Drygt 240 000 patientbesök hos primärvården i Kalmar län har analyserats i en studie som är den största hittills i sitt slag i Sverige. De tre vanligaste diagnoserna var förkylning, halsfluss och öroninflammation. Under de sex år som studien omfattar har patientbesöken minskat rejält, framförallt för öroninflammationer och halsinfektioner, men andelen förskrivningar av antibiotika ligger kvar på nästan samma höga nivå.
Vid 45 procent av alla besök för luftvägsinfektion skrev läkaren ut antibiotika, oftast Kåvepenin® som är det rekommenderade penicillinet vid misstänkta bakteriella infektioner. Vid öroninflammationer hos barn var andelen nära 80 procent och den hade inte minskat trots att man enligt 2002 års svenska riktlinjer kan avvakta med behandling i tre dagar för att ge möjlighet till självläkning. En klinisk studie visade att skillnaden mellan barn behandlade med och utan antibiotika var knappt en halv dags förkortad smärta, medan utläkningen var lika god i bägge grupperna.
Thomas Neumark, distriktsläkare i Kalmar och doktorand i allmänmedicin vid LiU, är oroad över resultaten av sin forskning och anser att andelen antibiotikabehandlingar bör kunna halveras.
– Vi har dålig samsyn och värderar de kliniska symtomen olika. Riktlinjerna är svagt förankrade och definitionerna vaga. Arbetsgivaren – landstingen – men även den enskilde yrkesutövaren bör ta större ansvar för medicinsk uppdatering och verksamhetsuppföljning, säger han.
De nu publicerade studierna går inte in på orsakerna till att så många läkare väljer att inte följa de riktlinjer som finns. Den frågan vill Thomas Neumark undersöka i sin fortsatta forskning. Problemet är mångfasetterat: det kan handla om pressade arbetsförhållanden i primärvården, dålig bemanningssituation med vikarier som ofta saknar allmänmedicinsk kompetens och kanske andra förskrivningsvanor.
– Ofta verkar det vara doktorn som tror att patienten förväntar sig att få ett recept på antibiotika, medan patienten egentligen vill ha längre tid för konsultation och en förklaring till symtomen.
Vad vi ser idag är en global och snabbt växande resistensutveckling hos bakterierna. Det är deras sätt att skydda sig mot antibiotika i sin omgivning. Om utvecklingen får fortsätta riskerar vi att sjukdomar som tidigare enkelt kunnat botas plötsligt blir dödliga.
– Därför ska man vara återhållsam och bara sätta in behandling på strikta diagnoser där det inte finns något bättre alternativ. Det är också viktigt att välja rätt typ av antibiotika, rätt dos och rätt behandlingstid, säger Thomas Neumark.
Avhandlingen Treatment of respiratory tract infections in primary care with special emphasis on acute otitis media läggs fram i Kalmar fredag 23 april. Opponent är professor Morten Lindbaek, Universitetet i Oslo.
Kontaktinformation
Kontakt:
Thomas Neumark 070-2346400, thomas.neumark@ltkalmar.se
”En minimagnetosfär är en ny klass av objekt,” berättar försteförfattaren Martin Wieser, IRF, ”och mätningar från IRF:s instrument SARA visar på en ny teknik för att studera himlakroppar utan atmosfär – genom att avbilda dem i reflekterade neutrala atomer.”
Bilden visar rymdfarkosten Chandrayaan-1 (Bild: ISRO)
Artikeln:
”First observation of a mini-magnetosphere above a lunar magnetic anomaly using energetic neutral atoms”, Geophys. Res. Lett., 37, L05103, doi:10.1029/2009GL041721.
Författare:
* Martin Wieser, Stas Barabash, Yoshifumi Futaana och Mats Holmström (Institutet för rymdfysik, Kiruna)
* Anil Bhardwaj, R. Sridharan och M. B. Dhanya (Space Physics Laboratory, Vikram Sarabhai Space Center, Trivandrum, Indien)
* Audrey Schaufelberger och Peter Wurz (Physikalisches Institut, University of Bern, Schweiz)
* Kazushi Asamura (Institute of Space and Astronautical Science, Sagamihara, Japan)
Kontaktinformation
* Dr Martin Wieser, forskare, IRF, tel. 0980-79198, martin.wieser@irf.se
* Rick McGregor, informationsansvarig, IRF, tel. 0980-79178, 070-276 6020, rick@irf.se
För att kunna göra Bio-DME (DiMetylEter) måste först gasen från svartlut omvandlas till metanol, något som ingen tidigare lyckats med. I höstas framställdes de första dropparna metanol från svartlut under en kort körning i det laboratorium i Piteå som Caroline Häggström, doktorand vid Luleå tekniska universitet arbetar.
– En liten gasström kan ledas in från Chemrecs förgasningsanläggning till mitt labb. Där har jag arbetat med att omvandla gasen till metanol. Nu har jag visat att processen även håller i praktiken, inte bara i teorin, säger Caroline Häggström.
