Fosfor är tillsammans med kväve det näringsämne som begränsar tillväxten av växter i de flesta ekosystemen. Till skillnad från andra näringsämnen kan fosfor binda starkt till markpartiklar och därmed bli svårtillgängligt för såväl växter som markens mikroorganismer.
– Mitt arbete visar att mikroorganismer kan vara väldigt effektiva i att komma åt detta svårtillgängliga fosfor, berättar Camilla Esberg.

Den hotande bristen på fosfor har gjort att intresset för hur markorganismer kan komma åt fosfor är extra stort idag.
– Kunskapen kan leda oss till att hitta sätt att bruka jorden där även det fosfor som redan finns i marken kan utnyttjas på ett mer hållbart sätt, säger Camilla Esberg.
Områden där behovet av fosforgödselmedel är stort är oftast i subtropiska och tropiska områden med gamla jordar. Camilla Esberg startade sitt avhandlingsarbete med att studera hur mikroorganismerna kan tillgodogöra sig fosfor i dessa oftast extremt fosforbegränsade områden. Resultaten visar att så länge mikroorganismerna har tillgång till kol som energisubstrat är de väldigt effektiva i att utnyttja fosforn i marken.

Även i vår närmiljö finns det exempel på hur fosfor kan vara svårtillgängligt även om det nästan inte uppmärksammats tidigare. Camilla Esberg har visat att det finns mindre fosfor i fjällängar än i hedmark. Orsaken till det är kopplat till vattnets transportvägar i landskapet. Fosfor i ängsmarken binds upp som kalciumfosfater och därmed minskar tillgängligheten av fosfor för växterna. I ett varmare klimat antas att tillgången på kväve kommer att öka. I områden där fosfor binds upp kemiskt som i ängsmark kommer det att förändra kvotförhållandet mellan kväve och fosfor och kan förmodligen påverka växtsamhällets sammansättning. Motsvarande förändring sker förmodligen inte i hedmark. Camilla Esbergs upptäckter har bidragit till att öka vår förståelse om hur växter och mikroorganismer kan påverka och påverkas av tillgängligheten av fosfor. Det är en viktig pusselbit i att förstå hur ett varmare klimat kommer att påverka vår fjällmiljö i framtiden.

Camilla Esberg är född och uppvuxen i Kiruna och har en magisterexamen i markvetenskap från SLU i Uppsala. Under tiden som doktorand på Umeå Universitet var hon bosatt i Abisko.

Torsdagen den 27 maj försvarar Camilla Esberg, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Phosphorus availability and microbial respiration across biomes: from plantation forest to tundra. Svensk titel: Fosfortillgänglighet och mikrobiell respiration i olika biomer: från skogsplanteringar till tundra.
Disputationen äger rum kl 9:00 i Aulan, Institutet för rymdfysik, Rymdcampus 1, Kiruna. Fakultetsopponent är: Professor Dan Binkley, Department of Forest, Rangeland and Watershed Stewardship, Colorado State University, USA.

Avhandlingen är e-publicerad på:

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Camilla Esberg
Telefon: 070-7866322

I strävan att minska arbetslösheten, öka exportproduktionen och betala av på utlandsskulder har frihandelszoner kommit att bli en beprövad utvecklingsstrategi, förespråkad av Internationella valutafonden och Världsbanken. Men det är också en strategi som förknippas med låga löner, anti-fackliga företag och osäkra arbetsvillkor.

Genom att studera den politiska retoriken under två nicaraguanska regeringar med konkurrerande syn på ekonomi och globalisering; det nyliberala/konservativa styret (2002–2007) och Sandinisternas ”revolutionära” regering (2007– ); undersöker Sofie Tornhill hur nationella utvecklingsprojekt formas i relation till transnationella ekonomiska intressen.

För det nyliberala/konservativa politiska projektet som gjorde frihandelszonerna till en framstegssymbol bestod utmaningen i att övertyga investerare om att landet nu tvättat bort sin revolutionära historia och blivit säkert för investeringar. Det gällde också att övertyga väljare om att frihandelzonerna inte innebar att “rea ut” landets befolkning som billig arbetskraft. Sedan Sandinisterna, som ledde revolutionen mot diktaturen i slutet av 70-talet, återfick makten 2007 har de försökt ansluta sig till den latinamerikanska vänstern. Samtidigt består den förra regeringens ekonomiska ramverk i stort.

– I ett sammanhang av stora globala och lokala klasskillnader är det svårt både att bejaka och att utmana dagens dominerande ekonomiska ordning. Frihandelszonernas kvinnodominerade låglönejobb matchar inte föreställningar om nationella framsteg men de är också del av en global ordning som det är oerhört svårt för enskilda länder att förändra eller ställa sig utanför, säger Sofie Tornhill.

Den politiska retoriken riktas till utländska investerare, potentiella väljare och även uttryckligen till arbetare i frihandelszonerna. Deras föreställda intressen tas som intäkt för olika politiska projekt, på nationell nivå, så väl som i utvecklingsprogram. Ofta utmålas frihandelszoner som en möjlighet för i synnerhet kvinnor att integreras i den globala ekonomin.

