Anders Bartoneks avhandling behandlar filosofen Theodor W. Adornos (1903-1969) sena filosofi, och fokuserar särskilt på begreppet identitet, som utgör den huvudsakliga problematik som Adorno försöker ta itu med i sin negativa dialektik. Genom att tolka Adornos teori om identitet och icke-identitet vill Anders Bartonek visa vilka verktyg till samhällsförändring denna teori innehåller.

Identitet ett problematiskt anspråk
Filosofins och vetenskapens försök att skapa identitet innebär att den med sina system och teorier försöker motsvara och stämma överens med verkligheten – skapa identitet. Men Adorno menade att det är en myt att de filosofiska eller vetenskapliga systemen fullt ut kan motsvara verkligheten. 

Problemet med identiteten är att systemen inte bara försöker motsvara verkligheten, utan Adorno menar att tänkande, filosofi och vetenskap drivs av kontroll- och behärskningsmotiv. Genom att klassificera, kategorisera, obducera och namnge har människan försökt att kontrollera och behärska naturen för dämpa sin rädsla inför den. Därigenom riskerar man att förlora det man vill försöka fånga – tingens sanna natur.

– Adorno skriver att vetenskapen härigenom har samma relation till naturen som diktatorn till sina undersåtar: han känner dem i den mån han kan manipulera dem, säger Anders Bartonek.

Icke-identiteten ger en öppning
Det finns alltså alltid något icke-identiskt i verkligheten som inte går att rätta in i systemen eller förklara till fullo, menade Adorno. Eftersom det finns något icke-identiskt som egentligen inte låter sig inrättas i systemen, finns det dessutom enligt Anders Bartonek en öppning som kan möjliggöra förändring, en möjlighet att tänka sig ”ut ur” det rådande samhället och dess tankemönster.

Därmed blir det icke-identiska själva luckan i systemen, det blir den ”ort” vid vilken systemen inte kan sluta sig, utan öppnas upp och kritiseras. Och det är vid denna icke-identiska ort som de utopiska motiven i Adornos filosofi blir förklarbara. Det icke-identiska möjliggör alltså tänkandet av ett annat samhälle, men är samtidigt också platsen för möjligheten till dess förverkligande.

– Jag kallar min avhandling ”Filosofi i konjunktiv” för att jag binder ihop hela det utopiska spektrumet genom att formulera Adornos utopiska tänkande som ett konjunktiviskt tänkande, säger Anders Bartonek.

Theodor W. Adorno
Adorno räknas till grundarna av den så kallade Frankfurtskolan eller till den Kritiska teorin. Frankfurtskolan har sin bas i institutet för socialforskning i Frankfurt, som grundades 1924 för att möjliggöra en plattform för interdisciplinär samhällsteori, vilken ville rikta en kritisk blick på samhällets helhet.

Anders Bartonek är doktorand i filosofi, Institutionen för kultur och kommunikation vid Södertörns högskola.

Avhandling: Philosophie im Konjunktiv. Nichtidentität als Ort der Möglichkeit des Utopischen in der negativen Dialektik Theodor W. Adornos

eng: Subjunctive Philosophy. Nonidentity as the Place for the Possibility of the Utopian in the Negative Dialectics of Theodor W. Adorno)

Opponent: Professor Christoph Menke, Goethe-University, Frankfurt am Main, Germany

Disputationen sker den 21 januari kl. 10.00 i rum MA 624, Södertörns högskola.
Kontakt

Eleonor Björkman, informatör vid Södertörns högskola: 08-608 50 62 eller 070-286 13 32

Södertörns högskola är ett ungt och dynamiskt lärosäte med unik profil, beläget i Flemingsberg i södra Stockholm. Vid högskolan bedrivs kvalificerad forskning. Särskilt starka forskningsområden är Östersjö- och Östeuropaforskning, samtidshistoria, institutionell förändring i det moderna samhället, interreligiösa relationer, genusstudier, kritisk kulturteori, estetik och miljövetenskap.

Ett mångvetenskapligt arbetssätt är utmärkande för högskolan. Samverkan över ämnesgränserna betonas för att nå nyanserad kunskap om komplexa samhälleliga fenomen. Verksamheten vid Södertörns högskola genomsyras av ledorden mångvetenskap, mångkulturalitet och medborgerlig bildning.

Traditionellt har forskare beskrivit missionen i Peru som en angelägenhet mellan missionärer och ursprungsbefolkning. Prästerna på fältet har framstått som i princip ensamt ansvariga för missionens problem, medan inkarikets befolkning beskrivits som passiva objekt för den spanska statens omsorg och mission. I princip har den kyrkliga ledningens roll inte varit föremål för granskning.

