– Nämnderna fungerar främst som en insynskanal för kommunpolitiker och inte alls bra som allmänhetens ombud, menar Anders Hanberger, professor i utvärdering vid Umeå universitet.
Lokala säkerhetsnämnder finns i fem kärnkraftskommuner, och består av kommunpolitiker utsedda av regeringen. Nämnderna inrättades för nästan trettio år sedan för att garantera en insyn i kärnkraftverkens säkerhetsarbete och beredskap, och för att se till att viktig information når allmänhet och boende i närområdet.
På uppdrag av en statlig utredning har nu Anders Hanberger utvärderat hur nämndernas arbete fungerar i praktiken, och resultatet är mycket nedslående. Exempelvis har insynen inte genomförts på ett tillräckligt oberoende sätt. Tvärtom framkommer tydligt olika bindningar till de privatägda kärnkraftverken.
– Nämnderna ställer inga kritiska frågor för att upptäckta brister när kärnkraftverken informerar om bolagens säkerhetsarbete. Istället förmedlas företagens beskrivning av säkerhets- och beredskapsarbetet utan kommentarer.
Som exempel nämner han den internrapport om omfattande brister i Forsmarks säkerhetsrutiner som råkade komma till allmänhetens kännedom 2006. Rapporten överensstämde inte alls med den bild som företaget, och nämnden, spritt utåt.
– Som allmänhetens ombud borde nämnden öppet informerat allmänheten om säkerhetsproblemen och vilka krav på åtgärder som ställts på Forsmark. Istället valde nämnden att hålla inne med informationen för att inte skapa oro, berättar Anders Hanberger, men understryker att den lokala säkerhetsnämnden vid Forsmark annars arbetar mer utåtriktat än andra nämnder.
Utvärderingen visar också tydligt att nämndernas arbete påverkas av att kommunerna är beroende av företaget som arbetsgivare, och att insynen i bolagen har blivit svårare efter att kraftföretagen privatiserats. Som utvärderare har Anders Hanberger till och med övervägt om den bästa lösningen vore att lägga ner nämnderna i deras nuvarande form. Istället föreslår han flera förändringar som kan stärka insynen och förbättra informationen till allmänheten.
– Nämnderna behöver öppnas upp för andra än kommunpolitiker, exempelvis kan det finnas en eller ett par representanter för allmänheten. Även lokala miljöorganisationer bör bjudas in att ställa frågor direkt till verket kring säkerhet och beredskap. Dessutom behöver nämndens informationsuppdrag prioriteras bättre.
Utvärderingen har skett på uppdrag av utredningen om en samordnad reglering på kärnteknik- och strålskyddsområdet, som kommer att lämna ett betänkande till regeringen innan årsskiftet.
Anders Hanberger är professor i utvärdering sedan 1 juli 2010, och installeras lördag den 23 oktober vid Umeå universitets årshögtid. Samma dag kl. 09.00 håller han sin högtidsföreläsning ”Utvärdering – till vilken nytta?”.
Kontaktinformation
För mer information om utvärderingen, kontakta:
Anders Hanberger,
Centrum för utvärderingsforskning (UCER), Tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet
Telefon: 090-786 6598
E-post: anders.hanberger@educ.umu.se
Livet börjar som bekant med att en spermie och ett ägg möts. En av de första och avgörande händelserna i befruktningsprocessen är att spermien binder till ett protein i det hölje som finns runt ägget, kallat zona pellucida, vilket leder till ägghöljet öppnar sig och släpper in spermien. De molekylära detaljerna i denna fundamentala biologiska händelse har dock förblivit oklara.
Luca Jovines forskargrupp vid Karolinska Institutet har nu lyckats skapa en detaljerad tredimensionell karta över den receptormolekyl som tar emot spermien, kallad ZP3 (se pressbilder). Den detaljerade strukturella informationen, som baseras på data framtagen vid European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) i Frankrike, gör det möjligt att på molekylär nivå börja utforska hur spermien interagerar med ägget i befruktningsögonblicket.
Studien förklarar vilka delar av receptorn som sannolikt står i direkt kontakt med spermien vid befruktningen och ger nya insikter om hur spermiereceptorn bildas och utsöndras från ägget. Resultaten kan få stor betydelse för reproduktiv medicin, bland annat eftersom de kan leda till ökad förståelse för hur mutationer i genen för spermiereceptorn kan orsaka infertilitet. Kunskapen öppnar också möjligheten att utveckla icke-hormonbaserade preventivmedel som riktar sig specifikt mot interaktionen mellan ägg och spermie.
– Resultaten ger en väldigt tydlig bild av den kvinnliga sidan av befruktningen. Men det är bara halva historien, nästa steg blir att beskriva motsvarande struktur på spermien och det komplex som bildas när den binder till ägget, säger Luca Jovine som har lett forskningen.
Forskningen har skett i samarbete med professor Tsukasa Matsuda vid Nagoya University, Japan, och Dr. David Flot vid ESRF. Den finansierades av bland andra centrum för biovetenskaper, Vetenskapsrådet, EU:s sjätte ramprogram och ett EMBO Young Investigator spidendium till Luca Jovine.
