Redaktionellt Arkiv - Sida 13 av 48

Tre av fyra anser att det är viktigt att handla hållbart, enligt en undersökning från 2018.

− Det är vad folk säger i våra intervjuundersökningar. 96 procent av konsumenterna säger att de väljer att köpa produkter som håller hög kvalitet. Och som inte innehåller tillsatser, säger Richard Wahlund, professor i psykologi och forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.

De flesta vill med andra ord handla hållbart, men enligt Richard Wahlund är vanebeteendet ändå det som är mest avgörande för oss.

Vanorna styr

− Vårt agerande styrs mycket av vanor. De flesta köper sådana varumärken som man är van vid. Vi går till den butik, eller e-handel, vi brukar gå till eller som är mest tillgänglig på annat sätt.

Idag har det blivit trendigt att hänga på vad andra köper, utan att ifrågasätta om det är det bästa. Richard Wahlund använder begreppet ”social bevisning”. Man köper samma saker utan att ha någon egen erfarenhet, eftersom så många andra verkar tycka att det är ett bra val.

Hållbarhet är komplext och kan vara svårt att ta till sig och överblicka. Det innebär att vi måste göra olika val och fråga oss vad som är bäst för en hållbar utveckling. Om det medför för stora personliga kostnader och komplicerar det dagliga livet, tror Richard Wahlund att det blir svårare att handla hållbart.

Det är först när man ser tydliga förändringar, som exempelvis kortare vintrar och varmare somrar, som man kan ta frågan mer på allvar.

− Det är inte hållbarhetsfrågan som avgör när vi är i en specifik beslutssituation, för det är svårt att koppla hållbarhet till alla samhällseffekter med den konkreta situationen, anser Richard Wahlund.

Olika bild av hållbarhet

Det finns många uppfattningar om hållbara produkter och vad de står för. Kanske tror man inte att de verkligen är bättre eller mer miljövänliga. Andra tror kanske att sådan mat håller kortare tid. Och ytterligare andra kanske utgår ifrån att det alltid är dyrare att handla hållbart och avstår av den anledningen.

Just att det är en ansträngning att ta det mest miljömedvetna beslutet gör att vi beter oss olika i olika situationer när vi går och handlar, menar Therese Lindahl, som forskar om matkonsumtion vid Beijerinstitutet vid Kungliga Vetenskapsakademin.

− I vissa situationer är vi mer hållbara än andra när vi står och gör avvägningarna, och det är olika starkt hos olika personer, anser Therese Lindahl, doktor i nationalekonomi med inriktning på miljö-och beteende ekonomi.

Alla har inte möjlighet att välja när man konsumerar. Då är det priset som styr valet.

− När det gäller att ändra beteenden har man ingen chans mot extrapriser, det är det som drar folk till butiken. Fast jag tror att fler och fler vill göra skillnad och vara klimatkonsument, stödja svensk mat och lokala producenter, säger hon.

Konsumtion ger tillhörighet

Konsumtion ger också status och är ett sätt för att att visa vår tillhörighet. Till exempel har second hand och begagnade kläder blivit en symbol för ”rätt” beteende hos många unga. Hållbarhet definieras av det som är socialt acceptabelt i den grupp man identifierar sig med. Det menar Anders Parment, konsument- och generationsforskare vid Stockholms universitet, har stor betydelse.

− Man rättfärdigar sitt beteende beroende på vilken grupp man tillhör, säger han. Hos högutbildade med mer kunskap förväntar man sig en större medvetenhet om vad man bör avstå från och vad man bör välja.

Anders Parment pratar om ”green washing”, att man vill vara en medveten konsument, men inte har något genuint intresse för hållbarhet. Det blir ett slags spel som många deltar i.

− Dagens trend handlar om att många blir mer och mer intresserade av att framstå som en hållbar konsument, men inte är det i grunden. För det handlar också om vilka kompromisser man vill göra med sin levnadsstandard. Jag tror att de val vi gör som konsumenter aldrig är helt konsekventa.

Det är inte alltid man tänker på den stora miljöbelastningen varje gång man köper något nytt, menar han. Idag är det till exempel vanligt att riva hela köket och slänger det i en container, när man flyttar till en ny lägenhet. Trots att det egentligen inte är något fel på inredningen. Man blundar för de miljömässiga konsekvenserna för att man så gärna vill ha det nya köket.

− Kanske är rotavdraget inte någon bra sak för hållbarheten, kommenterar Anders Parment.

”Det ska vara lättare att göra rätt”

Den yngre generationen har en ökad medvetenhet om miljöproblemen och en djupare förståelse för dem. Det menar Malcolm Fairbrother, forskare vid Umeå universitet inriktad på klimatetik och framtida generationer.

Men han anser att det är omöjligt att alla spontant väljer att göra det rätta och alla gör det heller inte samtidigt. Miljöproblem och hållbar utveckling är en samhällsfråga och inget man kan förväntas lösa som enskild person.

− Det behövs regleringar och nya bestämmelser som gör det lättare för oss att göra ”rätt”, med renare och billigare teknik, ett engagemang från företag. Att man skapar förutsättningar för grön teknik för företag som hjälper oss att få till bättre typer av produkter, som kan göra en viss skillnad.

Här kommer man in på nudging, ett verktyg för att ändra människors beteenden genom att göra det enklare att göra vissa val. På svenska brukar man översätta nudging till ”en liten knuff i rätt riktning”. Det kan handla om att göra det lättare att agera mer hälsosamt och hållbart, det vill säga ta beslut som är bra både för personen själv och för samhället i stort. Exempelvis genom att erbjuda ett klimatsmart standardalternativ, som vegetariskt på matsedeln eller miljöfrakt i en webbshop eller använda mindre tallrikar för att minska matsvinn.

Svårt att förstå vad hållbarheten står för

”Green washing” tillämpas också av företag; strategin att försöka framstå som mer hållbara än vad de är. För konsumenten blir det svårt att veta vad hållbarheten egentligen står för och vilken miljöpåverkan som produkterna har. Det kan vara svårt att hitta information om vilka material som används, var produkterna tillverkas och hur de transporteras. Därför är det klokt att förhålla sig lite skeptiskt till det som företagen säger om hållbarhet i sin marknadsföring menar Anders Parment.

− Hållbarhet är extremt svårt att få grepp om eftersom det kommer så mycket information från alla håll. Vi behöver mer kunskap. Här tycker jag att staten har en viktig roll att hjälpa människor att sortera informationen. Företagen måste också förmedla informationen så att det går att ta till sig den.

Men han tror inte att vi löser själva grundproblemet enbart genom att ändra vår konsumtion.

− Det krävs till exempel en annan infrastruktur för att vi ska kunna resa hållbart och avstå från att flyga. Att det utvecklas bättre järnvägar och bättre elbilar, och det kommer att ta tid.

Text: Ulla-Karin Höynä på uppdrag av forskning.se

I dag finns allergivacciner för de allra svårast drabbade av pollen- och pälsdjursallergi. Men att komma till rätta med matallergier har visat sig betydligt svårare. Rådet som ges till matallergiker är att helt undvika de livsmedel, eller allergener, som ger en reaktion. Något som kan ge en ständig rädsla för en allergireaktion.

Men de senaste årtiondena har ny forskning gett mjölk, ägg- och jordnötsallergiker ökat hopp. Flera studier har visat hur kroppens immunförsvar faktiskt kan tränas upp. Metoden är enkel: en liten mängd allergen, till exempel i form av jordnötter, ges via munnen och sedan ökas dosen försiktigt. Behandlingen kallas oral immunterapi men är inget som du ska testa på dig själv.

– Det är en krävande behandling för patienterna eftersom de får mycket biverkningar i form av allergiska reaktioner. Hela 95 procent av deltagarna får någon form av biverkning. Och ett fåtal får en svår allergisk reaktion, säger Caroline Nilsson, barnläkare vid Sachsska barn- och ungdomssjukhuset i Stockholm och forskare vid Karolinska Institutet.

Under en behandling finns många faktorer som påverkar, betonar hon. Patienterna bör undvika att träna två-tre timmar efter en dos. De får heller inte duscha hett, bada bastu, dricka alkohol, ta andra läkemedel och bör vara fullt friska. De som har mycket svår matallergi får inte delta alls i vissa studier.

Vad är allergi?

En allergi innebär att du är överkänslig mot vissa ämnen, som då kallas allergener. Ämnena finns naturligt i vår miljö som till exempel pollen, kvalster, mögel och vissa livsmedel. Men vid en allergi får de immunförsvaret att reagera som om de vore skadliga. Kroppen sätter igång en inflammatorisk reaktion som kan vara allt från mycket lindrig, likt en vanlig förkylning, till livshotande.

IgE-molekylen (immunoglobulin E) är en viktig faktor vid de allra flesta allergier. Personer med IgE-medierad allergi har IgE-antikroppar mot det de inte tål. En jordnötsallergiker har IgE-antikroppar mot jordnöt och en äggallergiker har IgE-antikroppar mot ägg.

IgE-antikropparna aktiverar i sin tur en viss sorts vita blodkroppar som frisätter de ämnen som ger en inflammation i kroppen.

I början av sommaren 2019 publicerade den vetenskapliga tidskriften The Lancet en kanadensisk forskningsstudie som pekade på de många biverkningarna. Forskarna bakom artikeln menade att det krävs ytterligare kunskap innan oral immunterapi används brett.

Men Caroline Nilsson kan vara en lösning på spåren.

Mjölkallergin slog i taket

Allt började 2009 med att en ung tjej kom till akuten med en livshotande allergisk reaktion, så kallad anafylaktisk chock. Anafylaktiskt chock är den svåraste formen av allergireaktion och kan sluta med hjärtstopp om du inte får behandling i tid.

– Hon svävade mellan liv och död. Och hade hon inte bott så nära Södersjukhuset i Stockholm så hade hon inte överlevt, säger Caroline Nilsson, som blev hennes behandlande läkare.

Reaktionen kom ner hon råkat äta av ett bröd med ost vilket fick hennes mjölkallergi att slå i taket. Hon levde redan med ett flertal matallergier samtidigt, och upplevelsen fick henne att nästan tappa livsgnistan.

Strax efter händelsen deltog Carolina Nilsson i en forskarkonferens där brittiska forskare berättade om sina försök att kombinera oral immunterapi med ett läkemedel mot allergisk astma: Xolair. Läkemedlet förhindrar den allergiska reaktionen.

När hon berättade detta för kollegorna föddes en idé.

Läkemedel mot allergisk reaktion möjliggör träningen

En av hennes kollegor är professor Gunnar Johansson. Han var bland de första som upptäckte den molekyl som är inblandad i de allra flesta former av allergi: IgE-molekylen (en typ av antikropp). Efter upptäckten har han tillsammans med kollegan Anna Nopp utvecklat ett test för att undersöka en individs känslighet mot ett visst allergen. Testet mäter mängden IgE i ett blodprov.

Svenska forskare bakom upptäckten av IgE

Immunoglobuliner har till uppgift att upptäcka och känna igen främmande ämnen i kroppen. I slutet av 1960-talet upptäckte Gunnar Johansson och Hans Bennich en ny klass av immunoglobuliner, IgE. IgE-molekylen är en bidragande faktor vid de flesta allergier.

Forskarna insåg att det kunde användas i samband med oral immunterapi för att kontrollera att läkemedlet verkligen tvingade ned mängden IgE hos patienten.

Om det fungerade så kunde även de med mycket svår matallergi behandlas med oral immunterapi.