– Enligt min uppfattning var kyrkan dock en aktör som var helt avgörande för missionens resultat, säger avhandlingens författare Bertil K. Lundberg.

Det är lätt att få uppfattningen att kyrkan var ett med sina företrädare ute i det aktiva arbetet med missionen. Att kristna de ursprungliga invånarna i Peru var kyrkans projekt och kyrkan beslutade strategier, kontrollerade ekonomiska och personliga resurser och bestämde i och med det missionens utveckling.

Missionärernas uppdrag formulerades och styrdes dessutom av kyrkans ledning. Men när det gällde vem eller vilka som bar ansvaret för missionens dåliga resultat, kritiserade den kyrkliga ledningen sina egna missionärer. Ledningen tog tydligt avstånd för deras sätt att sköta sitt uppdrag och tog inte själv någon del i ansvaret.

– I de kyrkliga mötesprotokoll jag studerat lyser varje form av intern kritik med sin frånvaro. De problem som uppstod skapades av prästerna på fältet och i någon mån av ursprungsbefolkningens religiösa ledare. Kanske kan jag ha viss förståelse för att sådan kritik uteblev. Räfst och rättarting inom den egna domänen är inte rutin i någon organisation, säger Bertil K. Lundberg.

Däremot är det svårare att förstå senare forsknings ointresse eller motvilja att rikta uppmärksamhet mot den kyrkliga ledningen och dess roll och ansvar för missionen. I stället har forskare glorifierat kyrkligare ledare och lyft upp dem ovanför den kritik som drabbat övriga aktörer.

– Missionen i Peru var ett projekt av en omfattning som den västerländska kyrkan dittills inte konfronterats med, och de lyckades heller inte nå de mål de satt upp. Det blev inte några rättrogna katoliker av den andinska ursprungsbefolkningen. Att i granskningen av missionen inte utgå från ett konstaterande av att missionen i allt väsentligt misslyckades tycker jag är fel. Det är den som är själva fundamentet för den analys som skall göras. Först därefter bör vi försöka förstå de roller som olika aktörer spelade och då inte minst kyrkan som institution och dess mäktiga ledning, säger Bertil K. Lundberg.

Kontaktinformation
Mer information:
Bertil K. Lundberg, telefon: 0705-63 56 00, e-post: bertil.lundberg@history.gu.se

Avhandlingens titel: ”Jesus är för spanjorerna”. Studier av den katolska missionens misslyckande i det tidigkoloniala Peru
Avhandlingen är försvarad.
Den finns digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/23840

De numera tobaksfria rökarnas två huvudförklaringar till att de har lyckats är det egna önskemålet om livsstilsförändringar kombinerat med stöd från nära anhöriga när det gäller att sluta röka. Den egna motivationen anges som avgörande för resultatet. Däremot verkar inte snuset ha varit en framgångsväg.

Lundqvist har intervjuat både rökare och personer som slutat röka om möjliga strategier för att lyckas bli tobaksfri. Därefter har han testat dessa förklaringar via en enkät till fler än 3 500 deltagare i Västerbottens Hälsoundersökningar som vid hälsoundersökningstillfället antingen uppgav sig vara eller tidigare ha varit tobaksanvändare. Dessutom ingår data från 99 381 deltagare i Västerbottens Hälsoundersökningar för att teckna hela bilden av tobaksanvändningen i Västerbotten 1990-2007 samt specifika uppgifter om hur tobaksvanorna förändrades bland 16 484 västerbottningar under en 10-årsperiod.

Den totalbild av tobaksvanorna i Västerbottens län som avhandlingen ger är att rökningen minskar samtidigt som snusandet ökar för både män och kvinnor. Det finns dock stora skillnader mellan olika sociala grupper. Andelen rökare, både bland kvinnor och män, är betydligt högre bland korttidsutbildade än bland högutbildade. ”Blandbruk” av snus och rökning ökar hos korttidsutbildade, både män och kvinnor –ett mönster som hittills inte tillräckligt uppmärksammats i tobaksforskningen. En möjlig förklaring till det ökande blandbruket är att ett betydande antal rökare prövar snuset som en väg från rökningen men i stället hamnar i ett nytt beroende.

I två delstudier uttrycker många rökare tvivel på hälso- och sjukvårdens förmåga att hjälpa nikotinberoende. Lundqvist ser detta som en utmaning för vården att utveckla nya strategier i sitt antitobaksarbete. Samtidigt som allt färre röker verkar beroendet hos de kvarvarande rökarna vara svårt att bryta. Många riskerar återfall om stödinsatserna är alltför kortsiktiga. Enligt avhandlingen kan en framkomlig väg vara att likställa rökning med kroniska sjukdomstillstånd som högt blodtryck eller diabetes så att hälso- och sjukvårdens åtgärder och arbetsformer utformas som långsiktiga åtaganden från både patienternas och vårdens sida.

