– Vi har skrivit om hela Amazonas historia vad gäller utvecklingen av den biologiska mångfalden med de resultat vi presenterar i den här artikeln, säger Alexandre Antonelli på Institutionen för växt och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet och intendent vid Göteborgs botaniska trädgård.

Artrikedomen i Amazonas är ojämförligt den största i världen. Även om forskare länge har misstänkt att mångfalden i Amazonas regnskogar påverkats av Anderna har orsakssambanden fram till nu varit oklara. Det finns också ett brett utbud av vetenskapliga teorier om ursprunget till den artrikedom man kan se här.

Jämfört data för 65 miljoner år
Alexandre Antonelli, Göteborgs universitet.Ett forskarteam, som letts av Alexandre Antonelli från Göteborgs universitet och Carina Hoorn från Amsterdams universitet, har nu jämfört mönstret för dagens biologiska mångfald i Amazonas med geologiska och molekylära data för de senaste 65 miljoner åren – allt sedan den Sydamerikanska kontinenten skildes från Afrika och dinosaurierna dog ut på jorden.

– Vi anade från fossil och enstaka fynd av daterade artträd att mångfalden i Amazonas uppkommit efter separationen från Afrika. Därför har vi tittat på hela den perioden. Jag har främst arbetat med att koordinera de DNA-baserade studierna av släktskap mellan olika arter av växter och djur. Vi har gått igenom hundratals vetenskapliga publikationer och fann att väldigt få arter är så unga som man hittills har trott.

Artrikedomen störst vid Anderna
Tropisk regnskog i Yasuni National Park i Ecuador. Foto: Alexandre AntonelliDe samlade resultaten visar att den största artrikedomen återfinns i anslutning till Anderna, ett område som uppstod när tektonplattorna längs Stilla havskusten trycktes ihop för att skapa den mäktiga bergskedjan. De nya bergstrakterna fick stor påverkan på miljön; i takt med att bergsmassiven reste sig förändrades villkoren fundamentalt för växter och djur i Amazonasområdet. Ombildningen av jordytan förändrade de stora våtmarksområden som fanns i norra Sydamerika, vilka torkade upp i samband med Amazonflodens uppkomst. Därmed öppnades nya landområden för en kolonisering av växter och djur.

– Vi blev förvånade att det var så stark koppling mellan Andernas bildning och mångfalden i Amazonas. Området har räknats som ett paradis i utvecklingen, där evolutionen kunnat äga rum i lugn och ro, men det stämmer inte alls. Det har hänt enormt mycket i norra Sydamerika, säger Alexandre Antonelli som själv har sin härkomst från Brasilien.

Artikeln Amazonia through time: Andean uplift, climate change, landscape evolution and biodiversity publiceras i tidskriften Science den 12 november. I den 18 personer starka forskargruppen bakom artikeln finns forskare från Holland, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Brasilien, Colombia, Panama, Venezuela samt USA. Länk till artikeln: www.sciencemag.org/cgi/content/short/330/6006/927

Resultaten presenteras också på ett seminarium i Amsterdam, Holland, samma dag: www.science.uva.nl/ibed/home.cfm


Bildtexter:

Stora bilden: Bergstoppen Pauji Yuyo ligger i utkanten av Madidi National Park, Bolovia, som sträcker sig från Anderna till Amazonas regnskog. Foto: Michael Kessler, Schweiz

Porträttbilden: Alexandre Antonelli.

Lilla bilden: Den tropiska regnskogen i Yasuní National Park, Ecuador, har sannolikt den största mångfalden träd på hela jorden. Foto: Alexandre Antonelli

Kontaktinformation
KONTAKT:
Alexandre Antonelli, Institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet samt
intendent vid Botaniska trädgården i Göteborg
0703- 98 95 70
alexandre.antonelli@vgregion.se

– Om man inte kan känna igen en art genom att titta på den, kan det få stora konsekvenser. Det finns till exempel en igelart som ofta används vid medicinska studier, nyligen upptäckte man att man i vissa fall använt en igel som ser likadan ut men som har en helt annan genetisk sammansättning. Det påverkar självklart resultateten av de studier som gjorts. Allt arbete som bygger på att vi behöver kunna identifiera arter kanske måste ändras helt, säger Emma Vodoti på Zoologiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Linnés system inte tillräckligt
350 år efter att Carl von Linné skapade ett system för att organisera och kategorisera växt- och djurarter håller systemet på att luckras upp. Nyfunna organismer kategoriseras och namnges fortfarande i enlighet med Linnés system, men det finns en stor skillnad mellan arter beskrivna före och efter upptäckten av DNA. Före 1980-talet fick man förlita sig helt till utseende, anatomi och andra karaktärer såsom beteende och sångmönster hos till exempel fåglar. Därefter har man också tagit hänsyn till arvsmassans genetiska mönster vid bestämning av nya arter.

– Ironiskt nog har de genetiska bedömningarna suddat ut många etablerade artgränser och till och med motbevisat existensen av tidigare beskrivna arter, när de visat sig inte vara släkt. Man försöker fastställa universella artgränser genom att kvantifiera hur mycket DNA som måste vara olika mellan organismer för att få kalla dem olika arter. Men det fungerar inte alltid.

