De båda seminarierna ”Lärarna, framtiden och forskningen – om vilka krav som ska ställas på framtidens lärare” och ”Punktera ballongen – om fördomar och fakta kring integration” tar upp ämnen som debatterats flitigt den senaste tiden. Seminarierna ger forskarnas och andra experters perspektiv på de aktuella frågorna och vill visa vad forskningen kan bidra med i diskussionerna.
– Seminarium 1 –
Lärarna, framtiden och forskningen – om vilka krav som ska ställas på framtidens lärare
Datum: Måndagen den 5 juli
Tid: Kl 15.15 – 16.45
Plats: Strand Hotel, frukostmatsalen
Lärarutbildningen och lärarrollen är en het fråga. Den nya skolpropositionen med förändringar för gymnasieskolan och den nya propositionen för lärarutbildningen skapar starka debatter. Seminariet syftar till att blicka framåt och att skapa nyfikenhet, intresse och engagemang för den framtida lärarrollen. Vidare lyfter seminariet fram värdet av att skolvärlden knyter an till forskarvärlden, i större utsträckning än vad som sker idag, som en viktig del för att skapa en bättre skola. Bland annat ställer vi frågan: hur skulle det vara om lärarna kunde forska kring skolan på samma sätt som läkarna forskar parallellt med sitt kliniska arbete?
Medverkande:
Ann-Charlotte Eriksson, vice ordförande i Lärarförbundet
Maria Stockhaus, ordförande i utbildningsberedningen, Sveriges kommuner och landsting
Yvonne Lindholm, fil. dr i pedagogik vid Stockholms universitet: ”Hur kan samverkan mellan forskare och pedagoger bidra till skolutveckling?”
Ingrid Carlgren, professor i pedagogik vid Stockholms universitet: ”Den ämnesdidaktiska forskarskolan”
Jonathan Lannemar, lärare i svenska och SO, magisterstudent
Samtalsledare: Natanael Derwinger, programledare för SVT-programmet Skolfront
De medverkande finns tillgängliga för intervjuer efter seminariet.
Seminariet webbsänds på www.su.se och finns därefter på www.su.se/almedalsveckan
Vidare information
Maria Hult, informatör, lärarutbildningen
Tfn: 08-16 10 84
Mobil: 073-707 88 89
E-post: maria.hult@luk.su.se
– Seminarium 2 –
Punktera ballongen – om fördomar och fakta kring integration
Datum: Onsdagen den 7 juli
Tid: Kl 15.15 – 16.45
Plats: Gotlands Museum, Sävesalen (ingång från Mellangatan 19)
Myterna och åsikterna om (miss)lyckad integration är många. Seminariet vill ge forskningsbaserade svar på några av myterna om invandrarnas integration i det svenska samhället. Vilka möjligheter har personer med utländsk anknytning att ta sig in på arbetsmarknaden? Kan integrationsprogrammen förbättras? Vilka faktorer påverkar start och fullföljande av en akademisk karriär? Vilken betydelse har segregationen? Och vilka möjligheter innebär flerspråkighet i en global värld?
Medverkande:
Qarin Franker, doktorand, Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot språk och språkutveckling: ”Att lära sig ett nytt språk som vuxen”
Lena Nekby, docent, Nationalekonomiska institutionen, SULCIS: ”Hur integrationsprogrammen kan förbättras”
Ali Osman, docent och forskare vid CEIFO (Centrum för forskning om internationell migration och etniska relationer): ”Studieval, sociala nätverk och karriärer för unga med utländsk anknytning”
Ryszard Szulkin, professor, Sociologiska institutionen, SULCIS (Stockholms universitets Linnécentrum för integrationsstudier): ”Faktorer som påverkar utbildning och arbete bland unga”
Nessim Becket, jobbcoach i Botkyrka kommun med lång erfarenhet
Samtalsledare: Per Wirtén, författare och frilansskribent
De medverkande finns tillgängliga för intervjuer efter seminariet.
Seminariet webbsänds på www.su.se och finns därefter på www.su.se/almedalsveckan
Vidare information
Magnus Atterfors, projektledare, kommunikationsenheten
Tfn: 08-16 22 56
Mobil: 070-16 10 305
E-post: magnus.atterfors@kommunikation.su.se
Sammanfallet mellan kort ö och kort u har länge varit ett återkommande ämne i språkvårdsdebatten. I sin avhandling har Lena Wenner vid institutionen för nordiska språk undersökt hur vanligt sammanfall mellan dessa ljud är i uppländskan och vilka grupper som går i bräschen för utvecklingen, för att på så sätt kunna se om det handlar om en pågående förändring. Hon har intervjuat 78 personer ur tre olika åldersgrupper som är bosatta i Uppsala och tre mindre samhällen i Uppland; Gräsö, Norrtälje och Östervåla.
– De äldsta intervjupersonerna gör störst skillnad mellan ö och u medan de yngsta gör minst skillnad. Män gör generellt mindre skillnad mellan ö och u än kvinnor, berättar hon.
På detaljnivå visar avhandlingen att ord där r förekommer i närheten av ö, exempelvis i orden mörkna och rösta, lättast närmar sig murkna och rusta. Störst skillnad är det mellan ord som inleds med vokal, ögla och uggla hålls till exempel väl isär av de flesta. Detta har att göra med hur snabbt vi hinner ställa om våra artikulatorer mellan olika ljud.
Lena Wenner har också studerat hur bra intervjupersonerna var på att skilja på de olika ljuden när de hörde andra tala. Det visade sig att personer som gör liten skillnad mellan ö och u i sitt eget språk har lättare att höra skillnad mellan dessa ljud hos andra talare än de personer som tydligare håller isär ö och u i sitt språk.
– Möjligen är personer som inte skiljer särskilt mycket mellan ö och u i sitt eget tal vana att lyssna efter de små betydelseskiljande nyanser som finns där, medan personer som gör stor skillnad mellan ö och u i sitt tal inte är beredda på att små skillnader hos andra talare har så stor betydelse att det kan vara frågan om olika ord, säger Lena Wenner.
