Vernon Cooray är professor vid institutionen för elektricitetslära, Uppsala universitet, och svarar på våra frågor om åska.

Varför åskar det?

– Åska uppstår när varm, fuktig luft stiger från mark till himlen och bildar moln där den varma luften träffar på kall luft. Då bildas positiva och negativa laddningar i molnet. Spänningsskillnader mellan mark och moln, eller mellan molnets olika delar, skapar urladdningar i form av åska och blixt. Normalt sker en eller flera förurladdningar i riktning från moln till mark. När blixtarna närmar sig marken kan mötande urladdningar från till exempel träd och hus uppstå, vilket följs av de större huvudurladdningarna.

Varför låter åskan?

– Åskan är ett elektriskt ljud. I samband med urladdningarna från molnet värms luften upp extremt snabbt, till cirka 25 000 grader, och expanderar likt en explosion så att vi hör åskan dundra. Eftersom ljuset färdas snabbare än ljudet ser vi blixten innan vi hör åskan. Det är därför man kan mäta hur långt bort åskan är genom att räkna sekunderna mellan blixten och åskan.

Vad är en blixt?

– Det är värmen som gör att det lyser. Faktum är att allt skulle lysa vid tillräckligt hög temperatur och det vi kallar för blixt är luft som blivit uppvärmd. Först, när blixten är på väg ned i marken i form av förurladdningar, lyser den inte så starkt. Men efter att blixten slagit ner i marken sker en huvudurladdning och det är då, på vägen upp mot molnet, som vi kan urskilja den i form av ett sicksack-mönster eller grenverk.

Varför rör sig blixten i sicksack?

– De elektriska urladdningarna rör sig mot marken i kanaler som följer de lager i luften som är bäst lämpade att transportera urladdningarna. Kanalen blir grenformad eftersom luftlagren inte leder blixten rakt. Det är mot blixtens slut, då ytterligare en urladdning stiger från marken och kolliderar med urladdningen från molnet, som vi kan se en kraftigt lysande ström genom hela kanalen.

När ska man börja bli rädd?

– När man hör åskan. Varje gång du hör åska är det egentligen hög risk att nästa blixt kan slå ner där du befinner dig. Därför bör du alltid vara försiktig när det åskar.

Vad ska man göra när det åskar?

– Var inte utomhus. Om man ändå är det ska man aldrig stå under ett träd. Det är ett vanligt misstag eftersom det ofta regnar när det åskar och man gärna skyddar sig mot regnet under träd. Men om man råkar befinna sig i en skog när det åskar så rekommenderar vi att hålla sig åtminstone fem meter ifrån ett träd.

Varför forskar man på åskoväder?

– Det finns två huvudsakliga tillämpningsområden, antingen inom praktisk ingenjörsteknik eller inom miljöområdet. För tillämpning inom teknik innebär det att hitta lösningar och skydd för elektriska system, till exempel IT, telefonnät och all annan elektronik som kan förstöras vid ett åskoväder.

– Vad gäller miljöaspekten så bildas det kväveoxid i samband med blixtnedslag, en gas som också bildas vid förbränning. Att veta hur mycket kväveoxid som bildas vid åska är nödvändigt för att ta fram modeller som används för att mäta utsläppshalterna.  För det andra kan vi studera antalet åskoväder och använda resultatet som ett instrument för att mäta den globala uppvärmningen, eftersom det finns en koppling mellan åska och värme.

Text: Elin Melin, forskning.se

Att hitta balanserad information om konflikter är ofta svårt, och den luckan vill Konfliktdatabasen fylla. Sedan 1980-talet har forskare vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet samlat in fakta om mer än 300 konflikter, statistik över civila offer i strid, sammanfattningar av fredsavtal och mycket mer. Databasen, som är unik i världen i sitt slag, finns tillgänglig på internet får användas fritt av vem som helst.

– Vi inom Uppsala konfliktdataprogram har länge varit måna om att nå ut med information om väpnade konflikter och organiserat våld till en bred publik. Inom forskarvärden är vi redan en av de mest använda datakällorna, men vi vill att neutral konfliktinformation ska vara lättåtkomlig även för allmänheten, säger projektledare Stina Högbladh vid institutionen för freds- och konfliktforskning.

Fördelen med den nya Iphone-applikationen är att den, i motsats till databasen på internet, inte kräver internetuppkoppling för att fungera. Det gör den speciellt användbar för till exempel forskare, journalister och biståndsarbetare som är ute i fält.

– När man väl har laddat ner applikationen har man informationen ständigt tillgänglig i sin Iphone, säger Åke Johansson, it-strateg vid avdelningen för kommunikation och externa relationer som har lett arbetet med att ta fram Uppsala universitets första Iphone-applikation.

– Det har varit en utmaning att implementera en så komplex databas på en plattform där skärmstorleken är väldigt begränsad. Vi har haft som mål att applikationen ska kännas enkel och intuitiv både för trogna Iphone-användare och för den som är vana vid webbversionen av konfliktdatabasen, säger Anton Holmquist, utvecklare på företaget Monterosa som varit med och utvecklat applikationen.

Referenslänk: Ladda ner Iphone-applikationen
Referenslänk: Uppsala konfliktdataprograms webbplats

Barbro Arvidssons forskning omfattar dels en pedagogisk profil med processorienterad handledning som specialitet, dels en omvårdnadsprofil där forskningen är inriktad på hälsans betydelse och konsekvenser i våra liv.

