Ju längre en sugga ligger per tillfälle, desto större risk löper hon att utveckla sår. Tunna suggor är mer utsatta än suggor vid gott hull, även om de endast ligger korta stunder.
Detta framkom i en pilotstudie vid SLU i Skara av 18 suggor, varav 8 hade fått bogsår efter avvänjning. Forskarna utökar nu sin studie för att ta reda på hur långa liggtider som är kritiska för att bogsår ska uppkomma.
För att förebygga bogsår, skulle det kunna hjälpa att få upp suggorna på benen då och då, dock utan att stressa dem så att de trampar och klämmer smågrisarna.
Utfodring är ett sätt att aktivera suggorna. Det vanliga är att ge dem mat endast en gång per dag, men i danska studier har man nu visat att förekomsten av bogsår kan minskas om man utfodrar dem 6–8 gånger per dygn runt grisningen.
Text: Nora Adelsköld
Kontaktinformation
Bo.Algers@hmh.slu.se, 0511-67 200
Torbjörn Josefsson vid SLU i Umeå har i sitt doktorsarbete studerat skogens struktur och sammansättning, biodiversitet samt mänsklig påverkan i tre sådana skogar. Han har kombinerat fältstudier med arkeologiska fynd och historiska dokument.
Tallurskogarna visade spår av att ha brukats och formats av människan under mycket lång tid. Trots att sekler har förflutit sedan äldre nyttjandefomer upphört syns spåren fortfarande i skogen. Kring övergivna boplatser är t.ex. mängden gamla och grova träd samt stående och liggande döda träd mycket mindre än i det omgivande skogslandskapet. Långvarig och intensiv renskötsel har också kvarlämnat tydliga spår i skogen.
Större skogslandskap, där det aldrig har bedrivits vare sig skogs- eller jordbruk och som bara lokalt har påverkats av förindustriell verksamhet, är mycket sällsynta.
Trots att de undersökta tallskogarna alltså inte är genuina urskogar bör de undantas från skogsbruk, eftersom de inte bara är ekologiskt värdefulla; de utgör också de sista resterna av ett uråldrigt kulturlandskap med ovanliga arkeologiska lämningar och kulturspår.
Kontaktinformation
Torbjorn.Josefsson@svek.slu.se, 090-786 84 63
Urskogar – ekologiskt värdefulla men sällan opåverkade av människan, pressmeddelande 2009-11-17, http://www.slu.se/?ID=135&Nyheter_id=11737
Avhandlingen, http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002145/
Den svenska berggrunden har genom årmiljonerna utsatts för flera kollisioner, både med andra kontinenter och med mindre vulkanöar. Till exempel bildades den svenska fjällkedjan i en kollision med Nordamerika. Ett annat exempel är Bergslagens malmrika bergarter, som består av hoppackade vulkanöar. Berggrunden har därefter utsatts för vittring, erosion och rörelser i jordskorpan. Faktum är att den berggrund vi idag ser bara är rötterna av en bergskedja som en gång liknade dagens Himalaya.
För nästan två miljarder år sedan kolliderade den kontinent som sydöstra Sverige då var en del av med en oceanplatta från sydväst. Kollisionen tvingade ned den tyngre, tunnare oceanplattan i jordens inre där den började smälta. Så småningom steg smältor upp till ytan och bildade vulkaner. Berg som stelnat från lava och aska från dessa vulkaner hittar vi idag bland annat i Jönköpingstrakten.
Forskaren Karin Appelquist vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, har i sin avhandling intresserat sig för bergarter i och omkring Jönköpings län. Med hjälp av isotopanalyser av mineralet zirkon kan hon visa att bergarterna i området bildades för ungefär 1,8 miljarder år sedan – ungefär samtidigt som bakterieliknande organismer började uppträda på jorden. För att förstå tidsperspektivet kan nämnas att det ”bara” var cirka 250 miljoner år sedan alla jordens kontinenter satt ihop i superkontinenten Pangea och de tidigaste dinosaurierna dök upp på vår jord.
Karin Appelquists studier visar att Jönköpingtraktens bergarter består dels av stelnad lava, dels av aska, sten och grus som spytts ut i samband med vulkanutbrott och med tiden sammansvetsats till fast berg. Genom att analysera bergets kemi kan Karin Appelquist visa att Jönköpings berggrund bildats i en miljö som liknar den man idag ser i Anderna, där Stilla havs-plattan pressas ned under den Sydamerikanska kontinenten med jordbävningar och vulkanutbrott som följd.
Undersökningar har genomförts i tre områden. I Habo stenbrott, någon kilometer norr om Habo samhälle, upptäcktes en mörk vulkanisk bergart som bildats av aska. Det andra området ligger mellan Malmbäck och Tenhult och visade sig också bestå av stora områden med vulkaniska bergarter. Det tredje området är beläget mellan Jönköping och Ulricehamn och här har man i första hand studerat graniter som övergår till gnejser.
Dokumentationen av hur berggrunden ser ut och hur den bildats är viktig för att förstå hur vårt landskap formas, och var vi kan hitta särskilt eftertraktade malmer som järn och guld.
–På ett annat plan är geologin viktig för att veta vilka områden som är unika, och därför bör bevaras för en framtida generation, säger Karin Appelquist.
Avhandlingen Proterozoic crustal evolution in southcentral Fennoscandia försvaras vid en disputation den 12 februari.
Bildtext: Karin Appelquist vid vulkanen Stromboli utanför Italien.
Kontaktinformation
Kontakt
Karin Appelquist, Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet
karin.appelquist@gvc.gu.se
031-786 28 84
0739-78 45 67
– Vi har lagt ihop alla pusselbitarna till ett enda stort pussel och klistrat samman det till en komplett bild, berättar Vivi Vajda, berggrundsgeolog och fossilforskare vid Lunds universitet.
