Forskningen kring kärnkraft har gått på sparlåga de senaste decennierna, men nu startar ett projekt där målet är att bygga en liten reaktor av en modell som är ny för Sverige.Den ska bli mindre, billigare och säkrare än de traditionella reaktorerna, är det tänkt.
Om allt går enligt planerna ska en första modell för forskningsbruk vara igång i Oskarshamn om lite drygt tio år. Stiftelsen för Strategisk forskning har lagt femtio miljoner på att driva den första fasen av projektet.
Satsning på småskalig kärnkraft
– Vad jag vet så är det här den största enskilda satsningen på kärnkraftsforskning sedan man byggde landets första forskningsreaktor R1 här på KTH 1954, säger Pär Olsson, professor i fysik och samordnare av projektet som går under namnet Sunrise.
Tanken är att många små reaktorer ska komplettera eller ersätta de stora anläggningar som idag står i Forsmark, Ringhals och Oskarshamn.
Flygbild över Forsmarks kärnkraftverk. Bild: Anders Sandberg, WikiMedia, CC-BY-2.0
En nyckelfigur i projektet är Janne Wallenius, reaktorfysiker vid KTH i Stockholm. Han har under flera år arbetat med att ta fram en reaktor av just den här typen, och nu är hans tänkta reaktorkonstruktion en central del av Sunrise-projektet.
Vad betyder då ”liten” i det här sammanhanget?
För den som inte är hemma i reaktorvärlden kanske den låter stor; det ska bli en cirka fem meter hög och ungefär lika bred cylinder. Den är alltså ungefär som en mindre stadsbuss i storlek, och är därmed betydligt mer hanterbar än ett vanligt kärnkraftverk.
– Det här är en ”snabb” reaktor, en så kallad brid-reaktor, säger Janne Wallenius. Det innebär att den utnyttjar uranbränslet effektivare och att den skapar nytt bränsle i form av plutonium.
En snabb reaktor ger därmed ifrån sig mindre mängder farligt avfall, och kallas för kärnkraftens generation 4.
4:e generationens kärnkraftverk
I ett kärnkraftverk utnyttjas den värme som frigörs när grundämnet uran klyvs i en kedjereaktion. Värmen hettar upp vatten, som bildar ånga som i sin tur driver en turbin. Och på turbinaxeln sitter en generator som omvandlar rörelseenergin till elektricitet, enligt samma princip som i kraftverk som eldas med fossila bränslen.
Dagens kärnkraft använder uran-235 som bränsle för kärnreaktionerna. Kvar efter klyvningsprocessen blir andra radioaktiva ämnen som plutonium, americium och curium. Detta radioaktiva avfall måste lagras någonstans, och kan fortsätta att stråla i bortåt 100 000 år.
Uranbränslet är mycket energirikt, men bara en bråkdel av energin kan utnyttjas idag.
Den fjärde generationens kärnkraftverk innefattar flera olika reaktordesigner. Ofta en helt ny typ av ”snabb” reaktorkonstruktion, där man inte bromsar de neutroner som frigörs i klyvningsprocessen utan låter dem fortsätta klyvningsprocessen i de nya ämnen som bildas.
Målet är billigare och säkrare kärnreaktorer, minskad mängd långlivat avfall och minimerad risk för spridning av material för kärnvapenbruk.
– Det viktigaste med snabba reaktorer är att de kan tillverkas i serier, och därmed konstrueras billigare och snabbare än ett traditionellt kärnkraftverk, säger Janne Wallenius. Man slipper också allt det som följer med de stora byggen som dagens kraftverk innebär, där varje projekt är unikt med stora kostnader för finansiering, tid för alla tillstånd, med mera.
En sådan här snabb reaktor kan göras liten, men den kan inte kylas med vatten, som en traditionell kärnreaktor. Vattnet fångar nämligen in de neutroner som driver kedjereaktionen i uranet, den process som frigör energin. Så med vatten kring härden, som i dagens vanliga reaktorer, stannar kärnreaktionen av. Man behöver alltså ett alternativt kylmedel.
Flytande bly som kyler
En beprövad idé är att använda flytande natrium för kylning. Det fungerar, men skapar risker. Natrium reagerar våldsamt med både vatten och luft, och kan vara besvärligt att hantera.
Den lösning som Wallenius sedan flera år har jobbat med är att använda flytande bly som inte alls är lika reaktivt. Det låter kanske främmande att använda en smälta av het metall som kylmedel, men det är en fråga om temperaturskillnader.
Det flytande blyet är runt 400 grader varmt och reaktorhärden är flera hundra grader varmare. Det flytande blyet tar upp värme från härden och värmer sedan vatten till ånga, som i sin tur driver en ångturbin – som i traditionell kraftverksteknik.
Blyet ger också högre säkerhet är det tänkt. Eftersom bly, som används för att kyla reaktorn skyddar mot strålning så skulle bara en minimal mängd radioaktivitet läcka ut vid en eventuell olycka. Det flytande blyet är också självcirkulerande runt reaktorhärden, vilket innebär att kylningen inte är beroende av elförsörjning utifrån – det gör att man inte riskerar en händelse som den i Fukushima 2011, när elektriciteten till kylningens vattenpumpar försvann och reaktorn överhettades.
Nytt stål skyddar blyet
Men det är materialet där blyet cirkulerar som är den känsliga frågan och en nyckel till att lyckas med hela projektet. Problemet är att blyet äter sig in i metallrören, de korroderar.
– Vi hade kunnat bygga sådana här reaktorer för längesen om det inte var för korrosionsproblemet, säger Peter Szakalos, materialforskare vid KTH i Stockholm och en annan av de centrala personerna i projektet.
– Tekniken är känd sedan 1960-talet, men det har varit svårt att hitta ett material till kylrören som håller.
Men sedan ett par år har Peter Szakalos och hans kolleger tillsammans med metallexperter på verkstadskoncernen Sandvik tagit fram ett nytt stål innehållande krom och aluminium samt lite andra tillsatser som skapar ett självläkande tunt och starkt skyddande skikt av aluminiumoxid som tål det korroderande blyflödet upp till 800 graders värme, och det ska räcka, anser man.
Det som återstår att göra är bland annat att göra materialet hårdare så att det tål trycket i ledningarna. Testningar av stålet och de svetsningar som behövs ska göras vid KTH och Luleå Tekniska Universitet.
Flera steg till färdig reaktor
Sunrise-projektet är det första steget mot en fungerande reaktor och innefattar förberedelser, planering och tester av material.
Det andra steget är att bygga en reaktor med den här tekniken fast utan uranbränsle, en blykyld elektriskt uppvärmd prototyp, en testmodell utan radioaktivt bränsle där material och konstruktion kan prövas under drift.
Det tredje steget är en fullskalig reaktor som drivs av uranbränsle och som man i projektet föreslår kan placeras i Oskarshamn, även om inga tillstånd för det finns dag.
– Än så länge räcker anslaget till den första fasen, säger projektsamordnare Pär Olsson. Om vi får finansiering på ytterligare 200 miljoner så kan vi ha den eldrivna prototypen klar om ungefär fem år. Sen tar det tio till femton år att bygga en färdig forskningsreaktor, troligen det senare. Det som tar mycket tid är själva tillståndsprocessen. Kostnaden för en fungerande forskningsreaktor blir drygt en miljard.
Men kärnkraft är en omstridd fråga i Sverige.
Ja, nja eller nej till kärnkraft
Kärnkraft är en omstridd teknik i Sverige. Efter årtionden av strider och kompromisser kring energiformen har vi från och med år 2021 sex reaktorer igång som producerar fyrtio procent av vår el.
Ett argument mot att fortsätta med de traditionella reaktorerna är frågan om säkerheten och risken för haverier med radioaktiva utsläpp. Efter den allvarliga reaktorolyckan i Fukushima i Japan 2011 beslutade man till exempel i Tyskland att stänga ner kärnkraften i landet till år 2022.
En annat argument gäller det farliga högaktiva avfallet som måste förvaras säkert i 100 000-tals år. Ännu är inte allt klart med den stora slutförvarsanläggning som ska byggas vid Forsmark i Östhammars kommun.
Ett tredje motargument som ofta förs fram är att de kan bli väldigt dyra att bygga – vilket visat sig i de länder som satsar på att bygga nytt, till exempel Storbritannien och Finland. Kärnkraft blir olönsam jämfört med vind och solkraft, menar man. Sol, vind och vatten ska bli framtidens fossilfria energimix, är tanken.
Å andra sidan är det många som tvivlar på att de förnybara energislagen kan ge den stadga och kontinuitet som hela energisystemet kräver. Kärnkraft kan stå för basen i elproduktionen medan vind och sol är mer känsliga för vädrets nycker.
Och där ungefär går debatten idag.
Även om de nya reaktorerna är säkrare och ger mindre farligt avfall så finns det en kritik mot att satsa på ny kärnkraft. Nu handlar det inte så mycket om säkerhetsfrågor utan mer om att några nya reaktorer kommer att dröja så länge innan de är i kommersiell drift, kanske trettio år, och då täcks vårt elbehov av allt billigare vindkraft och elektricitet från solceller. Det skulle då bara bli en dyr lösning på ett problem som inte längre finns, har det sagts.
Men Pär Olsson håller inte med om det.
– De som säger så underskattar kostnaderna och problemen med att ställa om hela vårt elsystem till de förnybara energislagen. Det finns ekonomi i ny kärnkraft, anser jag. Och det behöver inte ta så mycket som trettio år att utveckla de nya reaktorerna om man bara driver på utvecklingen. Dessutom är det så att det här inte bara handlar om Sverige. Den teknik som vi utvecklar kan ersätta fossilenergi globalt, till exempel gamla kolkraftverk i andra länder, säger Pär Olsson.
Text: Tomas Lindblad på uppdrag av forskning.se
Sunrise är ett projekt som löper på sex år. Det samordnas från KTH i Stockholm och drivs i samarbete med Uppsala universitet, Luleå tekniska universitet och ett antal företagspartners, till exempel Sandvik.
Fas 1 som är finansierad med 50 miljoner kronor från Stiftelsen för strategisk forskning handlar om planering, förberedelser och tester. I de följande faserna finns vill forskarna bygga först en eldriven prototyp av den blykylda reaktorn, och sedan en urandriven forskningsreaktor för placering i Oskarshamn om tio – femton år.
Hösten 2020 var ozonhålet över Antarktis större än på länge. Och på våren varnade SMHI för ett rekordtunt ozonlager även över norra Sverige. Vad hade hänt?
I maj 2018 upptäckte amerikanska forskare förhöjda halter av CFC-11 atmosfären. Ämnet är en av de freoner som bryter ner ozonskiktet. CFC-11 används bland annat som kylmedium och har länge varit förbjudet. Men nu hade alltså någon, eller några, använt CFC-11 i något slags produktion. Men var? En månad senare publicerade New York Times en granskning som pekade ut fabriker i Kina som källor till utsläppen. Ett år senare kunde brittiska, sydkoreanska och amerikanska forskare bekräfta Kina som källa och konstatera att utsläpp från Kina stod för 40-60 procent av ökningen av CFC-11 mellan 2014 och 2017.
Freoner som kylmedel
När de första kylskåpen dök upp på marknaden under 1920-talet hade de en stor nackdel: de var farliga. Som kylmedel användes ammoniak, svaveldioxid och andra giftiga och brandfarliga gaser. Men den amerikanske kemisten och uppfinnaren Thomas Midgley Jr kom snart med en lösning: difluorklormetan, en av de klorföreningar som senare kom att säljas under handelsnamnet freon, CFC. För att bevisa gasens ofarlighet stod han inför en sammanslutning med kemister och andades in den och lät den sedan sippra ut över ett tänt stearinljus, som slocknade.
Först 50 år senare upptäckte andra kemister att freoner är så stabila att de kan ta sig upp till stratosfären där de bryts ner till kloratomer och förstör ozonet.
Idag används i stor utsträckning så kallade f-gaser (fluorerande växthusgaser) som ersättning för freoner som kylmedel. Utsläppen av f-gaser inom EU fördubblades 1990-2014 och nu pågår ett arbete med att ersätta dem med miljövänligare alternativ som koldioxid, kolväten, vatten och luft.
Vilka som står för den andra halvan av utsläppen är oklart. Bara de kinesiska utsläppen beräknas ha fördröjt återhämtningen av ozonskikten över de två polerna med ett decennium.
Stort hål upptäcktes på 1980-talet
Det var på 1980-talet som forskare upptäckte att ozonlagret över Antarktis var oroväckande tunt. Under ett möte i Montreal, Kanada, skapades det så kallade Montrealprotokollet för att fasa ut produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen. Montrealprotokollet betraktas som en av de mest framgångsrika internationella överenskommelserna. Men det kräver att de 197 länder som har skrivit under avtalet ser till att producenter inte använder freoner, trots att de ofta är billigare och effektivare än alternativen.
Det rekordtunna ozonskikt som uppmättes över Antarktis i höstas kan dock inte skyllas på de kinesiska utsläppen, utan beror på naturliga väderförändringar. En ovanligt stark polär virvel över Antarktis hade fått temperaturen att sjunka kraftigt. I den polära virveln samlas rikligt med ozonnedbrytande ämnen, samtidigt som den låga temperaturen gynnar förekomsten av polärstratosfäriska moln. När solen återkommer efter vintern startas reaktioner på molnpartiklarna som resulterar i en nedbrytning av ozon.
Året dessförinnan, 2019, var däremot ozonhålet över Antarktis det minsta på över 20 år.
Ozonskiktet mäts över hela världen
Ozonskiktet mäts med ett världsomspännande nätverk av mätstationer. Två av de så kallade ozonspektrofotometrarna finns i Sverige; en i Norrköping och en i Vindeln i Västerbotten. Övervakningen sköts av SMHI, där Thomas Carlund är meteorolog.
– I april 2020 var ozonskiktet riktigt tunt över Sverige, när vi ser på Norrköping blev det ett nytt bottenrekord för april. Det har aldrig varit så lågt, inte ens på 1990-talet.
Orsaken är att det då skapades ett ozonhål även över den norra polen, Arktis, och SMHI rekommenderade skidåkare att ta på solskyddsmedel. Precis som i söder berodde det på en kombination av en stark polär virvel och låga temperaturer som har skapat polarstratosfäriska moln.
Giftigt ozon som skyddar oss
Ozon är en gas som består av syreatomer. Molekylen består av tre syreatomer, O3, till skillnad från den vanliga syrgasen, O2, som vi andas. Ozon bildas huvudsakligen på hög höjd över ekvatorn och förekommer naturligt i atmosfären. Marknära ozon är giftig och farligt för människor, djur och växter, men högre upp i atmosfären skyddar gasen oss mot från skadlig UV-strålning.
Det skyddande skiktet hindrar årligen upp till två miljoner människor från att få hudcancer, enligt WMO (World Meteorological Organization). Skiktet skyddar även mot ögonsjukdomar som grå starr och har positiva effekter på människors immunförsvar.
Ett ozonhål är ett underskott av gasen ozon som uppstår i ozonlagret i jordens atmosfär. Hålet, som egentligen är en förtunning av ozonskiktet, uppträder säsongsvis över polartrakterna, främst Antarktis, då mängden ozon där reduceras kraftigt till följd av den höga halten klor som i sin tur orsakas av utsläpp av freoner (CFC).
Ozonskiktet har slutat minska
Ozonskiktet har en stor naturlig variation, vilket gör att det krävs mätningar under lång tid för att se åt vilket håll utvecklingen går. Vad mätningarna visar är att ozonskiktet åtminstone inte minskar som det gjorde fram till 1990-talet.
– Det har i alla fall upphört att minska globalt sett, men vi kan inte säga med signifikans att vi börjar se en ökning, säger Thomas Carlund.
Trots årets tunna ozonskikt vid polerna är det där läkningen beräknas ske framöver, medan de lägre breddgraderna vid ekvatorn kommer att drabbas av ett tunnare ozonskikt. Det beror delvis på klimatförändringarna som gör att mängden ozonrik luft från tropikerna till polerna kommer att öka.
– Det är på sätt och vis oroväckande för där är UV-strålningen högre, säger Thomas Carlund.
Även ozonnedbrytande ämnen mäts
Men det är inte bara ozonskiktet som är föremål för internationell övervakning – de kemiska ämnen som är ozonnedbrytande mäts på 17 olika platser i världen. Johan Mellqvist, biträdande professor vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers, har sedan 1994 övervakat de mätningar som sker vid Harestua norr om Oslo.
– Vi mäter ozon men vi mäter också de ämnen som förstör ozon, framför allt klor som kommer med freonerna, säger Johan Mellqvist.
Sammanlagt övervakas tolv olika ämnen, de flesta med något slags inverkan på ozonet. Det handlar dels om de ämnen som ersatte freonerna när de fasades ut, dels om andra och mer problematiska ämnen.
– När man pratar om ozonhålet får man intrycket att det är ett problem som är löst, men det är inte riktigt så, säger Johan Mellqvist.
Ett av ämnena som bevakas är HCFC-22 som togs fram som en ersättning för de mer skadliga freonerna, som CFC-11. Nu är även HCFC på väg att fasas ut, enligt Montrealprotokollet.
– Nu kan vi på flera stationer se en avklingning och det stämmer med att utsläppen har minskat, säger Johan Mellqvist.
Nya kylmedel måste brytas ned snabbt
Ett problem med de freonerna som nu fasats ut är att de har långa nedbrytningstider, vilket gör att de hinner vandra den långa vägen via ekvatorn och upp till stratosfären utan att brytas ner. HCFC-22 har en kortare nedbrytningstid och de ämnen som ska ersätta den måste brytas ner ännu snabbare.
Gemensamt för de flesta av de ämnen som fasats ut med hjälp av Montrealprotokollet är att de ingår i olika produkter, bland annat kylskåp och luftkonditioneringsapparater, och kan ersättas av andra, mindre skadliga ämnen.
Svårare är det med dikväveoxid, även kallat lustgas, som också bryter ner ozon, förutom att vara en potent växthusgas (300 gånger starkare än koldioxid).
– Man brukar säga att lustgasen är nästa århundrades ozonnedbrytande ämne. Den är inte lika lätt att bli av med, säger Johan Mellqvist.
Lustgasutsläppen ökar
Konstgödsel innehåller viktiga näringsämnen, framför allt nitratsalter av grundämnet kväve. Det har revolutionerat jordbruket och bidrar till att försörja världens befolkning med livsmedel. Men en av baksidorna är att konstgödsel ger upphov till biprodukten dikväveoxid – lustgas. Växterna tar bara upp ungefär hälften av den kväve som förs in i jorden med konstgödslet. Överskottet får mikroorganismerna ta hand om, genom att omvandla nitrat till kvävgas i en process som kallas denitrifiering.