— Inom den pedagogiska forskningen gör jag studier om forskarhandledning, från både handledarnas och doktorandernas perspektiv. En studie handlar om hur doktorandhandledare upplever att handledningen formas med hänsyn till doktorandens frågeställningar och problem, i förhållande till deras egen forskning. En annan studie fokuserar på hur doktorander inom omvårdnad upplever och hanterar sin egen lärprocess till blivande forskare i relation till sin egen yrkeserfarenhet som sjuksköterska, säger Barbro Arvidsson.

Hälsans betydelse och konsekvenser för människor Barbro Arvidssons vetenskapliga verksamhet inom området ”hälsans betydelse och konsekvenser i våra liv”, handlar bland annat om hälsa för flyktingfamiljer, hälsa relaterat till psykiatrisk vård, kronisk smärta och sjukdomen reumatism.

— De flesta av dessa studier har jag gjort — eller gör — tillsammans med doktorander som jag har handlett och handleder. Jag samvekar med FoU-centrum på Spenshults reumatikersjukhus, något som ger ingångar till klinisk och patientnära forskning, säger Barbro Arvidsson.

Forskning om reumatisk vård gör Barbro Arvidsson också i samarbete med Clinical Unit for Musculoskeletal Nursing in Leeds i Storbritannien och med Projekt minskad ohälsa för rörelseorganens sjukdomar i Sverige som finns vid Lunds universitetssjukhus.

Barbro Arvidssons kompetens inom området handledning bidrog till att hon år 2006 erbjöds att bli professor i klinisk sjukvård vid Høgskolen i Gjøvik.

— Jag leder forskargrupper som arbetar med olika projekt inom detta område. Jag deltar också i utvecklingen av en forskarutbildning i klinisk sjukvård och är med i planeringen av ett ”inlandsuniversitet” i Norge.

Växter får all sin energi från solljus och använder den för att ta upp den mycket viktiga byggstenen, kol, från luftens koldioxid. Denna process (fotosyntesen) är förutsättningen för allt liv vi ser på jorden idag. Fotosyntesen pågår i de små gröna organeller, så kallade kloroplaster, vilka finns i hundratal i varje blad och ger växterna dess färg.

Kloroplasterna uppkom för flera hundra miljoner år sedan då en fotosyntetisk cyanobakterie och en primitiv encellig organism ingick i en symbios. På så sätt fick den senare tillgång till fotosyntesen och embryot till de första växterna hade bildats. Under evolutionens gång har den ursprungliga cyanobakterien förlorat nästan all sin arvsmassa, men behållit de gener som krävs för att utföra fotosyntes åt växten. Cyanobakterien “skräddarsyddes” för ett ändamål och har nu blivit en del av växtcellen.

– Vår hypotes är att den typ av cyanobakterie som gav upphov till kloroplasterna fortfarande existerar, nämligen bland de cyanobakterier som fortfarande kan ingå i symbios med växter. Dessa cyanobakterier kan ta upp kväve, ytterligare ett viktigt näringsämne, från luften vilket växterna drar nytta av. De flesta av dessa symbioser är kortlivade och kräver att varje växtgeneration startar en ny symbios med cyanobakterierna, berättar Birgitta Bergman, professor i växtfysiologi vid Stockholms universitet.

Forskarna har studerat den enda växtsymbios (vattenormbunken Azolla) där cyanobakterien förs över direkt till nya växtgenerationer (via ormbunkens ”frö”) samt inte kan överleva utanför växten. Dessa två egenskaper liknar förhållandet mellan dagens kloroplaster och växter och forskarna föreslår att denna symbios kan utgöra en mall för den händelse som gav upphov till kloroplaster i växter.

I studien analyserade forskarna arvsmassan i denna cyanobakterie och fann att mängder av gener har inaktiverats och försvunnit, vilket förklarar cyanobakteriens oförmåga att leva utanför växten. Kvar finns dock alla gener nödvändiga för att försörja växtens hela behov av kväve. Precis som för kloroplasten skräddarsys cyanobakterien alltså för att uppfylla ett mycket specifikt ändamål.

– Det är anmärkningsvärt på vilket sätt växter kan tämja mikroorganismer för att få helt fri tillgång till ytterst viktiga näringsämnen, och det är uppenbart att växters favoritboskap är cyanobakterier. Kanske har vi hittat en ‘felande länk’ i växternas tämjande av dessa bakterier, och vi har utan tvekan fått en inblick i en del av den process som för flera hundra miljoner år sedan gav upphov till växter, säger Birgitta Bergman, professor i växtfysiologi vid Stockholms universitet.

Studien: Ran, L., Larsson, J., Vigil-Stenman T., Nylander, J.A.A., Ininbergs, K., Zheng, W-W., Lapidus, A., Lowry, S., Haselkorn, R., Bergman, B. 2010. Genome erosion in a nitrogen-fixing vertically transmitted endosymbiotic multicellular cyanobacterium. PLoS One.

Artikeln fr nedladdning

För Thorsten Päplow, lärare i tyska vid Mälardalens högskola, är sommaren alltid en extra läsintensiv period. Han forskar om tysk samtidslitteratur och inför höstens kurser om tyska deckare, som han håller i, gäller det att vara uppdaterad om deckarutbudet.

– En bra deckare har både en historia och ett berättarsätt som fängslar läsaren, säger Thorsten Päplow och fortsätter:

– Deckare är en mångsidig och ofta underskattad genre som tyvärr har rykte om sig att vara lite ”andra klassens litteratur”, det vill säga lätt läsning. En anledning till detta kan vara att man ser det man förväntar sig, och väljer att läsa deckare mest som spännings- eller underhållningslitteratur. Men, som så ofta i litterära sammanhang, så kan skenet bedra.

