Djibril Dayamba har i sitt doktorsarbete vid SLU utforskat hur växterna på savannen i Burkina Faso i Västafrika reagerar på brand, rök och bete.
Det visade sig att om jordbruksmark på savannen brändes sent under torrperioden hade frön från trädarter som Detarium microcarpum, Entada africana och Combretum glutinosum svårt att gro, medan om branden inträffade tidigt under torrperioden så grodde dessa relativt bra.
De örtartade växternas mångfald och biomassa påverkades dock inte av tidpunkten för branden. Rök och värme från tidiga bränder påverkar i vissa fall groning hos både örter och träd . Brandtoleranta arter stiumuleras medan brandkänsliga arter hämmas. Brandrökens kvalitet, alltså vilka arter som brinnner, och även kvantitet har betydelse.
Måttligt bete påverkar inte savannskogarna negativt i så stor utsträckning. Därför kan boskapsbete integreras i skogsskötselplaner för mångbruk.
Eftersom det inte är realistiskt att helt utesluta svedjebränning i jordbruket, bör man enligt Djibril Dayamba inrikta sig på att minska brändernas skadeverkningar på vegetationen.
När man vet närmare hur brandintensiteten påverkar träd och annan vegetation kan denna kunskap användas som rättesnören, för att exempelvis återbeskoga områden med inhemska trädslag.
Kontaktinformation
MSc Sidzabda Djibril Dayamba, institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling med titeln “Fire, Plant-derived Smoke and Grazing Effects on Regeneration, Productivity and Diversity of the Sudanian Savanna-woodland Ecosystem” för vinnande av filosofie doktorsexamen.
Tid: Fredagen den 29 oktober 2010 klockan 13.00
Plats: Crafoordsalen, SLU, Alnarp.
Opponent: Professor Mikael Ohlson, Institutt for naturforvaltning (INA), Universitetet for Miljö- og Biovitenskap, Ås, Norge
Mer information
Sidzabda Djibril Dayamba, Djibril.Dayamba@ess.slu.se, +46 40 41 53 95 (Office), +46 76 835 15 70 (Mobile)
Avhandlingen, http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002365/
Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, http://www.slu.se/sydsvensk-skogsvetenskap
Pressbilder
(Får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen.)
Porträtt av Sidzabda Djibril Dayamba. http://www.slu.se/Global/externwebben/overgripande-slu-bilder/om-slu-bilder/aktuellt-bilder/2010/SidzabdaDjibrilDayamba.jpg
– Det klart att det inte blir lika bra som övrig vård. Patienter eller personal som använder tolk får nöja sig med det nästbästa. Det säger en av de intervjuade i personalgruppen på Våglängdsgatan 153 som tillhör Brämhult kommundel i Borås.
Elisabeth Björk Brämberg har precis gjort en samtalsintervju med fyra representanter från personalen. Här finns Eva Zackariasson, arbetsledare från hemtjänsten, Rezha Ismail, biståndshandläggare och sjuksköterskorna Erika Westin och Sara Karlsson. Samtliga har de erfarenheter från tolkanvändning och ser fram emot att delta i studien. I en halvtimme har de delat med sig av sina erfarenheter. När de använder tolk, problem och missuppfattningar som kan uppstå men också vad de gör för att reda ut problem. En av dem säger:
– Det klart att ord försvinner på vägen när inte personal och vårdtagare talar samma språk…
Vård på lika villkor
Det handlar om vård på lika villkor, något som de flesta tar för självklart. Men tänk dig att inte kunna göra dig förstådd på svenska. För patienter med annat modersmål förutsätts att man använder tolk för att ge vård och behandling på samma villkor som alla andra. Men hur ser det ut i praktiken? Det är just det som Elisabeth Björk Brämberg vill reda ut med sin forskning.
– Risken är stor att vård och omsorg inte anpassas till de här patienternas behov. Det är inte alltid att de kan göra sin röst hörd och att den egna upplevelsen kommer fram. Detta är exempelvis väldigt viktigt när en diagnos ska fastställas och för att relevant behandlings sätts in och att behov av insatserna bedöms, förklarar hon.
Elisabeth Björk Brämberg betonar vikten av att göra patienternas röster hörda och pekar på att det är sällan som studier belyser de tolkbehövande patienternas perspektiv. Det är första gången som en sådan här studie görs inom hemsjukvården och social omsorg, tidigare forskning i området har gjorts inom slutenvård och primärvård. Hennes kartläggning av användning av tolk kommer att utföras i tre kommundelar i Borås, förutom Brämhult, även Trandared och Sandhult/Norrby. Dessutom sex kommundelar i Göteborg (Backa, Bergsjön, Biskopsgården, Gunnared, Frölunda/Högsbo samt Lärjedalen). Hennes förhoppning är att därefter kunna beskriva vård- och omsorgsgivares, men också vårdtagarnas erfarenheter av att kommunicera via tolk.
Tre delstudier
I den första studien görs fokusintervjuer med personal det vill säga sjuksköterskor, vårdbiträden och biståndsarbetare för att få fram deras erfarenheter av tolkanvändning i mötet med tolkbehövande patienter. I en annan delstudien görs en kartläggning av hur ofta tolk används inom hemsjukvård, hemtjänst och biståndshandläggare och i en tredje studie kommer intervjuer att göras med patienter för att få fram deras perspektiv. Därefter kommer Elisabeth Björk Brämberg att dra slutsatser från studierna.
– Jag tror att det finns en ganska god medvetenhet om jämlik vård, därför är det intressant att titta närmare på varför man kanske inte alltid lyckas och vilka förutsättningar som krävs för att nå dit, konstaterar hon.
Hon hoppas med sitt arbete kunna få kunskap om hur tolkanvändning kan bidra till bra fungerande vårdmöten, som ger patienter möjligheter att ta del av och påverka beslut rörande vård och omsorgsbehov, behandling och rehabilitering.
