Schimpansen är människans närmaste släkting. I sin avhandling har Anna Wetterbom studerat olika sorters skillnader i arvsmassan för att se om, och i så fall hur, de kan ge upphov till de olika särdrag vi kan se mellan arterna. Jämförelser mellan människa och schimpans kan leda till en större förståelse för mekanismer bakom sjukdomar och ökad kunskap kan rädda schimpansen från utrotning.

Människa och schimpans delade en gemensam urmoder för ungefär 6 miljoner år sedan. Under den tid som har gått sedan arterna skiljdes åt har både människan och schimpansen samlat på sig skillnader i arvsmassan. Arvsmassan är ”livets kod” och innehåller all information som behövs för att tillverka de proteiner som är cellens byggstenar. Celler som i sin tur blir beståndsdelar i kroppens olika organ som tillsammans bildar en hel organism.

Anna Wetterbom har specifikt studerat hur variation i arvsmassan påverkar vilka delar som skrivs av till transkript, vilka senare används som mallar för att tillverka proteiner i cellen. Med hjälp av mikroarrayer har hon analyserat tre olika vävnader, hjärta, hjärna och lever, för att se vilka gener som uttrycks olika mycket i människa och schimpans.

– Resultaten visade att skillnaderna i genuttryck var större mellan olika vävnader, till exempel hjärta och hjärna, inom samma art än mellan människa och schimpans i en specifik vävnad, till exempel hjärta, berättar Anna Wetterbom.

Ett litet antal gener uttrycktes bara i en av arterna och samma sak gällde för mindre delar av gener (så kallade exoner). En gen kan ge upphov till flera olika genprodukter, så kallade transkript.

– Studien visade en betydande transkriptvariation mellan arterna. Min avhandling bidrar till en djupare förståelse för den variation som finns mellan människan och schimpansen, både i arvsmassan och bland de transkript som uttrycks från gener i arvsmassan. Resultaten kan ligga till grund för fortsatta evolutionära studier för att förstå artbildning och uppkomst av de båda arternas olika särdrag, säger Anna Wetterbom.

I en uppföljande studie användes sedan storskalig sekvensering för att leta efter nya regioner som bara uttrycks i schimpansens arvsmassa. Forskargruppen fann ett stort antal transkript som inte dokumenterats tidigare, varken i människa eller i schimpans.

Avhandlingen försvaras den 24 mars vid Uppsala universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Anna Wetterbom, tel: 018-471 4969, e-post: anna.wetterbom@genpat.uu.se

Föreställ dig att du blir ombedd att komma ihåg vad du gjorde för exakt en vecka sedan. Du behöver då antagligen uppbåda en viss mental ansträngning för att söka igenom ditt minne. Vid ett annat tillfälle kan en doft, en bild eller ett ord plötsligt och oväntat väcka ett levande minne av något som hänt dig. Vetenskapen förstår ännu inte fullt ut varför din hjärna ibland automatiskt levererar ett minne som vi inte har någon avsikt att försöka komma ihåg, medan den vid andra tillfällen inte kan komma ihåg saker trots att vi gör ansträngningar för att lyckas.

Studierna i Kristiina Kompus avhandling visar att dessa två olika sätt att komma ihåg saker initieras av helt olika signalvägar i hjärnan. Ansträngningen, att hämta ett specifikt minne hanteras av den övre delen av frontalloben. Detta område i hjärnan aktiveras inte enbart vid minnesrelaterade ansträngningar utan vid alla typer av mentala ansträngningar och avsikter, visar avhandlingen. Denna del av hjärnan är inte inblandad i början av processen att utan avsikt komma ihåg någonting som en respons på yttre stimuli. I stället aktiveras sådana minnen av specifika signaler från andra områden i hjärnan, nämligen de som hanterar just inkommande stimuli som dofter, bilder och ord. Ibland tros sådana minnen vara mer livliga eller känslofyllda, annars skulle de inte aktiveras på detta sätt. Kristiina Kompus avhandling visar att så inte är fallet – minnen behöver inte nödvändigtvis vara känsloladdade för att kunna återupplivas spontant, utan avsikt. Minnen som återupplivas spontant aktiverar heller inte hjärnan mer än andra minnen.

Studierna visar också att vårt långtidsminne är mer flexibelt än vi tidigare trott. Det finns inte en enda neurologisk signaleringsväg för att återuppliva gamla minnen, utan flera stycken som är skilda åt anatomiskt. Detta fynd är viktigt eftersom det hjälper oss att förstå hur vi kan hjälpa människor som har svårt att minnas, oavsett om det beror på åldrande eller på någon sjukdom i hjärnan. Det kan också hjälpa människor som har problem med att obehagliga minnen ständigt förföljer dem. Sådant kan hända efter traumatiska upplevelser, men också vid depression.

I avhandlingen används en kombination av två avbildningsmetoder för hjärnan: functional magnetic resonance imaging (fMRI) och elektroencefalografi (EEG). Metoderna ger olika information om hjärnans funktion. Genom att kombinera dem har Kristiina Kompus både kunnat ta reda på vilken del av hjärnan som aktiveras och hur aktiveringen utvecklas under väldigt korta tidsintervall, storleksordningen millisekunder.

