Sarah Scuzzarello har jämfört vad som menas med integration och vilka hinder man som invandrare kan stöta på i tre olika europeiska städer – Malmö, Bologna och Birmingham.
I Malmö, liksom i övriga Sverige, har invandrare starka politiska rättigheter. Men även om man som invandrare har rätt att rösta i kommunalvalen så är det politiska deltagandet lågt och lite verkar göras från kommunens sida för att ändra på det. Istället satsar kommunen kraft på att involvera personer med invandrarbakgrund i ideella föreningar och idrottsföreningar.

– Det finns ett ovanifrånperspektiv där man inleder en dialog med invandrarna först när integrationsprojekten har inletts eller avslutats, säger Sarah Scuzzarello.

Även i Birmingham finns ett ovanifrånperspektiv. Här bildades, efter kravaller i början av 2000-talet, ett organ som kallas Community Cohesion Forum. Det är ett dialogforum där olika etniska grupper finns representerade för att diskutera frågor som har med integration att göra. På senare tid har det här forumet fått kritik för att inget konkret kommer ut av det och för att många inte alls känner någon samhörighet med dem som säger sig representera dem.

I Italien får invandrare inte delta i valen och det är mycket komplicerat att bli italiensk medborgare. Trots detta menar Sarah Scuzzarello att invandrarna i Bologna har relativt goda möjligheter till inflytande genom rådgivande församlingar som erbjuds på kommunal, provins och regional nivå.

Trots att de inte har rösträtt så ger de här församlingarna, vars representanter är direktvalda, en möjlighet till invandrarna att delta i det politiska livet i Bologna, säger Sarah Scuzzarello.

Hon är noga med att påpeka att i Italien så är det upp till varje kommun hur man tar emot invandrare. Bologna är med andra ord inte särskilt representativt i Italien, som på senare tid snarare har präglats av en allt större främlingsfientlighet.

I Malmö likställs ofta integration med inträde på arbetsmarknaden.  Sarah Scuzzarello tycker att fixeringen vid att integration måste ske via ett arbete kan vara problematisk.

– Det finns ju faktiskt människor som inte vill eller kan delta i arbetslivet. För dem finns ingen plan B för att komma in i samhället, säger hon.

Hon framhåller också att Malmö stad gör ett viktigt arbete med att föregå som gott exempel för näringslivet: Kommunens anställda med en fjärdedel utlandsfödda speglar den etniska sammansättningen av stadens befolkning. Däremot, menar hon, är det viktigt att inte låta sig duperas helt av siffrorna: mindre än 10 procent av de högre tjänstemännen är invandrare medan drygt 50 procent av de som arbetar inom kommunens servicesektor har invandrarbakgrund.

– I dag är det invandrarna som står för servicen och under de år som jag har studerat verkar det finnas väldigt lite diskussion om det verkligen är så man vill att det ska vara, säger Sarah Scuzzarello.

Kontaktinformation
En sammanfattning av avhandlingen finns på http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1593298
Sarah Scuzzarello nås på sarah.scuzzarello@svet.lu.se

– Vi måste vidga begreppen. Det räcker inte att titta på klassrumsmiljön – om det är sociala faktorer som ligger utanför skolans ansvar så måste vi ändå fundera på hur vi ska ställa oss till det när det blir problem. Det kan gälla allt från hälsa, rörelse, mat och mobbning utanför skolan, säger Krister Persson, samordnare inom Regionalt Utvecklingscentrum, RUC och lektor vid Örebro universitet.

Regionalt Utvecklingscentrum, RUC, är ett samarbete mellan regionens skolor och lärarutbildningen vid Örebro universitet. RUC arbetar för att stärka nätverken så att man långsiktigt kan stärka kvaliteten i skolan och se till att elever får det stöd som de har rätt till och som krävs för att de ska uppnå målen.

– Vi har sett att lärare till exempel inte alltid har koll på målen och då är inte undervisningen upplagd efter dem, vilket gör det svårare för eleverna. Rektorer har en viktig roll här och de ska vara pedagogiska ledare först och främst och se till att deras personal har rätt förutsättningar för att lyckas.

Många problem kan vara svårare att identifiera. Det finns studier som visar att till exempel elever med hörselnedsättning, både med och utan diagnos, har svårare att ta till sig utbildningen.