Ser likadana ut men är inte släkt
I sin avhandling visar Emma Vodoti på praktiska problem med nutida artbestämning, efter att ha studerat sambandet mellan det genetiska släktskapet och utseende respektive geografisk utbredning av havslevande djur. Den vanliga hästmusslan, Modiolus modiolus, som finns i Atlanten och svenska västkusten visade sig vara helt genetiskt skild från den som finns vid USA:s Stilla Havskust trots att musslorna ser likadana ut. Havslevande snörmaskar, Nemertiner, har trots likheter i utseende visat sig innehålla ett sammelsurium av arter. Bland Nemertinerna finns allt från några millimeter långa maskar till ett av världens längsta djur, Lineus longissimus, som kan bli upp till 15 meter.

– Förmodligen är det omöjligt att hitta ett universellt sätt att definiera, identifiera och avgränsa arter. Min avhandling visar att det behövs en individuell bedömning från fall till fall vid artbestämning, som tar hänsyn till både utseende och gener.

Avhandlingen Biodiversity and genetic patterns in marine invertebrates försvarades vid en disputation den 8 oktober 2010. Länk till avhandlingen:

Kontaktinformation
KONTAKT:
Emma Vodoti
0730-930639
iktis@hotmail.com

Bildtext: Emma Vodoti under fältstudier. Foto: Erik Boström

En viktig transportväg för kolet är de stora arktiska älvarna, som i likhet med våra nordsvenska älvar river med sig enorma mängder organiskt material, speciellt under vårfloderna. Vad som sker med detta material när det når havet har dock länge varit ett mysterium.

Nu visar Vanja Alling, forskare vid enheten för akvatisk miljökemi vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Stockholms universitet, att mycket av det landproducerade organiska materialet bryts ned till koldioxid i de kustnära zonerna i Arktis. Kolet från mossarna blir åter en del av det globala kretsloppet.

– Vi ser inte bara att koldioxid produceras utan också att det sedan lämnar havet och bidrar till en ökning av koldioxid i atmosfären. De arktiska älvarna och de kustnära zonerna har alltså en viktig roll i kopplingen mellan smältande myrmarker och ökad global uppvärmning, säger Vanja Alling.
Vanja Alling disputerar den 12 november och har nått fram till sina resultat genom omfattande fältarbeten, bland annat längs hela Sibiriens kust.

Avhandlingens titel: Terrestrial organic carbon in Arctic coastal areas – budgets and multiple stable isotope approaches.
Disputationen: 12 november kl 10.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati
Ytterligare upplysningar
Vanja Alling, Institutionen för tillämpad miljövetenskap, Stockholms universitet
Mobil: 0738-37 56 81
E-post: vanja.alling@itm.su.se
För bilder, kontakta Vanja Alling

Se även
http://www.polar.se/expeditioner/swedarctic2008/siberian_shelf_study.html [Ref 1]
http://www.su.se/english/research/expeditions/isss-08 [Ref 2]
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 50 000 studenter och 6 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.

– Risken för självmordsförsök började stiga hos studiedeltagarna redan innan behandling med isotretinoin. Därför drar vi slutsatsen att det är den underliggande svåra acnen som är en påvisbar riskfaktor för självmordsförsök, inte det behandlande läkemedlet, säger läkemedelsepidemiologen Anders Sundström, som lett studien vid institutionen för medicin, Solna.

Bland tonåringar är 10-15 procent drabbade av måttlig till svår acne, men även personer som sedan länge passerat tonåren kan ha svåra besvär. Ett läkemedel som visat sig fungera är isotretinoin (marknadsfört som Roaccutan i Sverige). Preparatet får i Sverige endast förskrivas av hudläkare med särskild licens från Läkemedelsverket, eftersom det är mycket hög risk för missbildningar hos foster vars mödrar tagit det under graviditeten. Under åren har också framkommit misstankar om att isotretinoin skulle kunna ge psykiska biverkningar, exempelvis depression och ökad självmordsrisk. Formella epidemiologiska studier har dock visat motstridiga resultat om sambanden.

I den nu aktuella studien i BMJ har forskarna undersökt data från nära 6000 patienter i Läkemedelsverkets så kallade licenskohort, där i stort sett alla som behandlades med isotretinoin under 1980-talet ingår. Uppgifterna samkördes med Socialstyrelsens patientregister och alla vårdtillfällen för självmordförsök identifierades hos patienterna, både före och efter behandlingen med acnepreparatet.

Totalt 128 personer hade någonsin vårdats för självmordsförsök under den studerade perioden 1980 till 2001, vid totalt 210 tillfällen. Genom att jämföra antalet slutenvårdstillfällen för självmordsförsök under upp till tre år före (20 personer), under pågående behandling (6 personer), samt upp till femton år efter avslutad behandling med isotretinoin (88 personer), kunde forskarna se att förekomsten av självmordsförsök hade börjat stiga påtagligt redan åren före användningen av acnepreparatet. Risken fortsatte att stiga under behandlingen och under ett halvår därefter. Däremot hade antalet sjunkit avsevärt inom tre år efter behandlingen, och antalet personer som vårdades för självmordsförsök var i princip detsamma som i övriga befolkningen.