Problemet är att vissa mikroorganismer inte kan slutföra det sista steget i processen, omvandlingen från dikväveoxid till kvävgas. Lustgasen tas istället upp i atmosfären. Över 60 procent av den lustgas som skapas antas komma från gödslad jordbruksmark. Lustgasutsläpp kommer också från energisektorn, industriprocesser och produktanvändning samt hantering av avloppsvatten. I Sverige har utsläppen av lustgas minskat med 18 procent sedan 1990, medan de globala utsläppen har ökat med 30 procent de senaste 40 åren.
Källa: SLU
Problemet är att den främsta källan för utsläpp av lustgas, konstgödsel, samtidigt hjälper till att försörja mer än hälften av världens befolkning med mat från de grödor som odlas. Lustgasen har en livslängd i atmosfären på 120 år och regleras inte i Montrealprotokollet.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Jordens atmosfär med olika lager. Bild: NASA
Atmosfärens lager
Atmosfären är en gasblandnig i flera lager som omger jorden och består av kväve och syre – luft.
Termosfären. Sträcker sig 600 kilometer upp. I detta lager kretsar satelliterna. Det är här norrsken uppstår och meteorer börjar bromsas in av jordens atmosfär.
Mesosfären. Sträcker sig upp till 85 kilometer är den kallaste delen av atmosfären.
Stratosfären. Sträcker sig 50 kilometer upp. I mitten ligger ozonskiktet som absorberar och sprider solens ultravioletta strålning.
Troposfären. Börjar vid jordens markyta och sträcker sig mellan 8 till 14,5 kilometer upp. Här sker det mest väder.
Källa: Rymdstyrelsen
Ibland visar sig det som först kunde tolkas som Parkinsons sjukdom bero på något annat och betydligt mer aggressivt. Forskarna kallar det atypisk parkinsonism och jobbar intensivt med att förstå de bakomliggande mekanismerna.
De flesta av oss vet ungefär vad Parkinson är. Sjukdomen uppstår när kroppen inte klarar att producera tillräckligt med dopamin, en signalsubstans som hjärnans celler använder för att kommunicera inbördes. Dopaminbristen påverkar i sin tur de nerver som styr rörelser och leder till skakningar i vila (tremor), att musklerna blir stela (rigiditet) och en allmänt sämre rörelseförmåga (hypokinesi).
– Upprepade skalltrauman och exposition för tungmetaller ökar risken medan vissa antioxidanter i stället tycks ge ett visst skydd. Men i grunden vet vi inte varför man får Parkinson, säger Per Svenningsson, professor i neurologi vid Karolinska institutet i Stockholm.
Parkinson – en kronisk neurologisk sjukdom
Parkinsons sjukdom är en kronisk neurologisk sjukdom. De första symtomen kommer vanligen efter 55 års ålder.
Dopamin är en signalsubstans som hjärnan använder för att skicka signaler mellan hjärncellerna. Vid Parkinsons sjukdom förstörs de nervceller som tillverkar dopamin, framför allt i substantia nigra, ett lager av mörkt gråfärgad materia i den lägre delen av mitthjärnan. Hjärnan får då svårare att kontrollera de nervsignaler som styr kroppens rörelser.
Orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd. Det finns förmodligen flera samverkande orsaker.
Utöver förlusten av nervceller förekommer en utbredd ackumulering av intracellulärt alfa-synukleinprotein i flera av hjärnans delar och i det perifera nervsystemet. Dessa bildar så kallade Lewykroppar och i ett sent skede även en patologi innefattande proteinerna tau och ß-amyloid – plack som annars är karakteristiska för Alzheimers sjukdom.
Ungefär en av hundra personer över 60 år får Parkinsons sjukdom. Det finns inga botemedel mot sjukdomen, men det finns olika behandlingar och läkemedel som kan minska besvären.
Sjukdomen är uppkallad efter den brittiske läkaren James Parkinson, som gjorde den första noggranna beskrivningen av sjukdomen 1817.
Ungefär sex miljoner människor i världen lider av Parkinsons sjukdom, fler män än kvinnor. Men när diagnosen väl är ställd finns flera behandlingar att sätta in och det kan ta mellan 15 och 20 år innan problemen blir riktigt allvarliga.
Läkemedel som innehåller levodopa (även kallat L-dopa, ett ämne som kroppen omvandlar till dopamin) ger oftast bra symptomlindring. Om medicineringen inte räcker kan också så kallad deep brain stimulation, DBS, användas. Det innebär att en generator i bröstet, som står i förbindelse med en tunn tråd i den skadade delen av hjärnan, skickar pulser som blockerar oönskade nervsignaler. Via en fjärrkontroll utanför kroppen kan man sedan styra systemet.
Sämre prognos för atypisk parkinsonism
Så är det inte för dem som drabbas av det som kallas atypisk parkinsonism, tillstånd som påminner om Parkinson men har en väsentligt sämre prognos. Fler delar av hjärnan slås ut, förloppet är snabbare och det enda som erbjuds är symptomlindring; en viss effekt av L-dopa kan ibland uppnås till en början men avtar i regel. Även här bildar proteiner klumpar i hjärnan, så kallade plack, som sedan förstör cellernas membran och får dem att dö men omfattningen av skadorna är mycket större. Intensiv forskning pågår dock och flera genombrott är på gång.
Till atypisk parkinsonism räknas diagnoserna:
multipel systematrofi (MSA),
progressiv supranukleär paralys (PSP) och
corticobasal degeneration (CBD).
Även om sjukdomarna är mycket ovanliga – omkring 2 per 100 000 drabbas – så innebär de stort lidande för både de drabbade och deras anhöriga, och förkortar livet.
Parkinsonismer
Multipel systematrofi (MSA)
Alfa-synuklein bildar trådliknande strukturer i hjärnan som sedan ger en rad funktionsbortfall. Två undergrupper finns – MSA-P med parkinsonliknande bild och MSA-C om symptom från lillhjärnan, cerebellum, överväger. Lika många män som kvinnor får MSA, däremot är MSA-P dubbelt så vanligt som MSA-C. De flesta insjuknar när de är drygt 50 år.
Tidiga och ospecifika tecken är för män erektionsproblem och för båda könen störningar av REM-sömnen, med en extrem inlevelse i drömmarna. Senare tillkommer ataxi (oförmåga att samordna muskelrörelser), tal- och röstanomalier, dystoni (krampaktig muskelspänning i ansikte, nacke eller extremiteter) samt inkontinens, förstoppning och ortostatism (yrsel när man reser sig).
Progressiv supranukleär paralys (PSP)
Även känd som Steele–Richardson–Olszewski-syndromet, där proteinet tau aggregeras. Patienterna är i genomsnitt 65 år. Klassiskt förekommer tidigt en balansstörning som leder till fall och därmed ofta ortopediska skador, den förvärras dessutom av vertikal blickpares, alltså svårighet att rikta ögonen nedåt. Nedsatt blinkning, stirrande blick och ofrivilligt blundande hör också till bilden liksom svårigheter att svälja, sluddrigt tal, problem med uppmärksamhet och planering samt minskat verbalt flöde och en allmän passivitet, till synes paradoxalt tillsammans med impulsivitet.
Corticobasal degeneration (CBD)
Debutåldern ligger mellan 60 och 70 år. Motoriska störningar utgörs av ideomotorisk apraxi (oförmåga att utföra vissa rörelser på uppmaning), myoklonus (snabba sammandragningar av muskler följda av avslappning), dystoni (kramp, som vid MSA), ”alien limb”-fenomen (att en lem ofrivilligt rör sig) samt bulbär dysfunktion (andnings-, svälj- eller talsvårigheter). Kortikal (av cortex = hjärnbark) påverkan sätter ned de fem sinnena, språkförmågan och kognitionen. Möjligheterna att med synens hjälp orientera sig i rummet (visuospatial färdighet) försämras.
– Att åtminstone kunna bromsa den neurodegenerativa processen vore ett genombrott, säger Per Svenningsson.
Behandlingar som ger hopp
Stort hopp sätts till behandling med immun- eller stamcellsterapi (se faktarutor) som, om den blir framgångsrik, också skulle kunna hjälpa vanliga Parkinsonpatienter. Problemet är dock att den så kallade blod-hjärnbarriären, de mycket tätt sammanfogade kapillärväggarna i hjärnans blodkärl som skyddar hjärnan mot ämnen utifrån, hindrar antikropparna från att nå målmolekylerna i tillräcklig omfattning. Och även om vissa stamceller verkar kunna ta sig igenom barriären är oron för att orsaka mer skada än läkning samtidigt stor.
Men Tobias Granberg, specialistläkare i radiologi och forskargruppsledare vid Karolinska institutet, är optimist. Att behandla via ryggmärgsvätskan som omger hjärnan skulle kunna vara ett alternativ och en framkomlig väg. Dessutom håller man på att lära sig vilka ämnen som tolereras.
– Vi använder så kallad farmakologisk PET-undersökning och kan följa vad hjärnan ”spottar ut” och vad den förmår behålla, säger han.
I dagsläget får läkarna ändå förlita sig mest på punktinsatser. En sådan är att ge diabetesmedicin till patienter med MSA, berättar Per Svenningsson:
– Det verkar nämligen som om de områden i hjärnan som skadas mest vid MSA visar större tecken på något som verkar vara insulinsresistens än de som skadas mindre.
En annan är att försöka förhindra klumpbildningen av proteiner. När allt fungerar som det ska får ett protein sin specifika tredimensionella form, och därmed sin unika funktion, genom en process som kallas veckning. I den hjälper andra proteiner, så kallade chaperoner, till och denna interaktion hoppas man kunna styra så att den inte går fel.
Man testar också att hämma den neurodegenerativa, nedbrytande, processen genom att störa aktiviteten hos de enzymer som påskyndar processen.
Text: Carina Östman på uppdrag av forskning.se
Behandlingar på gång
Stamcellsterapi
En stamcell är en cell som kan skapa exakta kopior av sig själv men också utvecklas till olika specialiserade celler i kroppen. Man brukar skilja på embryonala och vuxna stamceller och på deras olika potensgrad, alltifrån de pluripotenta som kan bli vilken typ av cell som helst till de unipotenta som bara kan bilda en enda. Användandet av embryonala stamceller har förstås skapat en intensiv etisk debatt då de tas från aborterade foster eller ägg som blivit över vid provrörsbefruktningar.
Immunterapi
Immunterapi är ett samlingsnamn för olika behandlingsmetoder där kroppens eget immunförsvar utnyttjas för angrepp på sjukliga förändringar och vid de neurodegenerativa sjukdomarna är det alltså de patologiska proteinaggregaten som är måltavlor. Molekylärgenetiska fynd har nämligen givit starka belägg för att de inte är ett sekundärt fenomen.
Immunterapi kan vara aktiv eller passiv. Vid den aktiva vaccineras med det icke önskvärda ämnet, så att immunförsvaret stimuleras att utveckla antikroppar mot det. Vid den passiva förs i stället redan färdiga antikroppar in.
Men det finns ändå skäl att oroas. Segregationen i skolan gör att skillnaderna i ungas skrivförmåga växer mellan de elever som skriver bra och de som ligger långt efter.
Skriver unga sämre än tidigare generationer?
Frågan är komplex och svår att svara på, det beror på vad man undersöker, säger Maria Westman, docent i didaktik med inriktning mot svenska vid Uppsala universitet.
– Idag har alla tillgång till skrift på ett sätt som är historiskt unikt. Alla har också möjlighet att uttrycka sig offentligt på ett sätt som aldrig tidigare har varit möjligt. Dels i sociala medier men också för att man kan skriva i kommentarsfälten på vilken dagstidning som helst. På så vis vill jag säga att unga skriver mycket mer idag och att de genom att skriva kan delta i samhällsdebatten på ett helt nytt sätt. Demokratiskt sett är det en revolution.
Skrivundervisningen har blivit bättre
Skrivundervisningen på gymnasiet har också förbättrats, framhåller Maria Westman. Tidigare generationer fick vänja sig vid att få ett tomt papper och en rubrik och sedan börja skriva.
– Nu får eleverna lära sig att skriva i olika genrer och för olika sammanhang. Vi vet hur framgångsrik skrivundervisning ska bedrivas och elever får också sådan undervisning. Många studenter är riktig duktiga skribenter redan när de börjar på högskolan.
Men samtidigt finns de som har så svaga kunskaper att högskolestudierna är svåra att klara. De studenterna har Maria Westman också mött.
– Ja för en del blir högskolan tuff. Men vi ska komma ihåg att högskolan har byggts ut enormt. Vi släpper in grupper som inte alls har samma studievana som tidigare när vi hade striktare intagningskrav. Det leder till att vi får ett bredare spektrum av olika nivåer.
Hur många studerar på högskola?
Det har aldrig tidigare varit så många gymnasieelever som fortsätter på högskola och universitet:
Av cirka 81 500 elever som gick ut gymnasiet 2018 med behörighet att läsa vidare på högskola, hade 20,1 procent börjat på högskola eller universitet inom ett år.
2013 var motsvarande siffra 21,8 procent och 1998 var den 16,7 procent.
2019 hade 44 procent av befolkningen läst vidare efter gymnasiet. År 2000 var det 28 procent.
Källa: Skolverket, SCB
Maria Westmans bedömning är att studenternas skrivförmåga är bättre på vissa delar och lite sämre på andra. Ofta fokuserar den allmänna debatten på brister i stavning, särskrivningar och hur stor bokstav används, säger hon. Men att kunna skriva handlar också om att förstå en genre eller att hävda sig retoriskt i text, och det är delar som många unga är skickliga på.
Finns det brister, säger hon, så kommer de flesta ungdomar att förbättras när de möter högre krav. Oavsett om det är på en arbetsplats eller på högskolan. Det gäller både dagens 22-åringar och gårdagens.
Det går alltid att bli bättre på att skriva
– Skrivande och att förstå skrivkulturen i den miljö man befinner sig, är något som man måste öva sig i. Det handlar om att komma in i en miljö, lära sig hur den typen av texter ser ut och så småningom lära sig att skriva funktionellt för skrivsituationen. De flesta klarar det om de får möjlighet att öva. Det som är så bra med språkutveckling är att den förbättras under hela livet.
Skrivförmåga mäts inte i några internationella undersökningar vilket gör det svårt att veta exakt vilka brister och förtjänster unga vuxna har. Frågan är knepig, säger Ulf Fredriksson, docent i pedagogik vid Stockholms universitet och tidigare ansvarig för att tolka de svenska resultaten i läsning, i den stora internationella kunskapsmätningen PISA. Men statusen på eleverna läsförmåga kan ge en fingervisning om hur det står till även med skrivförmågan.
Läsa och skriva hör ihop
– Det är vissa grundläggande saker vi behöver kunna både för att läsa och skriva som förmågan att kunna omvandla bokstäver till ljud. Så när läsförmågan försämras gäller det även skrivförmågan. Enligt PISA gick läsförmågan ner mycket 2012 och var sedan något bättre 2018 men den är fortfarande betydligt sämre än när den första PISA-undersökningen gjordes 2000.
Svenska elever utmärker sig också genom att tillhöra de länder där unga tycker att det är allra tråkigast att läsa. Det framgår av en PIRLS, en annan internationell studie som mäter fjärdeklassares kunskaper och attityder till läsning.
– Då kan man utgå från att eleverna inte tycker att skrivning är kul heller, säger Ulf Fredriksson.
Samtidigt skriver unga sms i massor, de skriver på chattar och i sociala medier. Skrivandet har i hög utsträckning ersatt telefonsamtal och blivit det främsta kommunikationsmedlet.
– Visst skriver ungdomar mycket idag men framförallt är det korta, komprimerade meddelanden med många förkortningar. De texterna saknar ofta djup och ger inte samma träning att uttrycka sig skriftligt som texter gör som kräver mer eftertanke. Risken är att deras språk blir fattigare, mindre nyanserat och mindre utvecklat, säger Ulf Fredriksson.
Men det största hotet mot ungas skrivkunskaper är att skolan blir alltmer segregerad, menar både Ulf Fredriksson och Maria Westman.
Skillnaden mellan skolor har ökat
– Vi vet från PISA-undersökningarna att skillnaden i kunskaper mellan skolor har ökat. Om du har många svaga elever i en klass så innebär det att eleverna sällan ser klasskamrater som är riktigt duktiga, de får inte den stimulansen som det innebär att ha högpresterande kompisar. Ännu värre är att det också kan leda till att läraren vänjer sig vid en lägre nivå och inte ser att man kan ställa högre krav. Det där är ett stort frågetecken inför framtiden, och kan påverka både elevers läsning och skrivförmåga, säger Ulf Fredriksson.
Maria Westman säger att de stora skillnaderna mellan olika grupper av elever i grunden är ett demokratiproblem. Skolan kan inte längre kompensera för att eleverna kommer till skolan med olika utgångsläge.
– Det måste gå att få tillgång till andra språkliga kontexter än bara den man föds in i. Men ju mer segregerad skolan blir desto svårare blir det. Idag riskerar stora grupper elever att aldrig möta den typ av språk man behöver för att klara högskolestudier. Segregationen gör att de fastnar i sin egen språkbubbla. Då blir det svårt att kunna göra en klassresa.
Skrivkris? Nu igen.
Att det finns en skrivkris är ett återkommande larm i media sedan decennier. Det menar Martin Malmström, filosofie doktor i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet. Han har gått igenom synen på skrivande i mediedebatter under 70-talet, 90-talet och 2010-talet.
– Artiklarna följer ofta samma mönster. Första krisropet är relativt neutralt sedan blir formuleringarna skarpare och krisen skildras som allt allvarligare, säger Martin Malmström.
Finns det något gemensamt som är den utlösande faktorn?
– Det finns alltid en bättre grogrund för skrivkris när det finns krisdiskussioner i stort . Under 70-talet riktades mycket kritik mot den nya gymnasieskolan. Då hade alla gymnasiala former för första gången samlats i en skolform och många fler elever kunde gå gymnasiet. En utlösande faktor i krisdiskussionen då var att standarden på undervisningen antogs ha sänkts.
– På 90-talet var grunden för skrivkrisen att skolan förändrades på en rad områden som kommunalisering, friskolereform och skolpeng.
– 2013 startar debatten med att en grupp högskolelärare skriver en artikel som de kallar ett nödrop, för att så många studenter inte klarar högskolans krav på skrivkunskaper. En faktor som kan spela roll är att antalet studenter fördubblades på cirka tjugo år. Kulmen nåddes runt 2010. Det innebar att det fanns en stor spridning av studenternas förkunskaper.
Hösten 2020 var debatten om skrivkris igång igen. Då hade den kommit i gång av ett tv-program som påstod att unga skriver så dåligt att de inte klarar arbetsgivarnas krav.
Vad hängde den debatten ihop med?
