Under hela1900-talet drev enstaka läkare sporadiskt fram idén om ett manligt klimakterium, men inte förrän mot slutet av seklet tilldrog sig begreppet om ett manligt klimakterium större intresse. I avhandlingen frågar Adam Droppe hur kommer det sig att idén om ett manligt klimakterium fick ett genombrott just på 1990-talet? Och vilka omständigheter ligger bakom formeringen och etableringen av ett medicinskt begrepp?
Som ett första steg i studien undersökte Droppe själva vetenskapen för att se om det gjordes några medicinska upptäckter under 1990-talet som visade att det finns ett manligt klimakterium, men inga avgörande händelser inom vetenskapen kunde förklara andropausbegreppets genomslag. När fokus istället riktades mot sociala och kulturella omständigheter fann han ett samband med den feministiska styrkevågen på 1990-talet. Utbredningen kring tankarna om kvinnors och mäns gemensamma natur skapade en kulturell mottaglighet för idén om ett manligt klimakterium som läkare förespråkat under lång tid. Man började tala om manliga menstruationscykler, manlig pms, manlig amning, manlig biologisk klocka och t.o.m. manlig graviditet i media (Aftonbladet; ”Visst blir mannen med barn”). Begrepp som var otänkbara några decennier tidigare blev accepterade.
– Att idén om en andropaus tedde sig rimlig för att den passade in i det kulturella tankeklimatet, gav läkemedelsindustrin möjlighet att exploatera idén om ett manligt klimakterium, menar Adam Droppe. Det gav också möjlighet för medicinare att nyttja idén för sina syften, d.v.s. i strävan efter att utveckla nya vetenskapliga fält och för att uppnå sina egna karriärsmål.
I ett kapitel i avhandlingen diskuteras läkemedelsindustrins strategier, dess roll i lanseringen av sjukdomar, dess ökade inflytande över vetenskapen, de intima relationerna mellan forskare och läkemedelsbolag, samt forskningsartiklar som författas av läkemedelsbolagens ”spökskrivare”.
—————————————————
Fredagen den 11 juni försvarar Adam Droppe, sociologiska institutionen,
Umeå universitet, sin avhandling med titeln Konstitueringen av ett
vetenskapligt objekt: Exemplet – det manliga klimakteriet. Disputationen
äger rum kl 13.15 i hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är
Professor Thomas Brante, Sociologiska institutionen, Lunds universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Adam Droppe
Telefon: 0768-866001
E-post: adam.droppe@mah.se
I avhandlingen beskriver Cilla Robach vid konstvetenskapliga institutionen hur de svenska formgivarna tvingade fram en diskussion om gränsen mellan konst och konsthantverk. Fanns det någon väsentlig skillnad mellan en textil applikation och ett fotokollage? Kunde en silvervas verkligen beskattas som ett bruksföremål om formgivaren hade borrat hål i den?
– Den fria formens föremål kan uppfattas som fula. Grova och ofärdiga, som om de vore utförda av ett barn. I själva verket handlade de om ett medvetet gränsöverskridande som avslöjade normer och konventioner, berättar hon.
Cilla Robach förklarar den fria formens framväxt utifrån en större kontext. Den beryktade köp-slit-slängdebatten 1960 var en moraliskt färgad debatt om tingens kvalitet. Här diskuterade Lena Larsson och Willy Maria Lundberg såväl synen på estetisk fostran som konsumentens egenvärde. Var konsumenten lätt manipulerad eller kunde han eller hon göra medvetna och självständiga val?
– I samband med att tilltron till konsumentens självständighet växte ökade också den fria formens legitimitet.
Samtidigt skedde stora omstruktureringar inom den svenska formvärlden. Industrier slogs samman eller lades ned. De första som fick lämna företagen var formgivarna. Härmed försvann den plattform där formgivare hade kunnat försörja sig på sitt arbete, samtidigt som de kunnat skapa fritt. De tvingades nu att välja riktning och bli antingen konsthantverkare, med egen verkstad, eller industridesigner. Båda yrkena kom att kritiseras för att vara osolidariska med omvärlden mot sextiotalets slut.
– Industridesignern uppfattades vara en synnerligen omoralisk figur som ritade nya skal på gamla produkter i syfte att locka konsumenten till onödiga köp. Och man ansåg att konsthantverkaren, istället för att utveckla sin egen kreativitet, hellre borde bli arbetsterapeut eller slöjdlärare och hjälpa andra att skapa. Ett sätt att försvara konsthantverkets existens blev att göra ting med politiskt innehåll. Härmed försvann förutsättningarna för den frihet som den fria formen hade erövrat under det tidiga sextiotalet, säger Cilla Robach.
Cilla Robach är verksam som intendent vid Nationalmuseum.
Kontaktinformation
För pressbilder och mer information, kontakta Cilla Robach, 070-939 51 66, e-post: crh@nationalmuseum.se
Studierna i doktorsavhandlingen baseras på data från en enkät till läkare om hur de ser på sitt arbete med sjukskrivningsärenden. År 2004 skickades enkäten till 7 665 läkare i Stockholms och Östergötlands län, och år 2008 skickades den till alla 36 898 yrkesverksamma läkare i Sverige. Svarsfrekvensen var 71 procent respektive 61 procent. Tidigare forskning om läkares arbete med sjukskrivning har vanligen fokuserat enbart på vårdcentralsläkare men i det aktuella projektet har alla grupper av läkare tagits med.
Resultaten visar att två tredjedelar av läkarna i Sverige har sjukskrivningsärenden och att en majoritet av dessa har det minst en gång i veckan. Många av de tillfrågade läkarna rapporterar också att de upplever sjukskrivningshanteringen som problematisk. Det fanns dock stora skillnader mellan olika verksamhetsområden.
