Våren 2007 utfärdade Socialstyrelsen de första nationella riktlinjerna för den svenska missbrukar- och beroendevården, avsedda att gälla som rekommendationer för allt arbete med personer med alkohol- och narkotikaproblem, inom alla berörda organisationer. Hösten 2008 påbörjade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) projekt för att implementera riktlinjerna på nationell nivå.

När man talar om en evidensbaserad praktik brukar man säga att en sådan bör baseras på tre olika källor: extern, vetenskaplig kunskap om effekterna av olika behandlingsmetoder, praktikernas beprövade kliniska erfarenhet och klientens eller patientens egen uppfattning om vad som behöver göras Tonvikten i såväl Socialstyrelsens riktlinjedokument som SKL:s implementeringsstrategi ligger främst på den första av dessa punkter, på att implementera ett antal specifika behandlingsmetoder som uppfattas ha ett gott vetenskapligt stöd för sin effektivitet. En ny studie vid SoRAD visar dock att många av de undersökta verksamheterna är ganska väl rustade i detta avseende. Däremot ter sig förutsättningarna att utveckla en evidensbaserad praktik enligt rapporten som mer problematiska om man ser till de två andra punkterna.

– Det är inte bristen på kunskap om behandlingsmetoder som är missbrukarvårdens centrala problem. Det bekymmersamma är snarare att vårdens ekonomiska och organisatoriska förutsättningar innebär att många klienter inte erbjuds den hjälp de önskar och behöver, och försvårar uppbyggnaden av en lokalt förankrad ”beprövad erfarenhet” som kan vägleda klientarbetet, säger Jan Blomqvist, professor vid SoRAD och en av forskarna bakom rapporten.

Resultaten tyder på att även om en stor majoritet av praktikerna ser det som principiellt viktigt att i behandlingsarbetet ta hänsyn till varje individs egen upp-fattning, är det i realiteten ofta faktorer som lokala traditioner, medarbetarnas ”magkänsla”, kollegers och chefers synpunkter och – inte minst – ekonomiska och politiska faktorer, som styr vilken hjälp den enskilde klienten erbjuds.

– Praktikerna själva förlägger inte heller de svårigheter som de möter i sitt arbete till en frånvaro av kunskap om effektiva metoder, utan till förhållanden som otillräckliga ekonomiska resurser, samarbetssvårigheter mellan vårdsystemets olika delar, ointresse för missbruksfrågan hos beslutsfattare och allmänhet, samt till att det omgivande samhället inte erbjuder vårdens klienter de materiella och sociala möjligheter efter genomgången vård och behandling, som skulle krävas för ett lyckat utfall, menar Jan Blomqvist.

Även om en majoritet av missbrukarvårdens medarbetare tycks se evidens och evidensbasering som något positivt, går uppfattningarna ganska vitt isär om vad dessa idéer konkret innebär och i huvudsak tycks de främst ha anammats på en retorisk nivå.

– Mycket tyder på att den pågående satsningen på att utveckla missbrukarvården, med sitt starka fokus på att utbilda personalen i olika specifika behandlingsmetoder, riskerar att skjuta bredvid målet. Om man från centralt håll anlade ett bredare och mer flexibelt perspektiv på vad evidensbasering innebär, i högre grad tog sin utgångspunkt i missbrukarvårdens reella praktik, och lade större tonvikt på att göra vården till en ”lärande organisation” och på att finna sätt att garantera klienternas eget inflytande, skulle utsikterna att den pågående satsningen på sikt ska ge positiva effekter också i form av ett bättre samlat utfall, te sig betydligt ljusare, menar Jan Blomqvist.

Han vill samtidigt betona att rapporten beskriver situationen inom missbrukarvården vid en tidpunkt innan den nationella implementeringen av Socialstyrelsens riktlinjer påbörjades. Om och på vilket sätt denna satsning kommer att bidra till att utveckla och förbättra missbrukarvården är fortfarande en öppen fråga, som bland annat kommer att studeras i ett nystartat projekt vid SoRAD, ”Från vision till praktik”, med medel från Vetenskapsrådet.