– Det är svårt att säga för den är så färsk. Men när det sker samhälleliga förändringar i stort kommer de att bli synliga även i utbildningsinstitutioner. I de senaste skrivkriserna fungerar skrivande ofta som illustration på ett allmänt utbildningsförfall. Kanske beror den senaste skrivkrisen på att utbildning blivit en så het politisk och medial fråga, inte minst eftersom intresset ökat för internationella mätningar som PISA.
Hur påverkar debatten om skrivkris samhället?
– Risken är att när man börjar använda starka begrepp som ”analfabetism” så leder det tankarna fel. Det skapas en föreställning om att allt har blivit väldigt mycket sämre. Men det är inget vi vet och det är svårt att ta reda på. Legitimiteten för utbildningsväsendet i stort kan påverkas negativt och leda till ogenomtänkta reformer.
Finns det skrivkris?
– Det finns en del som inte når upp till samhällets krav på skrivande men det är inte ett nytt fenomen. Om skillnader är större idag jämfört med tidigare, det vet jag inte.
Trots decennier av debatt och politiska mål kring hållbarhet, har den förändring som krävs i samhället inte skett. Enligt Christine Wamsler beror det just på att fokus främst har legat på yttre faktorer som ekosystem, socioekonomiska strukturer, teknik och politik, både i praktiken och i utbildning och forskning.
Hon är professor vid Lunds universitet och en pionjär inom forskning och undervisning när det gäller att förena hållbarhet med inre omställning. Christine Wamsler ser den inre omställningen som avgörande för att göra samhället hållbart. Hon definierar begreppet som förändringar i människans inre dimensioner, exempelvis vår världsbild, våra värderingar, tankesätt och övertygelser. Det handlar också om relaterade kognitiva och känslomässiga förmågor som självmedvetenhet, medkänsla och empati.
Inre dimensioner en nyckel
– Inre dimensioner är nyckelpunkter för förändring eftersom de ligger till grund för många hållbarhetsutmaningar. De påverkar hur vi relaterar till varandra, andra, miljön och framtiden. Inre omställning kan förstås som frigörandet av människans potential att engagera sig, bry sig och skapa förändring för ett bättre liv, säger Christine Wamsler.
Det finns en stor brist i dagens sätt att förhålla sig till hållbarhet, och människans inre dimensioner försummas. Men nu ökar intresset för inre omställning inom den akademiska världen, menar Christine Wamsler, som tagit initiativ till flera forskningsprojekt och en universitetskurs som undersöker den inre omställningens roll i hållbarhet.
Flera forskningsfält berörs
Det finns en rad teorier och empiriska studier som visar på samband mellan inre omställning och hållbarhet, inom både hållbarhetsforskning och andra fält som social neurovetenskap, psykologi och beteendeekonomi. Det handlar bland annat om upplevt välmående, klimatförändringar, hållbar konsumtion, kopplingen mellan människa och natur, rättvisefrågor samt social aktivism.
Kurs om hållbarhet och inre omställning
Målet med kursen Hållbarhet och inre omställning vid Lunds universitet är att undersöka den inre omställningens roll i hållbarhet, exempelvis inom hållbar konsumtion, klimatanpassning, social aktivism och stadsutveckling. Den ingår i masterprogrammet i miljö- och hållbarhetsvetenskap och har beskrivits av internationella gästföreläsare som unik i världen. Varje vecka möts studenterna i rådslag för att lyssna aktivt på varandras reflektioner kring kursens aktiviteter och innehåll. Det ingår också en frivillig ”praktiklabb” för studenterna med övningar i allt från andningstekniker till mindfulness, medkänsla och meditation.
– Inre omställning kan ses som en förutsättning för att utveckla inre attityder och förmågor som medkänsla, och innebär en fundamental förändring i hur människor tänker på och agerar kring ekonomiska, sociala och ekologiska kriser på både lokal och global nivå, säger Christine Wamsler.
”Det inre och yttre hänger ihop”
Vid Malmö universitet pågår ett nytt forskningsprojekt, Sorg och hopp i omställning, där inre och yttre omställning ses som lika viktiga.
– Det inre och det yttre hänger ihop. Vi behöver komma ifrån den uppdelningen. Den har placerat oss där vi är i dag, säger Li Jönsson, en av de fyra forskare vid Institutionen för konst, kultur och kommunikation som deltar i projektet.
I höstas startade arbetet med att samla in och bearbeta fossilfria framtidsvisioner från människor på den skånska landsbygden. Ansvarig för projektet är Kristina Lindström, som berättar att forskarna bland annat vill problematisera den teknikoptimism som ibland blir ett svar på klimatkrisen.
Handlar inte bara om teknisk utveckling
– Vi vill poängtera att omställning inte bara handlar om teknisk utveckling, utan kommer också att innefatta förluster eller uppoffringar. Det är viktigt att erkänna att vissa aspekter av omställningen kommer att vara jobbiga, svåra och kanske innefatta ett slags sorg – och att tillåta det, säger hon.
En viktig inspirationskälla är boken ”Hope and grief in the Anthropocene” av den australiska forskaren Lesley Head, som bland annat beskriver det ”modernistiska hoppet” som idén att teknisk innovation kommer att rädda oss.
– Vi försöker att iscensätta och beskriva ett annat hopp i vårt projekt, säger Li Jönsson.
Det hoppet bygger inte på optimism – något som forskarna menar lätt kan slå över i ett slags förnekelse eller passivitet. Istället handlar det om ett mer riskabelt hopp som inte nödvändigtvis kommer att uppfyllas. De pratar även om hoppet som något en gör, som att odla tillsammans, istället för en känsla som en har.
Workshop om visioner
Tanken med projektet är också att koppla hopp till framtidsvisionerna. Det finns politiska beslut om att Sverige ska bli fossilfritt, och det finns färdplaner för hur näringslivet ska ställa om. Men enligt forskarna saknas visioner av vad omställningen innebär för invånarna.
– Vad finns det för tankar och historier kring det här? Vi ska undersöka tillsammans vad som verkar som hoppfulla framtider, eller vad framtiden behöver göra om. En kan tänka att det är som en kreativ medborgardialog kring det här, säger Li Jönsson.
Utöver att samla in berättelser ordnar forskarna workshoppar med allmänheten, där deltagarna tillsammans skapar fossilfria framtidsvisioner som är mindre knutna till teknikoptimism och som har plats för både hopp och sorg. Den sorgen kan handla om allt från att arter försvinner till att inte längre kunna flyga till Thailand, tänker forskarna. De har bland annat bjudit in deltagare att måla av något de är rädda att förlora, kommer sakna eller önskar bevara i ett framtida fossilfritt samhälle.
Varför forskar ni om förlust och sorg?
– Vi är nyfikna på varför det inte pratas så mycket om uppoffringarna vi behöver göra och vad det spelar för roll att det inte gör det. Vissa saker kan vara jobbiga och svåra att prata om men det kan också vara kulturer som premierar mer positiva berättelser. Just därför är det kanske viktigt också att ta itu med det som är lite jobbigt, säger Kristina Lindström.
Hon tar även upp forskning inom området degrowth, eller nerväxt, som handlar om ett samhälle utan tillväxt. Där är inställningen ofta är att det är bättre att förbereda sig för förlust än att den kommer påtvingad. Annars riskerar förlusten både att bli mer smärtsam och att drabba befolkningen mer orättvist.
Ska bli en utställning
Ett sista steg i projektet blir att gestalta de olika framtidsvisionerna i en vandringsutställning. Att forskningsprojektet lyfter fram berättelser och visioner – som är viktiga komponenter av inre omställning – ser de båda som självklart.
– Berättelser och olika former av gestaltningar kan spela stor roll i arbetet med att skapa visioner för en fossilfri värld. Det är inte bara ett tekniskt problem, säger Kristina Lindström.
Redan på 1800-talet varnade astronomer för himlaglim. Ordet är vackert, men innebörden är dyster. Himlaglim innebär att det ljus människan skapar på jorden slår ut det från avlägsna stjärnor. Stjärnhimlen blir grumlig.
Människan är ett utpräglat ljusberoende djur. Till skillnad från djur som fladdermöss, vissa fåglar och ormar kan vi inte navigera i mörker. Våra ögon är inte gjorda för det.
Så när vi har kunnat, har vi satt upp belysning. Ljusföroreningarna har tilltagit allt eftersom. I Nordamerika och Europa lever i dag 99 procent under en ljuspåverkad himmel. Men det är inte bara stjärnhimlen som störs.
Nattaktiva djur far vilse
Havssköldpaddor är ett välkänt exempel på hur viktigt ljus och mörker är inom djurvärlden. De nykläckta sköldpaddorna söker sig mot gryningsljuset vid horisonten. När gryningen övertrumfas av artificiellt ljus från städer och byar i närheten går sköldpaddorna åt fel håll, och dör.
Under århundraden har de nattaktiva fladdermössen sökt sig till kyrkvindar och kyrktorn. På 1980-talet fanns fladdermuskolonier i två tredjedelar av de undersökta kyrkorna i Västergötland. 30 år senare följde Johan Eklöf och Jens Rydell upp studien. Forskarna klättrade i torn, kröp omkring på vindar och lyssnade på kyrkogårdar. När de var klara hade de bara hittat fladdermöss i en tredjedel av kyrkorna. Förklaringen var entydig. Under den tid som gått mellan undersökningarna hade vissa kyrkor försetts med fasadbelysning, andra inte. Där mörkret bestod bodde fladdermössen kvar.
– Det var en aha-upplevelse. Det är självklart att ljuset jagar bort dem, men jag hade inte tänkt på det tidigare, säger Johan Eklöf, biolog och aktuell med boken ”Mörkermanifestet”.
För vissa fladdermusarter är belysning ett större problem än för andra. De som är långsamflygande och fångar byten nära växtlighet är mest ljuskänsliga.
– De snabbflygande som jagar i fria luften är inte lika känsliga. De vågar plocka insekter under gatlyktor, även om de aldrig skulle välja att bo där, säger Johan Eklöf.
Påverkas negativt av artificiellt ljus
Ungefär 40 procent av världens alla insektsarter beräknas vara hotade av utrotning. Insekter påverkas också mycket tydligt av ljusföroreningar. Den nyzeeländska wetan undviker exempelvis i nio fall av tio att leta mat i en artificiell upplyst miljö.
– En fågel kan kanske i viss mån påverkas negativt av uteblivet mörker men samtidigt dra nytta av ljuset så till vida att de hinner leta mat under en längre stund. För insekter är det annorlunda. Vid en viss ljusnivå rör de sig och vid en annan gör de det inte. Rör de sig inte ute, hittar de inte en partner.
För vissa insekter är hormonsystemen programmerade för att gå i gång vid vissa ljusnivåer. När skiftet mellan ljus och mörker uteblir kommer de aldrig in i parningsläge, säger Johan Eklöf.
Ljusföroreningar – orsak och verkan
Ljusföroreningar är artificiellt ljus från belysning som sprids där det inte behövs och som kan få negativa konsekvenser för människor, djur, miljö och klimat. En annan aspekt är energieffektivitet, eftersom ljusföroreningar per definition är ett slöseri av energi.
Olika djurarter är olika känsliga för ljusföroreningar. Tydligast störs överlag de som är nattaktiva, däribland många insekter.
Ljusföroreningar är ett ämne som omfattar många discipliner, från astronomi till ekologi, ljusdesign, hälsa och trafiksäkerhet.
Globalt sett beräknas ljusföroreningar öka med 4 till 6 procent per år. Offentliga, kommersiella och privata utomhusmiljöer är i allt högre grad belysta under dygnets alla mörka timmar. Anledningen är en tre bokstäver lång förkortning: LED. Lampor av typen Light Emitting Diode består av små högintensiva lysdioder i stället för glödtrådar. De är energieffektiva, hållbara och därmed billiga i drift.
Påverkar våra biologiska system
2014 gick Nobelpriset i fysik till forskarna bakom dioden för blått LED-ljus det den mänskliga blicken uppfattar som naturligt ljus. Det blå ljuset är samtidigt det vi bör vara mest varsamma med, eftersom det genom sin likhet med dagsljus påverkar de biologiska systemen mer än exempelvis gult och rött ljus. Det säger Annika Jägerbrand, universitetslektor i miljövetenskap vid Högskolan i Halmstad som forskar inom belysningsområdet och på ljusföroreningar.
Vanliga, och onödiga, sätt att använda ljus är att lysa uppåt på fasader, att överbelysa med reklamskyltar och att belysa gröna områden och träd.
– Det är lätt att glömma bort att träden och gröna områden är viktiga habitat för många olika organismer. Om de djur som bor i träd blir exponerade för ljus måste de hitta nya träd att bo i. På så vis kommer belysningen att leda till en allt mindre yta för många arter att leva på. Därför bör man tänka på hur man använder belysningen både hemma och i samhället. Nära vatten och i vatten där det finns fisk och andra skyddade arter som är mycket ljuskänsliga bör man undvika att belysa, säger Annika Jägerbrand.
Även träden påverkas. Rönnar och lönnar belägna bredvid gatlyktor kan vara lövtäckta tre veckor längre än de artfränder som får växa i naturligt ljus, har botaniker konstaterat.
Olika slags ljus
Vilket slags ljus som används spelar roll. Kall-vitt ljus med mycket våglängder i blått, som i modern LED-belysning, upplevs som det mest naturliga. Därmed ställer det också till mest problem.
För människor är det välkänt att de blå våglängderna i ljuset försvårar insomningen och bidrar till att rubba dygnsrytmen. Till viss del handlar det om sådant vi kan styra själva, som att släcka lampor och skärmar i tid. Men också de omgivande ljusföroreningarna spelar in. Exakt vad som har störst betydelse kan vara svårt att särskilja, säger Annika Jägerbrand, eftersom det beror på exponeringen och hur känslig man är som person.
Så skadas vi av ljusföroreningar
För lite ljus, vilket är vanligt i Sverige under vintermånaderna, kan leda till årstidsbunden depression för en del människor. Men även för mycket ljus, och fel sorts ljus vid fel tillfällen, har visat sig vara förknippat med hälsorisker.
Det vita ljuset från LED-belysning liknar dagsljus och gör oss mer alerta än det gula ljuset från äldre lysrör eller glödlampor. Vi möter det både i form av skärmar och belysning. Sömnbrist, rubbad dygnsrytm, övervikt, vissa cancerformer, diabetes och psykiatriska diagnoser har kopplats till en rubbning av kroppens interna tidsuppfattning. Elektriskt ljus spelar in, men hur stor del av påverkan som kommer från inomhusbelysning respektive ljusföroreningar utomhus är oklart.
2019 kunde forskare vid University of Florida för första gången visa att smittrisken för en infektionssjukdom påverkas av konstgjord belysning. Nilfeber är en virussjukdom som främst infekterar fåglar, men som också kan påverka människor och hästdjur. Nattlig belysning ökade dramatiskt risken för vilda fåglar att smittas av sjukdomen.
Överlag finns många frågetecken kring de mer exakta effekterna av ljusföroreningar och därmed även kring möjligheterna att minska dem. För tillfället deltar Annika Jägerbrand i ett större tvärvetenskapligt projekt som syftar till att kartlägga effekter av ljusföroreningar och hur de kan mätas. Forskargruppen ska bland annat undersöka hur mycket enskilda installationer bidrar till ljusföroreningar.
Nationella restriktioner för nattljus
Men även om de exakta effekterna är svåra att fastställa är det tydligt att överflödig belysning har oönskade konsekvenser. I flera länder, däribland Frankrike, Italien och Tyskland, har man därför infört nationella restriktioner för användningen av ljus på natten. Det saknas i Sverige. Däremot slår vissa kommuner fast i sina detaljplaner att naturligt mörka miljöer ska värnas.
Biologen Johan Eklöf berättar att han börjat få frågor från kommuner som undrar hur de ska tänka kring ljushantering och ekologi, exempelvis när ett nytt elljusspår ska anläggas.
– Det är något nytt, fram till nyligen har man inte tänkt på det. Rörelsedetektorer är den enklaste lösningen i dagsläget. Har vi lampor som bara går i gång när någon är där, så blir det bara ljust en stund. Ju senare det blir och ju mörkare det ska vara – desto färre är det ju också som rör sig.
Mörker som turistattraktion
Världen över har nattmörker blivit så sällsynt att det kommit att utgöra en attraktion. Organisationen International Dark Sky Association utnämner så kallade ”dark sky communities”, samhällen där man aktivt arbetar med att värna mörkret. De flesta ligger i USA, men även danska Møns klint och Nyord har kvalificerat sig.
Johan Eklöf tycker att det är ett lovvärt initiativ. ”Mörkermanifestet – om artificiellt ljus och hotet mot en uråldrig rytm” handlar om ljusföroreningar de problem de medför, men också om vad vi kan upptäcka om vi låter mörkret omfamna oss.
– Det är mer intressant att lyfta mörkret än att dissa ljuset. Det är rätt skönt när det är mörkt ibland. Allt har sin plats.
Text: Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
Fotnot:
Annika Jägerbrand forskar för tillfället i det tvärvetenskapliga projektet ”Energieffektiv utomhusbelysning för minskade ljusföroreningar”, som pågår 2020–2022 i samarbete mellan Högskolan i Halmstad, RISE och Pennstate University i USA.
Sporrade av politiskt tryck jobbar förpackningsbranschen hårt med att ta fram alternativ till snabbmatslådor och muggar i plast. Samtidigt försöker forskare världen över, hitta sätt att återvinna och återbruka, oavsett material. I Sverige pågår flera försök med pant på förpackningar. Med ekonomisk morot och förbättrad information kan återvinning och återbruk öka, resonerar forskare.
– Vi har intervjuat människor om vad som skulle få dem att källsortera förpackningar som man tar med sig – som en kaffemugg eller snabbmatsförpackning. Det är de villiga att göra om det finns en återvinningsstation inom rimligt avstånd. Tydlig information om hur man ska sortera är viktig. Och så gärna en pant, säger Kristina Wickholm, projektledare på forskningsinstitutet Rise.
Viktig med tydlig information
Mycket förpackningar i papper och glas lämnas in för återvinning, men det är sämre med dem i plast. Bara cirka en tredjedel av förpackningsplasten återvinns. Det beror bland annat på att många är osäkra på hur de ska källsortera olika typer av plast.
En tredjedel av hushållsavfallet återvinns
Totalt hanterades 4,8 miljoner ton hushållsavfall i Sverige 2019, enligt branschorganisationen Avfall Sverige. Av det gick hälften, 2,4 miljoner ton, till förbränning, och knappt en tredjedel, 1,5 miljoner ton, till materialåtervinning. 97 procent av hushållen uppger att de återvinner papper och tidningar.