Torsdag 18 mars försvarar Kristiina Kompus, Inst. för strålningsvetenskaper, sin avhandling med titeln ”How the past becomes present: neural mechanisms governing retrieval from episodic memory”.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i sal 206, Inst. för strålningsvetenskaper, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Emrah Düzel, University College London, UK.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-31873

Kontaktinformation
Kristiina Kompus är engelskspråkig. Hon nås på
Telefon: 090-786 51 86, ankn. 12.
Mobil: 070-758 79 24
E-post: kristiina.kompus@diagrad.umu.se

Fosfor är avgörande för jordens bördighet och växters växtkraft. Det är, liksom kväve och kalium, ett näringsämne som växterna tar upp ur jorden.

– Om ingenting görs kommer fosforbristen att skapa allvarliga problem. Redan 2035 beräknas efterfrågan på fosfor vara större än tillgången, säger Dana Cordell, som doktorerat vid Linköpings universitet med en avhandling om fosforbristens inverkan på global matsäkerhet.

Fosfor utvinns ur fosfatmalm, en icke förnyelsebar resurs som nästan enbart används i jordbruket. Två tredjedelar av världens tillgångar finns i Kina, Marocko och Västsahara.

– Efterfrågan på fosfor har ökat och priserna stigit lavinartat, med 800 procent mellan 2006 och 2008, berättar Dana Cordell.

Hon menar att bristen på fosfor inte enbart beror på att tillgången på fosfatmalm minskar. Många av världens bönder har inte tillräcklig köpkraft för att kunna köpa och använda fosforbaserad gödsel, vilket leder till att jordarna utarmas. Dessutom leder ineffektiv produktion till att bara en femtedel av fosforn i den brutna malmen når ända fram till maten.

– Det saknas också internationell styrning för att säkerställa den långsiktiga tillgången på fosfor, säger Dana Cordell och tillägger att hanteringen av fosforresurser måste förbättras.

Jordbruket måste effektiviseras, vi behöver äta mindre kött och mer vegetarisk kost och maten måste utnyttjas bättre i hela matkedjan. Samtidigt måste vi återanvända den fosfor som finns i växtrester, matsvinn, gödsel och mänsklig avföring.

– Om inget görs riskerar matproduktionen att kraschlanda med kraftiga prisökningar på konstgödsel, miljöförstöring, mindre skördar och minskad matsäkerhet, säger Dana Cordell.

Avhandlingen heter The Story of Phosphorus. Sustainability implications of global phosphorus scarcity for food security. Dana Cordell disputerade den 25 februari 2010.

Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Dana Cordell (engelskspråkig), dana.cordell@uts.edu.au
Tima Schmid Neset (svensktalande), tina.schmid.neset@liu.se, 013-28 22 88

Hög kolesterolhalt i blodet behandlas främst med en grupp läkemedel som kallas statiner, men behandlingen är inte alltid tillräckligt effektiv och högre doser är inte sällan förknippade med biverkningar.

Forskare från bland annat Karolinska Institutet visar nu i en klinisk prövning att en ny läkemedelssubstans, kallad eprotirome, kan sänka blodkolesterolet effektivt hos patienter som redan behandlas med statiner. Patienter som i studien fick tilläggsbehandling med eprotirome sänkte sina nivåer av skadliga blodfetter med upp till 30 procent jämfört med patienter som fick tilläggsbehandling med placebo.

Prövningen pågick under tre månader och omfattade totalt 189 patienter. Det återstår att undersöka om säkerhet och effekt är densamma hos ett större antal patienter och under längre tid.

— Det här läkemedlet kan komma att hjälpa patienter som inte tål statiner eller användas som tilläggsbehandling för dem inte svarar så bra på statiner, säger professor Bo Angelin som har lett studien.

Eprotirome efterliknar sköldkörtelhormonets naturliga förmåga att stimulera kroppens nedbrytning av kolesterol och utövar sin effekt uteslutande i levern. Utvecklingen av liknande icke-selektiva läkemedel har tidigare stoppats på grund av allvarliga biverkningar från andra organsystem, som hjärtmuskelförstoring och benskörhet eller påverkan på kroppens egen reglering av sköldkörtelhormoner.

Eprotirome har utvecklats av läkemedelsföretaget Karo Bio i Huddinge som finansierar och deltar i forskningen.

Publikation: “Use of the Thyroid Hormone Analog Eprotirome in Statin-Treated Dyslipidemia”, Paul W. Ladenson, Jens D. Kristensen, E. Chester Ridgway, Anders G. Olsson, Bo Carlsson, Irwin Klein, John D. Baxter och Bo Angelin, New England Journal of Medicine (NEJM), 10 mars 2010.

Bilden: Bo Angelin, foto av Solveig Edlund

För mer information, kontakta:

Professor Bo Angelin
Institutionen för medicin, Huddinge
Tel: 08-585 823 44 eller 070-484 01 15
E-post: Bo.Angelin@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: Katarina.sternudd@ki.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning och forskning bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se

– Vår idé var att med hjälp av mentorer öka ämneskunskaperna, få en bättre studiesocial miljö och lära känna varandra bättre, säger David Solberger, student och mentorskoordinator.

