Inom programvaruutveckling är det praxis att identifiera en klar skillnad mellan arkitekter och programmerare. Programvaruarkitekter fokuserar på systemstrukturer, övergripande lösningar och kvalitetsattribut, medan programmerare inriktar sig på algoritmer och så kallad ”låg-nivå”-programmering.
– Därför blir det ofta ett stort gap mellan arkitekternas och programmerarnas förståelse av olika uppgifter, vilket kan resultera i lösningar som inte är optimala, säger Kurt Wallnau.
Efter att ha skaffat sig 20 års erfarenhet av programvaruutveckling valde han att göra sin doktorsavhandling vid Mälardalens högskola och i samarbete med ABB Corporate Research.
– Min forskning handlar om att överbrygga gapet mellan arkitektur och programmering genom att utveckla ny teknologi , som säkerställer att själva implementationerna uppfyller alla krav tagna på arkitekturnivå, förklarar Kurt Wallnau.
Hans nya metod har testats i flera industriella, stora studiefall och resultatet bådar gott för utvecklingen av framtidens datorsystem.
I samband med Kurt Wallnaus disputation håller Mälardalens högskola, tillsammans med industriinitiativet Swedsoft, en workshop om programvaruutveckling. Representanter från både akademi och industri är inbjudna för att diskutera kring temat samarbete mellan arkitekter och programmerare. Några av de mest kända forskarna inom området, som Clemens Szyperski från Microsoft US, och Philippe Kruchten från University of British Columbia in Vancouver, kommer att delta i workshopen.
Press och andra medier hälsas välkomna till disputationen och workshopen.
Tid och plats för Kurt Wallnaus disputation: kl 14-16 den 30 september, sal Alfa, Mälardalens högskola, Västerås
Läs mer: http://www.mdh.se/aktuellt/aktiviteter/1.32675
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ivica Crnkovic, professor i industriell programvaruteknik, tfn 021-103183, e-post: ivica.crnkovic@mdh.se
Malin Rosqvist, forskningssamordnare, tfn: 021- 103112, e-post: malin.rosqvist@mdh.se
Cirka fem procent av Sveriges skolbarn har svårt att komma igång med läs- och skrivinlärning beroende på brister i ordavkodningen.
– De flesta forskare är överens om att den underliggande problematiken är en sviktande fonologisk förmåga, det vill säga en låg medvetenhet om det talade ordets ljudmässiga uppbyggnad, säger Ulrika Wolff, universitetslektor i pedagogik vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet och den som genomfört en för svenska förhållanden unik studie.
I studien fick drygt 50 nioåringar med läs- och skrivsvårigheter under tolv veckor daglig träning under 45 minuter av pedagoger som för uppdraget utbildats vid Göteborgs universitet. Dessa jämfördes sedan med en lika stor grupp som fick skolans traditionella specialundervisning.
Träningen innehöll intensiva och strukturerade övningar i att förstå den alfabetiska koden. Barnen tränade kopplingen av fonem-grafem (ljud-bokstav) och den fonemiska medvetenheten, vägledd högläsning genomfördes liksom lästräning som stärkte lässäkerhet och läshastighet. Det strikta och forskningsbaserade programmet gav dock samtidigt utrymme för kreativitet, lek och nyfikenhet.
Individuell undervisning
Resultaten visar att de barn som deltog i träningsprogrammet klarade sig signifikant bättre än de barn som fick den traditionella specialundervisning som skolan erbjöd. De gjorde det enligt alla mått som prövades – ordavkodning, stavning, läshastighet och läsförståelse.
– Strukturerad och individuell undervisning gav signifikanta framsteg för de här barnen. Läs- och skrivsvårigheter leder ofta till låg självuppfattning och dåligt självförtroende vilket ytterligare kan försvåra barnens läsinlärning. Det är viktigt att i ett så tidigt skede som möjligt göra kraftfulla insatser för att bryta den onda cirkeln, säger Ulrika Wolff.
Fakta/RAFT:
- Studien RAFT (Reading and Fluency Training Based on Phonemic Awareness) är den första i sitt slag i Sverige. Studiens resultat ligger i stort i linje med resultat från tidigare forskning med engelskspråkiga barn, bland annat i USA.
- Under det treåriga forskningsprojektet har 2200 nioåringar screenats, drygt 100 av dem har testats individuellt varav hälften av den senare gruppen även har tränats individuellt. Den andra hälften har utgjort en kontrollgrupp som deltog i den undervisning skolan erbjöd, till exempel specialundervisning.
- RAFT är finansierad av Vetenskapsrådet och Riksbankens Jubileumsfond
Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Ulrika Wolff, ulrika.wolff@ped.gu.se,
031-7862219, 0705-550919.
Den gamla sanningen om ”tyst i klassen” som bästa arbetsmetod ställs nu på ända av en svensk forskargrupp. Experimentet som studien bygger på gjordes på en grupp (51) norska mellanstadiebarn, två hela skolklasser, på en skola i Sogndalsregionen i Norge.
Barnen testades enskilt i ett rum på sin skola där de fick höra ett antal meningar läsas upp via en CD-spelare och deras uppgift var att komma ihåg så många meningar som möjligt. Varannan lista på tolv meningar spelades upp med ett ganska högt brusljud pålagt (78 dB, ungefär som en dammsugare).
