Nyhet Arkiv - Sida 992 av 1661

Varje år genomgår drygt 7 000 svenskar en öppen hjärtoperation, oftast en så kallad bypass-operation eller byte av en hjärtklaff. Det är ett stort ingrepp och under själva operationen stannas hjärtat och lungorna av med hjälp av en hjärt-lungmaskin som håller cirkulationen i gång.
-Men användandet av hjärt-lungmaskinen innebär negativa effekter på blodets levringsförmåga och kvarstår under de första timmarna efter operationen. Det finns därför en risk för blödning hos patienterna. Varför vissa patienter drabbas värre än andra, vet vi inte säkert men flera faktorer kan spela in, säger doktoranden och läkaren Martin Karlsson på Sahlgrenska akademin och författare till avhandlingen.

Fibrinogen är ett av blodets viktigaste koagulationsproteiner och i avhandlingen visas att mängden fibrinogen i blodet är viktigare än vad man tidigare trott för blodets förmåga att koagulera efter en hjärtoperation.
-Vi fann att mängden fibrinogen i blodet hos patienter som ska genomgå en bypass-operation har ett direkt samband med hur mycket patienten blöder efteråt och också samband med behovet av blodtransfusioner efter operationen. Patienter med lägre nivåer av fibrinogen i blodet innan operationen blöder i regel mer, även om de har nivåer som tidigare uppfattats som normala och tillräckliga, säger Martin Karlsson.

I en delstudie fick bypasspatienter med låga nivåer av eget fibrinogen i blodet förbehandling med fibrinogenkoncentrat före operationen. Hos dessa patienter minskade blödningar och transfusionsbehov under och efter operationen jämfört med en kontrollgrupp, utan några tecken på biverkningar.
–Liknande behandling har inte tidigare prövats på patienter och studien är en så kallad pilotstudie, med ett litet antal patienter. Därför är det för tidigt att dra några säkra slutsatser men resultaten är lovande och större studier har redan påbörjats, säger Martin Karlsson.

Hans förhoppning är att om resultatet från pilotstudien kan bekräftas så skulle fibrinogenkoncentrat kunna användas som ett förebyggande läkemedel för de patienter som ska genomgå ett kirurgiskt ingrepp och där det finns stor risk för blödningar. Det skulle innebära en ny behandlingsmöjlighet för det stora antal patienter som hjärtopereras varje år, men är också en möjlighet vid andra kirurgiska ingrepp.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin avdelningen för molekylär och klinisk medicin
Avhandlingens titel: Fibrinogen and bleeding in cardiac surgery: Clinical studies in coronary artery bypass patients

Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Martin Karlsson, Leg läkare och doktorand vid Sahlgrenska akademin, telefon 0709-51 26 18

Handledare
Anders Jeppsson, Professor vid Sahlgrenska akademin och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, telefon 0736-60 17 87, e:post anders.jeppsson@vgregion.se

– Att sambandet mellan kvinnomisshandel och barnmisshandel var så tydligt var en överraskning, säger Eva-Maria Annerbäck, psykoterapeut och doktorand i barn- och ungdomspsykiatri.

Studien som är den hittills största i Sverige om förekomsten av fysiskt våld mot barn publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica.

8 494 skolelever mellan 13 och 18 år gamla bosatta i Sörmlands län svarade på en omfattande enkät om sina personliga erfarenheter. Länet med 267 500 invånare (2008) är jämförbart med Sverige som helhet när det gäller sociala förhållanden och befolkningens sammansättning.

Resultaten visar att 15 procent av barnen, ett av sju, hade utsatts för våld av föräldrar eller vårdnadshavare. Förövaren var för det mesta en biologisk förälder, lika ofta en man som en kvinna. Men i de familjer där våld förekom även mellan de vuxna var det oftare en man – pappan eller mammans partner – som slagit barnen vid upprepade tillfällen.

Barnen fick också svara på frågor om familjeförhållanden som är kända som riskfaktorer för våld. Det visade sig att barn som misshandlats upprepade gånger kom från miljöer med flera riskfaktorer. De vars föräldrar var arbetslösa eller sjukskrivna var extra utsatta liksom de som led av en kronisk sjukdom eller vars föräldrar var födda utomlands.

– Denna studie i likhet med annan forskning på området visar att det ofta är barn från ekonomiskt utsatta familjer som drabbas av våld och pekar därigenom på vad ”barnfattigdom” kan leda till, säger Eva-Maria Annerbäck.

Trots att det sedan drygt 30 år är straffbart att slå barn – Sverige var först i världen med en sådan lag – är det få fall som dras inför rätta. Bara 7 procent av de drabbade barnen i studien hade berättat om misshandeln för någon myndighetsperson. 3 procent hade vänt sig till BRIS eller någon annan ideell organisation.

Men även om ett fall blir polisanmält leder det sällan till åtal. Enligt en studie i Linköping som Eva-Maria Annerbäck publicerade 2007 ledde endast 13 procent av anmälningarna till åtal och fällande dom.

– Det är en utmaning att utveckla metoder för bedömning och ingripande av rättsväsende, socialtjänst och sjukvård som direkt riktar in sig på våldet och dess bakomliggande orsaker. Jag hoppas att vår studie får inflytande över utformningen av sådana insatser, säger Eva-Maria Annerbäck.

Artikel: Prevalence and characteristics of child physical abuse in Sweden – findings from a population-based youth survey av E-M Annerbäck, G Wingren, CG Svedin och PA Gustafsson, Acta Paediatrica online mars 2010.

Kontaktinformation
Kontakt:
Eva-Maria Annerbäck, 0708-971132, eva-maria.annerback@allt2.se

I samband med lastning och transport av slaktkycklingar i Sverige dör mellan 0,04 – 0,29 procent i mekaniskt ventilerade bilar . Det är, i ett internationellt perspektiv, ett mycket lågt antal och som dessutom sänkts under senare år.

Det går dock att göra förändringar som kan sänka dödligheten, enligt den forskning som nu presenteras av forskningsassistent Annika Kulle och professor Krister Sällvik på Lantbrukets lantbruksteknik vid SLU i Alnarp.

Forskningen beskrivs i ett nytt faktablad från LTJ-fakulteten Förbättring av djurskydd och välfärd vid lastning av slaktkyckling – Kartläggning och förslag till förbättringar -”Chickload”.