Det hela började som ett pilotprojekt inom ämnena teoretisk och praktisk filosofi under höstterminen 2009. Initiativet kom från studenterna själva som upplevde att de hade få lärarledda timmar, inte träffade sina kurskamrater särskilt ofta och i stort sett aldrig umgicks med de studenter som gick andra kurser i huset.

Försöket var så lyckat att det nu fortsätter och utvecklas under vårterminen. Bland annat hålls utbildningsdagar med hjälp av 60 000 kronor från Kvalitetsrådet vid Göteborgs universitet.

För att bli mentor krävs godkänt i fortsättningskursen inom det aktuella ämnet. Två mentorer och tre till fem studenter från grundkursen bildar en grupp där målet är att träffas minst en gång varannan vecka. Men mentorn är inte en lärare, poängterar Eva-Maria Eriksson, som också hon är mentorskoordinator.

– Meningen är att diskutera filosofi helt fritt utan att bli bedömd. Att studenterna ska kunna ställa frågor om sådant de inte förstår.

Mentorsverksamheten är inte en ersättning för lärarledd tid eller seminarier knutna till de olika kurserna. Istället handlar det om ett komplement för att skapa en mer sammanhållen studiemiljö.

Mentorerna ska alltså inte föreläsa, utan istället vara en intellektuell och pedagogisk resurs. Alla i gruppen ska kunna bidra och lära av varandra. Även mentorerna.

– Det är en chans att prata filosofi och hjälpa andra studenter. Att resonera och känna att man bidrar, säger Isa Nordqvist, en av mentorerna.

Tanken är också att lärarna får reda på vad studenterna har diskuterat och vad de tycker känns relevant. På så sätt kan studenternas funderingar ge inspiration till lektionerna och minska avståndet mellan lärare och studenter.

Att som student i en grundkurs delta i en mentorsgrupp är frivilligt. Av de cirka 100 studenter som läser grundkursen i praktisk och teoretisk filosofi har ett 40-tal nappat på att vara med. Simon Aramburo som går grundkursen i teoretisk filosofi nu under vårterminen är en av dem.

– Man får en annan sorts hjälp av någon som redan läst kursen. Och man får chansen att ta upp frågor som inte togs upp på lektionen. Det ger en stor förståelse för de teorier man får framlagda. Det är fruktansvärt kul, säger han.

Mentorsprojektet har också resulterat i att fler vill läsa vidare, säger Dick Kasperowski, viceprefekt för grundutbildningen.

– Vi har fler sökande än på länge till fortsättningskurserna. Och där tror jag det finns en koppling till mentorsprojektet, att det skapar en slags programsamhörighet fast vi egentligen inte har några program, säger han.

– Genom diskussionerna får studenterna en större överblick över ämnet, de ser att det är möjligt att gå vidare, fyller Eva-Maria Eriksson i.

En annan effekt av mentorsprojektet är att det tillfört energi till institutionen. Att det skapat en arena för filosofer att diskutera och träffas. Det gör upp med myten om den ensamma filosofen på sin kammare, tycker mentorskoordinatorn David Solberger och får medhåll av Eva-Maria Eriksson.

– Det gör institutionen mer levande och får oss att känna oss hemma här. Det gör oss till bättre filosofer, säger hon.

Kontaktinformation
Vill du veta mer om mentorsprogrammet? Kontakta Dick Kasperowski, viceprefekt för grundutbildningen på Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, 031-786 19 45 eller 0731-51 33 59

Fram tills nu har skandinavismen betraktats som en politisk rörelse som under en begränsad period, ungefär från 1843–1864, arbetade för att de skandinaviska länderna skulle bilda en politisk union. I sin avhandling visar Kari Haarder Ekman att det samtidigt fanns en kulturell rörelse som var mycket mer omfattande och som i motsats till den politiska rörelsen blev mycket lyckad. Att den period inom litteraturen som kallas det moderna genombrottet, då författare som Strindberg, Ibsen och Georg Brandes var aktiva, blev en enhetlig skandinavisk rörelse orsakades i hög grad av att skandinavismen redan sett till att det fanns ett intresse för litteratur från grannländerna.

– Det moderna genombrottet har ofta framställts som att det plötsligt ur tomma intet uppstod ett formidabelt samarbete. Ingen har frågat sig varför detta samarbete uppstod, varför de geografiska och språkliga gränserna för litteraturen upphävdes, säger Kari Haarder Ekman.

Skandinavismen medförde också ett arbete för större språkförståelse inom Skandinavien. Arbetet drevs framåt av kulturpersonligheter som Atterbom och Fredrika Bremer som aktivt försökte få sin omgivning att förstå danska. Atterbom skrev år 1845 till en vän i Danmark att inte bara hans barn nu ”fullkomligt förstår och läser danska, utan också deras barnpiga.” På liknande vis försökte Georg Brandes i Danmark år 1866 att få danska damer att läsa svenska böcker, på svenska. Det finns många exempel i avhandlingen på att man innan skandinavismen nöjde sig med att förstå franska och tyska. Att svenska, norska och danska är besläktade språk som man med liten möda kan lära sig förstå, var en nyhet för många vid mitten av 1800-talet.