Med bland annat attitydundersökningen bland konsumenter som utgångspunkt, valde Rise att satsa på ett projekt med pant på kaffemuggar i Örnsköldsvik. Det fick nyligen finansiering av Vinnova och vid årsskiftet 20/21 startar förberedelserna. Muggar ska utformas med information om panten, en app för administration av panten ska anpassas för projektet och återvinningsstationer sättas upp.
– Vi planerar att informera i många olika kanaler, det är en nyckel till lyckat resultat. På försäljningsställena så klart, men även på själva muggen.
Utöver det ska personal på försäljningsställena utbildas och kriterier för utvärdering av försöket tas fram. Exempelvis ska man med plockanalyser se hur mycket som sorteras rätt. Panten kan vara en morot till att källsortera muggarna, hoppas Kristina Wickholm.
En bonus blir att de åtta återvinningsstationerna kommer att kunna användas även för vanlig källsortering. Därmed kommer muggarna att hamna i det gängse systemet för att gå till materialåtervinning, inte förbränning.
Målet är skyhögt: 90 procent av muggarna ska källsorteras.
– Vi vill att människor ska känna att de kan påverka. De som pantar en mugg ska ha möjlighet att säga vad de tycker, via en länk till kommunens hemsida. De ska även kunna få feedback via appen och se sin miljönytta, säger Kristina Wickholm.
– Vi kommer också att använda oss av gamification, lite som ett spel. Användarna ska inte nödvändigtvis tävla mot andra, men kunna se ”Så här mycket nytta gör vi tillsammans”.
Utrymme att återvinna mer plast
Plastförpackningar står för omkring 40 procent av EU:s totala plastmängd.
I Sverige användes 238 500 ton plastförpackningar på konsumentmarknaden. 26 000 ton var PET-flaskor med pant.
Något mindre än hälften av plasten gick till materialåtervinning. Drygt 126 000 ton gick till energiåtervinning, det vill säga förbränning i värmekraftverk. Därmed finns en stor potential att återvinna fler plastförpackningar, enligt Naturvårdsverket.
Ett liknande projekt drivs av IVL Svenska Miljöinstitutet, som sedan ett år testar ett system för återanvändning av matlådor till restaurang. På så sätt kommer man ett steg högre upp i ”avfallstrappan” än med materialåtervinning.
– Kunden betalar en gång vid registrering för att få rätten att använda en flergångsmugg eller låda. När man lämnar in den på restaurangen eller kaféet igen får man en digital token i en app, ett värdebevis, för nästa användning, berättar Annelise de Jong, projektledare på IVL.
Principen är densamma som i Rises projekt: konsumenten får ett ekonomiskt incitament att lämna tillbaka förpackningen. Annelise de Jong vill därför inte kalla värdebeviset för pant, eftersom det är ett retursystem som håller förpackningen oförstörd i ett kretslopp.
Att ersätta take away-lådor i wellpapp med plast – visserligen återbrukbar – kan tyckas vara en miljömässig reträtt. Men Annelise de Jong håller inte med.
– Plast i sig behöver inte vara dåligt, bara om man slänger den efter en gång. Kan man använda den tusen gånger och sedan återvinna den är det inte dåligt för miljön. Vi tänker oss också att man kan använda metallådor, som förr i tiden här och fortfarande i andra länder.
Maximalt återbruk bäst för miljön
Att återbruka maximalt är det miljömässigt bästa, men det ställer krav på människors disciplin. Om de köper en egen låda kan den lätt bli liggande hemma i ett köksskåp, och då blir det ändå ingen miljönytta. Därför bygger IVL:s testade lösning på att restaurangerna diskar och förvarar lådorna, så att det verkligen blir ett kretslopp med återbruk.
Pilotstudien gjordes i Stockholm, men har utvidgats med restauranger och kaféer i Göteborg, Södertälje och Uppsala. Fram till sommaren hade flera hundra engångslådor och -muggar sparats in, vilket visar att upplägget kan förändra konsumenters beteende. Men ändå blev inte gensvaret det som forskarna hoppats på.
Corona sätter käppar i hjulet
Att försöken inte kunnat genomföras fullt ut beror framför allt på coronapandemin. Studien påbörjades i februari, sedan kom restriktioner redan i mars. Några av de deltagande restaurangerna tvingades stänga tillfälligt, och sedan kom andra vågen.
– Effekten är fortfarande oklar, eftersom den ska utvärderas genom försäljningssiffror under hela projekttiden. Det skulle utvärderas i november, men vi har förlängt det till slutet av året. Vi hoppas kunna fånga upp fler inspel, säger Annelise de Jong.
Vilka mer långsiktiga effekter corona kommer att få på hygienkrav och konsumenters vilja att använda ”begagnade” kärl återstår att se. Men IVL ser fler alternativ, som att kunder får betala för engångsförpackningar.
Återbruk kräver mer hantering
I förstudien ingick även en genomförbarhetsstudie med affärsmodeller för återbruk i olika branscher. Omställningen till mer återbruk kommer, oavsett corona eller ej, att ta tid.
När Rise gjorde sin förstudie tittade forskarna både på återbruk och materialåtervinning. De bedömde att ett system för återbruk skulle bli mycket mer komplicerat, eftersom det inte räcker att samla in och kunna använda befintlig logistik. Återbruk kräver också mer hantering på restauranger och kaféer.
– Någon måste diska dem. Plus att det i coronatider kan ses som ett hygienproblem att återbruka förpackningar. Många kanske inte vill använda en diskad förpackning. Därför valde vi att gå vidare med materialåtervinning i Örnsköldsvik, säger Kristina Wickholm.
Appar för pant och återvinning
Både IVL och Rise använder appar för att hålla koll på graden av återanvändning respektive källsortering. Det ger dem också möjlighet att kommunicera med användarna och återkoppla om miljönyttan.
IVL samarbetar med företaget Loop-it, som startades för två år sedan med målet att minska mängden engångsmuggar som ligger och skräpar. Ett större mål är att komma bort från engångsekonomin. Med pant via en app kan man förändra våra beteenden, är tanken.
Rise gör försöket i Örnsköldsvik med företaget PantaPå, som började 2016 med pant på plastpåsar. Det har sedan dess utvidgats till vilka förpackningar som helst med streckkod. Användaren skannar koden i appen och sorterar förpackningen i vanlig återvinningsstation.
En viktig poäng med båda apparna är att de ska kunna användas för olika typer av produkter. Pant på allt är också något som forskare ser som ett av flera styrmedel för att generellt öka andelen artiklar som går till återbruk eller materialåtervinning i stället för förbränning.
Cirkulär ekonomi på modet
Återbruk som nästa steg efter återvinning har slagit rot inom politiken, där cirkulär ekonomi blivit ett modebegrepp. Tanken är att förpackningar – och produkterna i dem – ska ingå i kretslopp i stället för att slängas och brännas. Det ska tillverkare ta hänsyn till redan när produkterna tas fram.
Politiska återvinningsmål
I juli 2021 träder EU:s plastdirektiv i kraft, med förbud mot engångsartiklar i plast som bestick, tallrikar, muggar, sugrör och take away-förpackningar där det redan finns bättre alternativ. Sedan trappas det upp med utfasning av plastartiklar, där det saknas enkla alternativ i dag. 2026 ska en mätbar förändring ha skett, enligt EU-direktivet.
Mot bakgrund av det lovar den svenska dagligvaruhandeln att all plast i förpackningar ska kunna återvinnas om två år. 2030 ska all plast i förpackningar vara fossilfri eller återvunnen.
Källa: Naturvårdsverket
Detta ställer tuffa krav på hela kedjan från tillverkning, via transporter till lagerhållning, försäljning, insamling för återbruk och returhantering. För att nå dit införs plastförbud i EU och förslag på plastskatt i Sverige – en chockterapi för att tvinga fram alternativ.
Men att ensidigt stämpla plast som ond är inte den enda eller bästa lösningen, framhåller forskare.
– Förpackningen spelar en viktig roll i att skydda maten. Och maten kan ha mångdubbelt större miljöpåverkan. Vi köper inte produkten ”förpackning”, utan tjänsten ”skydda maten” så att den håller sig fräsch och inte gör oss sjuka, säger Helén Williams, lektor i miljö- och energisystem vid Karlstads universitet som forskar om ”smarta förpackningar” som minskar matsvinnet.
– Vi ser plasten i havet, men glömmer förpackningens roll. Köper vi bubblat vatten ligger hela miljöpåverkan i förpackningen och inget i produkten. Men köper vi kött och ost ligger det mest påverkan i jordbruket med energiförbrukning, gödning och vattenåtgång. Det glöms bort i alldeles för stor utsträckning.
PET-plast är enkel att återvinna tekniskt, men att den är så populär gör att det byggs ett plastberg på grund av överanvändning. För tre år sedan stoppade Kina import av plastavfall, vilket betyder att västvärlden inte längre kan exportera avfallsproblemet. Det är ett av skälen till EU:s fokus på cirkulär ekonomi och kretslopp.
Olika lösningar i olika lägen
I områden med gles befolkning och stora avstånd, som i norra Sverige, kan det till och med vara miljömässigt bättre att bränna plast till fjärrvärme än att återbruka eller materialåtervinna, anser Helén Williams.
– Jag tror inte att vi löser allt med återanvändning, utan måste räkna på vad som blir bäst miljömässigt. Politiker driver det hårt för att det är lätt att kommunicera och man vet att man har konsumenterna med sig. Men de saknar helhetsperspektivet.
Att ersätta matlådor i plast med papplådor är en bra idé på restaurang. Men om matlådor inom exempelvis äldreomsorgen lagras i flera dagar finns risk för att maten inte håller sig fräsch lika länge. Om mer mat slängs blir det en dålig lösning för miljön. Men lådorna i äldreomsorgen har undantagits från förslaget till skatt på engångsartiklar.
I sin forskning har Helén Williams undersökt vilka lösningar som fungerar bäst för olika livsmedel, i stället för att fokusera på att all plast ska bort. Ett exempel är att mat ofta blir dålig för att producenter gör för stora förpackningar, vilket leder till onödigt svinn.
– Det finns för lite studier på detta. Du måste välja rätt systemgränser och hitta lösningar som verkligen ger en lägre miljöpåverkan. Har du matlådor som ska gå i retur kanske du behöver ha en ganska hög pant, för att de ska lämnas tillbaka. Men en tillfällig gäst i en stad behöver kanske en engångslösning, för att den inte kan komma tillbaka, säger hon.
– Man måste vara öppen för hur efterfrågan och kundernas tillvaro ser ut. Det kan bli olika svar på vad som är miljömässigt bäst. Ska vi gå mot en hållbar utveckling får vi inte bestämma det på förhand, innan vi har undersökt beteenden och räknat på olika lösningar.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Handlingsplan för cirkulär ekonomi
Grunden för regeringens Handlingsplan för en cirkulär ekonomi, som lades fram i somras, är de 17 globala målen för hållbar utveckling i FN:s Agenda 2030. Den bygger också på EU-kommissionens handlingsplan från mars 2020.
Målet är ”en klimatneutral och resurseffektiv” ekonomi, genom bland annat lagstiftning om hållbara produkter, med bland annat lagar som begränsar användning av plast och kemikalier.
Produkter i ”den tekniska materialcykeln” kan hanteras genom uthyrning, leasing och retursystem för återanvändning för att förlänga en produkts livslängd.
Innovation och nya affärsmodeller ska främjas. Biobaserade produkter bör ersätta fossilbaserade.
Konkreta mål för utsläpp från vår konsumtion ska tas fram av Miljömålsberedningen.
Både IVL Svenska miljöinstitutet och Rise pekas ut som viktiga aktörer inom forskning på området.
Minkar och människor, grisar och gräsänder. När virus hoppar mellan arter blandas de och riskerar att mutera. Under hösten har smittade danska minkar skapat rubriker världen över, samtidigt kan coronavirus hos grisar i Kina utgöra ett ännu större hot.
Indien drabbades, liksom många andra länder, när svininfluensan drog fram över världen för drygt tio år sedan. Under de två utbrotten 2009 och 2010 smittades nästan 50 000 indier, varav 2 744 dog.
I augusti 2010 förklarade WHO att viruset, H1N1, hade gått in i en post-pandemisk fas och beräknades återkomma som en av flera säsongsinfluensor. Så blev också fallet. Men 2015 tycktes någonting ha hänt. Antalet fall ökade med 39 000 och 2 500 fler indier dog i det årets utbrott av svininfluensan.
Hade viruset muterat?
En studie publicerad i tidskriften PLoS One i december 2016 visade på flera mutationer. Mutationerna ansågs inte ha påverkat effekterna av de läkemedel som används. Däremot antogs de ha bidragit till en ökad virulens, alltså förmåga att framkalla sjukdom hos den som smittas.
Därav det ökade antalet smittade och döda.
De mutationer som observerades i Indien hade skett när H1N1 fick kontakt med andra influensavirus i kombination med en naturlig anpassning.
I somras kom rapporter om en ny, mer oroväckande mutation av H1N1. Den här gången hade mutationen skett i grisar i Kina, grisar som sedan har smittat de som arbetar på grisfarmerna.
Den nya mutationen, kallad G4, är en blandning av H1N1 och två andra virusstammar. Den ena härstammar från europeiska och asiatiska fåglar och den andra är en amerikansk variant av H1N1 med gener från fågel- , human- och svininfluensavirus. Att G4 har en kärna från fågelinfluensavirus är oroväckande, eftersom människan saknar immunitet mot det.
Uppmanade till bevakning av virus
Mutationen fick de tre organisationerna WHO, OIE (World Organisation for Animal Health) och FAO (FN:s jordbruksorgan) att i september publicera ett gemensamt uttalande där de uppmanade världens länder att bevaka och utvärdera vad som händer med detta och andra virus. Bland annat för att kunna ta fram ett vaccin.
Matti Sällberg, professor och biomedicinsk analytiker vid Karolinska institutet, har 25 års erfarenhet av vaccinforskning.
– Det produceras nya influensavaccin löpande och det finns produktionsanläggningar för miljontals doser, säger Matti Sällberg. Det var därför det gick så fort att ta fram vaccin mot det förra svininfluensaviruset.
Men när tillräckligt många olika virus blandas kan förändringen bli så stor att de vaccin som finns inte hjälper.
– Då får man fundera på att producera ett vaccin baserat på den nya mutationen, säger Matti Sällberg.
Vaccin tas fram med hönsägg
Influensavacciner har sedan 1940-talet tagits fram genom att viruspartiklar odlats i befruktade hönsägg. Nu för tiden spjälkas viruspartiklarna vilket ger färre biverkningar. Viruspartiklarna inaktiveras, eller avdödas, för att den som vaccineras inte ska kunna få influensa av vaccinet. WHO ser varje halvår över sina rekommendationer för vilka influensastammar som ska ingår i de vacciner som tas fram.
Källa: Folkhälsomyndigheten: Principer för influensavaccination och typer av vaccin
– Det skulle kunna bli problem att framställa vaccinet om det inte växer i ägg eller inte går att odla, men det verkar som att ägg i flertalet fall är mottagliga. Alternativt kan man börja framställa med en annan metod som bygger på att man plockar ut virusets gener och använder dem, säger Matti Sällberg.
Björn Olsen är professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet och författare till boken Pandemi: myterna, fakta, hoten.
– Kombinationen av grisar och fåglar som ankor och höns är olycklig. Det blir som en smältdegel för virus.
Skräckscenario att immunsystemet inte känner igen viruset
Skräckscenariot är att ett virus ska genomgå så stora förändringar att människans immunsystem inte kan känna igen det. Störst risk finns bland influensavirus, som Björn Olsen beskriver som ett ”galet” virus som gärna plockar upp andra gener och som kan sprida sig blixtsnabbt.
– Fåglar som gräsänder cirkulerar de här virusen mellan sig. De kan plocka upp virus från dammar vid grisfarmar och de förflyttar sig väldigt långt, säger Björn Olsen.
En färsk studie publicerad i tidskriften Geohealth pekar ut extremt kallt och blött väder som en av orsakerna till att spanska sjukan blev så dödlig i Europa. Men inte bara vädret i sig utan vad som blev följden av det: att gräsänderna stannade i Europa istället för att migrera till Ryssland. Med änderna kom viruset.
Som ett chassi med nytt innehåll
Björn Olsen liknar det virus som härjade under spanska sjukan vid ett chassi som 1957 (Asiaten) och 1968 (Honkong-influensan) fick ett nytt innehåll.
– Då fick viruset in nya gener och plötsligt kände vårt immunförsvar inte igen det.
I Kina finns 500 miljoner grisar, och det är just i stora djurbesättningar som ett virus kan spridas och förändras, och sedan smitta de människor som arbetar med djuren.
– Grisar är experter på att plocka upp de här virusen, men det hade blivit än värre om de hade haft minkar på de här farmerna, säger Björn Olsen.
Virus muterar snabbt i mårddjur
Minkar och andra mårddjur används ofta för experiment med luftvägsvirus. Orsaken är att virus muterar väldigt snabbt i den här typen av djur.
– De här djurarterna är extremt snabba med att plocka upp virus från människan och är fantastiska virusfabriker som kan gymnastisera upp viruset och skicka tillbaka det till människan i ny variant. Därför är man väldigt noga med säkerheten när man gör djurförsök, säger Björn Olsen.
Säkerheten är inte lika hög när minkarna föds upp, och under den nuvarande pandemin med coronavirus har minkar i flera länder smittats av människor. Det började i Nederländerna i våras när forskare slog larm om att sars-cov-2 hade smittat minkar som i sin tur hade återsmittat flera personer med en ny, muterad variant. Regeringen beslutade att all uppfödning av minkar skulle bort.
Därefter var det Danmarks tur. I början av november fick hela världen veta att sars-cov-2 hade drabbat hundratals minkfarmar på Nordjylland och att en muterad variant hade smittat 200 personer.
Den danska regeringen reagerade snabbt och införde hårda restriktioner i de sju drabbade kommunerna och beslutade att samtliga landets omkring 17 miljoner minkar ska avlivas. Beslutet saknade dock laglig grund och orsakade en politisk skandal där livsmedelsministern tvingades avgå. Regeringen arbetar nu för en lagändring som ska göra massavlivningen laglig.
Corona och influensa
Coronavirus delas in i minst tre olika grupper, alfa, beta och gamma. Viruspartikeln har ett runt hölje med kronliknande utskott som kan fästa vid cellerna. Det finns sju coronavirus som kan orsaka sjukdom hos människor, alla är antingen alfa eller beta. Hittills har tre olika varianter, sars, mers och sars-cov-2, orsakat svårare epidemier med höga dödstal.