Vårdcentralsläkarna var den grupp som oftast tyckte att arbetet med sjukskrivningsärenden kunde vara problematiskt. Detta trots att den största andelen läkare med hög frekvens av sjukskrivningsärenden fanns inom andra verksamhetsområden, exempelvis inom ortopedin. Bland kirurger och internmedicinare var andelen som tyckte att sjukskrivningar är problematiskt låg.
– Vanliga svårigheter som läkarna upplevde var att bedöma patienters arbetsförmåga, optimal sjukskrivningslängd och sjukskrivningsgrad samt att hantera konflikter med patienter kring dessa frågor. Även bedömningen när det gäller förlängning av sjukskrivningar som andra läkare påbörjat ansågs vara problematisk och en stor andel efterfrågade bättre kunskaper kring olika aktörers roller i sjukförsäkringssystemet, säger Anna Löfgren, folkhälsovetare och nybliven medicine doktor.
Bara var femte läkare ansåg att deras grundutbildning hade hjälpt dem mycket eller ganska mycket att utveckla sin kompetens avseende sjukskrivningsärenden. Däremot svarade över hälften att de lärt sig mer genom kontakter med kollegor och patienter. Enligt Anna Löfgren bör resultaten ses som en signal till beslutsfattare inom orådet att fokusera mer på kvalitetssäkring och kompetensutveckling för läkare kring sjukskrivning.
Doktorsavhandling: Physicians’ Sickness Certification Practices – Frequency, Problems, and Learning, Anna Löfgren, sektionen för försäkringsmedicin vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Disputation sker den 2 juni 2010. Huvudhandledare har varit professor Kristina Alexanderson.
För ytterligare frågor, kontakta:
Anna Löfgren, med dr
Tel: 08-524 862 06
Mobil: 0739-094966
E-post: anna.lofgren@ki.se
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Studien som ingår i Susanna Ågrens doktorandarbete i omvårdnad är inriktad på patienter med hjärtsvikt, som är kronisk eller en följd av operation, och deras partner. Dessa patienters prognos kan likställas med cancerpatienters.
Idag är den genomsnittliga vårdtiden på sjukhus 3-5 dygn för de måttligt sjuka. Efter det räknar man med att partnern – om det finns någon – ska göra jobbet hemma. Det innebär att acceptera förändringar i livet och förhållandet och samtidigt agera som en informell vårdgivare, vilket kan vara särskilt problematiskt när det gäller den personliga vården.
– En stor grupp mår bra i den rollen, men en tredjedel upplever situationen som en börda. Dessa mår sämre och känner att de har dålig kontroll, säger Susanna Ågren som har en bakgrund som sjuksköterska på thoraxintensiven vid Universitetssjukhuset i Linköping. Studien som redovisas i hennes doktorsavhandling är en av de större som genomförts på den här gruppen personer.
Forskarna utgick från en grupp med 1 711 hjärtsviktspatienter som behandlats i Norrköping och Linköping under en fyraårsperiod. 1 032 av dessa saknade partner. 135 par ställde upp i studien, patienterna i genomsnitt 71 år och deras partner 69 år. Tre fjärdedelar av partnerna var kvinnor.
Deltagarna fick besvara enkäter om vårdgivarbörda, hälsorelaterad livskvalitet, depressionssymtom, kunskap och upplevd kontroll. Resultaten visar att partner har en ökad risk för nedsatt psykiskt välbefinnande. 32 procent upplevde sin insats som en börda, med påverkan på mental hälsa och upplevd kontroll.
Det tydligaste problemet var en social isolering med begränsad tid och ork att träffa andra människor.
I intervjuer framgick att partner behöver bekräftelse, trygghet och möjlighet till återhämtning för att bygga upp en inre styrka. De intervjuade betonade att hälso- och sjukvårdspersonalen har en nyckelroll som stödpersoner.
Vid tiden för studien fanns det i Östergötland ingen stödverksamhet för partnern, bara för patienterna med viss utbildning i samband med utskrivningen. I en interventionsstudie erbjöds en grupp patienter och partner utbildning kring egenvård och stödsamtal i form av kognitiv beteendeterapi. Interventionen innebar en signifikant förbättring av patienternas upplevda kontroll över situationen. För partner uppmättes dock ingen skillnad gentemot en grupp som inte fick utbildning och stödsamtal.
Under sin tid som thoraxsjuksköterska träffade Susanna Ågren ofta anhöriga till patienter som opererats för sin hjärtsjukdom.
-Vi diskuterade deras problem under vårdtiden på sjukhuset. Men jag visste inte hur de mådde när de kom hem. Då står de ganska ensamma. De behöver få mer uppmärksamhet, särskilt när patienten är mycket sjuk, säger hon.
Susanna Ågren skulle vilja se en särskild uppföljningsverksamhet för den här gruppen av anhörigvårdare, där de själva får berätta vilket stöd de behöver och ges möjlighet att kontakta olika kategorier av vårdpersonal under eftervården.
Avhandlingen Supportive care for patients with heart failure and their partners – a descriptive and interventional study läggs fram torsdag 3 juni 2010 kl 09:00 i Berzeliussalen, Linköpings universitet Campus US. Opponent är professor Olle Söderhamn, Universitetet i Agder, Norge.
Kontaktinformation
Kontakt:
Susanna Ågren 010-3017759, 070-7832577, susanna.agren@liu.se
Det tidiga sextiotalets konstfält var ett som blickade framåt, som hyllade det nya och vände det gamla ryggen. Under paroller som ”total konst”, ”konkret poesi” och ”happenings” anammades en omvälvande och traditionskritisk estetik som ville skapa en konst som var ny och som kunde börja om utan det bagage som den romantiska och den modernistiska traditionen innebar.