Gunnar Lundqvist har under lång tid arbetat som allmänläkare i Umeå och är numera kliniskt verksam vid Alkohol- och drogmottagningen i Umeå samt doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för epidemiologi och global hälsa.

Han kan nås på
tel. 070-583 90 56
eller 070-329 11 84,
e-post gunnar.lundqvist@epiph.umu.se

porträttbild
Fredagen den 21 januari försvarar Gunnar Lundqvist, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Tobaksvanor i medelåldern. Riskfaktormönster, rökstoppsattityder och erfarenheter av att sluta röka (Tobacco habits in middle age. Risk factor pattern, stop smoking attitudes and experiences of quitting smoking).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal 135, enheten för allmänmedicin.
Fakultetsopponent är professor Kurt Svärdsudd, Uppsala universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-38402  

– Det är viktigt för samhällsekonomiska beslut. För att kunna prioritera effektiva åtgärder till skydd mot olyckor och sjukdom, säger Björn Sund, som har skrivit en doktorsavhandling i ekonomi vid Örebro universitet.

En grundregel är att man försöker genomföra projekt där fördelarna – antalet räddade liv – överskrider kostnaden. I projektet i Stockholms län, som Björn Sund har gjort en ekonomisk utvärdering av, har brandkåren utrustats med defibrillatorer för att kunna rädda personer som råkat ut för hjärtstopp. Tidigare fanns det bara defibrillatorer i ambulanser.

– När vi jämförde antalet räddade liv med kostnaden för utrustning, utbildning, vårdkostnader, uttryckningar, administration och larmcentralen kom vi fram till att varje investerad krona gav 36 gånger pengarna tillbaka. Projektet hade alltså stora positiva samhällsekonomiska effekter.

För att kunna utvärdera olika projekt måste forskarna ha ett värde på ett statistiskt liv att lägga in i kalkylen. I det här fallet för gruppen patienter med hjärtstopp.

– Det handlar om att ta reda på vilken kostnad allmänheten tycker är rimlig. Jag har genom en intervjustudie undersökt hur hög skattehöjning människor kan tänka sig att betala för att kunna rädda fler liv vid hjärtstopp.

Björn Sunds resultat visar att statistiskt värderas hjärtstoppspatienter och personer som förolyckas i trafiken lika högt.

– Det är oväntat eftersom hjärtstoppspatienter är betydligt äldre än de som råkar ut för trafikolyckor, säger Björn Sund. Det är viktig information eftersom det påverkar insatser som gäller den här gruppen.

– Förr räknade man på produktionsbortfall, konsumtion och arbete för att komma fram till värdet av ett statistiskt liv men man märkte att det inte stämde med verkligheten. Enligt det gamla sättet skulle hjärtstoppspatienterna, som ofta är äldre inte få samma statistiskt höga värde, som min forskning visar att de har när man tar hänsyn till andra värden som människor tycker är viktiga.

– Man kan undra hur vi kan låta människor dö när vi vet att mer resurser skulle rädda liv? Anledningen är att vi har knappa ekonomiska resurser och dessutom har vi andra prioriteringar i livet än en hög säkerhet, som till exempel mat, nöjen, resor och kläder. Individer är villiga att leva med ett visst mått av risk i sina liv för att ha råd med andra saker.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Björn Sund: 070-536 7076

När offentlig verksamhet ska utföras av privata aktörer, måste den i de flesta fall upphandlas. Detta är ett relativt nytt fenomen som det ännu inte finns så mycket forskning om.

Mats Bergman, professor i Nationalekonomi vid Södertörns högskola, bedriver i två olika projekt forskning om offentlig upphandling utifrån olika frågeställningar. I ett forskningsprojekt klartläggs vad och hur mycket som egentligen upphandlas och av vem. I ett annat projekt kontrolleras kvaliteten i den upphandlade verksamheten.

Vad är det som upphandlas?
Mats Bergman har i samarbete med professor Jan-Eric Nilsson, VTI, fått pengar från Konkurrensverket för projektet ”Kvantitativ analys av svenska upphandlingar”, som syftar till att kartlägga vad som upphandlas idag.

– Idag har man en dålig bild av vad som egentligen upphandlas, berättar Mats Bergman. Man vet inte vad som upphandlas, för hur mycket pengar och av vem.

Detta kommer forskningsprojektet att försöka råda bot på genom att göra en bred analys. Förra året fick man extra pengar för att kunna genomföra en empirisk datainhämtning som en del i projektet. Till detta arbete anställdes fem studenter.