Hon och de övriga forskarna i Scienceartikeln är eniga om att den främsta orsaken till dinosauriernas massutdöende är ett kraftigt meteoritnedslag utanför Yucatanhalvön i Mexiko för 65,5 miljoner år sedan. I kollisionen slogs den över 10 kilometer breda himlakroppen sönder och bildade en 2 kilometer djup och 200 kilometer vid krater. Detta ledde till att ofantliga mängder stoft virvlade upp i atmosfären. Katastrofen var ett faktum. Stoftet hindrade solljus från att nå marken, vilket resulterade i global temperatursänkning och kollapsande ekosystem. De organismer som var beroende av solljus dog, eftersom de inte längre kunde växa med hjälp av fotosyntesen. Nedslaget orsakade även enorma jordbävningar och tsunamier som genast fick förödande effekter för livet på jorden.
Vivi Vajda har studerat hur växtligheten förändrades i området kring Nya Zeeland för 65,5 miljoner år sedan. Hon använder växtfossil, mest pollen, för att studera den dåvarande floran. Hon har upptäckt att artrikedomen bland växterna gick ner drastiskt efter meteoritnedslaget, för att sen gå upp igen. Vivi Vajdas kollega Pi Willumsen, som forskar på plankton, har upptäckt samma fenomen i havet.
– Båda miljöerna ger resultat som visar att fotosyntesen inte kunde fungera, vilket innebär att det inte längre fanns någon mat för de djur som befann sig högre upp i näringskedjan, förklarar Vivi Vajda.
De flesta dinosaurier var stora och krävde mycket energi, därför var det de som dog först. Frön, däremot, kan klara sig länge i jorden och därför blev det inte samma massutdöende hos växtligheten. Anledningen till att artrikedomen först gick ner vid meteoritnedslaget, för att sen gå upp igen, är att när så många arter slogs ut skapades nischer som nya arter kunde etablera sig i. Däggdjur och fåglar tog över reptilernas nischer medan många av växterna kunde återerövra sina gamla nischer.
Iridium är en viktig pusselbit i forskarnas detektivarbete. Denna metall är sällsynt på jorden, men vanlig i meteoriter, och har påträffats i det lerlager som bildades av det stoft som spreds i atmosfären för 65,5 miljoner år sedan. Forskarna har visat att iridiumlagret blir tjockare ju närmare Yucatanhalvön man kommer. Iridium släpps också ut i samband med kraftiga vulkanutbrott. Författarna till Scienceartikeln är dock överens om att den funna mängden iridium inte kunnat åstadkommas endast av vulkanisk aktivitet.
För mer information, kontakta:
Vivi Vajda, Institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper, Lunds universitet
Vivi.Vajda@geol.lu.se”>Vivi.Vajda@geol.lu.se, tel 046-222 46 35, 0768-97 44 82
Pi Willumsen, Institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper, Lunds universitet
Pi.Willumsen@geol.lu.se”>Pi.Willumsen@geol.lu.se, tel +45 22 30 21 32
I en omfattande studie i denna veckas nummer av tidskriften Science författad av forskare vid ryska vetenskapsakademien, universitet i Alaska, USA och Örjan Gustafsson vid Stockholms universitet visas att havsområdet nu årligen läcker 8 miljoner ton metan till atmosfären. Det nuvarande flödet är lika mycket som tidigare har antagits gälla för hela Världshavet men utgör i dagsläget ingen akut förändring av atmosfärens metanbalans.
Den rysk-svenska forskningsexpeditionen International Siberian Shelf Study (ISSS) som genomfördes för ett drygt år sedan är den mest omfattande hitills i de svårtillgängliga och dåligt utforskade farvattnen utanför nordöstra Sibirien, detta trots att de utgör världens största kusthav.
Klimatmodeller föreslår att en ökning av atmosfärens metanmängd motsvarande bara en procent av det som uppskattas finnas i dessa frusna havsbottnar skulle vara tillräckligt för att orsaka en stark klimatuppvärmning. Tidigare perioder av snabba klimatuppvärmningar i jordens geologiska historia har satts i samband med plötsliga utsläpp av metan från grunda havsbottnar.
Under ISSS genomfördes mätningar av metan i havsbotten, på olika djup i havsvattnet och i den överliggande luften på över ett hundra platser. Kombinerat med mätningar från tidigare expeditioner under ledning av de ryska ledarna av studien Natalia Shakhova och Igor Semiletov visar studien att metanhalten i havsvattnet är förhöjd i 80% av bottenproverna och i över hälften av ytvattenproverna och luftproverna.
I områden med halter upp till 100 gånger över naturlig bakgrund dokumenterade man under ISSS med seismiska instrument och ekolod förekomsten av metanskorstenar på havsbotten och fält med metanbubblor i vattnet som steg så snabbt ända till havsytan att metanet inte hann lösas upp i havsvattnet.
Östsibiriska grundhaven är en förlängning av den sibiriska tundran som översvämmades då glaciärer smälte och havsnivån steg vid slutet av istiden. Upptiningen av permafrosten i havsbotten kan till största delen antas bero på naturliga orsaker, som geotermisk värme underifrån (genom sprickor i jordens skorpa) och havsvatten ovanifrån som pågått under 5000-8000 år sedan permafrosten översvämmades säger Örjan Gustafsson, professor i biogeokemi vid Stockholms universitet, ledare ombord för den svenska ISSS delegationen och en av författarna till artikeln.