Publikation: ”Insights into Egg Coat Assembly and Egg-Sperm Interaction from the X-Ray Structure of Full-Length ZP3”, Ling Han, Magnus Monné, Hiroki Okumura, Thomas Schwend, Amy L. Cherry, David Flot, Tsukasa Matsuda & Luca Jovine, Cell, 29 October 2010. Embargoed until 12:00 PM Noon Eastern Time US on 21 October 2010.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Luca Jovine, forskningsledare
Centrum för Biovetenskaper
Institutionen för Biovetenskaper och näringslära
Tel: 08 608 33 01 eller 070 149 70 14
E-post: luca.jovine@ki.se
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
BILDEN: Luca Jovine, foto av Fredrik Hjerling
– Det kan t ex handla om att aktivt söka information kring asylprocessen, och göra individuellt och kollektivt motstånd mot det som uppfattas som orättvisa beslut om avslag på asylansökningar. Men det handlar också om att kunna umgås med vänner, gå i skolan, åka och bada, laga och bjuda på mat, säger sociologen Jonny Bergman, som författat avhandlingen.
Han har genom deltagande observationer och informella konversationer mellan 2004 och 2008 studerat hur asylsökande flyktingar från Afghanistan hanterar sin situation i Sverige. Resultaten visar att vardagliga aktiviteter, tillsammans med det meningsfulla i att överhuvudtaget söka asyl, skapar en bas varifrån flyktingar kan vara aktiva och till och med strida för att förbättra sin svåra livssituation. Att befinna sig i en mycket utsatt position behöver alltså inte bara leda till passivitet, menar Jonny Bergman, utan kan också få människor att bli mer aktiva och handlingskraftiga.
– De flyktingar jag har följt i den här studien deltar inte bara i organiserade aktiviteter, såsom svenskundervisning och jobbpraktik, utan sysselsätter sig också själva i stor utsträckning. De söker exempelvis information både kring sin egen och gruppens situation, och anstränger sig att inte bara behålla men också utöka sina sociala kontakter.
Som helhet känner de asylsökande flyktingarna sig ändå maktlösa med ett starkt begränsat handlingsutrymme, och deras situation karaktäriseras av beroende och ogästvänlighet. De är beroende av svenska myndigheter och enskilda individer, såsom handläggare, tolkar och advokater. De är också beroende av andra asylsökande på förläggningen. Ogästvänligheten handlar om den restriktiva asylpolitikens fokus på återvandring, som innebär att den största delen av de asylsökande flyktingarna förväntas återvända, och de motsägelser som de asylsökande flyktingarna finner i det svenska asylmottagandet.
– Många flyktingar är alltså trots sin utsatthet inte passiva, som tidigare ofta hävdats, utan försöker att förbättra sin situation på ett aktivt och konkret sätt.
Jonny Bergman är född och uppvuxen i Örebro, och genomförde sina universitetsstudier vid Umeå universitet. Han är numera bosatt i Östersund och lärare i sociologi vid Mittuniversitetet.
Fredagen den 22 oktober försvarar Jonny Bergman, sociologiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Seeking Empowerment – Asylum-seeeking refugees from Afghanistan in Sweden. Svensk titel: Empowerment – asylsökande flyktingar från Afghanistan i Sverige. Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal 1031, Norra Beteendevetarhuset. Fakultetsopponent är docent Peo Hansen, institut för forskning om Migration, Etnicitet och Samhälle, Linköpings universitet.
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter:
Jonny Bergman
sociologiska institutionen, Umeå universitet
E-post: jonny.bergman@soc.umu.se; jonny.bergman@miun.se
Telefon: 063-165693
Resultaten från luftprovtagningen redovisas tillsammans med övrig miljöövervakning av växtskyddsmedel i en nyutkommen årsrapport (se länk till rapporten nedan).
– Genom att vi nu även mäter i luften kan vi fånga upp fler ämnen. Ämnen som har andra egenskaper än de vi oftast hittar i vattenprover. Det ger oss en bättre uppfattning om hur olika växtskyddsmedel förekommer i landskapet, säger Jenny Kreuger vid SLU, ansvarig för miljöövervakningen på uppdrag av Naturvårdsverket.
Som tidigare år innehöll regnvattenproverna en rad växtskyddsmedel som är förbjudna att använda i Sverige. Dessa ämnen förs till Sverige från kontinenten med väder och vind. Störst är nedfallet via under hösten.
De flesta topparna mäts inte
I ytvattenproven hittade SLU-forskarna 23 ämnen i halter som kan ge negativa effekter i ytvatten. Antalet fynd i grundvatten var betydligt lägre.
– Vi ser ingen större skillnad i summahalterna av växtskyddsmedel i yt- och grundvatten jämfört mot året innan. Men vi hittar något fler ämnen nu än tidigare eftersom vi infört en känsligare analysmetod, säger Stina Adielsson, som arbetar med miljöövervakningen vid SLU.
Halterna av växtskyddsmedel i ytvatten kan dock enligt rapporten kortvarigt vara upp till två tiopotenser högre än vad som framkommer genom ordinarie provtagning. Med en intensivare provtagning skulle detta kunna fångas upp bättre.
Kontaktinformation
Kontakt
Jenny Kreuger, Mark och miljö samt CKB, SLU, 018-67 24 62 eller 0705-672 462, jenny.kreuger@mark.slu.se
Stina Adielsson, Mark och miljö samt CKB, SLU, 070-201 25 70, stina.adielsson@mark.slu.se
Arbetet ingår i program Giftfri miljö inom SLU:s miljöanalys.
Miljöövervakningen genomförs på uppdrag av Naturvårdsverket.