– Studiens data är mycket intressanta eftersom vi idag behandlar skolbarn på precis motsatt sätt. För att skapa bästa möjliga studiemiljö försöker lärarna göra det så tyst som möjligt i klassrummet. De borde göra precis tvärtom och öka bullret, för att hjälpa dem som har koncentrationssvårigheter, säger forskaren Göran Söderlund.
Tidigare forskning från samma forskargrupp har visat att barn med en ADHD-diagnos (attention deficit hyperactivity disorder) också förbättrar sina resultat när de exponeras för brusljud under inlärningsfasen. Sammantaget menar forskarna att dessa kunskaper kan ha stor praktisk betydelse och att en individuellt anpassad ljudmiljö skulle kunna erbjuda ett icke farmakologisk behandlingsalternativ till barn med en ADHD-diagnos. Att denna behandling också skulle kunna tillämpas på barn utan ADHD-diagnos, med lättare koncentrationsproblem, är denna studie den första i sitt slag att visa.
– Intresset borde vara stort, säger Göran Söderlund, nästan en fjärdedel av svenska skolbarn får inte fullständiga grundskolebetyg och 12 procent får inte ens godkänt i kärnämnena – en siffra som dessutom ökar.
Forskarna presenterar en neurobiologisk teori som förklarar hur förbättringen med hjälp av brus uppkommer. Hjärnceller behöver en tillräcklig grad av stimulering för att skicka signaler vidare. När man tillför brus till en signal underlättas kommunikationen mellan hjärnceller och på så sätt ökas koncentration och uppmärksamhet. Barn med koncentrationsproblem, som t ex ADHD, har lägre halter av signalämnet dopamin som underlättar signaleringen mellan nervceller i hjärnan och har därför svårt att skilja ut den viktiga signalen från det omkringliggande bruset. För att råda bot på detta medicineras en del barn med ADHD diagnos med läkemedel som höjer dopaminnivåerna.
– Vi samlar just nu in data till en undersökning där vi jämför effekten av ADHD-medicin (metylfenidat, amfetamin) med brusljud. Resultaten ser så här långt mycket lovande ut, säger Göran Söderlund.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Göran Söderlund, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet, Mobil: 070-453 30 38
eller epost: goran@ling.su.se
Utgångspunkten för forskarnas arbete har varit att de höga kostnaderna för programmeringen inte tillåter automatiserad produktion av små serier. För de företag som bara har korta serier är automation inget alternativ. Och många företag som tillverkar långa serier skulle egentligen vilja göra kortare. Med dagens föränderliga marknader behöver man variera och ställa om produktionen snabbt. Det nya programmet, P-SOP, gör detta möjligt.
En automationscell kan till exempel ha några maskiner för skärande bearbetning, stationer för svetsning, mätning, tvättning, inspektion och några robotar. Olika produkter ska till olika stationer, var och en i sin egen ordningsföljd. I mitten finns ofta en robot som flyttar dem mellan olika stationer och olika produkters vägar korsas. Den som programmerar styrsystemet för automationscellen måste förutse precis allt som kan hända i det här flödet, vilket i praktiken är oerhört svårt. Oundvikligen uppstår fel i programmet som leder till så kallade dead locks eller oönskade stopp. Till exempel kan en maskin vara upptagen med att borra i en detalj när en robot kommer med en annan detalj som ska in i samma maskin.
– Roboten står och väntar i all oändlighet på att maskinen ska bli ledig och det blir den inte för det är roboten själv som ska göra maskinen ledig, säger Fredrik Danielsson, universitetslektor i mekatronik vid Högskolan Väst.
Väldigt stor del av tiden för programmering går åt till att hitta fel i koden. Att göra ändringar i produktionen är tungrott. Omprogrammering är komplex och tidsödande och leder ofta till nya fel.
Lösningen som Fredrik Danielsson och hans kollegor tagit fram är alltså programmet P-SOP. En person ritar in olika produkters väg genom cellen i P-SOP och sedan gör P-SOP programmeringen. Tidsåtgången för proceduren är minimal i jämförelse med de månader av arbete det handlar om idag. Att P-SOP fungerar har forskarna visat i praktiken. Det här öppnar för en helt ny flexibilitet i automatiserad produktion.
Forskningen utförs på Högskolan Väst i samarbete med Volvo Aero och Chalmers. Den bedrivs inom ramen för EU-projektet Advanced flexible automation cell, FLEXA, med deltagande forskare i hela Europa.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Fredrik Danielsson, 0707-76 21 15, fredrik.danielsson@hv.se
Pressmeddelande lämnat av Charlotta Sjöstedt, 0733-97 50 81, charlotta.sjostedt@hv.se
Läs mer om forskargruppen Produktionsteknik Väst på Högskolan Väst, www.ptw.hv.se.
Läs mer om EU-projektet FLEXA www.flexa-fp7.eu
Resultaten publiceras i veckan i PNAS och omtalas i Science och Nature. Forskningen utfördes av Emma Hammarlund (Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet) och Tais Dahl (Syddansk universitet)
Moderna djur levde med låg syrehalt under sina första 150 årmiljoner på jorden. Först när kärlväxter koloniserade land ökade syret i atmosfären till en nivå som liknar dagens. Syreökningen banade väg för stora rovfiskar i tidsperioden devon, också kallad fiskarnas tidsålder, då upp till 10 meter långa bestar levde i haven.
– Vi ser att det bara var mellan tre och tio procent syre i luften, istället för dagens 21%, när djur utvecklades och de följande 150 miljoner åren, säger Emma Hammarlund, doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet.