Bland de första som fick prova denna kombinerade metod var den unga kvinnan från Södermalm. När hon fick en viss mängd Xolair så visade blodprovet att hennes blodceller inte längre reagerade för mjölk. Under skydd av läkemedlet fick hon dricka en liten mängd mjölk. Efter ytterligare blodprover så ökades mängden mjölk.

– När hon hade nått en normal mängd mjölk för en vanlig dag, så trappade vi långsamt ned läkemedlet. Och den goda effekten fanns kvar även utan det, säger Caroline Nilsson.

– Hennes liv gick från att upplevas ganska så eländigt till att bli mer som ditt och mitt. När behandlingen var klar sa hon till mig: ”jag har fått ett helt nytt liv!”.

Även jordnötsallergi kan ”luras” bort

De goda resultaten ledde till en forskningsstudie med 23 ungdomar som alla hade svår jordnötsallergi. Samma tillvägagångssätt här: först läkemedel som pressade ned nivån av IgE i blodet. Sedan små mängder jordnötter som långsamt trappades upp.

Dosen gick från ett gram jordnöt till tio gram, vilket ungefär motsvarar ett drygt dussin nötter. Under behandlingen togs upprepade blodprover för att se att läkemedlet verkligen höll IgE-molekylerna i schack. Till slut trappades läkemedlet ned samtidigt som ungdomarna fortsatte med jordnötter.

– Totalt elva ungdomar fullföljde studien med goda resultat. Efter studien har de fortsatt med daglig dos av jordnötter utan att få allvarliga reaktioner.

Medicin som blockerar IgE

Xolair godkändes av Läkemedelsverket 2006 för behandling av svår astma. Det verksamma ämnet är omalizumab som är en så kallad IgE-blockerare. Ämnet trycker undan IgE-antikropparna som orsakar en allergisk reaktion. Läkemedlet ges genom injektioner och fungerar bara för de allergier som är IgE-medierade.

Men inte alla blev hjälpta av läkemedlet, vissa av ungdomarna fick verkligt besvärliga reaktioner och valde att hoppa av studien.

– Vi tror att lösningen kan vara att starta tidigare i livet. En amerikansk studie har gjorts på barn från nio månaders ålder och den visade mycket färre biverkningar. En så tidig behandling är också enklare att genomföra för alla inblandade, säger Caroline Nilsson.

Snart billigare läkemedel

Xolair är en kostsam medicin, priset kan vara så hög som 350 000 kronor per år. Men här kan finnas en lösning. Patentskyddet för läkemedlet har gått ut och det är därför fritt för alla att tillverka nya varianter.

– Nu hoppas vi att det utvecklas billigare versioner av det eftersom det är ett fantastiskt läkemedel, säger Caroline Nilsson.

Första läkemedlet på väg

Amerikanska läkemedelsbolaget Aimmune kan bli först med att lansera ett läkemedel för oral immunerapi mot jordnötsallergi: Palforzia. Nyligen tog läkemedlet, som är en tablett med en liten mängd jordnötsprotein, ytterligare ett steg mot ett godkännande av FDA, Food and Drug Administration. I utvecklingen har Aimmune samarbetat med flera internationella forskargrupper bland andra Caroline Nilssons grupp vid Karolinska Institutet.

I dag saknas färdiga vacciner mot matallergier med det finns för pollen- och pälsallergi. Användningen är dock mycket varierad över landet. En av förklaringarna kan vara själva vaccinsätten, berättar Lars-Olaf Cardell, professor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet.

– Vaccinet ges genom injektioner under skinnet. Under behandlingen måste patienten besöka sjukvården varje vecka under de första tre månaderna, och därefter var sjätte vecka under de följande tre-fyra åren, säger Lars-Olaf Cardell.

Vissa allergivaccin finns även i tablettform men även de kräver långa behandlingstider, upp till tre år. Dessutom är läkemedlen dyra.

– Många upplever det svårt att ta tabletter varje dag i tre år – även i kontrollerade studier är det många som misslyckas med det, säger han.

Vaccin direkt i lymfkörteln mer effektivt

Under sin tid som forskare vid Lunds universitet läste Lars-Olaf Cardell om en bättre metod: att ge injektionerna direkt i en lymfkörtel. Det är nämligen i lymfkörtlarna som vaccin leder till en reaktion i kroppen. Metoden kallas intralymfatiskt immunterapi och i dag har metoden studerats för gräs- och björkpollenallergier samt kattallergi.

– Vi ger tre injektioner med fyra veckors mellanrum sedan är det klart. Dessutom använder vi en tusen gånger lägre dos av vaccinet vilket ger mindre biverkningar. Effekten är ungefär likvärdig med traditionell vaccination, säger Lars-Olaf Cardell.

Att dosen kan minskas så kraftigt förklaras med att vaccinet inte behöver ta en omväg genom kroppen. Men varför behandlingstiden också kan minskas vet man ännu inte.

– Det finns många teorier kring varför du utvecklar en tolerans, men vad som verkligen styr är inte helt klarlagt. Det kan vara möjligt att vårt sätt att vaccinera aktiverar andra mekanismer än övriga metoder.

Lars-Olaf Cardells forskning bedrivs som ett samarbete mellan Lunds universitet och Karolinska Institutet samt Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. I Sverige driver även Linköpings universitet egna studier kring metoden.

Ännu är inte metoden godkänd för allmän användning i sjukvården. Men blir den det så kan det betyda att många fler kan bli aktuella för ett allergivaccin, menar Lars-Olaf Cardell.

– I dag är det inte ekonomiskt försvarbart att behandla en person med lindrig pollenallergi med upprepade sjukhusbesök under tre år eller en ganska dyr tablett. Men att låta dig få tre injektioner under en tvåmånaders period borde vara fullt rimligt, säger Lars-Olaf Cardell.

Här finns dessutom stora mycket pengar att tjäna för samhället, menar han.

– Vi arbetar med en samhällsekonomisk studie som visar att här finns mycket stora samhällsvinster. I dag har pollenallergi en stor påverkan på människors förmåga att arbeta.

Hur är det då med matallergier – kan detta fungera även där?

– Nej, det vågar jag inte säga eftersom matallergi skiljer sig så mycket från pollen och pälsallergier. I den mån vi i framtiden kan isolera rätt gener och tillverka konstgjorda vaccin, så kan detta bli ett distributionssätt för ett nytt läkemedel mot matallergi. Men dit har vi inte kommit ännu.

Text: Magnus Trogen Pahlén på uppdrag av forskning.se

Toppslätskivlingen ser inte mycket ut för världen där den växer vilt på svenska ängar och i kohagar. Men den lilla bruna svampen innehåller ett av de mest potenta ämnen vi känner till. Psilocybin.

Psilocybin är en psykedelisk substans som påverkar 5HTA2-receptorn i hjärnan. Likt andra psykedeliska substanser förstärker den sinnesintryck och förändrar perceptionen kring hur en person upplever sin omgivning, sitt stämningsläge och sina kognitiva förmågor. I värsta fall kan substansen även utlösa psykoser.

Men det är inte bara toppslätskivlingen som har denna förmåga. Runt om i världen återfinns psykedeliska ämnen i svampar och växter, och användningen kan spåras långt tillbaka i historien. Från grottmålningar i Algeriet till Antikens Grekland.

Undangömd i en grotta i Bolivia hittade arkeologer tidigare i år en 1 000 år gammal tygväska. Där fanns spår av bland annat DMT, dimetyltryptamin, en kraftigt psykoaktiv substans som kan ge upphov till hallucinationer.

DMT är även en av nyckelkomponenterna i ayahuasca. En psykedelisk brygd som förknippas med Amazonas djungel och som fått allt mer uppmärksamhet de senaste åren.

Ayahuasca

Djurförsök och nyare klinisk forskning antyder att ayahuasca har en antidepressiv effekt. I en brasiliansk studie från 2015 medverkade 30 patienter som led av depression, där varken läkemedel eller traditionell terapi hade lyckats råda bukt på problemen. Hälften fick dricka ayahuasca vid ett tillfälle och hälften fick placebo. En vecka senare visade de som fått ayahuasca en dramatisk förbättring i mående jämfört med placebogruppen.

Fyndet av DMT i grottan i Bolivia är det första beviset för att befolkningen i Sydamerika blandade växter för att få fram psykoaktiva substanser. Den historiska användningen har dock varit starkt förknippad med religiösa och kontrollerade ceremonier.

Möblerar om i hjärnan

I mitten av 1900-talet forskades det för fullt på olika psykedeliska substanser, med mer eller mindre lyckade resultat. Men sedan psykedeliska substanser narkotikaklassades i början av 1970-talet avstannade forskningen. I Sverige fick psykedeliska droger klassificeringen 1, vilket innebär att de saknar medicinskt värde.

Under årtionden som följde viftades psykedeliska droger bort som en kvarleva från 1960-talets hippiekultur.

Men nya studier har visat på potential vid bland annat PTSD, posttraumatisk stressyndrom, och terapiresistenta depressioner. Patienten får i försöken en dos av den aktuella substansen vid några enstaka tillfällen, med ett antal månader mellan. Ibland även i samband med en terapisession.

– Teorin bakom är att psykedeliska substanser möblerar om i kopplingarna mellan nervcellerna och ökar hjärnans förmåga att bygga om sig själv, säger Pär Halje, vid Lunds universitet, som forskar på hur LSD påverkar hjärnvågor hos råttor.

LSD blev aldrig till medicin

LSD framställdes för första gången av den schweiziske kemisten Albert Hofmann 1938, som förväntat sig att substansen skulle fungera som ett analeptikum (medel som stimulerar andning och blodcirkulation, och ges vid förgiftning). Vid tester visade det sig att försöksdjuren blev rastlösa, även om de var narkospåverkade, och att det orsakade sammandragningar i livmodern, men substansen ansågs inte ha tillräckligt användbara farmakologiska egenskaper för fortsatta tester. Fem år senare framställde Hofmann LSD igen, och blev under syntetiseringen av misstag påverkad av substansen. Han beskriver i sin bok LSD – Mein Sorgenkind (LSD – mitt sorgebarn) hur han upplevde ett ”oändligt flöde av fantastiska bilder, extraordinära former med intensiva, kalejdoskopiska färgmönster”. När han i ett senare experiment avsiktligt intog substansen återfick han upplevelserna, som snabbt vände till en levande mardröm. Han fick horribla hallucinationer, och trodde att han skulle bli tokig och/eller dö.

Källa: Wikipedia

I bland annat England och Schweiz pågår studier där man främst tittar på de antidepressiva effekterna av psilocybin. Tanken är att det ska kunna användas vid terapiresistenta depressioner. Men det forskas även på psykedeliska droger som behandling vid alkoholbrukssyndrom, autism hos vuxna och vid tvångssyndrom, OCD.

Det amerikanska läkemedelsverket, FDA, beviljade hösten 2018 psilocybin en status som snabbar på processen att få den godkänd inom klinisk användning. Även en storskalig fas 3-studie på MDMA, mer känt som ecstasy, och PTSD pågår just nu i USA.

– Det är jättespännande det som har hänt det senaste årtiondet, att det har visat sig ha så mycket terapeutiska effekter, säger Pär Halje.

Teorierna bakom MDMA-terapi

Teorin bakom vad som kallas “MDMA-assisterad terapi” är att substansen försvagar överaktiva försvar i hjärnan. Patienten kan då, tillsammans med en utbildad terapeut, gå in och bearbeta de traumatiska upplevelserna som i vanliga fall är svåra att nå. Studierna som presenterat sina resultat har hittills varit små, och därför svåra att dra några större slutsatser från. Men de har antytt bättre resultat än något annan behandling för PTSD som finns idag.