SoRAD-rapporten baseras på två enkätundersökningar bland behandlingspersonal och en intervjuundersökning med verksamhetschefer, Undersökningen har riktats till ett representativt urval av vård- och behandlingsenheter inom fyra olika organisationer med uppgift att bedriva vård och behandling för personer med missbruksproblem: den kommunala socialtjänsten, den landstingsbaserade beroendevården, den statliga LVM-vården och frivården inom den likaledes statliga kriminalvården. Av praktiska och ekonomiska skäl har studien begränsats till verksamheter i Mellansverige.

Rapportens namn: Christophs, I. (red.) ”Mot en bättre missbrukarvård?: En undersökning om förutsättningar för att evidensbasera missbrukarvården i fyra organisationer”. Stockholms universitet: SoRAD-rapport 57. Rapporten finns att ladda ner från SoRADs hemsida: http://www.sorad.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=11335&a=77338.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Jan Blomqvist, SoRAD, Stockholms universitet; tfn 08-16 31 54; mobil 073-707 88 30; e-post: jan.blomqvist@sorad.su.se

Johannes Bureus (1568–1652), är en av den svenska historiens mest mångfacetterade gestalter. Han var lärare till både Gustav II Adolf och drottning Kristina och har kallats för den svenska grammatikens fader. Samtidigt var han också runforskningens store pionjär. Han blandade runor och fornnordiska myter med kabbala, astrologi, hermetism och magi i ett unikt system som han kallade för adulruna, eller götisk kabbala.

– Johannes Bureus såg sig som en profet och hade för avsikt att återuppliva en urreligion som enligt honom funnits hos de äldsta goterna i trakterna kring Uppsala, säger Thomas Karlsson. Han kom att influera såväl Georg Stiernhielm som Olof Rudbeck och bidrog till intresset för hebreiska och kabbala i Uppsala vid denna tid.

Den sammanhållande ramen för Johan Bureus projekt var göticismen och den framväxande protestantiska svenska stormaktens polemik mot påven och kejsarmakten. Dock försökte han i renässansens anda sammanföra tankegods från den egna kristna religionen med begrepp från judendom och islam.

I tankevärlden hör Johan Bureus hemma inom den västerländska esoterismen, men i en lokal tolkning som kan benämnas “götisk esoterism” där de nationella anspråken löper som en röd tråd genom de esoteriska spekulationerna. Han menade att människan står inför en ny tidsålder och såg det trettioåriga kriget som ett uttryck för detta.

Johan Bureus tolkade tecken i naturen och i de heliga skrifterna och kom fram till att han själv hade en nyckelroll i det förestående apokalyptiska dramat. Även om han saknade några större skaror anhängare så blev han ryktbar i Europa som en person som var invigd i mysterierna.

– Johan Bureus tänkande speglar en viktig men fortfarande rätt outforskad del av kultur- och religionshistorien, menar Thomas Karlsson. De esoteriska tankegångarna finns som en kraftfull underström i västerländsk kulturhistoria och har påverkat otaliga områden inom kultur, religion och politik.

Avhandlingen namn
Götisk kabbala och runisk alkemi: Johannes Bureus och den götiska esoterismen. Avhandlingen finns att ladda ner på: http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:293693

Ytterligare information
Thomas Karlsson, Religionshistoriska avdelningen, Stockholms universitet, tfn 070-425 47 74. e-post: thomas.karlsson@rel.su.se.

För bild
press@su.se eller 08-16 40 90.

I dag uppgår ungdomsarbetslösheten i Sverige till cirka 25 procent och är nu bland de högsta bland EU:s medlemsländer.
– Arbetsmarknaden för de yngsta i gruppen 16-19 år har i princip raderats ut, säger Alexandru Panican, forskare i socialt arbete. Det hänger till viss del samman med att man har byggt utbildningen, men inte enbart.

Han berättar att det visserligen ibland finns jobb som en lågutbildad ungdom hade kunnat ta, men han menar att arbetsförmedlare väljer att ge dem till äldre sökande med hänvisning till att ungdomar bör gå på gymnasiet, inte jobba. Detta bidrar till att etableringsåldern på arbetsmarknaden har förskjutits från 21 år i början av 1990-talet till 26 år idag.

Alexandru Panican och hans forskarkollegor har intervjuat företrädare för arbetsförmedling, socialtjänst och skolor. Intervjuerna visade att de åtgärder som sätts in ofta är dåligt planerade och inte tillräckligt samordnade.

