Studien undersöker de förändrade villkoren för språklärande aktiviteter när gymnasieelever arbetar med filmproduktion på engelska i gymnasieskolan.

Sylvi Vigmo, vid institutionen för pedagogik och didaktik, undersöker i sin studie elevers filmproduktion i en digital miljö i vilken text, bild, ljud och tal samspelar med den språkliga produktionen.
  
– De digitala medierna  länkar samman språkliga aktiviteter och skapar stundtals helt andra villkor för språklig produktion.  Elevernas erfarenhet av digitala medier, deras medierepertoar, bidrar till att förändra villkoren, säger Sylvi Vigmo.

Hon har undersökt hur ljud, bild, text och tal samspelar, vilka språkliga dimensioner och vilka språkliga resurser eleverna använder sitt filmskapande.
  
– Engelska är så närvarande i ungas vardag att de i högre grad möter språket utanför skolan. Man kan anta att de även lär sig mycket av språket utanför skolan. Om elever möter engelska kanske 15 timmar i veckan utanför skolan, och tre timmar i skolan, påverkar det hur man arbetar med och använder språket i skolan, säger Sylvi Vigmo.

En relevant fråga ur ett didaktiskt perspektiv blir vad digitala medier kan betyda för språklärande aktiviteter. En central språklig dimension i elevernas aktiviteter i studien var så kallad code-switching. Direkt i tal utgick de ofta från ett språk och sen över till ett annat, ibland fram och tillbaka i samma yttrande.

Elevens modersmål användes för att regissera agerande och för att ge instruktioner, engelska användes för att agera rollen eller för att ge förslag på språkkonstruktioner. Svenska och engelska fungerade som sammanflätade som två element som eleverna snabbt och lätt integrerade i en hybrid språkpraktik.

Kontaktinformation
Sylvi Vigmo lägger fram avhandlingen ”New Spaces for Language Learning. A study of student interaction in media production in English” vid institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.
Plats: Pedagogen hus C, Läroverksgatan 5, Margareta Huitfeldts auditorium, fredag 11 juni 2010, kl. 13.15.
För mer information, kontakta Sylvi Vigmo, tel: 0705-568086, sylvi.vigmo@ped.gu.se

I avhandlingen ”Makar emellan” studerar Marie Eriksson mäns våld mot hustrur i såväl lokal praktik som offentlig retorik i Sverige under 1800-talet. Studien sätter ljuset på de tidsbundna normer och föreställningar som formade hur människor tolkade och hanterade äktenskapligt våld, och som gav våldet och misshandlingarna betydelse. Avhandlingen bygger på ett teoretiskt antagande om att mäns våld mot kvinnor både avspeglar och återskapar kulturellt konstruerade könsskillnader, könsrelationer och den samhälleliga könsordningen.

Med analys av ståndsriksdagens diskussioner om förslag till ändringar av lagen om äktenskaplig oenighet och skilsmässa visar avhandlingen att mäns våld mot hustrur och andra former av manligt maktmissbruk varken osynliggjordes, privatiserades eller marginaliserades i det offentliga samtalet i Sverige, så som tidigare forskning hävdat. Avhandlingen argumenterar istället för att mäns våld mot hustrur politiserades under perioden, genom att bli föremål för politisk debatt och beslutsfattande.

Till skillnad från tidigare forskning visar avhandlingen också att det politiska uppmärksammandet av hustrumisshandel och det reformarbete som ägde rum under 1800-talet i Sverige inte helt igenom kan beskrivas som ett sekulariserat projekt. Det politiska uppmärksammandet av problemet ägde rum i en religiös kontext, där prästerskapet genom sina erfarenheter av att hantera hustrumisshandel och andra äktenskapliga missförhållanden i praxis tog initiativet till och blev pådrivande i den politiska process som efter mitten av seklet medförde ändringar i lagen om äktenskaplig oenighet och skilsmässa. Avhandlingsperioden präglades av en stark och relativt snabb samhällsförändring. Kampen mellan olika sociala grupper och diskurser framträder även i kyrklig praxis, men blir särskilt synlig i de politiska debatterna om äktenskaplig oenighet och skilsmässa.

Avhandlingen styrker tidigare forskning som visat att mäns fysiska våld mot hustrur tenderade att osynliggöras när det tolkades och hanterades som äktenskaplig oenighet på de kyrkliga arenorna. Med utgångspunkt i en äktenskapsideologi som betraktade äktenskap som i princip livslånga var syftet med kyrkans varningar vid oenighet att vara medlande, även i fall som inkluderade mäns våld mot hustrur. Det överordnade värdet var inte att underlätta för hustrur att skiljas från mäns våld, utan att bevara äktenskapets helgd.