Elisabeth Björk Brämberg disputerade våren 2008 och har en av de 15 Post doc-tjänster som Högskolan i Borås satsade medel på under förra året. Meningen är att de nya tjänsterna ska stärka sex styrkeområden.
Text och foto: Annie Andréasson
Kontaktinformation
Elisabeth Björk Brämberg, forskare vid Institutionen för vårdvetenskap, Högskolan i Borås, mobiltelefon: 0709-221063 eller e-post: Elisabeth.Bjork_Bramberg@hb.se
Här kan riskmarkörer bli betydelsefulla: ämnen som hör samman med Alzheimers, och som finns i ovanligt hög eller ovanligt låg grad hos patienter som senare utvecklar sjukdomen.
Läkaren Oskar Hansson, knuten till Lunds universitet och Enheten för klinisk minnesforskning vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, har funnit två sådana riskmarkörer. Han har testat dem på personer som sökt till Minnesmottagningen och visat sig ha s.k. mild kognitiv svikt, ett minne som är sämre än normalt för personens ålder.
Av de drygt 300 försökspersonerna var det 33 procent som inom fem år utvecklade Alzheimers sjukdom. 16 procent utvecklade andra former av demens men resten, hälften av alla deltagare, stannade kvar på nivån ”mild glömska”. Riskmarkörerna kunde ganska tydligt skilja mellan de som senare skulle få Alzheimers och de som inte var i riskzonen.
– Det s k positiva sambandet var 71 procent, vilket inte räcker för att helt säkert kunna förutsäga vilka som får sjukdomen. Det negativa sambandet däremot var hela 94 procent, vilket betyder att man med stor sannolikhet kan förutsäga vilka som inte får den, säger Oskar Hansson.
De som inte har riskmarkörerna löper alltså, sitt dåliga minne till trots, inte större risk än andra att få Alzheimers. De kan få ett i huvudsak lugnande besked och behöver inte komma på regelbundna återbesök för Alzheimerskontroll.
Personer som inte har riskmarkörerna kan också plockas bort från alla framtida kliniska studier av ny Alzheimers-medicin.
– Studierna blir ju enklare och mer rättvisande om man har med rätt patientgrupp från början, dvs de som verkligen är i riskzonen för Alzheimers. Det är också mer etiskt att inte inkludera patienter som inte är i riskzonen. De har ju inget att vinna på medicineringen men kanske däremot något att förlora om medicinen ger biverkningar, menar Oskar Hansson.
Biomarkörerna utvinns ur ryggvätska genom ett nålstick i nedre delen av ryggraden. Detta är inte detsamma som benmärgsprov, som är en mycket mer omfattande och obehaglig procedur.
Alzheimers sjukdom ökar kraftigt över hela världen. I Sverige finns f.n. omkring 120 000 personer med sjukdomen, men antalet väntas öka i takt med att befolkningen åldras. Eftersom patienterna kräver mycket vård, så beräknas Alzheimers och annan demens kosta samhället lika mycket som hjärt-kärlsjukdomar, cancer och stroke tillsammans.
Kontaktinformation
Oskar Hanssons studie har publicerats i Journal of Alzheimer’s Disease och kan läsas på http://iospress.metapress.com (skriv in hela namnet i sökrutan). Forskarens kontaktuppgifter är oskar.hansson@med.lu.se och 046-176972 eller 0704-417809.
– Studien visar för första gången att koncentrationen av PGEs, propylenglykol och glykoletrar, i sovrumsluften var kopplad till en ökad risk för astma, hösnuva och eksem hos barnen, säger Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet och verksam vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Riskökningen varierade mellan 50-180 procent. Det visade sig även att en högre koncentration av PGEs i inomhusluften var kopplad till att barnen hade antikroppar (IgE) mot vanliga allergen såsom katt, hund, pollen med mera. Våra analyser visade också att användning av vattenbaserade färger i bostaden samt vattenbaserade rengöringsmedel var kopplat till en högre halt av PGEs i sovrumsluften.
Vad betyder detta?
Under de senaste decennierna har ett mycket stort antal kemikalier introducerats i våra vanliga miljöer. Sådana kemikalier är framförallt relaterade till byggnadsmaterial, färger, med mera och en mycket stor mängd vanliga konsumtionsprodukter såsom rengöringsmedel, plaster, leksaker, kosmetika och förpackningar.
– Vi har tidigare visat att ftalater från mjukgjord PVC kunde kopplas till allergisk sjukdom hos barn, säger Carl-Gustaf Bornehag. Vi har nu fokuserat på PGEs som är en grupp flyktiga organiska ämnen som bland annat finns i vattenbaserade inomhusfärger och rengöringsmedel. Bland de identifierade PGE-ämnena finns misstänkt hormonstörande ämnen, vilket också är fallet för de tidigare studerade ftalaterna.
– Våra resultat reser därför återigen frågan om den hälsomässiga relevansen av kemikalieanvändningen i vår vardag, säger Carl-Gustaf Bornehag. I synnerhet när det gäller exponeringar i våra bostadsmiljöer eftersom små barn och gravida kvinnor tillbringar en stor del av sin tid här och att mycket tyder på att exponering av foster och spädbarn kanske är mer riskfylld. Vår nuvarande forskning handlar om detta, det vill säga vad betyder det för kronisk sjukdom senare i livet att vi exponerar foster och spädbarn för en lång rad misstänkt toxiska kemikalier.