– Det händer till och med att stat och kommun motarbetar vararandra, säger han. Socialförvaltningen bedömer att ungdomar kan stå till arbetsmarknadens förfogande och hänvisar ungdomarna till arbetsförmedlingen, som i sin tur gör motsatt bedömning och skickar tillbaka dem till det sociala. Ofta handlar det om att man vill förbättra sin egen statistik och minska de egna kostnaderna.

I intervjuerna framgår att många tycker att det otydligt vem som har det egentliga ansvaret för ungdomar som har svårt att få jobb. Vad ska ske inom ramen för gymnasieskolans IV-program? Hur ska det kommunala informations- och uppföljningsansvaret utformas?
– Otydligheten har resulterat att det spelar en stor roll vilken kommun man bor i, säger Alexandru Panican. I vissa kommuner söker man upp alla ungdomar som har etableringssvårigheter och erbjuder utbildning och lärlingsplatser. I andra gör man i princip ingenting.

Just intervjuerna med företrädare för IV-programmet tycker lundaforskarna ger en motsägelsefull bild. Å ena sidan är man nöjd med att programmen är populära bland eleverna. Å andra sidan är det ett misslyckande att tillströmningen är god eftersom man egentligen inte vill att eleverna ska gå där hela gymnasietiden utan slussas in i de ordinarie gymnasieprogrammen.
Alla myndighetspersoner verkar också vara överens om att IV-programmet stämplar eleverna.
– En sak som förvånade mig var att lärarna själva ofta talade om eleverna i nedsättande termer som ”lågpoängare”, säger Alexandru Panican.

Kontaktinformation
För mer information tala med Alexandru Panican på telefonnummer 046-222 92 34, 046-14 98 87, 0732- 60 49 69, Alexandru.Panican@soch.lu.se
Jonas Olofsson, 0733-462451
Övriga medverkande i projektet är Lars Pettersson, ekonomisk-historiska institutionen och Erica Righard från Socialhögskolan.
Ladda ner rapporten ”Ungdomars övergång från skola till arbetsliv – aktuella utmaningar och lokala erfarenheter” på www.soch.lu.se/images/Socialhogskolan/Meddelanden20091.pdf
Se debattartikel i dagens Sydsvenska dagbladet http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article641240/Kommunerna-tar-inte-sitt-ansvar-for-unga-utan-jobb.html

Nu i dagarna avslutas den första av fyra delkurser som tillsammans utgör hela grundkursen i latin. All undervisning sker på distans via webben och konkurrensen om de 80 platserna var tuff. Inför kursstarten i januari hade cirka 300 anmälningar kommit in.

– Det finns ett stort intresse för latin men samtidigt ett behov av andra sätt av undervisning. Många förvärvsarbetar eller läser på en annan högskola, säger universitetslektor Christina Thomsen Thörnqvist, som håller i kursen.

Två gånger i veckan lägger hon ut en ny lektion i form av en film på 20 till 25 minuter på universitetets webbaserade lärplatttform. I filmen går hon igenom grundläggande latinsk grammatik. Studenterna arbetar sen på egen hand med glosor, meningar och olika inlämningsuppgifter.

Studenterna kan se lektionerna genom att via sin dator logga in på lärplattformen. Där kan de också kommunicera direkt med sina lärare och kurskamrater, till exempel i diskussionsforum. En form av undervisning som uppskattas av studenten Jenny Brodin.

– Det fungerar över förväntan. Det är ett bra upplägg med två korta föreläsningar, där det tydligt framgår vad man ska göra. Jag har velat läsa latin i många år men eftersom jag arbetar heltid har det inte gått förrän nu när jag inte behöver vara på universitetet, säger hon.

En av hennes kurskamrater, Sven Gunnar Lönn, har också lockats länge av latin.

– Man stöter på latin i olika sammanhang och jag vill lära mig hur språket är uppbyggt. Det bästa med kursen är tillgängligheten, att jag inte behöver gå iväg.

Både Sven Gunnar Lönn och Jenny Brodin lägger ner lite mer tid på kursen än de räknat med, men det är inget som avskräckt dem. Tvärtom. Båda två tänker fortsätta med den andra delkursen.

Deras lärare, Christina Thomsen Thörnqvist, är glad för alla positiva reaktioner hon fått från sina studenter. För egen del är det första gången hon undervisar på det här sättet och hon tror mycket på konceptet med nätbaserad distansundervisning.