På Mälardalens högskola finns ett stort deckarintresse. Sedan två år tillbaka ordnas en särskild deckardag på våren, i samarbete med Svenska Deckarakademin, då forskare, föreläsare och kända författare bjuds in, och studenter medverkar i olika deckartävlingar. Och kurser om deckare finns, förutom på tyska, även på engelska, franska och finska samt inom ämnet litteraturvetenskap.

– Att gå en så kallad läsfärdighetskurs i ett främmande språk, som till exempel Deutsche Krimis, är ett bra sätt att lära sig språket och samtidigt ta del av litteratur man inte skulle kunna läsa annars, säger Thorsten.

Flera av hans egna deckarfavoriter finns inte översatta till svenska, och han tycker sig märka att översättningar av annan litteratur än engelskspråkig blir alltmer sällsynta idag. Det gör att många människor går miste om böcker, som skulle kunna ge intressanta inblickar i andra kulturer.

– En deckare som utspelar sig i till exempel Italien återspeglar andra värderingar och moraluppfattningar. Även om mord förstås alltid är det ultimata brottet kan uppfattningen om vad som anses vara kriminellt skilja sig åt mellan olika länder, menar Thorsten.

En trend som dock verkar ha slagit igenom brett på deckarfronten är, enligt Thorsten Päplow, att själva mordgåtan inte längre enbart måste vara i fokus:

– Polisernas privatliv har kommit in mer och mer i deckarna. Skilsmässor, alkoholproblem och annat har fått en allt större betydelse, konstaterar han.

10 internationella deckarfavoriter, med svensk översättning, utvalda av deckarfantaster vid Mälardalens högskola och Svenska Deckarakademin (Listan är utan inbördes ranking och visar två utgivningsår för varje bok – det första året är för originalutgåvan, det andra för översättningen.)

Forskarna besöker fem kungsörnsrevir i Västerbotten och Västernorrlands län. Där kommer en erfaren ringmärkare att klättra upp till boet och hämta ner kungsörnsungarna.

— Vi kommer både att ringmärka ungen och sätta satellitsändare på den. Det är ganska vanligt att ringmärka kungsörnsungar, men att plocka ner dem från boet och sätta satellitsändare på dem är nytt, säger projektledare Tim Hipkiss vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö.

Fåglarna är ett par månader gamla och har inte lämnat boet ännu. De är dock tillräckligt stora för att forskarna ska kunna sätta den ryggsäcksliknande satellitsändaren på dem. Själva märkningsproceduren, det vill säga att hämta ungen, märka den och sedan klättra upp med den till boet igen tar ungefär en halvtimme.

— Vi passar på när föräldrarna inte är i närheten. Det kan vara tillräckligt spännande att klättra tio meter upp till en arg kungsörnsunge ändå, säger Tim Hipkiss.

I några av de revir som forskarna besöker finns områden där man planerar att bygga vindkraftverk. Med hjälp av satellitsändarna kommer forskarna att kunna studera hur örnarna rör sig i reviren före och efter etableringen. Satellitsändarna skickar positioner till forskarna flera gånger per timme.

— Förhoppningsvis kommer vi att kunna identifiera kungsörnarnas favoritmiljöer. När vi väl har gjort det kan vi i framtiden rekommendera var man kan etablera vindkraftverk utan att det stör kungsörnarna, men också vilka områden som man ska undvika, säger Tim Hipkiss.

I höst kommer forskarna att fånga vuxna kungsörnar och sätta satellitsändare på dem. De vuxna fåglarna kommer att ha sina sändare i fem år, medan ungarna endast har sina i två år.

Projektet Effekter av vindkraftsetablering på kungsörnens biotopval och häckningsframgång tar fram ny kunskap om vilka effekter utbyggnad av vindkraft i Sveriges norra skogsområden har på kungsörnens habitat och landskapsanvändning, samt deras närvaro och reproduktiva framgång.

Resultaten ska leda till rekommendationer för hur vindkraftsutbyggnad kan genomföras med hänsyn till kungsörnens behov.

Projektet finansieras av Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Statkraft och Vattenfall.

Läs mer

Genom fältstudier i vattendrag norr om Göteborg och laboratorieförsök i Danmark och Skottland har forskaren Rasmus Kaspersson vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet, studerat hur olika åldersklasser av lax och öring konkurrerar inbördes.

Tidigare har man trott att unga laxar och öringar är begränsade till grunda, långsamflytande, miljöer på grund av sämre simförmåga. Rasmus Kasperssons studier visar att det snarare är äldre fiskar som i konkurrens om livsutrymme får yngre individer att använda grundare vatten. I sina försök kunde Rasmus Kaspersson visa att när antalet äldre individer minskade, flyttade årsungarna genast till djupare delar av vattendraget.

—Detta tyder på att årsungar egentligen föredrar att leva där det är djupare och mer snabbflytande, där de hittar mer mat och är skyddade från fiskätande fåglar och mink, säger Rasmus Kaspersson

I en naturlig miljö förekommer dock både äldre och yngre individer tillsammans och då fungerar de grundare miljöerna som tillflyktsplatser för yngre fiskar. När äldre individer flyttades från delar av försöksvattendragen ökade årsungarnas vikt och längd. Hur många äldre öringar och laxar det finns i vattendraget tycks alltså ha en indirekt inverkan på hur många årsungar som når vuxen ålder.