I studien ingick 198 förskolebarn med astma och allergi och 202 friska kontroller som ingår i Bostad-Barn-Hälsa-studien i Värmland. Bostäderna undersöktes av professionella inspektörer och luftprover togs i barnens sovrum där åtta grupper av flyktiga organiska ämnen analyserades och barnen undersöktes av läkare. Vidare svarade föräldrarna på en enkät om familjens hälsa, livsstil med mera. Artikeln utgör ett resultat av ett samarbete mellan Karlstads universitet och Harvard School of Public Health, USA.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap, tel 054 700 2540 eller 070 586 6565, carl-gustaf.bornehag@kau.se
Hon har studerat hur bilden av norra Sverige skapas och återföds i bland annat media, populärkultur och reklam, men också hur och varför bilderna påverkar oss.
– Bidragsberoende, hög arbetslöshet och utflyttning är teman som framträder tydligt när det handlar om Norrland, så generellt är det en ganska negativ bild vi får, säger Madeleine Eriksson,
Klart är att reklam och film tydligt påverkar våra uppfattningar. Fakta och fiktion blandas till en stereotyp bild av norrlänningen, som exempelvis i reklamen för ölet Norrlands guld och i Kjell Sundvalls film Jägarna från 1996. Madeleine Eriksson menar att det självklart ingår i populärkulturens natur att ibland överdriva vissa schablonbilder.
– Men det är lite förvånande att dessa stereotyper även tas upp och används i nyhetsartiklar i t ex Dagens nyheter och andra betrodda nationella medier. Det förstärker förstås de vanliga negativa bilderna av norra Sverige i förhållande till det andra ”moderna Sverige”.
Men varför uppstår dessa olika bilder av landsbygd, glesbygd och stad? Madeleine Eriksson anser att en viktig förklaring är att Sverige måste visa upp en bild av att vara ett progressivt och urbant centrum i en allt mer globaliserad värld.
– För att identifiera ett centrum måste man identifiera en periferi. Människor och platser som inte passar in beskrivs som annorlunda, och blir undantag i den nationella självbilden.
Enligt Madeleine Eriksson återfinns denna process såväl globalt som lokalt. Stockholm må vara centrum i Sverige men måste kämpa för att synas på världskartan. I norr kan Umeå ses som ett nav för mindre orter i inlandet.
Även till synes positiva framställningar, som den av den autentiske och naive lantisen, kan förmedla en bild av vissa platser och människor som mindre utvecklade och moderniserade.
– Beroende på sammanhang kan norrlänningen bli genuin eller bakåtsträvande, och storstadsbon ytlig eller progressiv.
Madeleine Eriksson visar också att schablonbilden av norra Sverige används av norrlänningarna själva i platsmarknadsföring och turismsatsningar, där den vackra, exotiska och orörda naturen ofta lyfts fram. Även den traditionella men rejäla mannen kommersialiseras i reklamen från till exempel Norrmejerier och Norrlands guld. Men bilden av norrlänningen som traditionell och bakåtsträvande motarbetas och omarbetas också i populärkultur, av politiker, ”vanliga” människor och till exempel reklam.
– Mannen i ölreklamen är numera en utflyttad norrlänning som vet hur man för sig både i storstaden och i Norrland. Genom att skapa en ny typ av norrlänning, en kille som nästan alla vill identifiera sig med, vidgar man sin kundkrets och talar till alla utflyttade norrlänningar eller landsbygdsbor. Urban och modern, men ändå genuin, avslutar Madeleine Eriksson.
Måndagen den 25 oktober försvarar Madeleine Eriksson, kulturgeografiska institutionen vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”(Re)producing a periphery: Popular representations of the Swedish North” kl 13.15 i hörsal B, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Victoria Lawson, Department of Geography, University of Washington, USA. Avhandlingen försvaras på engelska.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Madeleine Eriksson
kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet
Telefon: 090-786 71 57 alt. 070-299 33 59
E-post: Madeleine.Eriksson@geography.umu.se
I avhandlingen analyseras självmord bland tonåringar i flera studier, bland annat intervjuas utredande poliser på de orter där ett självmord inträffat. Efterlevande föräldrar intervjuas, och i vissa fall även syskon, för att bättre kunna förstå deras situation och behov av hjälp och stöd. Vid samtalen framkom att flera självmord hade anknytning till varandra och två kluster av självmord upptäcktes. I båda dessa kluster påvisades att de inblandade kände till varandra och att de senare självmorden utlösts av de föregående.
Sammantaget visar studierna att sociala och kulturella skillnader har betydelse. Under en av studierna inträffade samtliga självmord i inlandet eller i mindre orter längs kusten, trots att de flesta tonåringar bor i de större kuststäderna. Stödet till efterlevande kan förbättras, framför allt för de efterlevande syskonen; för alla gällde att inte en dag passerade utan att de tänkte på den döde och att de försökte besvara frågan ”varför?”. Att sprida kunskap om risken för smittoeffekter är en viktig del i arbetet för att förebygga ungas självmord.
I avhandlingsarbetets sista studie följs en kohort av tonåringar som sökt vård på akutmottagningen vid Norrlands universitetssjukhus, Umeå. En överdödlighet konstateras i gruppen, det vill säga för den som drabbats av en skada som krävt vård föreligger en ökad risk att dö en förtida död till följd av skada eller förgiftning. Detta gäller framför allt de som utvecklar överkonsumtion av alkohol eller andra droger; nästan tre fjärdedelar testade positivt för någon drog i samband med den rättsmedicinska obduktionen. Att försöka identifiera riskindivider redan vid första besöket på en akutmottagning och sätta in förebyggande åtgärder skulle kunna minska denna överdödlighet.
I tonårsgruppen är den vanligaste dödsorsaken skador och förgiftningar, inte sjukdom. Totalt var 28 procent av tonåringarna påverkade av alkohol i samband med dödsfallet. 25 procent av alla tonåringar som dör en onaturlig död har tagit sitt eget liv, övriga dör framför allt i trafiken.
Fredag 29 oktober försvarar Lars Johansson, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, rättsmedicin, sin avhandling med titeln Onaturliga dödsfall bland tonåringar – epidemiologi och prevention (Teenager fatalities – epidemiology and implications for prevention).