– Man har ju slagit fast att det här är några av de mest potenta substanserna som finns, men läkemedelsindustrin har inte brytt sig om det särskilt mycket på grund av den psykedeliska aspekten.

Svårigheten har varit hur man ska få in de psykedeliska substanserna i det traditionella sjukvårdssystemet.

Behandling bör ske på klinik

– Det är inget man kan ta hemma utan man åker in till en klinik och tar det några gånger. Men det är inte så främmande egentligen, det är så man gör med ECT, elschocksbehandling.

Psykedeliska substanser är också en av de få saker som kan skapa bestående förändringar på hjärnan i vuxen ålder. Det enligt Alexander Lebedev, psykiatriker och postdoktor vid Karolinska institutet i Stockholm.

– Studier har visat att en session med LSD ledde till att personlighetsegenskapen öppenhet ökade, säger han.

Sedan 2015 har han ett pågående samarbete med Psychedelic Research Group vid Imperial College London, som bland annat resulterat i en artikel om hur LSD-inducerad hjärnaktivitet bidrar till förändringar av satta personlighetsdrag.

Förändring av satta personlighetsdrag

Alexander Lebedev forskar på “ego-disturbence” en form av depersonalisation som förekommer vid schizofreni, men som även har setts under påverkan av psykedelika.

Imperial College var 2016 först med att publicera bilder på människohjärnan påverkad av LSD. Ett 20-tal försökspersoner deltog i en studie där hjärnan avbildades med hjälp av magnetröntgen, både utan och under påverkan av LSD. Resultaten visade bland annat hur drogen skapar ett slags tillfälligt kaos i hjärnan. Olika delar börjar att kommunicera med varandra i en mycket större utsträckning. Framför allt är det syncentrum som når ut till andra delar av hjärnan, vilket kan förklara hallucinationerna som uppstår.

Men oredan tros även vara det som öppnar upp för nya sätt att tänka, och teorin är att det i längden ger en ökad självförståelse. Dock är upplevelsen varierande från person till person, den formas av miljön man befinner sig såväl som ens sinnestillstånd.

– Jag började intressera mig för det då jag inte kunde förstå varför de här potenta substanserna inte användes. Jag undersökte vilka faror som fanns med dem och försökte verkligen hitta bevis på risker med psykedelika, säger Alexander Lebedev.

Ecstasy kan bli godkänt som medicin

Psykedeliska preparat (serotonergic hallucinogens) innehåller kraftfulla psykoaktiva substanser. Gemensamt för psykedeliska preparat är att de stimulerar en undergrupp av våra serotoninreceptorer i hjärnan, 5HTA2-receptorn. De kan skapa kraftfulla hallucinogena upplevelser, ändrar sinnestillstånd och hur man upplever sin omvärld.
Här återfinns: Psilocybin, DMT, LSD, Meskalin. MDMA (ecstasy) befinner sig i gränslandet till klassiska psykedelika och tillhör gruppen hallucinogena amfetaminpreparat. I nuläget är MDMA det psykedeliska preparat som i USA ligger närmast att godkännas som medicin.

Olika risker med psykedelika

På Karolinska Institutet har han nu precis avslutat en studie där 400 personer screenades för symptom på psykiatrisk problematik, cirka hälften hade en bakgrund av att ha använt psykedelika.

– Vi ville ha en klar bild över riskerna med psykedeliska men hittade inga. Efter att ha screenat för symptom hittade vi inga belägg för att det skulle finnas en koppling, säger han.

Men när det kommer till risker är det är en ganska komplicerad fråga.

– Man får skilja på fysiologisk risk, alltså toxicitet, psykologisk risk och risk för omgivningen. Dessutom måste man ta hänsyn till hur beroendeframkallande de är. I motsats till vad många tror är de klassiska psykedeliska drogerna inte särskilt toxiska eller beroendeframkallande, säger Pär Halje.

Kan trigga potentiella psykoser

En oreglerad användning utanför kliniska miljöer avråds dock. För personer i riskzonen kan psykedelika trigga psykoser, vilket i sig är ett tillstånd som ökar risken för självmord och olyckor markant. Men även en av tio av de som tar psykedeliska droger uppger att de fått en negativ upplevelse, som utan behandling kan leda till mer psykisk problematik.

Den största kliniskt relevanta risken är att det finns goda data på att användningen av psykedeliska substanser kan tidigarelägga en schizofrenidebut. En psykossjukdom som eventuellt inte behöver bryta ut överhuvudtaget.

– Sen får man se upp, även om det inte är giftigt betyder det inte att det är ofarligt om man inte gör det under kontrollerade omständigheter, säger Pär Halje.

Forskningen på psykedeliska droger sker inte utan kritik. Studierna anses fortfarande vara för små för att dra några större slutsatser från samt att som utför dem tolkar resultaten överdrivet positivt. I år publicerades så den första dubbelblinda studien på depression och psykedelika.

– Den visade fortfarande på väldigt starka effekter och i övrigt förtroendeingivande god metodik, även om antalet patienter i studien är förhållandevis lågt, säger Pär Halje.

Text: Mette Carlbom på uppdrag av forskning.se

En dator har skrivit det här. Det vill säga datorn har översatt mina knapptryckningar till de bokstäver du nu läser. Men skulle datorn kunna göra mig överflödig? För enklare journalistiska texter är det redan ett faktum. Skulle den även kunna ersätta en romanförfattare?

”Catching me off guard, he slams me against the doorway. He’s pinning me to the doorway using his hips, and it’s so hot. He plants a soft wet kiss on my lips, and I surrender briefly to the sensation. Fuck, I’m panting already.”

Det här stycket skulle kunna vara hämtat ur romanen 50 Shades of Grey. Och är det också, på sätt och vis. Lisa Wray, programmerare från New York, var på en middag där ett diskussionsämne var hur uselt skriven den här boken var och tänkte: ”Ett datorprogram skulle säkert kunna skriva den.” Kort därefter kodade hon fram vad som fick namnet 50 Shades of Grey Text Generator. På hemsidan kan besökaren klicka fram mer eller mindre välskrivna parodier på stycken ur den storsäljande romanen.

Klarar knappast Turing-testet

De här datorgenererade alstrena skulle knappast klara det så kallade Turing-testet, som i korthet går ut på att förmå en dator att kommunicera på ett sätt som kan misstas för en människa. Flera programmerare har påstått att deras algoritmer har klarat testet. En av dem är Zackary Scholl, en student vid Duke University som skapade ett program som bröt ner dikter i mindre beståndsdelar för att själv lära sig hantverket. Scholl skickade in algoritmens alster till poesi-tidskrifter och en av dem, universitetets egna litterära tidskrift, antog den.

Den publicerade dikten var bara en av de 26 (en för varje bokstav i det engelska alfabetet) som Scholl skickade in, och frågan är om inte redaktörerna publicerade den mer utifrån välvilja än för dess litterära kvalitet.

De robotjournalister som allt fler mediehus nu börjar använda för att producera texter skulle möjligen klara Turings test. Men de korta referat från fotbollsmatcher eller redogörelser för fastighetsaffärer som robotarna skriver håller knappast tillräcklig verkshöjd för att göra testet giltigt.

– Litteratur och romaner är en helt annan femma, säger Hillevi Hägglöf, datorlingvist på Bonnier News. Datorer har svårt för det här med röda trådar och har svårt att producera längre stycken text som är sammanhängande.

Varför?

– En dator har ingen intention, den har ingen berättelse som den vill förmedla utan det hänger på vad vi matar in och vill få ut och då är det svårt att hålla den röda tråden. Vad är subjektet och vad ska hända? Att skriva en roman är ett väldigt komplicerat arbete.

Vad krävs då för att en dator ska kunna lära sig att skriva en roman? Först och främst måste människan vilja lära upp datorn till författare. Det måste finnas ett behov.

– När vi tänker på automatiskt genererade nyheter så finns ett tydligt behov, det händer något i världen som vi vill kunna berätta om. Men om en robot skriver litteratur blir det mer en filosofisk fråga. Nyhetsvärdet består i att en robot skriver litteratur. Det är säkert jätteballt att läsa ett par sådana romaner men finns det ett verkligt behov?

Om man inte talar om att författaren är en robot?

– Man kan kanske pumpa ut ett par halvbra kriminalromaner. Men det måste börja där, i att det är något som någon kan tjäna pengar på. Sedan är tekniken inte mogen och därför har man inte gett sig på problemet än. Jag är övertygad om att det kommer men det är väldigt mycket jobb som måste göras i att formalisera romanens karaktär och bryta ner den i dess beståndsdelar.

Följer typiska mönster

För att en dator ska kunna lära sig skriva en roman måste den matas med text, mycket text. Karim Jebari, forskare i filosofi vid Institutet för framtidsstudier, tror att AI har en lång väg att gå innan den kan bli en författare.

– Men det är fullt möjligt, säger Karim Jebari.

Det som datorn skulle kunna producera är litteratur som inte är så innovativ och följer ett tydligt mönster, som deckare och annan genrelitteratur. Ett språkexperiment som Jonas Hassen Khemiris bok Monticore är enligt Karim Jebari omöjligt för modern AI att skapa. Men den som hoppas på en svensk AI-deckare kanske hoppas förgäves.

– Om vi tänker oss en AI som ska vara bra på att skriva deckare kommer den att behöva bränna igenom ett par miljarder sidor, säger Karim Jebari. Det är kanske så att svenska är ett för litet språk, att det inte finns tillräckligt många ord i svenska deckare.

Men vad är det i den mänskliga hjärnan som gör den särskilt lämpad att skriva romaner? Och varför är det så svårt för en dator att erövra den förmågan?

Många dimensioner i språket

Martin Ingvar, professor vid Karolinska institutet, har nyligen publicerat boken Tänkandets maskineri om hur tänkandets mekanik fungerar och hur det kan överföras på AI.

– Vårt tänkande bygger på att vi har en modell som vi sakta uppdaterar i alla steg i vårt tänkande. Så det räcker inte med att ha en totalrepresentation av omvärlden utan vi måste ha en inre modell av hur omvärlden ser ut så att vi kan göra den uppdateringen.

Forskare har lyckats lära AI att måla som van Gogh och föra över konstnärens teknik till en annan bild.

– Det här är en sak man för några år sedan trodde var omöjligt, säger Martin Ingvar. Men det är ganska få dimensioner man använder inom målning jämfört med språket. Att skriva en roman är ju extremt mångdimensionellt och innehåller abstrakta dimensioner som ligger på värderingsnivå snarare än på faktanivå och ett övervägande som är kontinuerligt och ständigt uppdateras. Plus att man gör konstnärliga överväganden av vad som ska vara med.

Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se

Begreppet ”scary seafood” börjar få fäste bland krögare och besöksnäring i den rika världen. Det är ett samlingsnamn för mat från havet som vi i västvärlden av olika skäl inte anser vara ätbar. Den kan bli en bland många upplevelser på turistmål, men framför allt ett alternativ till kött, av miljö-, hälso- och försörjningsskäl.

– Vi måste ändra beteende kring vad vi äter. I den rika delen av världen vill vi bara ha filé från de finaste fiskarna i haven. Men i Afrika och delar av Asien äter man det mesta man får upp. Vi måste också skörda arter som är längre ner i näringsväven. Det handlar om en långsiktig förändring av vanor, säger Susanne Lindegarth på Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet och samordnare för projektet Scary seafood, som involverar både forskare och företag.