Tidigare har forskare trott att luftens syrehalt var hög vid den explosiva utvecklingen av moderna djur och växter i kambrium, för ca 550 miljoner år sedan. Men genom att analysera järn och molybden i gammal havsbotten avslöjade forskarna i denna studie en senare ökning av fritt syre på jorden som ger en bättre och mer detaljerad bild av de största händelserna i djurens evolution.
– Efter landväxternas intåg ser vi att fritt syre ökar i jordens luft och hav, och att rovfiskar plötsligt blir stora, säger Emma Hammarlund. Det är som om ett begränsande lock har lyfts av.
Bilder finns att hämta på www.nrm.se/press
Kontaktinformation
Emma Hammarlund
Doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet, Stockholms universitet och Nordisk center för jordens utveckling.
Telefon: +45 50187397
E-post: emma@biology.sdu.dk
Martin Testorf
Vetenskapskommunikatör
Telefon: 08 519 540 37
Mobil: 0709 42 90 11
E-post: martin.testorf@nrm.se
Avhandlingen undersöker hur synen på tid och tidshantering i vardagslivet återspeglar och återföder en moralisk hierarki av olika aktiviteter, till exempel förvärvsarbete, obetalt arbete och fritid. Analysen bygger på samtalsintervjuer med 130 svenskar, cirka 85 i Jämtland och Sörmland samt 45 i Stockholmsområdet.
– Många av dessa intervjupersoner beskriver ”ett vardagsliv ur balans”. De saknar tid att ägna sig åt familjen, sociala aktiviteter och inte minst sig själva. I ett hypotetiskt val mellan en kraftig löneökning och mer ledig tid väljer majoriteten mer tid och uttrycker samtidigt en önskan om politiska förändringar som luckrar upp förvärvsarbetets styrning av vardagslivet, säger Paul Fuehrer.
Avhandlingen visar dessutom att många människor i dagens välbärgade men tidspressade svenska samhälle stressas av motsägelsefulla mål och principer, som var för sig lovar gott, men som sammantaget riskerar att leda till ett olyckligt slut. Idealet är att förena en framgångsrik yrkeskarriär och nå en viss nivå av materiellt välstånd, att bo i ett välordnat hem, att förkovra sig på sin fritid samt att umgås med familjen och vänner. För de flesta ligger emellertid verkligheten en bit ifrån idealet. Detta gäller inte minst fritiden där många känner av fritidens så kallade paradox när mer ledig tid tvärt emot förväntningarna åtföljs av en högre, inte en lägre grad av stress. Även om stressupplevelsen är vanligare bland tidsfattiga än tidsrika förekommer den även hos personer där ledig tid inte borde vara en bristvara.
En närmare undersökning visar att upplevelsen av tidsbrist snarare handlar om tidsknapphet när den lediga tiden ska användas till alltför många aktiviteter. I syfte att utnyttja sin tid så effektivt som möjligt utförs flera sysslor samtidigt, vilket i många fall medför en känsla av kontrollförlust över den egna tiden. Detta gäller i synnerhet om fritidsaktiviteter måste kombineras med förvärvsarbete eller obetalt arbete som barnomsorg. Fritidens värde bestäms dessutom i hög grad av en normativ koppling till rådande moralföreställningar vilket illustreras tydligt av arbetslösa intervjuade vars lediga tid av dem själva inte anses vara värdefull tid eller ens riktig fritid.
Avhandlingen utmynnar ytterst i en reflektion kring den aktuella konflikten mellan tidsmässig välfärd, ekonomisk tillväxt och uthållig utveckling. Intervjupersonerna uttrycker en uttalad önskan om att tidsdimensionen i större grad borde inkluderas i det traditionella välfärdsbegreppet. Ett viktigt steg i denna riktning är en mer medveten tidspolitik som har potential att delvis befria deras tid och att utmana rådande föreställningar om vilka tidsanvändningar och aktiviteter som är värda att belönas med pengar eller social status.
Avhandlingens fullständiga titel: Om tidens värde. En sociologisk studie av senmodernitetens temporala livsvärldar. Offentlig disputation: 30 september 2010, Stockholms universitet, Frescati, hörsal B 3, kl. 10.00
Kontaktinformation
Ytterligare information
Paul Fuehrer, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet; Tel: 08-16 31 80, Mobil: 070-55 51 247
Seminariet har ett brett anslag där forskare, industri- och myndighetsrepresentanter presenterar dagens teknik och framtidens utmaningar när det gäller allt från motorer till infrastruktur.
– Transportsektorns utmaningar är många – klimat, säkerhet, trängsel, bekvämlighet, tillväxt och effektivitet – och ställer krav på samarbeten över kunskapsgränser. Det är viktigt att forskare tillsammans med representanter för näringsliv, forskningsinstitut och myndigheter formar utvecklingen inom transportområdet och tar fram samhällsnyttiga lösningar på transportsystemens utmaningar. På det här initiativseminariet är förbränningsmotorn i fokus men i ett sammanhang som krävs för att ge sig i kast med framtidens lösningar, säger Anna Dubois, ledare för Chalmers styrkeområde Transport. Här ingår också utvecklingen av globala energisystem, alternativa bränslen, hybrider, batterier och katalys.
Chalmers forskning inom förbränningsmotorområdet är heltäckande och sker till övervägande del i samverkan med fordonsindustrin. Ett område som är hett är motorers energieffektivitet.
Under seminariedagarna ger Ingemar Denbratt, professor och chef för avdelningen för förbränningsmotorteknik, en samlad bild av Chalmers forskning inom förbränningsområdet och hur denna forskning kan bidra till en övergång till ett framtida hållbart transportsystem.