– I den förra regeringens retorik uppmuntrades arbetare, till exempel genom TV-reklam, att känna stolthet över sitt arbete och att se det som ett bidrag både till sina familjer och till nationens utveckling. Sandinisterna å sin sida uppmuntrar arbetare att revoltera mot ekonomiska orättvisor, vilket inte är så lätt då det finns få alternativa arbetsplatser, berättar Sofie Tornhill.

I avhandlingen, som bland annat utgår från intervjuer med arbetare, beskrivs hur mötet mellan nationella utvecklingsprojekt och utländska investerares krav på effektivitet och lönsamhet tar sig uttryck på fabriksgolvet och i arbetarnas vardag.

– Arbetarna ställs inför omöjliga val. Att leva upp till företagens krav på effektivitet innebär praktiskt taget att utplåna sig själv och sina egna intressen. Utanför fabrikerna väntar ständigt arbetslösa som kan ta över om någon är missnöjd med arbetsvillkoren eller inte håller måttet, säger Sofie Tornhill.

Men fabriksarbetet utgör också en plattform för solidaritet och organisering, trots de svåra villkoren, vilket kan ge upphov till alternativa bilder av globaliseringens effekter.

Studien baseras på policydokument, tal, intervjuer, reklam och informationsmaterial.

Avhandlingens titel: “Capital Visions. The Politics of Transnational Production in Nicaragua”

Kontaktinformation
Ytterligare information
Sofie Tornhill, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 23 17, 0738-162595, e-post sofie.tornhill@statsvet.su.se

Porträttbild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=6936&a=80457

De senaste rönen kring mastcellen kommer att presenteras och diskuteras vid ett vetenskapligt möte i Sigtuna den 27-28 maj. Mötet arrangeras av ett svenskt nätverk av mastcellsforskare, MacNet, som finansieras av Vetenskapsrådet och som koordineras av professor Gunnar Nilsson vid Karolinska institutet. Från SLU deltar Sara Wernersson och Gunnar Pejler.

Detta är tredje mötet som arrangeras av MacNet och förutom vetenskapliga presentationer kommer man även att diskutera möjligheter och svårigheter kring kommersialiseringen av forskningsresultat.

Forskare inom MacNet har medverkat till flera viktiga upptäckter kring mastcellens betydelse vid hälsa och sjukdom. I samarbete med amerikanska forskargrupper har man t.ex. visat att mastcellen har en skyddande funktion mot ormgift. Mastceller behövs också för att skydda oss mot vissa typer av infektioner. Men mastceller kan även ha skadliga funktioner och det finns idag starka bevis för att mastceller försämrar sjukdomsförloppet vid flera av våra vanligaste folksjukdomar, däribland astma, cancer, reumatism, hudinflammationer och åderförkalkning.

MacNet har därför en viktig roll att stärka den svenska forskningen inom det här området då en ökad kunskap om mastcellens funktion har stor potential och kan leda till förbättrade behandlingsmöjligheter för en rad svåra sjukdomar.

Kontaktperson:
Sara Wernersson, Docent och medlem i styrgruppen för MacNet
Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för Anatomi, Fysiologi och Biokemi
BMC, Box 575, 751 23 Uppsala
sara.wernersson@afb.slu.se
http://biokemi.afb.slu.se/ShowPage.cfm?OrgenhetSida_ID=7828
Tel: 018-4714119 (arbete), 0707-389410 (mobil)

Koordinator för MacNet:
Prof Gunnar Nilsson, Karolinska Institutet
Gunnar.P.Nilsson@ki.se
http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=16906&l=sv <http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=16906&l=sv> <http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=16906&l=sv>

Se även översiktsartikel i Läkartidningen nr 12 2009 volym 106:
Mastcellen – både ond och god
Dags att omvärdera mastcellens roll vid hälsa och sjukdom
Skriven av prof. Gunnar Pejler (SLU) och prof. Gunnar Nilsson (KI)
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11633

Cellulosa är den vanligaste organiska substansen i naturen och det basmaterial som Kristiina Oksmans forskning bygger på.

Cellulosa används inom en rad olika områden, t ex vid tillverkning av papper, förpackningar, olika slag textilier, läkemedel mm.

Kristiina Oksmans forskargrupp arbetar med cellulosa på nanonivå.

Genom att bryta ned och studera cellulosan på atomnivå kan forskarna förändra dess egenskaper och använda den i nya sorters bionanomaterial. Cellulosafibern fungerar då som armering i de nya materialen.

– Vi ska skapa en lång, stark och naturlig nanofiber genom att separera ut de delar av cellulosan som är fasta, från de som har en mera löslig struktur. Dagens cellulosa fibrer är bara några millimeter långa vilket förhindrar utvecklingen av starka material. Vi försöker att tillverka fibrer som i princip kan bli hur långa som helst och som gör att vi kan få fram bionanokompositer som är väldigt starka, säger hon.


Kan ersätta stål på sikt
Efterfrågan på nanocellulosafibrer är stor i industrin. Tord Gustafsson är forsknings- och utvecklingschef på företaget APC Composite AB i Luleå. Han ser stora utvecklingsmöjligheter för träbaserade nanomaterial.