Totalt sett använde intervjupersonerna u-haltigt ö mer sällan än hon hade väntat sig.
– Troligen är u-haltigt ö så markerat att vi uppfattar det som vanligare än vad det verkligen är. Språkliga förändringar går inte heller så snabbt som vi ofta tror. Vilka attityder som finns till ett hotande sammanfall kan också ha betydelse för förändringens hastighet. Det återstår att se om kort ö och u kommer att sammanfalla i ett och samma ljud i svenskan, eller om skillnaderna som finns idag kommer att bestå eller till och med öka, säger Lena Wenner.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lena Wenner, 070-254 89 46, e-post: lena.wenner@sofi.se
Sjukskrivna som fick göra en särskild kartläggning och ha ett avstämningsmöte tidigt hos Försäkringskassan kom inte tillbaks till arbete fortare än personer som hade kartläggning och möte senare.
– Vi ser ingen effekt av att möta sin handläggare tidigare jämfört med senare, säger Per Johansson som är en av flera författare till rapporten. Vi drar slutsatsen att Försäkringskassans arbete med möten och samtal inte verkar påverka längden på sjukfrånvaron.
Att få hjälp tidigare gynnar inte heller någon enskild grupp. Varken män, kvinnor, individer med olika utbildning, ålder eller olika lång tidigare sjukfrånvaro får kortare sjukfrånvaro vid en tidigare tillgång till insatserna.
En vanlig uppfattning är att tidiga insatser leder till kortare sjukfall. Den tanken har också varit styrande för den svenska lagstiftningen inom området. Det här är den första studien som undersöker om det fungerar så i praktiken.
Experiment
Rapportförfattarna har genom ett randomiserat experiment studerat hur cirka 15 000 sjukskrivna kom tillbaks till arbetsmarknaden efter att ha fått ta del av avstämningsmöte och SASSAM-kartläggning tidigare respektive senare. Behandlingsgruppen fick hjälp i genomsnitt 45 dagar snabbare än kontroll-gruppen. SASSAM står för ”strukturerad arbetsmetodik för sjukfallshantering och samordnad rehabilitering” och den görs av den sjukskrivne och dess handläggare. Ett avstämningsmöte inkluderar vanligtvis även läkaren och/eller arbetsgivaren. Experimentet genomfördes under november och december 2007.
En kompletterande studie från Försäkringskassan
Försäkringskassan ger samtidigt ut Socialförsäkringsrapport 2010:8 baserad på en enkät med deltagarna: ”Tidiga insatser i sjukfallen – vad leder de till?” av Pernilla Tollin.
Kontaktinformation
Rapport 2010:11 ”Underlättar tidiga insatser i sjukskrivningsprocessen återgången i arbete? är skriven av Per Engström och Per Johansson, IFAU samt Hans Goine, Edward Palmer och Pernilla Tollin från Försäkringskassan.
Kontaktinformation
Om du vill veta mer, kontakta:
Per J: 018-471 70 86, per.johansson@ifau.uu.se
Hans: 010-111 86 35, hans.goine@forsakringskassan.se
Edward: 010-116 92 40, edward.palmer@forsakringskassan.se
Pernilla: 010-111 93 26, pernilla.tollin@forsakringskassan.se
Per E: 018-471 76 34, per.engstrom@nek.uu.se
Pernilla Tollin svarar på frågor kring Socialförsäkringsrapport 2010:8 ”Tidiga insatser i sjukfallen – vad leder de till?” Hon nås på kontaktuppgifter enligt ovan.
Helicobacter pylori är en av de vanligaste bakteriella infektionerna i världen. Bakterien leder till en kronisk inflammation i magens slemhinna. De flesta drabbade är symptomfria men bakterien kan orsaka både magsår och ibland kan även magsäckscancer utvecklas. Symptomen för magsäckscancer är diffusa, och sjukdomen upptäcks därför ofta i ett sent skede och har en mycket dålig prognos.
– Vi vet inte på vilket sätt den kroniska inflammationen som orsakas av Helicobacter pylori påverkar utvecklingen av magsäckscancer. Det var därför intressant att studera hur immunförsvaret uppträder mot Helicobacter pylori i magslemhinnan, säger Åsa Lindgren, forskare på avdelningen för mikrobiologi och immunologi.
De undersökte hur en typ av immunceller som kallas för NK-celler, det vill säga naturliga mördarceller, reagerade på Helicobacter pylori. NK-celler är en viktig del av immunförsvaret, eftersom de kan både känna igen och döda celler som är infekterade av virus, bakterier och tumörceller.
– Vi fann att en speciell typ av NK-celler var aktiva mot magsårsbakterien. Dessa NK-celler producerade cytokiner som är immunförsvarets signalämnen och ett försvar mot inkräktaren, säger Åsa Lindgren.
Forskarna resultat tyder på att NK-cellerna kan ha en viktig roll i immunförsvaret mot Helicobacter pylori. Tidigare forskning har även visat att en hög andel NK-celler i tumörvävnad har bidragit till en bättre prognos och ökad överlevnad för magsäckscancerpatienter, då NK-cellerna hjälper till att eliminera tumörcellerna.
Därför tror forskarna att en aktivering av NK-celler kan spela en viktig roll i förhindrandet av tumörutveckling och att en försvagad NK-cellsaktivitet kan öka risken för att utveckla cancer. Åsa Lindgren hoppas på att deras fynd kan användas för att ta fram nya behandlings- eller diagnosmetoder för magsäckscancer.
– Detta skulle kunna betyda en möjlighet att diagnosticera magsäckscancer på ett tidigt stadium vilket därmed skulle innebära en bättre prognos för magsäckscancerpatienter.