– Mitt i allt detta stod Bengt Emil Johnson, som en av de mest centrala och uppburna figurerna, och hävdade helt otidsenligt att hans poesi i första hand var influerad av modernistiska lyriker som Tomas Tranströmer och Erik Lindegren, och naturskildrare som Sven Rosendahl och Harry Martinson, snarare än av dadaister och lettrister, säger Johan Alfredsson.
Genom att studera Johnsons poetiska konstnärsskap även före och efter det experimentella sextiotalet visar Johan Alfredsson i sin doktorsavhandling bland annat hur man kan se sextiotalets avantgarde som del i ett betydligt större sammanhang.
I avhandlingen, som alltså är den första som skrivits om Bengt Emil Johnsons poesi, undersöks också mer specifikt det som Johnson själv kallat ”oöversättligheten”. Denna oöversättlighet utgör ett begrepp som innehåller både motsägelser, paradoxer och ambivalenser, precis som livet självt.
– Detta innebär en vägran att förenkla det som faktiskt inte är enkelt, i en tid då det inte längre finns utrymme för sådant som inte går att förenkla till en slogan eller en catch-phrase (eller ett pressmeddelande, rent av…). Men det innebär också en tanke om varje människas villkor som fullständigt beroende av den plats i världen där hon formats, säger Johan Alfredsson.
Bengt Emil Johnsons enträgna poängterande av alltings självmotsägelsefulla natur erbjuder en unik möjlighet att även undersöka paralleller mellan exempelvis ekologi och språk. Finns det aspekter i språket som går att applicera på naturen, och på människans förhållande till den, eller rentav på hennes beroende av den? Och vice versa?
– Resultatet av studien blir en uppfriskande motbild mot det som Bengt Emil Johnson själv talat om som ”konsumtions- och informationsvärldens inflytande på oss”. En motbild som är mer intresserad av frågor än av svar, och som möjligen rentav kan kallas ”djupt demokratisk”, säger Johan Alfredsson.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: ”Tro mig på min ort” – oöversättligheten som tematiskt komplex i Bengt Emil Johnsons poesi 1973-1982
Avhandlingsförfattare: Johan Alfredsson, tel: 031-786 24 79 (arb), 0707-48 76 50 (mobil)
E-post: johan.alfredsson@lir.gu.se
Tid och plats för disputation: fredagen den 28 maj 2010 kl.10.15, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Fakultetsopponent: Professor Lars Elleström, Linnéuniversitetet
Avhandlingen distribueras av Förlaget Holzweg, e-post: info@holzweg.se
Med hjälp av utbildning ville man neutralisera de avvikelser eller kulturella influenser som uppfattades som farliga. Men vilka föreställningar, kulturella yttringar, seder, klädesval, kunskaper kunde bedömas vara tolererbara? Och vilka var för farliga, för avvikande och för omstörtande för majoritetens värderingar och samhällets välmåga?
Historikern David Sjögren har undersökt hur ”tattare”, ”zigenare” och ”nomadiserande lappar” diskuterades och hanterades i den svenska utbildningspolitiken mellan 1913–1962, och fokuserar särskilt på nomadskolan och undervisningen för renskötande fjällsamer. Han beskriver och analyserar en komplicerad process för att identifiera och sortera ut inhemska minoriteter och genomföra en särskiljande utbildning.
– En svårfångad ”svenskhet” artikulerades som norm i förhållande till de grupper som uppfattades som etniskt avvikande, säger David Sjögren. Flera aktörer på olika nivåer i utbildningssverige var inbegripna i att forma utbildningen för minoritetsgrupperna. Inte minst lärarna hade en viktig funktion, och inte bara för själva undervisningen. De gav också experter och myndigheter information om minoritetsbarnen och hur de fungerade i skolan.
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet betonade reformsinnade svenska utbildningspolitiker utbildningens betydelse för den sociala fostran, medborgarfostran och fostran till samhörighet. Folkundervisningen betraktades som ett viktigt medel för att lösa sociala problem. Undervisningsplaner togs fram som syftade till att integrera alla individer i ett nationellt, fredligt och demokratiskt medborgerligt projekt.
David Sjögrens avhandling visar att idén om en integrerad, gemensam skola på samma gång medförde en praktik för att identifiera och skilja ut individer och grupper som inte passade in i det tänkta utbildningssystemet och det framtida samhället. Inhemska minoriteter var exempel på grupper som avvek från idealen och ansågs hota samhället.
Disputation och kontaktinformation
Fredagen den 4 juni försvarar David Sjögren, institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet, sin avhandling i historia med titeln Den säkra zonen: Motiv, åtgärdsförslag och verksamhet i den särskiljande utbildningspolitiken för inhemska minoriteter 1913–1962. Disputationen äger rum kl 10.00 i hörsal C, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Bengt Sandin, Tema Barn, Linköpings universitet.
Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna David Sjögren på
e-post david.sjogren@historia.umu.se
tel 090-786 97 39, 070-97 32 666.
Nutida kunglighet är ett spännande socialt fenomen eftersom den utmanar överenskomna demokratiska principer. I avhandlingen närmar sig Mattias Frihammar monarkin som ett gigantiskt skådespel, där rollen som kunglig är lättast att spela eftersom det hänger på övriga aktörer att göra den kungliga statusen trovärdig.
– Människor idag vet att de kungliga är som alla andra, men agerar ändå som om de inte är det. Detta sker i det stora, likväl som i det lilla, säger Mattias Frihammar.
Under offentliga evenemang som till exempel nationaldagsfirandet på Skansen och Victoriadagen i Borgholm på Öland laddas de kungliga kropparna genom att placeras i centrum och längst fram. Påbjudna tilltal som ”Ers majestät” skapar en attraktiv mystik, genom att kontrastera mot ett vardagligt tilltalssätt. När nationaldagen firas, firas också kungligheten. Och när kronprinsessans födelsedag firas, firas också nationen som hon representerar.