– Trä på nanonivå är ungefär hundra gånger så starkt och tjugo gånger så styvt som vanligt trä, säger han. Lyckas vi få fram ett starkt träbaserat material innebär det att vi kan börja ersätta produkter som idag tillverkas t ex av stål med produkter tillverkade av trä.



Kompatibelt med människans kropp
I ett pågående EU-projekt provar Luleåforskarna att utveckla ledband och senor, tillverkade av bionanokomposit som kombinerar cellulosa och kollagen, dessa kommer under hösten testas i djur. De läkare som medverkar i projektet är lyriska över de resultat som forskarna påvisat i tester av materialet.

– Fördelen med att använda kollagen och cellulosa är att båda är kompatibla med kroppen vilket leder till färre avstötningar, säger Kristiina Oksman. Tester visar att ledbanden fungerar vid höga temperaturer och i fuktiga miljöer liknande den i människokroppen.

I projektet Bio4energy återvinner forskarna cellulosa från restprodukter från bioetanoltillverkning. Projektet ingår i den omfattande satsning som regeringen gör på strategiska forskningsområden som bedömts vara viktiga för svensk tillväxt.

– Ligninresterna från etanoltillverkningen innehåller 50 procent cellulosa. Det innebär att vi kan bidra till att få produktionen av bioetanol att gå runt ekonomiskt eftersom nanocellulosafibrer har ett betydligt högre ekonomiskt värde än vad etanolen har.

Kristiina Oksman och hennes forskargrupp har utvecklat en process för att lösa fibrerna i cellulosa och skilja ut de längre och starkare fibrerna som blir basen i nya naturliga kompositmaterial.

– Vi vill utveckla tillverkningsprocessen av bionanokompositer. Idag krävs en relativt kostsam anpassning av produktionsutrustningen när man ställer om produktionen från tillverkning av syntetiska kompositer till bionanokompositer.

Kontaktinformation
Upplysningar: professor Kristiina Oksman, 070-358 53 71 , 0920 – 49 33 71, kristiina.oksman@ltu.se

– De flesta av dem skulle försvinna om träden huggs ned, och den risken är stor, säger Nicklas Jansson, doktor i ekologi vid Linköpings universitet.

I Turkiet finns 18 arter av eksläktet, Quercus. Nicklas Jansson och hans medarbetare, forskare och forskarstuderande vid ett par turkiska universitet, har i fem års tid samlat in skalbaggar från ekar i fyra större hagmarker i södra delen av landet nära gränsen till Syrien. Dessa marker 1 200-1 500 meter över havet är viktiga för får- och getskötseln men nu hotas de av avverkning för att ge plats för produktivt skogsbruk.

Vid all avverkning är risken stor att arter utrotas eftersom de eklevande skalbaggarna är så trogna sin biotop.

– Vissa av arterna verkar ha en mycket låg drift att ge sig av och hitta en ny ek, säger Nicklas Jansson.

Att man skulle hitta nya arter bland de ganska populära skalbaggsfamiljer som granskats var en överraskning. De flesta av de nyupptäckta hör till familjerna knäppare och svartbaggar och har identifierats av ett 20-tal specialister runtom i Europa. Resultaten kommer att presenteras vid en konferens om ekens ekologi som LiU arrangerar tillsammans med Suleyman Demirel University och Adiyaman University. Konferensen äger rum 1-3 juni i Isparta norr om turistorten Antalya.

Nicklas Jansson uppskattar att ekbiotoperna i Turkiet är 30-50 procent artrikare än i Sverige. Han ser tre orsaker till den större diversiteten: klimatet som tillåtit arter att övervintra under istiderna, topografin som skapar många barriärer i form av bergskedjor och andra hinder för artblandning, och det geografiska läget som en brygga mellan Asien och Europa.

I ett fortsättningsprojekt ska sju länders ekfauna jämföras: Israel, Turkiet, Italien, Frankrike, UK, Tjeckien och Sverige.

Ekarna i de turkiska hagmarkerna är hamlade ungefär som lindar och askar i Sverige. Herdefolken beskär träden i juli och använder under torkperioden löven som foder till får och getter medan grenarna blir bränsle. Tack vare hamlingen är många av ekarna ihåliga och innehåller mulm, en mycket artrik kompost av förmultnat trä, svampar, exkrementer och rester av döda djur.

Insekterna samlas in med två typer av fällor, en som monteras uppe i träden och fångar flygande insekter, och en som grävs ner i mulmen. Insamlingen sköts av studenter från de lokala universiteten.

– När jag kommer ner i oktober brukar det finnas 250 burkar fullproppade med insekter. Jag sorterar ut alla skalbaggar och förpackar dem i rör för resan till Sverige. Här ordnar jag dem familjevis och skickar sedan ut osäkra exemplar till experterna. Tolv familjer är nu väl utredda och redovisas på konferensen, säger Nicklas Jansson.

– Jag hoppas att våra fynd av unika arter ska få de turkiska skogsmyndigheterna att få upp ögonen för sina ek-klenoder och påbörja ett skyddsarbete för de mest värdefulla områdena, säger han.