Influensavirus finns i fyra olika typer, A, B, C och D. Det är A och B som orsakar det vi vanligen kallar för influensa. På virusets yta finns två molekyler som avgör om immunförsvaret kan känna igen och bekämpa viruset: hemagglutinin (H) och neuraminidas (N). Både H och N har olika undertyper som avgör hur viruset benämns, som H1N1 och H2N3. Svininfluensan kallas Influensa A(H1N1)pdm09. Det är sammansättningen av H och N som avgör smittsamheten.
Källa: Folkhälsomyndigheten: Sjukdomsinformation om influensa
Svenska minkar smittade
Också svenska minkar har smittats av sars-cov-2. I Sverige finns cirka 600 000 minkar, fördelade på ett 40-tal farmer, varav hälften ligger i Sölvesborgs kommun. När smitta hade konstaterats på tio farmer skrev Björn Olsen och Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, en debattartikel där de argumenterade för att också de svenska minkarna skulle avlivas och minknäringen upphöra.
– Utgångspunkten för vår debattartikel var att vi måste ta det här på allvar, säger Magnus Gisslén.
Frågan om massavlivning togs upp under en frågestund i riksdagen där statsminister Stefan Löfvén sa att han inte är beredd att lägga ner hela näringen. Istället hoppas regeringen att det ska räcka med den planerade avlivning av 80 procent av minkarna som sker i samband med pälstagningen i november. De som inte avlivas är avelsdjur.
– Då blir det färre djur och en lägre risk, säger Magnus Gisslén. Samtidigt är tanken att man ska föda upp nya kullar nästa år och det tycker jag är oförståndigt.
Coronavirus hos grisar
Coronavirus har infekterat också grisar i Kina. Det rör sig dock inte om sars-cov-2 utan sads-cov, ett så kallat alfacoronavirus med ursprung i fladdermöss som ger grisarna akut diarré och kräkningar. Viruset upptäcktes 2016 och har ännu inte hittats hos människor. Men i en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS i oktober visar forskarna att viruset kan föröka sig i mänskliga celler.
– Samtidigt som många forskare fokuserar på det omedelbara hotet från betacoronavirus som sars och mers kan alfacoronavirus visa sig vara ett lika stort om inte större hot mot människors hälsa, säger en av forskarna till ScienceDaily.
Nätmobbning dök upp som begrepp i forskningen i samband med att vi började tillbringa allt mer tid på internet. En vedertagen definition är att det är mobbning som sker via mobilen eller datorn. Det kan vara förödmjukande bilder som delas, filmer tagna i smyg, ryktesspridning eller hot. Men det kan också vara uteslutning; en person som stängs ute från till exempel en chattgrupp.
Men att mekanismerna bakom mobbning på nätet skulle vara annorlunda än den som sker ansikte mot ansikte, det ifrågasätter Linda Beckman, docent i folkhälsovetenskap vid Karlstad universitet, som forskar om barns och ungdomars psykiska hälsa.
– När man började titta på det här så tänkte man sig att det fanns en skillnad. Grunden var att nätmobbning ansågs vara värre än traditionell mobbning och betraktades därför som ett enskilt fenomen.
Fokus på skillnader kan förblinda
– Själv tycker jag att uppdelningen är onödig. Att man fokuserar på det ena eller andra kan till och med innebära en risk. Man ser för mycket till skillnader när vi istället måste komma åt roten till att barn överhuvudtaget mobbas, säger Linda Beckman.
Linda Beckman anser istället att mobbning äger rum på alla de platser där barn befinner sig, även om en del platser inte är fysiska. Den som mobbas i skolan kommer med stor sannolikhet också att mobbas på nätet. Det är heller inte platsen som avgör hur den som mobbas upplever situationen.
– Det har gjorts mycket forskning om hur nätmobbning upplevs jämfört med traditionell mobbning och det verkar inte vara någon skillnad i hur den som är utsatt mår. Det kan vara lika hemskt att bli socialt exkluderad i skolan som att det cirkulerar bilder nätet.
Internetforskaren Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, som bland annat skrivit boken Nätmobbning, näthat och nätkärlek, kom i kontakt med nätmobbning för ett tiotal år sedan. Attityden till nätmobbningen har förändrats sedan dess men vissa föreställningar lever kvar, säger hon.
Mobbade barn upplever kränkningarna olika
En av dem är just att det skulle vara värre att mobbas på nätet än fysiskt. Populärt anses det ju ibland enklare att hantera att någon klipper till en, jämfört med om någon pratar bakom ryggen, säger hon. Men vad som är smärtsamt kan bara den som är utsatt avgöra, menar hon.
– Jag har själv intervjuat barn om deras upplevelser av mobbning och min slutsats är att hur de upplever kränkningarna varierar väldigt mycket. Det finns de som bara rycker på axlarna och säger : ”ja, det vet ju alla hur lätt det är att skriva sånt där.”
Den andra extremen är att tro att man aldrig kommer att bli fri från vad som skrivits på nätet, även om allt raderats.
Barn som nätmobbas försvarar sig oftare
Samtidigt finns det studier som visar att den som mobbas på nätet oftare försvarar sig än vid traditionell mobbning, säger Elza Dunkels.
– De sa ifrån, gav svar på tal och larmade vuxna. Att be om hjälp är extremt ovanlig vid traditionell mobbning. Ofta känner offret så stor skam att den undviker att berätta vad som hänt.
Elza Dunkels kallar uppdelningen mellan traditionell mobbning och nätmobbning en seglivad myt. Men det är inte den enda föreställning om nätmobbning som behöver omvärderas, menar hon. En annan är att det skulle vara specifikt för nätmobbningen att den följer offret in i hemmet. Men den som utsatts för traditionell mobbning kan säkert uppleva samma brist på trygga zoner, menar Elza Dunkels.
– Det allvarligaste är att det är en föreställning som riskerar att förminska mobbningen generellt.
Vid nätmobbning finns bevisen kvar
En annan myt som Elza Dunkels vill slå hål på är berättelsen om det eviga avtrycket, som hon kallar det – det vill säga att det som finns sparat på nätet skulle ligga oss till last i evighet.
– Nätet har förändrat vårt sätt att tänka. Det som läggs ut på nätet försvinner ofta inte men frågan är hur vi förhåller oss till det. Det som för några år sedan framstod som ett stort hot, till exempel att en arbetsgivare googlar en potentiell anställd, har idag blivit självklart. Att vi finns med i både positiva och negativa sammanhang gäller i stort sett de flesta. Det har blivit naturligt.
Och att det mesta finns lagrat kan i mobbningssammanhang vara en fördel. Nu går det ofta att ta reda på vad som faktiskt hänt, menar Elza Dunkels. I traditionell mobbning gäller istället motsatsen, där står mot ord.
För att komma tillrätta med nätmobbning är receptet detsamma som för att motverka traditionell mobbning.
Mer personal mindre mobbning
– Det finns ingen quick fix utan det handlar om värdegrundsarbete. Man ska prata om mobbning och visa att man tar det på stort allvar. Samma interventioner som gäller vid traditionell mobbning gäller vid nätmobbning, säger Linda Beckman.
Hon pekar på att mer personal i skolan gör att mobbning minskar. En åtgärd för att komma åt nätmobbning kan därför vara att återinföra skolvärdarna.
– De såg små bråk och kunde fånga upp konflikter på rasterna och ingripa direkt, sådant har effekt, säger hon.
Ta tillvara barnens erfarenheter av mobbning
Elza Dunkels framhåller att det finns mycket kunskap hos barnen. Diskutera med dem om hur problemen ska lösas, uppmanar hon.
– Men fokus ska vara på att diskutera, understryker hon. Att ställa öppna frågor, att vara nyfiken och ta barnens åsikter på allvar.
Hur vanligt är nätmobbning?
Det är svårt att få fram exakta siffror på hur vanligt nätmobbning är. Olika studier ställer frågorna på olika sätt och definitionen av nätmobbning skiljer sig också åt mellan undersökningarna. Men gemensamt för alla undersökningar är att för att något ska kallas nätmobbning ska kränkningen vara upprepad och inte bestå av en enstaka kommentar.
Enligt internetforskaren Elza Dunkels visar de flesta undersökningar att mellan en och tio procent av ungdomar under 15 år har utsatts för nätmobbning.
Samtidigt finns tecken på att mobbning generellt har ökat. Linda Beckman, som forskar om barn och ungas psykiska hälsa, hänvisar till Folkhälsomyndighetens återkommande undersökning Skolbarns hälsovanor från 2017 – 2018, som bygger på svar från 4 500 barn 11, 13 och 15 år gamla.
– Under lång tid har mobbningen legat stabilt på cirka fyra procent men i den senaste rapporten har siffran ökat till tio procent. Även om det kan finnas faktorer som gör siffrorna osäkra är det en stor ökning. Det är en oroande indikation och något att ta på allvar, säger Linda Beckman.
Vuxna måste ändra sitt beteende på nätet
Men lika viktigt som att arbeta med barnens värderingar är att vuxna ändrar sitt beteende på nätet, säger Linda Beckman.
– Vi ser i många undersökningar att hatet på nätet blir värre. Ska vi komma åt nätmobbning måste först och främst vuxna skärpa sig. Vuxna kan aldrig vara bra förebilder för barn och unga när de samtidigt skriver elaka saker på nätet. Vuxna kan bete sig fruktansvärt och så länge det sker kan man inte förvänta sig att unga ska sköta sig.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Kan man bygga maskiner som är mindre än transistorerna på ett datorchip? Naturen kan. Vår kropp drivs av miljontals molekylära maskiner. Och kan naturen så bör vi i princip också kunna det.
Precis som delarna i en mekanisk maskin, kan små molekyler i en nanomaskin röra sig i förhållande till varandra: agera hjul och spärrhakar eller flytta runt andra molekyler. Både i Sverige och internationellt utvecklas nu sådana maskiner.
Prisade maskiner
De första försöken att bygga extremt små maskiner gjordes redan på 1980-talet och med 2016 års nobelpris i kemi belönades tre pionjärer för design och syntes av molekylära maskiner. Det var alltså molekyler som innehöll delar som kunde röra sig i förhållande till varandra när man tillförde energi. Nobelkommittén framkastade tanken att kemin nu tagit de första stegen in i en ny värld.
Vad ska vi ha nanomaskinen till?
När flygmaskinen uppfanns undrade folk vad man skulle ha den till. Nanomaskinen är i samma läge nu. Förhoppningen är att de kan användas på cellnivå för medicinska syften. Till exempel för att leta efter cancerceller och leverera läkemedel till exakt rätt plats. En styrbar mikroskopisk motor skulle kunna fungera som en mekanisk borr för att göra rent i åderförkalkade kärl.
Källa: KVA, Forskning och Framsteg
Utvecklingsmässigt befinner sig den molekylära motorn ungefär på samma stadium som den elektriska motorn gjorde på 1830-talet. Då visade uppfinnare med stolthet upp diverse snurrande vevar och hjul i sina verkstäder – utan att ha en aning om att de skulle leda fram till tvättmaskiner, fläktar och matberedare.
Byggs av atomer, dna eller proteiner
Nobelpristagarnas konstruktioner är inte byggda av proteiner utan av ännu mindre molekyler som sammanfogats atom för atom.
Det finns även två andra vägar mot molekylmaskiner. Den ena använder dna som byggmaterial. Den andra försöker efterlikna de naturligt förekommande molekylärmaskinerna som består av proteiner, men det är ett arbete som försvåras av att det fortfarande är så mycket vi inte vet om förhållandet mellan proteinmolekylernas struktur och deras funktioner.
Man vet desto mer om hur dna beter sig. Konsten att bygga komplicerade strukturer av dna brukar kallas dna-origami efter den japanska tekniken att vika fram detaljerade figurer av ett enda pappersark. Arket består i det här sammanhanget av en enkel dna-sträng, som är lätt att framställa. Den kan böjas upprepade gånger genom att man fäster mindre bitar dna vid den.
Maskiner med dna-origami
Sveriges främsta expert på dna-origami är Björn Högberg, professor i biofysik på Karolinska institutet:
– Vi har utvecklat algoritmer som hjälper oss att räkna ut hur de bitar vi behöver för en viss struktur ska se ut. För komplicerade strukturer kan det röra sig om tvåhundra bitar. Själva experimentet är mycket enkelt. Allt tillsätts i en lösning och självorganiserar sig sedan spontant, säger han.
Film: Björn Högberg berättar om DNA origami (1 min, 33 sek)
Björn Högberg har inget emot att man beskriver dna-origamierna som komponenter i framtida maskiner. I hans egen forskargrupp används tekniken främst i grundforskningen. Genom att fästa olika proteiner på origamierna har man till exempel mätt upp inom vilka avstånd vissa cellreceptorer effektivt kan påverka varandra, och hur ett så kallat antigen ska se ut för att antikroppar ska kunna fästa på dem.
– Vi har en mycket större frihet än nobelpristagarna, som behövde syntetisera varje molekyl. Vi sitter vid datorn och designar de former vi vill ha. Å andra sidan är ju dna-strukturerna mycket större och kan till exempel inte tränga in i en cell. De fungerar bäst i en skala på 5-100 nanometer, och när man vill undersöka större sammanhang.
Kopplar om vid kontakt
I två projekt arbetar forskargruppen också med att bygga maskiner. Molekyler som binder till vissa receptorer i cellen, kan inte göra det när de förekommer fritt i en lösning. Det tycks krävas en viss kraft för att det ska ske. Med dna-origami ska forskarna bygga en maskin som vid kontakt med cellreceptorn greppar och drar i den. Detta sker genom att en del av dna-strukturen har en kontakt, eller omkopplare – en tillbakatvingad spänd del som kan utlösas och då dra i cellreceptorn.
Inzoomning på nanovärlden
En mikrometer = en tusendels millimeter
En nanometer = en miljondels millimeter
Ett hårstrå – cirka 100 mikrometer
En amöba – cirka 100 mikrometer
En bakterie – cirka 1 mikrometer
En ribosom (cellens proteinfabrik) – 20 nanometer
En typisk proteinmolekyl – 3-10 nanometer
En vattenmolekyl – cirka en nanometer
En kolatom – cirka 0,14 nanometer
Eftersom det synliga ljusets våglängd ligger på 400-700 nanometer, går det inte att se mindre strukturer än så i vanliga ljusmikroskop.
Forskargruppen planerar också att bygga en sorts ”tunna” av dna, innehållande terapeutiska celler, som kan öppnas vid kontakt med cancerceller och då släppa ut innehållet.
Nanofabrik för dna-armar
I dag är de mest avancerade molekylära maskinerna byggda just med dna-origami. Ett exempel är en hel nanofabrik konstruerad av den brittiske kemiprofessorn David Leigh vid University of Manchester. På en molekylär platta har han lagt ut fyra katalytiskt reaktiva zoner. En dna-arm kan greppa en molekyl och föra den till en eller flera reaktiva positioner där molekylen i fråga förändras. Det är en maskin som gör mer än summan av dess delar, och kan programmeras när det gäller i vilken ordning armen kommer till dess zoner.
Maskiner av proteiner
I naturen fungerar dna som ett minne för arvsmassan. Men cellens proteinmolekyler har andra uppgifter. De är aktiva maskiner som drar, tuggar, sliter och förflyttar.
– Vi har stora kunskaper om dna, och det är lätt att arbeta med. Reglerna är ganska enkla; bara fyra bokstäver – motsvarande dess fyra baser. I motsats till proteiner, som kan bygga enzymer och andra komplexa strukturer, har dna i sig ingen kemisk funktionalitet.
Det säger fysikprofessorn Heiner Linke vid NanoLund, Lunds universitet.
– Proteinerna har 21 bokstäver – aminosyrorna – som i sig är komplexa. Utrymmet för design är så mycket större, men det är fortfarande svårt att förutsäga vilken ”bokstavskombination” som leder till vilken struktur och vilka egenskaper hos proteinet.
Ger proteiner ny funktion
Många funderar över möjligheten att bygga en proteinmotor, men Heiner Linke och hans kollegor tror sig vara ensamma i världen om att verkligen ha gjort detta. I samarbete med forskare i Australien, Kanada och Storbritannien har man arbetat med det i tio års tid.
– Det är för svårt att syntetisera helt nya proteinmolekyler med rätt funktion. Därför har vi tagit i naturen existerande proteiner, och gett dem en annan funktion. Vi vet nu att maskinen finns och att den kan röra sig ett par steg i taget. Men vi är ännu inte fullt nöjda med funktionaliteten, säger Heiner Linke.
Det handlar om en proteinkonstruktion som rör sig längs en dna-molekyl. Den har tre ”fötter” som var och en består av en molekyl som binder till ett visst ställe på dna-strängen. En enkel jon (elektriskt laddad atom eller molekyl) släpps ut i lösningen för att ”foten” ska binda in respektive tas ut när den ska släppa. Det finns en specifik jon för varje fot.
En annorlunda värld
Det ligger nära till hands att föreställa sig att maskiner i nanoskala är en förminskad version av de maskiner vi själva har erfarenhet av. Men i nanovärlden kommer inte kugghjul och vevstakar att bete sig som i vår erfarenhetsvärld. Den brittiske fysiken Richard A. L. Jones exemplifierar detta felslut med sf-filmen Fantastic Voyage. En ubåt med några vetenskapsmän krymps så att den kan injiceras i en människokropp. På sin resa i blodomloppet utsätts besättningen för mordiska jättelymfocyter och andra faror.
Men, konstaterar dr Jones, när ubåten krympts till skalan 1:10000 är vatten tjockare än sirap; farkosten skulle fastna och bli manöveroduglig. Den skulle ändå kastas fram och tillbaka eftersom den skulle bombarderas med nanopartiklar. Alla fria molekyler befinner sig i slumpartad och snabb så kallad termisk rörelse. Omgivningen är dessutom full av klibbiga ytor som gör det möjligt för proteiner att binda sig till varandra. Så ubåtens fönster skulle snabbt täckas av en ogenomskinlig hinna. Slutsatsen är att för den som vill behärska nanovärlden krävs ett nytt slags tänkande.
– Man behöver inte tillföra någon energi för att starta maskinen, säger Heiner Linke. Den stegvisa förflyttningen kommer från den termiska rörelsen, från de molekyler som bombarderar konstruktionen från alla håll. Den energi vi tillför – genom att höja koncentrationen av jonerna – är till för att styra rörelsen.
En biodator med muskler
I väntan på mer avancerade proteinmotorer kan man utnyttja dem som redan finns i naturen. En förbluffande tillämpning är en biodator som ska drivas med muskelkraft. Att det här är fullt möjligt har visats i ett EU-projekt, Bio4Comp. Våra muskler – vare sig de finns på skelettet, i hjärtat eller i kärlväggar – består av miljarder proteinmotorer.
När en muskel sätts i arbete hugger muskelproteinet myosin tag i det trådformade proteinet aktin och drar i det. Aktintrådar, burna och transporterade av myosinmolekyler, rör sig i ett kanalsystem – en motsvarighet till elektiska impulser på kiselchip i en vanlig dator.