Forskarna menar att det finns variationer på grund av årstid, uppfödare, djurvikt, stallklimatt med mera, som påverkar och att det går att göra förändringar som kan sänka dödligheten. I ett tidigare projekt framkom att det fanns skillnader i transportdödlighet mellan gårdar.

För att förklara skillnader i transportdödlighet jämfördes gårdar med låg dödlighet (0,085 procent) och gårdar med högre dödlighet (0,187 procent). En rad olika data från stallarna registrerades, som stallklimat, ventilation, och fukthalt i ströbädd samt fothälsa hos kycklingarna.

– Vi har inte kunna hitta några faktorer i djurstallens klimat som förklarar skillnader i transportdödlighet. Däremot ger en låg fukthalt i ströbädden, lägre än 37 procent, en bra fothälsa, säger Annika Kulle.

För gårdar med låg transportdödlighet, kunde det konstateras att fukthalten i ströbädden på dessa gårdar var högre än på gårdar med högre transportdödlighet. Denna skillnad var dock ej statistiskt säker.

Gårdarna med låg transportdödlighet har även haft en lägre slaktvikt och en lite lägre beläggning än gårdarna med en högre transportdödlighet.

Skillnaderna i tranportdödlighet dokumenterades under flera år innan det aktuella projektet genomfördes, och skillnaderna kvarstod även under projektet.

– De hypoteser som vi satt upp som möjligt skulle medföra en lägre transportdödlighet har fått förkastats. I flera fall har effekten varit den motsatta, det vill säga att gårdarna med högre transportdödlighet haft bättre värden på stallklimat än gårdarna med lägre transportdödlighet, säger Annika Kulle.

– Många gårdar bör dock kontrollera ventilationen och få klimatregleringen att fungera ändamålsenligt och erhålla den avsedda kapaciteten hos fläktarna. Endast 50 procent av gårdarna hade rekommenderad kapacitet.

Ny publikation: Förbättring av djurskydd och välfärd vid lastning av slaktkyckling – Kartläggning och förslag till förbättringar -”Chickload” av Annika Kulle och Krister Sällvik LTJ-fakultetens faktablad, Fakta från Partnerskap Alnarp, 2009:14

http://pub-epsilon.slu.se:8080/1450/01/AK_LBT_rapport_2009_slutligversion__epsilon.pdf

LBT, Lantbrukets byggnadsteknik, forskar och undervisar om husdjuren och landsbygdens byggnader, där biologi möter teknik.

Kontaktinformation
Annika Kulle, forskningsassistent vid LBT, SLU i Alnarp 040 41 50 87 annika.kulle@ltj.slu.se Krister Sällvik, professor emeritus vid LBT, SLU i Alnarp 070 343 1791 krister.sallvik@ltj.slu.se
För mer information hänvisas till Anders Herlin 040-415219

I avhandlingen undersöktes 60 barn i varierande åldrar, varav en grupp med barn som har språkstörning, exempelvis barn med långsam språkutveckling, som har svårt att utrycka sig eller har ett bristande ordförråd. I den andra gruppen ingick barn som har epilepsi och den tredje gruppen bestod av barn som har språkstörning med epileptisk aktivitet i hjärnan, ibland utan epileptiska anfall. Studien genomfördes i samarbete mellan logoped, barnneurolog och neuropsykolog på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.

– Vi granskade tidigare undersökningar som var gjorda på barn med kvarstående tal- och språksvårigheter vid skolstart och där kunde vi se att barnen även hade andra bakomliggande svårigheter, säger Gunilla Rejnö-Habte Selassie, logoped och forskare på sektionen för klinisk neurovetenskap.

I studien framkom att epilepsi och någon form av epileptisk hjärnaktivitet var vanligare hos dessa barn i jämförelse med barn i allmänhet. Forskarna ville då undersöka om den epileptiska hjärnaktiviteten var orsaken till barnens språkstörning eller om de andra faktorerna påverkade deras språkutveckling.

– Därför studerade vi också tal- och språkförmåga hos förskolebarn med olika former av epilepsi.

Vi fann att dessa barn hade vissa språkproblem. De hade svårt att uttrycka sig men hade en god språkförståelse, säger Gunilla Rejnö-Habte Selassie.
De största svårigheterna fanns hos barnen med epileptisk hjärnaktivitet i de områden i vänster hjärnhalva som styr vår språkförmåga.

Nästa steg var att undersöka barn som både hade tal- och språksvårigheter och epileptisk hjärnaktivitet i sömnen.

– Vi fann att över hälften av barnen i skolåldern och i ung vuxen ålder fortfarande hade språkliga svårigheter av olika grad, men några hade normalt språk. Ingen skillnad fanns mellan barnen med långsam språkutveckling och de som tappat språket helt, säger Gunilla Rejnö-Habte Selassie.

Hon drar slutsatsen att fler barn med språkstörning bör undersökas med EEG för att få en förklaring till de bakomliggande mekanismerna, och så att rätt vård och behandling kan ges. Gunilla Rejnö-Habte Selassie konstaterar att i vissa fall kan även medicinsk behandling övervägas för att bryta den epileptiska aktiviteten i hjärnan och på så sätt mildra effekterna på barnens språkutveckling.
– Förhoppningsvis kan våra forskningsresultat leda till ett nytt sätt att se på olika diagnoser med språkstörning och epileptisk hjärnaktivitet. Framför allt behövs en helt ny diagnos för barn med långsam språkutveckling och epileptisk hjärnaktivitet.

FAKTA EPILEPSI
Epilepsi yttrar sig i anfall med eller utan påverkan av medvetandet och med eller utan samtidiga kramper. Anfallen beror på övergående störningar i hjärnans elektriska nervimpulser som kan registreras med ett elektroencefalogram, EEG. Omkring en halv procent av alla barn uppskattas ha en tendens att få upprepade epileptiska anfall. Orsaker till epilepsi kan vara tillfälliga eller permanenta skador i hjärnan, men orsaken kan inte alltid fastställas. Det finns läkemedel som lindrar symtomen.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för klinisk neurovetenskap, enheten för logopedi.