Disputationen äger rum i hörsal Betula, by. 6M, NUS. Fakultetsopponent är professor Leif Svanström, Karolinska institutet.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-36682
Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna Lars Johansson på mobiltelefon 070-694 98 23, e-post larsa_johansson@hotmail.com.
Marja Åkerström har studerat nya former för medborgardialog i två svenska kommuner, Ystad och Sjöbo.
– I båda städerna var entusiasmen stor när man införde fråge- och diskussionspaneler, men i takt med att dialogen uteblev växte missnöjet, berättar Marja Åkerström.
Forumen har idag en kosmetisk funktion där formen är viktigare än innehållet. Politikerna använder tystnaden som maktteknik och medborgarna får vänta alldeles för länge med svar på sina frågor, särskilt när det rör sig om kontroversiella ämnen. I stället för en bra dialog blir politikernas svar ofta högtravande och lite mästrande, menar Marja Åkerström. Dessutom bollas frågorna runt och hänvisningar till sekretesslagen är vanliga.
När Marja Åkerström talar om dialogforum som en kosmetisk funktion, drar hon paralleller till andra tendenser i samhället: den utbredda förekomsten av olika utmärkelser och det ökande antalet utvärderingar. Hon menar att även dessa fenomen har en kosmetisk funktion och att de administreras på bekostnad av den egentliga verksamheten:
– Den som hela tiden tänker på att framställa sig så aptitligt som möjligt har inte tid att agera.
När det gäller samtalen i de olika dialogforumen tycker Marja Åkerström att det är tydligt att politikerna inte känner sig bekväma med att föra en dialog på nätet:
– En del av problemet ligger i att politikerna gärna vill kunna förbereda sig och fila på svaren, säger hon.
Ett annat problem är tidsbristen. Medborgardialog tar tid och 97 procent av alla politiker har ett jobb att sköta vid sidan av politiken. Det finns alltså en klar konflikt mellan öppen dialog och effektiv styrning av kommunen och här är det tydligt att effektiviteten prioriteras på bekostnad av dialogen.
– Alla kommuner bör överväga om de har tid att ta sig an nya dialogforum, menar Marja Åkerström. Har man inte det är det bättre att låta bli, annars är risken stor att man spär på politikerföraktet.
Men vilket sätt ska man då använda sig av om man som medborgare vill kunna påverka ett politiskt beslut?
– De kommunala skrivelserna borde dammas av, säger Marja Åkerström.
De nya dialogforumen har medfört att de gamla kommunikationsvägarna, med kommunala skrivelser, har kommit i skymundan . Skrivelserna ger bra möjligheter till inflytande eftersom de faktiskt är obligatoriska att svara på.
Kontaktinformation
Marja Åkerström disputerar den 22 oktober kl 10.15 i Edens hörsal med avhandlingen Den kosmetiska demokratin.
För information ring 0709-959567 eller maila till marja.akerstrom@kom.lu.se
– I Ungern ser vi nu de förödande konsekvenserna på miljön när en fördämning, som skulle hålla förorenat vatten i schack, brister. Det förgiftade vattnet strömmar vidare och förorenar ännu mer mark och vatten nedströms. I vår rapport har vi analyserat och föreslår hur man kan förutse och stoppa de farligaste effekterna av den här typen av händelser. Vi ger också förslag på hur konsekvenserna kan mildras när en olycka sker, säger Georgia Destouni, professor i hydrologi vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet.
Forskarna riktar sina råd till myndigheter med samhällsskyddsansvar och vattenförvaltningsansvar, som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) respektive Naturvårdsverket, Sveriges Geologiska Undersökning, de fem olika vattenmyndigheterna och den nya Havs- och vattenmyndigheten. I rapporten, som bygger på flera expertgranskade vetenskapliga studier, framhåller de vikten av att vattenförvaltningen har ett helhetsperspektiv på allt inlandsvatten; det vill säga på alla sjöar, vattendrag, mark- och grundvatten, och våtmarker som är ihopkopplade i avrinningsområden.
– Alla de här vattenmiljöerna bidrar gemensamt till den totala avrinningen och mängden föroreningar som går ut i havet, säger Georgia Destouni.
Forskarna föreslår och visar hur de olika spridningsvägarna och tiderna för vattenburna föroreningar genom ett landskap kan kartläggas. På så sätt kan man identifiera och skydda sig mot förödande föroreningar och besluta om vilka insatser som är mest ändamålsenliga och effektiva för prioriterat skydd mot olyckor och för snabb sanering och återställande efter en olycka.
De visar också att det finns viktiga osäkerheter om hur vattenburna föroreningar sprider sig genom avrinningsområden, och hur vattenförvaltningen bör undanröja eller hantera dessa osäkerheter innan föroreningarna är ett faktum.
”Riskkvantifiering vid föroreningsspridning genom avrinningsområden” är författad av Klas Persson, Jerker Jarsjö och Georgia Destouni vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet. Rapporten är framtagen med stöd från MSB och Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB).
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Georgia Destouni, professor i hydrologi
Tel 08-16 47 85
Mobil 070-453 23 66
E-post georgia.destouni@natgeo.su.se
Hela rapporten: http://www.ink.su.se
Bild på Georgia Destouni, www.su.se/press
Tänk dig att du har ett rutnät med lika många rutor i varje rad och spalt. Om varje ruta innehåller ett antal förbjudna tal mellan 1 och antalet rutor i en rad går det att fylla i ett tal mellan 1 och antalet rader i varje ruta. Detta ska göras på ett sådant sätt att varje tal finns en gång i varje spalt och i varje rad. Dessutom får ingen ruta innehålla en symbol som är förbjuden där. I avhandlingen visar Lina Jansson Andrén att detta är möjligt om de förbjudna talen inte är alltför många i någon ruta. Dessutom måste förbjudna tal av samma sort vara relativt väl utspridda bland förbuden, det vill säga inget tal får vara förbjudet mer än ett visst antal gånger i varje rad och spalt.