För själva motorsystemet har Alf Månsson, professor i fysiologi vid Linnéuniversitetet i Kalmar, och expert på muskler, medverkat.
– Nätverket är avpassat efter det problem som ska lösas. Matematiker och datavetare i projektet räknar ut hur nätverket då ska se ut. Min egen roll är att se till att det finns tillräckligt med motorproteiner och att dessa fungerar och mår så bra som möjligt, säger Alf Månsson.
Lovande tillämpningar
Biodatorn med sina rörliga komponenter är en av de mest lovande tillämpningarna hitintills av molekylära maskinerier. Nära tillhands ligger också medicinska tillämpningar. Som att transportera och leverera läkemedel inuti i kroppen, eller att göra diagnostik med oöverträffad känslighet genom molekyler fästa vid rörliga molekylärmaskiner.
Men även konstruktioner utan direkt praktisk betydelse är ett steg på vägen mot en ny industriell revolution. Det var så den legendariske fysikern Richard P. Feynman såg saken när han sa att man inte förstått något förrän man kan bygga det.
Text: Göran Frankel på uppdrag av forskning.se
Nobelpris för världens minsta maskiner
En väldigt liten hiss, konstgjorda muskler och minimala motorer. 2016 års Nobelpris i kemi gick till fransmannen Jean-Pierre Sauvage, amerikanen Sir Fraser Stoddart och holländaren Bernard L. Feringa för deras formgivning och framställning av molekylära maskiner.
Fraser Stoddarts molekylära hiss. Illustration: Johan Jarnestad
Jean-Pierre Sauvage visade hur man kunde sluta två ringformade molekyler kring varandra som öglor i en kedja. Fraser Stoddart trädde ringformade molekyler på en axel. Elektromagnetiska skillnader mellan ring och axel gjorde att ringen förflyttades som en skyttel mellan två lägen på axeln när värme tillfördes. Stoddart byggde också med hjälp av denna princip en molekylär ”hiss” som kunde lyfta 0,7 nanometer från en yta.
Den tredje pristagaren, Ben Feringa, konstruerade den första molekylära motorn. Två platta strukturer sammanbundna med ett par kolatomer bildade ett par rotorblad. När UV-ljus tillfördes satte sig rotorn i rörelse. När Feringa fick nobelpriset kunde hans rotor göra tolv miljoner varv i sekunden. Han byggde också en ”nanobil” bestående ett molekylärt chassi med fyra motorer vars rotationer satte chassit i rörelse.
Om koldioxidutsläppen fortsätter i samma takt som idag, år 2020, har världen redan om 18 år släppt ut den mängd koldioxid som är ”tillåten” för att uppnå Parisavtalet. Det betyder att 660 miljarder ton koldioxid kvarstår av jordens totala koldioxidbudget – om vi ska klara målet att hålla ökningen av jordens medeltemperatur under 2 grader.
Det stora frågetecknet är hur koldioxidutsläppen ska fördelas.
Rättvis fördelning av jordens kvarstående koldioxidbudget
I rika, industrialiserade länder måste utsläppen omedelbart minska med över 10 procent varje år, tills utsläppen av koldioxid är noll. Det menar forskare vid Uppsala universitet som tagit fram en vetenskaplig modell för beräkning av koldioxidbudgetar. Genom att fördela jordens kvarstående koldioxidbudget rättvist, på nationell och lokal nivå, finns en möjlighet att minska den globala uppvärmningen. Det innebär dock stora utmaningar och tiden är knapp.
Den globala koldioxidbudgeten beräknas av FN
Den globala koldioxidbudgeten är den begränsade totala mängd koldioxid, det utsläppsutrymme, som kan släppas ut till atmosfären för att klara ett visst temperaturmål. Den globala koldioxidbudgeten kan brytas ner, fördelas, i tid och rum, och uttryckas som lokala årliga koldioxidbudgetar.
Koldioxid står för ungefär tre fjärdedelar av den globala uppvärmningen som sker på grund av utsläpp av växthusgaser. Sedan 1970 har världens totala utsläpp av koldioxid mer än fördubblats, framför allt från fossila bränslen och transporter. När koldioxid släpps ut stannar en stor mängd kvar i atmosfären många sekler framöver; cirka 10-20 procent kommer fortfarande vara kvar om 10 000 år.
Det globala utsläppsutrymme som finns kvar för att behålla planeten under en viss temperaturökning, den totala koldioxidbudgeten, beräknas av FN:s klimatpanel IPCC.
Tyndall centre for climate change research i Manchester har utvecklat den så kallade koldioxidbudgetmetoden, en vetenskapligt förankrad beräkning som bygger på den globala budgeten för utsläpp av koldioxid. Metoden, som vidareutvecklats vid Uppsala universitet, fördelar den globala koldioxidbudgeten mellan nationer på ett rättvist sätt för att klara Parisavtalet.
När den globala budgeten ska fördelas till lokalnivå, utgår man ifrån en metod som heter suveränitetsprincipen (grandfathering). Det betyder att budgetens storlek motsvarar den aktuella utsläppsnivån så att alla kommuner och regioner får samma förminskningstakt.
Sverige och Storbritannien är de länder som kommit längst med tillämpningen av metoden. Klimatledarskapsnoden vid Uppsala universitet och Tyndall centre for Climate Change Research vid University of Manchester har spelat en viktig roll i arbetet.
2017 startade ett forskningsprojekt för att ta fram koldioxidbudgetar för kommuner, regioner och län, lett av Kevin Anderson, gästprofessor vid institutionen för geovetenskaper på Uppsala universitet, och professor i energi och klimatförändringar vid University of Manchester. Bakgrunden var att Järfälla kommun ville ha hjälp med att ta reda på hur de kunde leva upp till Parisavtalet.
– Vi såg en möjlighet att göra något som aldrig tidigare hade gjorts, säger Isak Stoddard, doktorand i naturresurser och hållbar utveckling vid Uppsala universitet, som arbetar tillsammans med Kevin Anderson inom Klimatledarskapsnoden vid Uppsala universitet.
Lokala koldioxidbudgetar
Idag har ett tiotal regioner och drygt 20 kommuner i Sverige tagit fram en egen koldioxidbudget med hjälp av Klimatledarskapsnoden. Nu går forskningsprojektet vidare kring regionala koldioxidbudgetar och snabb omställning till ett fossilfritt energisystem i Sverige.
Eftersom den kvarvarande koldioxidbudgeten hela tiden minskar när det släpps ut koldioxid är det viktigt med regelbundna uppdateringar. Forskarna vid Uppsala universitet arbetar med att ta fram ett digitalt verktyg som kommuner och regioner ska kunna använda för att själva beräkna sina koldioxidbudgetar och göra uppdateringar.
Så räknas en lokal koldioxidbudget ut
När en koldioxidbudget ska tas fram fastställs först hur mycket koldioxid den specifika aktören, till exempel en kommun, släpper ut idag.
Här används begreppet ”territoriella utsläpp”, där statistik hämtas från Nationella emissionsdatabasen SMHI. Med en geografisk metod fördelas utsläppen över Sverige så att endast faktiska utsläpp inom en kommuns gränser tas med i beräkningen.
Även utsläpp från internationella transporter inkluderas. Då används befolkningsstatistik, statistik för utrikes sjöfart från SCB samt utsläpp från internationella flygresor beräknade vid Chalmers. Det är viktigt att alla aktörers koldioxidbudgetar har så lika underlag som möjligt för att bli jämförbara på nationell nivå.
Skillnad mellan kommuner och land
En stor skillnad i uträkningen mellan en kommun och Sveriges nationella koldioxidbudget är att en kommun är mer ekonomiskt, politiskt och geografiskt bunden – och beroende av Sverige och andra svenska kommuner – än vad ett land som Sverige är till andra rika industrialiserade länder.
Kommuner med tung industri kan ha 100 gånger så stora utsläpp per capita. Därför räknas inte större industrier med i koldioxidbudgeten på kommunal nivå.
När en aktör väl har beräknat sin koldioxidbudget behöver man bestämma hur snabbt nedtrappningen av utsläppen ska ske år för år. Därefter bör en handlingsplan tas fram som säkerställer att budgeten hålls. Rådigheten över utsläppen är ofta spridda över många aktörer i samhället, så samarbete är väsentligt.
Hoppas på ramverk
Isak Stoddard och Kevin Andersson har även beräknat koldioxidbudgetar på nationell nivå för Sverige och Storbritannien. De hoppas kunna ta fram koldioxidbudgetar för flertalet industrialiserade och utsläppsintensiva länder som deltar i nästa klimatmöte i Skottland 2021.
– Det behövs för att belysa hur långt efter den nuvarande lagstiftningen, inom exempelvis EU och så kallade ”föregångsländer”, ligger från den minskning av koldioxidutsläpp som krävs för att Parisavtalet ska kunna uppnås, säger Isak Stoddard.
Parisavtalet ska bekämpa klimatkrisen
2015 slöts ett historiskt avtal i Paris där världens länder kom överens om att gemensamt bekämpa klimatkrisen. Kärnan i Parisavtalet är att minska utsläppen av växthusgaser, samt att stödja de som drabbas av klimatförändringarnas effekter. Avtalet trädde i kraft i november 2016. Länderna förband sig bland annat att:
hålla ökningen av den globala medeltemperaturen väl under 2 grader, men helst under 1,5 grader.
öka anpassningsförmågan för skadliga effekter av klimatförändringarna.
ge stöd från industrialiserade länder till utvecklingsländer.
Uppföljning ska göras vart femte år men ännu har inte beslut tagits om hur målen konkret ska uppnås eller hur minskningen av koldioxidutsläpp ska fördelas mellan länderna.
Nästa klimatmöte ska hållas i Glasgow i Skottland i november 2021 (uppskjutet från november 2020 på grund av covid-19-pandemin). På mötet ska världens länder förhandla om hur Parisavtalet ska genomföras, och hur ambitionerna i klimatpolitiken kan höjas.
Manchester City är den stad som hittills kommit längst med att sätta mål utifrån en koldioxidbudget, och i Sverige pågår alltså arbete i flera kommuner och regioner. Ett internationellt nätverk håller nu på att bildas där forskare i Norge, Storbritannien, Österrike och Sverige deltar. Ett internationellt vedertaget ramverk och samarbete för beräkning och implementering av koldioxidbudgetar är vad Uppsalaforskarna hoppas på.
Världen måste enas om hur minskningen av koldioxidutsläpp ska fördelas.
– Vi måste få till en struktur där utsläppen kan fördelas rättvist över världen. För Sverige och andra industrialiserade länder innefattar nedtrappningsarbetet även att stödja och möjliggöra för fattigare länder att påskynda sin omställning till en fossilfri framtid, säger Martin Wetterstedt, forskare vid Klimatledarskapsnoden på Uppsala universitet.
Enskilda kontrollpunkter idag
Det finns många utmaningar i arbetet med att implementera koldioxidbudgetar menar han. Ett problem är att Sveriges och EU:s klimatmål bygger på vissa kontrollpunkter – enskilda årtal med en viss gräns för koldioxidutsläpp just det året. Men säger inget om hur mycket koldioxid som får släppas ut däremellan. Det försvårar arbetet med att nå Parisavtalets mål eftersom det ju är de totala utsläppen av koldioxid som påverkar klimatet.
Martin Wetterstedt anser att de globala klimatmålen bör göras om till att inkludera den totala mängd koldioxid som släpps ut. Han menar att koldioxidbudgetar är det ramverk som nu måste träda i kraft, och räknar med att klimatmötet i Skottland kommer att innefatta diskussioner kring just detta.
– Metoden med koldioxidbudgetar ger träffsäkra svar på hur mycket som får släppas ut, säger han. Men frågan är vilken ambitionsnivå världsledarna väljer.
Tydliggör klimatutrymmet
Det finns även de som anser att klimatkrisen inte kan lösas med enbart koldioxidbudgetmetoden. Eva Lövbrand, föreståndare för Centrum för klimatpolitisk forskning vid Linköpings universitet, tror att koldioxidbudgeten kan tydliggöra hur lite klimatutrymme som återstår innan vi når två graders uppvärmning. Dock menar hon att den inte nödvändigtvis gör politikerna mer handlingskraftiga.
– Koldioxidbudgetarna visar att vi har kort om tid på oss att lösa klimatproblemet, men inte hur vi ska agera för att ändra kurs. Den klimatpolitiska forskningen varnar för att klimatnödläget kan mana fram storskaliga tekniska lösningar istället för långsiktig samhällsomställning. Ett fossilfritt samhälle är det vi måste fokusera på nu, säger Eva Lövbrand.
Text: Therese Quennerstedt på uppdrag av forskning.se
– Det var en aha-upplevelse för mig när jag insåg hur mycket träning och möda som ofta ligger bakom hur man blir praktiserande ockultist, eller magiker, som många kallar sig, säger Olivia Cejvan.
Hon är doktorand i religionshistoria vid Lunds universitet, och studerar pedagogiken i två svenska ockulta sällskap som har en initiatorisk praktik, det vill säga en stegvis invigning i teori och utövande.
Esoterisk är synonymt med ord som svårtillgänglig, förborgad och hemlig. Under 2000-talet har dock esoteriska strömningar fått vara allt annat än ifred. Intresset för det ockulta har fått en ny renässans, sedan uppsvinget kring förra sekelskiftet.
Det handlar dels om hur andliga utövare har påverkat konst och kultur historiskt, dels om ett växande intresse här och nu för fenomen som tarot, astrologi och häxeri eller wicca.
Systematiska läror
– Ockultism är spännande. Men den blev allt mindre gåtfull och mystisk i takt med att jag började studera den, eftersom det blev uppenbart att många av dess läror och praktiker var både systematiska och sammanhängande, säger Olivia Cejvan.
I det Stockholmsbaserade esoteriska ordenssällskapet Sodalitas Rosae Crucis gör hon så kallad deltagande observation. Precis som en vanlig medlem följer hon ett schema med olika övningar, under vägledning av en erfaren handledare.
– Det senaste ett och halvt året har jag ägnat upp till en timme varje dag med meditationsträning och ritualer, så som det är föreskrivet i läroplanen, men också deltagit i gruppritualer av olika slag.
Det andra sällskapet i Olivia Cejvans studie är ett väletablerat wicca-coven i Helsingborg. Wicca är en nyhednisk naturreligiös rörelse som tagit sitt namn från ett gammalengelskt ord för häxkonst. Även om begreppen inte är utbytbara menar många ”wiccaner” att de också är häxor.
Moderna häxor
Många anhängare menar att wicca är en tradition som bevarats av medeltidens häxor fram till idag. Själva rörelsen grundades av britten Gerald Gardner på femtiotalet, och spred sig sedan till USA och Europa. Wiccaner utövar modern häxkonst, och ofta betonas en feminin aspekt: gudinnan. Synen på det gudomliga kan variera, men det feminina ses som högre stående. Ritualer är viktiga och innehåller ofta magi. Man kan vara organiserad och initieras i ett coven (sammanslutning/församling), men också utöva wicca ensam, som solitär wiccan.
Många ser livet som cykliskt snarare än linjärt. Årshjulet, med sina återkommande årstidsväxlingar är ett exempel, liksom dygnets faser, menstruationscykeln med mera. Detta synsätt stämmer också väl överens med reinkarnationstanken, som är vanlig inom wicca. Det finns ingen gemensam, erkänd skapelseberättelse, men många wiccaner talar i termer om att världen är född av Modergudinnan.
I båda grupperna intervjuar Olivia Cejvan utövare, och de har mycket gemensamt. Majoriteten säger sig sedan barnsben ha haft en dragning till det ockulta, som man fortsatt utforska och utveckla under tonår och som vuxen. Utövarna har andliga förhoppningar och slutmål för sitt engagemang, men lika viktigt är det vad den ockulta praktiken innebär för dem i stort, i vardagen, säger Olivia Cejvan.
– Det handlar om vad den ockulta praktiken ger i vardagslivet, i form av ett ökat mentalt fokus och större kreativitet. Det är effekter jag själv märkt av träningen jag genomgår i mitt fältarbete.
Förbindelse med andar
Vid tiden för förra sekelskiftet hämtade många, inte minst kvinnor, aktivt inspiration från andra sidan. Uppfinnare som Amanda Jones och Elizabeth Burns övertygade om att de via seanser och i vardagen stod i förbindelse med andar, som instruerade dem i konstruktionen av avancerade tekniska lösningar. Inom konst och kultur var aktiviteten ännu högre.
Religionshistorikern Per Faxneld vid Södertörns högskola berättar i sin nya bok ”Det ockulta sekelskiftet: Esoteriska strömningar i Hilma af Klints tid” (2020) om den svenska konstnären vars storskaliga abstrakta måleri från tidigt 1900-tal har rönt internationell succé – men först på senare år.
På grund av sin spiritistiska övertygelse räknades af Klint länge bort ur konsthistorien, utifrån ett antagande om att den som säger sig agera i rollen av medium inte gör några medvetna val. I takt med att esoteriska strömningar blivit mer accepterade som en influens bland andra, har den abstrakta konstens tidiga historia fått skrivas om, konstaterar Per Faxneld.
Beröringsskräck
Sakta etableras nu af Klint, och ännu tidigare föregångare som brittiska Georgiana Houghton, som banbrytare. Hilma af Klint-retrospektiven på Guggenheim i New York 2018 blev museets genom tiderna mest besökta utställning.
Beröringsskräcken för esoterism bland konst- och litteraturvetare har varit särskilt stark i Sverige, menar Per Faxneld. Något han sätter i samband med den svenska självbilden och berättelsen om landets framgångsrika förvandling till en sekulär, modern stat.
Men det betyder inte att intresse har saknats.
– Esoterismens status har gått i cykler. På 1980- och 90-talet dominerade esoterismens ”ättling” new age och vävdes samman med ett starkt individfokus och ett sökande efter världslig framgång, hälsa och lycka här och nu.
Esoterism har blivit folkligt
– Man kan säga att esoterismen nu blivit folklig. På 2010-talet börjar esoterism att bli en trend också hos unga människor. Ett intresse för tarotkort, astrologi och häxeri blir mainstream, kanske delvis som en produkt av att detta är ”generation Harry Potter” som nu blivit vuxna, och haft sådana teman med sig sedan barndomen. I detta finns ett stort mått av lekfullhet, men det är å andra sidan historiskt så att religion och andlighet generellt inte alltid handlat så mycket om existentiellt allvar som man kanske gärna föreställer sig, säger Per Faxneld.
Esoterisk ordlista
Ockultism: Kommer av latinets occultus som betyder fördold. Ockultism är ett vanligt inslag inom religion. Gemensamt för de ockulta riktningarna är att de förutsätter översinnliga krafter, naturlagar och medvetandetillstånd som verkliga fenomen. En gren av ockultismen lägger stor vikt vid de inåtvända hemligheterna i sina läror.