– Men det kan inte uteslutas att det mänskliga bidraget till uppvärmningen av Arktis med en längre sommarperiod med isfritt och varmare vatten samt ökad avrinning av varmare flodvatten kan vara droppen som får bägaren att rinna över eller snarare som knuffar temperaturen i havsbottens permafrost över smältpunkten, säger han.
Örjan Gustafsson understryker att beräkningarna visar att det finns ingen anledning till en överdriven oro i dagsläget då atmosfärens metanhalt inte nämnvärt påverkas av de utsläpp som sker just nu. Han understryker vikten av mer omfattande studier av metanutsläppen från sibiriska kusthaven för att bättre förstå risken av att flöderna ökar i framtiden.
– Det blir viktigt att öka kunskapen om hur permafrosten värms upp och hur detta kan översättas till metanutsläpp. Expeditionerna behöver upprepas under flera år för att kunna utvärdera om det finns en trend av ökade metanföden; detta kommer kräva ett större internationellt samarbete.
Expeditionen bekostades av svenska, ryska, nordiska och amerikanska finansiärer, där särskilt den svenska Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse bidragit.
Se video från expeditionen
I fantastiken beskrivs ett övernaturligt inslag i verkligheten. Texterna innehåller alltså drag av både det realistiska och icke-realistiska.
Genom att granska den fransktalande författaren Jean Muno och den nederländsktalande författaren Hugo Raes slår Åsa Josefson fast att fantastikens betydelse inom den belgiska litteraturen har sitt ursprung i en konstnärlig tradition med rötter i medeltiden. Hon visar också att genren används som en revolt mot gällande normer och regler.
– Visserligen var Jean Muno och Hugo Raes aktiva på var sin sida om språkgränsen mellan franska och nederländska, men båda skrev texter som hör till fantastikens område och revolttemat har samma betydelse hos dem båda, säger Åsa Josefson.
Bryter mot verklighetens regler
Muno beskriver i sina texter huvudpersonernas kamp mot omgivningens krav och påtryckningar. Enligt Åsa Josefson är det ofta det fantastiska elementet i texten som ger dem möjligheten att revoltera mot konventionens förtryck.
– I L’homme qui s’efface från 1963 flyger läraren François Rami iväg med sitt paraply för att slutligen landa i en tavla han tycker mycket om. Utan den ”övernaturliga” vinden som sveper iväg honom hade han aldrig kunnat frigöra sig från föräldraförtryck och allmän leda, säger Åsa Josefson.
På samma sätt går hans texter från sagans värld till fantastikens, som i sig kan betraktas som en revolt mot de lagar som styr verkligheten. De anknyter även till motiv från bland annat Pieter Bruegels och René Magrittes målningar.
Samhällskritisk revolt
Medan revolten i Munos verk är existentiell, är den i Raes texter mer samhällskritisk. Han är starkt färgad av 1960- och 1970-talens motståndsrörelser, som återspeglas i hans romaner och noveller. Texternas utgångspunkt är verklighetsförankrad och kan handla om svårigheter vid vetenskapliga experiment som går för långt, miljöförstöring eller kapitalistiska värderingar som beskrivs som cyniska.
– Jag visar att fantastikens funktion hos Raes inte i första hand är att skapa en möjlighet till revolt, som hos Muno, utan att illustrera och förstärka textens budskap genom att låta verkligheten övergå i en mardrömslik overklighet. Det finns också uppenbara paralleller mellan Raes ifrågasättande av överheten och den anarkistiska övertygelse som präglar Hieronymus Boschs måleri, säger Åsa Josefson.
I Belgien skrivs det inte många studier som inkluderar landets bägge litteraturer, vilket gör Åsa Josefsons avhandling förhållandevis ovanlig. Den är tänkt som ett bidrag till diskussionen kring fantastiken i belgisk litteratur, som nu pågått ett halvt sekel.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Fantastique et révolte chez Jean Muno et Hugo Raes
Avhandlingsförfattare: Åsa Josefson
e-post: asa.josefson@rom.gu.se
Tid och plats för disputation: lördagen den 6 mars 2010 kl. 14.00, Sorbonne-Paris IV, Maison de la recherche, salle D040, 28, rue Serpente, 750 06 Paris
Fakultetsopponent: Professor Martine De Clercq, Bryssel
Här kan du läsa mer om avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/21816
De förnybara energislagen havsvågor, vind och sol, varierar i allmänhet mycket på kort tid. Till exempel är vattnet i en havsvåg i ständig rörelse. Denna energi kan omvandlas till el med hjälp av ett vågkraftverk med en boj. Bojen kopplas med en lina till ett kraftverk på havsbotten. I kraftverket rör sig magneter upp och ned i takt med bojens rörelse och el induceras i generatorns lindningar.
– En av utmaningarna med vågkraft är att energin i vågorna pulserar medan vi vill att lamporna i våra hem ska lysa lika starkt hela tiden. En station, ett undervattensställverk, har tagits fram för att kunna koppla samman flera kraftverk och därigenom bygga en vågkraftpark. Ju fler bojar som kopplas samman och rör sig i otakt med varandra, desto jämnare blir elproduktionen, förklarar Magnus Rahm.
Om ställverket placeras på havsbotten, istället för på en plattform, blir det billigare och det skyddas dessutom mot starka vindar och kraftfulla vågor. De genomförda experimenten är de första i sitt slag. Tidigare har endast resultat från datorberäkningar och från skaltester i vågtank rapporterats.