FAKTA MAGSÄCKSCANCER
Ventrikelcancer eller magsäckscancer är en elakartad tumör i magsäckens slemhinna. Den är en av de vanligare cancerformerna i Sverige. Under 2007 diagnosticerades drygt 900 fall, varav 600 var män. Behandlingen är operation och kan kombineras med strålbehandling och cellhämmande medel.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för biomedicin, avdelningen för mikrobiologi och immunologi
Avhandlingens titel: The function of natural killer cells in Helicobacter pylori infection and gastric cancer
Avhandlingen är försvarad
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Åsa Lindgren, telefon 0702-255953, e-post asa.lindgren@microbio.gu.se
Handledare:
Docent Samuel Lundin, telefon 031-786 6207, e-post samuel.lundin@microbio.gu.se
Docent Åsa Sjöling, telefon 031-786 62 32, e-post asa.sjoling@microbio.gu.se
PRIMA är en jonmassanalysator för låga energier (<100eV) baserad på den tidigare sensorn SWIM (Solar WInd Monitor) som utvecklades för den indiska missionen Chandrayaan-1.
Flygningen av PRIMA rymdkvalificerar ett flertal nya teknologier, såsom nya mikroslutare baserade på MEMS teknologi (Micro-Electro-Mechanical Systems) som kan användas för att konstruera ultralätta masspektrometrar för rymdbruk. MEMS-slutare har potential att ersätta konventionella kolskiktsfolier eller de sekundärelektron-emitterande startytor som traditionellt används i flygtidsmätande masspektrometrar.
PRIMA-instrumentet innehåller dessutom en lågeffekts elektrostatisk portsystem som alternativt kan användas för att generera startsignal för flygtidsmätningen.
PRIMA kvalificerar även en ny typ av optokopplarkonstruktion som används i högspänningsaggregat, nya typer avytbeläggningar och generell användning av kommersiella komponenter. Andra aspekter för mekanisk konstruktion och utveckling av ombordprogramvara.
– Om projektet lyckas är det första gången nanoteknologi (mikroslutare) används för att analysera partiklar i rymden, berättar forskare Martin Wieser, Institutet för rymdfysik.
Det svenska satellitprojektet Prisma består av två satelliter med syfte att demonstrera ny teknik för noggrann formationsflygning och automatisk dockning, dvs rymdfarkoster som kan kommunicera och interagera med varandra med hög precision.
Projektet är huvudsakligen finansierat av Rymdstyrelsen med bidrag från rymdmyndigheterna DLR i Tyskland och CNES i Frankrike. Huvudleverantör av satelliterna är Rymdbolaget.
Webbsidor:
Institutet för rymdfysik: http://www.irf.se Instrumentet PRIMA och bilder: http://www.irf.se/link/prima_sve
Prismasatelliterna: http://www.prismasatellites.se
—————
Institutet för rymdfysik, IRF, är ett statligt forskningsinstitut under Utbildningsdepartementet. IRF bedriver grundforskning och forskarutbildning i rymdfysik, atmosfärfysik och rymdteknik. Mätningar görs i atmosfären, jonosfären, magnetosfären och runt andra planeter med hjälp av ballonger, markbaserad utrustning (bl a radar) och satelliter. För närvarande har IRF instrument ombord på satelliter i bana runt fyra planeter:
jorden, Venus, Mars och Saturnus. IRF har ca 100 anställda och bedriver verksamhet i Kiruna (huvudkontoret), Umeå, Uppsala och Lund.
Kontaktinformation
Dr Martin Wieser, forskare, IRF, tel. 0980-79198, wieser@irf.se Rick McGregor, informationsansvarig, IRF, tel.
0980-79178, 070-276 6020, rick@irf.se
Att företagsledningar deklarerar: ”Personalen är vår viktigaste resurs” är mer regel än undantag. I sin avhandling noterar Richard Berglund, vid institutionen för arbetsvetenskap, att det ordagranna uttrycket får 34.000 träffar i Google.
Han har i mer än 25 år arbetat vid tillverkningsindustrins branschforskningsinstitut, Swerea IVF, och har på så sätt fått insyn i uppemot tusen svenska företag och deras produktionsmiljöer.
– Det finns en imponerande kompetens i de allra flesta företag. Nästan alla människor i produktionen har kloka synpunkter. Ges de chansen att bidra med dem blir de engagerade och gör mer än vad som förväntas. Tyvärr efterfrågas bara en bråkdel av detta potentiella engagemang. Och därför omvandlas det inte till förbättringar och utveckling. Det är ett slöseri av stora mått, säger Richard Berglund. I sin studie undersöker han hur företagsledningar inom tillverkningsindustrin agerar när de inför produktionskonceptet Lean på bred front, ett koncept vars retorik bland annat betonar respekt för människor och engagerade medarbetare.
Avhandlingen bygger på ett fyraårigt forskningsprojekt där Richard Berglund har följt utvecklingen inom tre tillverkande företag, som arbetar enligt Lean, och där ledningen haft en uttrycklig ambition om att uppmuntra medarbetarnas engagemang.
I sin avhandling har Berglund undersökt tio faktorer som starkt påverkar viljan hos anställda att engagera sig. En av dem är ”tilltro”.
– Det handlar om människosyn. En kultur av öppenhet och låga statusskillnader visar att de anställda är värdefulla.
En annan faktor är ”ansvar och befogenheter”. Chefens beslut kan bli en flaskhals som eroderar engagemanget. Delegerade befogenheter och egna resurser att genomföra idéer ger snabbt ringar på vattnet. Vad gör det om det blir fel någon gång, när det blir så mycket mer som är rätt?
Även faktorn ”ledningens aktiva medverkan” är viktig.
– Engagemang och delaktighet betyder inte att ledningen kan abdikera. Den svåra uppgiften blir att koordinera en massa initativ från botten med en drivning från toppen. Det kräver mycket närvaro, kommunikation och förståelse, säger Richard Berglund.
Han understryker att det svåra inte är att säga vad man ska göra, utan att göra vad man säger. Det är alltså handlingen som räknas.
– Engagemang kräver förtroende, något som tar lång tid att bygga, men kan raseras på ett ögonblick. Av stor betydelse är också att ledningen lyckas skapa en stabil linje i alla de förändringar som ständigt pågår, säger Richard Berglund.