– Det finns en föreställning att skivbolag är stora fabriker som skapar talanger och ny musik på löpande band. Det stämmer inte. I själva verket gör de stora organisationerna att skivbolagen inte kan hantera den oförutsägbara kreativiteten i tidiga skeden av artistutvecklingen, säger Thomas Florén, som den 22 oktober disputerar på sin avhandling Talangfabriken, om organisering och kunskap och kreativitet i skivindustrin.
Avhandlingen visar att artisterna och deras begåvning snarare utgör en form av råvara som de små bolagen letar upp. Men artisten och musiken är sällan klar och färdig att sälja. Därför är det de stora skivbolagens uppgift att avgöra vad som behöver adderas för att öka förutsättningarna för framgång. På det sättet är skivbolaget ändå delaktigt i processen när artisten och konsten tar form.
– Skivindustrins polarisering mellan stora och små bolag är slående. Det beror på att den drivs av dubbla drivkrafter, en ekonomisk logik och en konstnärlig logik, som är beroende av varandra, säger Thomas Florén.
De kommersiella krafterna ger upphov till nätverk, kunskap, infrastruktur och resurser. Dessa delar arbetar naturligtvis för de kommersiella skivbolagen och artisterna, men de är också en förutsättning för att det ska finnas mindre bolag och artister utan stora försäljningsframgångar. Den kommersiella verksamheten är beroende av den konstnärliga verksamheten.
Sociologen Thomas Florén vill med avhandlingen skapa en djupare förståelse för förmågan att identifiera nya artister och ny musik i skivindustrin.
Disputationen äger rum 22/10 kl 10.00 i Nordensköldsalen, Geovetenskapens hus, Svante Arrhenius väg 12, Frescati.
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Thomas Florén, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet
Tel: 08-16 11 43
Mobil 070-780 00 82
thomas.floren@sociology.su.se
www.sociology.su.se
Djibril Dayamba har i sitt doktorsarbete vid SLU utforskat hur växterna på savannen i Burkina Faso i Västafrika reagerar på brand, rök och bete.
Det visade sig att om jordbruksmark på savannen brändes sent under torrperioden hade frön från trädarter som Detarium microcarpum, Entada africana och Combretum glutinosum svårt att gro, medan om branden inträffade tidigt under torrperioden så grodde dessa relativt bra.
De örtartade växternas mångfald och biomassa påverkades dock inte av tidpunkten för branden. Rök och värme från tidiga bränder påverkar i vissa fall groning hos både örter och träd . Brandtoleranta arter stiumuleras medan brandkänsliga arter hämmas. Brandrökens kvalitet, alltså vilka arter som brinnner, och även kvantitet har betydelse.
Måttligt bete påverkar inte savannskogarna negativt i så stor utsträckning. Därför kan boskapsbete integreras i skogsskötselplaner för mångbruk.
Eftersom det inte är realistiskt att helt utesluta svedjebränning i jordbruket, bör man enligt Djibril Dayamba inrikta sig på att minska brändernas skadeverkningar på vegetationen.
När man vet närmare hur brandintensiteten påverkar träd och annan vegetation kan denna kunskap användas som rättesnören, för att exempelvis återbeskoga områden med inhemska trädslag.
Kontaktinformation
MSc Sidzabda Djibril Dayamba, institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling med titeln “Fire, Plant-derived Smoke and Grazing Effects on Regeneration, Productivity and Diversity of the Sudanian Savanna-woodland Ecosystem” för vinnande av filosofie doktorsexamen.
Tid: Fredagen den 29 oktober 2010 klockan 13.00
Plats: Crafoordsalen, SLU, Alnarp.
Opponent: Professor Mikael Ohlson, Institutt for naturforvaltning (INA), Universitetet for Miljö- og Biovitenskap, Ås, Norge
Mer information
Sidzabda Djibril Dayamba, Djibril.Dayamba@ess.slu.se, +46 40 41 53 95 (Office), +46 76 835 15 70 (Mobile)
Avhandlingen, http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002365/
Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, http://www.slu.se/sydsvensk-skogsvetenskap
Pressbilder
(Får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen.)
Porträtt av Sidzabda Djibril Dayamba. http://www.slu.se/Global/externwebben/overgripande-slu-bilder/om-slu-bilder/aktuellt-bilder/2010/SidzabdaDjibrilDayamba.jpg
– Det klart att det inte blir lika bra som övrig vård. Patienter eller personal som använder tolk får nöja sig med det nästbästa. Det säger en av de intervjuade i personalgruppen på Våglängdsgatan 153 som tillhör Brämhult kommundel i Borås.
Elisabeth Björk Brämberg har precis gjort en samtalsintervju med fyra representanter från personalen. Här finns Eva Zackariasson, arbetsledare från hemtjänsten, Rezha Ismail, biståndshandläggare och sjuksköterskorna Erika Westin och Sara Karlsson. Samtliga har de erfarenheter från tolkanvändning och ser fram emot att delta i studien. I en halvtimme har de delat med sig av sina erfarenheter. När de använder tolk, problem och missuppfattningar som kan uppstå men också vad de gör för att reda ut problem. En av dem säger:
– Det klart att ord försvinner på vägen när inte personal och vårdtagare talar samma språk…
Vård på lika villkor
Det handlar om vård på lika villkor, något som de flesta tar för självklart. Men tänk dig att inte kunna göra dig förstådd på svenska. För patienter med annat modersmål förutsätts att man använder tolk för att ge vård och behandling på samma villkor som alla andra. Men hur ser det ut i praktiken? Det är just det som Elisabeth Björk Brämberg vill reda ut med sin forskning.