– Det saknas alltså bevis för att isotretinoin skulle medföra en förhöjd risk för självmordsförsök på populationsnivån. Istället visar våra resultat på behovet att följa upp patienter med mycket svår acne avseende den psykiska hälsan, oavsett om de behandlas med isotretinoin eller inte, säger Anders Sundström.

Initiativet till studien kommer från Läkemedelsverket som också finansierat större delen av arbetet. Viss finansiering har även utgått från Vetenskapsrådet. De medverkande forskarna har samarbetat inom ramen för Centrum för läkemedelsepidemiologi vid Karolinska Institutet.

Publikation: “Association of suicide attempts with acne and treatment with isotretinoin: retrospective Swedish cohort study”, Anders Sundström, Lars Alfredsson, Gunilla Sjölin-Forsberg, Barbro Gerdén, Ulf Bergman, Jussi Jokinen, BMJ online 12 November 2010, doi=10.1136/bmj.c5812 role=elps

Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Mer information finns på ki.se

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Anders Sundström, med dr, läkemedelsepidemiolog
Institutionen för medicin, Solna
Tel: 08-517 791 05 eller 070-556 85 47
E-post: Anders.Sundstrom@Ki.se

Jussi Jokinen, med dr, överläkare i psykiatri
Institutionen för klinisk neurovetenskap
Tel: 08-517 767 59 eller 073-682 59 94
E-post: Jussi.Jokinen@Ki.se

Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Lisa Strömbom har studerat den historiedebatt som ägde rum i Israel under 90-talet då fredsprocessen i mellan israeler och palestinier såg ganska lovande ut. Osloavtalet 1993 var det närmaste man kommit en fredsuppgörelse sedan staten grundades 1948.

Under samma tidsperiod började israeliska historiker se på landets födelse med delvis nya ögon – kriget som föregick statens skapande var inte så obefläckat som man tidigare gjort gällande: Det var inte så att judarna började bygga sitt land i en tämligen avfolkad region och att de palestinier som bodde där lämnade landet självmant eller på uppmaning av den egna eliten. Massakrer och fördrivningar kom upp i dagsljuset.

– Historiedebatten var inte okontroversiell, men den fanns där och var mycket livlig, säger Lisa Strömbom.

1995 mördades den israeliske premiärministern Yitzhak Rabin och Osloprocessen stagnerade. Därefter, och särskilt efter utbrottet av andra intifadan 2001, har historiedebatten i israelisk media avstannat.

Läroböcker som tar upp det palestinska perspektivet på historieskrivningen har reviderats eller plockats bort från undervisningen. Dessutom kompletterades historieämnet men ett nytt ämne ”heritage” (arv) som ger en mer ideologiskt färgad bild av Israels historia.  

–I dag finns ingen historiedebatt längre i israelisk dagspress, säger Lisa Strömbom. Starka och inflytelserika nationalistiska krafter stämplar allt ifrågasättande av den traditionella israeliska historieskrivningen som antiisraelisk. Även människorättsorganisationer, fredsaktivister och samhällskritiska akademiker stämplas som illojala mot staten, och beskrivs inte sällan som ett hot mot dess överlevnad.

Som ett exempel på hur det israeliska samhället har förändrats nämner Lisa Strömbom de 100 000-tals israeler som gick man ur huse för att demonstrera mot Libanonkriget år 1982. Till skillnad mot tidigare krig ansåg man att detta hade gått att undvika och att den israeliska militären tagit till övervåld. Vid Gazakriget, då det enligt efterföljande rapporter begicks många övergrepp mot den palestinska befolkningen förhöll sig stora delar av det israeliska civilsamhället passivt, vilket delvis kan förklaras av kraftiga delegitimiseringskampanjer mot alla som på olika sätt motsätter sig den nuvarande regeringens politik.

Kontaktinformation
Lisa Strömbom disputerar den 12 november kl 10.15 i Kulturens Auditorium, Lund. Avhandlingens titel är Revisiting the past. Israeli identity, thick recognition and conflict resolution. Se avhandlingen i pdf:en http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1691351&fileOId=1691352
Lisa Strömbom nås på 0736-16 60 65, Lisa.Strombom@svet.lu.se

Med start under 1990-talet kom en rad svenska policyreformer som argumenterade för att den svenska högskolan skulle vara mer öppen, flexibel och tillgänglig.

Inte minst distans- och IT-baserad utbildning fick stor betydelse. Även om frågan om tillträde till högskolan länge ansetts utbildningspolitiskt viktig, så var det en delvis ny styrning som tog form under 1990-talet och framåt.
I sin studie undersöker Annika Bergviken Rensfeldt hur resonemang kring öppenhet inom distans- och högskoleutbildning förs i svenska utbildningspolitiska dokument mellan åren 1992 och 2005.

– Det är inte bara en individfokusering som blir mer tydlig. Från att ha talat om rätten till utbildning och att skapa ett representativt högskolesystem för att tillgodose olika studentgrupper, så sker det en förskjutning där policyargumenten är att individer bör, eller till om med är skyldiga, att delta i högre utbildning.
Studien bidrar till debatten och förståelsen av resonemangen kring tillgänglighet och deltagande i högre utbildning. Den visar hur idéerna om att bredda och göra utbildning mer flexibel också reglerar och styr studenter, institutioner och utbildningssystem. Studien uppmärksammar att även goda reformintentioner involverar en problematik kring makt och styrning.