Magnus Rahms avhandling beskriver experiment till havs på Uppsala universitets forskningsanläggning för vågkraft. Anläggningen ligger utanför Orust, sydväst om Lysekil, och här sjösattes det första vågkraftverket 2006. Under 2009 sjösattes ytterligare tre vågkraftverk och ett ställverk.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Magnus Rahm, tel: 018-471 58 31, 070-495 26 64,
e-post: magnus.rahm@angstrom.uu.se
Vissa djursjukdomar är så allvarliga att det anses vara ett samhällsintresse att hålla dem borta från svenskt lantbruk. Det handlar om sjukdomar som medför stora ekonomiska förluster, som innebär stort lidande för djuren eller som kan göra människor svårt sjuka. Exempel som varit aktuella i Europa under senare år är mul- och klövsjuka och svinpest, och i Sverige fågelinfluensa samt grissjukdomen PRRS.
Möjligheterna att förebygga och bekämpa smittsamma djursjukdomar påverkas av många faktorer. Hur snabbt en nyinkommen sjukdom upptäcks, avgörs bland annat av djurägarnas egna kunskaper. När ett utbrott sedan ska bekämpas är det viktigt att information kan nå ut till alla djurägare. Spridningen av sjukdomar mellan gårdar påverkas starkt av mängden transporter av levande djur, men också av smittskyddsrutiner, som att det används rena skyddskläder vid gårdsbesök. Maria Nöremark har i sitt doktorsarbete vid Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska anstalt undersökt alla dessa faktorer.
När Maria Nöremark gick igenom de inrapporterade svin- och nöttransporter som gjordes mellan svenska gårdar under drygt tre år visade det sig att de flesta besättningar inte hade några eller bara ett fåtal direkta kontakter med andra besättningar genom djurförflyttningar. Samtidigt fanns det ett antal besättningar som hade omfattande kontakter och som därigenom skulle kunna ha stor inverkan på smittspridningen. En fördjupad analys visade också att en del gårdar med få direkta kontakter kan ha många indirekta kontakter, genom handel med gårdar som i sin tur köper djur från många gårdar.
Flertalet förflyttningar gjordes inom en radie på 10 mil från ursprungsgården. Det förekom dock längre förflyttningar; upp till 120 mil för nötkreatur och 100 mil för grisar.
– Att det förekommer så pass långa transporter stödjer tankarna på att det bör införas ett totalstopp för transporter av mottaliga djur om mul- och klövsjuka skulle upptäckas i Sverige, säger Maria Nöremark.
En enkätstudie visar att smittskyddsrutinerna på svenska gårdar varierade mycket. Generellt var rutinerna bättre på gårdar med enbart grisar än på gårdar med nötkreatur, får, getter eller blandade djurslag. Smittskyddet var också bättre på gårdar med större besättningar än på gårdar med få djur.
Enkäten visar också att en del djurägare förväntade sig att bli informerade i tid innan ett utbrott, för att hinna förbättra sina rutiner – utan att tänka på risken för smittspridning innan det första fallet har upptäckts.
Hur ofta besökare använde skyddskläder varierade också. Bäst var rutinerna bland veterinärer och seminörer, medan de var sämre bland t.ex. djurtransportörer (som ofta var inne i stallarna).
– Enkäten visar att smittskyddsrutinerna på gårdsnivå och bland besökare behöver förbättras, säger Maria Nöremark.
Som en följd av utbrottet av grissjukdomen PRRS* sommaren 2007 undersöktes djurägares sjukdomsmedvetenhet och informationssökning. Det framkom att djurägare med stora besättningar var väl medvetna om sjukdomen, men att vissa djurägare med små besättningar inte hade nåtts av informationen och därmed inte visste om att det varit ett utbrott. En fjärdedel av djurägarna hade ändrat sina smittskyddsrutiner under utbrottet. Djurägare som bodde nära utbrottet sökte i större utsträckning själva efter information än de som bodde på större avstånd. Svenska Djurhälsovården ansågs vara den viktigaste och pålitligaste informationskällan, följt av de veterinära myndigheterna (Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA).
Resultaten från avhandlingen är ett underlag som kan användas för att förbättra det arbete som görs för att förebygga och bekämpa allvarliga djursjukdomar i Sverige.
* Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome är en smittsam virussjukdom som orsakar fortplantningsstörningar och luftvägssjukdom hos gris.
—————————-
Veterinär Maria Nöremark, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU, försvarar sin avhandling Infection through the farm gate. Studies on movements of livestock and on-farm biosecurity.
Tid: Fredag den 5 mars 2010, kl. 09.15
Plats: Ettans föreläsningssal, Klinikcentrum, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr Armin Elbers, Central Veterinary Institute of Wageningen, Nederländerna
Mer information: Maria Nöremark, 018-67 44 34, maria.noremark@sva.se
Maria arbetar som veterinär epidemiolog vid enheten för sjukdomskontroll och smittskydd vid SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt). Doktorsarbetet är genomfört i samarbete mellan SLU och SVA.
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002227/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Stjärnskådare världen över känner till stjärnbilden Orions karakteristiska profil. Mindre känd är den subtila nebulosan NGC 1788, en välgömd skatt som ligger bara ett par grader bort från de ljusa stjärnorna i Orions bälte.
NGC 1788 är en så kallad reflexionsnebulosa. Dess gas och stoft sprider ljuset från en liten hop unga stjärnor så att den svaga glöden tycks rita fram en gigantisk fladdermus som sprider sina vingar. Av nebulosans stjärnor är det mycket få som syns i denna bild, för att de flesta är gömda av de dammiga kokongerna som ännu omger dem. Den mest framträdande stjärnan, som har katalognamnet HD 293815, kan särskiljas som en ljus punkt i molnets övre del, strax ovan bildens mitt och det utpräglade mörka stoftstråket som korsar nebulosan.