Detta innebär att det går att lägga scheman med vissa typer av restriktioner. De olika talen får då symbolisera olika aktiviteter, spalterna olika tidpunkter och raderna olika lokaler. Förbuden symboliserar då att en viss aktivitet inte kan förekomma på en given tidpunkt i en given lokal. Resultaten från avhandlingen kan omarbetas så att de ger en praktisk metod för att lägga scheman med den här typen av restriktioner.
– Det visar att de går att lägga scheman som uppfyller alla önskemål om det inte finns för många restriktioner av typen ”den klassen kan inte ha den lektionen i den lokalen just den tiden”. Dessutom måste restriktionerna vara utspridda på olika tider och lokaler, berättar Lina Jansson Andrén.
Vad händer om de förbjudna talen är istället är slumpmässiga? Lina Jansson Andrén visar att det troligen ändå går att uppfylla de nödvändiga restriktionerna, så länge det inte är alltför stor risk att ett tal är förbjudet i en ruta.
Torsdagen den 7 oktober försvarade Lina Jansson Andrén, institutionen för matematik och matematisk statistik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln “On Latin squares and avoidable arrays” . Svensk titel: “Om latinska kvadrater och undvikbara arrayer”. Disputationen ägde rum klockan 13.15 i sal MA121, MIT-huset, Umeå universitet. Fakultetsopponent var professor Kimmo Eriksson, Matematik/tillämpad matematik vid Mälardalens högskola, Västerås.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Lina Jansson Andrén, institutionen för matematik och matematisk statistik, Umeå universitet
Telefon: 090-786 71 41
E-post: lina.andren@math.umu.se
I januari i år ställdes forskarna inför en svårlöst gåta. En ny, gåtfull himlakropp upptäcktes i vårt solsystem. Den såg ut som en komet och fick beteckningen P/2010 A2 så som föreskrivs av reglerna för kometupptäckter. Men banan visade sig totalt oförenlig med kometer. Den var i stället typisk för kropparna i den inre delen av asteroidbältet, dvs asteroider.
– Om det verkligen vore en komet, skulle det ställa gängse föreställningar om solsystemet på huvudet. Kometer är isiga himlakroppar och hör inte hemma i asteroidbältets innerkant, säger Hans Rickman, en av fem huvudansvariga forskare för teamet bakom studien.
Men om det inte var en komet, varför hade den då en svans? Asteroider med svans hade aldrig tidigare observerats. Det fanns dock en möjlig förklaring – nämligen om asteroiden nyligen hade kolliderat med en annan asteroid och mängder av grus och damm hade kastats ut i rymden. Då skulle detta kunna synas som en svans från långt håll, när en viss tid hade gått. Objektet såg mycket riktigt ut som resterna efter en asteroidkollision. Men så länge man bara hade bilder tagna från jorden, kunde man inte avgöra svansens verkliga form.
ESA:s rymdsond Rosetta, som 2014 ska komma fram till den komet som är dess
verkliga mål, visade sig vara rätt placerad för att fotografera himlakroppen P/2010 A2. Bilder togs i mitten av mars och analyserades av forskarna bakom Rosettakameran, som går under namnet OSIRIS* och innehåller filter utvecklade i Sverige.
Genom bilderna kunde forskarna bekräfta att en asteroidkollision under dagarna kring den 10 februari 2009 var i mycket god överensstämmelse med samtliga observationer. Trots att man vet att asteroiderna har krossats och stöpts om av kollisioner under solsystemets hela historia, har ingen kollision kunnat observeras tidigare.
– Nu har vi chansen att lära oss betydligt mer om denna viktiga process genom alla bilder av P/2010 A2, säger Hans Rickman.
*Fotnot: Kameran OSIRIS har svenska filter, utvecklade av Spectrogon AB i Täby.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Hans Rickman, hans.rickman@fysast.uu.se (bortrest till lördagkväll) eller kollegan Björn Davidsson, tel: 018-471 59 70, bjorn.davidsson@fysast.uu.se.
– Jag hoppas att betydelsen av konserveringen av Vasa skall erkännas och ge inspiration och utgångspunkter för andra arbeten med dimensionsstabilisering av vattendränkt arkeologiskt trä. Eftersom sådan konservering inte utförs kontinuerligt är min avhandling ett led i en kunskapsöverföring, säger Brigitta Håfors på Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet.
Birgitta Håfors, Göteborgs universitet.Efter ett helt yrkesliv som kemist inom konserveringsprojektet av regalskeppet Vasa har Birgitta Håfors, som pensionär, utvärderat det konserveringsprogram baserat på polyetylenglykol (PEG) som valdes för Vasa skrov. Vid 75 års ålder lägger hon nu fram en doktorsavhandling om den konserveringsbehandling som utvecklades för Vasa och som användes från 1962 till januari 1979.
Utvärdering har gjorts med särskild inriktning på polyetylenglykolens (PEG) förmåga att förhindra eller minska krympningen under torkningsperioden hos det vattendränkta arkeologiska trävirket med särskild betoning på Vasaeken.
– Det visade sig att krympning ofta inträffade under själva konserveringsbehandlingen, särskilt vid behandling i konserveringslösning i kar. Ett fenomen som har sin grund i att vattenmolekylerna går från det vattendränkta träföremålet ut i konserveringslösningen snabbare än PEG-molekylerna går in i träföremålet.
Temperaturen viktig
I sin forskning har Birgitta Håfors utfört konserveringsexperiment för att klargöra vilka temperaturer och koncentrationer som konserveringslösningen bör ha för att undvika att vattendränkt trä krymper redan under konserveringsbehandlingen.