– Även om det här är en styrning som bygger på frivillighet och att studenter och institutioner själva anammar de här idéerna så uppstår maktordningar och utestängningar. Ta till exempel de starka regionalpolitiska intressena för att få kvinnor att delta i distansutbildning och flexibelt lärande genom lokala lärcentra och IT-baserad utbildning. Med den här retoriken stängs de ute från campusutbildning och ofta mer statustyngda institutioner och karriärvägar som forskning. På det här sättet formas ett differentierat högskolelandskap, säger Annika Bergviken Rensfeldt.

Kontaktinformation
Annika Bergviken Rensfeldt lägger fram avhandlingen ”Opening Higher Education. Discursive transformations of distance and higher education government” vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande fredag den 12 november, kl 14.00
Plats: Margaretha Huitfeldts auditorium, Pedagogen hus C, Läroverksgatan 5, Göteborg.
För mer information, kontakta Annika Bergviken Rensfeldt:
Epost: annika.bergviken-rensfeldt@gu.se, tel: 031-7862823, 0732-482505

Stomi är ett kirurgiskt ingrepp där man placerar en öppning på magens framsida med syfte att tömma ut kroppens avfall, såsom urin eller avföring. Arthur Jänes har i sitt avhandlingsarbete utvecklat och studerat en metod för att förebygga bråck hos patienter som får en stomi. Bråck vid stomin är en mycket vanlig komplikation när man får en stomi efter en operation. Bråcket kan medföra svårigheter att sköta stomibandaget, läckage, svåra kosmetiska besvär och försämrar livskvaliteten. Det kan även ge allvarliga tillstånd med tarmvred och behöva opereras akut. Mer än 20 procent av patienter med stomibråck behöver opereras för sitt bråck.

Avhandlingen visar att om man när stomin anläggs placerar ett syntetiskt nät kring stomin minskar risken att utveckla ett bråck. Efter fem år hade 14 procent utvecklat ett stomibråck om man använt ett förebyggande nät medan 80 procent utvecklat ett bråck om man anlagt en stomi utan förebyggande nät. Att anlägga ett profylaktiskt nät kunde göras utan att några komplikationer ökade.

Arthur Jänes har även utvecklat en ny metod för röntgenundersökning som säkrare än tidigare metoder kan diagnostisera bråck vid stomin.

Arthur Jänes är överläkare vid Kirurgkliniken, Sundsvalls sjukhus samt doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, kirurgi, Umeå universitet. Han nås på:
telefon 060-15 58 12
e-post arthur.janes@gmail.com

Fredag 19 november försvarar Arthur Jänes, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, kirurgi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Parastomal hernia: Clinical studies on Definitions and Prevention. Svensk titel: Parastomala bråck: Kliniska studier på definition och prevention.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i Aulan, Sundsvalls sjukhus. Fakultetsopponent är docent Torbjörn Holm, Karolinska institutet.

Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-36142  

– Ämnet idrott och hälsa ses fortfarande i stor utsträckning främst som ett tillfälle för eleverna att vara fysiskt aktiva och inte som en chans att lära sig något, säger Mikael Quennerstedt, forskare i idrott med inriktning mot didaktik vid Örebro universitet.

Undervisningen har under lång tid betonat kroppsliga färdigheter och på den praktiska nivån dominerar fortfarande olika idrottsgrenar, medan exempelvis dans och friluftsliv tillhör ovanligheterna.

Nu ska forskarna kartlägga vilka kunskaper som framstår som relevanta i ämnet och undersöka hur den kunskapen tar form i ämnets praktik men också vilka kunskaper som gynnas av olika typer av undervisning.

– Det finns forskning som visar att ämnet bidrar till att bevara könsskillnader och stereotypa uppfattningar om kropp, kön och rörelse även om det samtidigt erbjuder möjligheter till gränsöverskridande. Det är viktigt att undersöka kunskapsbildning, undervisning och lärande i ämnet idrott och hälsa eftersom studier inom detta i stort sett lyser med sin frånvaro och de behövs för att ge ett vetenskapligt underlag till såväl frågor om bedömning som likvärdig undervisning i ämnet, avslutar Mikael Quennerstedt.

Projektet Idrott och hälsa – ett ämne för lärande? är ett samarbete mellan Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm, Göteborgs universitet, Umeå universitet och Örebro universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Mikael Quennerstedt: 019-30 35 98, mikael.quennerstedt@oru.se

Många sjukdomsframkallande bakterier använder sig av hårliknande utskott, pili, för att kunna gripa tag i värdorganismens celler och infektera dem. Traditionell antibiotikabehandling, så som penicilliner och sulfa, dödar bakterierna eller stoppar deras tillväxt. Problemet är att en sådan behandlig utgör en grogrund för resistenta bakterier. Erik Chorell och hans kollegor har därför i stället riktat in sin forskning på att avväpna bakteriernas förmåga att binda till cellerna, i stället för att döda dem.

– Om bakterien inte kan fästa till värdcellen förlorar den helt sin sjukdomsframkallande egenskap, den “avväpnas” och tas sedan om hand av kroppens eget immunförsvar. Det här är en lovande strategi för att minska uppkomsten av resistenta bakterier, säger Erik Chorell.
I sitt avhandlingsarbete har Erik Chorell designat, tillverkat och utvärderat en klass substanser, som kallas 2-pyridoner. Substanserna har visat sig kunna få E. coli-bakterier, som orsakar urinvägsinfektioner, att tappa sin förmåga att bygga upp de hårliknande utskotten.