– Namnet ”scary seafood” har en stor attraktionskraft. Det vi vill utnyttja för att få fler att förstå att vi behöver ändra våra konsumtionsvanor för att få ett mer hållbart samhälle. Vi vill öka kunskapen både bland konsumenter och besöksnäringen.

Lång lista med okända godingar från havsdjupen

Projektet Scary seafood listar i en rapport från januari 2019 ett 30-tal potentiella arter av fiskar och skaldjur som vi inte äter i dag, som trollhummer (till sushi), maskeringskrabba, simkrabba och strandkrabba plus många arter av räkor och havssnäckor. Simkrabban är en vanlig bifångst som kastas i sjön, strandkrabban är den som barn gärna metar på Västkusten.

Bland räkorna finns sandräka, glasräka och inte minst tångräka. Den äts mer sällan i dag, men ansågs åtminstone förr som godare än nordhavsräkan som vi äter i dag. Tångräkan är originalet för ”pillede rejer” i Danmark.

Andra godingar på listan är öronmaneter, bläckfisk, valthornssnäcka, ett antal arter av alger, musslor, bläckfisk, sjöborrar och sjöstjärnor, sjögurkor och sjöpungar.

Källa: Scary seafood – den nya maten från havet (2019) från Marina klustret i Västsverige (pdf).

Att stoppa i oss något slemmigt som luktar illa på stränderna tillhör för många kategorin ”otänkbart”. Men tack vare sushins intåg på svenska menyer har vi lärt oss äta alger. Sedan några år odlas makroalger som socker- och fingertång kommersiellt i svenska vatten på Västkusten. Forskning pågår om hur den bäst tas till vara i förädlingsledet. Det sker inom ramen för projekt Seafarm, ett samarbete mellan KTH, Chalmers, Göteborgs universitet, Lunds universitet och Linnéuniversitetet.

– Ska vi torka, den, frysa den eller ensilera den? För mat kan frysning passa bra ibland, torkning ibland. Biomassan är ganska känslig, så man måste behandla den snabbt för att behålla kvaliteten. Det är viktigt när man ska jobba industriellt med många ton biomassa per dag, säger projektledaren Fredrik Gröndahl vid KTH.

Förutom till sushi kan algerna användas som de är, strimlade i sallad, blandad med fiskfärs i algburgare eller ingrediens i andra rätter. Forskare jobbar med att ta fram smakförstärkare, konsistensgivare, färgämnen, proteiner och annat i bioraffinaderier.

Utöver mat forskar man på bland annat nedbrytbara alternativ till plast och textilier. Resterna kan bli biogas – om förädlarna får mer betalt för att ta tillvara dem. Men alger innehåller både fosfor och kalium och skulle kunna bli alternativ till handelsgödsel. På så vis för man tillbaka näring som lantbruket läcker till havet.

Tarmtång havets tryffel

På Gotland pågår försök att odla potatis med bland annat tång, ”släke”, i gödningen. I ett annat projekt på ön testar man att odla östersjöalg, tarmtång eller Tarmalg (Ulva intestinalis) vid Ar forskningsstation. Den är trots namnet populär bland kockar, men mer säljbar som ”havets tryffel”.

Det har pratats länge om insekter som alternativa proteiner, men många drar sig för tanken på att stoppa larver och skalbaggar i munnen. Därför kan fler skaldjur – insekternas havssläktingar – vara ett alternativ där man tar ut köttet som crabsticks eller kräftstjärtar.

Skaldjur har också fördelen att de ses som lite lyxiga, och lättare kan locka konsumenter. Försök med odling av ett antal arter pågår på Nationellt centrum för marin vattenbruksforskning, Swemarc, vid Göteborgs universitet i samarbete med Rise, Chalmers och KTH. En art är hummer, där man redan producerar yngel som sätts ut i havet för att stärka naturliga bestånd. Det finns också intresse för att använda dem i kommersiell odling.

Näst längst har forskningen kommit kring havskatten. Där studerar man vilka förhållanden som är bäst för odling, med vattenkemi, temperatur, storlek på tankar, styrka i vattenflöden, bubbling.

– Vi studerar tillväxt, stressreaktioner och beteende vid olika förhållanden. Vi tittar också på nya foder. Det finns kommersiella standardfoder, men fiskarter kan vara olika som ko och kyckling. Behoven skiljer också mellan olika utvecklingsstadier, säger Kristina Snuttan Sundell, föreståndare för Swemarc och professor på institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet.

Havskatt kan bli odlad delikatess

Hälleflundra och tunga tillhör de arter som lämpar sig bäst för odling i havet, enligt en kartläggning av Göteborgs universitet. Ett antal arter har rankats efter hur efterfrågade de är, ifall odling förekommer i andra delar av världen och hur mycket man vet om arternas biologi.

Högst klassade är hälleflundra, tunga, piggvar, havskatt, torsk och lyrtorsk. Därefter listas kummel, bergtunga och sjurygg, där det saknas tillräckliga erfarenheter av odling men man inte sett uppenbara hinder för odling.

I nästa kategori finns långa, lubb, rödspätta, marulk, fjärsing (lik abborre) och slätvar, där man saknar tillräcklig kunskap om biologin och arternas lämplighet för odling. Rödtunga och makrill avfärdas som svåra att odla.

Källa: Marin fiskodling på den svenska västkusten: Biologiska förutsättningar (pdf) (2012) från Vattenbrukscentrum Väst vid Göteborgs universitet.
Foto: © Citron, CC BY-SA 3.0

Öronmaneter som bukfylla

Arter längre ned i näringskedjan forskas det ännu inte lika mycket på, men öronmaneter används redan som ingrediens i bantningspreparat. De har lågt näringsvärde men är utmärkta som bukfylla.

Sjöstjärnor kan åtminstone bli foder för marina arter vi äter, medan sjögurkor och sjöpungar har potential som mat. De sistnämnda, som kanske motverkar en del cancerformer, odlas redan och säljs i Sverige som buljongextrakt med salt- och umamismak.

Däremot forskas det på olika sätt hur man kan minska svinn. Norska forskare studerar hur man kan få kvar mer kött när fisk benas. I Norge tas också lax- och torskhuvuden till vara för asiatiska marknader, där de ses som delikatesser. Även Swemarc och Chalmers forskar på hur spill kan tas tillvara i produktionen.

Vid Chalmers pågår forskning om hur man ska kunna undvika att slänga råvara där kvalitén försämras i produktionskedjan, genom att försvåra härskning. Forskning i världsklass bedrivs vid institutionen för biologi och bioteknik om extrahering av bioaktiva komponenter som proteiner och lipider.

Svalt intresse för hela fisken

Att omvandla forskning till kommersiella lösningar stupar ofta på att det krävs investeringar inom industrin för att minska svinnet. Det stupar än så länge på för litet intresse och kunskap bland konsumenter, enligt Kristina Bergman på avdelningen Miljö och uthållig produktion vid det statliga forskningsinstitutet Rise i Göteborg.

– Det borde finnas en nyfikenhet från konsumenter på att man utnyttjar hela fisken, som med kött. Men från laxen, som blivit dyrare, tar man till vara det mesta: nuggets, rökta fenor och nu pulled salmon-burgare av spillbitar, säger hon.

– Insjöfisk är också underutnyttjad, som mört, braxen och id, men även där verkar det hända saker. I Finland gör man till exempel burgare av mört och braxen. Jag ser att det finns ett sådant intresse även i Sverige nu.

Stort svinn i fiskindustrin – bara hälften bli mat

Fångster och svinn varierar från år till år, men bara kring hälften blir mat. Siffrorna är snitt för åren 2011-13 och har beräknats utifrån fiskestatistik och intervjuer med förädlare.

Svenska fiskare landar cirka 170 000 ton fisk per år. Till det läggs odlad och importerad fisk, medan export och foderfisk (86 000 ton) dras av. Kvar blir 115 000 ton till matproduktion. Av det antas drygt 100 000 ton gå till förädling. Endast 40 000 ton beräknas bli filé, framför allt av torsk, lax och sill.

Resterande 60 000 ton räknas som biprodukter. Av det används det mesta till minkfoder samt fiskmjöl och fiskolja. Inget blir till biogas på grund av för dålig betalning, enligt förädlare. En del av svinnet i alla led skulle kunna bli mat, anser forskarna.

Källa: ”Co-products in the Swedish Seafood Processing Industry (pdf)” (2015) från Göteborgs universitet.

Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se

Marknadsföringen är ofta brutal, bokstavligt talat, med ett språkbruk som för tankarna till kamp, krig, våld, galenskap. Flera produkter tar redan i namnet hjälp av gudar som har ett rykte om sig att vara kraftfulla, som Viking Power Thor’s Hammer Mjölner, ett så kallat PWO (pre workout) som beskrivs som en ”brutal storebror” till en annan produkt. Inte ens smaksättningen kommer undan kraftspråket; en av smakerna är ”battle blue”, en annan ”tropical rage”.

Den här produkten innehåller elva ingredienser med mer eller mindre svårtolkade namn. En annan produkt, Armageddon, har fyllts med 16 ingredienser.

Kosttillskotten har ökat

– Det här med PWO är något som har kommit starkt de senaste åren, samma sak med energidrycker som innehåller koffein och aminosyror, säger Tommy Lundberg, doktor i fysiologi och forskare vid Karolinska institutet.

Tommy Lundberg säger att han bara kan gissa sig till vilka faktorer som ligger bakom ökningen. Han är mer säker på vad som inte har påverkat.

– Anledningen är inte att evidensen säger att de här produkterna fungerar. Det är inte så att forskningsläget har tagit ett kraftigt kliv åt det positiva hållet.

Många ingredienser i den här typen av produkter är i bästa fall overksamma, åtminstone inte bevisat effektiva. Men de kan också vara skadliga, i extrema fall livsfarliga. För sju år sedan föll en 21-årig man ihop på ett gym i Kalmar. En anställd utförde hjärt- och lungräddning och efter att ha legat nedkyld i respirator i två dagar kunde 21-åringens liv räddas. Den substans som 21-åringen hade tagit, DMAA, fördes upp i regeringens förordning om förbud mot vissa hälsovådliga varor. Men snart lanserades produkter med en liknande ingrediens, DMBA, en substans som inte hade testats på människor vilket gjorde det omöjligt att veta i vilka doser den kunde vara farlig.

DMAA likt amfetamin

DMAA är en substans med det kemiska namnet metylhexanamin, och sägs komma från olja av växten rosengeranium. Strukturellt är substansen väldigt lik amfetamin. På 1970-talet såldes den mot nästäppa då DMAA drar ihop blodkärlen.

2010 dopingklassades DMAA, och 2012 klassades substansen som hälsofarlig av Folkhälsomyndigheten eftersom den påverkar hjärtfunktionen. Mellan 2010 och 2012 fick tio svenskar vårdas på sjukhus efter intag av DMAA, med symtom som blodtryck, hög puls, hjärtarytmi, hjärtstillestånd, hjärtinfarkt, excitation, medvetanderubbning, medvetslöshet, kramper och kräkning. I Sverige och flera andra länder är det olagligt att sälja eller inneha DMAA.

DMBA (dimetylbutylamin) är ett syntetiskt framställt ämne, som har stor strukturlikhet med DMAA.

