Genom bland annat skogs- och jordbruk omformar människan landskapet i sin omgivning. Denna process är viktig att följa av flera skäl. Ett är att den påverkar förutsättningarna för biologisk mångfald, ett annat är att en kraftigt ändrad markanvändning – som när skogsmark röjs för att bli åkermark – kan bidra till klimatförändringar. För att kunna övervaka landskapets utveckling behövs effektiva verktyg.

Normalt brukar man använda kartmaterial baserade på flyg- eller satellitbilder för att beräkna olika mått som beskriver landskapets karaktär. Det Habibollah Ramezani har undersökt i sitt doktorsarbete är hur effektivt det är att i stället göra stickprovsmätningar i t.ex. punkter eller linjer i landskapet för att beräkna samma mått. En viktig del i arbetet var att undersöka hur stora stickprov som behövs för att olika typer av landskapsmått ska bli statistiskt pålitliga.
Avhandlingen visar att det till en rimlig kostnad går att få fram bra skattningar av många viktiga landskapsmått med hjälp av stickprovsinventering. Därmed är stickprovsmetoden i många fall också ett kostnadseffektivt alternativ till kartbaserade analyser. Habibollah Ramezani visar också att att det ofta är effektivt att kombinera olika stickprovsmetoder, t.ex. punkt- och linjeinventering, eftersom detta kan ge bra underlagsdata till flera olika landskapsmått.

Ett exempel på var Habibollah Ramezanis resultat kan utnyttjas praktiskt är i forskningsprogrammet NILS, Nationell inventering av landskapet i Sverige. Inom NILS görs en årlig inventering av alla landmiljöer i Sverige; skogsmark, jordbruksmark, fjäll, myrar, stränder och tätorter. NILS startade 2003 och har ett fast rutnät av ytor över hela Sveriges landareal som övervakas genom fältinventering och tolkning av flygbilder. NILS samverkar med en rad olika myndigheter, universitet och andra organisationer i olika utvecklingsprojekt och tillämpningar.
————————————————————–
MSc Habibollah Ramezani, institutionen för skoglig resurshushållning, SLU, försvarar sin avhandling Deriving landscape metrics from sample data.
Tid: Fredag den 12 november 2010, kl. 10.00
Plats: Sal Björken, SLU, Umeå
Opponent: Professor Piermaria Corona, Università Tuscia, Disafri, Italien
Mer information: Habibollah Ramezani, 090-786 81 51, Habibolla.Ramezani@srh.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002388/ [Ref 1]
Länk till forskningsprogrammet NILS:
http://www.slu.se/sv/fakulteter/s/om-fakulteten/institutioner/srh/avdelningar/landskapsanalys/nils/ [Ref 2]
Pressbild (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf/källa ska anges):
– Habibollah Ramezani [Ref 3]. Foto: Mona Bonta Bergman

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/pressmeddelanden/ [Ref 4]

Lagstiftning och certifieringskrav gör det nödvändigt för skogsföretag att beakta skogarnas ekologiska och sociala värden i skogsskötseln. Det finns alltså ett behov av ett beslutsstöd för något som kan kallas socioekologisk landskapsplanering.

Den beslutsmodell som Eva-Maria Nordström har utvecklat och testat i sitt doktorsarbete är en modell som bygger på deltagande planering i kombination med flermålsanalys. Deltagande planering innebär att fler intressenter än markägaren deltar i planeringsprocessen, medan flermålsanalys står för de matematiska metoder som gör det möjligt att hitta lösningar då flera motstridiga mål ställs mot varandra. Avhandlingen visar att modellen kan vara ett användbart verktyg för kommuner och andra större skogsägare i planeringen av t.ex. tätortsnära skogsbruk.

Testades i Lycksele
En praktisk utvärdering av modellen gjordes i Lycksele, där målet var att ta fram en långsiktig mångbruksplan för den tätortsnära skogen kring samhället. Förutom skogsägarna – kommunen, Svenska kyrkan, Sveaskog, Holmen och SCA – identifierades ett antal intressenter inom fyra huvudområden: virkesproduktion, biologisk mångfald, friluftsliv och rennäring.
Skogens värden för de olika intressenterna identifierades genom intervjuer och skogen delades in i fyra zoner, där skötseln på olika sätt anpassades med hänsyn till de olika intressena. Därefter skapades tre skogsbruksplaner med olika inriktning, och med en tidshorisont på 100 år för att de långsiktiga konsekvenserna skulle bli tydliga.

Med hjälp av en flermålsanalys fick sedan skogsägare och intressenter bedöma hur väl de olika planerna tog tillvara olika värden, och en av planerna visade sig vara acceptabel för en majoritet av intressenterna. Skogsägarna beslutade att denna plan ska användas som underlag i den interna planeringen, och med utgångspunkt från planen har de även antagit en samrådsrutin för skogsbruksåtgärder inom den tätortsnära skogen.

Modellens olika steg
Modellen bygger på en planeringsprocess som löper i flera steg. Det första är att identifiera personer och organisationer som påverkas av eller kan påverka situationen, och som därför bör delta i processen. Nästa steg är att beskriva och strukturera de mål som finns hos de olika parterna, dvs. att skapa en lägesbild av de gemensamma och motsatta intressen som finns. Utifrån denna helhetsbild får sedan intressenterna på ett strukturerat sätt bedöma hur viktiga de anser att olika mål och intressen är.

Därefter gäller det att jämföra och utvärdera olika skogsbruksplaner – ibland är dessa givna från början, i andra fall tas de fram i processen. Slutresultatet beskriver hur väl alternativen uppfyller de mål man ställt upp.