Kontaktinformation
Kontakt:
Nicklas Jansson 013-196067, nicja@ifm.liu.se

Fornlämningen på Agerödbjär är inte känd sedan tidigare, men ligger nära de arkeologiskt berömda utgrävningarna på Ageröd och Rönneholmsmosse. De mest kända fynden i området är från den tidiga och mellersta delen av mesolitikum, för ca 9500-7000 år sedan, men här finns fynd från hela stenåldern.

Agerödbjär låg under stenåldern på stranden till sjön och har delvis varit omflutet av vatten. Från kullen har man haft god utsikt över det sjön och det ganska flacka landskapet. De arkeologiska undersökningarnas huvudsakliga syfte är att ta reda på vad platsen använts till, och under vilka tider.

Fynd i djurgångar och rotvältor visar att det finns mycket bränd flinta i det tunna jordlagret och i bergets naturliga sprickor.

Ansvarig för seminariegrävningen är Björn Nilsson, lektor i arkeologi vid Södertörns högskola. Undersökningen görs tillsammans med Hans Bolin, lektor vid Södertörns högskola och Arne Sjöström, doktorand vid institutionen för Arkeologi och Antikens historia vid Lunds Universitet.

Vill du besöka seminariegrävningarna, kontakta Björn Nilsson på telefon 076-147 01 72.

Vid frågor, kontakta Kerstin Cassel, docent i arkeologi vid Södertörns högskola, telefon 070-635 88 07 eller Björn Nilsson, telefon 076-147 01 72.

Ätstörningar och fetma ökar bland ungdomar och unga vuxna och har därmed blivit en viktig hälsofråga. Josefin Westerberg Jacobson har under sitt avhandlingsarbete studerat risk- och skyddsfaktorer för utveckling av ätstörningar och har bland annat nyligen publicerat en av avhandlingsstudierna i den vetenskapliga tidskriften European Eating Disorders Review.

Den visar att flickor i åldern 9-15 år som önskar att de vore smalare har fyra gånger högre risk att utveckla ett stört ätbeteende sett över en femårsperiod, än de flickor som inte hade denna önskan. De bantade oftare, trodde att de skulle bli mer omtyckta om de var smalare, hoppade oftare över måltider, åt oftare frukost ensamma och hade ett högre BMI än de flickor som inte hade denna önskan.

Josefin Westerberg Jacobsons avhandling visar också att andra faktorer som ökar risken är att ha ett högre BMI än kamraterna och att visa tidiga tecken på störda attityder till mat och ätande. Dessutom hade perfektionism hos mamman och mindre trivsamma relationer i familjen betydelse.

– Vi fann också att pappans attityder till mat och ätande var en riskfaktor, något som inte uppmärksammats tillräckligt. Däremot har mammornas betydelse diskuterats ända sedan mitten av 1980-talet, säger Josefin Westerberg Jacobson.

I hennes studier hade pappans attityder till mat/ätande speciellt stor betydelse för flickor i förpuberteten och under puberteten. Vad gäller skyddsfaktorer betydde mer hälsosamma attityder till mat/ätande tillsammans med hög självkänsla, mindre grad av perfektionism liksom lågt BMI att risken för ätstörningar minskade. Både Josefin Westerberg Jacobsons resultat och andra studier pekar mot att regelbundna matvanor och att äta tillsammans med andra har en ”buffrande” roll mot utvecklingen av ätproblem. Program som fokuserar på att stärka självkänslan utan att fokusera på mat och vikt har visats minska kroppsmissnöje och bantning för både pojkar och flickor.

– Flickor tar till sig smalhetsidealet tidigt och det är viktigt att vi förhåller oss kritiska till smalhetsidealet i vårt samhälle, särskilt i familjer och skolor, säger Josefin Westerberg Jacobson.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Josefin Westerberg Jacobson, 018-471 79 54, 073-326 18 55, e-post: josefin.westerberg-jacobson@pubcare.uu.se

Binjurebarken är den yttre delen av binjurarna, som sitter ovanpå njurarna. Här bildas livsnödvändiga hormoner som stresshormonet kortisol och det blodtrycksreglerande hormonet aldosteron. Cancer i binjurebarken är en ovanlig men mycket aggressiv sjukdom som drabbar cirka 16 personer varje år i Sverige. Tumörer som inte kan opereras bort behandlas med läkemedlet mitotan (o,p’ DDD), men alla patienter svarar inte på behandlingen och många drabbas av svåra biverkningar. Därför behövs bättre läkemedel.

3-metylsulfonyl-DDE (3-MeSO2-DDE) är, liksom mitotan, en nedbrytningsprodukt av DDT, och båda ämnena minskar hormonutsöndringen och dödar cellerna i binjurebarken. Hos möss aktiveras 3-MeSO2-DDE specifikt i binjurebarken och fungerar som en målsökande robot, vilket gör den till en intressant läkemedelskandidat. Vendela Asp har därför jämfört effekterna av detta ämne och mitotan i odlade binjurebarksceller från både människa och mus.

Hon visar att 3-MeSO2-DDE fungerar toxiskt även för mänskliga odlade binjurebarksceller, och att det är något mer effektivt än mitotan. Det minskar hormonutsöndringen och dödar slutligen cellerna. Genom försök med liknande molekyler har hon visat att effekterna av 3-MeSO2-DDE är starkt beroende av den kemiska strukturen, men för att fungera bra som läkemedel skulle strukturen behöva optimeras så kroppen kan ta hand om ämnet snabbare.