– Något som gjort intryck på mig är den språkliga optimism man märker hos författarna. När de väl hade kommit på att man lätt förstår danska eller norska var deras förhoppningar stora; kanske skulle man inom Skandinavien kunna klara sig helt utan översättningar. Den goda viljan att förstå varandra fanns verkligen på plats, säger Kari Haarder Ekman.

H. C. Andersen var en av de författare som tyckte det var en stor lättnad att resa i Sverige; här förstod man honom och han slapp hanka sig fram på usel franska eller italienska. I sina memoarer skrev han efter en resa i Sverige att det var ungefär som att vara hemma – ”mitt hems gränser vidgades”.


Om Skandinavismen
Skandinavismen är den traditionella beteckningen på den politiska rörelse som från 1843 hade målet att bilda en union mellan Danmark, Norge och Sverige.

Ursprunget till intresset för grannländerna finns i göticismen, som innebär ett intresse för fornnordiska texter och den nordiska mytologin; man kom därigenom på att man hade ett gemensamt förflutet.

Under några år på 1840-talet blev skandinavismen en omfattande studentrörelse. Stora skaror av unga studenter åkte varje år på möten i Köpenhamn, Lund, Uppsala eller Kristiania (dåtidens namn på Oslo), och det var under dessa år rörelsen fick ett politiskt mål, nämligen bildandet av en union. Detta arbete misslyckades delvis redan 1850 då man inte lyckades mobilisera ett gemensamt försvar i ett dansk-tyskt krig, och slutgiltigt 1864 efter ännu ett dansk-tyskt krig. Under samma period uppstod en kulturell rörelse som delvis lever kvar än i dag; den kulturella skandinavismen som efterhand blev till nordiskt samarbete. Organisationer som Nordiska Rådet eller Nordvisionsfonden skulle inte funnits utan skandinavismen, men inte heller idén om att man i skolorna ska stifta bekantskap med grannländernas språk. Den idén kläcktes av skandinavisten C. J. L. Almqvist redan år 1846.

Avhandlingens titel
”Mitt hems gränser vidgades” – En studie i den kulturella skandinavismen under 1800-talet.

För ytterligare information
Kari Haarder Ekman, Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria, tel. 08-97 79 86, e-post: kari.haarder@littvet.su.se.

För bild
press@su.se eller 08-16 40 90.

Alla vet att arkeologer söker källmaterial i jorden. Oftast letar man föremål på boplatser som kan ge en bild av kulturer och mänskligt liv. Johan Linderholm pekar i sin avhandling Jord som källmaterial i arkeologi på ett nytt sätt att se på vad som kan vara arkeologiskt källmaterial. Han visar att jorden i sig är en viktig källa till information, men varnar också för att denna källa riskerar att försvinna som en följd av samhällets jord- och skogsbruk.

”Nedsmutsning” ger rikare kunskap om mänskligt liv
Mänskligt liv i alla tider har lämnat spår i form av olika kemiska ämnen, särskilt i närheten av hushållen. Nu kallar vi det nedsmutsning, eller till och med miljöförstöring när halterna blir för höga, men den förhistoriska nedsmutsningen har mycket att berätta om de tidigare människornas vardag. Genom kemiska och fysikaliska analyser kan miljöarkeologerna få kunskap där traditionella arkeologiska metoder går bet. Johan Linderholm har studerat boplatsundersökningar från stenålder till medeltid och från olika delar av Sverige och funnit att jorden kan analyseras för att visa vad människor gjort i det förflutna och till exempel hur man organiserat sina bosättningar, oberoende av under vilket tidsperiod man undersöker.

– Jord är en fantastisk källa till information men används allt för sällan inom dagens arkeologi, trots att det finns effektiva metoder, säger Johan Linderholm.

Två kraftfulla metoder ger detaljerad kunskap
– I min avhandling fokuserar jag särskilt på två metoder som är både kraftfulla och inte särskilt dyra, säger Johan Linderholm. Den ena är avancerade analyser av fosfater i jorden och den andra mätningar av jordens magnetiska egenskaper – jordens magnetiska susceptibilitet – metoder som hittills framförallt använts för att hitta förhistoriska bosättningar men som kan ge mycket mer detaljerad kunskap.

Johan Linderholm visar i sin avhandling att metoderna bland annat kan ge kunskap om hur boplatser varit planerade och vad olika hus har haft för funktioner. Metoderna kan också användas för att undersöka hur landskapet har förändrats och göra rekonstruktioner av det.

Jordmånsbildning. Ett hotat källmaterial.
Centralt i avhandlingen är begreppet jordmånsbildning och vad det betyder när man ska utläsa människans påverkan av marken över tid. Miljöarkeologins förståelse av markbildningen har stor betydelse för hur provtagning genomförs och hur kemiska och fysikaliska data ska tolkas.

– Hur vår tid brukar jord och skog påverkar våra möjligheter att använda marken som källmaterial i framtiden, säger Johan Linderholm.