En vecka före disputationen erhöll Richard Berglund 193.000 kronor från AFA Försäkring för att ta fram en populärskrift baserad på avhandlingen.
Kontaktinformation
Richard Berglund lägger fram avhandlingen ”Engagemang efterfrågas. Hur tre tillverkande företag söker medverkan från sina medarbetare när de inför Lean” vid institutionen för arbetsvetenskap, Göteborgs universitet.
Plats: Sal 10, universitetsbyggnaden, Vasaparken, fredag 18 juni 2010, kl. 14.15. Dessförinnan, kl 13.15 i samma lokal, håller Richard Berglund ett föredrag avsett för lekmän.
För mer information eller ett recensionsexemplar av avhandlingen, kontakta Richard Berglund, tel: 0707-806047, richard.berglund@swerea.se
Forskaren Mats Töpel vid Institutionen för Växt- och Miljövetenskaper vid Göteborgs universitet har bland annat undersökt hur klimatförändringar har påverkat utvecklingen av en grupp växter inom släktet Potentilla, på svenska kallade fingerörter.
Forskningen visar att denna grupp växter utvecklats under en period av klimatförändring i västra Nordamerika för ungefär 25 millioner år sedan, som ledde till att sommartorka uppstod i Kalifornien och Nordamerikas största öken, kallad Great Basin.
Den lilla växten Ivesia bailey är anpassad till att leva under extremt torra förhållanden, genom att söka skugga på nordvända klippor i Nevada öknen. Denna livsstil tros ha uppkommit i släktet Potentilla för ungefär 20 millioner år sedan.
– Genom att skapa modeller för det klimat som gruppen troligen uppstod i har jag visat att det fanns ett passande klimat i östra delen av Great Basin för 25 millioner år sedan, och att utbredningen av dessa växter flyttades västerut samtidigt som nya arter uppstod och anpassade sig till olika typer av miljöer.
Metoden att bygga klimatmodeller för organismer som inte längre finns är ganska ny och bara ett fåtal undersökningar av denna typ har tidigare publicerats.
– Jag har använt metoden för att undersöka hur klimatförändringar för många miljoner år sedan har format den växtlighet vi lever i idag, men metoden kan även användas för att förutspå hur kommande klimatförändringar kan påverka organismer i framtiden och därmed våra levnadsvillkor. Om dessa förändringar leder till att grödor som vi är beroende av har svårt att klara sig så kommer det att krävas stora resurser för att upprätthålla eller ställa om vår jordbruks produktion.
Kommande klimatförändringar kan även leda till att främmande arter ändrar sina utbredningsområden och börjar interagera med inhemska arter, på samma sätt som ”mördarsniglar” har gjort på senare år.
– Med hjälp av mina resultat och denna metod har vi möjlighet att förstå processer i det förflutna som format den miljö vi nu lever i och därmed tolka vår samtid för att kunna påverka hur vår framtid kommer att se ut.
Avhandlingen Phylogenetic and Phyloclimatic Inference of the Evolution of Potentilleae (Rosaceae) försvarades vid en disputation den 11 juni.
Kontaktinformation
KONTAKT:
Mats Töpel, Institutionen för Växt och Miljövetenskaper, Göteborgs universitet
070-406 52 92, alt. 031- 786 2911
mats.topel@dpes.gu.se
När Attac Sverige propagerade för hårdare beskattning av valutaspekulationer, sk Tobinskatt, i början av 2000-talet fick den stark kritik från många som menade att det var en protektionistisk och vänstervriden åtgärd och att beskattningen inte skulle fungera i realiteten. När nu EU har kommit med ett liknande förslag i samband med finanskrisen har det mottagits nästan utan debatt.
– Det är ett intressant exempel på hur politik fungerar, tycker Hilma Holm.
Egentligen handlar inte Hilma Holms avhandling om varför Attacrörelsen har minskat så drastiskt i Sverige – från 5000 till 700 på tio år – men hon nämner ändå två händelser som hon tror har haft betydelse:
Attacrörelsens smekmånad i svensk media fick ett hastigt slut i och med kravallerna i samband med toppmötet i Göteborg år 2001. Attac tog visserligen avstånd från allt våld, men det var ändå deras namn som syntes mest i debatten som följde.
Den andra händelsen som kan ha bidragit till att minska intresset för hela den globala rättviserörelsen, hänger ihop med utbrottet av det senaste Irak-kriget år 2003: Då lyckades rörelsen mana till enorma demonstrationer världen över, de största sedan 60-talet. Ändå bröt kriget ut – massmobiliseringen hade inte gjort någon skillnad.
Det som fick Hilma Holm att välja Attacrörelsen som studieobjekt för sin forskning var intresset för hur man bygger platt organisation och hur man skapar engagemang.
– I Sverige införde Attac en decentraliserad organisationsstruktur som tidigare inte varit så vanlig här, berättar Hilma Holm. Exempelvis utses inte representanter vid årsmöten utan alla medlemmar är inbjudna.
I takt med medlemstappet har man dock insett nackdelarna med en så starkt decentraliserad organisation.
– Det fanns helt enkelt ingen som tog tillvara medlemmarna, säger Hilma Holm och berättar att rörelsen nu försöker hitta en balans mellan decentralisering och tydlighet.
Folkbildning är en av Attacs hjärtefrågor. Genom seminarier och debattinlägg vill man få folk att inse kopplingarna mellan den globala och den lokala politiken. Men även här har rörelsen haft en del pedagogiska problem, menar Hilma Holm.
– Förutom seminarier och debattartiklar har man haft problem med att hitta praktiska sätt att arbeta på.
Attac bildades 1998 i Frankrike efter en ledare i tidsskriften Le Monde Diplomatique. Skribenten efterlyste en rörelse som kunde ifrågasätta ”marknadens diktatur” och mobilisera människor till alternativa lösningar.
Hjärtefrågor för Attac i Sverige är införande av Tobinskatt, man är kritisk till skatteparadis, till det nya pensionssystemet (där pengar placeras på finansmarknaden) som man menar infördes utan någon debatt. Man är också kritisk till många internationella handelsregler. Världshandelsorganisationen WTO är en av deras måltavlor.