– Risken är stor att vård och omsorg inte anpassas till de här patienternas behov. Det är inte alltid att de kan göra sin röst hörd och att den egna upplevelsen kommer fram. Detta är exempelvis väldigt viktigt när en diagnos ska fastställas och för att relevant behandlings sätts in och att behov av insatserna bedöms, förklarar hon.
Elisabeth Björk Brämberg betonar vikten av att göra patienternas röster hörda och pekar på att det är sällan som studier belyser de tolkbehövande patienternas perspektiv. Det är första gången som en sådan här studie görs inom hemsjukvården och social omsorg, tidigare forskning i området har gjorts inom slutenvård och primärvård. Hennes kartläggning av användning av tolk kommer att utföras i tre kommundelar i Borås, förutom Brämhult, även Trandared och Sandhult/Norrby. Dessutom sex kommundelar i Göteborg (Backa, Bergsjön, Biskopsgården, Gunnared, Frölunda/Högsbo samt Lärjedalen). Hennes förhoppning är att därefter kunna beskriva vård- och omsorgsgivares, men också vårdtagarnas erfarenheter av att kommunicera via tolk.
Tre delstudier
I den första studien görs fokusintervjuer med personal det vill säga sjuksköterskor, vårdbiträden och biståndsarbetare för att få fram deras erfarenheter av tolkanvändning i mötet med tolkbehövande patienter. I en annan delstudien görs en kartläggning av hur ofta tolk används inom hemsjukvård, hemtjänst och biståndshandläggare och i en tredje studie kommer intervjuer att göras med patienter för att få fram deras perspektiv. Därefter kommer Elisabeth Björk Brämberg att dra slutsatser från studierna.
– Jag tror att det finns en ganska god medvetenhet om jämlik vård, därför är det intressant att titta närmare på varför man kanske inte alltid lyckas och vilka förutsättningar som krävs för att nå dit, konstaterar hon.
Hon hoppas med sitt arbete kunna få kunskap om hur tolkanvändning kan bidra till bra fungerande vårdmöten, som ger patienter möjligheter att ta del av och påverka beslut rörande vård och omsorgsbehov, behandling och rehabilitering.
Elisabeth Björk Brämberg disputerade våren 2008 och har en av de 15 Post doc-tjänster som Högskolan i Borås satsade medel på under förra året. Meningen är att de nya tjänsterna ska stärka sex styrkeområden.
Text och foto: Annie Andréasson
Kontaktinformation
Elisabeth Björk Brämberg, forskare vid Institutionen för vårdvetenskap, Högskolan i Borås, mobiltelefon: 0709-221063 eller e-post: Elisabeth.Bjork_Bramberg@hb.se
Här kan riskmarkörer bli betydelsefulla: ämnen som hör samman med Alzheimers, och som finns i ovanligt hög eller ovanligt låg grad hos patienter som senare utvecklar sjukdomen.
Läkaren Oskar Hansson, knuten till Lunds universitet och Enheten för klinisk minnesforskning vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, har funnit två sådana riskmarkörer. Han har testat dem på personer som sökt till Minnesmottagningen och visat sig ha s.k. mild kognitiv svikt, ett minne som är sämre än normalt för personens ålder.
Av de drygt 300 försökspersonerna var det 33 procent som inom fem år utvecklade Alzheimers sjukdom. 16 procent utvecklade andra former av demens men resten, hälften av alla deltagare, stannade kvar på nivån ”mild glömska”. Riskmarkörerna kunde ganska tydligt skilja mellan de som senare skulle få Alzheimers och de som inte var i riskzonen.
– Det s k positiva sambandet var 71 procent, vilket inte räcker för att helt säkert kunna förutsäga vilka som får sjukdomen. Det negativa sambandet däremot var hela 94 procent, vilket betyder att man med stor sannolikhet kan förutsäga vilka som inte får den, säger Oskar Hansson.
De som inte har riskmarkörerna löper alltså, sitt dåliga minne till trots, inte större risk än andra att få Alzheimers. De kan få ett i huvudsak lugnande besked och behöver inte komma på regelbundna återbesök för Alzheimerskontroll.
Personer som inte har riskmarkörerna kan också plockas bort från alla framtida kliniska studier av ny Alzheimers-medicin.
– Studierna blir ju enklare och mer rättvisande om man har med rätt patientgrupp från början, dvs de som verkligen är i riskzonen för Alzheimers. Det är också mer etiskt att inte inkludera patienter som inte är i riskzonen. De har ju inget att vinna på medicineringen men kanske däremot något att förlora om medicinen ger biverkningar, menar Oskar Hansson.
Biomarkörerna utvinns ur ryggvätska genom ett nålstick i nedre delen av ryggraden. Detta är inte detsamma som benmärgsprov, som är en mycket mer omfattande och obehaglig procedur.
Alzheimers sjukdom ökar kraftigt över hela världen. I Sverige finns f.n. omkring 120 000 personer med sjukdomen, men antalet väntas öka i takt med att befolkningen åldras. Eftersom patienterna kräver mycket vård, så beräknas Alzheimers och annan demens kosta samhället lika mycket som hjärt-kärlsjukdomar, cancer och stroke tillsammans.
Kontaktinformation
Oskar Hanssons studie har publicerats i Journal of Alzheimer’s Disease och kan läsas på http://iospress.metapress.com (skriv in hela namnet i sökrutan). Forskarens kontaktuppgifter är oskar.hansson@med.lu.se och 046-176972 eller 0704-417809.