– Det gäller även andra funktionshindrade som på olika sätt kommer i kläm för att de inte får det stöd som behövs för att de ska kunna nå målen.

– Tanken är att lära av varandra. Genom att ha ett bra nätverk och knyta nya kontakter öppnar sig möjligheter att till exempel gör utbyten av lärare mellan olika kommuner och skolor för att sprida goda exempel.

– Dessutom har RUC precis dragit igång en serie av seminarier för politiker, skolchefer, rektorer, lärare och kommunchefer med en lärande- och inspirationsdag på Örebro universitet. Under det närmsta året kommer vi behandla olika teman och bjuda in gäster med kunskap inom många olika områden.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Krister Persson: 070-540 5473

– Vårdarna har en komplex arbetssituation med neddragningar och administrativa uppgifter som stjäl deras tid. Men det är ändå på dem som ansvaret för relationen mellan närstående och vårdare vilar, säger Lena-Mari Sjöblom, som snart disputerar vid Mittuniversitetet.

I avhandlingen ”Family in the Formal Psychiatric Care” är fokus de närståendes perspektiv.
– Min forskning visar att den formella vården måste möta varje patient och varje anhörig där de är. Varje patient måste också få bestämma i vilken utsträckning de anhöriga ska vara delaktiga.

När de närstående inte tillåts ta del i vården hamnar de i ett stresstillstånd. För att hantera detta skapar de olika strategier. En del blir arga och skäller, andra söker alternativa behandlingsformer och åter andra ger upp att engagera sig.

– När närstående fastnar i de här strategierna ser de inte längre möjligheter att samarbeta och samverka med den formella vården. För patienten blir då inte stödet så bra som det skulle kunna bli.

Det är vanligt att närstående till psykiskt sjuka bär på känslor av skuld och skam, något som kan förstärkas av vårdpersonalen.

– De som jobbar i den formella vården påverkas förstås av samhällets attityder. Det gäller att få bort stämpeln att något är fel på familjen, säger Lena- Mari Sjöblom.

Hon efterlyser mer utbildning av personal i den psykiatriska vården. Ledningen för den psykiatriska vården behöver också inse att det finns både personliga och samhällekonomiska vinster att involvera patienter och närstående i vården. Det måste dock ske på det sätt som passar just den eller de individer det gäller.

– Jag tror på det synsätt som finns in om barnpsykiatrin.  Där jobbar man med alla personer som är viktiga kring barnet. Det synsättet skulle i högre utsträckning kunna användas av vuxenpsykiatrin.

Lena-Mari Sjöblom disputerar vid Mittuniversitetet den 18 juni. Ämnet är hälsovetenskap.

Projektet ”Teknikstöd för anhörigvårdare” har genomförts på uppdrag av Hjälpmedelsinstitutet och har resulterat i rapporten ”Teknikstöd för anhörigvårdare”. Det framkommer i rapporten att aktivitetsbegränsningar, som kan vara alltifrån att ha problem med att borsta tänderna till att hitta hem efter promenaden, är stora hos de personer som vårdas i hemmet av anhörigvårdare. Detta beror till stor del på att information kring produkter, teknologi och webbaserade tjänster är bristfällig.

– Arbetsterapeuter är den yrkesgrupp som ofta träffar anhörigvårdare i hemmet vid hjälpmedelsförskrivning och som skulle kunna bidra med information om utbudet av teknikstöd, menar Anita Björklund.

Rapporten visar dock att uppfattningarna om aktivitetsbegränsningar hos de vårdade personerna skiljer sig åt mellan arbetsterapeuter och anhörigvårdare. Därför är det viktigt att arbetsterapeuter utgår ifrån anhörigvårdarnas uppfattningar om problem i vårdsituationen vid hjälpmedelsförskrivning och informationsgivning.

– Allt större ansvar för vård och omsorg läggs på anhöriga och det är viktigt att de får stöd i form av hjälpmedel och teknik så att de orkar med sin uppgift. Det föreligger en stor utmaning i att nå ut till anhörigvårdare med relevant information om det stöd som finns att tillgå, säger Anita Björklund.