”Katalytisk syntes av metanol/DME via svartlutsförgasning” kallas Caroline Häggströms projekt. Det är ett projekt som leds av professor Jonas Hedlund vid Luleå tekniska universitet i samarbete med Stiftelsen energitekniskt centrum och som finansieras av Energimyndigheten.
– Det är viktigt att vi som oberoende organisation har visat att det är möjligt att tillverka bio-metanol av Chemrecs syntetgas och Caroline är en doktorand som är genuint intresserad av biobränslen, vilket gör det hela extra kul, säger universitetets professor Jonas Hedlund.
I förra veckan gjorde Caroline Häggstöm en längre körning under tre dagar med gasen.
– Med rätt så stabil drift producerade vi cirka fyra deciliter som innehåller mestadels metanol, men även små mängder vatten, precis som förväntat, säger hon.
Inom Caroline Häggströms projekt och även inom LTUs strategiska forskningsprogram Bio4Energy,pågår forskning om zeolitmembran som kan användas för att ytterligare förbättra processerna för framställning av biobränslen. Svartlut, som har högt energivärde, är biomassa från massa- och pappersindustrin och att förgasa svartluten och omvandla den till biobränsle innebär maximal användning av skogsråvaran.
Metanol och DME (DiMetylEter) tillverkas redan idag av olja och kol, men leder till utsläpp av koldioxid som påverkar klimatet negativt. Tillverkning av biobränslen från svartlut är däremot gynnsamt för naturen eftersom den görs av förnyelsebara råvaror. Med sina nya motorer räknar exempelvis Volvo med att minska utsläppen av fossil koldioxid med 95 procent.
En pilotanläggning för tillverkning av Bio-DME är under uppbyggnad i anslutning till pappersbruket i Piteå. Med en fullstor DME- anläggning vid varje svenskt massa- och pappersbruk kan hälften av all fossil diesel för den tunga fordonstrafiken bytas ut mot miljövänligt bränsle. Det skulle minska Sveriges oljenota med tio miljarder kronor.
Forskningen om gröna drivmedel vid Luleå tekniska universitet sker i samarbete med Umeå universitet, Chemrec, ETC Stiftelsen energitekniskt centrum och
Solander Science Park i Piteå m. fl
Kontaktinformation
Caroline Häggström,0920 – 49 2048, caroline.haggstrom@ltu.se eller professor Jonas Hedlund, 070-6605467,jonas.hedlund@ltu.se
Flera internationellt välkända forskare medverkar under konferensen, som hålls på högskolan i Eskilstuna. En av dem är professor Barbara Tversky från Stanford University i San Francisco. Hon har forskat kring hur människor kommunicerar via bilder och gester, och genom att kombinera text, bild och kroppsspråk.
Två andra tunga namn på programmet är Peter Gärdenfors, kognitionsvetare som skrivit böcker om vårt tänkande och handlande, och Germund Hesslow, hjärnforskare, filosof och vetenskapsteoretiker.
– Konferensen vänder sig till studenter, lärare och forskare inom ämnesområden och utbildningar som på ett eller annat sätt sysslar med människor, lärande och design. Men även till pedagoger på olika nivåer och producenter av läromedel, berättar Yvonne Eriksson, initiativtagare från högskolans sida och professor i informationsdesign.
Inom ämnet informationsdesign vid Mälardalens högskola bedrivs undervisning och forskning om utformning av information, bland annat genom forskningsprojektet Taktil navigering (överföring av information genom beröring) där Punktskriftsnämnden är en samarbetspartner.
– Vi ser information som ett verktyg för att underlätta för människor att via bild, text och rum ta till sig innebörden av till exempel instruktioner och samhällsfrågor. Och det finns en rad tillämpningsområden för informationsdesign: hälso- och sjukvård, kulturarvsmiljöer, industri och produktionssystem, säger Yvonne Eriksson.
Hon understryker vikten av att arbeta med fokus på människans individuella förmåga och begränsningar när det gäller att ta del av information, något som kommer att diskuteras på konferensen om olika inlärningsprocesser.
Se programmet: http://www.mdh.se/idt/multimodal
Press och andra medier är välkomna att delta i hela eller delar av programmet.
Datum: 21-22 april
Plats: Mälardalens högskola, Smedjegatan 37, Eskilstuna
För mer information, kontakta:
Yvonne Eriksson
Professor i informationsdesign, Mälardalens högskola
Tel. 016-15 36 99, e-post: yvonne.eriksson@mdh.se
Björn Westling
Sekreterare i Punktskriftsnämnden
Tel. 08-580 02 786, e-post: bjorn.westling@tpb.se
Populationerna av strandhäckande vadarfåglar har minskat drastiskt i Sverige. En av anledningarna är att de markhäckande fåglarnas bon plundras av andra arter. Forskaren Daniel Isaksson vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet, har under flera år studerat strandängshäckande kolonier av tofsvipa och rödbena i Halland.