För mer information nås Hilma Holm på hilma.holm@soc.lu.se. Se en sammanfattning av avhandlingen på http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12573&postid=1600537
Hur man uppnår medicinsk utveckling samtidigt som krav ställs på minskade kostnader diskuteras i dag, inte minst i Norge. Nina Førelands masterstudie vid NHV visar fördelar med interna patienthotell.
Patienthotell omtalas i dag som en ekonomisk driftsform som även skulle öka flexibiliteten.
– Resultatet av min studie utgör underlag för att överföra flera patienter från sängplats på sjukhus till interna patienthotell, säger Nina Føreland som visar att det är kostnadseffektivt men troligen inte skulle innebära sänkt vårdkvalitet.
Formen med interna patienthotell skulle lämpa sig för vissa patientkategorier. Dessa hotell har en
salutogen (hälsofrämjande) inriktning medan sängplatser på sjukhus traditionellt har en patogen ansats (fokuserar på att vårda sjukdom snarare än att förebygga den).
En del forskning har visat att patienthotell är kostnadseffektivt. Nina Førelands undersökning fokuserar på att se på vilka inlagda patienter som utan försämrad vårdkvalitet skulle kunna överföras till interna patienthotell.
– Patienthotell lämpar sig för relativt självgående patienter som ändå har behov av sjukhusvård, säger Nina Føreland.
Kartläggningen har genomförts vid Sørlandet sykehus, Kristiansand. Alla inlagda patienter inkluderades förutom de inom postoperativ-, intensivvård och palliativ vård. Patienterna värderades utifrån funktionsnivå.
Resultatet visar att cirka 18 procent av dem som hade sängplats fyllde kriterierna för att överföras till internt patienthotell. Undersökningen påvisar också att personalens värdering av vilka patienter som passar för hotell inte helt överensstämmer med kriterierna. När det gäller dem endast som behöver kompletterande behandling är samstämmigheten störst.
Handledare: Bengt Åhgren, universitetslektor NHV
Titel: Internt patienthotell – ett alternativ till sängplats vid inläggning på sjukhus?
Norsk titel: Internt pasienthotell – et alternativ til sengepost ved inleggelse i sykehus?
Avhandlingen visar att norska distriktssköterskor, skolsköterskor och sköterskor på ungdomsmottagningar etc, står inför stora yrkesutmaningar. Dessa är att skapa och delta mer i samarbeten, att definiera gränserna för sitt engagemang och inte minst att yrkets hälsofrämjande funktion måste synliggöras i samhället.
Anne Clancys doktorsavhandling Perceptions of public health nursing practice – on borders and boundaries, visibility and voice bygger på intervjuer med sköterskor, ungdomar, föräldrar samt lokala beslutsfattare. Konsultationer på mottagningar för barn, ungdom och skoltjänsten har oberverats och ett urval av samarbetspartner har besvarat en enkät om samarbetsförhållanden.
– Utövarna i denna yrkesgrupp måste bli mer synliga och visa upp den kontext de är del av, säger Anne Clancy som disputerar vid NHV den 18 juni.
Resultaten i hennes avhandling visar att det är viktigare för sköterskorna att bli respekterade av klienterna än att få auktoritet och status.
– Folkhälsoprofessioner som exempelvis distriktsskötersketjänsten har en viktig funktion när det gäller att påvisa befolkningens behov och rapportera mönster och trender i folkhälsan, säger Clancy vidare.
Hon menar att denna viktiga funktion kan vidareutvecklas och att distriktssköterskornas tjänster på barnavårdscentraler ofta tas för given av beslutsfattare.
– Betydelsen av klienternas relationen till sköterskorna och vikten av kontinuiteten i dessa tjänster kan bli undervärderad eftersom de många konsultationerna är så osynliggjorda på grund av deras natur, hälsofrämjande innehåll och komplexitet, förklarar Clancy.
I folkhälsoarbetet är samarbete viktigt. Resultatet av studien visar att i synnerhet representanter för psykiska hälsotjänster (läkare, psykologer och psykiatrisköterskor) saknas i många samarbeten.
– Rapporteringssystemet för innehållet i sköterskejobben är bristfälliga, säger Clancy som hoppas att hennes forskning ska inspirera till fortsatta studier om sjuksköterskans roll och funktion i samhället. Hon menar att dessa fynd bör vara av intresse i framtida organisering av hälso- och socialtjänst.
Titel: Perceptions of public health nursing practice – on borders and boundaries, visibility and voice.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Anne Clancy
Tel: +47 77 05 82 54 (arbete), +47 90 52 59 18 (mobil)
E-post: anne.clancy@hih.no
Huvudhandledare: Professor Tommy Svensson
Opponent: Professor Venke Sørlie
Tid og plats for disputation: Fredag den 18 juni 2010, kl 13.00 i Aulan
Adress: Fredrik Bloms väg 25, Nya Varvet, Göteborg
Avhandlingen kan beställas for 150 SEK exklusive porto: kirsi.gomes@nhv.se
Svampsläktet Lyophyllum består av en mångfald arter. En av den är Lyophyllum shimeji, som tidigare endast ansetts växa i Östasien. I Japan är hon-shimeji, vilket betyder ”äkta shimeji”, känd som en delikatess – så sällsynt att den kan kosta upp till 8 000 kronor kilot för japansk svamp av perfekt kvalité.
För två år sedan kom indikationer på att arten även växer i Sverige.
–Vi hade besök av en japansk mykolog som på en tallhed utanför Skellefteå fann en svamp som hon tyckte liknade hon-shimeji. Med molekylära arbetsmetoder har vi nu kunnat visa att den norrländska svampen är identisk med den japanska, säger Henrik Sundberg, student vid Institutionen för växt- och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
Det är inte första gången japanska delikatessvampar påträffas i norra Skandinavien. För drygt tio år sedan kunde forskare visa att den svenska goliatmusseronen, Tricholoma nauseosum, är identisk med den japanska arten Tricholoma matsutake.