Kommuner kan införa saluförbud

Flera kommuner har utfärdat saluförbud mot produkter med DMBA, vilket innebär att just de här produkterna inte får säljas i de här kommunerna. Så länge substansen inte tas upp på regeringens lista, eller klassas som läkemedel, är det fritt fram att sälja produkterna i de kommuner som ännu inte har utfärdat saluförbud. Såväl branschorganisationen Svensk Egenvård som Riksidrottsförbundet och Livsmedelsverket har efterlyst en central kontroll, men hittills har den politiskt känsliga frågan om kommunalt självstyre satt stopp. Våren 2018 fick kommunerna åtminstone tillgång till ett varningssystem via e-post, vilket gör det möjligt för en kommun som hittar en potentiellt farlig substans att varna andra kommuner.

Andra träningssubstanser är inte hälsovådliga men klassade som dopingpreparat, och eftersom de inte alltid står med i innehållsförteckningen kan en idrottsutövare dopa sig utan att vara medveten om det. Det är inte bara elitidrottare som kan testas för doping, kontroller genomförs även på vanliga gym.

– Det händer någon gång varje år att en användare fastnar i en dopingkontroll, säger Jacob Gudiol, fysioterapeut och författare till flera böcker om kost och träning.

Placeboeffekt som ska få en att ta i

Men produkter som innehåller farliga eller dopingklassade ämnen hör trots allt till undantagen. Det finns ingenting som tyder på att varken Viking Power Thor’s Hammer Mjölner eller Armagedon innehåller något som kan vara skadligt. Men hur verksamma är ingredienserna? Svaret kan bero på vad man menar med verksam. Båda innehåller till exempel 5 000 mg av aminosyran beta-alanin.

– De slänger in en hög dos som gör att du får stickningar under huden vilket gör att du känner att du tagit något potent, och då är det lättare att ta i och jobba hårt i gymmet, säger Jacob Gudiol.

Nicklas Neuman, doktor i kostvetenskap vid Uppsala universitet, fick nyligen ett gratisprov med beta-alanin som han testade.

– Man får stickningar i huden som blir en placeboeffekt som ska få en att känna att nu är det träningsdags.

Niklas Neuman säger att han inte är motståndare till att motionärer testar olika kosttillskott, även om de i bästa fall har en marginell effekt.

– Det är samma sak med kosten, man kan äta halvtaskigt och prestera skitbra men om man har en perfekt kost kan man bli en halvsekund snabbare. Därför är de här produkterna ofta meningslösa för vanliga motionärer.

Koffein bredast effekt

När det gäller vad som faktiskt har effekt råder det samstämmighet bland experterna: koffein.

– Det som har bredast effekt är koffein, som inte inte bara har fysiska effekter utan även mentala, säger Tommy Lundberg vid Karolinska institutet.

Förra året presenterade Internationella olympiska kommittén, IOK, en rapport där de lyfte fram fem preparat som kan ha en prestationshöjande effekt för elitidrottare. Förutom koffein och beta-alanin fanns bikarbonat, kreatin och nitrater på listan.

– Det finns en handfull kosttillskott som kan påverka prestationsförmågan och de lyfter fram fem. De säger att de kan ha positiva effekter, men det beror på omständigheterna och vilken typ av aktivitet man vill förbättra, säger Tommy Lundberg.

Hur stor är effekten?

– Överlag mellan två och fem procent, vissa personer svarar bättre och andra inte alls. Det kan vara betydelsefullt för elitidrottare. För motionärer är det andra saker som är viktiga, som kosten och hur man tränar. Man måste sätta kosttillskotten i perspektiv till andra saker.

Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se

Olympiska kommittén om kosttillskott

En elitidrottare får i sig tillräckligt för att kunna prestera på topp med hjälp av att äta en allsidig och väl sammansatt kost. Det är det generella rådet från Sveriges olympiska kommitténs nutritionsteam.

Men om man ska ta kosttillskott är det viktigt att det finns vetenskapliga bevis på dess effekt, att den är testad och är svårt att få i sig med vanlig mat. De nämner några exempel på kosttillskott som kan fungera i vissa sammanhang:

Koffein:

Koffein har väldokumenterade prestationshöjande egenskaper, framförallt när det gäller förbättrad uthållighet, koncentration och reaktion.

Bikarbonat:

Vid högintensivt arbete, som en spurt eller sprint, arbetar muskulaturen anaerobt, det vill säga utan syre. Då ansamlas mjölksyra i musklerna och det sker en försurning som begränsar prestationen. Ett sätt att förbättra kroppens egen förmåga att motverka försurning är att tillföra vanligt bikarbonat.

Nitrat:

I kroppen omvandlas nitrat till kväveoxid vilket påverkar blodkärlen på ett sätt som underlättar syretillförseln till musklerna under arbete. Rödbetor, broccoli, ruccola och spenat är exempel på grödor som innehåller mycket nitrat

Beta-alanin:

Beta-alanin är en icke-essentiell aminosyra som i likhet med bikarbonat motverkar försurning, t ex bildning av mjölksyra, i musklerna. Tillskott av beta-alanin har i flera studier uppvisat prestationshöjande egenskaper vid högintensiv träning/tävling.

En bieffekt av beta-alanin är att den kan leda till stickningar i fingrar och tår vilket kan upplevas obehagligt men är ofarligt.

Källa: Sveriges olympiska kommitté

1900-talets så kallade Gröna revolution har drivit fram grödor med hög avkastning och ett snävt spektrum av egenskaper, skräddarsydda för industriell produktion av livsmedel. Det har hjälpt oss att klara den globala matförsörjningen, men har också ett högt pris.

Att man inte förädlat på i första hand resistens gör att dagens odlingssystem kräver mycket bekämpning av ogräs, svampar och insekter. Den biologiska mångfalden har tagit stryk av monokulturer och kemikalier.

Ensidig odling av ettåriga grödor med mindre djupgående rötter, än perenna (mångåriga) sorter, minskar mullhalten och ökar risken för erosion. Mer extremt väder med torra vårar och somrar kan slå hårt mot skördarna.

Fjolårets varma torra sommar öppnade mångas ögon

– De riktigt specialiserade gårdarna med väldigt få grödor och sorter blir sårbara i ett framtida klimat. Det gäller även insekts- och svampangrepp. Till exempel gynnas rostsvampar av högre temperaturer. Och har du en skadeinsekt som övervintrar och du odlar samma gröda nästa år kommer angreppet snabbt, säger Maria Wivstad, föreståndare för Epok, Centrum för ekologisk produktion och konsumtion vid SLU i Uppsala.

Hon påpekar att lösningen på klimatkrisen inte är enbart ekologiskt lantbruk, utan även måste sökas inom den konventionella produktionen.

– Ekologisk produktion i dag är inte entydigt bättre för klimatet; den har både plus och minus. De grödor vi har – även de ekologiska – är känsliga för värme och vattenbrist. Och båda kommer att variera mer i framtiden, säger hon.

Klimatkrisen kan däremot bidra till att skillnaderna mellan ekologisk och konventionell produktion minskas, med krav på robustare produktion och ökad mångfald. Forskning på en rad områden pekar åt det hållet. Större diversitet bland grödor och odlingsmetoder skulle stärka jordarna, öka resistensen mot angrepp och minska behovet av stora kemiska insatser.

Fånggrödor binder kol till jorden

Allt fler lantbrukare talar om varierade växtföljder inom det konventionella jordbruket. Det innebär att man inte sår samma gröda på ett fält år efter år, utan varierar mellan spannmål och vall (fodergrödor) som man gör i ekologiskt och mindre intensivt konventionellt lantbruk.

Varierad växtföljd

I ett stort europeiskt projekt där SLU deltagit har man analyserat data från försök med olika växtföljder från 1950-talet och framåt. Det visar bland annat att varierad växtföljd med klöver- eller gräsvall och ettåriga grödor ger högre spannmålsskördar. Ingår även kvävefixerande grödor i följden minskas gödselbehovet. Däremot blev inte skördarna stabilare över åren med vall i växtföljden.

Källa: Georg Carlsson, SLU

Till exempel fixerar baljväxter luftens kväve och behovet av gödsling minskar. Att hålla ett fält bevuxet mellan skörd och sådd med så kallade fånggrödor minskar kväveläckaget, och bidrar även till att kol binds i jorden och ökar bördigheten.
Minskad jordbearbetning med plöjningsfri odling har däremot oklar effekt på kolinlagring, enligt en SLU-studie 2018.

Perenna grödor tar priset

En annan studie, från 2017, visar att de effektivaste sätten att öka den är, i stigande grad, fånggrödor, stallgödsling och perenna grödor.

Mycket forskning kring att göra ettåriga grödor perenna pågår världen över. Varianter av vete och ris finns, och oljeväxter som raps och baljväxter har god potential, anser Lennart Olsson, professor i geografi och grundare av Lucsus, Centret för hållbara studier vid Lunds universitet.

Han har studerat utarmning av jordar och klimatpåverkan i framför allt Afrika. En övergång till mer perenna grödor kan på sikt minska klimatpåverkan, är han övertygad om. Med djupgående rötter minskar de jorderosionen och därmed näringsläckage som orsakar övergödning.

– Vi har också förlorat markkol på grund av jordbearbetning och att vi odlar mest grödor med grunda rotsystem. Perenna grödor med större och djupare rotsystem kan bygga upp kolförrådet på djupet igen. De binder också kväve. Studier i USA och vid Alnarp visar att hälften av kvävet läcker ut med ettåriga grödor. Med den perenna vetevarianten kernza är kväveläckaget knappt mätbart, säger Lennart Olsson.

Kernza är en fodergröda som man började förädla i USA på 1970-talet. Den ger än så länge betydligt lägre avkastning än dagens vete. Men den stora genetiska variationen borde ge goda möjligheter att förädla på större avkastning och härdighet mot torka och värme, påpekar han.

Bra med genetisk bredd vid extremväder

Att kernza både kan bli foder och spannmål är ett plus. Även om avkastningen är låg kan den odlas på ”sämre” marker som i dag inte utnyttjas, och därmed ändå öka produktionen. Det gäller även gamla spannmålssorter, som är ett annat forskningsspår för bättre härdighet.

Tanken på att bredda odlingen och minska riskerna finns i ett tvärvetenskapligt projekt som drivs av flera institutioner på SLU ihop med Högskolan i Kristianstad.

– När det kan bli mer extremväder är det bra att ha ett material med genetisk bredd. Kanske inte på hela åkerarealen, men en del av den. Speciellt lämpar sig kultursorterna för lite sämre marker. Odlar man dem på bättre mark och kvävegödslar blir stråna längre och de viker sig, säger projektledaren Karin Gerhardt vid Centrum för biologisk mångfald.

Äldre vete med ”svagare” gluten

Liksom de perenna grödorna har gamla kultursorter längre rötter och klarar torka bättre. De ger stabilare skördar men lägre avkastning än högförädlad spannmål. De konkurrerar också ut ogräs bra och kräver mindre bekämpning.

Projektet ska pågå under minst tre år med försöksodling av moderna och äldre sorter på fält intill varandra. Både fetare och magrare jordar ska testas, till att börja med vanligt vete som jämförs med Ölands lantvete och Dala lantvete. Man ska titta på hur vädret påverkar skörd, hur härdiga sorterna är mot angrepp av insekter och svamp.

Lokal förädling

Dagens förädling av kultursorter sker lokalt, där odlare utifrån den genetiska variationen hittar sorter som anpassas till traktens förutsättningar. Att sorterna inte fått brett genomslag beror bland annat på att utsädespriset är betydligt högre än för moderna sorter. Efterfrågan och produktion växer men skalan är ännu för liten för att passa in i livsmedelsindustrins och -kedjornas system.