– Jag kom snabbt fram till att temperaturhöjningsprogram var olämpliga då de ökade benägenheten hos vattenmolekylerna att lämna trävirket. För konservering av Vasas trämaterial i kar valdes därför en stabil temperatur som fastställdes till 60°C.
– En ökning av koncentrationen av polyetylenglykol i konserveringslösningen gjorde också att vattenmolekyler lämnade trävirket och gick ut i lösningen. Det kunde motverkas genom att koncentrationsökningen gjordes långsammare.
Det visade sig också att polyglykoler av lägre medelmolekylvikt hade mindre benägenhet att dra till sig vattenmolekylerna från trävirket. Alla de undersökta polyglykolerna har visat sig minska krympningen hos vasaeken i ökande grad med minskande molekylvikt. Därför infördes en modifierad konserveringslösning för besprutning av skrovet i början av 1970-talet.
Tvärvetenskapligt samarbete
Birgitta Håfors har bedrivit sin forskningen inom arbete vid Vasamuseets konserveringsverksamhet. Den är ett tvärvetenskapligt samarbete mellan Naturvetenskapliga och Humanistiska fakulteterna vid Göteborgs universitet.
Vasas konservering är en fallstudie. Experimenten har utförts för att vägleda den fortsatta konserveringen för vasamaterialet. Resultaten är relevanta för vasamaterialet och troligtvis för material som ligger nära detta i nedbrytningsgrad. Varje träslag bör undersökas i relation till konserveringslösningen – för Vasas vidkommande har ek, fur och lind undersökts.
Avhandlingen Conservation of the wood of the Swedish warship Vasa of A.D. 1628, Evaluation of Polyethylene Glycol Conservation Programmes försvaras vid en disputation den 18 oktober i sal 10, Göteborgs universitets huvudbyggnad, Vasaparken. Handledare: professor emeritus Jan Rosvall. Opponent: doktor Norman H Tennet, Holland.
Bild på regalskeppet Vasa, foto: Karolina Kristensson/SMM
Kontaktinformation
KONTAKT:
Birgitta Håfors , Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet
birgitta.hafors@gmail.com
Nationella utvärderingar fram till 2007 visar att det svenska riksdagsbeslutet om prioritering som togs 1997 inte har genomförts. Avhandlingen presenterar den internationella debatten kring prioritering och analyserar riksdagsbeslutet för att ta reda på vad politikerna hade tänkt sig att det skulle leda till. Därefter analyseras ledningssystemen i svenska hälso- och sjukvårdsorganisationer i relation till detta.
Analysen leder till slutsatsen att systemen för styrning och ledning behöver förändras för att beslutsfattandet ska kunna präglas av öppna prioriteringar, dvs resursfördelningsbeslut som baserats på den etiska plattformen i riksdagsbeslutet och är öppna för granskning. Behoven av förändring gäller informationens innehåll, organisationskulturen, beslutsprocesserna och ansvarsfördelningen.
Avhandlingen beskriver också ett mångårigt arbete för att implementera det svenska riksdagsbeslutet om prioritering (1997) i Västerbottens läns landsting (VLL). När avhandlingen belyser åren 1998 till 2004 blir det uppenbart att beslutet inte genomförts och att begreppet prioritering var mångtydigt.
Vidare beskrivs ett prioriteringsarbete som genomfördes i hela organisationen 2008, med syfte att skapa mer hälsonytta med givna resurser. Prioriteringsarbetet skedde i tre steg, och Socialstyrelsens modell för vertikal prioritering användes i arbetet. Först identifierade alla verksamhetschefer den lägst prioriterade tiondelen av verksamheten. Sen samlades de i tvärgrupper och kvalitetsgranskade underlaget tillsammans, enades om rankningen av alla åtgärder och identifierade den lägst prioriterade knappa hälften av det insända materialet. Därefter presenterades och diskuterades underlaget vid ett särskilt prioriteringsforum, där verksamhetsföreträdare, ledning och politiker deltog. Sedan vidtog den politiska beslutsprocessen. Resultatet blev ett beslut om omfördelning av 114 miljoner kronor på två år.
I stort uppfattade deltagarna processen som motiverad och adekvat samt omfördelningsbeslutet som genomförbart och etiskt försvarbart. De kritiserade aspekter av procedurerna och gav många förbättringsförslag. Till dem hörde att förlänga tidplanen och öka delaktigheten i processen för att välja det högprioriterade som skulle finansieras.
En av avhandlingens övergripande slutsatser är att hälso- och sjukvårdens system för styrning och ledning inte är förberedda för öppna prioriteringsprocesser, och behöver därför en grundlig översyn. Översynen motiveras även av andra skäl, som demokratiska krav på att offentlig verksamhet ska vara öppen för granskning.
Vidare dras slutsatsen att den omfattande prioriteringsprocessen i Västerbotten var lyckosam, eftersom den motsvarade de politiska direktiven; deltagarna var som helhet nöjda med procedurerna och uppfattade omfördelningsbeslutet som legitimt; samt att metoderna gav det avsedda resultatet.
Viktiga framgångsfaktorer bedöms vara långvariga förberedelser, brett och djupt deltagande, en önskan om förändring bland deltagarna, den horisontella prioriteringen som förbättrade kvaliteten, genomförbarheten och den upplevda trovärdigheten i kunskapsbasen, ett starkt processledarskap samt politiker som beslutsamt skyddade processen från opportunistiska störningar.
Fredag 22 oktober försvarar Susanne Waldau, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Creating organisational capacity for priority setting in health care. Using a bottom-up approach to implement a top-down policy decision (Svensk titel: Att skapa organisatoriska förutsättningar för prioritering i hälso- och sjukvården).