– Studien visar för första gången att koncentrationen av PGEs, propylenglykol och glykoletrar, i sovrumsluften var kopplad till en ökad risk för astma, hösnuva och eksem hos barnen, säger Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet och verksam vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Riskökningen varierade mellan 50-180 procent. Det visade sig även att en högre koncentration av PGEs i inomhusluften var kopplad till att barnen hade antikroppar (IgE) mot vanliga allergen såsom katt, hund, pollen med mera. Våra analyser visade också att användning av vattenbaserade färger i bostaden samt vattenbaserade rengöringsmedel var kopplat till en högre halt av PGEs i sovrumsluften.
Vad betyder detta?
Under de senaste decennierna har ett mycket stort antal kemikalier introducerats i våra vanliga miljöer. Sådana kemikalier är framförallt relaterade till byggnadsmaterial, färger, med mera och en mycket stor mängd vanliga konsumtionsprodukter såsom rengöringsmedel, plaster, leksaker, kosmetika och förpackningar.
– Vi har tidigare visat att ftalater från mjukgjord PVC kunde kopplas till allergisk sjukdom hos barn, säger Carl-Gustaf Bornehag. Vi har nu fokuserat på PGEs som är en grupp flyktiga organiska ämnen som bland annat finns i vattenbaserade inomhusfärger och rengöringsmedel. Bland de identifierade PGE-ämnena finns misstänkt hormonstörande ämnen, vilket också är fallet för de tidigare studerade ftalaterna.
– Våra resultat reser därför återigen frågan om den hälsomässiga relevansen av kemikalieanvändningen i vår vardag, säger Carl-Gustaf Bornehag. I synnerhet när det gäller exponeringar i våra bostadsmiljöer eftersom små barn och gravida kvinnor tillbringar en stor del av sin tid här och att mycket tyder på att exponering av foster och spädbarn kanske är mer riskfylld. Vår nuvarande forskning handlar om detta, det vill säga vad betyder det för kronisk sjukdom senare i livet att vi exponerar foster och spädbarn för en lång rad misstänkt toxiska kemikalier.
I studien ingick 198 förskolebarn med astma och allergi och 202 friska kontroller som ingår i Bostad-Barn-Hälsa-studien i Värmland. Bostäderna undersöktes av professionella inspektörer och luftprover togs i barnens sovrum där åtta grupper av flyktiga organiska ämnen analyserades och barnen undersöktes av läkare. Vidare svarade föräldrarna på en enkät om familjens hälsa, livsstil med mera. Artikeln utgör ett resultat av ett samarbete mellan Karlstads universitet och Harvard School of Public Health, USA.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap, tel 054 700 2540 eller 070 586 6565, carl-gustaf.bornehag@kau.se
Hon har studerat hur bilden av norra Sverige skapas och återföds i bland annat media, populärkultur och reklam, men också hur och varför bilderna påverkar oss.
– Bidragsberoende, hög arbetslöshet och utflyttning är teman som framträder tydligt när det handlar om Norrland, så generellt är det en ganska negativ bild vi får, säger Madeleine Eriksson,
Klart är att reklam och film tydligt påverkar våra uppfattningar. Fakta och fiktion blandas till en stereotyp bild av norrlänningen, som exempelvis i reklamen för ölet Norrlands guld och i Kjell Sundvalls film Jägarna från 1996. Madeleine Eriksson menar att det självklart ingår i populärkulturens natur att ibland överdriva vissa schablonbilder.
– Men det är lite förvånande att dessa stereotyper även tas upp och används i nyhetsartiklar i t ex Dagens nyheter och andra betrodda nationella medier. Det förstärker förstås de vanliga negativa bilderna av norra Sverige i förhållande till det andra ”moderna Sverige”.
Men varför uppstår dessa olika bilder av landsbygd, glesbygd och stad? Madeleine Eriksson anser att en viktig förklaring är att Sverige måste visa upp en bild av att vara ett progressivt och urbant centrum i en allt mer globaliserad värld.
– För att identifiera ett centrum måste man identifiera en periferi. Människor och platser som inte passar in beskrivs som annorlunda, och blir undantag i den nationella självbilden.
Enligt Madeleine Eriksson återfinns denna process såväl globalt som lokalt. Stockholm må vara centrum i Sverige men måste kämpa för att synas på världskartan. I norr kan Umeå ses som ett nav för mindre orter i inlandet.
Även till synes positiva framställningar, som den av den autentiske och naive lantisen, kan förmedla en bild av vissa platser och människor som mindre utvecklade och moderniserade.
– Beroende på sammanhang kan norrlänningen bli genuin eller bakåtsträvande, och storstadsbon ytlig eller progressiv.
Madeleine Eriksson visar också att schablonbilden av norra Sverige används av norrlänningarna själva i platsmarknadsföring och turismsatsningar, där den vackra, exotiska och orörda naturen ofta lyfts fram. Även den traditionella men rejäla mannen kommersialiseras i reklamen från till exempel Norrmejerier och Norrlands guld. Men bilden av norrlänningen som traditionell och bakåtsträvande motarbetas och omarbetas också i populärkultur, av politiker, ”vanliga” människor och till exempel reklam.
– Mannen i ölreklamen är numera en utflyttad norrlänning som vet hur man för sig både i storstaden och i Norrland. Genom att skapa en ny typ av norrlänning, en kille som nästan alla vill identifiera sig med, vidgar man sin kundkrets och talar till alla utflyttade norrlänningar eller landsbygdsbor. Urban och modern, men ändå genuin, avslutar Madeleine Eriksson.