Media är en viktig aktör. Genom sin uppmärksamhet bidrar de till skapa de kungliga personerna som ett självklart centrum. Samma princip av att skilja ut enskildheter sker också i människors vardagsliv. När människor sparar föremål som de förknippar med kunglighet, fylls samtidigt den kungliga rollen med mening. Ett exempel i avhandlingen är en kvinna som sparar en handduk som nuvarande kung använt och förvarar den i ett vitrinskåp i sitt hem. Andra exempel är en cigarett som förvaras i en silverdosa, eller kungliga tackkort som ligger inlåsta i bankfack.
Mattias Frihammar visar hur den kungliga karisman går i linje med sen-modernitetens sätt att tänka och vara.
– Människor gör kungligheten till en magisk pusselbit i en för övrigt rationell värld. Genom att agera som om de kungliga är extraordinära, upplevs de också som det. Den attraktiva kungliga mystiken framträder i mötet mellan föreställningar om kunglig vanlighet och kungliga ovanlighet. Genom minnen av historiska kungar och relationer till nuvarande och kommande kungliga personer skapas en kollektiv odödlighet, säger Mattias Frihammar.
Men kungligheten gör också något med människorna, enligt Mattias Frihammar. När de agerar på ett sätt som visar att de accepterar att det finns en kunglig överhöghet rättfärdigas ojämlikhet och sociala skillnader genom ett distanserat och humoristiskt förhållningssätt. Genom kungligheterna upprättar människor en individuell och kollektiv historia och i den processen etableras tydliga sociala kategorier och hierarkier. Den kungliga mystiken ligger inte i de kungliga kropparna, utan i att alla runtomkring ageras som om magin verkligen fanns, avslutar Mattias Frihammar.
Disputationen äger rum den 11 juni 2010 kl 13.00 i sal G, Arrheniuslaboratorierna, Stockholms universitet
Avhandlingens namn
Ur svenska hjärtans djup. Reproduktion av samtida monarki. Bokförlag: Carlsson
Ytterligare information
Mattias Frihammar, Etnologiska avdelningen ERG, Stockholms universitet, 0731-566 244, 08-674 71 56, mattias.frihammar@etnologi.su.se.
Mer än 70 procent av de infektioner som drabbar människor är så kallade zoonoser som direkt eller indirekt överförs mellan människor och djur. De har ofta potential att utvecklas till pandemier, den nya influensan och fågelinfluensan är några exempel.
– För att förstå dynamiken bakom dessa sjukdomar räcker det inte med att studera dem i en sjukhusmiljö. Vi måste ge oss ut i naturen och se människan som en del i en större kontext, säger Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet och överläkare vid Akademiska sjukhuset.
Han är initiativtagare till det tvärvetenskapliga nätverket som går under namnet Centrum för infektionsekologi och epidemiologi, eller IEE (Infection, Ecology and Epidemiology Network). Förutom infektionssjukdomar kommer forskningen också att fokusera på den ökande antibiotikaresistensen i samhället.
Idén till nätverket uppstod i samband med ett nationellt stormöte om smittsamma sjukdomar som ordnades vid Uppsala universitet i mars. Syftet är inte bara att minska avståndet mellan olika forskningsfält och discipliner, utan också att slå ihop redan befintliga resurser i form av kunskap, material och dyr teknisk apparatur för att på så sätt kunna använda dem mer effektivt. Samarbetspartners finns redan vid alla svenska universitet och runtom i Europa, USA och Asien.
– Tanken är också att stimulera yngre forskare att snabbt komma in i projektet, vilket underlättas av att alla forskargrupper inom nätverket delar med sig till varandra av sina resultat. Ett problem med forskningsprojekt är annars ofta att de står och faller med en eller några personer. Här kan forskningen fortsätta även om enskilda forskare skulle sluta, säger Björn Olsen.
Centrum för infektionsekologi och epidemiologi presenteras idag i artiklar i Läkartidningen och Svensk veterinärtidning.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Björn Olsen, 018-611 56 61, 070-238 49 44, e-post: bjorn.olsen@medsci.uu.se eller projektkoordinator Lovisa Svensson, 073-330 30 14, e-post: lovisa.svensson@lnu.se
Christina Cliffordson, professor i pedagogik på Högskolan Väst, har analyserat skolårens respektive levnadsårens betydelse för svenska högstadieelevers prestationer i matematik och naturkunskap. Den nya studien tar med större noggrannhet hänsyn till möjliga felkällor när man skiljer mellan skolgångens och ålderns betydelse. Den bild som framträtt i internationell forskning har förstärkts. Vare sig man fokuserar på intelligens, läsförståelse eller prestationer i matematik och naturkunskap betyder skolår ungefär dubbelt så mycket om levnadsår.
– Väldigt många tror att om du är begåvad, så är du född sån och sen är du sån resten av livet. Det är ganska svårt att tränga igenom med budskapet att våra generella intellektuella förmågor utvecklas så pass mycket som de gör, säger Christina Cliffordson.
Intelligensmätningar visar på högre IQ för varje generation. Christina Cliffordson och andra forskare är övertygade om att bättre och bättre utbildning spelar en avgörande roll här.
Sverige i internationell jämförelse
Med jämna mellanrum kommer larmrapporter om att svenska elevers kunskaper blir allt sämre i internationella jämförelser. Den bilden kan nyanseras något. Oftast jämförs elever med samma ålder. Eftersom svenska barn börjar skolan senare än barn i många andra länder blir jämförelsen missvisande. De svenska eleverna har gått färre år i skolan än de andra barnen.
– När man jämför länder borde man korrigera för detta. Korrigerar man för antalet år i skolan så ligger vi inte lika risigt till, säger Christina Cliffordson.
Samtidigt är det förstås allvarligt att svenska elevers kunskaper har blivit sämre med tiden.