Vendela Asp, som lägger fram sin avhandling 1 juni, har också visat att de två molekylvarianter som ingår i mitotan har något olika effekter på mänskliga odlade binjurebarksceller.

– Skillnaderna var små, men med tanke på att en tidigare studie på minigrisar har visat att olika individer bryter ner molekylvarianterna på olika sätt kan resultaten vara betydelsefulla, säger hon.

Vidare studier av hur den kemiska strukturen hos 3-MeSO2-DDE kan optimeras som läkemedelskandidat mot binjurebarkscancer utförs nu i samarbete med Uppsalaföretaget OncoTargeting AB.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Vendela Asp, tel: 018-471 7699, 073-990 29 16 eller Vendela.Asp@ebc.uu.se

Konsekvenserna av algblomningar är många, och flera av dem välkända, men påverkan på ekosystemet är mer komplex än vad som varit känt. Algblomningar gör världen grön och innebär sämre sikt för fiskarna, som inte bara använder synen när de jagar utan även när de ska välja sin partner. I en ny studie från Uppsala universitet, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Ethology, visar forskarna att fiskar får en sämre partner i algblomning än i klart vatten, eftersom de inte klarar av att välja den bästa längre.

Den nya studien har gjorts på den säregna fiskarten tångsnälla, en art i familjen kantnålar, släktingar till sjöhästen, där det är hanen som är gravid och tar hand om avkomman. Uppsalaforskarna har studerat partnerval hos kantnålen vid olika siktförhållanden och resultaten visar att de inte längre klarar att välja den ”bästa” partnern vid dålig sikt. I partnervalsförsöken, som utfördes i laboratoriet på Sven Lovén centrum för marina vetenskaper i Fiskebäckskil, fick hanar välja honor som antingen var stora eller små. Sedan tidigare vet forskarna att hanar föredrar stora partners som också har bättre ägg. I de experiment där hanen kunde se båda honorna tydligt valde han den största, men när sikten var reducerad valde han ”slumpmässigt”, om han överhuvudtaget visade honorna något intresse.

– Algblomningarna påverkar inte bara syrgashalt och organismers födoval utan även beteendet hos fiskar, vilket inte studerats i någon större omfattning. Just nu undersöker vi vilka effekter ett sämre partnerval får för fiskarnas förmåga att fortplanta sig, säger Josefin Sundin, som är doktorand vid institutionen för ekologi och evolution och för närvarande befinner sig i Fiskebäckskil.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna Josefin Sundin, mobil: 0730-302 270, josefin.sundin@ebc.uu.se

Avhandlingen visar att kommunikation sker utan störning i den lingua franca-miljö som undersökts, med undantag för ickestandardiserade frågeformuleringar. Pragmatiskt använder deltagarna dock olika strategier för att förhandla och klargöra vad de menar. Resultatet av undersökningen visar tydligt att effektiviteten i ELF-miljöer bestäms i högre grad av pragmatisk förmåga och endast i mindre utsträckning av språklig färdighet.

– Många tror att effektivitet står i direkt samband med språklig färdighet men så är det inte nödvändigtvis inom lingua franca-miljöerna. En person som talar flytande och korrekt engelska kanske tror att han/hon inte behöver fokusera på att göra sig förstådd, utan ser det som andras uppgift att förstå. Men även en person som talar flytande behöver ägna uppmärksamhet åt kommunikativa processer, menar Beyza Björkman

Även de duktiga behöver träning när engelska blir undervisningsspråk

Resultaten visar att en persons pragmatiska färdigheter har allmänt större vikt än språkfärdighet när engelska används som lingua franca.

– När man kommunicerar med personer från olika modersmålsbakgrund och med olika färdighetsnivåer, är det bättre att fokusera på att göra sig ”förstådd” genom att använda olika pragmatiska strategier än att fokusera på sin egen språkliga ”korrekthet”, säger Beyza Björkman.

En viktig del i studien handlar om frågeformulering i muntlig lingua franca-kommunikation.

– Frågor fyller en viktig funktion när det gäller kommunikativ effektivitet och bör användas oftare både i föreläsningar och grupparbete. Frågor är de enda ”realtids”-signaler vi har som visar om kommunikationen fungerar eller ej och därför är de av största vikt, säger Beyza Björkman.

Resultaten av studien är betydelsefulla, främst för ämneslärare och studenter som arbetar i ELF-miljöer, men också för beslutsfattare med ansvar för att förbereda språkpolicys och kursplaner, samt för språklärare som är verksamma inom engelska för särskilda/akademiska ändamål.


Avhandlingens namn: Spoken Lingua Franca English at a Swedish Technical University: An Investigation of Form and Communicative Effectiveness

Kontaktinformation
Ytterligare information: Beyza Björkman, Engelska institutionen, Stockholms universitet, tfn 070-2224968, 08-16 12 30, e-post beyza.bjorkman@english.su.se

Porträttfoto kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=80098.