——————

Den 12 mars försvarar Johan Linderholm, institutionen för idé- och samhällsstudier, sin avhandling med titeln ”The soil as a source material in Archaeology. Theoretical considerations and pragmatic applications”. (Jord som källmaterial i arkeologi. Teoretiska överväganden och pragmatiska tillämpningar). Fakultetsopponent är professor Martin Bell, Department of Archaeology, University of Reading, Storbritannien.

Kontaktinformation
Johan Linderholm är verksam vid Miljöarkologiska laboratoriet, institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet. För ytterligare information eller intervju, kontakta honom gärna:
Tel 090-786 7939
E-post johan.linderholm@arke.umu.se

– Studien visar att det under de senaste 4400 åren skett förändringar i fuktighet som kan kopplas till temperaturvariationer och atmosfärscirkulation, säger Sofia Andersson.

Studien bygger på att det i sjösediment och torv finns avlagrat organiskt och minerogent material som genom detaljerad analys kan avspegla miljön som den såg ut när det en gång bildades. För att kunna rekonstruera klimatförändringar och jämföra de två lokalerna har åldersmodeller baserade på kol 14-dateringar och identifiering av vulkanisk aska, tefra, konstruerats från respektive lokal. Förändringarna har sedan jämförts med tidigare studier och förhållandet mellan förändringar i fuktighet och atmosfärcirkulation har studerats.

Resultaten visar att för 4400-4000 år sedan var klimatet torrt och troligen varmt, medan det för 4000-3000 år sedan var fuktigare och förmodligen kallare, därför att västvindarna förde med sig mer nederbörd. För 2500-1000 år sedan var klimatet åter torrare och troligen varmare, genom att högtryck etablerade sig över centrala och södra Sverige under sommaren. Under de senaste 1000 åren har det däremot varit fuktigare och förmodligen kallare, på grund av ökade västvindar. Studien visar också att båda lokalerna registrerar snabba förändringar mellan ca 3000 och 2500 år sedan i synnerhet för ca 2800-2600 år sedan, som skulle kunna kopplas till förändringar i solinstrålning.

– För ca 1000 år sedan registrerar också båda lokalerna förändringar som kan kopplas till lägre temperatur och ökad nederbörd, vilket även stämmer med andra studier och klimatmodeller, säger Sofia Andersson.

Kontaktinformation
Sofia Andersson, e-post sofia.andersson@natgeo.su.se, mobil 0709-423664.

För bildmaterial kontakta: press@su.se eller tfn 08-16 40 90

– Patientens självskattade livskvalitet ger indikationer på om han eller hon kommer att överleva. Om patienten har dålig fysisk återhämtning, trötthet och smärta efter behandling i botande syfte bör man ta detta på allvar och utreda vidare, säger Pernilla Lagergren, forskare vid Karolinska Institutet.

Cancer i matstrupe och magsäck är aggressiva tumörformer där chansen att överleva fem år efter behandling i botande syfte är cirka 30-50 procent. Det är angeläget att hitta faktorer som kan förutsäga överlevnadschanserna efter behandlingen.  

I den nu publicerade studien använde sig forskarna vid Karolinska Institutet av en väl beprövad enkät för att mäta patientens självskattade livskvalitet hos 132 patienter med diagnostiserad matstrups- eller magsäckscancer. Enkäten mäter sex funktionella aspekter av hälsa och åtta olika vanligt förekommande symptom hos cancerpatienter. Deltagarna i studien besvarade enkäten före och sex månader efter behandling. Patienterna följdes i upp till fem år och då tittade man främst på hur många som överlevde.

Resultaten av studien visar att patienter som har problem med andnöd innan behandling har en sämre chans till överlevnad. Patienter som efter sex månader återhämtat sin fysiska funktion har en bättre chans till överlevnad jämfört med de patienter som inte återhämtat sin fysiska funktion. Patienter som rapporterade ökade problem med trötthet eller smärta hade en mindre chans till överlevnad jämfört med dem som inte upplevde sådana försämringar.

– En förklaring till detta kan vara att patienten omedveten känner av återfall av tumören innan det kan fastställas med undersökningar i sjukvården, säger Pernilla Lagergren.

Publikation: “The prognostic value of changes in health-related quality of life scores during curative treatment for esophago-gastric cancer”. Djärv T, Metcalfe  C, Avery K, Lagergren P, Blazeby JM, Journal of Clinical Oncology, Epub ahead of print 1 March 2010.

För ytterligare frågor, kontakta:

Pernilla Lagergren, med dr, forskarassistent
Övre gastrointestinal forskning
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi
Tel: 08-517 75984
Mobil: 070-376 5479
E-post: pernilla.lagergren@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning och utbildning medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se

Långsiktig planering av matematikundervisningen och en nationell anpassning och samordning mellan kursplanerna i matematik i grund- och gymnasieskolan, skulle underlätta inlärningen och öka förståelsen för matematik hos eleverna.

— Idag förstår många elever inte de grundläggande mönster som styr matematiken, säger Per-Eskil Persson. Att lära sig algebra tar tid och kräver goda baskunskaper.   

Per-Eskil Perssons avhandling visar bl a att en fjärdedel av de 200 gymnasieelever som ingår i hans undersökning hade mycket dåliga matematiska förkunskaper, men att det trots allt inte finns några hopplösa fall.