Marie Eriksson är historiker vid Linnéuniversitetet i Växjö och hennes avhandling är tillkommen inom ramen för nationella forskarskolan i historia, med Lunds universitet som värdhögskola. Hon har tidigare publicerat ett antal artiklar om mäns våld mot kvinnor i ett historiskt perspektiv, bland annat i antologin Kvinnor och våld. En mångtydig kulturhistoria, Eva Österberg & Marie Lindstedt Cronberg, Nordic Academic Press, 2005.

Avhandlingen ”Makar emellan. Äktenskaplig oenighet och våld på kyrkliga och politiska arenor, 1810-1880” försvaras 18 juni, kl. 13.15. Disputationen äger rum i sal Homeros, Hus F, Växjö.
Fakultetsopponent är akademilektor Ann-Catrin Östman, Åbo akademi, Finland.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Marie Eriksson, telefon: 0470-70 89 08, 073-0518066 eller e-post: marie.eriksson@lnu.se

Avhandlingen går att beställa genom Linnaeus University Press, telefon: 0470-70 82 67 eller e-post: lupress@lnu.se

E-learning – i första hand det internetbaserade lärandet – innebär att undervisningen inte är bunden till en särskilt plats utan kunskapsöverföringen sker i annan form. Lärare och studenter träffas inte fysiskt.

E-learning är en teknik som gör det möjligt att klara den kraftigt ökade efterfrågan på högre utbildning, inte minst i många utvecklingsländer. Globalt har det varit vanligt att undervisningsformer, examinationsmodeller, datorsystem för undervisning och annan teknik från västvärlden importerats till utvecklingsländer. Resultatet har varit blandat och ibland misslyckat.

Ett skäl har varit att det som i en del av världen anses innebära ”kvalitet i undervisningen” inte gör det i en annan del.

– Vad som är kvalitet i den högre utbildningens virtuella institutioner är delvis kulturspecifikt, säger Davoud Masoumi, vid institutionen för pedagogik och didaktik.

Han visar med exemplet Iran och ett ramverk för kvalitetsarbete hur en kulturell anpassning av E-learning kan göras. I Iran har studentpopulationen inom högre utbildning ökat med i snitt tolv procent årligen under de senaste 20 åren. Iran litar allt mer till E-learning för att möta behoven, inte minst av ekonomiska skäl.

Davoud Masoumis anpassade system för E-learning är känsligt för lokala och kulturella förhållanden, och tar inte minst hänsyn till vad som där anses vara ”god undervisning”. Inom ramen för studien har ramverket provats bland studenter, lärare och beslutsfattare i Iran.

– Ramverket har provats med målet att ge den specifika kulturen en röst i utvecklingen av den egna kvalitetsmodellen. På så sätt har det gått att undvika en anpassning till andras normer och värden och en envägs globaliseringsprocess, säger Davoud Masoumi.

Kontaktinformation
Davoud Masoumi lägger fram avhandlingen ”Quality in E-learning Within a Cultural Context: The Case of Iran” vid institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.
Plats: Pedagogen hus C, Läroverksgatan 5, Margareta Huitfeldts auditorium, torsdag 10 juni 2010, kl. 14.00.
För mer information, kontakta Davoud Masoumi, tel: 0762-143256, davoud.masoumi@ped.gu.se

På senare tid har ishockeysporten i stort kommit i gungning. Svarta rubriker om alltifrån svidande nederlag och urvattnade VM-turneringar till landslagsmän inblandade i sex- och fylleskandaler har följts av diskussioner om Tre Kronors devalvering. Detta i kombination med rapporter om brist på istid och skenande omkostnader på ungdomssidan samt rädsla för en växande klyfta mellan bredd- och elitverksamheten har fått engagerade ishockeysupporters och uppjagade förståsigpåare att ta fram krisstämpeln. Mer än en gång har Tre Kronors – ja, hela ishockeysportens död utropats. Ändå finns det otaliga uppgifter som pekar på att ishockeyn idag står starkare än på länge. Vad beror detta väldiga ishockeyintresse på? Hur har det skapats? Vad är det som har gjort att Tre Kronor kunnat samla nästa hela den svenska befolkningen vid sina matcher?