Avhandlingens titel: Speech and language dysfunction in childhood epilepsy and epileptiform EEG activity.

Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Gunilla Rejnö-Habte Selassie, leg. logoped, PhD, telefon 031-786 68 89, mobil: 073-646 58 85, e-post: gunilla.rejno-habte-selassie@vgregion.se

Handledare:
Universitetslektor Margareta Jennische, telefon: 018-471 47 47
Docent Mårten Kyllerman, telefon: 031-343 47 24, e:post, marten.kyllerman@pediat.gu.se
Docent Lena Hartelius, telefon: 031- 786 68 84 e:post, Lena.Hartelius@neuro.gu.se

– Skogsodling med förädlade plantor ger en mer snabbväxande skog och kortare omloppstid samtidigt som effekterna på natur och miljö blir små, säger Bo Karlsson, Skogforsk, som lett utredningen.

Att vi inte använder mer förädlade plantor beror inte på inställningen. De intervjuer och enkäter som gjorts visar att förädlingen har ett starkt stöd i skogbruket. Efterfrågan på förädlade plantor ökar och det finns en stor tilltro till förädlingens effekter på trädens produktionsförmåga.
– Orsaken är att det saknas förädlat frö. Mest akut brist är det på granfröfronten. I åtta av nio fröförsörjningszoner finns för närvarande underskott på förädlat granfrö. På sikt är läget något bättre men långt ifrån tillfredsställande, säger han.

För att försöka komma till rätta med problemet föreslår utredningen ett antal åtgärder.
– Det handlar bland annat om att intensifiera skötseln av befintliga plantager, bekämpa frö- och kottförstörande insekter och att importera förädlat material från Östeuropa, säger Bo Karlsson.

Utredningen har också tittat på kunskapsläget, som visar att det saknas kunskap och information inom flera områden som berör förädlat material.
– För att öka kunskapen behöver vi bland annat bli bättre på att kommunicera det vi i dag redan vet och också kunna visa effekten av att använda förädlat material, både i demonstrationsförsök och i praktiska odlingstester i fält, säger han.

Fakta
* Skogforsk har på uppdrag av regeringen, genom Formas, kartlagt tillgången på förädlat skogsodlingsmaterial och utarbetat underlag för vilket föryngringsmaterial som ska rekommenderas på olika marker.
* Utredningen visade på en akut brist på förädlat granfrö och utmynnade i ett antal förslag till åtgärder för att avhjälpa fröbristen.
* Inställningen till användande av förädlade plantor är i överlag positiv.
* Det finns ett behov av ökad kunskap inom miljöeffekter och effekter på genetisk variation i de nya förädlade skogarna men också om förädlingens möjligheter.

Kontaktinformation
Kontakt
Bo Karlsson, Skogforsk. Tel: 0418-47 13 05, 070-540 88 09
Anna Franck, pressansvarig Skogforsk. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88

Även om samma gärning eller händelse som har varit föremål för prövning i brottmål kan aktualiseras i vårdnads- och LVU-mål rör det sig om två skilda syften och två skilda beviskrav. Frågan i ett vårdnads- eller LVU-mål är inte om den tilltalade gjort sig skyldig till ett brott utan om det föreligger en riskfaktor i barnets miljö. Beviskravet knutet till riskfaktorn är högt ställt men ligger inte på samma nivå som i brottmål. Det är dessutom inte tillräckligt att en riskfaktor bevisas. Den slutliga frågan i en riskbedömning i vårdnads- och LVU-mål är istället om den aktuella riskfaktorn är tillräckligt allvarlig för att begränsa kontakten mellan ett barn och en förälder. Det medför att en nedlagd förundersökning eller fällande dom inte är det som är avgörande i en riskbedömning. Även om en gärning inte kan bevisas i ett brottmål kan den ha ett bevisvärde i ett LVU- eller vårdnadsmål.

Utgångspunkten i svensk lagstiftning är att barn mår bäst av att ha en nära kontakt med båda sina föräldrar. Samtidigt har barn rätt till skydd från utsatthet och övergrepp. Domstolens och de sociala myndigheternas uppgift är att bedöma när risken för utsatthet och övergrepp är så stor att den väger tyngre än barnets rätt till sina föräldrar.

I avhandlingen görs en genomgång av diskussionen inom den beteendevetenskapliga forskningen kring barn och riskbedömning. Slutsatsen blir att en förutsättning för en bra riskbedömning är att beslutsfattaren har tillgång till rätt (sakkunnig)kompetens samt relevant och fullgod information. Även sett ur ett rättsligt perspektiv är kravet på beslutsunderlaget högt ställt i dessa mål. Förutsättningarna att nå upp till det högt ställda kravet på ett fullgott beslutsunderlag är dock begränsade.

Socialnämnden har mycket större befogenheter att inhämta information i LVU-utredningar än vårdnadsutredningar. Skillnaden beror bland annat på att en LVU-utredning betraktas som myndighetsutövning. Anna Kaldal konstaterar att det i båda fallen rör sig om ingripande beslut i barns och föräldrars liv och att socialnämnden har att ta ställning till samma typ och nivå av risk i båda fallen, trots att ordalydelsen i lagen om vårdnads- och umgängesmål antyder en lägre risk (”risk för att fara illa”) än i LVU (”påtaglig risk för fara”). Hon anser därför att socialnämnden bör ha samma utredningsbefogenheter i båda fallen för att kunna ge ett så bra beslutsunderlag som möjligt.

I LVU- och vårdnadsmål nöjer man sig vanligtvis med att barnets berättelse presenteras för domstolen i form av en skriftlig sammanfattning. Det räcker inte för att kunna göra en tillräckligt god riskbedömning enligt Anna Kaldal. Därför bör samma krav på metod, dokumentation och presentation gälla i LVU- och vårdnadsmål som i brottmål. I brottmål
tas barnets berättelse upp på video i en barnanpassad miljö av en person med särskild kompetens, för att sedan återges för rätten vid huvudförhandlingen. Vidare menar Anna Kaldal att de utredande myndigheterna i LVU- och vårdnadsmål borde få samma befogenhet som i brottmål att samtala med barnet utan vårdnadshavarens samtycke

– Ibland kan det vara motiverat att utsätta barnet för en betungande rättsprocess om det skyddar barnet från framtida övergrepp, säger Anna Kaldal.