Vid första anblick verkar NGC 1788 vara ett isolerat moln i rymden. Men observationer av stjärnfält bortom det som syns i denna bild har faktiskt avslöjat att ljusa, tunga stjärnor som tillhör Orions vidsträckta stjärnfamilj har spelat en nyckelroll i att forma NGC 1788 och sätta igång dess stjärnbildning. De har också fått vätgasen i de delar av nebulosan som vetter mot Orion att flamma upp, som i den röda, nästan lodräta kanten i bildens vänstra del.
Samtliga stjärnor i området är mycket unga, med en snittålder på bara en miljon år. Det är blott ett ögonblick jämfört med solens ålder på 4,5 miljarder år. Astronomer som analyserat dem har upptäckt att dessa ”förskolestjärnor” delar sig naturligt i tre välåtskilda klasser. De äldre ligger till vänster om den röda kanten. De lite yngre, till höger om kanten, utgör den lilla hopen som nebulosan omsluter och som lyser upp den. Och så finns de allra yngsta stjärnorna längre ut mot höger, ännu djupt inbäddade i sina stoftrika kokonger. Även om inga av de yngsta egentligen syns i denna bild, på grund av stoftlagren som skyler dem, har tiotals kunnat upptäckas genom observationer gjorda i ljus med infraröda och millimetervåglängder.
Denna prydliga uppdelning av stjärnorna, med de äldre närmare Orion och de yngre samlade på motsatt sida, tyder på att en våg av stjärnbildning med ursprung i Orions tunga och heta stjärnor har spritt sig genom och bortom NGC 1788.
Bilden är tagen med kameran WFI (Wide Field Imager) monterad på det 2,2-meter stora MPG/ESO-teleskopet vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile.
Mer information
ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta mellanstatliga organisation för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 14 länder: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av kraftfulla markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra viktiga vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal driver ESO Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och VISTA, det största kartläggningsteleskopet. ESO är den europeiska partnern i ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och det största astronomiska projekt som finns. ESO planerar för närvarande ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop för synligt och infrarött ljus, E-ELT, som kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.
Bild: ESO, Den kosmiska fladdermusen – NGC 1788
Läs mer: http://www.eso.org/public/sweden/press-rel/pr-2010/pr-09-10.html
Kontaktinformation
Kontakt i Sverige
Robert Cumming, astronom, kontaktperson för ESO:s utåtrikade verksamhet i Sverige
070 49 33 114, robert@astro.su.se
http://www.eso.org/public/outreach/eson/
Christine Lundberg är universitetsadjunkt vid Högskolan i Borås och tycker att den är en del av henne själv.
– Jag tror att en avhandling speglar den som skrivit den. Jag har alltid varit intresserad av de frontanställda, som gör jobbet och möter gästen. Chefer och marknadsstrateger på stora företag planerar hur deras anställda ska jobba för att det som lovas i reklamen ska uppnås, men det är de frontanställda som ska leverera det utlovade. Jag har gått en KY-utbildning inom hospitality och läst Turismvetenskapliga programmet på Mittuniversitetet i Östersund. Dessutom jag har varit volontärarbetare i Israel och tåg- och båtluffat i Europa så ämnet ligger mig nära.
Christine Lundberg har arbetat med att sammanställa fyra studier till en avhandling. Den första studien var en enkät till säsongsarbetare i Åre kommun.
– Kommunen ville veta vad som motiverade de anställda att komma dit för att arbeta, för att sedan få dem att stanna kvar på orten.
– Det är många unga som arbetar som säsongsarbetare och det är kanske första gången de får ta ansvar i sitt arbete. Den sociala aspekten med kollegor i samma ålder skapar en tillfällig familj, som ersätter den man lämnat. Man arbetar tillsammans, man festar tillsammans. För dem som flyttar in på orten som säsongsarbetare är det sociala viktigare än lönen, men för dem som bor där är den ekonomiska tryggheten viktigare.
Nya grepp
De andra tre studierna var djupintervjuer med frontanställda i turistbranschen.
– För att få ut mer av intervjuerna har jag använt bilder, s.k. projektiva tekniker, som personerna fått prata kring. Det kan vara svårt att berätta om sina egna erfarenheter och känslor. Om man får se bilder kan man beskriva dem, fast att man i själva verket pratar om sig själv. Det är ett nytt grepp jag provat i den här avhandlingen.
Det som gör Christine Lundbergs avhandling unik är att den fokuserar på de anställda, bland annat i egenskap av marknadsförare. Fokus är på de anställdas berättelse och upplevelser. Samtidigt tittar Christine Lundberg på sitt material utifrån marknadsföring.
– Som marknadsförare segmenterar vi marknaden i olika grupper för att kunna förstå dem och rikta budskapet på ett bättre sätt. Då är det viktigt att inte bara se till personalen och kompetensutveckling utan även se de anställda som marknadsförare i mötet med kunderna.
– Mycket forskning, även där man pratat med anställda, har handlat om hur kunden reagerar eller hur man kan göra för att bli en bra chef. Jag har fokuserat på de anställda.
Vikten av skvaller
Många större företag håller ofta internutbildningar av olika slag. I turistbranschen, där man har många korta anställningar och stor personalomsättning, förekommer inte internutbildningar i lika hög grad. Då är andra egenskaper viktigare.
– Jag belyser skvallrets betydelse på arbetsplatsen. Det är okej med skvaller, det behöver inte vara så formellt med information om hur man ska bemöta en kund. Det kan handla om att man sitter på en fikarast och pratar om hur man bemött kunder i olika situationer och så lär man av varandra.