I avhandlingen ”Folkhemmet på is” söker Tobias Stark bringa större klarhet i hur ishockeyns framskjutande nationella ställning har skapats. Mer precis handlar det om att belysa hur det i praktiken gick till när ishockeyn inom loppet av ett drygt halvsekel (1920–1972) förvandlades från en oansenlig nordamerikansk importvara på den inhemska idrottsrörelsens bakgård till ett inventarium i Folkhemssveriges vardagsrum.

Avhandlingen visar att ishockeyn infördes uppifrån under inflytande av sekelskiftets (1900) starka nationalistiska strömningar för att sedan spridas över landet med hjälp av sociala nätverk. Vidare konstateras att Svenska ishockeyförbundet under mellankrigstiden torgförde sporten som ett mer praktiskt spel än den redan etablerade bandyn, vilket innebar att man sökte muta in en plats åt ishockeyn på den svenska idrottskartan på förlagans bekostnad. Studien visar också att det under pionjäråren snarare var prosaiska faktorer – såsom finansiella överväganden, planskötsel och möjligheter till utlandsresor – än ren passion för spelet sig som gjorde att man tog upp sporten ute i landet.

Efter andra världskriget formligen exploderade ishockeyintresset i Sverige. Detta hade att göra med att ishockeyn färgades av kalla kriget och att Tre Kronors framfart på världens ishockeyrinkar kom att framstå som en barometer för den svenska modellens internationella gångbarhet. Samtidigt visar undersökningen att ishockeyn i stort blev föremål för ett genomgripande organisatoriskt och moraliskt upprustningsarbete under efterkrigstiden, vilken underlättade sportens inlemmande i den blågula folkhemsgemenskapen.

Disputationen äger rum den 12 juni 2010 kl 13.15 på Linnéuniversitet, Växjö, i sal Homeros (Hus F). Fakultetsopponent är professor Johnny Wijk, Stockholms universitet.

Avhandlingen utkommer i höst på idrottsforum.orgs förlag, Malmö.

Kontaktinformation
För vidare upplysningar kontakta Tobias Stark på telefon 070 – 652 89 71 eller e-post: Tobias.Stark@lnu.se

Vad tänker du på när du hör ordet matematik? För några år sedan ställde forskaren Anna Palmer den frågan till ett antal lärarstudenter. De associerade till ”oro”, ”svårt”, ”ångest”, ”ointressant” och ”trist”. Tanken på matematik väckte starka känslor av olust och motvilja och gav upphov till fysiska reaktioner som handsvett, yrsel, magont och huvudvärk. Många förknippade matematikämnet med traditionell skolmatematik och rutinmässigt arbete i den egna matematikboken.

Med det som utgångspunkt och genom att studera och analysera bland annat minnesberättelser skrivna av lärarstudenter, pedagogisk dokumentation från matematikprojekt, fältanteckningar från aktionsforskningsstudier samt resultat från en enkätundersökning och studentrapporter, har Anna Palmer undersökt hur det är möjligt att förstå, utmana och förändra sin egen matematiska subjektivitet, det vill säga hur man förstår sig själv och blir förstådd av andra i relation till matematik.

Tanken om matematiskhet som en inneboende essentialistisk förmåga, som man antigen har eller inte, är allmänt utbredd. Inte bara bland blivande lärare, utan i samhället i stort.

– Debatten om begåvning har återuppstått den senaste tiden och det har blivit mer legitimt och vardagligt att tala om begåvningens betydelse för möjligheterna att lyckas med matematik, säger Anna Palmer.

Hon beskriver hur ett deltagande i en alternativ, estetisk lärarutbildningskurs utmanade och förändrade ett antal lärarstudenters grundinställning till matematikämnet. Dessutom beskriver hon hur mötet med interdisciplinär undervisning – det vill säga dans, musik och bild kombinerat med matematik – samt alternativa undervisningsmetoder och genusteori skakade om studenternas föreställningar om både matematikämnet och sig själva i relation till matematik.

I ett projekt i studien är exempelvis en grupp sexåringar entusiastiska inför idén att matematisera och dansa ihop med en lärarstudent. Men ganska snart visar det sig att barnen är informerade av könsstereotypa idéer om dans och starka diskurser från media och TV-program som Idol och Let’s dance. Lärarstudenten ställs inför flera olika utmaningar: Bland annat lyfter flickorna fram den enda pojken som en huvudperson, pojken visar inte intresse för dokumentationsbetet och lämnar gruppen. Det uppstår flera konflikter i studentens egna lärprocesser och hon frågar sig vad matematik är och kan vara i en sexårsverksamhet.