– De är i dag inte på något sätt färdiga läkemedel, men de är en viktig utgångspunkt för att vidareutveckla nya antibakteriella substanser, berättar Erik Chorell.

Erik Chorell har i sin avhandling även utvecklat fluorescerande – lysande – substanser av samma klass. De kan användas som “verktyg” för forskarna i deras jakt efter mer förståelse om bakteriens sjukdomsframkallande livscykel.

E-publicering av avhandlingen finns på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-37161
Erik Chorell är född och uppvuxen i Härnösand och har både en master examen i kemi och en examen som civilingenjör i teknisk kemi från Umeå universitet. Forskningen har utförts på kemiska institutionen, Umeå universitet.
För ytterligare information, kontakta gärna:
Erik Chorell
Kemiska Institutionen, Umeå universitet
Tel: 090-786 6962, 070-5792326
E-post: erik.chorell@chem.umu.se

Om disputationen
Fredagen den 19 november försvarar Erik Chorell, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Pilicides and Curlicides: Design, synthesis, and evaluation of novel antibacterial agents targeting bacterial virulence. Svensk titel: Pilicider & Curlicider – Design, syntes och utvärdering av antibakteriella föreningar mot bakteriell virulens.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Stora hörsalen, KBC-huset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är Professor Stephen Hanessian, department of chemistry, University of Monteral, Canada.

Vissa personlighetsdrag ökar sårbarheten för att insjukna i psykiatriska sjukdomar. Därför ville en forskargrupp vid Umeå universitet studera om denna patientgrupp hade några sårbarhetsfaktorer som kunde förklara insjuknandet. Patientgruppen utmärker sig genom att vara ängsliga och pessimistiska med låg självkänsla, vilket är vanligt vid många psykiatriska åkommor. Det som var speciellt för den här gruppen var att de utmärkte sig som ihärdiga, ambitiösa och pedantiska personer.

Att vara ambitiös, ordentlig och överpresterande förefaller öka sårbarheten för att insjukna i utmattningssyndrom. Patienter med utmattningssyndrom uppvisar enligt Agneta Sandströms avhandling försämrad minnes- och uppmärksamhetsförmåga samt nedsatt hjärnaktivitet i delar av pannloberna. Regleringen av stresshormonet kortisol är också påverkad i gruppen, med förändrad känslighet i hypotalamus-hypofys-binjure-axeln (HPA-axeln).

I avhandlingen undersöks om det med neuropsykologiska test går att bekräfta och beskriva de kognitiva problem som patienter med utmattningssyndrom rapporterar. Framförallt uppvisar patientgruppen problem med uppmärksamhet och arbetsminne. Patienterna fick också göra arbetsminnestester medan de låg i en funktionell magnetkamera som mäter hjärnans aktivitetsmönster. Patienter med utmattningssyndrom visar sig ha ett annat aktivitetsmönster i hjärnan när de utför ett språkligt arbetsminnestest, och de aktiverar också delar av frontalloben mindre än friska försökspersoner och en grupp nyinsjuknade med depression.

HPA-axeln hos patientgruppen uppvisar nedsatt känslighet i hypofysen med lägre insöndring av adrenokortikotropt hormon (ACTH) efter stimulering med kortikotropin (CRH), samt ökad känslighet i binjurebarken med ökad frisättning av kortisol i förhållande till mängden insöndrat ACTH. Det finns även en skillnad i dygnsrytmiken av kortisol, där patienterna har en flackare insöndringskurva än de andra två grupperna. Forskarna kunde inte se någon minskning i hippokampusvolym i patientgruppen. Andelen patienter med mätbara nivåer av den proinflammatoriska cytokinen interleukin-1 är högre i patientgruppen.

Sammanfattningsvis tyder studierna på att det finns ett samband mellan personlighet, den generella hälsan, kognitiv förmåga och neuroendokrin dysfunktion vid utmattningssyndrom. De kognitiva problem som avspeglar sig i testprestationer avspeglas också i ett annorlunda aktivitetsmönster i hjärnan för patienter med utmattningsdepression. Agneta Sandström har också funnit stöd för att det finns likheter med egentlig depression, men också välavgränsade skillnader.

Agneta Sandström uppvuxen i Sundsvalls kommun. Hon arbetar som psykolog på Stroke och hjärnskade avdelningen Remonthagen i Östersund och är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, medicin. Hon nås på
telefon 063-15 49 16
mobiltelefon 070-327 93 90
e-post agneta.sandstrom@jll.se
Porträttbild [Ref 1] (Foto: Mikael Stiernstedt)

Fredag 19 november försvarar Agneta Sandström, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, medicin, sin avhandling med titeln ”Neurocognitive and endocrine dysfunction in women with exhaustion syndrome”.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS. Fakultetsopponent är professor emerita Marie Åsberg, Karolinska institutet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-37280 [Ref 2]

På samma sätt som utomeuropeiska efternamn i dagens Sverige kan leda till diskriminering och negativ särbehandling har även Sveriges samiska befolkning märkt av att samisk- och finskspråkiga släktnamn kan vara ett hinder. En undersökning av svenska samers släktnamnbyten från 1920 och framåt visar att många har bytt sina namn mot nybildade svenskspråkiga. Ofta med motiveringen att det ursprungliga namnet är för svårt för svenskar att uttala eller att man vill att det ska låta mer svenskt. Samiska namn har ofta betraktats som utländska, trots att de är inhemska.