Sedan dess har intresset för svensk goliatmusseron ökat enormt, och japanska mykologer och handelsmän har sökt sig till de norrländska svampskogarna för att studera svampen.
Det var också goliatmusseronen som i augusti 2008 lockade den japanska svampforskaren Etsuko Harada till skogarna utanför Skellefteå, där hon alltså hittade en svensk hon-shimeji.
–Efter att ha fått ett positivt svar från japanska mykologer stärktes vi i vår tro att vi var en japansk delikatess på spåren. När vi året efter gjorde fler fynd utformades ett projekt för att undersöka svampen med molekylära metoder. Vi kunde snart visa att den svenska och japanska svampen tveklöst är identiska, säger Henrik Sundberg.
Hittills har den japanska delikatessvampen påträffats på magra tallhedar och tallhällmarker från Umeåtrakten och norrut till Gällivare, samt i Dalarna. Anledningen till att den inte tidigare uppmärksammats är dels att den klumpats ihop med närstående släktingar, dels att ingen gjort kopplingen till hon-shimeji tidigare.
Fynd i Norge och Finland antyder att svampen troligen finns i hela taigabältet från Skandinavien till Kina och Japan – och kanske även i andra områden med tempererat klimat och tallskog, som till exempel Skottland, Kanada, USA och Centraleuropa.
Säsong i augusti
Svensk hon-shimeji bildar troligtvis fruktkroppar från augusti och fram till frosten kommer. Utseendemässigt liknar den sina närmaste släktingar röktuvskivling och mörk tuvskivling, men den växer inte lika tuvat och har ofta en tjockare fot som är ansvälld nedtill samt glesare skivor. Det svenska namnet på den nya arten föreslås bli talltuvskivling.
Det svenska fyndet av talltuvskivlingen redovisas i Henrik Sundbergs examensarbete i systematik och biodiversitet vid Institutionen för växt- och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, och presenteras i kommande nummer av Svensk Mykologisk Tidskrift.
Kontaktinformation
Kontakt:
Henrik Sundberg, examensarbetare vid Institutionen för växt- och miljövetenskap, Göteborgs universitet
070-3943523
046-620 10
hesund@yahoo.se
Handledare: Ellen Larsson, Institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet
031-786 2662
ellen.larsson@dpes.gu.se
Fakta shimeji
Shimeji är ett samlingsnamn för ett drygt tjugotal svampar och betyder ungefär ”svamp som växer i djup skog under den regniga årstiden”. Inom begreppet ryms arter inom flera olika släkten, bland dem Tricholoma, Lyophyllum, Hypsizygus och Clitocybe.
Näst efter goliatmusseron (på japanska matsutake) är hon-shimeji den mest eftertraktade och dyraste matsvampen på den japanska marknaden. Båda delikatessvamparna har gått tillbaka kraftigt sedan mitten av 1900-talet, förmodligen beroende på skadedjursangrepp på värdträden och förändrat skogsbruk. Dess sällsynthet gör att vild hon-shimeji idag saluförs endast hos ett fåtal specialiserade handlare och serveras på exklusiva restauranger.
Släktet Lyophyllum är bristfälligt studerat i Nordeuropa och ökänt för sin mycket snåriga flora av synonymer och dåligt utredda arter. Hur många Lyophyllumarter det finns i världen är därför okänt. De svampar som undersöktes i studien är insamlade av Henrik Sundberg och Niclas Bergius samt av svenska amatörmykologer och har sedan kompletterats med herbariematerial.
Foto: Henrik Sundberg.
En viktig skillnad mellan kokt och bryggt kaffe är att det kokta innehåller upp till 80 gånger så mycket kaffespecifika fettsyror. Dessa fettsyror har tidigare visat sig kunna hämma tillväxten av cancer i djurförsök. Genom att jämföra bryggkaffedrickare och kokkaffedrickare i Västerbottensprojektet (64 603 personer), har forskare vid Umeå universitet för första gången kunnat visa att olika bryggteknik kan ge olika riskmönster för cancer. För totalcancer, prostatacancer, colorektalcancer och många andra mindre vanliga cancerformer hittades inga samband.
Bland kvinnor som drack kokkaffe mer än fyra ggr/dag fanns en minskad risk för bröstcancer jämfört med kvinnor som drack kaffe mindre än en gång/dag. Bland kvinnor som drack bryggkaffe fanns en ökad risk för tidig bröstcancer (<49 år) och en minskad risk för sen bröstcancer (>55 år). Kokkaffedrickarna, men inte bryggkaffedrickarna, hade också en ökad risk för pankreascancer och för lungcancer bland män.
Studien, som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Cancer Causes and Control, är den första i världen där konsumtion av kaffe med två olika bryggtekniker har jämförts med avseende på cancer.
Referens:
Lena Maria Nilsson, Ingegerd Johansson, Per Lenner, Bernt Lindahl, Bethany Van Guelpen. Consumption of filtered and boiled coffee and the risk of incident cancer: a prospective cohort study
Cancer Causes & Control, doi: 10.1007/s10552-010-9582-x.
Publicerad på http://www.springerlink.com/content/vn61542292400431/?p=8c110095bf01445580a83c33615e971e&pi=9
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lena Nilsson:
telefon 090-785 86 45
mobil 070-375 86 42
e-post lena.nilsson@nutrires.umu.se
– Storlek på borr kan variera, från en diameter på 10 meter för stora tunnelborr ned till tre hundradels millimeter, tunnare än ett mänskligt hårstrå, för tillämpningar inom elektronikindustrin. Det ställer stora krav på tillverkningsprocessen för att åstadkomma precisa egenskaper. Resultaten av Sven Johanssons och Jonathan Weidows forskning är högintressant för industrin och det de har lyckats med är unikt, säger Göran Wahnström, professor i fysik.
Hårdmetall är en blandning av en hård karbidfas, volframkarbid (WC) och en mer seg metallfas, kobolt (Co). Det framställs genom sintring där finkornigt pulver av WC och Co hettas upp så att kobolt smälter och materialet dras samman av kapillärkrafter. Resultatet blir ett fast material som består av ett hårt skelett av volframkarbidkorn som omges av den mer sega koboltrika bindefasen.