Anna Palmer drar slutsatsen att om blivande lärare för yngre barn ska ha möjlighet att organisera kreativa matematiska lärandesituationer med yngre barn, och på sikt motverka den sneda könsbalansen inom matematikens område, är det är nödvändigt att granska och utmana sin egen grundinställning till matematikämnet

– Det är också väsentligt att, istället för att endast öka mängden matematik i all utbildning, vilket ofta föreslås i politiska och nationalekonomiska sammanhang, också se över hur matematikundervisning genomförs och hur framtida satsningar på matematik kan se ut, säger hon.

En annan slutsats i avhandlingen är att lärarutbildningarna har ett stort ansvar för att omvärdera, utmana och utveckla de högskolepedagogiska praktikerna och för att organisera lärandesammanhang som uppmärksammar frågor kring genus i de matematikkurser som riktar sig mot lärare för yngre barn

– Det blir betydelsefullt att fundera på vad för material och läromedel vi väljer att tillföra i lärandet och hur vi sätter samman olika slags grupper, material och matematiska frågeställningar, säger Anna Palmer.

Avhandlingens titel
Att bli matematisk. Matematisk subjektivitet och genus i lärarutbildningen för de yngre åldrarna.

Ladda ner avhandlingen
http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:319125

Kontaktinformation
Kontaktuppgifter
Anna Palmer, Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet, tfn: 08-774 41 94 mobil: 0707-30 19 68 e-post: anna.palmer@ped.su.se

Pressbild
Ladda ner pressbild på Anna Palmer: http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5918&a=81107

Sveriges befolkning blir allt äldre. Statistiska centralbyrån, SCB, beräknar att drygt en femtedel av befolkningen kommer att vara 65 år eller äldre år 2020. Men sannolikheten att bli gammal är ojämlikt fördelad. Bland dem som lever upp i hög ålder finns det stora sociala skillnader i termer av hälsa och livslängd.

– Det är tydligt att personer som har, eller har haft, traditionella arbetarklassyrken som industriarbetare och hantverkare har sämre utsikter för ett långt liv med god hälsa än personer med medelklassyrken, som tjänstemän inom olika sektorer, säger Stefan Fors.

Ojämlikheterna tar sin början tidigt i livet och det finns tydliga samband mellan uppväxtförhållanden och förhållanden senare i livet, till exempel social klasstillhörighet och civilstånd, som i sin tur påverkar risken för dålig hälsa och tidig död senare i livet.

– De samband jag ser i min studie är väldigt stabila. I avhandlingen har jag använt flera olika mått på samhällsklass; utbildning, yrke och inkomst och alla visar samma mönster. Individer från de högre samhällsskikten har i genomsnitt bättre fysisk och psykisk hälsa som äldre och lever längre än individer från de lägre skikten i samhället, säger Stefan Fors.

Skillnader har stor betydelse för folkhälsan. Studierna i avhandlingen visar till exempel att om alla grupper i samhället hade samma goda hälsa som tjänstemän på hög- och mellannivå, så skulle antalet äldre med gångproblem reduceras med ungefär en tredjedel. Det skulle således gå att åstadkomma betydande förbättringar i folkhälsan hos de äldre om man kunde minska de sociala skillnaderna.

– Barndomen verkar vara en period som har ett stort inflytande på hur vi sedan åldras. Det tyder på att satsningar på bra barnomsorg och skola på sikt kan få gynnsamma effekter även för hälsosituationen hos de äldre, säger Stefan Fors.

Avhandlingens namn
Blood on the tracks. Life-course perspectives on health inequalities in later life. Delar av avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:316273/FULLTEXT01

Ytterligare information
Stefan Fors, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, tfn: 0703-368 588, 08-690 68 78, e-post: stefan.fors@ki.se.

För bild
press@su.se eller 08-16 40 90.

När vi pratar med någon förstår vi för det mesta varandra, även om vi som talare inte alltid är så tydliga i vårt budskap som vi vill tro. Vi anpassar vårt budskap till den vi talar med och vad vi tror han eller hon redan vet. Vi kollar dessutom av att den vi pratar med verkar hänga med. Delar av informationen kan vara underförstådd, vilket innebär att det vi säger därmed blir mer eller mindre komplicerat att förstå.