Märit Frändén, doktorand vid institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet, har genom att studera arkivmaterial och intervjua samer kommit fram till att namnbytestrenden nu har vänt. Fler samer än förut behåller sina namn. Många väljer också att byta sina neutrala svenska släktnamn mot samiska. Det har blivit ett sätt att visa tillhörighet till den egna gruppen eller att manifestera sin samiskhet gentemot majoritetssamhället.

– Tidigare har samer ofta dolt sin etniska tillhörighet, men det här är ett sätt att ta tillbaka stoltheten över sitt ursprung, säger Märit Frändén.

Trenden följer en utveckling som innebär större samhällelig acceptans mot samer. Men det finns två sidor av myntet: diskriminering förekommer fortfarande inom de flesta samhällsområden, och ett släktnamn som avslöjar sin bärares samiska identitet innebär därför att man riskerar att utsättas för sämre bemötande eller fördomar.

Disputation på avhandlingen äger rum 20 november på Uppsala universitet.  För mer information kontakta Märit Frändén 018-471 13 35, 0705 09 78 87, marit.franden@nordiska.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Kompassen är ett enkelt sätt att mäta riktningen på magnetiska fält och underlätta navigation på land och till sjöss. Vill man mäta med den noggrannhet, känslighet eller snabbhet som krävs av till exempel utforskning av solvinden, det flöde av laddade partiklar från solen som ger bland annat norrsken, behövs mer avancerade instrument. Dessa brukar kallas för magnetfältssensorer eller magnetometrar.

I vanliga fall väger en magnetometer, som ska användas i rymden, runt ett kilo. Uppskjutningskostnaden för material som ska ut i rymden ligger på drygt 100 000 kronor per kilo. Därför kan stora besparingar göras på att utveckla lättare teknik.

På Ångströms rymdtekniska centrum, ÅSTC, vid Uppsala universitet har man nu, med stöd från Rymdstyrelsen och VINNOVA, tagit fram en magnetometer som bara väger ungefär tio gram. Detta har gjorts genom kombinerad mikroteknik och nanoteknik

–    Det skulle få plats 10 000 av de minsta sensorelementen i magnetometern på ett knappnålshuvud, säger doktoranden Anders Persson, som med hjälp av plasmateknik och jonstrålar skär ut sensorer i Ångströmlaboratoriets renrum.
Anders Persson belönades i våras med 2010 års innovationsstipendium från Ångström Material Academy för sin insats.

För närvarande drivs arbetet med magnetometern på tre fronter. Forskarna försöker finna sätt att ytterligare reducera bruset i magnetometern. Man jobbar också med den krävande rymdkvalificeringen som nu visat att sensorn är immun mot gammastrålning.  Parallellt, undersöker man dessutom hur tekniken kan användas i mer jordnära tillämpningar.

Nyligen uppmärksammades ÅSTC och dess forskning vid Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens högtidssammankomst där särskilt stora framsteg inom forskning och teknik redovisades av vd Björn O. Nilsson.
För mer information kontakta Greger Thornell, forskare vid institutionen för teknikvetenskaper Uppsala universitet, telefon 018 471 7126, e-post greger.thornell@angstrom.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Socialistiska republiken Vietnam har under de senaste decennierna haft en stark ekonomisk tillväxt och uppvisar förhållandevis låga nivåer av mödradödlighet och barnadödlighet jämfört med andra länder i samma nationalinkomstläge. Avhandlingen redovisar och analyserar graviditetsutfallen hos ca 4400 kvinnor i ett jordbruksområde norr om Hanoi samt resultaten från fokusgrupper med gravida kvinnor och hälsovårdspersonal.

Resultaten visar att kvinnor som är sysselsatta inom jordbruket löper 70 procent ökad risk att föda ett barn med lägre födelsevikt än förväntat samt att kvinnor i någon av de mindre befolkningsgrupperna har en sexfaldigt ökad risk för ett dödfött barn. Barnen med lägre födelsevikt löpte ökad risk för död under graviditet och förlossning eller strax efter förlossningen. Orsakerna till att kvinnorna inom jordbruket är utsatta för denna ökade risk behöver studeras framgent.

I fokusgrupper med gravida och hälsovårdspersonal förmedlade de gravida kvinnorna hur de försökte skapa de bästa förutsättningarna för en normal graviditet genom att bland annat minska sin arbetsbörda samt söka hälsovård i tid. Detta var dock svårt att genomföra i praktiken eftersom det vanligtvis inte fanns någon möjlig avlastning. Det framkom att de gravida kvinnorna hyste en stor tilltro till både mödrahälsovården och förlossningsvården.
Kunskap om graviditetsrelaterade komplikationer och deras symtom samt den höga tilltron till mödrahälsovården och förlossningsvården bidrar sannolikt till de relativt goda resultaten inom mödrahälsovård och förlossningsvård i Vietnam. För att ytterligare kunna förbättra vården behöver en större andel kvinnor och barn få tillgång till kejsarsnitt och bättre vård vid komplikationer. Detta kan uppnås bland annat genom ett förbättrat system för remittering och transporter från hälsostationerna på landsbygden till sjukhusen. I övrigt bör de gravida kvinnornas makar stödjas till ökat engagemang under graviditet och förlossning. Den vietnamesiska kvinnans plats i samhället behöver stärkas ytterligare.