Storleken på volframkarbidkornen är viktig för hårdmetallens hårdhet. Ju mindre korn desto hårdare material. Den stora utmaningen är att kunna kontrollera tillväxten av kornen under sintringsprocessen. Genom att kombinera experimentella och teoretiska metoder förstår nu forskarna hur man kan detaljstyra materialets struktur ner på atomär nivå under tillverkningsprocessen. Arbetet har bedrivits som ett tvillingdoktorandprojekt med stöd från Vetenskapsrådet och industrin (Sandvik och Seco Tools) och i samarbete med en forskargrupp i Grenoble.
– Arbetet har fokuserats på att karakterisera och förstå gränsytorna i materialet, dels mellan volframkarbidkornen, så kallade korngränser, dels mellan volframkarbidkorn och bindefas, det man kallar fasgränser. Den teoretiska delen har utnyttjat den kvantmekaniska täthetsfunktionalteorin för att beskriva och förstå hur elektronerna i materialet binder samman materialet, säger Göran Wahnström.
Genom att dopa materialet (tillsätta ett annat ämne i liten mängd) vet man att tillväxten av kornen dramatiskt kan begränsas. En liten tillsats av vanadin kan begränsa tillväxten av kornen till en tiondel, från en kornstorlek på en tusendels mm ned till en tiotusendels mm. Men varför visste man inte.
I de dopade materialen har forskargruppen i Grenoble med hjälp av högupplösande elektronmikroskopi funnit att ett extremt tunt skikt, endast två atomlager tjockt, av en kubisk struktur kan bildas på volframkarbidkornen. Vid Chalmers har sedan Jonathan Weidow med hjälp av atomsondstomografi, en för Sverige unik teknik, analyserat gränsytorna atom för atom.
– Dessa filmer kan påverka tillväxten men frågan är om de finns under själva sintringsprocessen då WC kornen växer till och då den experimentella mikroskopitekniken inte kan användas. Den teoretiska förutsägelsen är att dessa filmer också kan existera vid de höga sintringstemperaturerna. Stora korn med filmens sammansättning är då termodynamiskt instabila men den tunna filmen stabiliseras av starka bindningar i gränsen mellan filmen och bindefasen, säger Göran Wahnström.
Sven Johanssons avhandling har titeln ”A computational study of interface structures and energetics in cemented carbides and steels”.
Jonathan Weidows avhandling har titeln ”Effect of metal and cubic carbide additions on interface chemistry, phase composition and grain growth in WC-Co based cemented carbides”
Kontaktinformation
Kontakt:
Sven Johansson, Avdelningen för material- och ytteori
sven.johansson@chalmers.se. Tel. 031-772 3669 begin_of_the_skype_highlighting 031-772 3669 end_of_the_skype_highlighting
Jonathan Weidow, Avdelningen för mikroskopi och mikroanalys
jonathan.weidow@chalmers.se. Tel. 031-772 3137
Handledare:
Göran Wahnström, 031-772 3634
Hans-Olof Andrén, 031-772 3309
– Vi måste hitta effektiva alternativ till insekticider så att vi kan bibehålla en god skogsproduktion, säger Uno Brinnen, skogsdirektör på Korsnäs och styrelsemedlem i Svenska FSC. Målet är att andelen plantor som behandlas med insekticider ska minska med 4 procent om ett år, 8 procent om två år och 14 procent om tre år.
Utan åtgärder riskerar upp till 80 procent av alla planterade plantor att dö. Projektdeltagarna har därför fått i uppdrag att ta fram varsin plan för hur de ska arbeta för att minska användningen av insektsgifter. Deras strategier baseras på geografiska och strukturella förutsättningar, till exempel olika skadetryck och ägarförhållanden. Holmen satsar bland annat på att öka sådden kraftfullt, på stora plantor och på ett barriärskydd. SCA riktar istället in sig på att förbättra markberedningen, då man anser att en riktigt bra markberedning i många fall kan ge tillräckligt skydd mot snytbaggen. Sveaskog satsar på ökat användande av det mekaniska snytbaggeskyddet Conniflex för att skydda plantorna och Södra inriktar sig på mekaniska plantskydd tillsammans med förbättrad markberedning och grövre plantor.
– Det här är bara några exempel. Samtliga företag har ambitiösa planer på hur de ska minska användningen och sätter in betydande resurser i projektet. Förhoppningen är vi år 2013 kan sätta nya mål så att avvecklingen kan ske ännu snabbare, säger Uno Brinnen.
Fakta
* Varje år behöver totalt ca 150 miljoner plantor skyddas mot snytbaggar i Sverige. Av dessa svarar FSC-företagen för knappt hälften.
* I dag kombineras skogsvårdsåtgärder och kemisk behandling med insektsgifter, så kallade insekticider. Men i och med att insekticiderna kan komma att förbjudas måste skogsbruket utveckla alternativa sätt att skydda plantorna mot snytbaggeangrepp.
* De FSC-certifierade skogsföretagen har därför startat upp projektet ”På väg mot insekticidfri återbeskogning”. Syftet är att få en gemensam faktabas när det gäller möjligheter att reducera användningen av kemiska preparat.
* I projektet deltar de FSC-certifierade skogsföretagen. Projektledare är Magnus Peterson, Södra Skogsägarna.
Kontaktinformation
Kontakt
Lena Sammeli-Johansson, Svenska Skogsplantor. Tel: 070-5304653, Lena.Sammeli-Johansson@skogsplantor.se
Henrik von Hofsten, Skogforsk. Tel: 070-5288551, henrik.vonhofsten@skogforsk.se
Uno Brinnen, Korsnäs. Tel: 070-7951231, uno.brinnen@korsnas.com
Anna Franck, pressansvarig på Skogforsk. Tel: 018-188588, 076-1288588, anna.franck@skogforsk.se
Laddade partiklar från solen färdas genom hela vårt solsystem med solvinden. I växelverkan med jordens magnetfält och atmosfär uppstår olika fenomen, till exempel norrsken. För att förstå dessa interaktioner och vår närmiljö i rymden är det viktigt att kunna mäta och skilja på massan hos olika atomer som väte och syre.