Disputationen äger rum klockan 13.oo i Bergasalen, Kvinna-barnhuset (hus 27), Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Finn Kamper Jörgensen, National Institute of Public Health, Köpenhamn.
Kontaktinformation
Susanne Waldau har bott 15 år vardera i Stockholm och Göteborg, och var journalist i Stockholmstrakten före flytten till Umeå 1985. Hon började bevakade Västerbottens läns landsting som journalist på Västerbottens-Kuriren 1988, anställdes i landstinget 1993 och har kombinerat arbete med universitetsstudier sen dess. Hon är doktorand vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet. Hon nås på:
telefon 090-785 72 14
mobil 070-398 83 34
e-post susanne.waldau@vll.se
Silverbibeln är trots namnet ingen fullständig bibel, utan en nedteckning av de fyra evangelierna, ett evangeliarium, på gotiskt språk. Översättningen från grekiska till gotiska gjordes på 300-talet av den gotiske biskopen Wulfila, som också konstruerade det gotiska alfabetet. Boken är skriven med guld- och framför allt silverbläck – därav namnet. Från början var den ett praktverk, förmodligen prytt med ädelstenar och ädla metaller, men inget av den utsmyckningen finns kvar i dag.
Digitaliseringen är på sätt och vis ett led i en gammal tradition. Allt sedan Wulfila översatte bibeln till gotiska på 300-talet har det funnits en strävan att sprida den gotiska bibeltexten. Wulfila hade själv den ambitionen, och för sin bibelöversättning sägs han ha konstruerat det gotiska alfabetet. Många hundra år senare när de flesta gotiska skrivna dokument förmultnat i historiens mylla, blev driften att ge ut varenda liten kvarvarande textrad ännu viktigare. Och eftersom Codex argenteus var det mest omfattande av de fortfarande existerande gotiska dokumenten, kom den att bli utgiven i många editioner genom århundradena. Bevekelsegrunderna för att ge ut texten har varit olika i olika tider: religiösa, chauvinistiska, språkvetenskapliga och andra.
Att digitalisera och publicera Codex argenteus och dess editioner är ett projekt som från början var avsett att underlätta för forskare och studenter inom språkvetenskap. Men också historiker, arkeologer och andra som intresserar sig för gotisk kultur kan dra nytta av projektet liksom var och en som är nyfiken på gotisk skrift och litteratur; turister och skolelever i ”Silverbibelrummet” i Uppsala så väl som den bildningstörstande allmänheten i stort.
Men varför är det då så intressant med gotiska?
– Gotiskan lär oss mycket om våra egna germanska språk i dag: svenska, tyska, engelska nederländska, isländska och många fler, eftersom det är ett mycket tidigt germanskt språk, ibland betraktas det till och med som det germanska urspråket, säger förste bibliotekarie Lars Munkhammar som är ansvarig för projektet.
– Med tjänsten Codex Argenteus Online kan människor världen över virtuellt bläddra i originalhandskriften och naturligtvis också i de tryckta editionerna. Handskriftens text är ofta svårtydd, och genom att jämföra textställen med olika tolkningar i de olika editionerna (vilket man nu kan göra enkelt på en och samma gång) kan man få stor hjälp i sin egen bedömning.
Bildvisningen på sajten bygger på enklare bilder, men hela materialet är noggrant fotograferat och finns lagrat i rejäla TIFF-filer i en av bibliotekets servrar, och kan beställas genom bibliotekets reprosektion. Nu är alltså projektet som började som ett samarbete mellan Tammerfors tekniska universitet, Islands universitet och Uppsala universitetsbibliotek, och möjliggjordes genom finansiering från Riksbankens Jubileumsfond färdigt.
Till Silverbiblen:
http://www.ub.uu.se/sv/Samlingar/Handskrifter/Silverbibeln/Codex-Argenteus-Online/#
Kontaktinformation
Förste bibliotekarie Lars Munkhammar
Uppsala universitetsbibliotek
Box 510
SE-751 20 Uppsala
Tel. +46 (0)18 – 471 39 30
Lars.Munkhammar@ub.uu.se
Många är kritiska mot dem som samlar hundratals så kallade vänner på Facebook. Ofta är majoriteten av ”vännerna” gamla skolkamrater, bekantas bekanta eller liknande. Relationer som i grunden är svaga. De kommentarer och uppdateringar av mer eller mindre banal karaktär som dyker upp på Facebook har också genererat en hel del spydiga inlägg, inte minst i media, på senare tid. Men i en rapport sammanställd av Håkan Selg ,doktorand vid institutionen för informationsteknologi på Uppsala universitet, framgår att kontakterna i själva verket utgör mycket användbara nätverk. Nätverk som upprätthålls just med hjälp av till synes meningslösa kommentarer och uppdateringar.
– Porträttet, kommentarerna och uppdateringarna gör att vi hela tiden påminns om ”vännernas” existens. Innehållet spelar inte så stor roll men effekten blir att vi upplever Facebook-vännerna som närmare jämfört med sådana bekanta som inte finns på Facebook, säger Håkan Selg.
Något som också lyfts fram i rapporten är hur dagens användande av sociala medier bryter en viktig trend i informationssamhället. Tidigare har företag och myndigheter varit först med att använda nya kanaler för kommunikation. Så var fallet med till exempel mobiltelefonen, e-posten och webbsidorna. Hushållen har följt efter. Med de sociala medierna utvecklas främst i den privata sfären. Det ger ett övertag för privatpersoner som sitter på kontaktnät och användarerfarenhet som företag och myndigheter vill åt.
Individen blir också genom användandet av sociala medier mindre beroende av större aktörer då man på egen hand genom nätverken kan få tips om jobb, bostäder eller som företagare få hjälp med praktiska problem och nyttiga kontakter. Det erbjuder dessutom en möjlighet för individer utan stora ekonomiska resurser att nå ut till många fler, publicera sig gratis och lägga grund för egna verksamheter.