Sophie Graner är uppvuxen och bosatt på Värmdö utanför Stockholm. Hon är verksam som gynekolog och förlossningsläkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna och har tidigare arbetat i Sudan för organisationen Läkare utan gränser. Hon kan nås på

Mobil 0706-849239
e-post sophie.graner@obgyn.umu.se
Porträttbild [Ref 1]
Onsdagen den 17 november försvarar Sophie Graner, Institutionen för klinisk vetenskap, obstetrik och gynekologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Reproductive outcomes in rural Vietnam. Perspectives and experiences by pregnant women and health care professionals on pregnancy promotion and maternal health care
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Bergasalen, by. 27, NUS.
Fakultetsopponent är docent Elisabeth Darj, Uppsala universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-37266 [Ref 2]

Ungdomars upplevelser av stress bör förstås i ett vidare socialt sammanhang, skriver Maria Wiklund i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet den 12 november.

Under det senaste årtiondet har flera forskningsrapporter visat på ökande psykisk ohälsa och stress bland barn och ungdom i Sverige, speciellt hos flickor. Enligt avhandlingen bör denna utveckling ses i ett vidare socialt sammanhang där också genusskapande processer har betydelse. Tjejers upplevelser av att inte duga och att pressa sig för att prestera perfekt i konkurrens med andra kan vara uttryck för nygamla genusordningar på olika områden och nivåer i samhället. Unga förväntas ”skapa sig själva” i förhållande till normer och ideal för hur tjejer och killar ska vara och se ut, vilket kan upplevas som både kravfyllt och övermäktigt.

Att leva nära gränsen är det genomgående temat i 40 unga kvinnors berättelser om stress. Deras stress är fysiskt påtaglig i form av högt tempo, rastlöshet, trötthet, värk eller sömnsvårigheter. Frågor som ”hur ska jag klara det här?” och ”hur ska jag orka?” är vanliga. De unga kvinnor som intervjuats beskriver stressfaktorer på många parallella områden, både här och nu och i tankar om framtiden. De berättar om hur de tar stort ansvar för såväl sociala relationer och egna prestationer som för att vara en ”bra människa” i en smal, vältränad och hälsosam kropp.

Samtidigt beskriver de vacklande stöd från omgivningen. Smärtsamma erfarenheter av mobbning och ensamhet under skolåren påtalas, liksom sviktande och svikande vuxna. En av de intervjuade kvinnorna konstaterar att ”vuxna är så upptagna med sina egna liv”. Andra talar om att samhället idag är till för dem med vassa armbågar och att det finns en anda av att man helst ska klara sig själv. Flera av kvinnorna utmanar sådana normer i sin omgivning, men känner samtidigt att de betalar ett högt pris för att gå mot strömmen.

Upplevelser av stress är också vanliga bland ungdomar på gymnasiet. Resultaten från en enkät med fler än 1 000 gymnasielever i Umeå visar att en stor andel av ungdomarna rapporterar subjektiva hälso- och stressbesvär av olika slag, inklusive oro och ångest. Två till tre gånger fler flickor än pojkar rapporterar sådana besvär och skillnaden är statistiskt säkerställd. Mer än hälften av ungdomarna håller ett högt tempo, och många upplever sig pressade av krav från skolan (73%) och av egna inre krav (59%).

Sammanfattningsvis visar avhandlingen att ungas stressrelaterade och subjektiva hälsobesvär bör förstås i ett vidare socialt sammanhang som inkluderar ett genusperspektiv. Kontext- och genusspecifika interventionsmodeller behöver utvecklas för att möta dessa hälsoproblem. Stress bland unga behöver emellertid också diskuteras och studeras vidare i relation till hur samhällsutvecklingen och dess värdegrunder påverkar unga av idag.

Maria Wiklund är legitimerad sjukgymnast och uppvuxen i Luleå. Hon är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och global hälsa, och verksam som adjunkt vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.

Kontaktinformation
Maria Wiklund kan nås på
tel. 090-785 27 04,
mobil 070-306 20 14
e-post maria.wiklund@physiother.umu.se
Porträttbild [Ref 1]

Fredagen den 12 november försvarar Maria Wiklund, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Nära gränsen. Diskursiv, könad och förkroppsligad stress hos dagens unga (Close to the edge. Discursive, gendered and embodied stress in modern youth).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Rosa salen, Tandläkarhögskolan, 9 tr., NUS.
Fakultetsopponent är professor Charli Eriksson, Örebro universitet.
Avhandlingen kommer att försvaras på svenska.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-37157 [Ref 2]

Lågt blodtryck kan vara en fara för personer som är 85 år och äldre, skriver Lena Molander i den avhandling som hon försvarar vid Umeå universitet den 13 november.