Gällande rätt bygger på att det antingen föreligger risk eller inte. Om risk föreligger ska barnet skiljas från vårdnadshavaren. Nästan risk blir därför lika med ingen risk i lagens bemärkelse. Anna Kaldal pekar på att det i vissa situationer kan vara motiverat med ett mindre omfattande tvångsingripande från myndigheterna, till exempel påtvingade hembesök, för att barnet ska få ett tillräckligt skydd. Hon efterfrågar därför en reglering som innefattar varierande grader av rättsliga risknivåer.

Disputationen sker den 9 april 2010 klockan 10.00 i sal G, Arrheniuslaboratorierna, Stockholms universitet. Opponent är Hans Ekdal. Jur dr vid Juridiska fakulteten, Uppsala universitet.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Anna Kaldal, Juridicum. Stockholms universitet, e-post anna.kaldal@juridicum.su.se, tfn 073-593 19 25.

Bild på Anna Kaldal: http://www.juridicum.su.se/jurweb/anna_kaldal.jpg Foto: Kultur & media, Lund.

Avhandlingens titel: Parallella processer – En rättsvetenskaplig studie av riskbedömningar i vårdnads- och LVU-mål. Avhandlingen kan beställas från Jure Förlag. Du kan även kontakta Juridicums pressansvarige Staffan Westerlund, e-post staffan.westerlund@juridicum.su.se, tfn 08-16 12 82, 073-784 5031.

– Därför tycker jag det är för tidigt att införa en allmän folatberikning av livsmedel, säger näringsforskaren Ulrika Ericson från Lunds universitet. Hon tycker inte heller att man bör äta multivitaminer och andra kosttillskott med folsyra (den syntetiska formen av folat) utan speciella skäl.

– Det är bättre att äta en kost med mycket frukt, grönsaker, baljväxter och fullkornsprodukter. Då får man i sig lagom mängder av både folat, andra vitaminer och kostfibrer.

Ulrika Ericson har i sin doktorsavhandling utgått från den stora studien Malmö Kost Cancer från 1990-talet, som samlade in information och blodprover från över 17 000 kvinnor. Vid slutet av 2004 hade drygt 500 av dessa kvinnor insjuknat i bröstcancer. Folatnivåer, genuppsättningar och matvanor hos bröstcancerpatienterna har sedan jämförts med motsvarande data från de friska kvinnorna.

De kvinnor vars intag av folat motsvarade den svenska rekommendationen hade bara hälften så stor risk att få bröstcancer jämfört med dem som hade lägst intag av folat. Det var det övergripande fyndet, som alltså visar att folat generellt sett skyddar mot bröstcancer. Men samtidigt ökade bröstcancerrisken i takt med folatnivåerna för en viss undergrupp bland kvinnorna – de som ärvt en viss variant av ett enzym som påverkar hur folat används i kroppen. Den tiondel av kvinnorna som ärvt denna variant från båda sina föräldrar hade högst risk för bröstcancer, särskilt om de också åt vitamintabletter med folsyra.

– Man vet ju inte vilken genetisk variant av detta enzym som man själv har. Därför tycker jag att man ska ta kosttillskott bara om det är särskilt motiverat, och inte bara ”för att det nog är bra”, menar Ulrika Ericson.

Särskilt motiverat kan ett folsyratillskott vara för två grupper, tycker hon. Det är personer som har en viss typ av blodbrist och låga folatnivåer, samt kvinnor som vill bli gravida (folat minskar nämligen risken för ryggmärgsbråck hos nyfödda). Alla andra bör för säkerhets skull avhålla sig från vitamintabletter med folat, så länge man vet så pass lite om hur kopplingen mellan folat och olika cancersjukdomar ser ut. Obligatorisk folatberikning av livsmedel, som diskuterats i många länder inklusive Sverige, ser Ulrika Ericson också som olämplig i nuvarande läge.

Kontaktinformation
Avhandlingen heter ”Folate – associations with breast cancer depending on intake, metabolism, genetic variation and estrogen receptor status” och läggs fram den 10 april. Ulrika Ericson nås på tel 040-39 13 24 och ulrika.ericson@med.lu.se.

Vargforskaren Per Ahlqvist och helikopterpiloten Ulf Grinde inbjöds till nationalparken Mercantour i franska alperna för att fånga in varg. Den metod som används av forskarna inom forskningsprojektet Skandulv för att fånga in vargar är unikt för Europa. Med hjälp av ett team på marken lokaliseras vargspår i snön. Därefter följer ett helikopterteam bestående av pilot, skytt och spårare vargspåren, lokaliserar vargen och skjuter den med bedövningspil. Om skottet träffar kan man sedan sätta GPS-halsband på djuret.

Metoden har visat sig vara framgångsrik i Mercantours karga alpina terräng. SLU-forskarna lyckades bedöva en alfahona i en av flockarna på 2 500 meters höjd. Djuret vägde 33 kg och hela proceduren var lyckad.

Märkningen innebär ett stort framsteg för forskningsprogrammet Predators – Prey Rovdjur och byte som koordineras av den franska vilt- och jaktvårdsmyndigheten Office National de la Chasse et de la Faune Sauvage i samarbete med forskningscentret Centre National de Recherches Scientifiques, det regionala jägarförbundet och nationalparken Mercantour. Forskningsprogrammets syfte är att ge nya lärdomar om vargstammens påverkan på populationerna av bytesdjur. Tidigare försök att fånga in och märka vargar har varit förknippade med svårigheter men Grimsös nya metod har visat sig vara lyckad. Det här är också första gången jaktmetoden används i Europa söder om Norden. De kommande veckorna kommer teamet från Grimsö att använda samma metod i Finland. Sedan 1998 har vargforskarna vid Grimsö med framgång märkt mer än 150 vargar på detta sätt.

Grimsö viltforskningsstation ingår i institutionen för ekologi vid SLU och forskar bland annat kring rovdjur, bytesdjur och deras interaktion med människor och ekosystem.