För mer information kontakta:
Anita Björklund
Mob: 0708-261250, e-post: bjan@hhj.hj.se
Hemsida: www.hhj.hj.se/doc/4888

———————
Hälsohögskolan är en av fyra fackhögskolor inom Högskolan i Jönköping. Hälsohögskolan är en av de ledande utbildarna i Sverige inom hälsa, vård och socialt arbete. Forskningen är fokuserad kring de tre forskningsmiljöerna Åldrande – livsvillkor och hälsa, Kvalitetsförbättringar, innovationer och ledarskap samt CHILD. Hälsohögskolan har cirka 2 000 registrerade studenter, cirka 160 anställda och omsätter 165 mnkr.

Kulturens koppling till demokratin var en viktig fråga i de proteströrelser som senare samlats under begreppet 68-vänstern. Tanken var att kultur skulle användas i den politiska kampen. Många kulturarbetare krävde en kultur för, av och om folket, och den svenska staten gick in med olika former av ekonomiskt stöd. Avhandlingen fokuserar på hur kulturarbetare under 1970-talet slöt sig samman i organisationer som Teatercentrum, Musikcentrum och Textilgruppen för att värna sina yrkesintressen.

För att förklara den förändring som skedde under 1970-talet måste man ta hänsyn till att kulturarbetarna verkade inom ett kapitalistiskt system. Det fanns alltså ett intresse av att sälja en produkt på en marknad, oavsett om detta var något som erkändes av dem som var med själva. Förhållandet till arbetarklassen, revolutionens bärare, blev komplicerat då publiken ibland svek.

– Det finns naturligtvis ingen naturlag som säger att verkstadsarbetare på sin fritid vill se en pjäs eller lyssna på en låt som handlar om problem på verkstadsgolvet, säger Johan Bergman.

Under 70-talet upplevde många konstnärer att relationen till publiken, folket, blev ett allvarligt problem. Den radikala retoriken hävdade att alla kan skapa kultur samtidigt som många kulturutövare önskade leva på sitt konstnärskap. Inte minst utgjorde amatörverksamheten ett konkurrenshot. Detta blev särskilt tydligt inom den kulturbransch som av tradition stämplats som hantverk snarare än konst, närmare bestämt den kvinnligt dominerade textilkonsten.

Bekymret med hur konstnärerna ska förhålla sig till folkets smak består än idag och är alltså på många sätt ett tidlöst dilemma.

– Ta till exempel den medvetne rapparen Promoes megahit ”Svennebanan” i fjol. Låten uttrycker tydligt en tvetydig inställning till publikens smak, både föraktfullt och idealiserat. Att låten dessutom sålde bra spädde på problematiken, den inbringande pengar men sjönk därmed i ”cred”, säger Johan Bergman.

Debatten om kulturens demokratisering påverkade på flera sätt utformningen av den statliga kulturpolitiken under 1970-talet. Dagens kulturpolitik visar att många av dåtidens frågor fortfarande är aktuella: Hur bör ett demokratiskt samhälle organisera sitt kulturliv? Är det staten eller marknaden som ska bestämma villkoren för vilket kulturutbud som erbjuds?

– Kanske är det så att den subventionerade kulturen lyssnar in ”vad folk vill ha” i högre grad idag. Sveriges Television har ju valt att lägga arton entimmesprogram på att täcka det förestående prinsessbröllopet, för att bara ta ett exempel, konstaterar Johan Bergman.

Avhandlingens namn: ”Kulturfolk eller folkkultur? 1968, kulturarbetarna och demokratin” Umeå: Boréa

Kontaktinformation
Ytterligare information
Johan Bergman, Historiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 070-723 82 47, 08-674 71 17, e-post johan.bergman@historia.su.se

Porträttbild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=80810.

Kristine Eck har undersökt mer än 400 rebellgrupper och har kunnat konstatera att ekonomiska lockelser spelar väldigt liten roll när människor beslutar att delta i uppror. Istället är det framförallt säkerhetsfrågor som påverkar hur mycket nya rekryter rebellgruppen kan skaffa sig.

– Tanken att man kan öka sin säkerhet genom att riskera livet som rebell kan verka konstigt, säger Kristine Eck. Men i länder där regeringen förtrycker befolkningen så kan riskerna med att ansluta sig till en rebellgrupp ändå vara mindre än att utan att göra något följderna av regeringens förtryck. Att ansluta sig till en rebellgrupp blir då ett sätt både att gömma sig för förtrycket och att skaffa sig ett visst försvar mot det.