Källa: Karin Gerhardt, SLU

Mikrobiologiska skillnader ska också studeras, både för hälsoaspekter och smakskillnader. Det är redan känt att sorterna innehåller ett ”svagare” gluten än det som finns i högförädlat vete för att ge fluffigt bröd, och kräver mer knådning.

– Gamla sorter handlar inte om att gå tillbaka till stenåldern, utan ta tillvara gammal kunskap och tillföra nya idéer, säger Karin Gerhardt.

Samodling gör grödor robustare

Forskning bedrivs på en rad andra sätt att göra jordbruket mindre känsligt för ett klimat med mer väderväxlingar. Ett exempel är samodling, där olika grödor odlas tillsammans. Det kan vara till exempel att odla ärter eller åkerböna ihop med spannmål och skörda allt som djurfoder. De kan även separeras efter skörd.

Samodling kan ge robustare skörd och effektivare utnyttjande av resurserna än om grödorna odlas var för sig, enligt Georg Carlsson vid SLU i Alnarp, som forskar kring diversifiering av grödor och om baljväxter för mer hållbar livsmedelsproduktion.

– Åkerbönor är proteinrika och växer i symbios med kvävefixerande bakterier. Nackdelen är att de är känsliga för ogräs, sjukdomar och insekter. Åkerböna är också känslig för vattenbrist och drabbades hårt av fjolårets torka. Men genom att samodla dem med till exempel vete står båda emot ogräs bättre. Samodlade grödor fångar ljus på olika sätt, har olika djupa rötter och utnyttjar vatten och växtnäring bättre. Att blanda olika sorter av samma gröda kan också öka tåligheten mot sjukdomar, insekter eller torka.

Gamla metoder till heders igen

Mycket kunskap är gammal men har glömts bort. Det gäller inte bara odlingsmetoder utan även till exempel vattenhushållning, som i det klimat vi haft fokuserat på att dränera bort överflödigt vatten. För torka är beredskapen sämre.

– Här är det inte forskning som behövs, utan infrastruktur för bevattning. I dag är strukturen på gårdsnivå inte särskilt utbyggd för merparten av åkermarken, och lantbrukarna måste ha tillstånd för att ta vatten ur vattendrag. Vi har lagt igen dammar och våtmarker, och behöver återställa tillgången till vatten i landskapet med till exempel vattenmagasin. Där behövs politiska beslut för att stötta investeringar, säger Maria Wivstad.

– Men vi kan inte säga hur många torra somrar vi får, det kommer att variera stort mellan områden. Man kan så mer grödor på hösten där klimatet tillåter det, så är de etablerade och rötterna når djupare om torkan kommer. Generellt är det lantbrukare som satsar på fler grödor och flera djurslag som kommer att klara sig bättre i ett mer oförutsägbart klimat.

Text: Mats Karlsson, på uppdrag av forskning.se

Sex sätt att tackla klimatkrisen

Odla djuprotade växter eller kultursorter, speciellt på outnyttjade marker
Odla täckgrödor som binder kväve i marken och minska gödslingsbehov.
Samodla spannmål med baljväxter som binder kväve. Eller olika sorter av samma gröda.
Utnyttja möjligheten att så på hösten. Om värme och torka kommer är rötterna redan djupa.
Jordbruk med både diversifierad odling och olika djur är mer robust, med exvis stallgödsel.
Agroforestry: Lähäckar och fruktträd skyddar mot vind, tar upp vatten, lockar pollinatörer.

Förskolegården är en av de utomhusplatser där barn regelbundet leker. Allt mer forskning visar att naturen kan ge oss värdefulla så kallade ekosystemtjänster, det vill säga mycket mer än bara rena naturresurser som frukt, grönsaker och virke. Till exempel rening av luft, bullerdämpning, pollinering – och en mängd hälsofördelar. En rad vetenskapliga studier har visat att gröna omgivningar kan gynna mental och fysisk hälsa. Dessa fördelar gäller inte minst lekande barn.

Hälsofördelar med gröna miljöer

Allmänt välbefinnande, sänkt puls
Lägre BMI genom ökad rörlighet
Bättre koncentration, vilket kan leda till bättre skolresultat
Upptäckarglädje och kreativitet
Samarbete och mindre hierarki
Ökad vilja att skydda naturen för framtiden.

Källa: Fredrika Mårtensson, Matteo Giusti

Fredrika Mårtensson, miljöpsykolog på SLU, har forskat på förskolegårdar och barns lek sedan början av 90-talet. Redan då kunde man se att det är stor skillnad på kvaliteten på barns lek inomhus och utomhus. Förutsättningarna för lek är annorlunda utomhus, påpekar hon. Inomhusmiljöer är ofta mer krävande för barn med olika rum och saker som uppfordrar till specifika aktiviteter.

– I en bra utemiljö däremot kan utevistelsen fungera som ett frirum för barnen där de kan vara mer kreativa och skapa sin egen ordning. Naturkontakten innebär att fler barn får en chans att vara med, samtidigt som det blir lättare för enskilda barn att gå in i och ut ur leken vid behov.

”Löst material” stimulerar fantasin

En förklaring är det ”lösa materialet” som finns i naturen; saker som inte är designade för ett speciellt ändamål utan istället uppmuntrar barnen att upptäcka och använda sin fantasi. Genom att använda sig av det som finns i naturen använder barnen sin kreativitet och kritiska tänkande. När det sociala flyter på bättre, blir det också lättare att förhandla och lösa småkonflikter.

– Förskollärare som annars får lägga mycket tid på att lösa konflikter berättar hur allt det där försvinner när gruppen kan gå ut i en rymlig, grön och varierad miljö. Men där det finns en mer designad lekställning blir leken mer hierarkisk, med någon som klättrar högst upp, kanske säger sig vara kapten eller liknande. Då blir det ”inomhuslek” utomhus och utomhusleken förlorar sin potential, säger Fredrika Mårtensson.

Samband mellan grön miljö och hälsa

– När vi går ut så blir vi lite rörligare, och det i sin tur har flera positiva effekter, men det finns också direkta samband mellan gröna miljöer och hälsofaktorer. Till exempel blir barnens BMI lägre, koncentrationen blir bättre och välbefinnandet ökar, säger hon.

En förklaring till det ökade välbefinnandet ligger i vår biologi, menar hon. Naturmiljöer innehåller så kallade fraktala mönster, det vill säga komplexa mönster som är rika på detaljer och samtidigt innehåller upprepning och ordning. Eftersom man både ser återkommande mönster och en slumpvariation, håller sig vår hjärna nyfiken och vaken på en lagom nivå.

– Det räcker med att vi tittar på ett träd så responderar hjärnan positivt. En teori är att vi har två typer av uppmärksamhet: en spontan uppmärksamhet, fascination, och en riktad uppmärksamhet som vi till exempel använder när vi jobbar – en typ av koncentration som man ofta blir trött av efteråt.

Klarar mer info när vi inte måste ta beslut

Den spontana uppmärksamheten tar bland annat in information som prassel i buskar, speglingar på vattnet eller en bil som signalerar. Forskning har visat att vi kan ta in upp till 11 miljoner sådana informationsbitar per sekund och att den dessutom inte kräver några beslut av oss. Därför kan hjärnan vila och återhämta sig. Vår riktade uppmärksamhet klarar däremot bara av att ta in 10-15 informationsbitar per sekund. För att klara av att lösa våra uppgifter behöver vi stänga ute mycket av informationen som finns i omgivningen. Därför tar det mycket energi från oss och kan i slutändan leda till att vi blir glömska, irriterade och riskerar att gå in i väggen.

– Vi vuxna använder oss mycket av det visuella för att nå välbefinnande. Men för barn handlar det också mycket om att vara i närkontakt med sin närmiljö. De vill ta sig an den fysiska miljön och utforska den. För barn är det helt livsnödvändigt, säger Fredrika Mårtensson.

Tre faktorer för en bra utegård

En stor yta på minst 3 000 kvadratmeter. På ytor mindre än 1 000 kvadratmeter får barnen inte upp farten i leken och allas behov kan inte tillgodoses.
Gott om träd, buskar och växtlighet. Fascinerande natur och ”löst material” stimulerar kreativitet och upptäckarglädje, och förbättrar barnens koncentration.
Bra mix av öppna ytor och vegetation. Det ger många små ”rum”, vilket innebär att barnen kan navigera i lekflödet och skifta mellan aktivitet och vila.

Källa: Fredrika Mårtensson

Flera studier har visat att barn som har en emotionell kontakt med naturen också blir mer benägna att vilja skydda den och arbeta med naturfrågor i framtiden. Att förstå och känna samhörighet naturen redan som barn är därför viktigt. Hur vi kan uppnå detta intresserar Matteo Giusti, forskare i miljövetenskap på det tvärvetenskapliga programmet Urban studio vid Högskolan i Gävle.

Tre sorters färdigheter

Till exempel kan man ge förutsättningar för denna emotionella kontakt genom att skapa plats för naturen i stadsplanering, på skolor och förskolegårdar, menar han. Platser för olika naturupplevelser kan i sin tur ge barnen olika färdigheter. Matteo Giusti delar in dessa färdigheter i tre faser:

– Den första är att kunna vara i naturen, att känna sig bekväm i och nyfiken på den.

– Den andra fasen är att kunna läsa platsen, att kunna agera i naturen som till exempel när man klättrar på stenar. I denna fas lär man också känna naturen runt omkring sig och får en personlig koppling till den.

– Den tredje fasen är att kunna känna att man är för naturen: att man känner sig som ett med den och vill ta hand om och skydda den.

Behövs olika natursituationer

För att tillägna sig dessa färdigheter behövs olika typer av natursituationer. Faserna utvecklas inte linjärt utan har många komplexa samband. För att kunna känna sig bekväm i naturen kan det till exempel räcka med att man leker och vistas i en naturmiljö. Men för att nå den tredje fasen där man är för naturen behövs en rad olika upplevelser, även sådana som är mer strukturerade och där någon mentor deltar och styr aktiviteten.

– Odling är ett bra exempel. Här behövs instruktioner från en mentor om hur man ska vårda plantorna för att lyckas med odlingen. Samtidigt lär sig barnen viktiga saker som var maten kommer ifrån.

Olika typer av situationer bidrar till barns färdigheter i naturen

Fri lek – innehåller situationer som innehåller kreativa uttryck, fysisk aktivitet, utmaningar, inblandning av olika sinnen samt att leken drivs av barnen själva.

Tankeväckande aktiviteter – innehåller situationer med känslor av överraskning, förundran och också just tankeväckande aktiviteter.

Inåtvända aktiviteter – innehåller situationer av intimitet, mindfulness och återhämtning.

Strukturerade aktiviteter eller naturskoleaktiviteter – karaktäriseras av att en mentor finns inblandad, att aktiviteten inte styrs av barnen själva utan istället innehåller instruktioner samt att det ibland finns en social/kulturell förstärkning i form av positivt grupptryck eller stöd från nära personer.

Ytterligare två kategorier som kan kopplas till de andra är Inblandning av djur och Underhållning.

Källa: A Framework to Assess Where and How Children Connect to Nature. Giusti M, Svane U, Raymond CM and Beery TH (2018) Front. Psychol. 8:2283.

Att sedan dela sin naturupplevelse med någon person som är viktig för en, stärker upplevelsen – vare sig det är en förälder, en släkting eller en lärare, enligt Matteo Giusti.