Kontaktinformation
Guillaume.Chapron@ekol.slu.se tel +46-(0)581 697313

Proteinets uppgift är att starta uppbyggnaden av glykogen som utgör musklecellernas kolhydratförråd. Glykogeninet startar själva processen genom att bygga upp en kort kedja av cirka tio sockermolekyler, som sedan kan byggas vidare med hjälp av andra enzymer till glykogen. Vid kraftigt muskelarbete används sockermolekylerna i glykogen till att skapa energi.
– Sjukdomen karaktäriseras av en oförmåga att bilda startkedjan av sockermolekyler och det leder till brist på glykogen och energikris i muskelcellerna som kan medföra hjärtstopp, säger forskningsledaren Anders Oldfors, professor på Sahlgrenska akademin och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Dessutom framgår det ur studien hur muskelceller som utsätts för en medfödd svår defekt kan ställa om och finna alternativa vägar att tillgodose energitillförseln i muskelcellerna, även om det inte räcker till i alla lägen.
– Vi hoppas att vår fortsatta forskning på området ska ge svar på hur förändringen i glykogeninet orsakar oförmågan att starta upplagringen av kolhydrater i muskelcellerna, säger Anders Oldfors.

För sjukvården betyder upptäckten av sjukdomen att den ska övervägas som diagnos vid utredning av hjärtbesvär. För patienterna innebär en korrekt diagnos att det finns förebyggande behandling även om det idag inte finns något botemedel i sikte. Eftersom orsaken till sjukdomen är en genetisk defekt så kan patienterna förhoppningsvis i framtiden få en skräddarsydd behandling mot den genetiska förändringen, så kallad genterapi.
– Men i dagsläget vet vi inte hur vanlig störningen är, men det får framtiden utvisa nu när det finns möjlighet att ställa korrekt diagnos, säger Anders Oldfors.

FAKTA HJÄRTSTOPP
Hjärtstopp inträffar när blodet plötsligt slutar att pumpa ut från hjärtat. Det leder till medvetslöshet och andningen upphör på grund av bristande blodtillförsel. Det är en av de vanligaste dödsorsakerna och svarar för cirka 11 till 18 procent av alla dödsfall i Sverige. Många äldre drabbas och då är anledningen ofta hjärtinfarkt. Hjärtstopp är mycket sällsynt hos unga människor och orsakas vanligen av någon form av ärftlig hjärtmuskelsjukdom. Hjärt-lungräddning och defibrillering kan rädda patienter med hjärtstopp. Som förebyggande behandling ges läkemedel och en inopererad defibrillator kan användas som skydd mot hjärtstopp. Enligt Svenska rådet för hjärt- lungräddning räddas årligen cirka 300 till 400 människor till livet efter hjärtstopp utanför sjukhus och grovt uppskattat räddas mellan 1 000 och 1 500 människor till livet efter hjärtstopp på sjukhus.

New England Journal of Medicine (2010) Vol 362 nr 13 sid 1203-1210

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Professor Anders Oldfors, avdelningen för patologi vid institutionen för biomedicin, telefon 031- 342 20 84, 0707-33 81 16, e post: anders.oldfors@gu.se
Docent Ali-Reza Moslemi, avdelningen för patologi vid institutionen för biomedicin, telefon 031- 342 23 43 e post: ali-reza.moslemi@pathology.gu.se
Docent Christopher Lindberg, sektionen för klinisk neurovetenskap och rehabilitering och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, telefon 031- 342 90 31, e-post: christopher.lindberg@vgregion.se
Docent Bert Andersson, avdelningen för klinisk och molekylär medicin och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset telefon 031-342 75 37, e post: Bert.Andersson@wlab.gu.se
Tidskrift: New England Journal of Medicine
Artikelns titel: Glycogenin-1 Deficiency and Inactivated Priming of Glycogen Synthesis
Författare: Ali-Reza Moslemi, Christopher Lindberg, Johanna Nilsson, Homa Tajsharghi, Bert Andersson och Anders Oldfors

– Tidigare studier har visat att kolnanorör skulle kunna användas för att föra in läkemedel eller andra substanser i kroppens celler. Begränsningen har varit att man inte har vetat hur man ska kontrollera nedbrytningen av kolnanorören, som ju kan ge upphov till oönskad toxicitet och vävnadsskada. Vår studie visar nu på en möjlig väg att biologiskt bryta ner kolnanorör till ofarliga beståndsdelar, säger docent Bengt Fadeel, en av forskarna bakom studien.

Kolnanorör är ett material bestående av ett enda skikt av kolatomer ihoprullade till ett rör, med en diameter på ett par nanometer (1 nanometer = 1 miljarddels meter) och en längd som kan variera från ett tiotal nanometer upp till flera mikrometer. Kolnanorör är både lättare och starkare än stål och har mycket speciella värmeledande och elektriska egenskaper. De framställs idag i stor skala främst för olika tekniska tillämpningar, men förekommer även i vissa konsumentprodukter.

Kolnanorör har tidigare betraktats som biopersistenta, det vill säga att de inte bryts ner i kroppens vävnader eller i naturen. Forskning på senare år har påvisat kraftig inflammation hos försöksdjur som exponerats för kolnanorör via luften eller injektion i bukhålan. Den inflammation och bindvävsomvandling (fibros) som uppträder vid exponeringen leder till nedsatt lungfunktion och kan även vara kopplad till utveckling av cancer. För något år sedan kom exempelvis larmrapporter med anledning av en studie som visade att kolnanorör har stora likheter med asbestfibrer, som just är biopersistenta och som kan ge upphov till lungcancer (mesoteliom) hos människor lång tid efter exponering.

Den aktuella studien utgör därmed ett genombrott inom nanoteknologin respektive nanotoxikologi (toxikologi = läran om giftiga ämnen) eftersom den tydligt visar att det kroppsegna enzymet MPO kan bryta ner kolnanorör. Detta enzym uttrycks i vissa typer av vita blodkroppar, så kallade neutrofiler, och behövs för att neutrofilerna ska kunna oskadliggöra bakterier. Men forskarna har nu alltså funnit att enzymet även ger sig på kolnanorör och bryter ner dessa till vanligt vatten och koldioxid. Dessutom visade forskarna att kolnanorör som har brutits ned av MPO inte längre ger upphov till inflammation hos möss.