– Vi vet inte varför vi får blindtarmsinflammation. Det finns medicinska fakta som tyder på att orsakerna skiljer sig åt då vissa drabbas av brusten blindtarm medan andra har ett lindrigare förlopp. Sjukdomen är ofta nyckfull och i en tredjedel av fallen saknas typiska symtom. Därför vore det bättre att inte behandla patienterna på samma sätt utan varje fall är unikt, säger Anna Solberg, en av forskarna vid Fibrinolyslaboratoriet vid Sahlgrenska akademin och specialistläkare på kirurgiska kliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

För att vara på den säkra sidan har patienterna ofta fått genomgå en operation där man funnit en icke inflammerad blindtarm. I många fall kanske enbart antibiotika eller observation hade räckt och de hade sluppit ingreppet. Men 20 procent av patienterna råkar ut för att blindtarmen brister och då finns en ökad risk för komplikationer som sårinfektion, varhärd i buken och sammanväxningar som i sin tur kan leda till tarmvred och nya operationer.

– Jag har i denna avhandling kartlagt förekomsten av vävnadsnedbrytande enzym, proteaser, i vävnaden runt området där blindtarmen brustit och i vävnaden intill. Vävnadsproverna har tagits under olika stadier av blindtarmsinflammationen för att undersöka om mängden proteaser har något samband med hur svårt inflammerad blindtarmen är, säger Anna Solberg.

Resultatet visade en obalans mellan proteaserna och ett ämne, TIMP-1, vars uppgift är att hämma de nedbrytande vävnadsenzymerna. Denna obalans visade sig ha betydelse för hur vävnadsskadan som kan leda till brusten blindtarm uppstår.
– Det innebär att vi har fått en större kunskap om mekanismerna bakom processen som kan leda till en brusten blindtarm, berättar Anna Solberg.

Dessutom visade det sig att att TIMP-1 speglade graden av inflammation i blodet. I förlängningen finns möjligheten till att ett blodprov skulle kunna mäta mängden av TIMP-1 som en del av den kliniska diagnostiken och därmed avgöra hur svår inflammationen är. Men enligt Anna Solberg behövs fler studier av TIMP-1 med upprepad blodprovstagning under sjukdomsförloppet.

– Jag har som mål att forska vidare på området för att se om TIMP-1 skulle kunna utgöra en inflammatorisk markör för att fastställa diagnosen och förloppet. Det skulle kunna leda till mer riktad kirurgi, färre komplikationer, mindre sjukhusvård och förbättra möjligheten till en mer individuell behandling där även risken för ökad antibiotika resistens bör beaktas.

FAKTA BLINDTARMSINFLAMMATION
Appendicit eller i dagligt tal blindtarmsinflammation är en akut inflammation i blindtarmens maskformiga bihang. Det är den vanligaste orsaken till akut bukoperation i västvärlden och cirka 12 500 patienter opereras varje år i Sverige. Typiska symtom är ömhet till höger i nedre delen av buken, illamående, enstaka kräkningar och feber. Den går att behandla med både kirurgi och enbart antibiotika. Dessutom kan inflammationen läka av sig självt.

Avhandlingen för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för de kliniska vetenskaperna, avdelningen för kirurgi
Avhandlingens titel: Extracellular matrix remodelling proteases in acute appendicitis and their impact on appendiceal perforation

Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Specialistläkare Anna Solberg, telefon 031-3434429, mobiltelefon 0708-329330,
e-post: anna.solberg@surgery.gu.se
Handledare:
Docent Mari-Louise Ivarsson, telefon 0300 -565000, mobiltelefon 0703-955517,
e-post: Mari-Lois.Ivarsson@lthalland.se
Peter Falk, MD, Fibrinolys lab. telefon 031-3434970, e-post: peter.falk@surgery.gu.se

Att äta mycket fisk har i många studier kopplats till minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Främst har omega-3-fettsyror uppmärksammats som den skyddande beståndsdelen i fisken, men också andra ämnen kan vara skyddande. Tyvärr innehåller fisk också miljögifter, t.ex. metylkvicksilver som i tidigare studier har kopplats till ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom.

Är då den sammanvägda effekten av fiskkonsumtion på risken för hjärt-kärlsjukdom skyddande eller skadlig? Den frågan står i fokus för avhandlingen, som analyserar prover från hälsoundersökningar 1986–1999 i Västerbottensprojektet och MONICA-studien samt bröstcancerundersökningar, lagrade i Medicinska biobanken i Umeå.

En högre nivå av kvicksilver i de röda blodkropparna visade sig vara kopplad till minskad risk för hjärtinfarkt hos de personer i norra Sverige som ingår i studien. Det beror sannolikt inte på att kvicksilvret som sådant skulle skydda mot infarkt utan på att kvicksilverhalten i röda blodkroppar avspeglar hur mycket fisk personen äter och på att fisken innehåller andra ämnen som kan verka skyddande. Att studierna inte visar några negativa effekter av kvicksilvret kan bero på att nivåerna av kvicksilver i blodet hos personer i Norrbotten och Västerbotten är allmänt sett låga. Därmed kan de nyttiga ämnena i fisken motverka den skadliga effekten hos kvicksilvret.