Esoterism: Ett begrepp som ofta syftar på mystik, hemliga läror och fördolda kunskaper knutna till vissa sällskap, men också mer allmänt på alternativandligt tankegods.
Teosofi: Står för vishet i förhållande till det gudomliga, och tror bland annat på ”astralkroppen” som en osynlig organism som bärare av människosjälen. Internationella Teosofiska samfundet grundades av ryskan ”Madame Blavatsky” år 1875.
Spiritism: Kallas ibland även spiritualism på svenska. Spiritisterna menade att de kunde kommunicera med de dödas andar och hade ett aktivt utbyte med dessa.
New Age: Begreppet syftar på att människan är på väg in i en ny tidsålder, präglad av zodiaktecknet Vattumannen (vi lämnade omkring år 2000 fiskarnas tecken).
Inom dagens alternativandliga rörelse finns en stark kritik av strukturella orättvisor. Tongivande personer inom förra sekelskiftets ockulta strömningar var feminister, socialister och förkämpar för kvinnlig rösträtt. Det har visserligen förekommit – och förekommer – även radikalkonservativa esoteriska grupperingar, påpekar Per Faxneld, men de hör till undantagen. Överlag har de alternativandliga rörelserna varit progressiva.
Andliga ledarroller för kvinnor
– När spiritismen och teosofin växte sig stora på 1800-talet var det delvis eftersom de erbjöd en plattform för nya radikala idéer, både politiskt och andligt, som de stora kristna kyrkorna tenderade att avvisa eftersom de själva var en del av det etablissemang som utmanades. I en tid där kvinnliga präster i kristna kyrkor var något väldigt avlägset kunde spiritism och teosofi erbjuda andliga ledarroller för kvinnor, säger Per Faxneld.
Text: Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
En asteroid gjorde slut på dinosaurierna och banade väg för människan. Till skillnad från urtidsdjuren har människan förmåga att upptäcka nästa stora stenbumling som närmar sig. Frågan är vad vi kan göra åt det.
Den 30 juni 1908 slog en kraftig explosion omkull 80 miljoner träd omkring floden Tunguska i Sibirien. I den närmaste staden 6 mil bort krossades flera fönsterrutor. Området är ogästvänligt med långa vintrar och korta somrar då marken förvandlas till lervälling och endast en person ska ha dött av explosionen, en herde som slungades in i ett träd.
Asteroid fattade eld i atmosfären
Asteroiden som slog ner i Sibirien kunde obevakad närma sig jorden och falla ner i atmosfären där den snabbt fattade eld. Det var inte förrän nästan två decennier senare som forskare tog sig till platsen för att leta efter spår efter himlakroppen.
När asteroiden kraschar mot jorden
En asteroid som är tillräckligt stor skulle kunna ställa till med stor förödelse. För att jämföra kraften i en explosion används måttet TNT-ekvivalent, efter sprängämnet TNT.
Bomben som fälldes över Hiroshima utvecklade energi motsvarande 15 kiloton TNT.
Asteroiden som slog ner i Tunguska, Sibirien, var 30-40 meter i diameter och explosionens styrka har beräknats till 3-10 megaton, alltså storleksordningen tusen gånger kraftigare. Det är ändå ingenting mot den 10-15 kilometer stora klump som bidrog till utrotningen av dinosaurierna. Chicxulub, som asteroiden döpts till, utvecklade energi motsvarande 100 miljoner megaton TNT, när den slog ned på Yucatánhalvön i södra Mexiko.
Sedan dess har människan blivit bättre på att upptäcka asteroider och kometer innan de tränger in i atmosfären. Såväl amerikanska rymdorganisationen NASA som den europeiska motsvarigheten ESA har en pågående bevakning av rymden på jakt efter så kallade NEO:s, Near Earth Objects, jordnära asteroider.
Bristfällig övervakning
Samma dag som detta skrivs har fyra nya stenbumlingar tagit sig in på NASA:s lista över NEO:s. Den som kom närmast passerade jorden på det betryggande avståndet 1,2 miljoner kilometer.
2020 SM2, som stenen döptes till, mäter endast 4,7-11 meter i diameter och tillhör de 0,1 procent av stenar i den storleksordningen som har upptäckts, även om det skedde så sent som en vecka innan den passerade jorden.
Att övervakningen är bristfällig blev tydligt den 15 februari 2013 då en 17-20 meter stor sten föll mot jorden, trängde in i atmosfären och exploderade ovanför den ryska staden Tjeljabinsk. Tusen personer skadades av explosionen som var 20-30 gånger kraftigare än den atombomb som släpptes över Hiroshima.
Så övervakas jordnära asteroider
NASA håller koll på många av de himlakroppar som kommer nära jorden. De kallas NEO, Near Earth Object. Nära är med rymdmått mätt, vilket innebär några miljoner kilometer. De flesta objekten på NASA:s lista befinner sig för långt bort för att utgöra någon fara. Risken ligger istället hos dem som inte upptäcks.
Här är de största NEO:s som närmar sig jorden de närmaste månaderna. Avstånd i miljoner kilometer. Storlek anger minsta och största diameter på de oregelbundna objekten.
Namn Datum Avstånd Storlek
2020 QD5 26/10 3,9 milj. km 60-130 m
2020 TR2 29/10 3,4 41-92 m
2020 TY1 7/11 5,6 84-190 m
2019 XS 7/11 5,5 38-86 m
2020 ST1 14/11 7,3 120-260 m
2017 WJ16 23/11 1,6 37-82 m
2000 WO107 29/11 4,3 370-820 m
Explosionen skrämde inte bara upp invånarna i Tjeljabinsk, även astronomerna fick sig en tankeställare. Vid tiden för explosionen hade 10 000 objekt klassificerats som NEO:s. Sex år senare hade antalet fördubblats.
Claes-Ingvar Lagerkvist, professor emeritus vid Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, har forskat tillräckligt länge för att ha upptäckt 146 asteroider varav en, 2875 Lagerkvist, är uppkallad efter honom.
Ökad observation visar stor risk
– Om vi jämför med för tjugo år sedan har man insett att risken är större än man trodde då. Främst genom observation, man har hittat fler och fler av de här riktigt jordnära asteroiderna, säger han.
För att öka övervakningen planerar ESA att skapa ett nätverk av avancerade teleskop, kallade FlyEye för att de imiterar flugans öga, som ska kunna varna för objekt större än 40 meter, minst tre veckor innan de når jorden. Det första teleskopet håller just nu på att byggas i en fabrik utanför Milano.
Men att upptäcka en asteroid som närmar sig jorden är en sak, att förhindra nedslaget en helt annan.
Ska försöka ändra banan
– Idag finns inget sätt att stoppa den, säger Claes-Ingvar Lagerkvist. Det hjälper inte att spränga den i luften för då faller bitarna ner i alla fall. Att skicka upp någonting som kan ändra banan är en möjlighet, men det är inte så lätt.
Meteoriten Loreto på 95 kg hittades 1896 i Baja California Sur, Mexico. Bild: Smithsonian Institution Archives (SIA)
I juli 2021 ska NASA skicka upp en satellit med just det uppdraget. Projektet kallas DART, Double Asteroid Redirection Test, och är ett första försök att utveckla en metod för att få bort en asteroid som kommer farligt nära. Satelliten kommer att gå i omloppsbana i ett år innan den närmar sig asteroiden Didymos. Men det är inte Didymos, 780 meter bred, som är målet, utan dess ”måne” Dimorphos, 160 meter bred.
Om allt går som det ska kommer satelliten att krascha in i månen med en hastighet på 6,6 kilometer per sekund (23 760 kilometer i timmen) och ändra månens omloppsbana med en procent.
Lättare att se effekt på asteroidens måne
Gunnar Tibert är lektor i rymdteknik vid KTH i Stockholm.
– Eftersom månen roterar runt asteroiden i en bana kan man enklare mäta effekten på månens bana runt asteroiden än mäta effekten på den stora asteroidens bana runt solen.
Gunnar Tibert och hans kollegor vid KTH deltog under en period i ESA:s del i projektet, som går ut på att övervaka vad som händer efter nedslaget.
– Där jobbade vi med nanosatelliterna som skulle kunna flyga nära den här asteroidmånen, säger Gunnar Tibert.
ESA:s satellit kommer att skjutas upp ett par år senare för att undersöka hur asteroidmånen har påverkats av smällen, som förhoppningsvis är tillräckligt stor för att rubba en sten av den här storleken på 160 meter (månen är ungefär lika stor som en av pyramiderna i Egypten).
– Beroende på massa kan det krävas enorma hastigheter för att påverka även en ganska liten asteroid, säger Gunnar Tibert.
Närkontakt 13 april 2029
Nästa närkontakt med en större himlakropp kommer att ske i april 2029 då en 340 meter stor asteroid passerar jorden tillräckligt nära för att kunna ses för blotta ögat. Asteroiden är en skänk från ovan för domedagsprofeter: inte bara är den döpt efter Apophis, den egyptiska guden som står för ondska och förstörelse, tidpunkten då den kommer som närmast (drygt 31 000 km från jorden) infaller fredag 13 april.
En skiva av meteoriten Imilac som hittades 1822 i Atacamaöken i Chile. Bild: Wikimedia, CC-BY-2.0
Ser du ”stjärnan” i det blå?
Asteroider är fasta himlakroppar som främst återfinns i det så kallade asteroidbältet mellan Jupiter och Mars. De största kan ha en diameter på hundratals meter, men de flesta är betydligt mindre. Vissa asteroider får sina banor störda, lämnar bältet och kan riskera att krocka med en av planeterna, till exempel jorden. Kometer är små himlakroppar av lättflyktiga ämnen, som is. När de hettas upp av solen bildas en eldsvans. När de befinner sig långt ifrån solen kallas de kometkärnor. Meteorider är mycket små objekt som kan tränga in i atmosfären där de tar eld och förintas. De kallas då meteorer, eller stjärnfall. Är objektet större kallas de bolider, eller eldklot. Meteoriter är de rester av planeter, asteroider och meteorider som lyckas överleva atmosfären och faller ner på jorden.
Trots det apokolyptiska namnet beräknas risken för att Apophis ska träffa jorden som minimal, det gäller även för nästa gång den passerar år 2036. Om beräkningarna skulle visa sig vara fel, eller om en annan, något mindre asteroid föll mot jorden, finns inte mycket att göra. Som Charles Bolden, NASA:s chef, sa i ett senatsförhör efter explosionen ovanför Tjeljabinsk när han fick frågan vad vi kan göra om en asteroid närmar sig New York:
– Be.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Vi går säkra för Apophis ett bra tag till
Den slutsatsen gör forskare vid NASA:s Center for Near-Earth Object Studies (CNEOS) efter radarobservationer och analyser av asteroidens omloppsbana i mars 2021. Asteroiden 99942 Apophis upptäcktes 2004 och har sedan dess klassats som potentiellt farlig för jorden, på grund av sin storlek på 340 meter i diameter. Inledningsvis trodde forskarna att asteroiden skulle passera vår planet på obehagligt nära avstånd redan 2029. Därefter flyttade nya beräkningar och observationer fram en ytterst potentiell kollision till 2068. Nu är alltså även de beräkningarna reviderade.
Danmark planerar nu nya vindkraftsöar utanför sin kust i syfte att få fram mer energi som är fossilfri, vilket ska hjälpa dem att klara målet om ett netto-nollsamhälle år 2050. Men den oljebaserade plasten kommer de inte undan.
Själva turbinbladen tillverkas i glasfiberarmerad plast. Högspänningskablarna som ligger på botten av havet och transporterar elen kräver en väldigt högkvalitativ plast som isolering, som endast ett fåtal företag i världen klarar av att göra.
– Att gå till ett koldioxidneutralt samhälle är inte möjligt utan plast. Det finns mycket plast vi inte kan eller vill vara utan, säger Fredric Bauer som forskar om klimatdriven innovation i tung industri vid Lunds universitet.
Fredric Bauer sätter fingret på hur invävd plasten är i våra liv.
Efter det att plasten slog igenom brett på 1950-talet blev den närmast synonym med det moderna oljedrivna samhället. Den petrokemiska industrin som växte fram kom snart att bestå av gigantiska globala företag.
Plastparadoxen
Inte sällan bidrar plasten till minskad användning av fossilbaserad energi. En nyproducerad bil väger cirka 300 kilo mindre eftersom många detaljer görs i plast istället för metall och fordonet drar därmed mindre bränsle.
Klimatbelastande livsmedel som exempelvis kött ökar sin hållbarhet med plastemballage och mindre går till svinn. När ett svenskt modeföretag bestämde sig för att tillverka en klimatmässigt hållbar trenchcoat blev materialet inte bomull utan återvunnen polyester, som håller längre.
– Plast är ett fantastiskt material på många sätt och därför använder vi det så mycket, säger Fredric Bauer.
Inom sjukvården är konsumtionen av engångsplast särskilt hög. För att minska smittspridning och hålla de stränga hygienkrav som krävs används mängder av engångsartiklar; engångshandskar, burkar, flaskor, lock, bägare, förkläden, skydd av olika slag, skoöverdrag etcetera.
Enligt siffror från Naturvårdsverket köpte sjukvården in 813 miljoner engångsartiklar 2017, av vilka merparten gick till förbränning. Detta var alltså före coronapandemin. Engångskonsumtionen av plast inom vården har ökat rejält under 2020.
Enligt branschorganet Plastic News har det uppstått brist på plaster till bland annat respiratorer och munskydd och globala plasttillverkare säger till tidningen att de nästan fördubblat sin produktion riktad till sjukvården.
Sveriges klimatmål
År 2018 beslutade Riksdagen att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av klimatgaser. Till detta antogs etappmål för 2030 och 2040. Dessa utsläppsmål kommer successivt att minska möjligheten för kommuner att elda använd plast för energi. Istället måste den tas om hand på andra sätt, exempelvis genom materialåtervinning.
Så hur ska vi då förhålla oss till detta plastberoende?
Enligt Fredric Bauer står vi i huvudsak inför två vägval.
Den ena är att ställa om till plast tillverkad av förnyelsebara råvaror, idag handlar det främst om trä, gräs och socker. Då skulle vi göra oss kvitt oljeberoendet och ändå kunna ha kvar vår plastkonsumtion.
Här finns dock problem. Det tar tid att ta fram biobaserade plaster i stor skala. Petrokemiindustrin har haft 70 år på sig att få fram otaliga varianter av oljeplaster.
– Det kommer att ta decennier innan vi kommer upp i en skala så att vi kan mäta oss med fossilbaserade plaster. Men det finns en potential att göra allt i biobaserat material som idag görs av fossil råvara, säger Baozhong Zhang, docent i polymerteknik vid Lunds Tekniska Högskola.
Plasten i siffror
Svensken konsumerar i genomsnitt cirka 130 kilo ny plast om året (2017) vilket leder till utsläpp av cirka 300 kilo koldioxid (en personbil som körs normalt ger ett utsläpp på 1,5 ton). Globalt är produktionen av plast närmare 400 miljoner ton (varav bioplast svarar för cirka 1 miljon ton).
Ett annat problem är att de flesta biobaserade plaster är lika omöjliga för naturen att bryta ner som plast från råolja. Även den biobaserade plasten kan komma att läcka ut från konstgräsfotbollsplaner och leta sig ner i grundvattnet, hittas i drivor i havsvikar, hamna i fiskarnas magar och korka igen deras matsmältningsprocesser.
Och att göra plast som naturen kan bryta ner ses av vissa forskare som en återvändsgränd:
Nedbrytningen tar ofta flera år och det krävs särskilda bakterier och rätt temperatur. Så det är inte att bara slänga de bionedbrytbara plastbesticken och muggarna över bord från segelbåten och hoppas att havet tar hand om resten. Det gör det inte.
Ge plasten nittionio liv
Den andra vägen framåt är att inte slänga plasten utan istället återanvända plast mer. Fredric Bauer menar att plasten måste få, inte nio liv som katten, utan snarare 99 liv. Använder vi plastkassen 99 gånger istället för en enda gång så har vi kommit rätt nära en hållbar plastkonsumtion, som vi kan ta med oss in i det koldioxidneutrala samhället. Idag materialåtervinns bara några enstaka procent av plasten.
– Vi behöver minska vår materiella konsumtion och se till att det vi konsumerar cirkulerar. På det sättet ser vi att plasten inte kommer att vara den miljöbov den är idag, säger Fredric Bauer.
– Här behöver samhället göra en kraftansträngning som inbegriper alla sektorer. Allt från design, industriproduktion till offentlig upphandling behöver förändras.
I Fredric Bauers önskescenario har vi om 25 år i grunden reformerat produktion och användning av plast. Vi producerar plast på ett sätt att vi vet att vi kan återanvända den. Många av de stora produktionsanläggningarna har ställt om till att producera bioplaster. Vi har också minskat användningen i en del tillämpningsområden. Det är nya krav på att elektronik har längre livslängd.
– Men innehållet kan till stora delar fortfarande vara plast, säger Fredric Bauer.
Flera polymerer
Plast består av en eller flera polymerer, långa kedjor av små, små sammanfogade molekyler. Plasterna bygger nästan alltid på organiska föreningar, alltså har kol och väte som minsta beståndsdelar. Genom att fästa olika kemiska grupper på polymerkedjan och variera kedjornas längd kan man få fram olika sorters plast. Det finns idag ungefär 700 olika. Det går att göra plasten stenhård och mjuk och böjlig. Den kan vara värmetålig eller mjukna vid höga temperaturer. Vissa är extremt tåliga och används exempelvis som isolering på havets botten, medan andra kan användas tillsammans med livsmedel. Plastens många olika egenskaper gör att den finns nästan överallt. Plast kan tillverkas av olika råvaror. Från början tillverkades den svenska plasten av trä från bokskogarna i norra Skåne. Sedan 50-talet har den dominerande råvaran varit olja, men biobaserade plaster är på väg ut på marknaden.
Plast på algsoppan i Östersjön
Vid Lunds universitet jobbar forskarna med att göra plast på koldioxid. Ett sätt är att mata bakterier med koldioxid och få dem att producera byggstenar till plast. Bakterier som bland annat finns i Östersjön. Det finns redan fabriker på pilotstadiet.
Det är företag med ursprung i Nya Zeeland som kommit fram till industriell produktion av etanol på koldioxidströmmarna från stålindustrin.
– Och kan man göra etanol så kan man göra plast, säger Rajni Hatti-Kaul som är professor i bioteknologi och programchef för forskningsprogrammet Mistra STEPS som forskar om ett hållbart system för global plastanvändning.