Måndagen den 25 oktober försvarar Madeleine Eriksson, kulturgeografiska institutionen vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”(Re)producing a periphery: Popular representations of the Swedish North” kl 13.15 i hörsal B, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Victoria Lawson, Department of Geography, University of Washington, USA. Avhandlingen försvaras på engelska.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Madeleine Eriksson
kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet
Telefon: 090-786 71 57 alt. 070-299 33 59
E-post: Madeleine.Eriksson@geography.umu.se
I avhandlingen analyseras självmord bland tonåringar i flera studier, bland annat intervjuas utredande poliser på de orter där ett självmord inträffat. Efterlevande föräldrar intervjuas, och i vissa fall även syskon, för att bättre kunna förstå deras situation och behov av hjälp och stöd. Vid samtalen framkom att flera självmord hade anknytning till varandra och två kluster av självmord upptäcktes. I båda dessa kluster påvisades att de inblandade kände till varandra och att de senare självmorden utlösts av de föregående.
Sammantaget visar studierna att sociala och kulturella skillnader har betydelse. Under en av studierna inträffade samtliga självmord i inlandet eller i mindre orter längs kusten, trots att de flesta tonåringar bor i de större kuststäderna. Stödet till efterlevande kan förbättras, framför allt för de efterlevande syskonen; för alla gällde att inte en dag passerade utan att de tänkte på den döde och att de försökte besvara frågan ”varför?”. Att sprida kunskap om risken för smittoeffekter är en viktig del i arbetet för att förebygga ungas självmord.
I avhandlingsarbetets sista studie följs en kohort av tonåringar som sökt vård på akutmottagningen vid Norrlands universitetssjukhus, Umeå. En överdödlighet konstateras i gruppen, det vill säga för den som drabbats av en skada som krävt vård föreligger en ökad risk att dö en förtida död till följd av skada eller förgiftning. Detta gäller framför allt de som utvecklar överkonsumtion av alkohol eller andra droger; nästan tre fjärdedelar testade positivt för någon drog i samband med den rättsmedicinska obduktionen. Att försöka identifiera riskindivider redan vid första besöket på en akutmottagning och sätta in förebyggande åtgärder skulle kunna minska denna överdödlighet.
I tonårsgruppen är den vanligaste dödsorsaken skador och förgiftningar, inte sjukdom. Totalt var 28 procent av tonåringarna påverkade av alkohol i samband med dödsfallet. 25 procent av alla tonåringar som dör en onaturlig död har tagit sitt eget liv, övriga dör framför allt i trafiken.
Fredag 29 oktober försvarar Lars Johansson, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, rättsmedicin, sin avhandling med titeln Onaturliga dödsfall bland tonåringar – epidemiologi och prevention (Teenager fatalities – epidemiology and implications for prevention).
Disputationen äger rum i hörsal Betula, by. 6M, NUS. Fakultetsopponent är professor Leif Svanström, Karolinska institutet.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-36682
Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna Lars Johansson på mobiltelefon 070-694 98 23, e-post larsa_johansson@hotmail.com.
Marja Åkerström har studerat nya former för medborgardialog i två svenska kommuner, Ystad och Sjöbo.
– I båda städerna var entusiasmen stor när man införde fråge- och diskussionspaneler, men i takt med att dialogen uteblev växte missnöjet, berättar Marja Åkerström.
Forumen har idag en kosmetisk funktion där formen är viktigare än innehållet. Politikerna använder tystnaden som maktteknik och medborgarna får vänta alldeles för länge med svar på sina frågor, särskilt när det rör sig om kontroversiella ämnen. I stället för en bra dialog blir politikernas svar ofta högtravande och lite mästrande, menar Marja Åkerström. Dessutom bollas frågorna runt och hänvisningar till sekretesslagen är vanliga.
När Marja Åkerström talar om dialogforum som en kosmetisk funktion, drar hon paralleller till andra tendenser i samhället: den utbredda förekomsten av olika utmärkelser och det ökande antalet utvärderingar. Hon menar att även dessa fenomen har en kosmetisk funktion och att de administreras på bekostnad av den egentliga verksamheten:
– Den som hela tiden tänker på att framställa sig så aptitligt som möjligt har inte tid att agera.
När det gäller samtalen i de olika dialogforumen tycker Marja Åkerström att det är tydligt att politikerna inte känner sig bekväma med att föra en dialog på nätet:
– En del av problemet ligger i att politikerna gärna vill kunna förbereda sig och fila på svaren, säger hon.
Ett annat problem är tidsbristen. Medborgardialog tar tid och 97 procent av alla politiker har ett jobb att sköta vid sidan av politiken. Det finns alltså en klar konflikt mellan öppen dialog och effektiv styrning av kommunen och här är det tydligt att effektiviteten prioriteras på bekostnad av dialogen.
– Alla kommuner bör överväga om de har tid att ta sig an nya dialogforum, menar Marja Åkerström. Har man inte det är det bättre att låta bli, annars är risken stor att man spär på politikerföraktet.
Men vilket sätt ska man då använda sig av om man som medborgare vill kunna påverka ett politiskt beslut?
– De kommunala skrivelserna borde dammas av, säger Marja Åkerström.
De nya dialogforumen har medfört att de gamla kommunikationsvägarna, med kommunala skrivelser, har kommit i skymundan . Skrivelserna ger bra möjligheter till inflytande eftersom de faktiskt är obligatoriska att svara på.