Ofta bör de olika stegen upprepas en eller flera gånger, t.ex. för att ny information kommer fram eller för att ett nytt planalternativ tas fram som resultat av processen.

——————————————————————————–
Skog mag Eva-Maria Nordström, institutionen för skoglig resurshushållning, SLU, försvarar sin avhandling Integrating multiple criteria decision analysis into participatory forest planning.
Tid: Fredag den 19 november 2010, kl. 10.00
Plats: Sal Björken, SLU, Umeå
Opponent: Professor Peter Duinker, School for Resource and Environmental Studies, Dalhousie University, Kanada
Mer information: Eva-Maria Nordström, 090-786 82 58, Eva-Maria.Nordstrom@srh.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002385/ [Ref 1]
Länk till rapport på svenska från Lyckseleprojektet:
http://pub-epsilon.slu.se:8080/1542/01/Nordstrom_eva-Maria_20100216.pdf [Ref 2]
Pressbild (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf/källa ska anges):
– Eva-Maria Nordström, SLU [Ref 3]. Foto: Mona Bonta Bergman

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/pressmeddelanden/ [Ref 4]

Studier av en tung snabbt växande höna och en liten långsamt växande höna ger ny viktig kunskap om ursprunget för den genetiska variation som gjort det möjligt för dem att snabbt anpassa sig till nya extrema miljöer.
Det visar ny forskning som nu publiceras i den nätbaserade vetenskapliga tidskriften PLOS Geneticts.

Forskare från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet), Uppsala universitet och Virginia Tech i USA, står bakom studierna.

Resultaten kan få stor betydelse för kunskapen om hur evolutionen har gått till, hur avelsarbete i djur och växter skall bedrivas, samt hur man skall studera folksjukdomar som fetma och diabetes.

Ända sedan Darwin presenterade sin evolutionslära har forskare försökt förstå de mekanismer som gör det möjligt för arter att anpassa sig till nya miljöer.
I det kommande numret av PLOS Genetics visar forskare från Uppsala och Virginia i USA att den genetiska variation som redan finns i hundratals gener i en population gör det möjligt för denna att snabbt anpassa sig till nya extrema miljöer.

Tung och lätt
För att visa detta har man utnyttjat en unik hönsmodell framavlad i USA. Sedan 1957 har Paul Siegel vid Virginia Tech, USA, studerat de biologiska effekterna av urval utifrån kroppsvikt. Från en enhetlig hönspopulation har han avlat fram två hönslinjer, en för hög tillväxt och en för låg tillväxt. I hög-linjen har de tyngsta djuren valts ut som föräldrar för nästa generation och i låg-linjen har de lättaste individerna valts ut. I dag väger hög-linjen åtta gånger så mycket som låg-linjen vid åtta veckors ålder.

– Eftersom urvalet av individer gjorts baserat på en enda egenskap, som man vet styrs av både gener och miljöfaktorer, är dessa hönor en utmärkt modell för att studera hur många gener som bidragit till denna extrema förändring av djurens storlek, säger Örjan Carlborg professor vid SLU, som tillsammans med Paul Siegel har initierat de genetiska studierna på hönslinjerna.

Intensiv selektion
Forskarna har genom att titta på skillnaderna i nästan 100 000 genetiska markörer i arvsmassan i de bägge linjerna lyckats visa att de nu har olika varianter i mer än 100 gener.
– Att vi kunnat identifiera ett bidrag från så många gener är ett resultat av att selektionen i linjerna varit så intensiv under dessa 50 år att den motsvarar vad man förväntar sig från flera tusen års urval i naturliga populationer, säger Mats Pettersson, SLU, som tillsammans med Anna Johansson, SLU, genomfört studierna.

Detta är första gången man på denna skala i experimentella data kunnat visa att existerande genetiska varianter är mycket viktiga för att populationer skall kunna anpassa sig till ny miljöer genom naturligt eller artificiellt urval.

– Vi har använt en ny metod för att leta efter hur de genvarianter som fanns innan man påbörjade avelsprogrammet bidragit till förändringen av kroppsstorleken i de två hönslinjerna. Våra resultat visar att de allra flesta av de genvarianter som nu fixerats i de två linjerna fanns i ursprungspopulationen. Detta visar att mutationer under selektionens gång inte är så viktiga som man tidigare trott, säger Anna Johansson.

Medicinska egenskaper
De två hönslinjerna skiljer sig även åt vad gäller andra egenskaper än tillväxt, till exempel aptit, fetma och immunförsvar. Hög-linjen är hetsätare medan låg-linjen är anorektisk, hög-linjen är fet medan låg-linjen är mager, och hög-linjen har ett sämre immunförsvar än låg-linjen.

– Genom att vi kunnat identifiera många regioner i arvsmassan där linjerna skiljer sig åt har vi nu större möjligheter att utreda vilka av dessa som påverkar de medicinskt intressanta egenskaperna aptit, fetma och immunförsvar. Detta kan ge oss ny kunskap som på sikt kan leda till bättre läkemedel mot många av våra folksjukdomar, konstaterar Örjan Carlborg.
Resultaten publiceras i PLOS Genetics den 4 november. Författare är Anna Johansson, Mats Pettersson, Paul Siegel och Örjan Carlborg.

Kontaktuppgifter:
Örjan Carlborg, institutionen för husdjursgenetik, SLU   
018-672001,   076-2109114    orjan.carlborg@hgen.slu.se