För att minska boplundringen har Daniel Isaksson undersökt flera icke-dödliga metoder för att stoppa predatorerna. Ett sätt att skydda bona är att omgärda dem med en skyddsbur, en metod som visade sig ge bra resultat.
-Både tofsvipa och rödbena kläckte fler ägg med bona i skyddsburar. Men tekniken fungerar bara på arter som lämnar boet tidigt när en predator är i närheten, eftersom arter som ligger kvar längre riskerar att fångas och själva bli byten, säger Daniel Isaksson.
En annan metod som prövades var att placera ut konstgjorda bon med vanliga hönsägg – som målats som vadarägg och injicerats med kräkmedel. Målet var ”lära” predatorerna att vadarfåglarnas ägg är oätliga.
– Vi upptäckte att predationen på riktiga fågelägg genast minskade under de tre första veckorna i områden med utplanterade ägg, vilket tyder på att metoden hade en effekt, säger Daniel Isaksson.
Studierna visar också hur bopredationen och fåglarnas utplacering av bona i stor utsträckning styrs av den omgivande miljön.
–Till exempel utgår kråkor från upphöjda platser som gärdsgårdar och staket, där de kan hålla utkik och undkomma anfall från tofsvipor. Under två av tre år kom tofsviporna därför att placera sina bon allt längre bort från sådana platser. Det begränsar tofsvipans häckningsområde, vilket sannolikt påverkar den lokala populationens storlek, säger Daniel Isaksson.
Avhandlingen Predation and shorebirds: predation management, habitat effects and public opinions försvarades vid en disputation i december 2009.
Kontaktinformation
Kontakt:
Daniel Isaksson, fil. dr. i ekologisk zoologi, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
0735-761232
daniel.isaksson@zool.gu.se
De nationella utvärderingarna av slöjdämnet 1992 och 2003 har visat att slöjdämnet är populärt bland grundskolans elever, som får 330 timmars slöjdundervisning under sin grundskoletid.
Populariteten grundas inte minst i att elevinflytandet över undervisningens innehåll är stort, i att undervisningen är mycket individualiserad och i att elevernas engagemang är stort.
Slöjd är ett litet ämne i skolans timplan. Det innebär att slöjdlärarna utgör en liten lärarkategori på varje skola, något som gör varje enskild slöjdlärares påverkan på undervisning stor.
– En slöjdlärare kan arbeta 15-20 år på en skola utan att få nya ämneskollegor. Det innebär att kännedomen är begränsad om hur andra slöjdlärare undervisar. I kombination med att slöjdämnet är så populärt finns få incitament och begränsade möjligheter för slöjdlärare att kritiskt granska och utveckla sin undervisning, säger Peter Hasselskog vid institutionen för mat, hälsa och miljö och verksam vid slöjdlärarutbildningen vid Göteborgs universitet.
Hans studie visar att lärarnas förhållningssätt är mer beroende av person än av situation, där lärarna inte varierar mellan de olika förhållningssätten.
– Det finns därmed en risk för brist på likvärdighet i slöjdundervisningen, konstaterar han.
Peter Hasselskog har använt sig av lärar- och elevdagböcker, insamlade vid den senaste nationella utvärderingen NU-03, plus inspelningar av lärares och elevers muntliga kommunikation under slöjdlektioner.
I studien har han utifrån dagböckerna konstruerat fyra olika idealtyper av slöjdlärare som alla ger förutsättningar för lärande inom kursplanens ramar. De fyra idealtyperna Servicemannen, Instruktören, Handledaren och Pedagogen har olika förhållningssätt vilka påverkar elevernas upplevelse av undervisning vilket ger skillnader vad gäller elevernas förutsättningar för lärande genom undervisningen.
De olika förhållningssätten handlar om att antingen lägga fokus på instruktion på nästa steg i elevernas arbete, eller om att lägga fokus på att skapa förståelse hos eleverna eller slutligen om att i första hand stötta eleverna genom att hjälpa till med det de ber om.
– Det finns inget enda ”bästa” förhållningssätt. Olika förhållningssätt ger förutsättningar för olika lärande. Annat som spelar in är exempelvis hur kontakten mellan lärare och elev etableras, om lärarens fokus är riktat mot eleven eller mot elevens slöjdföremål och hur eleverna redovisar färdiga slöjdarbeten, säger Peter Hasselskog.
Han menar att studiens resultat är relevanta även för övriga skolämnen:
– Det sätt på vilket slöjdundervisningen bedrivs med sitt utmärkande elevinflytande och individualisering kan inspirera till hur det skulle kunna få större utrymme även i andra ämnens undervisning.
Kontaktinformation
Peter Hasselskog lägger fram sin avhandling ”Slöjdlärares förhållningssätt i undervisningen” vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet.
Tid: fredag 23 april kl 10.00, Plats: Margareta Huitfeldts Auditorium, Pedagogen hus C, Läroverksgatan 5, Göteborg
För mer information kontakta Peter Hasselskog: peter.hasselskog@ped.gu.se, tel: 031-7864169, 0703-243127.