För mer information kontakta Christina Cliffordson, christina.cliffordson@hv.se, 0703-217586
Pressmeddelande lämnat av Charlotta Sjöstedt, forskningskommunikatör Högskolan Väst, charlotta.sjostedt@hv.se, 0733-975081
Methodological issues in investigations of the relative effects of schooling and age on school performance, Christina Cliffordson, Educational Research and Evaluation, 2010
Testosteronbrist påverkar inte bara sexdriften: den kan på längre sikt leda till både depression, minskad muskelstyrka, benskörhet, typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar.
– Men om en ung man kommer till vårdcentralen och klagar över dålig sexlust och nedstämdhet, så förklarar man kanske detta med de psykiska sviterna av den cancer han haft som yngre. I själva verket kan det alltså handla om en hormonminskning som är möjlig att åtgärda, säger Patrik Romerius.
I en av sina studier har han undersökt 150 män som behandlats för leukemi och andra former av cancer före vuxen ålder. 33 av dem visade sig ha testosteronbrist, men i bara 4 fall hade detta uppmärksammats. Patrik Romerius tror att skälet är att detta på sätt och vis är en ny patientgrupp.
– För bara några årtionden sedan var det mycket få barncancerpatienter som alls överlevde. Nu klarar sig nästan fyra av fem på grund av bättre diagnos- och behandlingsmetoder. Men det är först nu som de stora grupperna barncanceröverlevare kommit upp i den ålder där behandlingens följdverkningar börjar visa sig, säger han.
Majoriteten av de f d patienterna med hormonbrist var också sterila eftersom deras spermieproduktion slagits ut av cancerbehandlingen. Unga män i och efter puberteten kan före cancerbehandlingen lämna spermieprov som fryses ner och sparas, men pojkar före puberteten har inga spermier. Där är den enda möjligheten att ta ut testikelvävnad och spara för framtiden. Idag är det inte möjligt att utvinna spermier ur sådan vävnad, men det har gjorts i djurförsök och kan bli möjligt hos människor längre fram.
Att ta ut testikelvävnad innebär dock en särskild operation före själva cancerbehandlingen, alltså en extra påfrestning för den unga cancerpatienten. Här har forskargruppen tagit fram en genetisk markör som gör det möjligt att genom ett enkelt blodprov urskilja vilka av patienterna som löper störst risk att helt förlora sin spermieproduktion, och därför bör erbjudas denna operation.
Avhandlingen läggs fram den 4 juni.
Kontaktinformation
Patrik Romerius kan nås på tel 0735-308 108 eller patrik.romerius@med.lu.se.
Upp till fem år efter rökstopp fortsätter immunförsvaret att vara aktiverat och en viss typ av vita blodkroppar, T-lymfocyter, har särskild betydelse. Avhandlingen visar att mönstret av T-lymfocyter är förändrat hos rökare och personer med KOL. Oavsett rökvanor är T-lymfocyterna aktiverade i luftvägarna hos KOL-patienter, vilket tyder på att dessa immunceller kan vara viktiga för utvecklingen av sjukdomen.
Rökning aktiverar immunförsvaret. En del av rökarna utvecklar KOL och andra inte. Mekanismerna i den bakomliggande inflammationen är till stor del okända. Kroppens försvarsmekanismer deltar i skyddet mot tobaksrökens skadliga effekter. Framför allt är T-lymfocyterna centrala i inflammationsbilden. Det är en familj av vita blodkroppar med olika funktioner i immunförsvaret. Avhandlingen undersöker mer noggrant deras roll i inflammationen vid KOL.
Fördelningen av T-lymfocyter skiljer sig hos personer med KOL jämfört med hos både rökare med normal lungfunktion och personer som aldrig rökt. Den variant av T-lymfocyter som har till uppgift att försvara kroppen genom att döda infekterade eller skadade celler ökar i antal vid KOL. Dessa mycket aktiva cellers roll vid KOL är fortfarande oklar, men de kan möjligen bidra till utvecklingen av de stora hålrum (emfysem) som bildas i lungorna. En central roll i immunförsvaret har den T-lymfocyt som bland annat deltar i produktionen av antikroppar. Dessa celler är färre i lungorna hos aktiva rökare, både med och utan KOL, men trots det är de fortfarande aktiverade i minst fem år efter rökstopp.
KOL är en inflammatorisk sjukdom, som i de allra flesta fall orsakas av långvarig rökning. De drabbade har svårt att andas och syresätta blodet till följd av det emfysem som bildas i lungorna. Man beräknar att åtta procent av befolkningen är drabbade. Antalet dödsfall ökar och 2007 dog 2 300 personer av sjukdomen i Sverige. Kvinnor får KOL i allt högre grad, vilket kan bero på att kvinnor idag röker mer än män. Världshälsoorganisationen WHO befarar att KOL kommer att vara den tredje vanligaste dödsorsaken i världen år 2030.
Förloppet vid KOL indelas i fyra stadier. I studierna ingår personer med lindrig till medelsvår KOL. De har varit stabila i sin sjukdom, vilket innebär att de inte haft någon försämringsperiod eller infektion under tre månader före studien. Kontrollgrupper har varit rökare med normal lungfunktion och personer som aldrig rökt.
Ester Roos Engstrand är uppvuxen i östra Jämtland. Hon har studerat i Uppsala och Umeå. Nu arbetar hon som förste forskningsingenjör och doktorand vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, lungmedicin, och kan där nås på
tel. 090- 785 68 92
mobil 070-2173 273
e-post ester.roos-engstrand@lung.umu.se
Fredagen den 4 juni 2010 försvarar Ester Roos Engstrand, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”T cells in Chronic Obstructive Pulmonary Disease” (T-celler vid kroniskt obstruktiv lungsjukdom).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är prof./överläkare Claes-Göran Löfdahl, Lunds universitet.