– Föreläsningarna ligger ute på vår lärplattform och går att se flera gånger för de som vill repetera. Den här undervisningsmetoden tycker jag suddar ut gränserna mellan campus och nätet mer och mer, säger hon.

Kontaktinformation
För mer information om latin på distans, kontakta Christina Thomsen Thörnqvist på telefon: 031-786 4348 eller e-post: christina.thornqvist@class.gu.se

– Vi lever i en global värld som drivs av starka ekonomiska intressen. Utländska företag fortsätter att utnyttja Afrikas tillgångar utan att ge något tillbaka. Det gäller rätten till jord och naturtillgångar men också kunskap, säger Bernt Gustavsson, professor i pedagogik med inriktning mot demokrati vid Örebro universitet.

Bernt Gustavsson har arbetat med utbildningsproblem i Sydafrika sedan 1993 och han stod bakom konferensen tillsammans med professor Catherine Odora Hoppers vid University of South Africa, som dessutom är gästdoktor vid Örebro universitet.

– Utvecklingen har gått framåt sedan vi inledde vårt samarbete med Sydafrika men det finns mycket kvar att göra. Det krävs mer forskning och långsiktigt arbete.

Det kan vara svårt att stå emot starka ekonomiska intressen men det kan vara nödvändigt för att komma tillrätta med sociala och ekonomiska orättvisor, hävdar Bernt Gustavsson.

– Ta till exempel företag som använder sig av människors kunskap som har förts vidare från generation till generation utan att låta dem ta del av vinsten. Vi måste arbeta för att infödd kunskap ska värderas högre.

Konferensen i Pretoria var en chans för forskare inom olika områden från olika delar av världen att träffas och diskutera både enskilda men också gemensamma problem. Den globala utvecklingen gör att Sydafrika och Sverige träffar på allt fler problem som liknar varandra.

– Det är värdefullt att få tillfälle att utbyta kunskap och erfarenheter så att vi kan lära av varandra. Ett centralt problem för all utbildning är vad det innebär för utbildning och kunskap att det egna och det lokala alltmer knyts till det avlägsna och det globala.

Bernt Gustavsson hävdar att den svenska diskussionen om utbildning hittills varit begränsad till att gälla Europa och Västvärlden. Samtidigt finns det ett påtagligt glapp mellan den politik runt globalisering och hållbar utveckling som formuleras i Europa och de faktiska omständigheter som gäller i andra delar av världen.

– Man får nya perspektiv när man arbetar med människor med liknande problem i andra delar av världen. Samarbetet är långt ifrån över och närmast kommer vi att träffas när dagarna för mänskliga rättigheter äger rum här i Örebro. Dessutom deltog nästan hela forskarskolan Demokratins villkor med presentationer som kommer att publiceras längre fram.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Bernt Gustavsson 070-641 61 60, bernt.gustavsson@oru.se

Informationskompetens sägs många gånger vara en nyckelkompetens i dagens samhälle, men i praktiken diskuteras sällan vad man egentligen menar, konstaterar Cecilia Gärdén.

— Man säger att det är viktiga kunskaper utan att följa upp i kursmål och kursplaner på konkret nivå.

I sin forskning har hon undersökt hur studerande inom kommunal vuxenutbildning söker och använder information och hon ser brister i uppföljningen. Bland annat har hon gjort en fallstudie med 14 studerande och tittat på hur de arbetar med en specifik skoluppgift. Frågeställningar som hon undersökt är bland annat hur olika aktörer samspelar och vilka stöd och verktyg som används i informationssökning i arbetet med skoluppgiften. Hon har även tittat på vilken roll biblioteken kan spela när det gäller att erbjuda olika typer av verktyg och stöd.

Informationssökning och källkritik
Resultatet visar bland annat att det pratas alldeles för lite om informationskompetens i skolan.

— Skolan förutsätter att eleverna har kunskap om centrala begrepp som syfte, metod och informationssökning. Det är skillnad mellan kvalitativ och kvantitativ informationssökning, men min studie visar att eleverna inte uppfattar denna skillnad.