Intresset för lärk har ökat under de senaste åren. Den snabba ungdomstillväxten och lärkens speciella virkesegenskaper, med en hög andel kärnved och en rötbeständighet som medför att den kan ersätta tryckimpregnerat virke i många utomhusmiljöer, har bidragit till detta. Dessutom klassas numera sibirisk lärk som ett inhemskt trädslag i Sverige*.
Huvuddelen av världens lärktillgångar finns i Ryssland. Det sammanlagda virkesförrådet av lärk uppgår där till ca 25 miljarder m3 sk, ca åtta gånger mer än Sveriges totala virkesförråd. Ett rysk-skandinaviskt lärkprojektet, som igångsattes 1992 under ledning av Owe Martinsson, har haft som syfte att studera delar av denna enorma genresurs.
Lars Karlman har i sin avhandling utvärderat tre svenska fältförsök som anlades 2003. I försöken ingår fyra ryska lärkarter (Larix sukaczewii, L. sibirica, L. gmelinii och L. cajanderi) med ursprung från Archangelsk i nordvästra Ryssland till Kamtjatka i öster. Fältförsöken visar att den västligaste arten, L. sukaczewii, har bäst överlevnad, frostresistens och stamform. Bäst tillväxt hade en annan art, L. gmelinii från Stillahavskusten, men dessa träd hade i allmänhet dålig stamform. Sammanlagt inventerades ca 50 000 femåriga träd.
– En slutsats från försöken är att frökällor bör hämtas från områden i Ryssland med ett visst maritimt inflytande, säger Lars Karlman. Lärk från områden med utpräglat inlandsklimat har mer eller mindre misslyckats i Sverige.
Lars Karlman har även undersökt äldre svenska lärkplanteringar. I 50-åriga lärkbestånd av L. sukaczewii har tillväxten varit god på bättre boniteter, medan produktionen varit underlägsen den hos tall på mager mark. I två försök i Ångermanland har ryska lärkhybrider (L. sukaczewii korsad med europeisk lärk, L. decidua) producerat betydligt mer än ren rysk lärk och de uppvisar en mycket hög produktionspotential. Medelhöjder på 28–29 meter efter 51 år i Norrland är något av ett höjdrekord för barrträd i denna del av Sverige.
– Så pass mycket talar för lärken att man med fog kan anse att den har fått för lite uppmärksamhet av skogsbruket, menar Lars Karlman. Och det behövs mer lärkforskning.
* Det har hittats gamla kottar och stamdelar från sibirisk lärk i Sverige, och enligt dateringen har träden vuxit här efter den senaste istiden. Att sibirisk lärk därmed betraktas som ett inhemskt trädslag innebär att det inte längre behövs någon förhandsanmälan till Skogsstyrelsen före plantering.
—————————-
Jägmästare Lars Karlman, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, försvarar sin avhandling Genetic variation in frost tolerance, juvenile growth and yield in Russian larches.
Tid: Fredag den 16 april 2010, kl. 10.00
Plats: Hörsal Björken, SLU, Umeå
Opponent: Professor Bernt-Håvard Öyen, Norsk institutt for skog og landskap, Norge
Mer information: Lars Karlman, 0730-27 39 26, lars.karlman@jll.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002264/
www.siblarch.net
Pressbilder, se:
http://www.slu.se/?ID=135&Nyheter_id=12827
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Etnologen Claes G Olsson har gjort nedslag vid tre historiska brytpunkter: slutet av 1700-talet, början av 1800-talet och början av 1900-talet. Enskilda personers röster har fått ett stort utrymme i boken, tillsammans med diskussionerna om övergripande och strukturella faktorer. Det handlar om föreställningar och praktiker, normalitet och avvikelse, omsorg och kontroll.
Svårt att hitta försörjning
Samhället tog tidigt fasta på funktionshindrades svårigheter att försörja sig på eget arbete. Som exempel tar avhandlingen upp synskadade och blindas situation i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. De vanligaste yrkena var borstbinderi, korgmakeri och traditionellt kvinnliga handarbeten – sysselsättningar som gav små möjligheter till full försörjning. Många var därför beroende av anhöriga, fattigvård och filantropi.
– Svårast var förhållandena för blinda kvinnor som dessutom begränsades av samhällets könsmaktstruktur, säger Claes G Olsson. Men det finns också exempel på kvinnor och män som lyckats mycket bra med försörjningen, eftersom de vuxit upp i hem med goda ekonomiska tillgångar och stöd av anhöriga.
Från gammal folktro till expertinflytande och särbehandling
Tankarna om en noggrannare uppfostran och utbildning av personer med funktionshinder, krymplingar, döva och blinda formulerades under slutet av 1700-talet i en miljö där vetenskap och lärdom var ett självklart inslag. Genom upplysning och merkantilism ville man ta tillvara allas arbetsförmåga för att öka landets rikedomar.
– Vetenskapens företrädare ville ersätta gamla föreställningar och folktro med kunskaper och expertinflytande, säger Clas G Olsson. Därmed minskade efterhand föräldrarnas inflytande över barn med funktionshinder, och så fortsatte det ända till slutet av 1900-talet.