Kristine Eck har även undersökt hur rebellgrupper ibland använder sig av hot och våld för att tvinga lokalbefolkningen, ofta barn, att delta i uppror. Kristine Ecks har bland annat på plats studerat maoistrebellerna i Nepal. Hennes fältarbete visar att rebellgrupper helst vill undvika tvångsrekrytering om det är möjligt.

– Ofrivilliga rebeller försöker ofta fly, säger Kristine Eck. Att kidnappa rekryter leder också till att rebellerna tappar stöd från lokalbefolkningen och ger dem mindre möjligheter att gömma sig.

Trots det så väljer rebellgrupper ändå ibland tvångsrekrytering istället för att söka frivilliga. Det gör de framförallt när de förlorat styrka eller av andra skäl snabbt behöver utöka sina trupper.

Resultaten i avhandlingen kan hjälpa regeringar och världssamfundet att minska kostnaderna för civila under ett inbördeskrig, menar Kristine Eck.

– Regeringar kan förhindra tvångsrekrytering genom att skydda lokalbefolkningen i områden där det precis varit stora strider, och kanske framförallt fokusera på att bevaka skolor där det är lätt att kidnappa många personer samtidigt. Det kan även vara en uppgift för fredsbevarande operationer att fokusera på.

Kontaktinformation
För närmare information, kontakta Kristine Eck på 018-471 23 50, mobil: 0704 69 75 16, e-post: kristine.eck@pcr.uu.se

Syftet med Vigdis Holmbergs studie var att tydliggöra vad arbetsterapeuterna själva menar att de kan och hur denna kunskap används i det dagliga arbetet.

– Om arbetsterapeuter använde sin kompetens rörande hälsofrämjande arbete skulle både enskilda arbetstagares hälsa och arbetsmiljön kunna påverkas positivt, säger Vigdis Holmberg.

Studien visar att de har stor kompetens och erfarenhet på detta område, med fokus på meningsfulla vardagsaktiviteter och klientcentrerad tillämping.

– Men det är tydligt att de inte använder denna kompetens till att utveckla hälsofrämjande arbetsplatser.

Det kan bero på att det inte är säkra på sin egen kompetens när det gäller just hälsofrämjande arbetsplatser.

Studien omfattar diskussioner med 24 yrkesaktiva inom kommunhälsan, specialisthälsan och arbetsterapeutubildning. Resultatet visar att de har ett hälsofrämjande arbetssätt och ett salutogent fokus och att de i dag framförallt arbetar på individnivå.

Kompetensen lite känd
Detta individbaserade arbetssätt gör att de inte använder sin kompetens på system- och samhällsnivå i någon väsentlig grad.

– Mycket tyder också på att kompetensen är väldigt lite känd hos allmänhten, samarbetspartner och myndigheter och därför inte blir utnyttjad.

Resultatet kan lägga grunden för att skapa debatt bland arbetsterapeuter om deras framtida roll i det hälsofrämjande arbetet. Det kan på sikt förhoppningsvis bidra till att fler engagerar sig i detta även på systemnivå inom exempelvis kommuner och arbetshälsovård.

– Sådana diskussionner kan inom yrkeskåren också bidra till att medvetandegöra dem om sin egen kompetens.

Det är också naturligt att använda fynden i den vidare kvalitetssäkring av yrkesområdet och undervisning vid arbetsterapeututbildningarna.

Kontaktinformation
Titel: Norska arbetsterapeuter som aktörer i hälsofrämjande arbete och hälsofrämjande arbetsplatser. En kvalitativ studie.
Norsk titel: Norske ergoterapeuter som aktører i helsefremmende arbeid og helsefremmende arbeidsplasser, en kvalitativ studie.
Handledare: Karin Ringsberg, professor NHV

– Rabbinerna tolkade drömmar med samma metoder som de använde när de tolkade Bibeln. Text och drömmar vävdes samman, till exempel visar berättelser i de religiösa skrifterna att rabbiner drömmer att de läser bibelverser. Judiska böner och drömritualer rekommenderar också recitation av bibelverser som ett medel mot dåliga drömmar; den goda texten som ett vapen mot den onda drömmen alltså, säger avhandlingens författare Erik Alvstad.

Tron att gudar och andra icke-mänskliga makter förmedlar kunskap och insikter till människan genom drömmen lyser igenom i många av de berättelser om drömmar man möter i äldre litterära verk, som till exempel det mesopotamiska Gilgamesh-eposet, Bibeln, Homeros verk och de isländska sagorna. Drömtydning, böner och ritualer mot onda drömmar – och suggereringar för att skapa goda drömmar – förekom också i forntida kulturer.