Nu när arbetet med avhandlingen är klart tittar Christine Lundberg framåt och har många projekt på gång. Bland annat kommer hon ingå i en forskargrupp som ska titta på media och turism. Studien kommer titta på turism där en film är själva motorn. Fans som reser till inspelningsplatser, följer med på PR-turnéer och så vidare. Forskargruppen kommer också titta på ett annat intressant fenomen kring turism.
– Mycket inom turism handlar om äkthet. Åker man till Afrika ska man åka på en äkta safari eller till en äkta afrikansk by. Mediaturism är motsatsen. Man reser för en fiktiv upplevelse. I vår forskargrupp kommer vi titta på olika delar i fenomenet och jag kommer fokusera återigen på hur de anställda reagerar och agerar utifrån de nya förutsättningarna. Det kommer bli tvärvetenskapliga studier där vi kommer åka runt i världen för att uppleva och se vad mediaturismen gör och hur den skapas, säger Christine Lundberg.
Kontaktinformation
Christine Lundberg, Institutionen för data- och affärsvetenskap vid Högskolan i Borås
Telefon: 033-435 40 88, mobil: 0703-368959,
e-post: christine.lundberg@hb.se
Båttvättar är ett alternativ till giftiga båtbottenfärger och fungerar ungefär som en biltvätt där stora borstar tvättar bort ovälkomna påväxtorganismer som minskar båtens fart. Eftersom båtar traditionellt har målats med bottenfärger som läcker giftiga ämnen för att förhindra påväxt är båttvättarna försedda med uppsamlingsbassänger för borttvättade färgflagor.
Båttvättar har nu använts på ett knapp tiotal platser i framförallt Stockholmstrakten. Stiftelsen Håll Sverige Rent har initierat flera av tvättarna, däribland en i Trosa hamn 2005 och en i Käppalahamnen på Lidingö 2008. Driften av båttvätten i Trosa hamn har därefter fortsatts av Trosa kommun. På uppdrag av Håll Sverige Rent och Trosa kommun har institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM) vid Stockholms universitet mätt utsläpp av farliga ämnen från båtbottenfärger i uppsamlingsbassängerna under dessa båttvättar.
TBT är ett mycket giftigt ämne som påverkar många organismer i mycket låga halter. Det har varit förbjudet sedan 20 år för fritidsbåtar. Idag finns ett globalt förbud mot användning av TBT i båtbottenfärger även för stora fartyg.
– I sedimenten från uppsamlingsbassängerna konstaterades halter på ca 50 000 mikrogram TBT/kg torrt sediment. Halter på 100 anses mycket högt i många länder. I Sverige finns inget tröskelvärde. Det föreslagna tröskelvärdet inom EU för en säker miljö är 0,02 mikrogram TBT/kg torrt sediment, berättar Britta Eklund, forskare vid ITM, Stockholms universitet.
Var kommer TBT:n ifrån, kan det vara gamla underliggande färglager?
– De som tvättar sina båtar i en båttvätt har ofta inte målat sina båtar alls innan sjösättningen för året. Eftersom TBT-färger har varit förbjudna så länge som 20 år är det knappast många som har kvar gamla färgburkar med TBT-färg idag. Även gifter som till exempel koppar och zink påvisas i uppsamlingsbassängerna, berättar Britta Eklund.
I uppsamlingsbassängerna under båttvättarna koncentreras gifterna och tas omhand. Men vad händer med de gifter som finns på de många båtar som inte tvättas i båttvättar?
— Förmodligen hamnar det mesta på backen vid båtuppläggningsplatser. Med regnvatten kommer dessa gifter att spolas ner i vattnet. Hur stort detta problem är vet ingen. Ett viktigt steg i att minska dessa risker är att samla upp färgrester vid till exempel slipning och spolning av båtar, säger Britta Eklund.
Nu drar årets båtsäsong igång och aktörerna bakom studien menar att det behövs konkreta insatser från alla håll, från myndigheter, kommuner, båtorganisationer, färgfabrikanter, båtförsäljare och båtägare för att få till stånd en minskning av spridning av gifter från båtfärger. Lösningar måste fram så att giftspridning både i vattnet och på land kan undvikas.
— Våra politiker, speciellt i kommunerna, bär ett stort ansvar för att infrastrukturen byggs ut på rätt sätt så att båtlivet kan bidra till att uppfylla våra nationella miljömål. I år har kommuner och organisationer för första gången kunnat söka bidrag för lokala vattenvårdssatsningar inklusive båttvättar. Nu måste dessa aktörer visa att de tar problemet på allvar och våga satsa på nya lösningar. Det måste vara enkelt för båtägarna att byta ut färgburken mot mer miljöanpassade alternativ, så som båttvättar av olika slag eller varianter av torrsättning. Det vinner alla på, både båtägare och våra vatten, säger Elin Svensson, projektledare för havsmiljö vid stiftelsen Håll Sverige Rent.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Britta Eklund, docent, Institutionen för tillämpad vetenskap, Stockholms universitet, tfn 08-674 7211, 070 – 604 7613, e-post britta.eklund@itm.su.se
Elin Svensson, projektledare havsmiljö, Stiftelsen Håll Sverige Rent, tfn 08-505 26352, 070-5827231, e-post elin.svensson@hsr.se
Karl-Axel Reimer, kommunekolog, Trosa kommun, tfn 0156-52024, 070-2122024, e-post Karl-Axel.Reimer@trosa.se
Enzymerna kontrollerar och påskyndar kroppens omvandling av kemiska ämnen. Vilket enzym som kan påverka vilka ämnen avgörs av en molekylär anpassning, som kan liknas vid en nyckel som endast passar ett visst lås. Enzymet fungerar endast med molekyler av en bestämd form. Enzymer med som liknar varandra till utseendet kan dock ha helt olika funktioner.