I avhandlingen presenteras en rad förslag på hur skolan kan gå tillväga för att öka förståelsen för algebra och därmed underlätta för vidare studier på akademisk nivå.

Förutom långsiktigt tänkande, där man skapar naturliga övergångar mellan matematikundervisningen i grundskolan och gymnasiet, efterlyser Per-Eskil Persson matematiklärare med en mera aktiv roll i klass-rummet.

— En viktig förklaring till att matematikkunskaperna försämrats hittar vi i den förändring som inneburit att lärarens helklassarbete minskat och ersatts med att eleverna själva sitter tysta och räknar. Det är en dålig modell. Lärare som aktivt leder arbetet i klassrummet och samarbetar med andra matematiklärare är ett sätt att höja kvaliteten.

Per-Eskil Persson föreslår att algebra införs redan i grundskolans tidiga år. Han betonar även vikten av ge lärare möjlighet till kontinuerlig kompetensutveckling.

Per-Eskil Persson har publicerat en rad vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar i  svenska och internationella tidskrifter. Hans doktorsavhandling har utförts inom ramen för den sk Luleåmodellen.

Avhandlingen förväntas få betydelse för arbetet med att för-bättra algebraundervisningen och kan utgöra underlag för kommande reformer av matematik-undervisningen i det svenska skolsystemet. Per-Eskil Persson arbetar idag som lärarutbildare på Malmö Högskola.

Kontaktinformation
Upplysningar: Per-Eskil Persson, per-eskil.persson@telia.com, 0435-10908, 070-3310977.

Vid en genomgång av begreppet rådgivning i 2003 års lag om finansiell rådgivning till konsumenter (rådgivningslagen) och 2007 års värdepappersmarknadslag konstaterar Fredric Korling att begreppet inte är klart definierat. I värdepappersmarknadslagen och rådgivningslagen används två olika rådgivningsbegrepp.

– Rådgivningslagen omfattar dessutom rådgivning om långt fler produkter och tjänster än värdepappersmarknadslagen. I vissa fall har även likalydande rådgivningsbegrepp använts i annan lagstiftning men med olika betydelser. Det är olyckligt, menar Fredric Korling, eftersom det skapar förvirring och osäkerhet om när kunden faktiskt fått rådgivning.

Fredric Korling rekommenderar därför att man som en åtgärd inför en allmän finansavtalslag liknande den som finns i Norge. I en sådan lag bör tjänsten och inte typ av finansiellt instrument eller typ av rådgivare avgöra vilken reglering som ska tillämpas. I avvaktan på en finansavtalslag föreslår han att rådgivningslagen blir tillämpbar även på rådgivning som regleras enligt värdepappersmarknadslagen.

I avhandlingen redogör Fredric Korling för hur rådgivning skiljer sig från information, marknadsföring och försäljning. Rådgivning kan inkludera information, marknadsföring och försäljning. Korling menar att förarbetena har bagatelliserat gränsdragningsproblemen mellan informationstyperna och överlåtit ansvaret att klargöra detta till rättstillämpningen. Det gör det svårt att på förhand avgöra om en viss typ av information eller situation är rådgivning eller endast information.

– Detta är problematiskt eftersom det bara är vid rådgivning som vissa förpliktelser, och sanktioner mot den rådigvare som underlåter att leva upp till dessa förpliktelser, är aktuella. Därutöver kan kunden kan ha felaktiga förväntningar och föreställningar om vem ansvarsbördan ligger på eftersom kunden lätt tolkar en marknadsförings- och försäljningssituation som rådgivning, säger Fredric Korling.

Lagstiftaren har försökt lösa problemen genom att kräva att rådgivaren lämnar allt mer omfattande information till kunden. Mot bakgrund av forskning inom behavioral finance, vilken visar att investerare inte agerar fullt så rationellt som man skulle kunna tro, betvivlar Fredric Korling att rådgivarens informationsförpliktelser räcker.

– Kunden varken orkar, vill eller kan ta till sig all information. Eftersom vi alla förväntas investera i finansiella instrument måste den allmänna kunskapsnivån hos investerare höjas, till exempel genom mer utbildning på gymnasiet, säger Fredric Korling.

Förutom tydligare gränsdragning mellan informationstyper välkomnar Fredric Korling de ökade kraven på dokumentation i rådgivningssituationer. Vidare förordar han liknande krav på klassificering av rådgivare inom finansbranschen som de som redan idag finns enligt försäkringsförmedlingslagen.

– Såväl investerare och rådgivare som tillsynsmyndigheter har ett intresse av ett tydligare rådgivningsbegreppet, inte minst med tanke på förutsebarhet och rättssäkerhet, avsluta Fredric Korling.

Disputationen sker den 12 mars 2010 klockan 10.00 i De Geer-salen, Geovetenskapens hus, Stockholms universitet. Opponent är justitieråd Stefan Lindskog.

Avhandlingens titel
Rådgivningsansvar – särskilt avseende finansiell rådgivning och investeringsrådgivning.

För ytterligare information
Fredric Korling, tel.: 070-954 01 70 eller e-post: fredric.korling@juridicum.su.se. (Säkrast 5-11 mars)
Staffan Westerlund (pressansvarig på Juridicum) tel.: 08-16 12 82 eller 073-784 5031 eller e-post: staffan.westerlund@juridicum.su.se.