– Det här betyder att det kan finnas ett sätt att oskadliggöra kolnanorör exempelvis vid en olycka på arbetsplatser där kolnanorör framställs. Men fynden har också relevans för framtida användning av kolnanorör vid medicinsk behandling, säger Bengt Fadeel, säger Bengt Fadeel.

Studien har letts av forskare vid Karolinska Institutet, University of Pittsburgh och National Institute for Occupational Safety and Health (NIOSH), USA och finansieras bland annat genom anslag från amerikanska National Institutes of Health (NIH) och EUs Sjunde ramprogram. Arbetet har skett inom ramen för projektet NANOMMUNE, som koordineras av docent Bengt Fadeel vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, och som omfattar totalt 13 forskargrupper i Europa och USA.

Publikation: “Carbon nanotubes degraded by neutrophil myeloperoxidase induce less pulmonary inflammation”, Valerian E. Kagan, Nagarjun V. Konduru, Weihong Feng, Brett L. Allen, Jennifer Conroy, Yuri Volkov, Irina I. Vlasova, Natalia A. Belikova, Naveena Yanamala, Alexander Kapralov, Yulia Y. Tyurina, Jingwen Shi, Elena R. Kisin, Ashley R. Murray, Jonathan Franks, Donna Stolz, Pingping Gou, Judith Klein-Seetharaman, Bengt Fadeel, Alexander Star, Anna Shvedova, Nature Nanotechnology, in press, 4 April 2010, DOI: 10.1038/NNANO.2010.44.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:

Docent Bengt Fadeel
Tel: 08-524 877 37 eller 070-8860730
E-post: Bengt.Fadeel@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.

BILD: Bengt Fadeel, foto av Ulf Sirborn

– Våra resultat ger starkt stöd för teorier som säger att det implicita, alltså icke-medvetna, inlärningssystemet i hjärnan är enklare och evolutionärt äldre, säger docent Fredrik Ullén, verksam vid Karolinska Institutet och Stockholm Brain Institute.

Många färdigheter vi använder till vardags, som att knäppa en skjorta eller spela ett instrument, består av sekvenser av enskilda rörelser som måste utföras i rätt ordning. Man vet sedan tidigare att det finns två inlärnings system för att lära sig sådana rörelsemönster. Med det implicita systemet lär vi oss utan att vara medvetna om vad som pågår och utan att vi avsiktligt tränar, exempelvis när vi bara upprepar en rörelse. Det explicita systemet, däremot, används när vi tränar avsiktligt och är medvetna om vad vi lär oss.

En struktur i hjärnan som är inblandad i bland annat just inlärning och kontroll av våra rörelser är de basala ganglierna, som ligger i hjärnans djupare delar. Dopamin, en signalsubstans som används när nervceller kommunicerar med varandra, är viktig för inlärning och plasticitet i de basala ganglierna.

I den aktuella studien, som publiceras i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS, har forskarna undersökt både implicit och explicit inlärning av rörelsesekvenser i förhållande till mängden receptorer för dopamin – så kallade D2-receptorer – i de basala ganglierna. Forskarna fann då ett samband mellan tätheten på D2-receptorer och både implicit och explicit inlärning. Men de såg också att det i de evolutionärt äldsta delarna av basala ganglierna, det så kallade limbiska striatum, enbart fanns en relation till implicit inlärning.

– Med andra ord har vi sannolikt vissa grundläggande inlärningssystem gemensamt inte bara med råttor, möss och andra däggdjur utan också med de mest primitiva ryggradsdjuren, som även de har ett limbiskt striatum, säger Fredrik Ullén.

I förlängningen kan en ökad förståelse för hur dessa inlärningssystem fungerar vara till nytta för nya behandlingar av sjukdomar som Parkinson och Huntington, där man har störningar i de basala gangliernas funktion och nedsatt motorik.

Publikation: “Dopamine D2 receptor density in the limbic striatum is related to implicit but not explicit movement sequence learning”, Anke Karabanov, Simon Cervenka, Örjan de Manzano, Hans Forssberg, Lars Farde & Fredrik Ullén, PNAS, online early edition 5 – 9 April 2010.

Kontaktinformation
För ytterligare frågor, kontakta:

Docent Fredrik Ullén
Tel: 08-517 773 55 eller 0707-43 08 58
E-post: Fredrik.Ullen@ki.se

Doktorand Anke Karabanov
Tel: +1 301 443 3473 (nummer i USA)
E-post: karabanova@ninds.nih.gov

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se

– Min studie visar på många erfarenheter av dans när kön inte spelar någon roll, säger Anna Lindqvist. Men den visar också att dans i skolan kan innebära ett könsstereotypt förhållningssätt.

Sedan år 2005 pågår en nationell satsning för att utveckla dansen i skolan, och i dag har ett hundratal kommuner valt att satsa på dans i förskolor och skolor. Anna Lindqvist fokuserar i sin doktorsavhandling i pedagogiskt arbete på danslärarnas erfarenheter av och uppfattningar om dansundervisning i skolan. Lärarna i studien upplever att flickor är mer positivt inställda till dans än pojkar, att de tydligt försöker efterlikna danslärarens rörelser och lever sig in i lugna, lyriska övningar.

– Här finns en koppling till dans som ett feminint kodat ämne, homofobiska föreställningar och uppdelningen mellan maskulina och feminina rörelser, säger Anna Lindqvist.

Vad gäller idérikedom i improvisationsövningar, det vill säga det egna skapandet, menar en majoritet av danslärarna i studien att det inte är någon skillnad mellan pojkar och flickor. Nästan samtliga danslärare anser också att de arbetar med samma typ av rörelser för pojkar och flickor, men samtidigt uppfattar de kön och genus på olika sätt. En del danslärare beskriver pojkar och flickor som två homogena, motsatta grupper, medan andra förstår flickor och pojkar som individer med olika personligheter.

Avhandlingen visar också att det finns en samsyn bland danslärarna om vad dansundervisning i skolan är. Man anser att dansen har en existentiell dimension. Dans är inte ”bara” rörelse utan något mer, att lära känna sig själv och att hitta det personliga uttrycket. Danslärarna betonar också gemenskap och samarbete och öppnar upp för integration med andra skolämnen.