– En nyckel till effektiv förbränning i motorn är hur bränslet fördelas i förbränningsrummet. Vi studerar hur ett bränsle, som till exempel bensin, bryts upp till droppar i motorns insprutningsmunstycke, förångas och blandas med luft till en brännbar blandning. Bränsleuppdelningen påverkar hur effektiv en motor är och hur avgaserna ifrån motorn bildas, säger professor Mark Linne, föreståndare vid Kompetenscentrum i förbränningsmotorteknik på Chalmers. På seminariet berättar han om Chalmers forskning inom området.
Representanter från fordonsindustrin lyfter erfarenheter av att använda alternativa bränslen och ger sin syn på vilken typ av motorer som kommer att användas i framtidens personbilar samt vilka motorer som kombineras i dagens hybrider och vilka möjligheter morgondagen erbjuder.
Kontaktinformation
Ann-Kristine Nordin, mediesamordnare
ann-kristine.nordin@chalmers.se
031-772 2565
– Verkningsgraden är fortfarande låg, men det är skönt att få ett kvitto på att konceptet fungerar. Det är ganska fantastiskt att komponenterna fungerar bara efter två, tre års utveckling! Nu ska vi jobba vidare med att förbättra effektiviteten, kommenterar Magnus Borgström, forskare i fasta tillståndets fysik vid Lunds Tekniska Högskola.
Den bärande idén i Lundaforskarnas solceller är att med hjälp av så kallade nanotrådar, tusen gånger tunnare än ett hårstrå, kombinera olika typer av halvledarmaterial. Då kan solcellerna absorbera hela spektrat av solljuset vilket ökar effektiviteten avsevärt.
I förstoring ser solcellerna ut ungefär som en gräsmatta, där varje enskilt ”grässtrå” kan leda ström. På en kiselplatta växer stråna, eller trådarna, upp, atom för atom, i en komplex struktur.
Även andra forskare har använt sig av idén att kombinera olika halvledarmaterial för att öka solcellernas effektivitet. Men deras metoder har krävt extremt stor precision, vilket gjort dem väldigt dyra. Sådana solceller finns idag på satelliter ute i rymden, men det är inte ekonomiskt gångbart att använda dem för kommersiell elproduktion på jorden, menar Magnus Borgström.
– Våra solceller blir billiga att tillverka. För att få upp verkningsgraden så ska vi nu försöka få in fler nanotråder på samma yta. Vi undersöker också hur det elektriskt ledande lagret, som behövs för att göra kontakt till nanotrådarna, kan optimeras för att släppa igenom mer solljus än vad som nu är fallet, berättar Magnus Borgström.
– I mätningarna har vi sett att våra så kallade tunneldioder, som används som kontakt mellan olika ljusabsorberande delar i solcellen och som gör att ström kan flyta genom den sammansatta komponenten är bra, och vissa fall bättre, än de tunneldioder som finns på dagens konventionella solceller. Det är mycket lovande resultat, tillägger han.
Det finns andra forskargrupper runt om i världen som tar till nanotekniken för att förbättra solceller, men än så länge finns inga sådana solceller att köpa. Om två år förväntar sig Magnus Borgström och hans kollegor att mer säkert veta om deras teknik på allvar har framtiden för sig eller ej. Ambitionen är att resultaten på sikt ska kommersialiseras genom spinoff-företaget SolVoltaics.
Lundforskarna och deras nano-solceller finns med på Tekniska Mässan i Älvsjö, i LTH:s monter, 19 -22 oktober.
För mer information, kontakta Magnus Borgström, forskare i fasta tillståndets fysik vid Lunds Tekniska Högskola, 046-222 14 94, 0734-216075, Magnus.Borgstrom@ftf.lth.se
I avhandlingen får representanter för skola, socialtjänst och polis komma till tals och ge sin syn på åtgärder för unga i problem utifrån några verklighetstrogna vinjetter. Ungdomarna i studien, som samtliga har ett kriminellt förflutet, berättar om sina erfarenheter av möten med samhällets representanter. Det som berättas ligger till grund för en analys av samhällets reaktioner och ungas upplevelser av dessa.
Avhandlingens resultat visar att samhällets representanter framhåller kommunikation, samtal och relationer som viktiga aspekter i mötet med unga. Vad dessa samtal ska innehålla och hur dessa relationer ska se ut finns det emellertid olika uppfattningar kring. Studien visar att samhällsrepresentanterna gör olika tolkningar av samma händelse. För de unga innebär det att de inte kan veta vad de kommer att möta eller vad mötet med samhällets representanter kommer att resultera i. Det blir tydligt att det finns skilda perspektiv på de unga i vinjetterna och de händelser de är involverade i samt hur detta kan hanteras. Detta reser frågor kring bland annat rättssäkerhet och kan kopplas till de ungas berättelser, vilka vittnar om ett minskat förtroende för samhällets myndigheter.
De unga hävdar att samhället utnyttjar sin maktställning och att deras underläge innebär att de inte alltid kan åberopa sina mänskliga rättigheter. Att alla är lika inför lagen är inget som överensstämmer med verkligheten, menar de unga och hävdar att de allt som oftast blir dömda på förhand om de blir misstänkta för ett brott.
Ungdomarna upplever att de blir bemötta som om de har ett sämre människovärde på grund av sitt förflutna. De unga uttrycker en stark önskan om att få bli sedda som de människor de är innerst inne och att de inte ska vara dömda för alltid på grund av sitt tidigare leverne.