Avhandlingen visar hur det kom att leda till särbehandling av personer med funktionsnedsättningar och att man under 1800- och 1900-talen inrättade specialskolor för allt fler typer av funktionshinder. I dag har många av dessa avvecklats.
———
Claes G Olsson, institutionen för kultur och medievetenskaper Umeå universitet, försvarar fredagen den 23 april 2010 sin doktorsavhandling i etnologi med titeln Omsorg och kontroll: En handikapphistorisk studie 1750-1930. Disputationen äger rum i Humanisthuset hörsal E, kl 13.00. Fakultetsopponent är docent Magnus Öhlander, Södertörns högskola.
Kontaktinformation
Claes G Olsson, institutionen för kultur och medievetenskaper, Umeå universitet
Tel: 090-786 6992, 070-341 68 08
E-post: claes.g.olsson@kultmed.umu.se
Borrelia är en grupp Gram-negativa och korkskruvsliknande bakterier (spiroketer) som sprids till människor via infekterade fästingar och löss. De orsakar i huvudsak två sjukdomar, Lyme-sjukdom och återfallsfeber. Båda brukar också kallas borrelioser. De varierar kraftigt när det gäller symtom, svårighetsgrad och varaktighet, men kan oftast behandlas med antibiotika.
Avhandlingen handlar huvudsakligen om Lyme-borrelios, som orsakas av arterna B. burgdorferi, B. afzelii and B. garinii. Borreliabakterierna flyttar under sin livscykel mellan fästingar och olika ryggradsdjur, framför allt gnagare men också fåglar. Tidigare studier har visat att den här bakterietypens cellstruktur och membransammansättning skiljer sig väsentligt från andra bakteriers. I avhandlingen identifieras bland annat ett protein som kan bilda en kanal, en por, genom bakteriens yttre membran och därigenom är viktigt för att orsaka infektion. Kanalen kan också användas som pump för att eliminera icke önskvärda ämnen från cellen. Via en jämförelse med kända förhållanden hos kolibakterier visar avhandlingen att tre bestämda gener kodar för detta sekretionssystem, som kan orsaka antibiotikaresistens hos många bakteriearter och således teoretiskt också hos B. burgdorferi, även om det inte ännu har påvisats kliniskt.
Borreliabakterier har ett förhållandevis litet genom och är i hög grad beroende av näring från värdcellerna när den infekterar t.ex. människan. I avhandlingen kartläggs den mekanism som bakterien använder för att ta upp näring via sitt yttre membran. Bl.a. beskrivs proteinet DipA (dicarboxylate-specific porin A) som har en central roll i detta sammanhang.
Förhoppningen är att kunskapen om dessa mekanismer ska skapa möjligheter att ta fram läkemedel som kan blockera den sjukdomsframkallande processen.
Ignas Bunikis är doktorand vid Inst. för molekylärbiologi, där han kan nås på tel. 090- 785 08 02, e-post ignas.bunikis@molbiol.umu.se
Fredagen den 16 april försvarar Ignas Bunikis, Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Borrelia channel-forming proteins: function and structure (Struktur och funktion hos Borrelia-spiroketers porbildande proteiner).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Steven J. Norris, The University of Texas Medical School, USA.
I avhandlingen har skelettet undersökts hos cirka 3 200 män samtidigt som männens träningsvanor kartlagts. Av dessa utvaldes slumpmässigt drygt 2 300 18-åriga män, vars hälben undersöktes av forskarna. Detta ben är speciellt lämpligt att studera, eftersom det utsätts för direkt påverkan vid träning med den egna kroppsvikten som belastning.
– Inom gruppen fann vi att de unga männen som var aktiva idrottare, men även de män som slutat idrotta, hade en högre bentäthet i jämförelse med de män som aldrig tidigare idrottat, säger Martin Nilsson, sjukgymnast och doktorand vid institutionen för medicin.
De studerade även underbenets täthet och struktur bland cirka 360 stycken 19-åriga män som hade idrottat tidigare men upphört med träningen. Det visade sig att de män som hade slutat träna för över sex år sedan hade fortfarande ett grövre och tjockare skelett i underbenet än männen som aldrig hade idrottat .
– Dessa resultat är speciellt viktiga då det är känt att ett ben med stor omkrets har bättre hållfasthet och motståndskraft mot frakturer jämfört med ett smalare ben, säger Martin Nilsson.
Dessutom undersöktes bentätheten i hela kroppen hos cirka 500 slumpmässigt utvalda 75-åriga män. De äldre män som hade tävlingsidrottat tre eller fler gånger per vecka någon gång mellan 10 och 30 års ålder, hade högre bentäthet i flera delar av skelettet än de män som inte hade tävlingsidrottat under samma period.
Forskarna har nu fastställt att det finns en positiv koppling mellan träning under unga år och måttet på skelettets täthet eller benstorlek. Dessutom förstärktes sambandet om man tog hänsyn till vilken typ av idrott männen hade utövat.