—————-

Anna Lindqvist, institutionen för estetiska ämnen, försvarar fredagen den 9 april sin doktorsavhandling med titeln Dans i skolan. Om genus, kropp och uttryck. Disputationen kommer att äga rum kl. 13.00 i Hörsal G, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Bengt Olsson, Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet.
Avhandlingen är e-publicerad:
http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:303675

Anna Lindqvist är uppvuxen i Boliden och gick som barn i Bolidens barnbalett. Hon har tidigare arbetat som förskollärare, danslärare och grundskollärare, och är sedan 2003 verksam vid Umeå universitet, institutionen för estetiska ämnen inom området dans och rörelse. Anna Lindqvist arbetar även som sjukhusclown.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna
Anna Lindqvist
Tel: 070-321 59 12
E-post: anna.lindqvist@estet.umu.se

Den nu presenterade avhandlingen av förlossningsläkaren Caetano Pereira från Mocambique är den första i världen som vetenskapligt granskat utfallet av avancerad kirurgi utförd av ”icke-läkare” (non-physician clinicians). I en av studierna, som utförts i Mocambique, har utfallet av över 2000 kejsarsnitt granskats, varav hälften gjordes av snabbutbildade icke-läkare och hälften av läkare med formell utbildning. Resultatet visar att mammorna och barnen i båda grupperna klarade sig lika bra, det vill säga hade lika få komplikationer och överlevde i lika stor utsträckning efter förlossningen.

I Mocambique och Tanzania utförs redan idag cirka 90 procent av alla kejsarsnitt på sjukhusen ute på landsbygden (distriktssjukhus) av denna typ av hälsoarbetare som saknar formell läkarutbildning. De har cirka 3 års grundläggande utbildning motsvarande sjuksköterskor och I genomsnitt drygt 7 års praktiskt arbetserfarenhet, ofta inom kirurgi. Caetano Pereiras avhandling visar att ”icke-läkarna” med stor framgång utför ett mycket kvalificerat kirurgiskt arbete.

Ett stort problem i många låginkomstländer är att de få formellt utbildade läkare som finns sällan stannar kvar på sjukhus i småstäder och på landsbygden. I avhandlingen presenteras siffror som visar att närmare 90 procent av icke-läkarna som ingick i studierna var kvar på distriktssjukhusen i Mocambique sju år efter att de startat sitt arbete där, medan samtliga formellt utbildade läkare lämnat distriktssjukvården. Beräknat på ett helt yrkesliv (30 år) var de snabbutbildade hälsoarbetarna tre gånger mer kostnadseffektiva än läkarna.

Caetano Pereira är specialist i gynekologi och obstetrik och verksam vid Centralsjukhuset i Maputo, Mocambique. Handledare har varit Professor Staffan Bergström. Avhandlingen har lagts fram vid avdelningen för global hälsa, institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet.

Doktorsavhandling: Task-shifting of major surgery to mid-level providers of health care in Mozambique and Tanzania; A solution to the crisis in human resources to enhance maternal and neonatal survival, Caetano Pereiras, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet. ISBN: 978-91-7409-826-6. Disputation skedde den 26 mars 2010.

Kontaktinformation
För frågor, kontakta:

Staffan Bergström, professor och handledare
Tel: 073-573 27 41
E-post: Staffan.Bergstrom@ki.se

Caetano Pereira, med dr
E-post: caetano.pereira@ki.se

Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se

Det är forskare från Karlstads universitet som, tillsammans med en sjukgymnast på vuxenhabiliteringen vid Landstinget i Värmland, arbetat fram en lösning som baserar sig på brukarnas verkliga behov.

Tidigare forskning och produktutveckling har fokuserat på teknisk utveckling av till exempel nya robotapplikationer eller navigationssystem. Brukarna, personerna som ska kunna använda utrustningen, har inte varit delaktiga och heller inte provat ut prototyperna.

– Det vi gör är att ta med individerna som behöver utrustningen i processen och försöker lösa deras behov på enklaste och billigaste sätt, berättar forskaren Erik Wästlund, lektor i psykologi vid Karlstads universitet och projektledare för studien.

I projektet kartlägger man brukarnas behov och lägger ett pussel av redan existerande kunskap och produktutveckling. Det nya som utvecklats är gränssnittet på den skärm där individen med hjälp av blicken styr sin rullstol, tack vare tekniken bakom eye-tracking.

Självkänslan ökar
– Personer med omfattande motoriska och kommunikativa funktionsnedsättningar har ofta liten eller ingen möjlighet att uttrycka sin egen vilja, göra val, kommunicera eller förflytta sig självständigt. Att med elrullstolen själv kunna transportera sig ger egen kontroll och ökad självkänsla för individen, säger Kay Sponseller vid landstingets vuxenhabilitering och fortsätter:

– När dessa individer får möjlighet att själva lära sig att hantera ett verktyg och därmed kunna påverka sin egen kropp och händelser i omgivningen, utvecklas egna förmågor, men också attityder och kunskap hos anhöriga och personal påverkas.

Fler får prova utrustningen
Robotforskaren Ola Pettersson står för kunskapen kring autonoma (självstyrande) robotar och hur de kan navigera.

– Olycksrisken är stor om inte systemet förmår navigera och lära sig hitta. Genom sensorer och olika stödsystem, har vi kopplat ihop ögats förmåga till viljemässig rörelse över skärmen, med robotsystemets styrkor kring navigation och anpassning, säger Ola Pettersson, teknologie doktor i datavetenskap.

I dagsläget finns en prototyp som provats av ett fåtal vuxna personer med funktionsnedsättningar på grund av grava hjärnskador. Nästa steg är att utöka studien så att fler kan prova utrustningen.

– Vi börjar med personalen, assistenterna, inte minst för att få återkoppling för exempelvis utveckling av en manual. Sedan fortsätter vi med brukare i deras egen hemmiljö, för att de tillsammans med sina assistenter ska bidra till att förbättra den ögonstyrda rullstolen. Målet är att den ska bli enkel och säker att använda och inte kräva stöd av oss, berättar Erik Wästlund.

De första resultaten av forskningsprojektet presenterades den 25 mars vid den internationella vetenskapskonferensen ETRA 2010 i Texas, USA. Studien påbörjades hösten 2008 och finansieras av stiftelsen Promobilia, Vivan – vårdinnovationer i Värmland och Innovationsbron.