Webb-sidan vänder sig i första hand till högstadie- och gymnasieungdomar och deras lärare.

– Men den finns även till för alla andra som är intresserade av kemins magiska värld! Även om den är en fördjupning av kemishowerna, behöver man inte ha sett någon av dem för att ha följa med i experimenten, betonar Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi vid Lunds Tekniska Högskola och initiativtagare till projektet.

Sajten innehåller tre olika delar:

• “Molekyler finns” handlar om gaser av olika slag: luft, syrgas, kvävgas, vattenånga, koldioxid, helium, metan och vätgas. Forskarna tar god tid på sig och förklarar vetenskapen bakom experimenten. Passar högstadiet.

• Spektakulära “Molekyler syns” har fyra olika teman: gaser, färger, ljus och bränder och explosioner. Här förklaras inte så mycket av vetenskapen bakom experimenten utan kemi bli till magi framför åskådarnas ögon. För alla.

• På webbsajten finns även “Molekyler i verkligheten” där forskare vid Kemicentrum presenterar olika populärvetenskapliga föreläsningar i PDF-form. Passar gymnasiet.

Vi hoppas att du kommer att tycka kemi är spännande. Det gör vi!

För mer information, kontakta: Ulf Ellervik, professor i organisk kemi vid Lunds Tekniska Högskola, ulf.ellervik@organic.lu.se, 046-2228220, 070-2205394

Adresser till sajten: www.lu.se/kemishow , www.lth.se/kemishow www.kc.lu.se/kemishow/ Adress till samverkan på Kemicentrum:www.kc.lu.se/besokare/allmanhet/. Adress till Vattenhallen (LTH:s science centrum): www.lth.se/vattenhallen. Sedan tidigare finns Kemijulkalendern, gjord av studenten i bioteknik Alexander Mirholm, www.lth.se/kemijulkalender

Att öka andelen kvinnor som föder barn med professionell assistens och har tillgång till akut förlossningsvård är de viktigaste faktorerna för att globalt minska mödradödlighet. Mekanismerna bakom de stora skillnaderna i användandet av modern förlossningsvård inom och mellan länder är dock inte fullständigt kända.

Mattias Röösts avhandling fokuserar på att öka förståelsen för faktorer som förhindrar användandet av akut förlossningsvård. Dessa faktorer har han undersökt genom studier om kvinnor som överlevt en livshotande komplikation, så kallade ”near-miss”. Near-miss har på senare tid använts som komplement till forskning om mödradödlighet. Studier av near-miss ger liknande information som studier av dödsfall men reducerar metodologiska problem eftersom livshotande komplikationer är vanligare och uppfattas som mindre skuldbeläggande av sjukvårdspersonal jämfört med mödradödsfall.

– Avhandlingen visar att hinder för att använda akut förlossningsvård är betydande även i den urbana miljö med gratis mödravård där studierna är utförda. Majoriteten, 74 procent, av kvinnorna var i ett livshotande tillstånd redan när de anlände till sjukhus, säger Mattias Rööst.

Abortrelaterade komplikationer var vanligt förekommande i denna grupp av kvinnor. Deltagande i mödravårdskontroller minskade den risk för livshotande komplikation som var relaterad till låg utbildning och boende på landsbygden. Detta kan förklaras genom att mödravårdskontroller, förutom att identifiera problem under graviditeten, också främjar användande av akut vård i samband med en komplikation.

– Fyndet är intressant eftersom mödravårdskontroller inte är prioriterade i arbetet för att globalt minska mödradödlighet, säger Mattias Rööst.

Kvinnor med låg socioekonomisk status upplevde att modern förlossningsvård inte var till för dem, vilket försenade deras beslut att söka vård vid en komplikation. De var inte heller förtrogna med det nationella program som erbjuder mödravård gratis och uttryckte misstro mot vårdpersonal och rädsla för operationer.

Fynden ger upphov till hypotesen att socioekonomiska faktorers påverkan på vårdsökarbeteende beror på hur de representerar social marginalisering i ett specifikt område. Perspektivet kan bidra till att förklara variationer i betydelsen av dessa faktorer mellan olika områden.

Avhandlingen försvaras den 12 mars vid Uppsala universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Mattias Rööst, tel; 070-1517561,
e-post: mattias.roost@kbh.uu.se

– Man trodde förut att de två vanliga fettvävnader – alltså den bruna och den vita – var samma sorts celler i olika skepnader, men för ett par år sedan var vi de första att visa att de två sorts fettvävnad inte har med varandra att göra. Överraskande nog har brunfett mer med muskler att göra än med vitt fett, förklarar professor Jan Nedergaard, professor i fysiologi, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, som har lett den nya studien.  

En sak som förbryllade forskarna redan då var att det ibland dök upp celler i den vita fettvävnaden som såg annorlunda ut, fyllda med många små fettdroppar i stället för en stor. Dessa celler innehöll även det protein som gör det möjligt för brunfettcellerna att förbränna fett: frikopplingsproteinet UCP1. Forskarna frågade sig då om dett var den vanliga sorts brunfettceller som hade smugit in sig i brunfettvävnaden – eller inte.