Resultaten från Rasmus Kasperssons avhandling visar på vikten av att vårda och återskapa de grunda, långsamflytande, delarna av våra vattendrag. Detta för att fler skyddande miljöer ska finnas tillgängliga för den unga fisken.

Avhandlingen Age-class interactions in Atlantic salmon and brown trout: Effects on habitat use and performance försvarades den 27:e maj 2010.

Länk till avhandling

När Helena Eriksson flyttade från Uddevalla till Halmstad för att läsa på Högskolan i Halmstad för tio år sedan visste hon inte så värst mycket om sin nya hemstad. I dag kan hon nog närmast kallas expert på området. Nyligen disputerade hon på avhandlingen ”Befolkning, samhälle och förändring — dynamik i Halmstad under fyra decennier.

”I avhandlingen har Helena Eriksson studerat förändringsprocesser i Halmstad från slutet av 1960-talet till 2006.

— Framför allt hur förändringarna på arbetsmarknaden har påverkat befolkningen. Att studera en stad på det här sättet är spännande. Det är ett sätt att tidigt se hur ett samhälle förändras. Det kan man använda praktiskt i planeringsarbete, säger Helena Eriksson.

Hon har bland annat studerat migration, reproduktion, pendlingsmönster, utbildningsnivå och befolkningsstruktur.

Utmärkande för Halmstad under perioden är den positiva befolkningsökningen — kurvan har gått uppåt hela vägen från 1960-talet. Ökningen beror främst på att fler har flyttat hit, både från andra orter i Sverige och från andra länder.

— Detta samspelar med läget på arbetsmarknaden. När Pilkington AB etablerades i Halmstad på 70-talet kan man till exempel se ett tydligt uppsving, berättar Helena Eriksson.

En annan trend, som Halmstad delar med hela västvärlden, är att tjänstenäringen har ökat kraftigt. På 1960-talet var den varuproducerande sektorn störst i Halmstad, år 1970 gick tjänstenäringen förbi för att sedan fortsätta stadigt uppåt. Även pendlingsmönstret har förändrats och antalet pendlare har ökat markant. På 1960-talet var det framför allt människor som pendlade till Halmstad, men under årens lopp har andelen som pendlar från staden ökat.

Helena Eriksson har också intresserat sig för vad som driver på förändringarna i lokalsamhället. Hon menar att hur ett samhälle förändras ofta beror på hur enskilda individer på nyckelpositioner förhåller sig till yttre förändringar, som nya influenser, politiska beslut och företag utanför lokalsamhället.

— Det är ett samspel mellan tradition och innovation. Samhällsutvecklingen styrs inte av det ena eller det andra, det är hela tiden en dynamik, säger hon.

Ett exempel på dynamiken som Helena Eriksson har studerat är etableringen av högre utbildning i Halmstad och framväxten av Högskolan i Halmstad.

Utvecklingen av en högskola var en långdragen och komplex process. Yttre drivkrafter, som en nationell utbyggnad av högre utbildning på 1960- och 70-talen, samspelade med inre drivkrafter, som att enskilda individer initierade och drev på utvecklingen.

Här fanns också en tydlig dynamik mellan innovation och tradition — de utbildningar man satsade på skulle inte upplevas som traditionella universitetsutbildningar utan som någonting nytt. Samtidigt var utgångspunkten att utbildningarna skulle passa in i lokalsamhället.

— När man startade utbildningar var man mån om att koppla ihop det nya med det befintliga. I regionen fanns många småföretag som hade behov av ingenjörer, men som inte var intresserade av att anställa civilingenjörer. Man knöt också an till traditionen som idrottslän och satsade till exempel på utbildningar inom idrottspedagogik.

Högskolan har under åren involverat allt fler människor. Fler och fler läser högre utbildning och nya företag har startat genom Högskolan.

Helena Eriksson har i sin forskning använt sig av litteratur om Halmstad, offentliga dokument och statistik från bland annat Statistiska centralbyrån. Hon har även intervjuat personer som var aktiva i Halmstad under perioden, som politiker och tjänstemän från offentlig sektor och näringslivet.

Läs mer om Helena Erikssons avhandling

Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna i åldersgruppen 15-44 år. Tidigare forskning har visat att personer som tidigare har försökt ta sitt liv har en kraftigt förhöjd risk att begå ett självmord. Andra kända riskfaktorer är psykisk sjukdom och drogmissbruk. Den nya studien, som följer upp personer som genomfört självmordsförsök, är en av de första som jämför grupper som använt olika metoder vid självmordsförsöket.

Resultaten, som publiceras i ansedda British Medical Journal (BMJ), visar att risken för fullbordat självmord är särskilt hög för personer som genomfört självmordsförsök genom hängning, dränkning, hopp från hög höjd eller med skjutvapen. Det är till exempel sex gånger vanligare med självmord efter ett hängningsförsök, och fyra gånger vanligare efter ett dränkningsförsök i jämförelse med den vanligaste metoden som är förgiftningsförsök.

Forskarna upptäckte också att risken var särskilt stor redan under den första tiden efter ett hängningsförsök, samt att samma metod ofta användes vid självmordsförsöket och det slutliga självmordet.

— Resultaten kan vara till hjälp i den akuta riskbedömningen efter självmordsförsök. Flera faktorer är viktiga som den psykiska sjukdomen och den suicidala avsikt man har, men det är alltså viktigt att också väga in om man använt en våldsam metod när man bedömer risken på kort och lång sikt, säger professor Bo Runeson som har arbetat med studien.