Kontaktinformation
Erik Wästlund, projektledare och lektor i psykologi vid Karlstads universitet. tfn: 073-83 59 134

Kay Sponseller, sjukgymnast vid vuxenhabiliteringen, Landstinget i Värmland, tfn: 054-61 43 80, 070-319 66 32

Ola Pettersson, teknologie doktor i datavetenskap, tfn: 073-96 78 907

Joakim Lindgren har studerat relationer mellan utbildning och socialt innanförskap och utanförskap i tre olika miljöer i Sverige. Dessa miljöer består av ett samhälle i Norrlands inland och två stadsdelar i en större stad: ett så kallat ”utanförskapsområde” och ett socialt priviligierat område. Undersökningens fokus ligger på före detta elever i tre kommunala grundskolor i de tre områdena.

Avhandlingen visar att elever i det utsatta området hade de mest ambitiösa och förhoppningsfulla framtidsdrömmarna innan de lämnade grundskolan, men att de oftare hamnade utanför vidare utbildning och arbetsliv.

Samtidigt tyder resultaten på att dessa elevers stängdes ute från de pedagogiska praktiker som, enligt lokalpolitiker och skolans styrdokument, skulle göra dem delaktiga. Lärarna menade till exempel att dessa elever varken kunde eller ville arbeta självständigt. I elevintervjuerna finns det också tydliga lokala skillnader på hur den ideale eleven beskrivs. Idealet i det utsatta området var kopplat till traditionella normer om ordning och reda. Detta till skillnad från sådana ideal som handlar om att förvalta den ökande friheten och ansvaret, såsom självständighet, initiativförmåga och kreativitet.

En av skolans viktigaste funktioner är att skapa social integration. Traditionellt har detta i stor utsträckning handlat om att ge elever kunskap, formell behörighet för fortsatta studier och en plats i arbetslivet. Sedan 1990-talet har skolan i växande utsträckning inriktat sig på att forma individer som kan förvalta den ökande frihet och det ökande ansvar som de får i samhället. Skolans fostransdimension är i sig inte ny, men det normalitetsideal som vuxit fram är mer kopplat till särskilda individuella egenskaper och sätter därför skarpare gränser för vem som platsar och inte. Inte minst den ökande dokumentationen och utvärderingen av elevernas utveckling gör fostransdimensionen betydelsefull i detta avseende.

I avhandlingen diskuterar Joakim Lindgren bland annat hur förändringar i skolan är relaterade till nya former av utanförskap i ett samhälle där integration till viss del handlar om individernas förmåga att hävda, eller ”sälja”, sig själva på en avreglerad arbetsmarknad.

Eleverna i studien besvarade en enkät innan de lämnade grundskolan år 2000. Livshistoriska intervjuer genomfördes 2007-2008 med ett mindre urval av före detta elever. Avhandlingen bygger också på statistik från SCB:s longitudinella integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA) och intervjuer med lokalpolitiker och skolpersonal.

Fredagen den 9 april försvarar Joakim Lindgren, Pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Spaces, mobilities and youth biographies in the New Sweden. Studies on education governance and social inclusion and exclusion. Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal E, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Héctor Pérez Prieto, Utbildningsvetenskap, Karlstads universitet.

Kontaktinformation
Joakim Lindgren, joakim.lindgren@pedag.umu.se
Pedagogiska institutionen,Umeå universitet
Telefon: 090-786 6447, 073-652 4861

Hjärnans belöningssystem aktiveras av både välsmakande mat och droger som kokain och heroin. Mat rik på socker eller fett skulle därför kunna ge upphov till beteenden som liknar drogberoende. Ett exempel är ökat sockersug när man försöker avstå från söt mat. Sådana beteenden skulle kunna förklara varför det är så svårt att i längden hålla sig till striktare dieter i samband med bantning. En nyligen publicerad amerikansk studie visar på liknande resultat.

I sin avhandling har Johan Alsiö tillsammans med kollegor studerat råttor som haft långvarig tillgång till foder rikt på socker och fett, för att simulera den moderna människans ständiga tillgång på välsmakande fet och söt mat. Många men inte alla råttor blir feta på en sådan diet. Vissa råttor är alltså särskilt känsliga för att utveckla fetma. Detta motsvarar situationen i människa, där somliga har lättare att gå upp i vikt än andra.

– När den feta dieten ersattes med råttornas vanliga foder ökade begäret efter socker hos de överviktiga råttorna, men inte hos de normalviktiga. Detta sockersug var så starkt att de överviktiga djuren mer eller mindre avstod från den vanliga maten i upp emot tre veckor, säger Johan Alsiö.

Hans forskning visar också att de överviktiga djuren hade tecken på ökad ångest under denna period. Dessa beteendeförändringar är karakteristiska för abstinenssymtom vid drogberoende: ökat sug efter drogen, ångest, och minskat intresse för andra njutningar.

Resultaten visar att vissa individer är särskilt känsliga för att utveckla beroendeliknande beteenden gentemot välsmakande mat. Risken för att utveckla dessa beteenden kan påverkas av ärftliga faktorer som styr belöningssystemets funktion.

– Vi identifierade molekylära avvikelser i belöningssystemet i hjärnan på de överviktiga råttorna. Liknande skillnader mellan överviktiga och normalviktiga individer har tidigare påvisats i människa, säger Johan Alsiö.

Sammanfattningsvis visar resultaten att somliga individer löper större risk än andra att utveckla ett beroendeliknande tillstånd och viktuppgång i en miljö med fri tillgång till fet och söt mat.

I en amerikansk studie som nyligen publicerades i tidskriften Nature Neuroscience har forskare noterat att råttor som fick äta mängder av fet och sockerrik mat snabbt fick förändringar i hjärnan. Deras belöningssystem trubbades av och råttorna krävde mer och mer stimulering för att uppleva samma njutning.

– Våra olika studier kompletterar varandra. Vi har tittat närmare på råttornas beteende, deras ångest och motivation att jobba för att få tag på socker. De molekylära förändringar som vi sett i våra försök bekräftas och nyanseras i den amerikanska studien, säger Johan Alsiö.

Avhandlingen försvaras den 10 april vid Uppsala universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Johan Alsiö tel: 070-363 07 71, e-post: johan.alsio@neuro.uu.se