I enlighet med avhandlingens relationella ansats efterfrågar de unga delaktighet i beslut som rör deras eget liv. Den kunskap och de erfarenheter som de unga ger uttryck för och som förvärvats genom en rad möten med samhällets myndigheter ligger till grund för en diskussion kring vad ett konstruk-tivt pedagogiskt möte skulle kunna innehålla.
Margareta Stigsdotter Ekberg har en bakgrund som mellanstadielärare och lärarutbildare och är sedan 2004 doktorand vid Linnéuniversitetet i Växjö.
Avhandlingen ”Dom kallar oss värstingar – om ungas lärande i mötet med skola, socialtjänst och polis” försvarades den 22 oktober kl.10.00. 2010 i sal Myrdal, Hus K, Linnéuniversitetet, Växjö. Fakultetsopponent var professor Inge Johansson, Stockholms universitet
Kontaktinformation
För mer information kontakta Margareta Stigsdotter Ekberg, telefon: 0470-708178 eller e-post: margareta.ekberg@lnu.se
Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Linneus University Press, telefon: 0470-708267 eller e-post: lupress@lnu.se.
Dolksvansarna brukar ofta betraktas som levande fossiler, som har klarat sig nästan oförändrade vad gäller kroppsdesign och livsstil i mer än 400 miljoner år. Djur som liknar dagens dolksvansar fanns på jorden långt före dinosaurierna.
– Genom att undersöka den genetiska variationen inom bestånden av dolksvansar längs den amerikanska ostkusten har vi kunnat spåra förändringar i populationsstorleken genom tiderna. Vi upptäckte en tydlig nedgång i antal dolksvansar under istidens slutskede, en period som karakteriseras av en signifikant global uppvärmning, säger forskaren Matthias Obst på Zoologiska institutionen vid Göteborgs universitet och medförfattar till studien som publicerats i tidskriften Molecular Ecology.
– Våra resultat visar också att det nuvarande, redan starkt krympta bestånden, sannolikt kommer att fortsätta minska i samband med kommande klimatförändringar.
Dolksvansar är en viktig del av den kustnära matkedjan. Deras blå blod används för att kliniskt bevisa förekomsten av gifter och bakterier. I dag finns bara tre arter av dolksvansar kvar; en av dem i Nordamerika (Limulus polyphemus) och tre arter i Sydostasien (Carcinoscorpius rotundicauda, Tachypleus gigas och Tachypleus tridentatus).
Alla fyra arter av dolksvansar är hotade på grund av överskörd, djuren används bland annat som fiskagn och i läkemedelsindustrin. Förstörda livsmiljöer kring de stränder som är djurens lekområden bidrar också till nedgången. Forskarna förutser nu att dolksvansarna kommer att minska ytterligare i antal genom kommande klimatförändringar.
– Den mest avgörande faktorn är de kommande förändringarna i havsnivå och vattentemperatur. Dessa miljöförändringar kommer sannolikt att påverka djurens utbredning och fortplantning väldigt negativt, säger Matthias Obst.
Den nyfikne kan se levande dolksvansar på Sjöfartsmuseet i Göteborg.
Bildtext: Drivor av dolksvansar som strandat i Port Mahon, Delaware Bay, USA. Stenar placeras vid strandkanten för att skydda kusten hindrar dolksvansarna att återvända till sina lekplatser.
Foto: Peter Funch
Kontaktinformation
KONTAKT:
Matthias Obst, Zoologiska institutionen vid Göteborgs universitet
031- 786 3662
0738- 475 003
matthias.obst@zool.gu.se
Tänk dig att alla kvinnliga lärare tituleras lärarinnor, att alla läkare av kvinnligt kön kallas läkarinnor. Så är det i tyskan: kvinnor är språkligt feminina, män är språkligt maskulina. Var och en som talar tyska får därför problem när en grupp av människor skall omtalas som består av både män och kvinnor.
– Det här är en het potatis inte bara för språkvetare utan för alla som talar tyska. Inte minst för att det finns en koppling till frågan om hur man ska synliggöra kvinnor i språket och därmed till hela jämställdhetsdiskussionen, säger avhandlingens författare Magnus Pettersson, doktorand vid institutionen för språk och litteraturer.
En möjlighet är att bara använda maskulina former, till exempel ‘der Student’ (studenten) eller ‘der Lehrer’. Den maskulina formen ges då en allmän, förment könsneutral betydelse.
Dubbelformer anses politiskt korrekta
Men många anser att maskulinum osynliggör och diskriminerar kvinnor språkligt. Därför har feministiska språkvetare föreslagit dubbelformer av typen ‘der Lehrer und die Lehrerin’ = den manlige och den kvinnliga läraren. Sådana feministiska former används i skriven tyska parallellt med maskulina former och neutralformer där man avstår från att markera könet.
Magnus Pettersson har studerat variationen mellan olika sådana benämningsstrategier, framför allt i feministiska magasin som Emma, där dubbelformer anses politiskt korrekta och används mycket, men också i andra typer av samtida texter.
– Det visar sig att inte ens feminister alltid är konsekventa. Det slinker in hel del maskulinformer och då oftast när de som benämns är persongrupper som på ett eller annat sätt är stereotypt manliga eller om man vill ta avstånd från dem.
Markerar distans och ogillande
Så blir maskulina språkformer i feministiska sammanhang en markör för distans och ogillande. Ett annat resultat är att dubbelformer ofta används i tilltal av typen ‘kära läsare’.