Tandläkaren Nikolaos Christidis visar i sin doktorsavhandling att patienter med käkmuskelsmärta har fler 5-HT3 receptorer för serotonin (5-HT) i tuggmuskeln än smärtfria personer, men också att kvinnor har fler sådana receptorer i tuggmuskeln än män. Det är oklart om det ökade antalet av dessa smärtreceptorer uppkommer som en följd av käkmuskelsmärtan eller orsaken till den.
– Resultaten kan till viss del förklara den högre förekomsten av käkmuskulatursmärta hos kvinnor och tyder på att det sker frisättning av serotonin som aktiverar 5-HT3 receptorer vilket kan spela en väsentlig roll i smärtfortledningen vid långvarig muskelsmärta, säger Nikolaos Christidis.
Avhandlingen visar också att blockering av dessa receptorer med läkemedlet granisetron minskar muskelsmärtan och ökar smärttröskeln för tryck (ett mått på ömhet). I båda fallen var effekten dock sämre hos kvinnor än hos män. Nikolaos Christidis ska i fortsatta studier undersöka om den smärtlindrande effekten är långvarig.
– Idag behandlas käkmuskelsmärta bland annat med bettskena och avslappnings- och rörelse-övningar, men alla patienter blir inte bra. Eventuellt kan granisetron användas som kompletterande behandling i framtiden, säger Nikolaos Christidis.
En stor del av den vuxna befolkningen lider av långvarig muskelsmärta. Hos ungefär hälften är smärtan lokaliserad till ansiktet och käkarna, vilket innebär att så mycket som ca 10-15 procent är drabbade. En majoritet av dessa är kvinnor. Förutom smärta och ömhet i käkmusklerna förekommer ofta nedsatt gapförmåga samt huvudvärk. Orsakerna bakom långvarig käkmuskelsmärta är inte helt utredda och man vet inte heller varför kvinnor drabbas i högre utsträckning än män.
En hypotes är att långvarig käkmuskelsmärta beror på stress i kombination med tandgnissling, vilket kan leda till en överbelastning av muskelvävnaden som i sin tur misstänks orsaka syrebrist till följd av otillräcklig blodcirkulation. Det kan i sin tur resultera i frigörande av inflammationsframkallande substanser, till exempel serotonin, som kan aktivera smärtreceptorer (5-HT3 receptorer). En blockering av dessa receptorer har i tidigare studier visats reducera smärta och ömhet hos patienter med fibromyalgi.
Doktorsavhandling: The serotonin receptor type 3 in chronic and experimental human muscle pain, Nikolaos Christidis, institutionen för odontologi, avdelningen för klinisk oral fysiologi, Karolinska Institutet. Disputation sker fredag den 4 juni 2010.
För mer information, kontakta:
Nikolaos Christidis, doktorand och tandläkare
Institutionen för odontologi
Tel: 08-524 88 121
Mobil: 070-366 04 43
E-postadress: nikolaos.christidis@ki.se
Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information gå in på webbplatsen ki.se.
BILD: Nikolaos Christidis, foto av Stefan Bohlin
Det finns en stark forskningstradition med rötter i 1800-talet och dess pionjärforskning inom romersk historia, som förnekar existensen av dionysiska extatiska riter, kult, satyrspel och liknande fenomen i det romerska samhället. Liknande företeelser är kända från samtida, omkringliggande samhällen, men enligt tidiga forskare stod romarna över ett sådant beteende. En tendens i brittisk forskning var till exempel att man jämförde och identifierade sig med romarna. Man ansåg att britter och romare hade mycket gemensamt, inte minst som statsmän och kolonisatörer.
– Man menade till och med att man hade ett slags gemensam mentalitet. Detta arv återspeglas även i dagens forskning kring det romerska samhället och religionen, säger avhandlingens författare Carina Håkansson.
Den kristna traditionen har dessutom gjort ett starkt avtryck på religionsforskningen i allmänhet, till exempel hade man svårt att se Dionysoskult som ”riktig” religion. Religion kunde ju knappast sammankopplas med sexuella uttryck och dryckenskap, och det är en av flera framträdande komponenter i den dionysiska kulten. Detta räckte för att tidiga forskare skulle ignorera frågan om dionysisk kult i Rom helt och hållet.
Vår nutida sekulariserade världsbild erbjuder andra tolkningsmöjligheter, och det är en aspekt som Carina Håkansson vill lyfta fram i sin avhandling.
– I sinom tid kommer naturligtvis även denna sekulariserade utgångspunkt att bli kritiserad och ifrågasatt, det ligger ju i forskningens natur, säger Carina Håkansson.
Dionysos förknippas främst med det grekiska området, men en vingud, om än i olika skepnader, har förekommit i hela området som omfattar Grekland, Etrurien och Rom. Fynd från såväl Grekland som Etrurien används därför i avhandlingen som jämförelsematerial till det romerska området.
Satyrer är starkt förknippade med dionysoskult, och satyrers förekomst i Rom i tidig tid påvisas i avhandlingen, liksom det starka band som finns mellan ritual och teater/performance. Carina Håkanssons slutsats är att den dionysiska sfären i Rom mycket väl kan vara upphovet till en framtida romersk dramatisk tradition.
Tvärdisciplinära teorier och metoder
Avhandlingen är utformad som en fallstudie och bygger på tvärdisciplinär grund. Här tillämpas teori och metod från till exempel ikonografi, arkeologi, filologi samt religionsvetenskap. Källmaterialet består av texter från till exempel den romerske historikern Livius och den grekiske skriftställaren Dionysius från Halicarnassus, samt ikonografi, till exempel vasmålningar och arkitektoniska terrakottor.