– En realistisk effekt av sociala medier är att många kostnader för att driva verksamhet på sikt kommer att minska på. Det leder sannolikt till att många fler kommer att kunna starta egna företag framöver och att arbetslivet successivt kommer att förändras, säger Håkan Selg.
Projektledare och författare till rapporten är Håkan Selg, industridoktorand vid institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet och Nationellt IT-användarcentrum (NITA). Studien utgör en fristående fortsättning på en serie undersökningar om nya användarmönster på Internet och syftar till att identifiera effekter med strategisk betydelse för näringsliv och samhälle www.internetexplorers.se.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Håkan Selg, telefon 070-6300085, selg@nita.uu.se
– Resultaten är över förväntan! Jag vill påstå att det inte finns någon tidigare studie med liknande effekter på friska försökspersoner, säger Inger Björck, professor i livsmedelsrelaterad nutrition vid Lunds Tekniska Högskola och föreståndare för Antidiabetic Food Centre vid Lunds universitet.
I koststudien ingick 44 friska, överviktiga, personer i åldern 50 -75 år. Under fyra veckor fick de äta mat som antas dämpa kroppens låggradiga inflammation, ett tillstånd som i sin tur triggar metabolt syndrom och därmed fetma, typ 2-diabetes och hjärt- kärlsjukdomar.
Testkosten hade tydligt inslag av antioxidanter, lågt GI, d v s långsamma kolhydrater, fullkorn, probiotika, och viskösa kostfiber. Exempel på mat var fet fisk, sojaprotein, blåbär, mandel, kanel, vinäger och viss typ av fullkornsbröd. Några produkter i portföljkosten finns ännu inte i handeln utan togs fram specifikt för studien.
Läs ett längre pressmeddelande på Antidiabetic Food Centres hemsida www.ffsc.lu.se/afc : http://www.ffsc.lu.se/upload/LUPDF/Functional_Food_Science_Centre/swe_pm.pdf
För mer information, kontakta Inger Björck, professor i livsmedelsrelaterad nutrition vid Lunds Tekniska Högskola, 046-222 97 38, Inger.Bjorck@appliednutrition.lth.se
Resultaten presenteras vid ett öppet seminarium torsdagen den 14 oktober kl 13.30 – 15.00 i Hörsalen på Palaestra vid Universitetsplatsen i Lund. Under den tiden har Inger Björck inte möjlighet att svara i telefon / mail.
Högupplöst bild på Inger Björck finns i Lunds universitets bildbank, se http://bildweb.srv.lu.se/login/
De flesta har någon gång fått sina senreflexer testade: hos en frisk person leder ett slag på en sena prompt till en muskelsammandragning. De sinnesorgan i muskulaturen som ansvarar för denna reflex är extremt sträckkänsliga och kallas för ”muskelspolar”.
Dessa avlånga, millimeterstora strukturer utgör efter ögat och innerörat kroppens mest komplexa sinnesorgan. De försörjs av flera typer av nervtrådar. En del av dessa förmedlar information om sträckning tillbaka till hjärnan, medan andra aktiverar muskelspolarnas egna miniatyrmuskelfibrer som i sin tur styr spolarnas sträckkänslighet. Omfattningen av denna signaltrafik kan man föreställa sig om man betänker att majoriteten av snabbt ledande nervtrådar i en muskelnerv är på väg till eller från just muskelspolar.
Muskelspolar är kända sedan mer än 100 år och deras struktur, svarsegenskaper och kopplingar till hjärnan är väl kartlagda. Däremot är fortfarande åsikterna delade om deras exakta funktion och specifikt deras roll under aktiva rörelser.
Umeåforskaren Benoni Edin har nu tillsammans med sin doktorand Michael Dimitriou, numera postdoc vid Univ. of Cambridge, visat att muskelspolarnas signaler under aktiva rörelser faktiskt förutsäger musklernas framtida tillstånd. De har använt så kallad mikroneurografi för att med hjälp av 0,2 mm tjocka elektroder instuckna i nerver hos friska försökspersoner ”tjuvlyssna” på signaltrafiken i enskilda nervtrådar under pågående handrörelser.
Den förklaring som författarna ger till muskelspolarnas förmåga att göra förutsägelser är att spolarna inte bara signalerar musklernas nuvarande tillstånd, utan att deras känslighet styrs av hjärnan med hänsyn till hur musklerna kommer att aktiveras. Slutresultatet blir en förutsägelse om muskelns framtida tillstånd. Att kunna göra sådana förutsägelser betraktas av vissa forskare som en förutsättning för välkontrollerade snabba rörelser, givet våra förhållandevis långsamma muskler och nervsystem.
Förutsägelser av detta slag – forward sensory models – är ytterligt komplicerade genom att de måste ta hänsyn till både musklernas aktuella tillstånd och svarsegenskaper och hur de aktiveras. Forskare har därför hittills förmodat att denna typ av modell måste skapas på hög nivå i hjärnan, t.ex. i hjärnbarken eller i lillhjärnan. Fynden som nu rapporterats ger skäl att tro att dessa förutsägelser genialt nog skapas i själva musklerna med hjälp av muskelspolarna. Resultaten pekar dessutom på att man vid motorisk inlärning behöver lära sig att styra inte bara själva muskulaturen utan även muskelspolarna via de ”fusimotornerver” som styr deras sträckkänslighet.
Referens: Dimitriou and Edin: Human Muscle Spindles Act as Forward Sensory Models, Current Biology (2010), doi:10.1016/j.cub.2010.08.049.
Webblänk: http://dx.doi.org/doi:10.1016/j.cub.2010.08.049
Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna Benoni Edin på
090-786 54 98
benoni.edin@physiol.umu.se
Porträttbild:
http://www.umu.se/digitalAssets/52/52885_ben_562.jpg