Inga kopplingar hittades mellan kvicksilvernivåerna i röda blodkroppar och risken att drabbas av stroke. Däremot såg det ut som om de män som rapporterade högt intag av fisk (mer än tre gånger per vecka) löpte högre risk för stroke än de som mer sällan åt fisk. Gruppen som rapporterade fiskintag mer än tre gånger per vecka var emellertid liten, varför fyndet ska följas upp i en större studie.

I avhandlingen studeras också hur blodnivåerna av tungmetallerna kvicksilver, bly och kadmium förändrades under 1990-talet hos personer i de båda nordligaste länen. Det visar sig att halterna av kvicksilver och bly sjönk, men motsvarande sänkning av kadmiumhalterna sågs inte. Kvinnor har allmänt sett högre kadmiumnivåer än män, och rökare högre än ickerökare. Höga kadmiumnivåer kan ge njurskador och benskörhet.

Maria Wennberg, som är uppvuxen i Skellefteå, är utbildad dietist vid Umeå universitet och arbetar inom Skellefteå sjukvård. Hon är också doktorande vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för yrkes- och miljömedicin, Umeå Universitet. Hon kan nås på
tel. 0910-539 22
e-post maria.wennberg@envmed.umu.se

Fredagen den 4 juni försvarar Maria Wennberg, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Biomarkörer för fiskkonsumtion och risk för stroke eller hjärtinfarkt (Biomarkers of fish consumption and risk of stroke or myocardial infarction).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Forumsalen, Skeria, Skellefteå.
Fakultetsopponent är doc. Maria Albin, Lunds universitet.

– Användbarhet konkurrerar med andra egenskaper i dagens tidspressade systemutveckling. Utvecklingsmetoder som leder till användbara system, som till exempel att studera användarnas arbete eller låta dem testa olika lösningar, stryks ofta för att vinna tid, säger Åsa Cajander vid institutionen för informationsteknologi.

Värderingar på arbetsplatsen är enligt henne ytterligare en faktor som kan försvåra utvecklingen av IT-system. Det kan finnas värderingar som att vissa grupper av medarbetares arbete är trivialt och enkelt samt möjligt att beskriva i steg-för-steg-beskrivningar.

– Andra värderingar som påverkar IT-systemens utformning är behovet av att mäta och jämföra med siffror. Användbarhet och arbetsmiljöfrågor är svåra att mäta, och därför prioriteras de bort till förmån för annat, menar Åsa Cajander.

I sin avhandling visar hon hur systemutvecklingen i organisationer kan förbättras för att skapa system som bättre möter användarnas behov. När man inför nya användarcentrerade metoder i IT-projekt behöver man till exempel ha en medveten strategi för att skapa en verklig förändring i värderingar och prioriteringar. I avhandlingen presenteras flera nya metoder som har utvärderats för att skapa en sådan förändring.

– Att coacha nyckelpersoner, låta systemutvecklarna studera systemen i sitt sammanhang och att skriva policydokument för organisationen är några exempel på metoder som visat sig ge goda resultat, berättar Åsa Cajander.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Åsa Cajander, 070-425 07 86, e-post: asa.cajander@it.uu.se

För att sjukvårdspersonal ska få förståelse för sina patienters problem samtidigt som de informerar om sjukdomen, krävs att de har en bra kommunikation. Francesca Sampogna har i sin avhandling undersökt hur sjukvårdspersonalen uppfattar patienternas psykosociala situation i samband med hud- eller tandsjukdomar. Hon har bland annat funnit att hudläkare ofta undervärderar förekomsten av ångest och depression hos sina patienter.

– Jag tror att det kan bero på en bristande kommunikation med patienten, men ocksåpå att läkarna endast tittar på den kliniska situationen. Samtidigt är jag medveten om att det inte är lätt att utvärdera en patients psykiska status på några få minuter, men även under en begränsad tid bör en läkare kunna skapa en dialog med sin patient för att få en uppfattning hur sjukdomen påverkar det psykosociala livet.

Två av studierna som ingår i avhandlingen gäller patienter med tandsjukdomar. Resultatet visar att tandläkare har en tendens att undervärdera sina patienters livskvalitet. Det innebär att patienternas tandstatus inte har så stor negativ påverkan på deras livskvalitet som tandläkarna tror.
– Det är ett intressant resultat och jag tror att det delvis kan bero på skillnader i hur patienter och tandläkare eller tandhygienister uppfattar situationen. Hos patienterna är tandsjukdomen, även om den är allvarlig, bara en av flera komponenter i deras liv, medan personalens kunskap om sjukdomen kan leda till att de överskattar hur patienterna påverkas av den.

En fjärde studie undersökte hur tandläkare och patienter uppfattar den kliniska situationen vid orala slemhinneproblem i munhålan. Resultatet visar på stora skillnader mellan grupperna och att patienterna i större utsträckning uppfattade sina problem som större än vad tandläkarna gjorde.
– När det gäller tand- eller hudproblem som verkar det som om personalen ofta har en personlig uppfattning om patienternas psykosociala situation som inte överensstämmer med patientens.