– Min avhandling riktar sig till ett internationellt forskningssamfund och är ett inlägg i debatten kring hur ett paradigmskifte inom romersk religionsforskning kan komma att förändra vår bild av romarna och deras samtid, säger Carina Håkansson.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: In search of Dionysos. Reassessing a Dionysian context in early Rome
Författare: Carina Håkansson, tel: 031-786 52 87 (arb)
E-post: carina.hakansson@class.gu.se
Tid och plats för disputation: lördagen den 29 maj 2010 kl. 13. Inst. för Historiska studier, Lilla Hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Fakultetsopponent: Professor Ingrid E. M. Edlund-Berry, University of Texas at Austin
Avhandlingen ingår i serien Acta Universitatis Gothoburgensis och kan beställas genom UB, Box 222, 405 30 Göteborg
Avhandlingen finns även e-publicerad: http://hdl.handle.net/2077/22099
Människan består av 46 kromosomer och bananflugan, som Anna-Mia Johansson studerat, av åtta. Båda har vi en dubbel uppsättning av kromosomer, där den ena halvan kommer från mamman och den andra från pappan. Honor har två X-kromosomer medan hanar endast har en. Forskare känner sedan tidigare till att generna på X-kromosomen producerar lika mycket protein i honor som i hanar, trots att de senare bara har en X-kromosom. För att åstadkomma denna balans i bananfluga uppregleras generna i hanens X-kromosomer ungefär två gånger. Det sker med hjälp av ett proteinkomplex som binder till hanens X-kromosom och luckrar upp den tätt packade DNA-molekylen. Denna mekanism hjälper till och gör det enklare att översätta den genetiska informationen så att nya proteiner kan bildas.
– Vi har visat att generna uppnår rätt balans genom att begränsa antalet proteinkomplex som kan bildas. Det sker genom att delar av eller hela proteinkomplexet blockerar möjligheterna att bilda ett av de proteiner som ingår i komplexet, förklarar Anna-Mia Johansson.
Uppfattningen har varit att det är unikt att könskromosomer har specifika uppgifter. Anna-Mia Johansson ställde sig frågan om inte andra kromosomer kan fungera på liknande sätt. I sin avhandling har hon därför också undersökt kromosom 4, som inte är en könskromosom. Det visade sig att även denna kromosom har ett liknande system för att reglera proteinproduktion.
I kromosom 4 är DNA:t kompakt och det gör det svårt för generna att uttryckas. Anna-Mia Johansson visar i sin avhandling att generna på kromosom 4 regleras genom ett samarbete mellan två proteiner, POF och HP1. POF, som är det protein hon huvudsakligen arbetat med, binder specifikt till den 4:e kromosomen. Medan POF har en stimulerande effekt på generna från kromosom 4, dämpar HP1 samma gener.
– Tillsammans skapar POF och HP1 ett optimalt förhållande för dessa gener så att det går att finjustera hur mycket protein som bildas. Vi vet inte exakt hur mekanismen fungerar. Däremot har vi kunnat visa att POF hjälper till att transportera den genetiska informationen ut ur cellkärnan där den omvandlas till funktionella proteiner, berättar Anna-Mia Johansson.
Resultaten ger en större förståelse om hur kromosomerna är uppbyggda och hur de fungerar. Dessutom visar de hur gener som finns i en svårtillgänglig omgivning ändå kan uppnå ett korrekt genuttryck.
Fredagen den 4 juni försvarar Anna-Mia Johansson, Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Chromosome-wide Gene Regulatory Mechanisms in Drosophila melanogaster. Svensk titel: Kromosomala genreglerande mekanismer i bananfluga. Disputationen äger rum kl. 13.00 i Major Groove, byggnad 6L, Umeå Universitet. Fakultetsopponent är professor Kristen M. Johansen, Biochemistry, Biophysics & Molecular Biology Department, Iowa State University, USA.
Avhandlingen är e-publicerad på:
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Anna-Mia Johansson
Telefon: 090-785 67 96
E-post: anna-mia.johansson@molbiol.umu.se
En lav består av en svamp och en alg som lever tillsammans, ibland kan även en cyanobakterie ingå. I Sverige finns det drygt 2100 lavarter och i hela världen nästan 19000.
Lavar är en viktig organismgrupp att studera eftersom de kan ge oss svar på många frågor när det gäller förändringar i vår miljö. De är känsliga för yttre förändringar samtidigt som de är tuffa och kan leva i ogästvänliga miljöer där många andra organismer har svårt att överleva. Å andra sidan så har de svårt att klara till exempel luftens föroreningar i urbana miljöer.
Håkan Lättman disputerar den 9 juni med en avhandling där han studerat utbredning och spridning i tid och rum av epifyter, det vill säga lavar som förekommer på träd, i södra Sverige.
Olika lavarter beroende på ekens ålder
Håkan Lättman har studerat ekar av olika åldrar för att se i vilken ordningsföljd lavarna avlöser varandra. Resultaten visar att somliga lavarter förekommer mest på unga ekar medan andra arter förekommer mest på äldre.
Gul dropplav är sällsynt på grund av brist på ekar
En annan studie gäller en sällsynt lav som kallas för gul dropplav. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur många år det tar för en spor av gul dropplav att växa upp och själv bli ”förälder” för att kunna producera och sprida egna sporer. Resultaten visar att gul dropplav blir ”förälder” tidigast när den är i 25–30 årsåldern.
Orsaken till att gul dropplav är sällsynt kan antingen vara för att laven har svårt att sprida sig från en plats till en annan eller också vara den ringa förekomsten av gamla ekar. Detta undersöktes genom en inventering av gul dropplav på fem platser där 85 prov extraherades, PCR amplifierades och sekvenserades. Samtliga av dessa genetiska tester antyder att gul dropplav inte har svårt för att sprida sig. Det verkar vara den låga tillgången på gamla ekar som gör den sällsynt.