En annan fördel med naturliga grönområden är att de ger ett bra skydd mot värme och sol. Vid Göteborgs universitet pågår ett forskningsprojekt för att ta reda på hur förskolebarn påverkas av värmeböljor och ett framtida, varmare klimat. I en delstudie undersöktes 438 förskolor i Göteborg och deras utegårdar.

– Ungefär en tredjedel av dem saknar tillräckligt med skuggad yta och då blir det svårare att vara ute, säger Fredrik Lindberg, projektledare och forskare inom stadsklimatologi och naturgeografi.

Barns värmereglering är inte lika utvecklad som hos vuxna och barnen har inte heller samma kognitiva förmåga att ta ett beslut om att leka i skuggan istället, förklarar han. Än så länge beskrivs värmeböljan inte som ett problem av förskolepersonal som intervjuats i studien. Värmen beskrivs ibland som ett besvär, som går att lösa. Men i ett framtida varmare klimat skulle det kunna bli till ett problem, menar han.

Träd ger bästa skuggan

En lösning kan förstås vara att stanna inomhus och leka, men eftersom värme utomhus brukar innebära att det är rätt varmt inomhus också är det inget bra alternativ. Särskilt inte med tanke på övriga positiva effekter av de gröna ytorna utomhus. Faktum är att den bästa typen av skugga är den som träden ger, enligt Fredrik Lindberg.

– Ett träd blir inte lika varmt som segeldukar, parasoll eller andra artificiella material. Dessutom är träden mer beständiga och avger också lite vattenånga.

I takt med att vi lär oss allt mer om vad naturen ger oss uppstår också nya frågor. Fredrika Mårtenssons senaste forskning handlar om lek och lärande på skolgårdarna.

– Vi bygger och förtätar städerna och det finns en tendens att skolgårdar får mindre utrymme. Dessutom vill man numera ha en del undervisning ute. Skolgården förväntas numera fylla jättemånga funktioner. Vad händer när det både ska vara ett frirum där barnen får 30-40 procent av sitt dagliga rörelsebehov tillgodosett och samtidigt ska fungera som ännu ett klassrum?

Text: Madeleine Johansson på uppdrag av forskning.se

En gång i tiden fick alla barn som började skolan samma läsebok och något av det första de fick lära sig läsa var ”far är rar” och ”mor ror”. Idag används många olika utbildningsmaterial i klassrummen. Till exempel metoder som betonar textens innehåll och där eleverna får gissa och använda bilder för att förstå innehållet.

Men det är metoder som saknar vetenskapligt bevisad effekt. Den enda metod som har stöd i forskningen är läsinlärning som bygger på att eleverna lär sig koppla en bokstavs utseende eller en bokstavskombination till dess ljud. Nästa steg är att sammanfoga ljuden till ord. Ett mödosamt arbete men när det är avklarat, är läskoden knäckt. Metoden har olika namn den kan kallas syntetisk läsning, ljudmetoden eller phonics som är det engelska namnet.

Dåligt betyg för helhetsmetoden

– Det finns mycket forskning som visar att barn som lär sig läsa med hjälp av ljudning lär sig snabbare än barn som lär sig med hela ord, säger Anna Eva Hallin som forskar om språk-, läs- och skrivsvårigheter hos skolbarn vid Enheten för logopedi på Karolinska Institutet.

Det visar också en stor kunskapsöversikt som gjordes av Vetenskapsrådet 2015, som bygger på 70 metaanalyser av studier om läs- och skrivundervisning för elever mellan sex och 12 år. Metastudierna inkluderar i sin tur cirka 4000 forskningsstudier.

(En metaanalys är en studie av vetenskapliga publikationer, med syfte att dra slutsatser om den samlade vetenskapliga litteraturens gemensamma slutsats, alltså en studie av studier).

En av slutsatserna där är att helhetsmetoden, som utgår från att eleverna lär sig läsa genom att de möter språket som en helhet, har svag effekt på läsinlärningen. Den kan vara användbar för äldre elever men absolut inte för elever som håller på att lära sig läsa.

Ljudning förebygger dyslexi

I början av läsutvecklingen är det viktigast för eleverna att lära sig att koppla ihop hur bokstäverna låter med hur de ser ut, det som också kallas avkodningsförmåga
Systematisk undervisning om bokstav-ljud-kopplingar har större positiv effekt på barns läsutveckling än osystematisk undervisning. Undervisningen ger bäst resultat om den ges i förskoleklass eller i årskurs ett
Systematisk undervisning om kopplingen mellan bokstav och ljud kan förhindra läs och skrivsvårigheter. Den kan också hjälpa äldre elever som har svårt att läsa.

Unga elever med risk för läs- och skrivsvårigheter bör till att börja med öva upp förmågan att urskilja olika ljud i språket – så kallad fonologisk medvetenhet – och därefter systematiskt lära sig kopplingen mellan bokstävernas utseende och deras ljud
Stimulering av fonologisk medvetenhet har särskilt stor betydelse för barn som har förhöjd risk att få svårigheter med läsinlärning
Den så kallade helhetsmetoden som utgår från att eleverna lär sig läsa genom att de möter språket som en helhet, har svag effekt på läsinlärningen. Kunskapsöversikten konstaterar att metoden kan vara användbar för äldre elever men absolut inte för elever som håller på att lära sig läsa.

Källa: Kunskapsöversikten om läs- och skrivundervisning för yngre elever (Vetenskapsrådet 2015)

Det finns alltså ett ganska gediget stöd i forskningen för att systematisk undervisning i hur en bokstav ser ut och hur den låter kan förhindra läs- och skrivsvårigheter.

Börjar med ljuden i solarm

– Sedan mitten av 80-talet har evidensen varit solid för att läs och skrivsvårigheter kan förebyggas med rätt träning. Först ska barnen utveckla fonemisk medvetenhet, det vill säga förstå att ord består av enskilda ljud. Därefter ska de lära sig att koppla ihop dessa språkljud med bokstäver för att sedan kunna ljuda, säger Anna Eva Hallin.

Men det räcker inte att barnen lär sig ljuda bokstäverna. Ord och bokstäver ska läras ut strukturerat och systematiskt och språkliga knepigheter som sj-ljud och dubbeltecknade konsonanter introduceras allt eftersom läsförmågan förbättras.

– Ofta börjar man med ljuden som ingår i ordet solarm. Det är ljud som går att hålla ut och som är vanliga på svenskan. Sedan bygger man på med fler bokstäver, säger Anna Eva Hallin.

Alla som läser ljudar

En vanlig missuppfattning är att det blir mekaniskt och tråkigt men det flesta läsinlärningsmaterial som bygger på ljudmetoden utgår från korta texter där ljuden successivt introduceras för eleverna, påpekar Anna Eva Hallin.

En annan felaktig föreställning är att bara svaga läsare ljudar. Alla ljudar när vi läser, men när vi knäckt läskoden sker ljudningen utan att vi märker den.

– När vi möter ett främmande ord kommer vi att ljuda oss fram för att förstå hur ordet ska uttalas, men den ljudningen är automatiserad så vi tänker sällan på det säger Anna Eva Hallin.

Särskilt viktig är undervisning i hur man ljudar för barn med läs – och skrivsvårigheter/dyslexi. Det finns belagt i flera stora studier bland annat i en litteraturöversikt från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) från 2014, Dyslexi hos barn och ungdomar – tester och insatser.

– Det jag tycker är viktigast att konstatera är att det finns ganska få randomiserade studier om läs och skrivsvårigheter/dyslexi, säger Stefan Samuelsson, professor i specialpedagogik vid Linköpings universitet som ledde arbetet med forskningsöversikten.

– Men går man igenom den forskning som finns och som håller de stränga krav som SBU ställde upp, går det att konstatera att den enda metoden för tidiga läs- och skrivsvårigheter som har vetenskapligt stöd är phonics.

Intensiv träning varje dag

För elever i läs och skrivsvårigheter/dyslexi ska insatser sättas in så fort det konstaterats att eleverna behöver hjälp. Det går att upptäcka redan i första klass, menar Stefan Samuelsson och därför är höstterminen i tvåan en bra tidpunkt att börja. Eleverna ska träna kopplingen mellan bokstav och ljud men inte med nonsensord, utan det bästa är att utgå från riktiga ord som gradvis blir svårare. Så behöver eleverna träna intensivt.

– En variabel som verkar ha betydelse är att lästräningen för de här eleverna genomförs med en hög intensitet. Till exempel att ha en riktad specialpedagogisk insats varje dag fem dagar i veckan under 20 minuter till en halvtimme. Allra bäst är om man kan genomföra det med en lärare och en elev.

Redan efter tre månader kan en sådan träning ge goda resultat. Det pekar flera studier på.

Följer den alfabetiska principen

– Eleverna följdes upp omedelbart efter intentionen och då hade 80 procent nått en läsförmåga som motsvarar deras ålder. När eleverna testades igen efter ett år var 60 procent kvar på en läsnivå som stämde överens med åldern. Sedan är det väldigt få studier som har gjort uppföljningar ännu längre fram i tiden men antagligen sjunker andelen som är kvar på en normal läs- och skrivnivå. Det krävs kontinuerlig träning för att upprätthålla en god läsnivå om man har det här grundproblemet.

Vad är det då som gör att läsinlärning genom ljudning fungerar? Anna Eva Hallin menar att det beror på att den följer den alfabetiska principen.

– För att läsa en text måste man kunna läsa tio tusentals ord. Att lära in de orden en och en som en bild är väldigt ansträngande och belastande för arbetsminnet jämfört med att behärska 28 bokstäver. Inlärningen blir också mycket mer korrekt än om hela ordbilden tränas in, säger Anna Eva Hallin.

Tränar på orsaken till lässvårigheterna

Att den är effektiv för elever i läs och skrivsvårigheter/dyslexi beror helt enkelt på att eleverna tränar på det som är orsaken till deras svårigheter, menar Stefan Samuelsson.

– Problemen för de här eleverna beror på att de inte kan koppla ihop hur en bokstav ser ut med hur den låter. När de har lärt sig det, har de sedan svårt att göra det automatiskt. I phonics övar de just den saken. Jag tror inte att det är konstigare än så.

Men oavsett metod lär sig ungefär 80 procent av alla elever till sist att läsa och de allra flesta har alla möjligheter att bli goda läsare.

– Majoriteten elever kommer att knäcka koden även om de inte fått undervisning i ljudmetoden, även om det kan ta längre tid. Men med fel metod är det fler som inte kommer att knäcka läskoden och det är just här som forskningen blir viktig, säger Anna Eva Hallin.

Mor ror, far är rar

Hur var det då med den gamla läsundervisningen? Där eleverna plitade ”sol” och ”os” och stavade sig igenom ”mor ror”.

– Den var nog inte så dum. De jobbade mycket med koden och med den alfabetiska principen. På många sätt är det ett bra sätt att lära sig läsa, inte minst för de elever som löper risk att utveckla läs och skrivsvårigheter, säger Stefan Samuelsson.

Fonemisk medvetenhet hjälper vid dyslexi

2014 gav Statens beredning för medicinsk utvärdering ut en sammanställning av svensk och internationell forskning som utvärderar tester och insatser för barn och ungdomar med dyslexi. Där slås bland annat fast att om barn med dyslexi får öva kopplingen mellan språkljud och bokstäver på ett strukturerat sätt så förbättras deras läsförmåga, stavning, läsförståelse, läshastighet och förmågan att uppmärksamma språkets ljudmässiga uppbyggnad.