-Skelettet är som lättast att påverka i unga år och om man under denna tid tränar och använder sin egen kroppsvikt som belastning, så har det en stimulerande effekt på skeletts utveckling. Det kan ha betydelse för skelettets hållfasthet även långt senare i livet och på så sätt minska risken för benskörhet, konstaterar Martin Nilsson.
FAKTA BENSKÖRHET
Benskörhet eller osteoporos är en folksjukdom i Sverige. Benskörhetsfrakturer drabbar varannan svensk kvinna och var femte svensk man någon gång i livet. Benskörhet är orsaken till
70 000 frakturer i Sverige och kostar sjukvården knappt fem miljarder kronor varje år. Dessa frakturer resulterar ofta i funktionsnedsättning och stort lidande för de drabbade patienterna.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, Institutionen för medicin, Avdelningen för invärtesmedicin.
Avhandlingens titel: The role of physical activity on bone density and bone geometry in men
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Legitimerad sjukgymnast Martin Nilsson, telefon: 031-3422964, mobiltelefon: 0768-719035, e-post: martin.nilsson@medic.gu.se
Handledare:
Docent Mattias Lorentzon, telefon: 031-3424929, mobiltelefon: 0733-388185, e-post: mattias.lorentzon@medic.gu.se
Mikrobiologiskt vårmöte arrangeras i Göteborg den 26-28 april och belyser ett brett spektrum av teman – från nya medicinska behandlingar och bioteknik till fåglarnas betydelse för spridning av antibiotikaresistenta bakterier och hur utsläpp av antibiotika orsakar mobil resistens hos bakteriesamhällen i miljön.
Vid mötet medverkar flera framstående forskare för att presentera sina senaste rön inom mikrobiologisk forskning.
I ett av huvudseminarierna ger Smittskyddsinstitutets statsepidemiolog Annika Linde en summering av svininfluensan och hur den svenska massvaccinationen föll ut.
Ett annat seminarium belyser frågan om vårdrelaterade infektioner är möjliga att stoppa.
Tid: 26-28 april
Plats: Scandic Crown Hotel, Göteborg
Arrangör: Riksföreningen för mikrobiologi, Svenska föreningen för mikrobiologi och Föreningen för medicinsk mikrobiologi.
Kontaktinformation
Kontakt:
Markus Tamas, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Göteborgs universitet/ Svenska föreningen för mikrobiologi
031 786 2548
073 373 2548
markus.tamas@cmb.gu.se
Åsa Sjöling, Institutionen för biomedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet/ Svenska föreningen för mikrobiologi
031 786 6232
070 234 5815
asa.sjoling@mikrobio.gu.se
– I tidigare riskforskning har man tittat på om risker uppfattas som allvarliga eller inte. Man har i lägre utsträckning undersökt hur individen skapar förståelse för de olika riskerna och därigenom värderar dem, säger Erika Wall.
I sin avhandling visar hon att förståelsen av risker kan relateras till det rumsliga och sociala sammanhang en person befinner sig i.
– Sociala sammanhang handlar till exempel om vilket socialt klimat som karaktäriserar det samhälle man lever i. Rumsliga sammanhang kan vara allt från natur och klimat till stadsplanering och infrastruktur.
I avhandlingen Riskförståelse: teoretiska och empiriska perspektiv kombinerar Erika Wall olika metoder för att skapa förståelse för främst ungdomars syn på risker.
Hon har använt ungdomar och risker i trafiken som empiriska exempel. Tidigare sociologisk riskforskning har sällan haft trafikmiljön i fokus, vilket gör resultaten särskilt intressanta. Även resultaten om ungdomars förhållningssätt till risk är viktiga. Tidigare har man framförallt studerat riskbeteenden relaterade till exempelvis droganvändning eller sexuella relationer.
– Det är ovanligt att studera hur vanliga ungdomar förhåller sig till vanligt förekommande risker i vardagen. Resultaten visar att man måste titta på sociala relationer i ungdomarnas livsmiljö när man arbetar med att minska olycksriskerna, säger Erika Wall.
Ett viktigt bidrag till riskforskningen är Erika Walls introduktion av begreppet riskförståelse. Styrkan är att det lyfter fram hur sociala och rumsliga sammanhang påverkar hur individen förhåller sig till risk. Detta kan vara till nytta i framtida forskning, som syftar till att minska olycksrisker i vardagslivet.
Erika Wall ingår i Mittuniversitetets forskargrupp KRIHS (Kris och risk i det heterogena samhället). Hon disputerar den 23 april inom ämnet sociologi.
Kontaktinformation
Erika Wall,
063-16 55 92, 070-693 28 12,
e-post: erika.wall@miun.se
I rapporten ”Jakten på den värdefulla måltiden” tar en forskargrupp, ledd av konsumentprofessor Solveig Wikström vid Företagsekonomiska institutionen, ett vittfamnande grepp om såväl livsmedelssektor som konsumenter. Forskarna har ingående följt konsumenter, handel och industri, kartlagt konsumenternas matvanor och handelns och leverantörernas arbetsprocess.