Global uppvärmning kan ha orsakat förflyttning av lavar
Håkan Lättman har även studerat förändringar mellan 1986 och 2003 i utbredningen hos vanliga lavar i södra Sverige. 22 trädarter och 56 lavarter på 64 olika platser studerades. Tre fall visade en signifikant förflyttning, samtliga i en nordöstlig eller nord-nordöstlig riktning. Undersökning ger inte svar på varför lavarna har förflyttat sig eller varför i denna riktning, men tolkningar av lavarnas förflyttning kan ha att göra med en global uppvärmning. De tre lavarna har en nordlig utbredning så riktningen av förflyttningen mot norr på grund av ett varmare klimat är inte osannolik.
Även den bästa riktningen för blåslavens största förekomst och största medeldiametern på bålen undersöktes. Sannolikheten för förekomst av blåslav ökar i en nord-nordöstlig riktning och medeldiametern på bålen ökar i väst-nordvästlig riktning.
Disputation
Håkan Lättman disputerar med sin doktorsavhandling ” Studies on spatial and temporal distributions of epiphytic lichens” den 9 juni klockan 10.00 i sal MA636, Södertörns högskola.
Håkan Lättman disputerar vid Linköpings Universitet. Forskningen har genomförts på Institutionen för Livsvetenskaper vid Södertörns högskola.
Kontaktinformation
Kontakt
Håkan Lättman, Södertörns högskola, 08- 608 47 65 eller hakan.lattman@sh.se
Eleonor Björkman, informatör Södertörns högskola: 08-608 50 62 eller eleonor.bjorkman@sh.se
Idag finns det två vitt skilda förhållningssätt till självmord. Det dominerande suicidpreventiva förhållningssättet utgår från att självmord är en så allvarlig, hotande och för hela samhället nedbrytande handling att den inte enbart kan hanteras av den enskilde individen. Företrädare för det självmordsförespråkande förhållningssättet anser att självmord kan vara ett godtagbart sätt för individen att ”lösa” problem. Och framförallt är det ett beslut som helt ska vila på individen, ingen medmänniska eller samhällelig institution har rätt att ingripa. Genom Internets utbredning har aktörer bakom båda förhållningssätten hittat nya sätt att formulera och omformulera sina budskap, och nya vägar att nå ut till olika mottagare menar Michael Westerlund, Institutionen för journalistik medier och kommunikation (JMK), Stockholms universitet.
– Min avhandling visar att det främst är det självmordsförespråkande förhållningssättet som utmanat och vunnit terräng, och därigenom har kampen mellan de två förklaringsmodellernas sätt att beskriva verkligheten skärpts. I förlängningen kan detta leda till en viss uppluckring av de samhälleliga institutionernas makt och kontroll över självmordsämnet, säger Michael Westerlund.
Michael Westerlund pekar också på att det genom kommunikationen på Internet har blivit möjligt att både vara anonym och samtidigt träda ut i ett offentligt rum för att samtala och dela personliga tankar, känslor och erfarenheter om ett smärtsamt och tabubelagt ämne. På samtalsforum om självmord sker en avidentifiering av en persons mer formella omständigheter kopplade till den fysiska världen (exempelvis namn, ålder, yrke, bostadsort), medan det individen väljer att kommunicera till stor del är autentiskt och utgår från verkligt upplevda situationer, händelser och erfarenheter.
– Att ”vara på riktigt”, att vara en ”verklig” person och att ”mena” vad man säger på Internet behöver inte innebära att man avslöjar (hela) sin identitet. De flesta som kommunicerar på forum där bekännelser och nära samtal om självmord står i centrum gör det utifrån behovet att få känna igen sig hos andra och att få sina tankar, känslor och upplevelser bekräftade som acceptabla, och därigenom nå en förståelse. Samtalen på forumen utgörs alltså i hög grad av en autentisk kommunikation i en anonymiserad offentlighet, säger Michael Westerlund.
Samtalen vittnar också om att de svar och bemötanden användarna ger och tar emot på forumen också återförs till den fysiska och sociala verkligheten utanför Internets domäner.
– Det sker ett utbyte av erfarenheter och upplevelser mellan de virtuella rummen och den fysiska världen, vilket till viss del gör det svårt, och kanske i viss bemärkelse meningslöst, att tydligt skilja dessa kommunikativa dimensioner åt, menar Michael Westerlund.
På ett mänskligt plan har Internet inneburit att skillnaden mellan den personliga, intima kommunikationen och den offentliga, publika kommunikationen delvis har suddats ut, vilket också får konsekvenser för hur självmordsämnet utvecklas och hanteras i vår kultur och vårt samhälle.
– Internet med sina applikationer och nätverk av människor är inte en låtsasvärld, det är en i allra högsta grad verklig värld där de kommunikativa handlingarna får konsekvenser för människor i deras liv, säger Michael Westerlund.
Nära och personliga samtal om självmord har sannolikt förekommit mellan människor i alla tider, men dessa har inte gjorts tillgängliga för andra i den utsträckning som sker idag. Delar av denna typ av personliga och intima samtal har flyttat ut från det privata rummet till Internet, och därigenom blivit offentliga.
– Vid sidan av de konsekvenser detta får vad gäller den mellanmänskliga interaktionen om självmord har det också skapat nya och unika möjligheter till att kunna studera en typ av kommunikation som tidigare varit mycket svår att få tillgång till, berättar Michael Westerlund.
Avhandlingens titel: Självmord och Internet: Kommunikation om ett livsfarligt ämne
Kontaktinformation
Ytterligare information
Michael Westerlund, Institutionen för journalistik medier och kommunikation (JMK), Stockholms universitet, tfn 08-16 4782, 070-789 00 58, e-post westerlund@jmk.su.se
Porträttbild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=6936&a=79630