Francesca Sampogna har i sin avhandling visat på betydelsen av en bra kommunikation mellan patienter och personal för att förstå vilka speciella behov patienten har.
– Skillnaderna som jag har i mina studier sett är tecken på kommunikationsproblem. Därför borde specifika kurser i kommunikation ingå i utbildningen av vårdpersonal och även vara en del av den kontinuerliga fortbildningen, säger hon.

Text: Set Mattsson

Kontaktinformation
För mer information kontakta Francesca Sampogna via e-post fgsampogna@yahoo.com eller via telefon +39 349 663 21 66.

Havsborstmasken hör till en stor grupp av ringmaskar som uppvisar en enorm mångfald. Faktum är att maskarna kan vara betydligt fler än forskarna anat.

Många av maskarterna har nämligen identifierats morfologiskt, det vill säga med utgångspunkt i utseendet. Ny molekylär teknik visar att många maskar som antagits tillhöra samma familj inte alls är så nära släkt som man trott.

Forskaren Jenny Eklöf vid Zoologiska institutionen verkar i ett starkt framväxande forskningsfält som studerar så kallade kryptiska arter, det vill säga djur som är identiska till utseendet men som genetiskt är helt olika arter.

I fokus står än en gång havsborstmasken, där Jenny Eklöf och hennes kollegor visar att den skandinaviska arten Paranaitis wahlbergi i själva verket är två skilda arter. Den nya av arterna, som påträffats Sverige, Norge samt Skottland har forskarna döpt till Paranaitis katoi.

Även inom maskgruppen Notophyllum foliosum har forskarna upptäckt att det som uppfattats som en art i själva verket är två. De båda arterna lever inom samma geografiska område men hittas på olika djup: antingen nedanför eller grundare än 100 meter. Den nya arten hittas på djupt vatten och har fått namnet Notophyllum crypticum.

Jenny Eklöf har också hittat en havsborstmask som inte tidigare påträffats i europeiska vatten: Axiokebuita, ett släkte som vanligen lever i Antarktis och även i östra Kanada.

Avhandlingen Taxonomy and phylogeny of polychaetes försvaras vid en disputation 21 maj.

Kontaktinformation
Kontakt:
Jenny Eklöf, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
031-7863661
0763-479250
jenny.eklof@zool.gu.se

Foto överst: Den kryptiska arten Notophyllum crypticum.
Foto under: Den kryptiska arten Paranaitis katoi.

Gustaf III var en omstridd regent som successivt inskränkte tryckfriheten i landet. De som var kritiska mot hans politik hade svårt att nå ut med sina åsikter i tryck, däremot lyckades kungen aldrig få kontroll över den blomstrande handskriftskulturen. Handskrift användes vid denna tid inte enbart för personliga dokument och sådant som av censurskäl inte kunde tryckas, utan alla olika typer av texter cirkulerade genom handskriftskedjor där intresserade skrev av och visade för andra som i sin tur skrev av. Handskriftskulturen utnyttjades flitigt av de oppositionella under Gustaf III:s regeringsperiod.

– Detta halvofficiella medium som underlättade anonymitet och hela tiden undslapp makthavarnas försök till kontroll hade en roll som liknar den Internet har idag i länder med hård censur, säger Annie Mattson.

Innehållet smädeskrifterna mot Gustaf III varierade under regeringsperioden. I början av sitt styre var Gustaf III populär bland en stor del av sina undersåtar och fram till riksdagen 1778 tycks smädelser mot kungen ha varit ovanliga. Även under de närmast därpå följande åren, 1778 till ca 1785, var smädeskrifterna tämligen få och framställde ofta kungen som alltför intresserad av nöjen och teater och dålig på att sköta sina plikter. I och med riksdagen 1786 blir dock smädelserna fler och skarpare, för att explodera i antal i och med krigsutbrottet 1788. Från den punkten blir det också allt vanligare att oppositionen framställer Gustaf III som en ondskefull tyrann. Under de sista åren förekommer det även i flera fall att uppror och konungamord förespråkas. Efter att Anckarström omsatt ord till handling på maskeradbalen 1792 förekommer oppositionella gravskrifter över den döde kungen, där han framställs som en grym och lastbar tyrann.

I jämförelse med liknande verk från till exempel Frankrike vid samma period framstår de svenska smädeförfattarna bland annat som mindre benägna att blanda in sexuella smädelser i politiska sammanhang. Medan fransmännen kunde skriva rent pornografiska berättelser om sina kungligheter håller sig svenskarna i allmänhet till indirekta anspelningar. I de fall där sexuella smädelser förekommer mot Gustaf III är det också utmärkande att det ofta handlar om misstänkliggöranden av hans förhållande till hovmannen Gustaf Mauritz Armfelt och andra yngre män vid hovet.

– Politiskt och filosofiskt sett är de oppositionella verken i grunden förhållandevis konservativa. Religionen ifrågasätts aldrig och även Gustaf III:s starkaste motståndare tycks vara överens om att monarkin är det enda rimliga styrelsesättet, även om man inte håller med rojalisterna om hur makten ska vara fördelad mellan konung, råd och riksdag, säger Annie Mattson.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Annie Mattsson, tel. 018-51 40 08, 070-297 22 07 eller annie.mattsson@littvet.uu.se