på i sin forskning var Counter Strike, ett så kallat ”First-Person-Shooter-spel”, där två lag tävlar mot varandra i lag om fem till sex personer. Spelet har funnits i närmare 11 år, vilket kan ses som en enorm tidsram när det handlar om dataspel, men är fortfarande populärt och spelare samt spel fortsätter hela tiden att utvecklas.

– Det finns ett ömsesidigt lärande i Counter Strike och i liknande spel mellan rutinerade spelare och nybörjare. Man kan nästan se det som ett mentorskap eller en form av lärlingskap där proffsen hela tiden lär upp nykomlingarna hur allt fungerar. Samtidigt lär sig de rutinerade spelarna av de yngre. Just detta ömsesidiga lärande kan ses som en nyckelfaktor för ett framgångsrikt spel och någonting som kan användas inom andra sorters spel och spelande, avslutar Jana.

För mer information, kontakta Jana Rambusch.
E-post: jana.rambusch@his.se
Telefon: 0500 – 448838