Av de cirka 10 000 upphandlingar som gjordes av landets myndigheter under två år, gjorde man ett slumpmässigt urval. 650 upphandlingar granskades översiktligt och data inhämtades gällande hur mycket pengar upphandlingen omfattade, vilket verksamhetsområde den gällde, vem som upphandlade och hur upphandlingen genomfördes.

I projektet granskar man även mer i detalj cirka 2000 av de drygt 3000 entreprenadupphandlingar som Banverket och Vägverket gjort under 2000-talet.

Kvaliteten i det som upphandlats osäker idag
I ett annat projekt ”Konkurrens, kvalitet och favorisering i offentlig upphandling och produktion” har Mats Bergman fått pengar från Vetenskapsrådet för att tillsammans med Sofia Lundberg vid Umeå universitet och Giancarlo Spagnolo vid Handelshögskolan och universitetet i Rom, undersöka kvaliteten i den verksamhet som upphandlats.

Det kan vara svårt att mäta kvaliteten i så kallade mjuka tjänster, till exempel äldreomsorg vilket man koncentrerat sig på i projektet.

– Vi menar att man kan mäta äldreomsorgens kvalitet i form av dödlighet i olika åldersgrupper.

I projektet har man samlat in data från i princip alla Sveriges kommuner de senaste 18 åren. Sedan har man fört in när de olika kommunerna införde offentlig upphandling i sin verksamhet. Under våren kommer man att börja göra analyser, för att se om det finns ett samband mellan mortalitet och om kommunen bedrev äldreomsorg i egen regi eller om omsorgen var upphandlad. Mats Bergman berättar att de första resultaten väntas en bit in på 2011.

– Ännu så länge kan vi inte se några klara tendenser, men under våren kan vi förhoppningsvis se om det är några kvalitetsskillnader åt ena eller andra hållet.

Kontaktinformation
Eleonor Björkman, informatör vid Södertörns högskola: 08-608 50 62 eller 070-286 13 32

Forskarna Johan Berlin och Eric Carlström på Högskolan Väst i Trollhättan har tidigare bland annat studerat traumateam. Teamen arbetar på akutmottagningar med patienter som kommer in med allvarliga skador. Det finns en atmosfär av stolthet, prestige och heroism i traumateamet och detta gör jobbet lätt för den som ska rekrytera personal till det. Kontrasten kunde inte vara större till atmosfären på de två psykiatriska slutenvårdsavdelningar som forskarna undersökt. Berlin och Carlström började med närgångna observationer.

– Vi observerade personalen i olika sammanhang i ungefär ett och ett halvår och sen gjorde vi intervjuer med alla personalkategorier, säger Eric Carlström.

Snart märkte forskarna att personalen tonade ner, ursäktade, undvek eller dolde föremål som var utmärkande för miljön. Till det man ville osynliggöra hörde medicinsk utrustning, avdelningarnas utformning, arbetskläder och namnbrickor. Det var också tydligt att detta hängde ihop med att man ville ta avstånd från gammal inhuman psykiatri.

– De smygskäms kan man säga, skäms utan att riktigt vara medvetna om det, säger Johan Berlin.

Ett speciellt känsligt föremål var bältessängen som man ibland var tvungen att använda när oroliga patienter var mycket utagerande.

– Man gör ju det faktiskt för att hjälpa människor, ändå är det knutet till lite av en skam, säger Eric Carlström.

Han berättar att samma fenomen inte finns hos polisen som forskarna också studerat. Polisen har ett våldsmonopol, men där kan det finnas en stolthet över att kunna använda det på ett klokt sätt, som en kirurgisk insats där man gör precis vad som behövs.

Ett annat uttryck för den speciella atmosfären inom slutenvårdspsykiatrin är att personalen ogärna bär arbetskläder eller namnbrickor. De har kläder och frisyrer som är så alldagliga som möjligt.

– Det finns ett tvångsutövande och så försöker man kompensera det genom att ge ett intryck av allmänt myspys och signalera att jag är inte i överläge gentemot dig som patient, säger Eric Carlström.

Bland sjukvårdsfolk är det ett riktigt lågstatusjobb att arbeta på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning. Man har problem med mycket stor personalomsättning, svårt att rekrytera läkare och därigenom svårt att få kontinuitet i vården. Forskarna menar att det behövs satsningar på psykiatrin som ger den nya moderna metoder. Personalen måste få känna att de går in i framtiden och att de gör något som andra kan beundra.

Artikel: Dolda artefakters betydelse – En kritisk studie av kulturella uttryck inom psykiatrin, Johan Berlin, Eric Carlström, Nordiske Organisasjonsstudier, 12(2) 27-44.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Eric Carlström, docent i offentlig förvaltning, 0702-73 81 26, eric.carlstrom@hv.se
Johan Berlin, docent i företagsekonomi, 0703-612295, johan.berlin@hv.se