En forskargrupp vid Uppsala universitet, ledd av professor Bengt Mannervik vid institutionen för biokemi och organisk kemi, upptäckte för några år sedan ett nytt enzym i hormonproducerande organ som katalyserar en kemisk reaktion i produktionen av könshormoner, bland annat testosteron och progesteron. Det nya enzymet är mycket likt glutationtransferas, som igår i kroppens avgiftningssystem. I den nya studien har Bengt Mannervik och hans kollegor studerat vilka detaljer i de två enzymerna som gör att deras funktioner är så olika varandra.
– Våra resultat visar att det endast är fem av enzymets mer än 200 aminosyror som avgör om könshormoner kan bindas till enzymets aktiva säte i en orientering så att hormonet omvandlas. Om man byter ut dessa aminosyror byter enzymet också funktion. Hormonet binds då i fel orientering, nyckeln går alltså baklänges in i låset, berättar Bengt Mannervik.
Studien förklarar på molekylär nivå hur ett viktigt enzym i hormonproduktionen känner igen sin målsubstans. Resultaten visar också hur nya enzymfunktioner kan uppkomma genom mutationer i proteinstrukturen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Bengt Mannervik, 018-471 45 39 eller 070-375 66 00, e-post: bengt.mannervik@biorg.uu.se
Avhandling: Migration, Wage Inequality, and the Urban Hierarchy
Empirical Studies in International and Domestic Population Movements, Wage Dispersion and Income: Sweden, 1993-2003
I amerikanska studier av invandring och inhemsk förflyttning har ofta antagits att den efterföljande ökade lönespridning mellan de högsta och de lägsta lönerna beror på att de inflyttade ofta hamnar i låglönesektorer och därmed sägs skapa en ökad konkurrens om låglönearbeten. Den ökade konkurrensen skapar en press nedåt på de lägsta lönerna.
Föreliggande avhandling pekar på att det också i Sverige finns ett samband mellan befolkningsomflyttningar (inhemsk och internationell migration) och ökad ojämlikhet i löneinkomster. Men i Sverige verkar detta ske utan låglönekonkurrens och utan att lågutbildade som grupp förlorar på en ökad inflyttning.
— I Sverige uppstår den ökade lönespridningen inte av att de lägsta lönerna sjunker ytterligare, utan av att de högsta lönerna höjs, säger Martin Korpi, författare till avhandlingen.
En förklaring kan vara att en ökad inflyttning leder till ökad specialisering av arbetskraften och ökad efterfrågan på vissa typer tjänster inom den lokala arbetsmarknaden
— Även om invandring kanske inte helt saknar betydelse för inkomstspridning, så verkar den inte vara någon särskilt viktig faktor i detta sammanhang, säger Martin Korpi
Avhandlingen är finansierad av Institutet för Framtidsstudier och framlagd vid Handelshögskolan i Stockholm.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Martin Korpi, Institutet för Framtidsstudier, 0763 – 78 65 07
Hanna Zetterberg Struwe, kommunikationsansvarig Institutet för Framtidsstudier
08 – 402 12 13 eller hanna.zetterberg_struwe@framtidsstudier.se
Avhandlingen ”Migration, Wage Inequality, and the Urban Hierarchy. Empirical Studies in International and Domestic Population Movements, Wage Dispersion and Income: Sweden, 1993-2003” kan beställas från EFI (The Economic Research Institute) på efi.publications@hhs.se
Institutet för Framtidsstudier
Tel: 08-402 12 00
E-post: info@framtidsstudier.se
Lars-Erik Hedlund har i sin avhandling som nyligen försvarades vid Uppsala universitet undersökt om individens självschema, mätt med responstid, kan förbättra prognosförmågan hos personlighetsbedömningar. Självscheman är kognitiva generaliseringar som vi har om oss själva. De består av minnen, tankar och självkategoriseringar rörande vårt beteende inom ett givet område. Personlighetsdrag som individen identifierar som typiska och centrala för det egna självet kallas för självschematiska.
I undersökningen har personer fått ta ställning till olika påståenden i ett datorbaserat frågeformulär. Personerna har på en femgradig skala tagit ställning till hur väl påståendet stämmer överens med de egna värderingarna. Förutom att registrera svaren har svarstiden, responstiden, också noterats.
– Grunden för att använda responstid vid personlighetsbedömningar är att när vårt självschema konfronteras med information som är relevant för vårt själv så aktiveras det automatiskt, vilket ger korta responstider. Fördelen med indirekta mått som responstid är att de reflekterar mer automatiska, omedvetna processer. Personen har inte hunnit reflektera över vad som till exempel är politiskt korrekt, säger Lars-Erik Hedlund.
De inledande studierna visade att individer svarar snabbare på påståenden som rör personlighetsegenskaper som är i enlighet med deras självschema eller som är rakt motsatta deras självschema, jämfört med personlighetsegenskaper som endast är måttligt självbeskrivande. Relationen får formen av ett upp och nervänt U.
Om en person till exempel svarar snabbt på påståendet: ”Jag skulle gärna vilja se en kvinna som statsminister i Sverige” visar detta att frågan är viktig för den individen (personen har ett självschema som motsvarar detta påstående). Dröjer svaret ett längre tag är frågan inte särskilt viktig för personen (individen saknar självschema för detta).
Resultatet i en följande studie visade också att mätning av självschema markant förbättrade möjligheten att förutsäga fördomsfullhet jämfört med studier som enbart använder sig av personlighetsdrag.