Studien inkluderar nästan 50 000 personer som vårdats på sjukhus efter ett självmordsförsök under perioden 1973—82. Under uppföljningstiden, som varade fram till 2003, begick 12 procent av studiegruppen, eller 5740 personer, självmord.

Publikation: “Method of attempted suicide as predictor of subsequent successful suicide: national long term cohort study”. Runeson B, Tidemalm D, Dahlin M, Lichtenstein P, Långström N, BMJ online 7 July 2010.

– Lutetia är en ganska stor asteroid, men det är ändå inte mycket man vet om den. Det ska Rosetta ändra på, säger Hans Nilsson, forskare vid Institutet för rymdfysik (IRF). Han ansvarar för ett av de två svenska instrumenten ombord, byggda vid IRF i Kiruna och Uppsala.

Lutetia har tidigare undersökts enbart med teleskop på jorden, men Rosettas förbiflygning ger helt andra möjligheter till närstudier. Rosettas egentliga mål är en komet, men den når man inte fram till förrän 2014. För att få ut så mycket resultat som möjligt tar Rosetta vägen förbi två asteroider, varav den första, Steins, passerades i september 2008. I bästa fall kan de svenska instrumenten upptäcka en svallvåg som asteroidens rörelse genom solvinden kan ge upphov till.

– Det troligaste är att vi inte kan se några effekter av asteroiden på solvinden i dess närhet, men skulle vi ha fel så är det en viktig upptäckt, säger Anders Eriksson, även han forskare vid IRF.

Mycket är osäkert om Lutetia, så det är bäst att vara beredd på det oväntade.

Lutetia upptäcktes redan 1852 av Hermann Goldschmidt, en tysk konstnär och astronom, med ett mindre teleskop på en balkong i Paris. Det latinska namnet på staden fick ge namn åt asteroiden, som var den 21:a som någonsin upptäckts, och dess fullständiga namn är därför 21 Lutetia.

Goldschmidt upptäckte flera asteroider och fick hundra år efter sin upptäckt av Lutetia en asteroid uppkallad efter sig, 1614 Goldschmidt. Idag är flera hundra tusen asteroider kända.

IRF:s Rosetta-sida: på engelska

IRF:s instrument ICA

IRF:s instrument LAP

— Det vi kallar E-vitamin består egentligen av åtta olika komponenter, men det som oftast har studerats i anknytning till Alzheimers och även andra sjukdomar är bara en av dessa komponenter, kallad a-tocopherol. I vår studie ville vi pröva om samtliga medlemmar i E-vitaminfamiljen kunde ha en skyddande effekt mot Alzheimers sjukdom, säger Francesca Mangialasche, doktorand vid Karolinska Institutet, som lett studien.

— Ungefär 70 procent av alla demensfall förekommer hos personer över 75 års ålder. Om det kan bekräftas att E-vitamin har en skyddande effekt för personer över 80 år kommer den här nya kunskapen att få stor betydelse både på individ- och samhällsnivå, fortsätter hon.

Bakom den nu aktuella studien står forskare vid Aging Research Center, Karolinska Institutet och Institute of Gerontology and Geriatrics, universitetet i Perugia, Italien. I studien ingick 232 deltagare från det så kallade Kungsholmenprojektet, en populationsbaserad longitudinell undersökning om åldrande och demens som pågick i Stockholm mellan 1987 och 2000. Alla deltagare var 80 år eller äldre och demensfria när studien inleddes. En uppföljning som gjordes efter sex år visade att 57 deltagare hade drabbats av Alzheimers sjukdom.

I början av studien mättes blodnivåerna av samtliga åtta E-vitaminkomponenter hos deltagarna. De personer som hade högst E-vitaminvärden jämfördes med dem som hade lägst för att undersöka om det fanns någon skillnad avseende utvecklingen av Alzheimers sjukdom. Forskarna fann då att gruppen med de högsta blodvärdena av E-vitamin hade en minskad risk att utveckla Alzheimers, jämfört med den grupp som hade lägst E-vitaminnivåer i blodet. Efter att ha tagit hänsyn till andra faktorer som kan påverka sambanden i beräkningarna, kunde forskarna ändå konstatera att risken att drabbas av Alzheimers sjukdom var 45 till 54 procent mindre hos gruppen med höga E-vitaminnivåer.

Forskarna menar att fynden talar för att den skyddande effekten av E-vitamin kan vara kopplad till en kombination av de olika medlemmarna inom E-vitaminfamiljen. En annan färsk studie som gjorts inom området visar att höga doser av kosttillskott bestående av E-vitaminformen a-tocopherol kan kopplas till ökad dödlighet, vilket i sin tur tyder på att en god balans mellan olika E-vitaminkomponenter kan ha stor betydelse för hälsan.

— Gamla människor som grupp är stora konsumenter av kosttillskott med E-vitamin, som då oftast bara innehåller a-tocopherol i höga doser. Våra forskningsrön måste bekräftas men de öppnar för möjligheten att ett balanserat intag av E-vitamin kan ha en skyddande effekt mot demenssjukdomar, säger Francesca Mangialasche.