Upprepade larm i medierna har gjort konsumenterna misstänksamma mot livsmedelsindustrin. De saknar, enligt forskarna, en auktoritet, någon att vända sig till för att få svar på sina frågor och stilla sin oro. Många hushåll vill därför ha rena råvaror och laga maten själv från grunden.
– Trots goda föresatser blir det ofta industrimat. Tidsbrist gör att hushållen trots allt väljer hel- eller halvfabrikat och färdigmat. Men det skapar ångest och skuldkänslor, säger Solveig Wikström.
I studien konstateras att det är branschen själv som måste ta tag i problemen.
– Övertramp bör branschen själv beivra, och inte överlåta den rollen till medierna, vilket ofta sker idag. Men företagen är parter i målet. Därför kan de inte ensamma lösa förtroendeproblemet, utan behöver hjälp från opartiskt håll, menar Solveig Wikström.
Ett stort problem är också att ett fåtal butikskedjor dominerar.
– Detta oligopol förlamar marknaden, och man kan fråga hur länge de konkurrensvårdande myndigheterna kan tolerera denna låsning av dynamiken, betonar Solveig Wikström.
Studien, som delfinansierats av Vinnova och Handelns Utvecklingsråd, presenterades i en rapport den 14 april.
Rapporten (en kortversion och hela rapporten) samt bild, kan laddas ner på http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=426&a=78125.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Solveig Wikström, professor i företagsstrategi och konsumtion, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 30 13, 070-5166660, e-post sw@fek.su.se
Forskaren Mattias Obst vid Zoologiska institutionen har som många andra marina forskare sin bas vid Sven Lovén centrum för marina vetenskaper, som är samlingsnamnet för Göteborgs universitets marina forskningsstationer i Kristineberg utanför Lysekil och på Tjärnö utanför Strömstad.
I en vetenskaplig artikel beskriver Mattias Obst och hans kollegor vid Lovéncentret i Kristineberg en helt ny bakterieart. Bakterien, en så kallad endosymbiontiskt prokaryot, lever i tarmsystemet i den bottenlevande masken Xenoturbella – som i sin tur även den är unik för Gullmarsfjorden.
Som alla andra upptäckare får Mattias Obst och hans kollegor äran att döpa den nya bakterien:
–Som en uppskattning för Lovén-centret och dess betydelse som bas för den marinbiologiska forskningen har vi bestämt att arten ska heta Endoxenoturbella lovénii, säger Mattias Obst
Bakteriens värddjur Xenoturbella är stor som en tumnagel och har en unik kroppsdesign: den saknar både hjärna, fortplantnings- och känselorgan. Den unika Xenoturbellan är ovärderlig för studier av den marina djurvärldens tidigaste evolution, och masken har sedan den upptäcktes lockat forskare från hela världen till Sven Lovén centrum för marina vetenskaper i Kristineberg.
Fyndet av den nya “Lovén-bakterien” publiceras i ansedda vetenskapliga tidskriften Applied and Environmental Microbiology den 15 april, och får då äran att pryda tidskriftens omslag.
Bildtext överst: Den nyupptäckta bakteriearten.
Bildtext under: Den nyfunna bakteriens värddjur Xenoturbellan är unik för Gullmarsfjorden.
Kontaktinformation
Kontakt
Mattias Obst, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
0317863662
0738 475003
matthias.obst@zool.gu.se
Fotnot: prefixet endo betyder i sammanhanget “invärtes” eller “invändig”
Hår är viktigt för temperaturregleringen, fysiskt skydd, sensorisk aktivitet, säsongsstyrt kamouflage och sociala interaktioner. Det bildas i hårfolliklar, som är komplexa miniorgan i huden specialiserade på denna uppgift. Alla hårfolliklar bildas under fosterutvecklingen. De genererar sedan nya hårstrån genom att kontinuerligt genomgå stadier av tillbakagång, vila och tillväxt under hela livet. Tillväxtfasens tidsmässiga längd avgör hårens längd, ex.vis kan tillväxtfasen för skalphåret fortgå i några år emedan tillväxtfasen för ögonbryna är några månader.
Efter tillväxtfasen stannar hårbildningen upp, follikeln tillbakabildas och går in i en vilofas. Efter en tids vila börjar en ny tillväxtperiod och då puttas det gamla hårstrået ut och lossnar från kroppen. Skälen till denna komplexa reglering av hårtillväxten är inte klarlagda, men det har föreslagits att det kanske möjliggör årstidsstyrda variationer i hårtillväxten.
Leif Carlssons forskargrupp identifierar med den aktuella studien transkriptionsfaktorn Lhx2 som en viktig regulator av hårbildningen. Lhx2-genen är aktiv under hårfollikelns tillväxtfas och stängs av under vilofasen. Forskarna har kunnat visa att Lhx2 är funktionellt inblandad i bildandet av hår, då hårfolliklar där Lhx2 inaktiverats inte kan producera hår. Dessutom har aktivering av Lhx2-genen i hårfolliklar visat sig aktivera tillväxtfasen och därmed bildande av hår. Därmed är det bevisat att Lhx2 är en gen som är viktig för regleringen av hårtillväxten.