– Där pekar man ut kvinnor och män explicit eftersom läsarna som tilltalas ska känna sig inkluderade, oavsett om de är män eller kvinnor. Däremot kan man utan problem i samma text använda maskulinformer med syftning på mixade grupper. Den språkliga genusmedvetenheten är alltså i praktiken beroende av kommunikativa faktorer, skribentens avsikter och vilken typ av text det rör sig om.
Magnus Petterssons avhandling är den kanske första som närmar sig genusanvändningen på tyska personsubstantiv utifrån ett beskrivande, textanalytiskt perspektiv.
– Många som har forskat om det här har en klar språkpolitisk åsikt. De vill tala om hur det borde vara, till exempel att maskulina språkformer med referens till kvinnor är en styggelse. Det är jag inte intresserad av. Språkforskning går i första hand ut på att beskriva sakernas tillstånd, inte att normativt tala om vad som är rätt eller fel.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Geschlechtsübergreifende Personenbezeichnungen. Eine Referenz- und Relevanzanalyse an Texten
Avhandlingsförfattare: Magnus Pettersson, tel. 031-7865579 (arb.), 070-4573467 (mobil)
E-post: magnus.pettersson@tyska.gu.se
Hemsida: http://www.sprak.gu.se/kontakta-oss/doktorander/pettersson-magnus/
Tid och plats för disputation: lördagen den 18 september 2010 kl. 10.00, sal T302, Olof Wijksgatan 6, Göteborg.
Fakultetsopponent: Prof. Jürgen Schiewe, Institut für Deutsche Philologie, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald
Avhandlingen kan lånas på UB och finns även hos avhandlingsförfattaren. Den är tryckt som disputationsupplaga och utkommer 2011 i omarbetad bokversion på Gunter Narr Verlag i Tyskland.
– Alla språk behöver utökas när verkligheten förändras. När nya föremål, produkter och företeelser förs in från ett annat land krävs nya ord och då följer ofta benämningen med på köpet. Så går till exempel politiska termer som parlament, överhus och votera att spåra från 1600-talet, säger Mall Stålhammar.
Ord som lånats in från engelskan fyller inte bara tomrum och förser svenskan med nya nyanser, de inspirerar också till svenska nyskapelser. Ordlånen är nämligen inte bara lätt igenkännbara engelska ord, som aerobics, de återfinns även som översättningslån, till exempel användarnamn eller försvenskningar, som till exempel strejk.
Mall Stålhammar ägnar en stor del av boken åt att ingående beskriva närmare 2 000 lånords historia och väg in i svenskan, uppdelat i tio olika ämnesområden. I boken kan läsaren följa kronologiskt hur engelska lånord speglar den historiska utvecklingen och kontakterna mellan Sverige och England. Efter andra världskriget växte intresset för USA, något som också kom att påverka inlåningen.
– På 1950- och 60-talet förde vi in enormt mycket produkter därifrån. Vi fick nya konsumtionsvaror som hamburgare, popcorn och bubbelgum, och modevaror som jeans, T-shirt och polotröja, för att ta några exempel.
Påverkan från USA är stark även idag, särskilt inom underhållningsindustrin.
– Den snabba utvecklingen inom underhållningsbranscher medför ett ökande inflöde av lånord, som ofta får fäste i svenskan innan någon översättning hinner skapas. Ungdomar kommer via nätet snabbt i kontakt med nya ord och uttryck på engelska, och fortsätter att använda dem även i sin svenska, förklarar Mall Stålhammar.
Avslutningsvis diskuterar hon den aktuella frågan om vad engelskans inflytande kan innebära för svenskan. Hon varnar för så kallade domänförluster, som inträffar när engelskan börjar dominera inom ett bestämt område. Eftersom språket i internationell forskning numera är engelska, finns en risk att svenskan förlorar terräng inom viktiga ämnesområden som teknik och naturvetenskap. Svenska språket i sin helhet är däremot inte hotat.
– Jag hoppas att boken ska nyansera kritiken mot engelska lånord och visa att det svenska språket har berikats inte minst via översättningslån. Ett utmärkt exempel är det produktiva ordet trädkramare med efterträdare som vargkramare, skattekramare och motorvägskramare – möjligheterna är oändliga, säger Mall Stålhammar.
’Engelskan i svenskan – Åttahundra år av lånade ord och språkliga influenser’ är utgiven på Norstedts förlag. Författaren Mall Stålhammar pratar om boken på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg idag, fredag, klockan 11.45–12.05. Lokal: Grafiska Torget, G02:22, Sc8909.
För mer information, kontakta Mall Stålhammar på e-post: mall.stalhammar@eng.gu.se
Avhandlingen av Lena Hanberger, doktorand i pediatrik och barndiabetessköterska, belyser kvaliteten inom barndiabetesvården i Sverige ur olika perspektiv. Resultaten visar att bara en tredjedel av patienterna nådde behandlingsmålen. Av en enkätstudie framgår att sjukdomen även påverkade livskvaliteten negativt, också detta främst hos tonårsflickor.
Typ 1 diabetes är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna hos barn. Den går inte att bota och det finns risk för komplikationer både akut och längre fram i livet. Därför måste vårdkvaliteten för barn och ungdomar med diabetes vara hög. När sjukdomen drabbar dem fylls vardagen plötsligt av flera dagliga injektioner och stick för blodsockerkontroll. Målet för vården är dels en god blodsockerbalans, dels en bra livskvalitet.