Publikation: “High plasma levels of vitamin E forms and reduced Alzheimer´s disease risk in advanced age”, Francesca Mangialasche, Miia Kivipelto, Patrizia Mecocci, Debora Rizzuto, Katie Palmer, Bengt Winblad, Laura Fratiglioni, Journal of Alzheimer’s Disease (JAD), 5 July 2010, DOI: 10.3233/JAD-2010-091450. JAD has an impact factor of 5.101 according to Thomson Reuters’ Journal Citation Reports (2009), and is published by IOS Press.

Tidningens webbsida

Läs abstract

Mer om Kungsholmenprojektet

Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.

Med hjälp av smart teknik, så kallad RFID, kan saker, djur (och människor!) identifieras på avstånd samtidigt som information skickas och lagras i databaser. Nu blir metoden ännu smartare. Björn Nilsson presenterar i sin avhandling lösningar som gör RFID-tekniken effektivare och mer strömsnål.

RFID betyder ”Radio Frequency Identification” och handlar enkelt uttryckt om att kunna identifiera något (eller någon) på avstånd med hjälp av trådlös teknik. Tekniken har funnits i 60 år och användes från början, som så mycket annan avancerad teknik, av militären för att spåra och identifiera flygplan.

— I dag används RFID för att trådlöst och på avstånd identifiera till exempel en produkt som har försetts med en tag. Varje tag har ett unikt identitetsnummer som kan förknippas med en specifik produkt i en databas. Det är alltså möjligt att följa en produkt från tillverkning fram till kund, berättar Björn Nilsson, industridoktorand, som har skrivit en avhandling om hur RFID-tekniken kan bli effektivare.

RFID-taggar, eller etiketter, finns på en uppsjö prylar inom en mängd olika områden där man vill spåra, identifiera och lagra information av olika slag: busskort, liftkort, passersystem som tullar och betalstationer, stöldskydd, osv.

— De finns till exempel i de nya kortläsarna på bussarna i Halmstad och många som har åkt över Öresundsbron har säkert sett att det finns en speciell fil för automatisk betalning. Då har man en manick i sin bil, en transponder som läses av när bilen passerar en läsare, och man slipper stanna för att betala, berättar Björn Nilsson.

Det finns två huvudsakliga RFID-tekniker, passiva och aktiva. De passiva taggarna har ingen egen energikälla utan får energi från RFID-läsaren. Denna sort har begränsade funktioner, framför allt i räckvidd. Arbetsområdet mellan läsare och tag är enbart några få meter.

En aktiv tag däremot har egen energikälla, till exempel ett batteri. Den kan ha räckvidd upp till flera hundra meter och processorn på taggen kan hantera kryptering, avläsa sensorer och logga händelser.

Det finns så kallade RFID-taggar överallt runt omkring oss. Ibland kallas de etiketter och kan användas inom en mängd olika områden där man vill spåra, identifiera och lagra information av olika slag: på busskort och liftkort, i passersystem som tullar och betalstationer, för stöldskydd, inom djurnäringen skydd, osv.

Trots det anses dagens aktiva tag också begränsad eftersom den är energikrävande och ganska dyr att tillverka. Efterfrågan på mer strömsnåla taggar med längre livslängd är stor. Exempelvis logistikbranschen, transportsektorn och djurnäringen skulle kunna effektiviseras på många sätt med hjälp av modernare taggar.

— Om vi tänker oss en godsmottagning med många portar och många lastbilar som kommer för att lasta och lossa samtidigt, kan detta effektiviseras avsevärt med hjälp av RFID. Läsare läser av pallarna med godset när de passerar portarna. Avläsning, registrering och uppdatering av databaser sker automatiskt, utan att någon måste stå och pricka av för hand, förklarar Björn Nilsson.

Det finns en lite hake dock. Om många taggar passerar en läsare samtidigt, kanske inte alla taggar ska läsas av — reagera — just där och då. Det beror på vilket syftet är. När taggarna passerar en läsare talar de om för läsaren att ”nu passerar jag”. Taggarna får olika svar av läsaren, beroende på vad de har för ”uppgift”.

— Det är knuten i det hela. De får inte ”prata” i munnen på varandra. Det måste vara ordning på pratet. Man vill också få dem att göra av med så lite energi som möjligt. Så fort en tag reagerar går det åt energi.

Det är detta Björn Nilsson har forskat om, hur läsare och många taggar pratar med varandra samtidigt, utan att det blir kaos och oordning i kommunikationen.

Tack vare Björn Nilsson finns nu en lösning för effektivare och mer strömsnål RFID-teknik. Han har utvecklat ett så kallat protokoll — det vill säga regler för kommunikation mellan läsare och taggar — för aktiva RFID-taggar som gör att energiåtgången minskas och batterilivslängden ökar. Dessutom har Björn Nilssons forskning lett fram till att man kan tillverka enklare och därmed billigare taggar.

— Nyttan av detta är effektivitet, upp till 60 procent högre effektivitet. Och effektivitet för industrin betyder pengar. Det är många delar man kan förbättra och förenkla för företagen, som registrering, avläsning, kvalitetskontroll, spårbarhet osv.

Björn Nilsson har varit så kallad industridoktorand under de fem år han har hållit på med sin avhandling. Det innebär att han är anställda på ett företag, Free2Move, men bedriver sitt forskningsarbete på ett lärosäte, Högskolan i Halmstad. Syftet med industridoktorander är att uppmuntra akademisk utbildning i industrin och att skapa kontakter mellan forskare och företagare. I Björn Nilssons fall är Chalmers tekniska högskola också en viktig part i samarbetet eftersom Högskolan i Halmstad (ännu) inte har rätt att examinera på forskarnivå. Det är Chalmers som står för de formella delarna i forskarutbildningen, såsom examinationen.