I skarp kontrast till tidigare publicerade forskningsresultat av andra forskargrupper har Leif Carlsson med medarbetare funnit att Lhx2 i första hand uttrycks utanför hårfollikelns utbuktande region, där follikelns stamceller återfinns. Umeåforskarna har också visat att Lhx2 behövs för att hårfolliklarnas tillväxtfas (anagen) ska fortskrida och för hårfolliklarnas strukturering. Dessutom räcker transgent uttryck av Lhx2 efter födseln för att aktivera tillväxtfasen och därmed stimulera hårväxt.
Därmed ger resultaten en möjlighet till alternativ tolkning av Lhx2:s funktion i hårfolliklar jämfört med tidigare resultat. Lhx2 uttrycks nämligen periodiskt, i första hand i prekursorceller skilda från cellerna i folliklarnas utbuktande region. Den är en faktor som är nödvändig för att hår ska bildas och växa.
För mer information, kontakta gärna professor Leif Carlsson, Umeå centrum för molekylär medicin (UCMM), Umeå universitet på:
Telefon 090-785 44 36
Mobiltelefon 070-374 79 51
E-post leif.carlsson@ucmm.umu.se
– Det finns tre viktiga förklaringar till varför den här bakterien, som heter ”Caldicellulosiruptor saccharolyticus” producerar mer vätgas än andra. Den ena är att den har anpassats till en energifattig miljö. Det har lett till att den har utvecklat effektiva transportsystem för kolhydrater och även kan bryta ner svårtillgängliga växtdelar med hjälp av enzymer. I sin tur leder detta till att den producerar mer vätgas. Den andra förklaringen är att den klarar av högre tillväxttemperaturer än många andra bakterier. Ju högre temperatur, desto mer vätgas kan bildas, summerar Karin Willquist, doktorand i Teknisk mikrobiologi vid Lunds Tekniska Högskola. Snart lägger hon fram en avhandling i ämnet.
Den tredje förklaringen är att den här bakterien klarar av att producera vätgas även under svåra förhållanden, exempelvis högt vätgastryck, vilka är nödvändiga för att biologisk vätgasframställning ska vara ekonomiskt lönsam.
Däremot gillar den inte höga salt- och vätgaskoncentrationer. Då påverkas signalmolekyler inne i bakterien, och sin tur ämnesomsättningen, på ett sådant sätt att den producerar mindre vätgas.
– Men det går att styra processen så att den inte blir så höga salt- och vätgaskoncentrationer, påpekar Karin Willquist.
När väte förbränns i t ex en bilmotor bildas bara vatten som restprodukt. Men eftersom själva vätgasproduktionen, om den görs på konventionellt sätt, är en energislukare blir vätgas inte en så miljövänlig energiomvandlare i slutändan i alla fall.
Reformering av metan eller elektrolys av vatten är de vanligaste sätten idag att producera vätgas. Men metangasen är inte är förnyelsebar och leder till ökade koldioxidutsläpp. Elektrolys kräver energi från främst fossila bränslen, men även vindkraft och solenergi. Vätgas kan även genereras från vindkraft vilket också är ett miljömässigt alternativ, även om vindkraften är omdebatterad av andra skäl.
– Om vätgasen produceras av biomassa blir det inget tillskott av koldioxid eftersom den koldioxid som bildas vid produktionen är densamma som tas upp från atmosfären av de växter man använder. Biovätgas blir nog ett komplement till biogas i framtiden, spår Karin Willquist.
Idag finns bilar som går på vätgas, t ex Honda FCX, även om de inte är så många. Att de inte är fler beror till stor del på att det idag är för dyrt att framställa vätgas och att det inte finns ett fungerande infrastrukturnät.
– Ett första steg mot ett vätgassamhälle kan vara att blanda vätgas med metangas och använda det tillgängliga infrastrukturnätet för metangas. Bussar i Malmö kör exempelvis på en blandning av vätgas och metangas, kommenterar Karin Willquist.
Bakterien ”Caldicellulosiruptor saccharolyticus” isolerades för första gången 1987 i en varm källa på Nya Zeeland. Först på senare tid har forskare på allvar fått upp ögonen för bakterien.
Karin Willquist försvarar sin avhandling ”Physiology of Caldicellulosiruptor saccharolyticus: a hydrogen cell factory” den 16 april klockan 09:00 Sal B, Kemicentrum, Lunds universitet.
För mer information, kontakta Karin Willquist, doktorand, Teknisk mikrobiologi, 046-222 06 49 , 0735-37 55 68, Karin.Willquist@tmb.lth.se, eller handledare Ed van Niel, universitetslektor i Teknisk mikrobiologi, 046-222 0619, Ed.van_Niel@tmb.lth.se (talar engelska)