Också i den rabbinska judendomens centrala verk, Talmud, återfinns ett rikt litterärt material som knyter an till drömmandet. En särskilt intressant aspekt av den judiska drömkulturen är att rabbinerna, det ledande skiktet av skriftlärda inom den judiska kulturen, systematiskt tycks ha försökt underställa drömmen Bibelns, eller Torahs, auktoritet.

– I egenskap av Guds uppenbarelse till det judiska folket betraktades Torah som kungsvägen till kunskap om hur vardagslivet skulle levas, liksom en källa till insikter om fördolda ting. Men samtidigt som Torah betraktades som den viktigaste länken mellan människa och Gud fortsatte drömmarna att pocka på uppmärksamhet: Folk drömde, och de spekulerade i varifrån drömmarna kom, vad de kunde betyda, och huruvida de kunde vara ”sanna”, säger Erik Alvstad.

Enligt Erik Alvstad hade textens centrala roll inom kulturen djupa konsekvenser för hur drömmar kom att betraktas. Genom att studera olika typer av texter i den rabbinska litteraturen visar han att rabbinerna systematiskt associerade drömmen och texten med varandra.

– Det råder ett slags konkurrens mellan Torah, den centrala uppenbarelsen, överlämnad till det judiska folket en gång för alla, och drömmen som en alternativ och mer perifer, men samtidigt kontinuerligt pågående uppenbarelseform. Detta är en omständighet som rabbinerna uttrycker genom aforismen ”En dröm är en sextiondels profetia”. Rivaliteten återspeglas också i de polemiska berättelser som handlar om konflikter mellan skriftlärda rabbiner och professionella drömtolkare om auktoritet och socialt inflytande, säger Erik Alvstad.

Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Reading the Dream Text: A Nexus between Dreams and Texts in the Rabbinic Literature of Late Antiquity
Avhandlingsförfattare: Erik Alvstad, tel: 031-786 20 91 (arb.), 031-775 08 02 (hem)
E-post: erik.alvstad@lir.gu.se
Tid och plats för disputation: Lördagen den 5 juni 2010 kl. 10.15, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Opponent: Professor Philip Alexander, University of Manchester
Avhandlingen kan beställas från Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, e-post: pernilla.josefson@lir.gu.se

I rapporten ”Jordbruket, växthusgaserna och effektiva styrmedel” ligger fokus på de utsläpp som sker på gården och på de åtgärder som kan vidtas på gårdsnivå. Tanken är att få jordbrukarna att välja de effektivaste åtgärderna, de som ger största möjliga utsläppsreduktion till minsta möjliga kostnad.

Insatser som diskuteras går ut på att förbättra kväveutnyttjandet, reducera jordbearbetningen, införa odling av fånggröda i kombination med vårbearbetning och odling av proteinfoder, täckning/behandling av flytgödsel, rötning av stallgödsel, minskad inkalvningsålder och byte av uppvärmningssystem. De styrmedel som undersöks är regleringar, skatter, subventioner samt handel med utsläppsrätter.

I rapporten visas hur stor minskning av utsläppen ett enskilt företag kan åstadkomma om det genomför de analyserade åtgärderna. En diskussion förs också om vilka typer av företag/situationer som respektive åtgärd kan vara lämplig för.

Eftersom utsläppen varierar mycket mellan gårdar på grund av skillnader i lokala förhållanden bör styrmedlen ge jordbrukarna möjlighet att själva välja de åtgärder som är bäst för respektive gård. Det föreslår forskarna bakom rapporten.

Övriga resultat:

1. Pris på växthusgasutsläpp är effektivare än regleringar. Priset bör vara det samma för alla sektorer i samhällsekonomin.
2. Handel med utsläppsrätter är inte ett effektivt styrmedel därför att merparten av jordbrukets utsläpp kommer från biologiska processer i marken och variationen mellan gårdarna är stor.
3. Skatter riktade mot utsläpp som kan mätas och kontrolleras är effektiva styrmedel, till exempel skatter på fossila bränslen och beskattning av utsläpp från lagring och hantering av gödsel.
4. Åtgärder som förefaller vara lönsamma för lantbrukare vidtas inte i full utsträckning. Rådgivning och information krävs.
5. Alla åtgärder i jordbruket som kostar mindre per kg koldioxidekvivalent än marknadspriset på utsläpp är samhällekonomiskt lönsamma.
6. Lägre produktion av animalier ger lägre utsläpp men endast om konsumtionen också minskar. Detta förutsätter konsumtionsskatter.