För Björn Nilssons del har det bara varit fördelar med att ha en fot i vardera värld.

— Kombinationen forskning, högskola och Free2Move är det optimala. Jag jobbar som konsult just nu på Free2Move med ett butikslarmsystem, men jag vill gärna fortsätta att forska. Det har varit roligt de här fem åren.

I början av sommaren presenterade han tillsammans med doktorandkollegan Emil Nilsson och handledaren Lars Bengtsson, sin forskning på en av världens största RFID-konferenser i Kina.

— Vår artikel har utsetts till en av de åtta bästa på konferensen i Kina. Vi är konkurrenskraftiga på detta på Högskolan i Halmstad, konstaterar Björn Nilsson.

Egentligen är det, trots att avhandlingen bara alldeles nyligen godkändes, ett steg ytterligare i Björn Nilsson framgångsrika forskning.

— Nästa steg är att utveckla en aktiv tag med en enda krets. I vårt gemensamma projekt om strömsnål effektiv RFID-teknik har jag sett till att läsare och taggar kommunicerar med varandra, och Emil har utvecklat och tagit fram elektroniken för att det ska bli effektivt. Tillsammans visar vi vad man kan använda det till. Vår artikel har utsetts till en av de åtta bästa på konferensen i Kina. Vi är konkurrenskraftiga på denna forskning på Högskolan i Halmstad, avslutar Björn Nilsson.

Björn Nilssons avhandling heter ”Energy Efficient Protocols for Active RFID” och lades fram vid Chalmers tekniska högskola i juni 2010 men forskningsarbetet har bedrivits vid Högskolan i Halmstad och företaget Free2Move.
Björn Nilsson, bjorn.nilsson@hh.se

Läs mer om Björn Nilssons avhandling.

I samband med utbyggnaden av E6 i Skee utanför Strömstad påträffades förra året skelettet av en gigantisk, förhistorisk val.

Valbenen togs omhand av forskare vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet, som tillsammans med Natural History Museum i London ville undersöka om fyndet kunde vara ett exemplar av den mystiska ”swedenborgsvalen”.

Det var det inte.

—Efter DNA- och kol 14-analyser vet vi att valen är en grönlandsval som dog för ungefär 14 000 år sedan. Det innebär att den är 4 000 år äldre än vi först misstänkte, säger Thomas Dahlgren vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet.

När grönlandsvalen dog, i slutet av istiden och början av yngre stenåldern, låg fyndplatsen vid Skee på 90 meters djup i en ishavsvik. Då levde grönlandsvalar ohotade vid randen av en kalvande inlandsis. I dag är arten rödlistad, starkt decimerad av kommersiell jakt, och har sina hemmavatten långt från Sverige.

När den nya vägsträckningen invigs den 5 juli kommer valfyndet att föräras en permanent utställning vid rastplatsen, där valbenen visas i en spektakulär glasmonter och resultaten från vinterns undersökning redovisas.

FAKTA
Grönlandsvalen (Balaena mysticetus) kan bli upp till 20 meter lång och väga nära 100 ton, vilket gör den till en av jordens största valar. Valen kännetecknas av ett stort huvud, svart kropp och vit haka, och bär upp till fyra meter långa barder i överkäken. Arten har jagats hårt genom historien, och är idag internationellt rödlistad. Grönlandsvalen lever i arktiska vatten, i huvudsak i de norra delarna av Stilla havet men i mindre antal också i Atlanten.

Källa: The IUCN Red List of Threatened Species

Varje år slängs miljontals plagg och helt klart är att vi konsumerar alldeles för mycket kläder. Sopberget bara växer och bara en bråkdel går till återanvändning.
– Slit- och slängattityden är ett samhällsproblem och därför känns den här forskningen meningsfull, säger Karin M. Ekström.
Hon är professor i marknadsföring med fokus på konsumentbeteende. Tillsammans med fyra andra forskare vid Högskolan i Borås kommer hon från och med september att påbörja ett forskningsprojekt där man ska titta på konsumenters beteende vad gäller kläder. Vad är det egentligen som styr våra val? Vad slängs, skänker man bort sina gamla plagg, säljer man dem eller syr om och byter kläder? Vad är det som påverkar konsumenternas val?
– Hittills har en stor del av forskningen om miljöproblem och textilt avfall haft ett producentperspektiv. Det finns därför ett stort behov av att förstå miljöproblem utifrån ett konsumentperspektiv för att via marknadsföring kommunicera effektiva lösningar som gynnar ett miljöengagemang hos konsumenter, förklarar Karin M. Ekström.

Vill komma med lösningar
Hon menar att en ökad förståelse för konsumentbeteende är viktigt för att handeln ska kunna utveckla nya lösningar för att minska miljöproblemen med klädavfall. Studien består av tre delstudier. I den första delstudien ska man titta på hur konsumenterna resonerar när de beslutar att göra sig av med plaggen. Hur resonerar olika konsumentgrupper t ex barnfamiljer eller modemedvetna tonåringar?
– Målet med studien är framför allt att komma med lösningar som främjar ett miljöengagemang.