Med stöd av data från över 18 000 mottagningsbesök ur det nationella diabetesregistret konstaterades att två tredjedelar av de barn och ungdomar som ingick i studien inte nådde behandlingsmålen och därmed löper ökad risk för följdsjukdomar. Slutsatsen är att vårdkvaliteten inte är tillfredsställande och behöver förbättras.
Det fanns dock skillnader i vårdresultat mellan barnklinikerna i Sverige när det gällde patienternas blodsockerbalans. Skillnaderna kunde inte förklaras av faktorer som har med sjukdomen att göra och som kan ha samband med sämre blodsockerkontroll. De barndiabetesteam som hade goda resultat gav tydligare budskap om kost, motion och andra viktiga områden för diabetesbehandling, än de team som hade sämre resultat. Medarbetarna i de bästa teamen var även mer engagerade och tyckte att deras egna arbetslag fungerade väl.
För att vårdkvaliteten ska kunna förbättras behöver det psykosociala stödet från barndiabetesteamen anpassas efter ålder och kön. Ett klart och samstämmigt budskap från ett enigt team verkar ha fördelaktig effekt. En webbportal med information om diabetes och möjlighet att kommunicera med andra som har sjukdomen och vårdpersonal kan vara ett användbart komplement till de traditionella verktyg som finns för patientutbildning och information.
Avhandlingen läggs fram 8 oktober 2010 kl. 9:00 i Berzeliussalen, Campus US, Linköping. Opponent är professor Reinhard Holl, Universitetet i Ulm, Tyskland.
Kontaktinformation
Kontakt:
Lena Hanberger
0709-962609, lena.hanberger@lio.se
I stora delar av världen blir andelen äldre personer i befolkningen större under de kommande decennierna. Satsningar för att möjliggöra optimal förmåga och hälsa samt att kunna vara delaktig i olika vardagssammanhang under senare delen av livet kan därför komma att behövas. För att bättre förstå vad som kan vara viktiga byggstenar i en sådan satsning har Sólveig Árnadóttir undersökt på vilket sätt äldre personer är fysiskt aktiva och de faktorer som har betydelse för delaktighet och upplevd hälsa. Ett fokus var att studera eventuella skillnader i resultat mellan personer som bor i tätort jämfört med i glesbygd.
Personer från tätort och glesbygd visar sig vara ungefär lika mycket fysiskt aktiva, men deras aktivitetsmönster är olika. Fysisk aktivitet i form av motion, träning och friluftsaktiviteter är vanligare i tätort, kvinnor i glesbygd är mer fysiskt aktiva i hushållet och män i glesbygd är mer fysiskt aktiva i arbete än andra.
Ett viktigt fynd i avhandlingen är att frågor om delaktighet i olika typer av livssituationer bör innefatta både hur ofta man utför aktiviteterna och om man själv upplever sig begränsad att utföra aktiviteterna. Att bo i tätort eller i glesbygd samt att ha symtom på depression har samband både med hur ofta man utför aktiviteterna och i vilken grad man upplever sig begränsad. Däremot har den kognitiva funktionen, ålder och en fysiskt aktiv livsstil endast samband med hur ofta man utför olika aktiviteter. Upplevelsen av begränsning har samband med att ha ett arbete och kapaciteten att utföra aktiviteter som är krävande för benen, exempelvis att springa minst 800 meter eller att vandra flera km.
Kapaciteten att utföra aktiviteter som är krävande för benen och depressiva symtom är också betydelsefulla för upplevelsen av hälsa, liksom kapaciteten i armar och händer samt att vara fysiskt aktiv i hushållsarbete. Men det finns inget oberoende samband mellan upplevelsen av hälsa och om man bor i tätort eller i glesbygd.
Resultaten som visar att depressiva symtom, att kunna utföra krävande aktiviteter för benen och graden av fysisk aktivitet är förknippade med både delaktighet och upplevd hälsa är särskilt viktiga eftersom tidigare forskning har visat att dessa faktorer går att påverka. Vidare stödjer resultaten att omgivningen i form av tätort eller glesbygd bör uppmärksammas i satsningar för äldre personer, eftersom omgivningen är en faktor som är förknippad både med det fysiska aktivitetsmönstret och delaktighet bland äldre personer.
Deltagarna i studien valdes slumpmässigt från det nationella registret för en tätort och två glesbygdsområden på norra Island. De 186 deltagarna var mellan 65 och 88 år, och 48 % av dem var kvinnor.
Fredag 1 oktober försvarar Sólveig Á. Árnadóttir, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, sjukgymnastik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Physical activity, participation and self-rated health among older community-living Icelanders: A population-based study (Svensk titel: Fysisk aktivitet, delaktighet och upplevd hälsa bland äldre i eget boende på Island: En populationsbaserad studie).
Disputationen äger rum klockan 13.00 i Vårdvetarhusets aula, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Alan M. Jette, Boston University School of Public Health; Health & Disability Research Institute, USA.
En sammanfattning av avhandlingens innehåll är elektroniskt publicerad på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-35823
Den fullständiga avhandlingen återfinns där senare under hösten.
Kontaktinformation
Sólveig Árnadóttir är doktorand vid Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, sjukgymnastik, Umeå universitet. Hon nås på:
E-post: saa@unak.is?
Telefon: 00354 863 71 91
Porträttbild:
http://www.medfak.umu.se/digitalAssets/51/51243_solveig_arnadottir.jpg
Bibliotekets samlingar har öppnats för onlinebeställningar. Det innebär att böcker digitaliseras och levereras elektroniskt till användaren. Det blir med andra ord beställaren som bestämmer vad som ska digitalisera.