Det finns stora likheter mellan självschemaforskning och forskning om attityders styrka. Tidigare studier har påvisat ett samband mellan attitydstyrka och heritabilitet (statistiskt mått på en egenskaps ärftlighet). Heritabiliteten är den del av en observerad varians som kan förklaras med genetisk varians.
Avhandlingens resultat visade att högre grad av heritabilitet var förknippat med närvaron av ett självschema (snabbare responstid). Det är första gången någon påvisat detta samband. Denna upptäckt ger möjlighet till ytterligare förståelse av vikten av genetisk påverkan som grund till individuella skillnader när det gäller beteendemässiga eller psykologiska karaktäristika.
– Sammantaget ger resultaten i avhandlingen stöd för tanken att självschema, mätt genom responstid, är en användbar och betydelsefull variabel i personlighetsforskning då kunskap om individens självschema bland annat kan förbättra prediktionen av olika fenomen, säger Lars Erik Hedlund.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Lars-Erik Hedlund, tel: 070-338 49 51, 0247-600 90,
e-post: lars-erik.hedlund@psyk.uu.se
Hur samspelet mellan immunförsvar och hjärna fungerar var länge oklart. Frågan var hur inflammatoriska signalämnen kunde ta sig förbi blod-hjärnbarriären, som stoppar större molekyler från att ta sig in i hjärnan. Professor Anders Blomqvists forskargrupp i neurobiologi vid LiU upptäckte en signalväg över barriären, som sätter igång syntes av det hormonliknande ämnet prostaglandin E2 inne i hjärnans blodkärl och orsakar feber.
Nu visar Louise Elander i sin doktorsavhandling att prostaglandinernas roll vid inflammation är ännu större än väntat. De förser hjärnan med information om att en inflammation pågår någonstans i kroppen och styr förutom feber även andra sjukdomsreaktioner som aptitförlust och ökad utsöndring av stresshormon.
Elander har kartlagt signalvägarna genom försök med genetiskt modifierade möss och farmakologiska hämmare av de enzym som tillverkar prostaglandin E2. Resultaten visar bland annat att prostaglandin E2 har betydelse för den matleda som är typisk vid sjukdom, liksom för frisättningen av stresshormonet kortisol från binjurarna. Påslaget av stresshormon startar i hjärnans hypothalamus, går vidare till hypofysen som skickar en signalmolekyl i blodet till binjurebarken. Kortisolet är nödvändigt bland annat för att balansera immunförsvarets reaktioner (kortison är en syntetisk motsvarighet som används som antiinflammatoriskt läkemedel).
Aptitlöshet och feber upplevs som negativa symtom men är i själva verket effektiva vapen mot akuta infektioner. Fastan minskar bakteriernas tillgång till näring och järn, och den ökade kroppsvärmen sätter fart på immunförsvaret och hämmar bakteriernas förökning. Vid kroniska tillstånd som aids och autoimmuna sjukdomar orsakar felbalanserad kortisolutsöndring, feber och aptitlöshet i stället destruktiva processer som bidrar till ökad sjuklighet och dödlighet, vilket i framtiden förhoppningsvis kan motverkas med nya läkemedel.
Avhandlingen lades fram 26 februari 2010 vid Linköpings universitet med professor Marianne Schultzberg, Karolinska institutet, som opponent.
Kontaktinformation
Kontakt:
Louise Elander 070-3616131, louise.elander@liu.se
Anders Blomqvist 013-223193, anders.blomqvist@liu.se
Johan Larsson, forskare i kvalitetsteknik, visar i sin avhandling vid Mittuniversitetet hur chefers ledarskap är kopplat till medarbetarnas hälsa och organisationens effektivitet samt arbetssätt för att uppnå kvalitet.
En framgångsrik ledarskapsprofil för god hälsa, effektivitet och kvalitet ställer höga krav på många områden. Den måste integrera en positiv människosyn med en hög relationsorientering i beteendet, där de struktur- och förändringsorienterade beteendena anpassas efter situationen. Men också väl utformade ledarskapsverktyg behövs.
– På de framgångsrika arbetsplatserna var chefen bl.a. synlig, rörde sig på arbetsplatsen och diskuterade med medarbetarna i dialog för att bygga upp relationer och få beslutsinformation, säger Johan Larsson.
Varningssystemet bygger på frekvent mätning av medarbetarnas hälsa. All information bearbetas i verktygets styrdiagram, som ger statistiskt säkerställda varningar när någon betydande förändring sker på arbetsplatsen. Systemet är känsligt för både små och stora förändringar samt inkluderar en subjektiv hälsoindikator som även förutspår framtida sjukdom. Chefer ges därmed möjlighet att fånga upp hälsoförändringar innan de behöver övergå i sjukdom. Det har också en hög säkerhetsgrad gentemot falska alarm, där risken är ca 0,27 %. Detta innebär att i medeltal 370 mätningar kan göras på en arbetsplats i statistisk balans innan ett falskt larm inträffar. Det motsvarar drygt 30 års användning vid månadsmätningar av hälsan.
– Detta tidiga varningssystem rörande medarbetarnas hälsa tar beslutsfattandet till en ny precisionsnivå inom arbetsmiljöområdet, säger Johan Larsson. Det kan fungera som ett bra stöd för ett hälsofrämjande ledarskap. Även i ett internationellt perspektiv har jag inte sett denna typ av varningssystem med hög precision inom arbetsmiljöområdet.
“Leadership for Quality, Effectiveness and Health in Organisations”.
Johan Larsson disputerade i ämnet kvalitetsteknik den 26 februari i Östersund.
Kontaktinformation
Johan Larsson,
telefon 070-3900 390. E-postadress johan.larsson@miun.se