Det är välkänt att högt blodtryck ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar och det är dessutom en riskfaktor för demens. Högt blodtryck är därför förknippat med ökad dödlighet. Enligt avhandlingen verkar det dock som att också lågt blodtryck kan kopplas till både ökad dödlighet och demens hos mycket gamla personer. Avhandlingen redovisar dels hur blodtrycket förändras med åldern, dels sambanden mellan blodtryck och dödlighet respektive demens hos individer som är 85 år eller äldre. Det diastoliska blodtrycket (”undertrycket”) sjönk med stigande ålder hos individer som var 70 år eller äldre, medan det systoliska blodtrycket (”övertrycket”) steg upp till 75 års ålder, när också det började sjunka. Vidare sjönk medelblodtrycket i befolkningen över åren mellan 1981 och 2005, vilket delvis kan förklaras av att användandet av blodtryckssänkande läkemedel ökade.

I en grupp av individer som var 85 år och äldre noterades att dödligheten var större hos både de som hade lägst och de som hade högst blodtryck. Individer med demens hade lägre medelblodtryck än de utan demens, men inget samband kunde ses mellan blodtrycket och risken att insjukna i demens inom fem år. De som fick demens uppvisade en större blodtryckssänkning än de som förblev demensfria, men det är oklart om blodtryckssänkningen kom före eller efter demenssjukdomen.

Underliggande sjukdomar eller dålig hälsa, som både sänker blodtrycket och ökar dödligheten och risken för demens, skulle delvis kunna förklara fynden men det låga blodtrycket i sig kan också medföra ökad risk. Det är ännu oklart om blodtryckssänkande läkemedel kan påverka dessa samband.

Avhandlingen bygger huvudsakligen på den så kallade Umeå 85+/GERDA-studien, som omfattar individer som var 85 år och äldre i Västerbotten och finländska Österbotten 2000–2007. Detta material kombinerades även med blodtrycksvärden från U70-studien som genomfördes i Umeå 1981–1990 på individer som var 70–88 år gamla.

Lena Molander är läkare och doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för geriatrik, vid Umeå universitet
Tel: 090-785 87 27
Mobi:l 070-523 40 36
E-pos:t lena.molander@germed.umu.se

Lördag 13 november försvarar Lena Molander, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för geriatrik, Umeå universitet, sin avhandling med titelnBlodtryck i hög ålder – med fokus på epidemiologi, kognitiv nedsättning och dödlighet(Blood pressure in advanced age – with focus on epidemiology, cognitive impairment and mortality).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhusets aula.
Fakultetsopponent är docent Miia Kivipelto, Karolinska institutet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-37153

Avhandlingen tar upp simulationsträning för att träna som team i en 3-dimensionell, digital miljö med respektive roller på hemmaplan för att mentalt kunna förbereda sig för internationella insatser och få en igenkänning av miljö, landskap, fordon och materiel på förhand. Avhandlingen tar också upp hur en redan existerande kognitionsmodell som kallas BDI (Belief, Desire and Intention) kan utvecklas och visar på hur olika slags beslutslängder kan behöva olika slags stöd i form av apparatur och metod för ett team.

I ett tidigt skede av arbetet med avhandlingen kopplades en av försvarets simulationsmotorer (HiFi) ihop med en eyetracker för att kunna logga objekt i realtid i en digital 3d-miljö. Konceptet kan utvecklas till att även omfatta indata som till exempel tal, hjärtfrekvens och svettning (Galvanic Skin Response, GSR) i varje enskild simulationsuppdatering. Indata kan även påverka inlärningsupplägget genom att ge olika slags feedback och därmed medvetengöra interaktionsbeteenden med till exempel lokalbefolkning, kollegor i teamet och fordon.
Inlärningsmiljöerna som tas upp i avhandlingen kan även användas för träning av till exempel personal på sjukhus, inom medicin, patienter såsom terapi eller flyg.

Disputationen är öppen för allmänheten.

Tid: 10 November kl. 13:15
Plats: sal J1650, BTH, campus Gräsvik, Karlskrona
För mer information kontakta Charlotte Sennersten på telefon 0455-38 59 36.
Se även www.bth.se  
Blekinge Tekniska Högskola, BTH, är en av Sveriges tydligast profilerade högskolor med visionen att vara en globalt attraktiv kunskapscommunity inom tillämpad IT och innovation för hållbar tillväxt. Här samsas teknik med ekonomi, samhällsvetenskap, hälsa och vård samt kultur och kommunikation. BTH bedriver utbildning och forskning på hög internationell nivå där lärandet står i centrum för såväl studenten, läraren som forskaren.
Blekinge Tekniska Högskola startade 1989 och har idag fler än 8 000 registrerade studenter och drygt 550 anställda. BTH har full examinationsrätt inom vetenskapsområdet teknik.
Vårt huvudcampus ligger i Karlskrona där verksamheten inryms i nya lokaler med havet som närmaste granne. BTH:s campus i Karlshamn ligger även det vid havet.
Utmärkande för BTH är det nära samarbetet med näringsliv och samhälle vilket genomsyrar både forskning och utbildning på såväl regional, nationell som internationell nivå. Forskning utgör en tredjedel av vår verksamhet.
Sedan den 1 september 2008 är BTH en klimatneutral högskola.
Besök oss gärna på www.bth.se [Ref 2]