Tjänsten omfattar i dagsläget alla icke upphovsrättsskyddade böcker (i huvudsak böcker tryckta före år 1900) och beställning görs direkt i bibliotekets katalog Album. Förutom en grundavgift betalar beställaren en avgift för varje sida som skall digitaliseras. Boken levereras inom två veckor som pdf-fil till beställaren.
Utgångspunkten är ett system som i nuläget drivs vid ett 20-tal europeiska bibliotek i nätverket ”Ebooks on demand” och som Umeå universitetsbibliotek som första svenska biblioteket anslutit sig till. Förhoppningen är att fler svenska bibliotek skall ansluta sig till denna tjänst.
Tjänsten blir ett viktigt komplement till mer storskaliga digitaliseringssatsningar. Utbyggt ger det en möjlighet till ett tydligare efterfrågestyrt urval för digitalisering. Det ger också forskare, studenter och andra tillgång till böcker från andra bibliotek; äldre böcker som normalt inte är tillgängliga annat än för läsning på plats och då ofta enbart i bevakade specialläsesalar. Ebooks on demand är en avgiftsbelagd men subventionerad tjänst, resultatet införlivas senare i bibliotekets digitala samlingar (open access).
Tillsammans med andra svenska och nordiska digitaliseringsprojekt kommer tjänsten att presenteras och diskuteras på konferensen Digitalisera nu! – vägval, strategier, framtid som anordnas av Umeå universitetsbibliotek 20-21 oktober 2010.
Umeå universitetsbiblioteks katalog Album: www.ub.umu.se
Umeå universitetsbiblioteks digitala samlingar (RARA): rara.ub.umu.se
eBooks-on-Demand: www.books2ebooks.eu
Digitalisera nu!: www.ub.umu.se/konferenser/digitalisera-nu
Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Christer Karlsson, projektsamordnare, Umeå universitetsbibliotek
E-post: christer.karlsson@ub.umu.se
Tel: 090-786 98 84
Mobil: 070-699 66 23
Anna Swärd Bergström, avdelningschef Samlingar, Umeå universitetsbibliotek
E-post: anna.sward.bergstrom@ub.umu.se
Tel: 090-786 56 16
Mobil: 070-340 50 71
Mats Danielsson, avdelningschef Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek
E-post:mats.danielsson@foark.umu.se
Tel: 090-786 66 44
Kronisk smärta och vävnadsförändringar i muskelsenor, tendinos, är ett besvärligt tillstånd som drabbar miljoner arbetsföra människor världen över. Vanliga platser i kroppen som drabbas är hälsenan, knäsenan (”hopparknä”), armbågens muskelfästen (”tennisarmbåge” eller ”golfarmbåge”) och axelns senor. Orsaken till besvären har länge varit bristfälligt beskriven och tillståndet har ofta felaktigt klassificerats som en inflammation. ?
Gustav Andersson har funnit att hälsenans egna celler har förmåga att bilda och reagera på ämnet substans P, som är nära kopplat till kroppens signalering av smärta, men även av stor vikt vid läkning av skadade vävnader.
?I sina studier har Gustav Andersson på experimentell väg visat att substans P har påtagliga effekter i senan och närliggande vävnader. Fynden kan bidra till att förklara hur senan vid tillståndet tendinos får en förändrad struktur som liknar den vid kroppens normala läkning av senor, men som i detta fall är en del i sjukdomen.?
I nära anslutning till hälsenan finns ett område med kärl och nerver som är målet för ett antal nya lovande behandlingsalternativ. Även detta område har Gustav Andersson undersökt närmare och funnit att dessa nerver och blodkärl kan påverkas av substans P.
Sammanfattningsvis har Gustav Andersson, på experimentell väg, testat och bekräftat teorier om att senan själv kan bilda ett ämne som är relaterat till smärta och utvecklingen av den förändrade struktur som ses vid det långvariga, smärtsamma, tillståndet tendinos. Dessa studier har även gett en möjlig förklaring till varför behandlingar som riktas mot området utanför senan är effektiva inte bara för att lindra smärtan, utan även kan leda till en förbättring av senans struktur och funktion.
Fredag 1 oktober försvarar Gustav Andersson, Inst. för integrativ medicinsk biologi, anatomi Umeå universitet, sin avhandling med titeln Influences of paratendinous innervation and non-neuronal substance P in tendinopathy – studies on human tendon tissue and an experimental model of Achilles tendinopathy. Svensk titel: Influenser av paratendinös innervering och icke-neuronalt substans P i tendinopati – studier på human senvävnad och en experimentell modell för Achilles-tendinopati.
Disputationen äger rum i hörsal Betula, by. 6M, NUS. Opponent är professor David A. Hart, University of Calgary, Kanada.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-35917
Kontaktinformation
Gustav Andersson, född 1983, är uppvuxen i Tavelsjö, strax utanför Umeå. Han tog sin läkarexamen våren 2010 och är anställd som AT-läkare vid Norrlands universitetssjukhus. Forskningen bedriver han vid enheten för anatomi, Umeå universitet, där han även undervisar. Han nås på:
telefon 090-786 57 90
mobil 070-623 83 06
e-post gustav.andersson@anatomy.umu.se
Porträttbild:
http://www.medfak.umu.se/digitalAssets/51/51239_gustav_andersson.jpg