Tolkar ska först förstå information som egentligen är anpassad till någon annan – den egentliga mottagaren av budskapet. De ska sedan tolka detta budskap till ett annat språk, och vid simultantolkning göra det under stor tidspress, samtidigt som de fortsätter att ta emot nya delar av budskapet, överför dessa till språket de tolkar till, osv., osv. En av de frågor som behandlas i den här avhandlingen är huruvida det är möjligt att mäta om det någon säger är mer eller mindre komplicerat, och om detta påverkar hur svårt det är att tolka, eller inte?

I en av delstudierna provas ett sätt att analysera det en person säger på teckenspråk för att mäta hur komplicerat det är. Analysen gjordes på tre olika segment av en berättelse som var 30 – 40 sekunder långa och alla segmenten visade sig vara olika.

Därefter analyserades åtta simultantolkningar till talad svenska av de tre segmenten, för att se om tolkarna lyckades få med ett antal på förhand valda innehållsenheter i sina tolkningar av budskapet. Hypotesen var att ju mer komplicerat ett segment är, med avseende på en särskild typ av språkligt uttryck, ju svårare blir det för tolken att få med allt innehåll. Analysen av tolkningarna gav stöd för hypotesen – ju fler av den typ av språkliga uttryck som analysen fokuserade på som förekom i ett segment, ju mindre lyckade var tolkarnas återgivande på svenska.

Ett praktiskt användningsområde för den här kunskapen är att man till exempel skulle kunna använda denna analysmetod för att bedöma svårighetsgraden i material som används när man utbildar tolkar, så att det material som används under utbildningen gradvis ökar i svårighet.

Avhandlingens namn: Studies in Swedish Sign Language: Reference, Real Space Blends, and Interpretation. Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-37026.

Ytterligare information
Anna-Lena Nilsson, Institutionen för lingvistik, Avdelningen för teckenspråk, Stockholms universitet. Tfn: 08 – 16 25 61; 070 – 271 30 24. E-post: annalena@ling.su.se.

Maria Eriksson undersöker regelverket kring förbudet av våldtäkt inom folkrätten inom tre olika ämnesområden: humanitär rätt, internationell straffrätt och inom mänskliga rättigheter. Förbudet av våldtäkt togs upp sent inom folkrätten och frågan om en internationell definition av våldtäkt är relativt ny.

– Det beror troligen på att det främst gäller våld mot kvinnor och att det ansetts vara ett privat brott. Kvinnors rättigheter har ofta ignorerats inom folkrätten och dessutom har våldtäkt i krig inte setts som ett allvarligt brott utan präglats av straffrihet. I Nürnbergrättegångarna till exempel fälldes ingen för våldtäkt trots att många kvinnor vittnade om det.

Maria Erikssons doktorsavhandling visar att det finns förbud inom alla områden men att definitionen av vad som är våldtäkt varierar.

– Det vore lämpligt att arbeta fram en enhetlig definition av våldtäkt. En definition som kan tolkas så pass brett att man undviker att vissa brott hamnar utanför. I till exempel Kongo är definitionen så snäv att mannen måste ejakulera för att det ska kunna räknas som våldtäkt.

– Men något som är vanligare är att man definierar våldtäkt utifrån vaginal penetrering, vilket gör att endast kvinnor kan vara offer och endast män förövare och så ser inte verkligheten ut.

Det finns flera exempel på brister i lagstiftningen. I Rwanda tribunalen kunde man först inte fälla gärningsmän som utfört våldtäkter med redskap som gevär eller flaskor, eftersom det föll utanför lagstiftningen, trots att det var en sexuell handling. För att komma åt problemet blev man tvungen att ändra lagstiftningen.

– Det finns många olika definitioner. I vissa länder definieras våldtäkt som att ett brott mot kvinnans ära. Att hon inte kan gifta sig eller får uppleva skam snarare än att det är ett brott mot den fysiska integriteten.

Maria Erikssons forskning visar att det är nödvändigt att ställa krav på stater att uppfylla vissa villkor vad gäller den inhemska definitionen av våldtäkt.

– Sexuellt självbestämmande bör vara grunden för lagstiftningen. Det är viktigt att man fokuserar på bristande samtycke för att uppnå rättvisa för alla drabbade.

– Det är positivt att forskningen pekar på en viktig utveckling i synen på sexuellt självbestämmande och ett ökat krav på stater att uppfylla vissa villkor men det finns mycket kvar att göra.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Maria Eriksson, mobil: 0708-828848