Kontaktinformation
Marja Åkerström disputerar den 22 oktober kl 10.15 i Edens hörsal med avhandlingen Den kosmetiska demokratin.
För information ring 0709-959567 eller maila till marja.akerstrom@kom.lu.se
– I Ungern ser vi nu de förödande konsekvenserna på miljön när en fördämning, som skulle hålla förorenat vatten i schack, brister. Det förgiftade vattnet strömmar vidare och förorenar ännu mer mark och vatten nedströms. I vår rapport har vi analyserat och föreslår hur man kan förutse och stoppa de farligaste effekterna av den här typen av händelser. Vi ger också förslag på hur konsekvenserna kan mildras när en olycka sker, säger Georgia Destouni, professor i hydrologi vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet.
Forskarna riktar sina råd till myndigheter med samhällsskyddsansvar och vattenförvaltningsansvar, som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) respektive Naturvårdsverket, Sveriges Geologiska Undersökning, de fem olika vattenmyndigheterna och den nya Havs- och vattenmyndigheten. I rapporten, som bygger på flera expertgranskade vetenskapliga studier, framhåller de vikten av att vattenförvaltningen har ett helhetsperspektiv på allt inlandsvatten; det vill säga på alla sjöar, vattendrag, mark- och grundvatten, och våtmarker som är ihopkopplade i avrinningsområden.
– Alla de här vattenmiljöerna bidrar gemensamt till den totala avrinningen och mängden föroreningar som går ut i havet, säger Georgia Destouni.
Forskarna föreslår och visar hur de olika spridningsvägarna och tiderna för vattenburna föroreningar genom ett landskap kan kartläggas. På så sätt kan man identifiera och skydda sig mot förödande föroreningar och besluta om vilka insatser som är mest ändamålsenliga och effektiva för prioriterat skydd mot olyckor och för snabb sanering och återställande efter en olycka.
De visar också att det finns viktiga osäkerheter om hur vattenburna föroreningar sprider sig genom avrinningsområden, och hur vattenförvaltningen bör undanröja eller hantera dessa osäkerheter innan föroreningarna är ett faktum.
”Riskkvantifiering vid föroreningsspridning genom avrinningsområden” är författad av Klas Persson, Jerker Jarsjö och Georgia Destouni vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet. Rapporten är framtagen med stöd från MSB och Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB).
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Georgia Destouni, professor i hydrologi
Tel 08-16 47 85
Mobil 070-453 23 66
E-post georgia.destouni@natgeo.su.se
Hela rapporten: http://www.ink.su.se
Bild på Georgia Destouni, www.su.se/press
Tänk dig att du har ett rutnät med lika många rutor i varje rad och spalt. Om varje ruta innehåller ett antal förbjudna tal mellan 1 och antalet rutor i en rad går det att fylla i ett tal mellan 1 och antalet rader i varje ruta. Detta ska göras på ett sådant sätt att varje tal finns en gång i varje spalt och i varje rad. Dessutom får ingen ruta innehålla en symbol som är förbjuden där. I avhandlingen visar Lina Jansson Andrén att detta är möjligt om de förbjudna talen inte är alltför många i någon ruta. Dessutom måste förbjudna tal av samma sort vara relativt väl utspridda bland förbuden, det vill säga inget tal får vara förbjudet mer än ett visst antal gånger i varje rad och spalt.
Detta innebär att det går att lägga scheman med vissa typer av restriktioner. De olika talen får då symbolisera olika aktiviteter, spalterna olika tidpunkter och raderna olika lokaler. Förbuden symboliserar då att en viss aktivitet inte kan förekomma på en given tidpunkt i en given lokal. Resultaten från avhandlingen kan omarbetas så att de ger en praktisk metod för att lägga scheman med den här typen av restriktioner.
– Det visar att de går att lägga scheman som uppfyller alla önskemål om det inte finns för många restriktioner av typen ”den klassen kan inte ha den lektionen i den lokalen just den tiden”. Dessutom måste restriktionerna vara utspridda på olika tider och lokaler, berättar Lina Jansson Andrén.
Vad händer om de förbjudna talen är istället är slumpmässiga? Lina Jansson Andrén visar att det troligen ändå går att uppfylla de nödvändiga restriktionerna, så länge det inte är alltför stor risk att ett tal är förbjudet i en ruta.
Torsdagen den 7 oktober försvarade Lina Jansson Andrén, institutionen för matematik och matematisk statistik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln “On Latin squares and avoidable arrays” . Svensk titel: “Om latinska kvadrater och undvikbara arrayer”. Disputationen ägde rum klockan 13.15 i sal MA121, MIT-huset, Umeå universitet. Fakultetsopponent var professor Kimmo Eriksson, Matematik/tillämpad matematik vid Mälardalens högskola, Västerås.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Lina Jansson Andrén, institutionen för matematik och matematisk statistik, Umeå universitet
Telefon: 090-786 71 41
E-post: lina.andren@math.umu.se
I januari i år ställdes forskarna inför en svårlöst gåta. En ny, gåtfull himlakropp upptäcktes i vårt solsystem. Den såg ut som en komet och fick beteckningen P/2010 A2 så som föreskrivs av reglerna för kometupptäckter. Men banan visade sig totalt oförenlig med kometer. Den var i stället typisk för kropparna i den inre delen av asteroidbältet, dvs asteroider.
– Om det verkligen vore en komet, skulle det ställa gängse föreställningar om solsystemet på huvudet. Kometer är isiga himlakroppar och hör inte hemma i asteroidbältets innerkant, säger Hans Rickman, en av fem huvudansvariga forskare för teamet bakom studien.