Time-of-flight (TOF) är en teknik som ofta används i dagens rymdinstrument för att mäta hastigheten på partiklar och därigenom kunna avgöra deras massa. Detta görs genom att man mäter tiden det tar för en partikel att flyga en känd sträcka i mätinstrumentet. Startpulsen får man genom att partikeln slår ut elektroner när de passerar genom en tunn folie och stoppulsen får man när partikeln träffar en detektor en känd sträcka från folien.
Problemet med dagens TOF-instrument är att partikeln man vill mäta förlorar lite hastighet när den passerar startfolien. Detta sätter också en gräns för hur låg energi man kan mäta på atomer.
– Genom att istället använda en mikroslutare kan man öka känsligheten i partikelinstrumenten och göra det möjligt att mäta atomer som har lägre energi, säger projektledaren Klas Brinkfeldt, som ger ett seminarium vid Chalmers den 14 juni, dagen innan instrumentet kommer att skjutas upp i bana runt jorden.
Slutaren är mekanisk, i princip en liten mikroskjutdörr som öppnar och stänger på nanosekunder och är tillverkad i monokristallint kisel.
– Det är ett fantastiskt mekaniskt material – starkare än stål och lättare än aluminium och basen för dagens mikroelektronik. Mikroslutarna är tillverkade i Chalmers nanotekniklaboratorium, en förstklassig renrumsanläggning, säger Peter Enoksson, professor vid MC2, Chalmers.
Detta är ett typiskt fall där miniatyrisering och mikroteknik är nödvändigt, betonar Klas Brinkfeldt:
– Mikroslutaren ger inte bara snabbare öppningstider, vilket ger bättre upplösning i mätningarna, de kräver också mindre kraft för att drivas, tar upp mindre volym och har mindre massa än stora slutarsystem. Det är tre väldigt viktiga egenskaper när det gäller rymdburna instrument.
Prisma, som rymdinstrumentet PRIMA flyger på, är ett svensklett satellitprojekt som syftar till att utveckla och kvalificera ny teknologi som är nödvändig för framtida forskningsprojekt. Prisma består av två rymdfarkoster som kan flyga i noggrann formation och mötas med automatik.
Prisma är huvudsakligen finansierat av Rymdstyrelsen med bidrag från rymdmyndigheterna i Tyskland (DLR) och Frankrike (CNES). Rymdbolaget är huvudleverantör för satelliterna och står för projektledning, design och tillverkning av satelliterna, utveckling av en stor del av tekniken ombord samt drift när satelliterna väl är i bana.
Kontaktinformation
Kontaktpersoner
Dr. Klas Brinkfeldt, Swerea IVF AB, 0707-80 60 82
Prof. Peter Enoksson, Chalmers, 031-772 1868
Prof. Stas Barabash, IRF, Kiruna 0980-791 22
– Folkhögskolorna har alltid värnat sin särskillnad mot det övriga skolsystemet med en annorlunda kunskapssyn. De har anpassat sig efter samhällsförändringarna och sökt sin legitimitet genom att erbjuda något annat än det traditionella skolsystemet. Man har hittat nischerna där det reguljära utbildningssystemet varit otillräckligt, även om det sett olika ut under skilda tidsperioder, säger Caroline Runesdotter vid institutionen för pedagogik och didaktik.
Samtidigt har folkhögskolorna på senare år genomgått en utveckling som liknar den som pågått och pågår inom offentlig sektor i allmänhet och inom utbildningsväsendet i synnerhet. Styrningen har förändrats och de offentliga bidragen har skurits ned. Många folkhögskolor har idag en stor andel verksamhet som är uppdragsbaserad och konkurrensutsatt, något Caroline Runesdotter visar kan skapa dilemman.
– Det kan handla om att tvingas anpassa sig till snabba förändringar och att behöva ligga i framkant och hitta nya marknader. Men detta har också bidragit till att ekonomin har fått en allt större betydelse i verksamheten. Rektorernas arbetsuppgifter kretsar i allt högre grad kring att klara ekonomin. Behovet av snabb omställning gör att det i vissa fall blir ett självändamål att ha personal som går att göra sig av med när uppdragen uteblir och ett kortsiktigt budgettänkande riskerar ta överhanden.
I sin avhandling har Caroline Runesdotter lokaliserat några av de tidigare stora brytningarna i folkhögskolornas historia. I vissa situationer har förändringar kunnat motiveras med folkhögskolornas uppgift och syfte. I andra fall har särarten och idén om det folkhögskolemässiga levt ett eget liv löskopplat från vad folkhögskolorna i realiteten erbjudit. Det som varit väsentligt har varit att se folkhögskolornas verksamhet som institutionaliserad, vilket påverkar hur och vad som förändras. Men det gör också folkhögskolorna så sårbara när omsättningen ökar bland lärare och rektorer, bärarna av verksamheten.
Fakta:
Folkhögskolor har funnits i Sverige i 140 år. De var länge den enda utbildningen för vuxna vid sidan av korrespondensinstituten. Idag finns cirka 150 folkhögskolor i landet, med ungefär 25.000 studerande. 107 av folkhögskolorna är bundna till föreningar, stiftelser, folkrörelser eller ideella organisationer. De resterande 43 folkhögskolorna drivs av landsting eller region.
Läs avhandlingen i fulltext:
Kontaktinformation
Caroline Runesdotter lägger fram avhandlingen ”I otakt med tiden? Folkhögskolorna i ett föränderligt fält” vid institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.
Plats: Pedagogen hus C, Läroverksgatan 5, Margaretha Huitfeldts auditorium, onsdag 16 juni 2010, kl. 10.00.
För mer information, kontakta Caroline Runesdotter, tel: 0734-030122
caroline.runesdotter@ped.gu.se