– När Natasa Petrovic i vårt laboratorium nu har undersökt dem visar det sig att dessa celler innehåller helt andra molekyler än både de bruna och de vanliga vita fettcellerna. Vi bestämde oss för att kalla dem brittfettceller, alltså BRuna-i-vITT-fettceller. På svenska kan det ju också associera till den värme som smyger sig in i höstens kyla, säger Jan Nedergaard.  

Det som gör brittfettcellerna spännande är att de har det fettförbrännande proteinet UCP1 mitt inne i en vittfettmiljö och de är därmed teoretiskt välplacerade för att förbränna ”extra” fett. Om man kan få dem att bli fler och bättre och vara aktiva kan de kanske förbättra möjligheterna att bekämpa fetma genom en förhöjd fettförbränningstakt menar forskarna.

– Det är klart en spännande möjlighet, och vi har kunnat visa att vissa behandlingar av vad som till synes är endast vittfettceller får vissa av dem att avslöja att de egentligen är brittfettceller. Vad Natasa och jag nu har diskuterat är att utveckla en metod för att specifikt kunna mäta hur mycket brittfettcellerna faktiskt betyder för möjligheten att förbränna extra fett, avslutar Jan Nedergaard.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften The Journal of Biological Chemistry.

Artikelns namn: Chronic PPARgamma Activation of Epididymally Derived White Adipocyte Cultures Reveals a Population of Thermogenically Competent, UCP1-containing Adipocytes Molecularly Distinct From Classical Brown Adipocytes.
Natasa Petrovic, Tomas B. Walden, Irina G. Shabalina, James A. Timmons, Barbara Cannon and Jan Nedergaard.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Jan Nedergaard, professor i fysiologi, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, tfn 08-16 4128, 070-4948955, e-post jan@metabol.su.se

För bild på Jan Nedergaard, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.

Serina Ahlgren vid SLU i Uppsala baserar denna beräkning på termisk förgasning av biomassan salix. Genom sådan förgasning skulle man kunna ersätta den fossila naturgasen, som nu används vid tillverkning av mineralkväve.

Vid tillverkning av mineralkväve (via Haber Bosch-processen) används en tredjedel av gasen som energi och två tredjedelar som råmaterial. 4 ton kväve kan utvinnas från 1 hektar salix, vilket räcker till att gödsla ca 30 hektar vete. Om man i stället förgasar halm tar man ingen odlingsmark, som annars skulle använts för matproduktion, i anspråk.

Flera av den så kallade första generationens biodrivmedel, etanol, biogas och rapsmetylester, skulle redan nu kunna ersätta den fossila diesel som nu används som traktordrivmedel. Metanol, vätgas, dimetyleter och andra drivmedel av andra generationen är inte färdigutvecklade än. För flera av biodrivmedlen behöver traktorerna dock modifieras, vilket utan stöd från staten kan fördröja omställningen till biodrivmedel.

Kontaktinformation
Avhandlingen, http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002151/

Jordbruk utan fossilt bränsle möjligt (pressmeddelande), http://www.slu.se/?id=135&Nyheter_ID=11917&FunktionID=20

Kontakt
Serina.Ahlgren@et.slu.se, 018-67 18 87

– Detta är otroligt spännande med mätbara resultat efter denna typ av behandling, säger Eva Bojner Horwitz, forskare i socialmedicin vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap och ansvarig för studien.

I ett unikt samarbete mellan smärtforskare och de professionella skådespelarna Marie Göranzon och Jan Malmsjö har patienter med fibromyalgi och stressrelaterad smärta tränats i att med hjälp av kropps- och röstuttryck få spela ut starkt laddade texter på en teaterscen. De har därefter fått tolka sina känslouttryck från videofilm och gjort en uppskattning av både hälsa och smärta. Patienterna har dessutom tillsammans fått se en teaterpjäs med starka känslomässiga uttryck och gjort motsvarande bedömning av sin hälsa.

Resultaten visar genom videotolkning att laddningen på patienternas känslomässiga uttryck ökar signifikant när patienten får spela mot en skådespelare, jämfört med att om de spelat ut texten utan skådespelare. Efter tre månaders teaterspel hade patienternas smärta minskat medan deras självupplevda hälsa ökat.

– Vi fann också en korrelation mellan starka känslouttryck och minskad smärta, ett samband som fanns kvar även vid uppföljningen tre månader efter avslutad behandling.

I artikeln diskuteras denna korsbefruktning mellan kultur/uttryckande konstarter och hälsa och som framhålls som en mycket outnyttjad resurs inom dagens smärtbehandling. Forskarna menar att uttryckande konst, särskilt att uttrycka sig känslomässigt med hjälp av en skådespelare, kan användas i terapeutiskt syfte även vid andra smärttillstånd.

– Förhoppningsvis kan studien bidra till fler samarbetsformer mellan skådespelare och konstnärliga terapeuter och vårdpersonal och stimulera/etablera kulturhälsan på bredare front i Sverige och i utlandet, säger Eva Bojner Horwitz.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Med dr Eva Bojner Horwitz, tel: 070-586 36 94