Men om det inte var en komet, varför hade den då en svans? Asteroider med svans hade aldrig tidigare observerats. Det fanns dock en möjlig förklaring – nämligen om asteroiden nyligen hade kolliderat med en annan asteroid och mängder av grus och damm hade kastats ut i rymden. Då skulle detta kunna synas som en svans från långt håll, när en viss tid hade gått. Objektet såg mycket riktigt ut som resterna efter en asteroidkollision. Men så länge man bara hade bilder tagna från jorden, kunde man inte avgöra svansens verkliga form.
ESA:s rymdsond Rosetta, som 2014 ska komma fram till den komet som är dess
verkliga mål, visade sig vara rätt placerad för att fotografera himlakroppen P/2010 A2. Bilder togs i mitten av mars och analyserades av forskarna bakom Rosettakameran, som går under namnet OSIRIS* och innehåller filter utvecklade i Sverige.
Genom bilderna kunde forskarna bekräfta att en asteroidkollision under dagarna kring den 10 februari 2009 var i mycket god överensstämmelse med samtliga observationer. Trots att man vet att asteroiderna har krossats och stöpts om av kollisioner under solsystemets hela historia, har ingen kollision kunnat observeras tidigare.
– Nu har vi chansen att lära oss betydligt mer om denna viktiga process genom alla bilder av P/2010 A2, säger Hans Rickman.
*Fotnot: Kameran OSIRIS har svenska filter, utvecklade av Spectrogon AB i Täby.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Hans Rickman, hans.rickman@fysast.uu.se (bortrest till lördagkväll) eller kollegan Björn Davidsson, tel: 018-471 59 70, bjorn.davidsson@fysast.uu.se.
– Jag hoppas att betydelsen av konserveringen av Vasa skall erkännas och ge inspiration och utgångspunkter för andra arbeten med dimensionsstabilisering av vattendränkt arkeologiskt trä. Eftersom sådan konservering inte utförs kontinuerligt är min avhandling ett led i en kunskapsöverföring, säger Brigitta Håfors på Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet.
Birgitta Håfors, Göteborgs universitet.Efter ett helt yrkesliv som kemist inom konserveringsprojektet av regalskeppet Vasa har Birgitta Håfors, som pensionär, utvärderat det konserveringsprogram baserat på polyetylenglykol (PEG) som valdes för Vasa skrov. Vid 75 års ålder lägger hon nu fram en doktorsavhandling om den konserveringsbehandling som utvecklades för Vasa och som användes från 1962 till januari 1979.
Utvärdering har gjorts med särskild inriktning på polyetylenglykolens (PEG) förmåga att förhindra eller minska krympningen under torkningsperioden hos det vattendränkta arkeologiska trävirket med särskild betoning på Vasaeken.
– Det visade sig att krympning ofta inträffade under själva konserveringsbehandlingen, särskilt vid behandling i konserveringslösning i kar. Ett fenomen som har sin grund i att vattenmolekylerna går från det vattendränkta träföremålet ut i konserveringslösningen snabbare än PEG-molekylerna går in i träföremålet.
Temperaturen viktig
I sin forskning har Birgitta Håfors utfört konserveringsexperiment för att klargöra vilka temperaturer och koncentrationer som konserveringslösningen bör ha för att undvika att vattendränkt trä krymper redan under konserveringsbehandlingen.
– Jag kom snabbt fram till att temperaturhöjningsprogram var olämpliga då de ökade benägenheten hos vattenmolekylerna att lämna trävirket. För konservering av Vasas trämaterial i kar valdes därför en stabil temperatur som fastställdes till 60°C.
– En ökning av koncentrationen av polyetylenglykol i konserveringslösningen gjorde också att vattenmolekyler lämnade trävirket och gick ut i lösningen. Det kunde motverkas genom att koncentrationsökningen gjordes långsammare.
Det visade sig också att polyglykoler av lägre medelmolekylvikt hade mindre benägenhet att dra till sig vattenmolekylerna från trävirket. Alla de undersökta polyglykolerna har visat sig minska krympningen hos vasaeken i ökande grad med minskande molekylvikt. Därför infördes en modifierad konserveringslösning för besprutning av skrovet i början av 1970-talet.
Tvärvetenskapligt samarbete
Birgitta Håfors har bedrivit sin forskningen inom arbete vid Vasamuseets konserveringsverksamhet. Den är ett tvärvetenskapligt samarbete mellan Naturvetenskapliga och Humanistiska fakulteterna vid Göteborgs universitet.
Vasas konservering är en fallstudie. Experimenten har utförts för att vägleda den fortsatta konserveringen för vasamaterialet. Resultaten är relevanta för vasamaterialet och troligtvis för material som ligger nära detta i nedbrytningsgrad. Varje träslag bör undersökas i relation till konserveringslösningen – för Vasas vidkommande har ek, fur och lind undersökts.
Avhandlingen Conservation of the wood of the Swedish warship Vasa of A.D. 1628, Evaluation of Polyethylene Glycol Conservation Programmes försvaras vid en disputation den 18 oktober i sal 10, Göteborgs universitets huvudbyggnad, Vasaparken. Handledare: professor emeritus Jan Rosvall. Opponent: doktor Norman H Tennet, Holland.
Bild på regalskeppet Vasa, foto: Karolina Kristensson/SMM
Kontaktinformation
KONTAKT:
Birgitta Håfors , Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet
birgitta.hafors@gmail.com