Kontaktpersoner:
Ewa Rabinowicz, 046-222 07 83
Maria Berglund, 035-465 22
Anna Wall, 035-465 11

Fotnot:
Bakom rapporten står SLU, Lunds universitet och Hushållningssällskapet Halland. Den presenterades vid ett seminarium på Jordbruksdepartementet den 2 juni. AgriFood är en gemensam forskningsplattform för SLU och Lunds universitet. Syftet är att utföra kvalificerade samhällsekonomiska analyser inom områdena jordbruk, livsmedel, fiske och landsbygd. Analyserna ska utgöra underlag för långsiktiga regeringsbeslut.

Många sjukdomstillstånd kan förebyggas genom sunda kost- och motionsvanor samt ett begränsat bruk av tobak och alkohol. Inte minst WHO har uppmärksammat detta samt behovet av förebyggande arbete. Studier visar att sociala skillnader spelar in och att lägre utbildning och social status är en riskfaktor. Jørgen Storebakkens masterstudie genomfördes bland norska allmänläkare och analyserar dessas roll som folkhälsoarbetare med hälsofrämjande inriktning. Då förändringar inom primärvårdshälsoutbudet i Norden alltmer förändras i riktning mot det norska har studien relevans i Norden.
Studien uppmärksammar att det norska husläkarsystemet kan ge ett oklart maktförhållande mellan läkare och patient, vilket gör det svårt för läkarna att diskutera och gripa in i människors livsstil.

– Det norska husläkarsystemet skapar ett köp/säljförhållande mellan läkare och patient och det kan bidra till oklara maktförhållanden, säger Storebakken.
Direkta orsaker till att läkarna inte vill försöka påverka patientens livsstil som framkom i studien var tidsbrist, utbildningssystemet för läkare samt en uppfattning om att patienter skulle vara ovilliga att få eller använda sådana råd och anvisningar.

– Samtidigt beskriver läkarna hur de ändå griper in på livsstilsområdet när tillfälle ges, säger Jørgen Storbakken.

Storebakken har i många år arbetat med utveckling av modeller för personer som vill ändra sina osunda levnadsvanor, som ett alternativ till medicinsk behandling I tillegg han har också deltagit i det Nordiske nätverket Livsstil på recept, finansierat av Nordiska ministerrådet. Nu har han genom en syntes av de olika resultaten i studen arbetat fram en modell för praksis, som också kan användas i nya foskningsprojekt som siktar på en fungerande praksis.

Hälsofrämjande perspektiv
I ett hälsofrämjande perspektiv kan de olika receptmodellerna bidra till att utveckla kompetens och personliga färdigheter hos brukare. Studien beskriver erfarenheter hos allmänpraktiserande läkare som folkhälsoarbetare med ett hälsofrämjande perspektiv som har fokus på så kallad livsstilsintervention. Metoden är kvalitativ och fenomenografisk och 26 allmänpraktiserande läkare deltog.

– Samarbetet med allmänläkarna är centralt. En del är positiva men andra tvivlar på effekten, säger Storebakken.

En tydlig brist är utbildning inom det hälsofrämjande området.

– Fynden i min studie har också relevans för den norska Samhandlingsreformen, som fokuserar på förebyggande hälsoarbete i kommunerna och där stor delaktighet förväntas av läkarna.

Detta forskningsfält är relativt nytt men det finns nordisk och internationell forskning och dokumentation,  dock ej med klart sammanfallande evidens. Både i Sverige, Norge og Danmark finns exempelvis i dag möjlighet att få fysisk aktivitet på recept. Storbritannien, Nya Zeeland och Austrailen är också långt framme på området.

Titel: Läkare som folkhälsoarbetare, praxisändring mot ett hälsofrämjande perspektiv? En studie med fenomenogravisk ansats.

Handledare: Karin Ringsberg, professor NHV

Monica Bengtson, informatör NHV

Kontaktinformation
Jørgen Storebakken: 004748136117
+47 004762523848