Bakterier äter koldioxid
I första hand vill Rajni Hatti-Kaul använda så kallat anaeroba bakterier, de som inte lever genom fotosyntes utan på just koldioxid. Koldioxiden förvandlar bakterierna till ättiksyra och därifrån är steget inte långt till byggstenar för plast. Detta visste redan pionjärerna i plastens barndom. Sveriges första plastfabrik hette också Skånska Ättikfabriken, Perstorp.
Men det behövs rejäla koncentrationer av koldioxid. Rajni Hatti-Kaul vill ta tillvara på koldioxiden exempelvis vid avgaser, rötning till biogas eller annan tung industri.
Här finns förstås problem att lösa. Till exempel att det går för långsamt när bakterierna på naturlig väg äter koldioxid och gör ättiksyra eller etanol. Här vill Rajni Hatti-Kaul ta hjälp av ett enzym som finns i flera bakterier och i vårt eget blod. Detta enzym, karboanhydras, kan bilda vattenlöslig karbonsyra och förse bakterierna med elektroner för att på så sätt öka deras konsumtion av koldioxid.
Men råvarorna till plast skulle också kunna tillverkas baserat på bakterier som är beroende av solljus, alltså fotosyntetiska. Här talar vi till exempel om cyanobakterier, de som gör Östersjön till en grön algsoppa sommartid. Plötsligt skulle begreppet plasthav få en ny innebörd.
Rajni Hatti-Kaul ser bakterier som ett viktigt redskap, inte bara för plasten, utan för hela kemikalieindustrin.
– Ja, för en fossilfri framtid faktiskt, säger hon.
Text: Thomas Heldmark på uppdrag av forskning.se
Den 6 april 2020 satt Tom Britton, matematikprofessor vid Stockholms universitet, i SVT:s morgonstudio och sa att halva Sveriges befolkning kommer att vara smittade innan månadens slut. Två veckor senare stod han i Aktuellts studio och visade med en graf att Stockholm kommer att nå flockimmunitet i mitten på maj.
Men när Folkhälsomyndigheten den 20 maj presenterade resultatet av en undersökning baserad på antikroppstester befann sig såväl Sverige som helhet som Stockholm långt ifrån flockimmunitet. I Stockholm, som antas vara hårdast drabbat av pandemin, bar endast 7,3 procent på antikroppar.
Visserligen speglade undersökningen hur det såg ut ett par veckor tidigare och Anders Tegnell gissade att nu var drygt 20 procent av stockholmarna smittade. Men det var ändå långt ifrån någon flockimmunitet.
Varför slog prognoserna så fel?
– Huvudskälet var att man har använt samma modeller som för influensa, säger Tom Britton.
Medan influensa brukar spridas som en våg så sprids coronaviruset i kluster. Det beror på att de som bär på viruset skiljer sig åt i graden av smittsamhet. Vissa smittar knappt alls, andra kan föra över viruset till tiotals personer.
Smittspridning i kluster
När ett virus sprids som en våg, till exempel vid influensa, bidrar alla som smittats i ungefär lika stor utsträckning till att sprida smittan vidare.
Till skillnad från influensa sprids SARS-CoV-2 i kluster. Det beror på att vissa personer är mer smittsamma än andra. När en sådan person befinner sig i nära kontakt med en större grupp människor kan hen bli en så kallad superspridare. En studie av SARS-CoV-2 i Hong Kong kom fram till att 19 procent av de smittade stod för 80 procent av spridningen.
Sedan dess har Tom Britton justerat sina matematiska modeller och delat upp befolkningen i olika grupper efter ålder och aktivitetsnivå. Hälften antas ha en normal aktivitetsnivå, en fjärdedel hög och en fjärdedel låg. Aktivitetsnivån anger hur socialt utåtagerande en person är.
Smittspridning ger snabbare flockimmunitet
– Hittills har begreppet flockimmunitet använts när man vaccinerar, eftersom det är omöjligt att vaccinera alla och man vill räkna ut hur stor andel som måste vaccineras. Men med covid-19 blir smittan distribuerad på ett bättre sätt och nivån som krävs för flockimmunitet blir lägre, säger Tom Britton.
– Kanske att flockimmunitet via smittspridning ligger runt 40 procent, medan den via vaccinering ligger på drygt 60 procent.
För att ta reda på hur många som är smittade krävs enligt Tom Britton ett slumpmässigt urval på ett par tusen personer, ungefär lika många som kontaktas vid en opinionsundersökning. Fast i stället för att svara på frågor om politisk uppfattning får de utvalda lämna ett blodprov som ska svara på den till synes enkla frågan: är du immun?
Flockimmunitet bromsar smittspridningen
Flockimmunitet uppstår när tillräckligt många i en befolkning blivit immuna mot en sjukdom och smittspridningen avstannar. Då skyddas även de som inte är immuna från att smittas. Uppskattningar av flockimmunitet brukar göras inför ett vaccinationsprogram för att avgöra hur stor andel som måste vaccineras för att smittan ska stoppas. Men flockimmunitet kan även uppstå genom att smittan sprids i samhället.
Immunitet mot viruset som orsakar covid-19 kan uppstå på i huvudsak två sätt, dels genom att kroppen utvecklar antikroppar som attackerar viruset, dels genom att de så kallade T-cellerna känner igen virusinfekterade celler och tar död på dem. En person som inte bär på spårbara mängder antikroppar kan alltså ha immunologiska skyddsmekanismer mot sjukdomen ändå.
Immunitet utan antikroppar
De undersökningar som görs för att avgöra graden av immunitet hos en individ eller en viss population utgörs huvudsakligen av antikroppstester. Den metod som används för att ta reda på om T-cellerna har aktiverats är mer komplicerad och utförs idag företrädesvis på avancerade laboratorier som det på Karolinska Institutet i Huddinge. Hans-Gustaf Ljunggren är professor i infektionsmedicin vid Karolinska institutet.
– Tekniken sattes snabbt upp här och vi är nu involverade i att hjälpa andra, vid andra lärosäten i Sverige och inom industrin.
Hans-Gustaf Ljunggren tror att kommersiella tester kan komma att lanseras inom ett år. Testprocessen är komplicerad och det krävs en hög känslighet och specificitet för att inte riskera att fånga upp immunitet för andra virus.
I augusti publicerade forskare vid Karolinska institutet en studie baserad på omkring totalt 200 personer som testats för T-cellsimmunitet. I studien ingick dels inneliggande patienter vid Karolinska Universitetssjukhuset, dels patienter och deras exponerade asymtomatiska familjemedlemmar som i mars i år återvände till Stockholm efter sportlovsfirande i Alperna. Dessutom studerades grupper av friska individer som lämnat blod under 2020 (under pandemin) eller 2019 (före pandemin). Undersökningen visade att många av de som inte hade påvisbara antikroppar i blodet ändå uppvisade T-cellsimmunitet. Forskarna drog slutsatsen att immuniteten i samhället skulle kunna vara större än den som visas i antikroppstester.
Både smittspridning och vaccinering behövs
Hans-Gustaf Ljunggren tror dock inte att flockimmunitet kan uppnås enbart genom smittspridning utan kräver också vaccinering i befolkningen. Men oavsett om en person varit smittad eller blivit vaccinerad är immuniteten inte alltid fullständig.
– Någonting som vi diskuterar ganska lite är att immuniteten inte alltid är absolut. I praktiken erhåller nog en del av de som infekteras sannolikt enbart en partiell immunitet eller en immunitet som klingar av med tiden, och det är samma sak med de flesta vaccin. Målsättningen med många vaccin som utvecklas nu är att de skall kunna skydda 50 eller 60 procent av de som vaccineras. Det kan vara så att om man har en partiell immunitet kan man vara resistent mot en låg virusdos men inte mot en hög dos. Blir man sjuk efter en hög smittdos skulle det kunna vara så att man blir mindre smittsam och mindre sjuk än man hade blivit utan någon form av immunitet.
Antikroppstester avslöjar smitta
Tester för antikroppar kan till skillnad från T-cellstester utföras på många laboratorier runt om i landet. Att få svar kan ta ett par dagar. Resultatet av testerna är inte bara intressanta för myndigheter som vill kunna säga något om flockimmunitet utan också för individer som vill veta om de varit smittade och därmed åtminstone har en viss immunitet. För att tillfredsställa behovet av snabbare svar erbjuder flera aktörer snabbtest som kan utföras på en vårdcentral eller ett äldreboende och som inte behöver skickas till ett laboratorium.
70-tal antikroppstester på marknaden
I juni 2020 gav regeringen Folkhälsomyndigheten i uppdrag att hjälpa regionerna att få igång en storskalig testning av antikroppar hos befolkningen. Folkhälsomyndigheten har publicerat en vägledning som ställer krav på testernas känslighet (maximalt andel felaktiga positiva svar) och specificitet (maximalt andel felaktiga negativa svar). I vägledningen slås också fast att i regioner med låg smittspridning är storskalig testning inte kostnadseffektivt, vilket är en av förklaringarna till att olika regioner har kommit olika långt i att erbjuda befolkningen tester.
Folkhälsomyndigheten listar ett 70-tal antikroppstester som finns på marknaden, men säger ingenting om testernas kvalitet och har påpekat att de tester som utfördes innan vägledningen publicerades kan behöva göras om.
Magnus Rasmussen, specialistläkare inom infektionsmedicin på Skånes universitetssjukhus och professor vid Lunds universitet, arbetar tillsammans med en kollega med ett antikoppstest som ska ge svar inom tio minuter. Det är oklart om testet har tillräckligt hög specificitet för att avgöra om en person till exempel kan besöka sin äldre släkting.
– Men det är tillräckligt bra för att användas för epidemiologiska ändamål, säger Magnus Rasmussen.
Flockimmuniteten kan vara lokal
Med epidemiologiska ändamål menas att ta reda på hur en smitta sprids i en viss grupp. Testet ska nu användas för att följa två grupper av anställda, en på Lunds universitet, en på Skånes universitetssjukhus. Magnus Rasmussen tror att det kommer att bli svårt att säga något om flockimmuniteten i en större grupp som ett helt samhälle, även om undersökningen är gjord utifrån ett slumpmässigt urval.
– Det är fel att tro att den kommer att ge en heltäckande bild eftersom det skiljer sig åt regionalt. Om man är från en ort där det inte förekommit smitta är man inte behjälpt av flockimmunitet i en närliggande ort. Det kommer att vara mer komplext än att man får ett facit för hur det är i Sverige eller i Skåne.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Sverige ligger under genomsnittet i OECD för antal timmar som eleverna tillbringar i skolan. I medeltal går eleverna 178 dagar under ett läsår jämfört med till exempel Danmark där eleverna går strax över 200 dagar. Något de gör sedan Danmark valde att korta sommarlovet.
– På den politiska agendan utanför Sverige har det varit allt mer diskussion om tiden som används för undervisning. Att Danmark har kortat sommarlovet är ett exempel. Ett annat är att Obama gick ut med rekommendationer om att förlänga skolåret och att flera delstater då valde att följa dem, säger Therese Nilsson docent i nationalekonomi, verksam vid Lunds universitet och vid Institutet för Näringslivsforskning.
Kortare lov gav högre lön som vuxen
På uppdrag av Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, har Therese Nilsson tillsammans med två andra forskare, publicerat studien Långsiktiga effekter av mer undervisningstid.
Forskarna har undersökt hur förlängd studietid påverkade inkomsterna för personer födda på 30- och 40-talet. Det var en period av flera skolreformer och forskarna har jämfört en grupp som fick ett extra skolår när de var 13 år med en annan som fick längre terminer och kortare lov från årskurs ett.
Det visade sig att kortare lov kom att ge en starkare ställning på arbetsmarknaden och högre lön i vuxen ålder. Så blev det inte för de som gick ett extra år i skolan när de var mellan 13 och 14 år.
– Det vi kan visa är att vi får små effekter av ett extra skolår som ligger i slutet grundskolan. Motsvarande undervisningstid som var utpytsad över alla skolår gav däremot betydligt större effekter på inkomster och pensioner, säger Therese Nilsson.
De största fördelarna uppstod hos de elever som fick längre termin när de gick på lågstadiet. Och allra bäst gick det för kvinnorna.
– För kvinnorna ser vi väldigt tydliga effekter. De längre terminerna ökade sannolikheten att de arbetade, till exempel som sekreterare, kontorskassörska och stenografer. Det var välbetalda jobb på den tiden.
Kvinnor vann mest på mer lästid i skolan
Orsaken är, menar Therese Nilsson, att mer tid i skolan i tidig ålder gjorde att eleverna förbättrade sina kunskaper i att skriva, läsa och räkna. Något som kvinnorna kunde dra nytta av när de kom ut på arbetsmarknaden. Att flickor i allmänhet är mer skolmogna och därför kunde tillgodogöra sig undervisningen bättre kan också vara en förklaring till att de och inte männen, blev vinnare på reformen.
Att mer lästid i skolan kan ge stora förbättringar i människors liv, är en av slutsatserna i rapporten och Therese Nilsson tycker att det kan vara vägledande för svensk skolas utveckling.
– Utifrån vår studie är min slutsats att om vi tycker att svenska elevers kunskaper är för svaga och att PISA – resultaten för låga, ska vi välja insatser som vi tror har effekt och då ser det ut som utökad undervisningstid är en sak som vi kan satsa på.
Kortat sommarlov för lågstadiebarnen
En åtgärd kan vara att korta sommarlovet. Och blir det för dyrt att göra det i hela skolan så är det viktigast att göra det för lågstadiebarnen.
– Idag behöver kommunerna bara erbjuda lovskola från årskurs åtta. Men det är antagligen bättre att erbjuda lovskola på lågstadiet istället. Särskilt barn som kommer från studieovana hem kan tappa mycket kunskap över sommaren.
Kortare lov – men högre lön i framtiden
Forskning visar att undervisningstid för yngre elever ger högre inkomster senare i livet, visar forskning som bygger på analyser av två skolreformer på 30- och 40-talet. Den ena var en förlängning av skoltiden med ett år. Istället för att sluta skolan när eleverna var 13 år slutade de när de var 14 år. I den andra reformen kortades loven och eleverna gick mer i skolan redan från lågstadiet. När forskarna jämförde grupperna som omfattades av reformerna såg de att effekten på inkomst blev absolut störst för dem som fick längre terminer redan från de första fyra åren i grundskolan. De som tjänade mest på mer undervisning tidigt under skolgången var kvinnorna som fick välbetalda kontorsarbeten.
När det gäller utredningen om ett extra skolår, alltså tioårig grundskola, är det i praktiken en fråga om att förskoleklassen ska göras till en del av grundskolesystemet, och då bli nationellt styrd. Sedan 2018 är förskoleklassen obligatorisk. Men den styrs av kommunerna och hur verksamheten bedrivs skiljer sig också åt mellan kommunerna.
– Idag måste kommunerna erbjuda förskoleklass minst 15 timmar i veckan och max 30 timmar. Det skapar extrema skillnader mellan olika kommuner. Ett exempel är grannkommunerna Lund och Staffanstorp. I Lund får sexåringar 1 000 timmar undervisning i förskoleklass under första läsåret. Men i Staffanstorp får de bara 500 timmar.
Tioårig grundskola
– Om det skulle visa sig att det blir en 10-årig grundskola så är min rekommendation att man satsar ordentligt på undervisningstid redan från första klass, säger Therese Nilsson.
Sven Persson, senior professor i pedagogik håller med om vikten av tidiga insatser. Tillsammans med Helena Ackesjö från Linnéuniversitetet arbetar han med en forskningsöversikt om barns tidiga lärande för utredningen om tioårig grundskola.
– Att barn vistas i lärmiljöer med utbildad personal har starka positiva effekter på en rad områden och det bekräftas ju också i SNS-studien, säger han men påpekar samtidigt att det är viktigt att definiera vad insatserna ska bestå i.
Lovskola reglerad i skollagen
Lovskola är undervisning inom grundskolan som anordnas enligt skollagen under lov under en termin eller utanför terminstid och som inte är obligatorisk för elever. Sedan 1 augusti 2017 är en kommun skyldig att erbjuda obligatoriskt anordnad lovskola till elever i årskurs 8 och 9 som riskerar att inte nå kunskapskraven för att påbörja ett nationellt yrkesprogram på gymnasiet. Det är frivilligt att delta i lovskola. Några skolor erbjuder lovskola även i lägre årskurser.
Om huvudmannen frivilligt erbjudit lovskola under andra lov, exempelvis sportlov och påsklov, och eleven deltagit i detta, får man räkna av tid från skyldigheten att erbjuda obligatoriskt anordnad lovskola. För många elever har coronapandemin gjort det svårare att nå skolans kunskapskrav. I maj föreslog regeringen därför att 120 miljoner kronor öronmärks till lovskola för att ge elever bättre förutsättningar att nå kunskapskraven.
Källa: Lärarnas riksförbund, Skolverket
Barnens egna utforskande
– Vad är en undervisning som gynnar barn i den här åldern, hur ser den ut? Om jag går igenom forskning som studerar den frågan kan man säga att undervisningen inte får ses som en slags envägskommunikation. Och talar vi om undervisning finns det alltid en risk att det uppfattas som information från lärare till elever. Men det finns starkt forskningsstöd för att undervisning för de här grupperna ska bygga på barnens egna utforskande.
Ska mer undervisningstid för sex-åringar få effekt på lärandet, förespråkar Sven Persson en pedagogik som hämtar inspiration från förskolans verksamhet. Undervisning ska främja barnens egen aktivitet, vara både ämnes- och barncentrerad och lekbaserad.
– Undervisning är inte bara något som man förstår intellektuellt utan det är också något som är socialt och känslomässigt, både av det man kan kognitivt och det man kan tillsammans med andra. Det är ett förhållningssätt som utvecklas genom förskolepedagogiken.
Allra viktigast menar Sven Persson är att undervisningen möter barn i skolstartsåldern, lär dem att se sig själva som en lärande person.
Problem med likvärdigheten
Vilken pedagogik dagens sexåringar får beror på vilken förskoleklass de går i. Och precis som Therese Nilsson säger Sven Persson att förskoleklassen har problem med likvärdigheten.
– Studier om förskoleklassens undervisning visar att den ser väldigt olika ut. Det finns allt från en lekbaserad undervisning till det som är ungefär som i skolan. Det visar ju också att det finns en osäkerhet om hur man ska bedriva undervisning i förskolan.
Finns det fördelar med att låta förskoleklassen bli en del av grundskolan?
– Ur forskningssynpunkt är det något som behöver undersökas mer. Förskoleklassen har funnits så kort tid att den ännu inte hunnit utvärderas. Men det kan finns fördelar med att ha ett sammanhållet skolsystem som erbjuder barn i de här åldersgrupperna likvärdighet. Det kan vara i grundskolan eller i förskolan, det är inte det viktiga utan det är hur undervisningen utformas.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