Gekås Ullared ger pant på gamla kläder
I den andra delstudien vill man öka förståelsen för hur olika intressenter i ett nätverk ser på problemen med textilt klädavfall. Nätverket bildas i samverkan med Gekås Ullared och deras uppgift blir att diskutera hållbarhetsproblem, speciellt textilt klädavfall för att komma fram till lösningar. I nätverket ingår förutom Gekås Ullared representanter från klädproducenter, klädhandeln, miljöorganisationer och myndigheter.
– Nätverket ska ge förslag till samverkansmodeller och det finns en internationell referensgrupp med kända miljöforskare, berättar Karin M. Ekström.
Den avslutande delstudien görs också tillsammans med Gekås Ullared och här kommer man på försök att låta kunder returnera kläder mot pant. Studien kommer också att föreslå IT-lösningar för den här typen av verksamhet.
– Vårt mål är att öka kunskaperna om hur olika aktörer ser på problemen med textilt avfall, men vi vill också kunna utveckla lösningar för att minska problemen. Förhoppningsvis kan det här leda till en hållbar utveckling av handel och konsumtion.

Forskningsprojektet finansieras av Handelns Utvecklingsråd.

Kontaktinformation
Karin M. Ekström, professor Högskolan i Borås, e-post: karinm.ekstrom@hb.se, tfn: 033-4354516, mobil: 0706-180082

PEG används normalt för patienter som inte kan svälja och äta på vanligt sätt ska kunna få näring och där förbättring på kort sikt inte är förväntad, exempelvis vid cancersjukdomar i svalg eller matstrupe och stroke. I Sverige görs flera tusen PEG-operationer om året och operationen blir allt vanligare. Ett problem med ingreppet är att risken för infektion är stor, något som i värsta fall kan leda till att patienten avlider. För att minska infektionsrisken ges idag cefuroxim, en typ av flytande antibiotika för användning direkt i blodbanan, en timme innan operationen.

– Som opererande läkare är det alltid svårt att veta om den infektionsförebyggande behandlingen har getts i tid, vilket riskerar att stoppa hela operationsprocessen. I vissa fall visar det sig dessutom vara omöjligt att sätta in en PEG och då har man gett antibiotika helt i onödan. När PEG-inläggning misslyckas, vilket sker i vart tionde fall, beror det oftast på hur de inre organen ligger i vägen i mellan bukvägg och magsäck, säger John Blomberg, doktorand vid Karolinska Institutet och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Med den nya metoden för infektionsskydd, som han tillsammans med sina kollegor presenterar i den vetenskapliga tidskriften BMJ, ges istället ett annat antibiotiskt preparat, en blandning av sulfamethoxazole och trimethoprim, som lösning direkt i PEG-katetern efter att operationen är genomförd. Denna behandlingsrutin i kombination med mindre arbetsbörda och mindre läkemedelskostnad för sjukhusen gör att den nya metoden minskar kostnaderna för PEG-operationerna.

Den nu publicerade studien har gjorts på 234 patienter mellan åren 2005 och 2009, varav hälften behandlades med cefuroxim och hälften med blandningen av sulfamethoxazole och trimethoprim. Av dessa fick 14 patienter som behandlades med cefuroxim och 10 patienter som behandlades med blandningen av sulfamethoxazole och trimethoprim, en infektion.

– Båda metoderna ger likvärdiga resultat vad gäller minskad risk för infektion hos patienten. Men den nya metoden är betydligt enklare och minst tio gånger billigare, säger John Blomberg.

Arbetet med studien har finansierats av Cancerfonden och Vetenskapsrådet.


Publikation: “Novel approach to antibiotic prophylaxis in percutaneous endoscopic gastrostomy (PEG): randomised controlled trial”, Blomberg J, Lagergren P, Martin L, Mattsson F, Lagergren J, British Medical Journal, online 2 July 2010, doi:10.1136/bmj.c3115.

Kontaktinformation
För ytterligare frågor, kontakta:

John Blomberg, överläkare, doktorand
Övre gastrointestinal forskning
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi
Mobil: 070-398 30 60
E-post: john.blomberg@karolinska.se

Jesper Lagergren, professor
Övre gastrointestinal forskning
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi
Tel: 070-227 40 88
E-post: jesper.lagergren@ki.se

Presskontakt: 08-524 860 77, pressinfo@ki.se

BILDEN: John Blomberg, foto av Ulrika Eriksson

I veckans nummer av tidskriften Nature redovisar astronomer nya rön om supernovaexplosioner. Det är observationer som tyder på att dessa stjärnsmällar inte är helt runda. Jesper Sollerman vid Oskar Kleincentret vid Stockholms universitet är en av medförfattarna.

– Att intresset är så stort för just den här typen av stjärnexplosioner beror på att de används för att mäta avstånd i universum. Detta har i sin tur visat att universums expansion accelererar – en av de märkligaste upptäckterna inom astronomin, säger Jesper Sollerman.

De nu publicerade resultaten visar att avståndsmätningarna kan påverkas av asymmetrin i explosionen.

– Personligen tror jag denna ledtråd kommer att ha störst betydelse för vår förståelse av hur dessa stjärnor exploderar, snarare än för hur universum expanderar, säger Jesper Sollerman.

Det här är den sjunde artikeln i Nature som Jesper Sollerman har författat under lika många år.

– Det visar, om inget annat, att exploderande stjärnor är ett hett område där vi lärt oss mycket nytt de senaste åren, säger Jesper Sollerman.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Jesper Sollerman, Oskar Kleincentret vid Stockholms universitet, tfn 08-5537 8554, e-post jesper@astro.su.se, webbplats http://ttt.astro.su.se/~jesper/.

Information om Oskar Kleincentret vid Stockholms universitet: http://okc.albanova.se/