Informationssökandet var oftast kvantitativt och de var nöjda om de fick många träffar när de sökte på ett ämne. Många förstod inte syftet med att söka avgränsat för att få fram olika slags källor och typer av information. Eleverna visade få exempel på kritiska förhållningssätt och värderade exempelvis en forskningsrapport på samma sätt som en insändare i kvällspressen.

Cecilia Gärdén pekar på bristen på samtal om informationssökning och informationsanvändning i det pedagogiska sammanhanget. Detta menar hon leder till svårigheter för deltagarna att uppnå de resultat som är önskvärda enligt lärandemålen. Hon visar också att det undersökande arbetssättet ger en rad utmaningar för alla – studiedeltagare, lärare som bibliotekarier.

– Det gäller att bygga broar mellan retorik och praktik när det gäller informationssökning och informationsanvändning, att utveckla stödstrukturer som gagnar samspel och kvalitet i samspelet.

Cecilia Gärdén hoppas att studien kan bidra till forskningsområdet informationssökning och lärande.

— Jag hoppas också att avhandlingen kan användas på bibliotek och i utbildning på olika nivåer.

Kontaktinformation
Cecilia Gärdén, telefon: 033-435 44 93 eller mobiltelefon: 0709-328308
E-post: cecilia.garden@hb.se

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, fanns till under perioden 1981–2003 och var till formen en helt vanlig kommitté, det vill säga ett tillfälligt inrättat organ med syfte att ta fram beslutsunderlag. ESO:s uppgift var något annorlunda; den skulle granska och ifrågasätta den offentliga sektorns uppgifter och strukturer. Detta i syfte att skapa ekonomiska resurser för att finansiera nya reformer. Genom denna omprövningsuppgift blev gruppen en främmande fågel i det svenska politisk-administrativa systemet.

Marja Lemne visar i sin avhandling att ESO-tjänstemännens inflytande genomgående var mycket starkt, till exempel när det gällde att besluta om vilka frågor och problem som ESO:s analyser skulle ta upp. Forskarnas makt och inflytande gjorde sig gällande främst när det gällde kvalitetskontrollen av rapporterna men i viss utsträckning också i fråga om förslag till studie- och analysobjekt. Men det var politikerna som utövade det avgörande inflytandet när gruppen efter flera utredningsomgångar till slut tillsattes och när den utan någon formell utredning alls lades ner, båda gångerna trots ett betydande motstånd från tjänstemännen.

– Vid etableringen av ESO var det politikern och folkpartisten, tillika statsvetaren Daniel Tarschys som var den drivande kraften. Vid nedläggningen tjugo år senare var det den socialdemokratiske finansministern Bosse Ringholm som hade samma roll. Detta resultat illustrerar och verifierar tidigare statsvetenskaplig forskning som visat att politikernas först när en fråga identifierats som politiskt viktig tar striden med förvaltningen och tjänstemännen och genomdriver en politisk vilja, säger Marja Lemne.

Ett annat förhållande som Marja Lemne belyser i avhandlingen är maktkampen mellan finansen och fackdepartementen. ESO kom här entydigt att tjäna finansens intressen i jakten på ökad kostnadseffektivitet och när det handlade om nya organisatoriska begrepp. I varje fall var det finanstjänstemännens intressen, mera oklart i vilken utsträckning förankrat i den politiska ledningen. I den allmänna debatten och i riksdagen kom expertgruppens verksamhet att främst utnyttjas av den politiska oppositionen under tider när denna var borgerlig. Detta innebär inte att den socialdemokratisk opposition helt skulle avstått från att utnyttja ESO-gruppens analyser, men de gav så fall inte öppet uttryck för detta.

– Intressantast är kanske, säger Marja Lemne, att jag utifrån analysen av styrelsens sammansättning empiriskt kunnat visa hur tjänstemän och politiker inte bara kan utan i praktiken faktiskt också växlar roller med varandra sett över tiden. Närmare hälften av dem som någon gång ingått i ESO:s styrelse har växlat i mellan politiker- och tjänstemannarollerna. Från en dag till en annan är det möjligt i Sverige att politikern kan blir tjänsteman eller tjänstemannen kan bli politiker.

Avhandlingens namn
För långt från regeringen – och för nära. Expertgruppen ESO:s födelse, levnad och död.

Ytterligare information
Marja Lemne, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn, 0707-608 599, e-post: marja.lemne@bredband.net.