Det finns mycket starkt stöd för att specialpedagogiska insatser som är riktade mot fonemisk medvetenhet hjälper elever med läs – och skrivsvårigheter/dyslexi. Metoden har vetenskapligt beprövad effekt som har visats i många olika studier. Det säger Stefan Samuelsson, professor i specialpedagogik vid Linköpings universitet och ordförande för den forskargrupp som arbetade med rapporten.

En annan metod som är vanlig i skolan är helhetsmetoden där eleverna lär sig läsa genom att arbeta med hela texter och där orden finns i ett sammanhang. Men det är inte en metod som Stefan Samuelsson förordar.

Det saknas evidens för att helhetsmetoden skulle hjälpa elever i läs och skrivsvårigheter/dyslexi. Om de eleverna får arbeta med helhetsmetoden gör man dem en otjänst, säger Stefan Samuelsson.

Källa: Dyslexi hos barn och ungdomar – tester och insatser

Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se

De senaste tio åren har kartläggningen av en persons arvsmassa förenklats avsevärt genom en ny generation av tekniker för så kallad DNA-sekvensering. En persons hela arvsmassa, genom, kan nu läsas av – sekvenseras – på några dagar. Den tidigare Sanger-tekniken krävde över tio år för att uppnå samma sak.

Snabbheten gör att sjukvården nu kan börja använda kartläggning av arvsmassan för att förbättra diagnostiken av vissa sjukdomar och skräddarsy behandling och uppföljning för den enskilde patienten, utifrån individuella genetiska förändringar.

I Sverige ska projektet Genomic Medicine Sweden, GMS, sprida tekniken i hela landet.

Nationellt initiativ för precisionsmedicin

Genomic Medicine Sweden, GMS, är ett nationellt initiativ för att införa precisionsmedicin i sjukvården över hela landet.

Medverkande parter: de sju medicinska fakulteterna och universitetssjukhusen, två representanter för näringslivet (branschorganisationerna Läkemedelsindustriföreningen och Swedish Medtech) och två patientrepresentanter (Riksförbundet sällsynta sjukdomar och Nätverket mot cancer).
Innovationsmyndigheten Vinnova och medverkande parter finansierar projektet till 2020, men man hoppas få fortsatta medel via en statlig satsning.
Idag görs genpaneler på cirka 10 000 cancerpatienter i Sverige per år och cirka 2 000 patienter testas för sällsynta ärftliga sjukdomar. Målet är göra minst 50 000 gentester per år om 4–5 år.

Källa: Richard Rosenquist Brandell

– Förut var mer omfattande gentester dyra, men de nya sekvenseringsteknikerna är kraftfullare och billigare, vilket möjliggör ett sådant här projekt, säger Richard Rosenquist Brandell, som är professor och överläkare i klinisk genetik vid Karolinska Institutet och projektledare för GMS.

Från sjukvård till forskning

För att vården ska bli jämlik ska centran, där precisionsmedicinsk diagnostik och behandling genomförs, inrättas på alla sju universitetssjukhus i landet. En ny IT-infrastruktur ska också möjliggöra delning av data mellan sjukhusen.

– Vi börjar med klinisk diagnostik, men alla genetiska data ska sparas i en gemensam databas, för framtida studier och samarbeten med akademin och industrin, säger Richard Rosenquist Brandell.

Projektet består av fyra områden: sällsynta ärftliga sjukdomar, cancer, infektionssjukdomar och läkemedelsbehandling utifrån genetiska skillnader.

– Vi har valt att börja med sällsynta sjukdomar, cancer och infektionssjukdomar eftersom vi vet att genetisk diagnostik har betydelse vid de sjukdomarna. Men på sikt är målet att utöka till exempelvis hjärtkärlsjukdomar, diabetes eller psykiatriska sjukdomar, som betingas av både arv och miljö, säger Richard Rosenquist Brandell.

Förfinad diagnostik

Det finns tiotusentals ärftliga sjukdomar, såsom ärftliga neurologiska och bindvävssjukdomar. De är sällsynta var för sig, men när man lägger ihop alla har cirka var femtonde person någon av dessa sjukdomar. Genom att kartlägga en persons hela arvsmassa, i stället för att som förut sekvensera en gen i taget utifrån misstanke, kan fler patienter få korrekt diagnos.

Vid misstanke om sällsynt ärftlig sjukdom, tas ett blodprov där hela genomet sekvenseras. Det innebär att alla 22 000 gener som kodar för specifika proteiner kartläggs, men även övrig arvsmassa (som utgör 99 procent av arvsmassan) som bland annat reglerar genuttryck, det vill säga vilka gener som blir aktiva och faktiskt översätts till RNA och proteiner.

Sedan undersöker man de ”fönster” ur arvsmassan som omfattar de gener som är relevanta för sjukdomen.

– Till exempel vid misstanke om ärftlig metabol sjukdom tittar vi på cirka 900 gener och vid immunbristsjukdom på 300 gener. Resten av arvsmassan sparas för eventuell senare forskning, säger Richard Rosenquist Brandell.

Målriktade terapier

Inom cancervården ökar kunskapen om vilka genetiska förändringar som förekommer vid olika cancerformer. Varje tumör är unik, men det finns många gemensamma mutationer, som stimulerar cancertillväxt. Målet är att utveckla läkemedel som bromsar just det genuttrycket, så kallade målriktade terapier.

– Då kan vi bromsa sjukdomen med ett specifikt läkemedel, som också ger mindre biverkningar eftersom det riktar sig bara mot tumörcellerna, säger Gunilla Enblad, som är professor i onkologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

För en del cancersjukdomar finns redan målriktade läkemedel och antalet växer stadigt. Det tidigaste exemplet är kronisk myeloisk leukemi, KML. Sjukdomen orsakas av en förändring där genetiskt material från kromosom 9 har förflyttats till kromosom 22, vilket skapar en ny genprodukt, ett protein som driver cancerns tillväxt. Numera finns ett läkemedel som motverkar proteinet.

Människans arvsmassa

Människan har 22 par kromosomer samt två könskromosomer (XX hos kvinnor och XY hos män). En kromosom är en lång dubbelsträngad DNA-molekyl som i sin tur utgör de gener som kodar för tillverkning av RNA och proteiner. DNA:t bygger alltså upp arvsmassan som förpackas hopnystad i kromosomer.

Källa: www.genteknik.nu

– Det har medfört att femårsöverlevnaden vid KML nu har stigit till 90–95 procent, säger Richard Rosenquist Brandell.

Redan idag analyseras i rutinsjukvård på universitetssjukhusen 20–50 gener vid cancer, vilket styr valet av behandling och patientens prognos.

Precisionsmedicin inom onkologi idag

Maligna melanom: målriktade läkemedel stoppar cancerns tillväxt
Tjocktarmscancer: vid viss mutation fungerar inte viss medicinering
Lungcancer: kan välja läkemedel utifrån tumörens genprofil
Leukemier: kan välja läkemedel utifrån genprofil och hög/låg risk för återfall
Lymfomsjukdomar: känner till genförändringar men det finns inte läkemedel än

Källa: Gunilla Enblad

– Men vi vill utöka genpanelerna till 400–500 gener, för att täcka in alla de avvikelser som vi har potentiell behandling för, men även för framtida forskning, säger Richard Rosenquist Brandell.

Inom mikrobiologi används idag ”helgenomsekvensering” av infektionsprover vid epidemier, för att snabbt bestämma vilken mikrob som orsakat utbrottet och spåra smittan.

– I framtiden kommer vi antagligen att helgenomsekvensera även tarmfloran. Det görs idag i forskning, men kan bli kliniskt användbart, eftersom tarmfloran påverkar till exempel hur vi svarar på cellgifter vid cancer, säger Richard Rosenquist Brandell.

Individuell dosering av läkemedel

Det fjärde området inom Genomic Medicine Sweden handlar om medicindos utifrån genetisk profil. Det är välkänt att det finns olika genetiska varianter av de enzymer som bryter ner läkemedel, som gör att vi bryter ner dem långsamt eller snabbt. En för hög dos till en person med långsam nedbrytning kan ge kraftiga biverkningar.

Trots att genvarianterna och konsekvenserna är välkända görs dessa genanalyser sällan i sjukvården.

– För cancerpatienter kommer vi att i genanalysen lägga till genvarianterna för läkemedelsmetabolism. Den stora utmaningen är att få in detta i journalsystemet som en varning, liknande den vid allergi. Sjukhusen har olika elektroniska system, så vi behöver skapa ett nytt informationssystem, säger Richard Rosenquist Brandell.

Ligger före andra länder

Liknande projekt pågår i andra länder. Island var tidigt ute, men det första större landet är England, som startade 2013 och nu analyserat prover från 85 000 engelsmän.

– Men där har de haft svårt att föra in de nya testerna i sjukvård. Vår styrka är just att vi börjat i sjukvården och genom ett nationellt grepp skapar förutsättningar för forskning, säger Richard Rosenquist Brandell.

Text: Inna Sevelius på uppdrag av forskning.se

Enligt Statens Geologiska Undersökningar är Marocko världens tredje största producent av fosfor som är en av huvudingredienserna i konstgödsel. Bara Kina och USA producerar mer. Marocko uppskattas även ha 75 procent av världens reserver, varav majoriteten tros ligga i Västsahara som sedan 1975 ockuperas av Marocko. Så varför är fosfor är så viktigt för mänskligheten?

– En växt kräver 17 kemiska element för att genomföra sin växtcykel, varav fosfor är ett av de viktigaste. Det behövs för att växten ska utveckla rötter som förser den med vatten och näring. Växter tar dock upp fosfor olika mycket beroende på bland annat jordens pH-halt så därför måste man tillföra fosfor eller skapa miljöer som frigör fosfor, vilket man kan göra med hjälp av konstgödsel, säger Mohamed El Gharous, forskningsdirektör vid fakulteten för jordbruk vid universitetet och en av världens mest kunniga fosforexperter.

Den terrakotta röda fasaden på Mohammed VI Polytechnic University utanför Ben Guerir i centrala Marocko tronar upp sig mot himlen och skapar en tydlig kontrast mot den azurblå himlen. Universitetets storlek reflekterar dess syfte – att utveckla morgondagens jordbruk och bli världsledande på att producera konstgödsel till den internationella marknaden. Universitetet är finansierat av det statliga bolaget Office Cherifién des Phosphates, OCP, som kontrollerar landets fosforutvinning.

Sju lager av fosfor i olika kvalitet

Drygt två timmar från Ben Guerir ligger Khouribga, hem åt Marockos allra största dagbrott. Den enorma området kallas även för fosforplatån på grund av de många gruvorna.

Naturen påminner mer om ett månlandskap och den enda växtligheten är några enstaka olivträd som skänker välbehövlig skugga till den torra marken. En gigantisk släpgrävmaskin gräver, dag ut och dag in, ner till 15-30 meters djup för att nå till fosforlagret. Det finns generellt sju olika fosforlager av olika kvalitet och innehåll. Fosforn känns igen på färgen, men OCP använder även referensdjup från de geologiska undersökningarna som har gjorts innan utgrävningen började.

När släpgrävmaskinen har grävt till önskat djup tar bulldozers över och lastar fosforgrusen på transportband som kör det till en sorteringsanläggning. Där sker en finsortering innan gruset transporteras vidare till reningsanläggningen. Efter att alla andra mineraler än fosfor har tvättats bort blandas den med vatten (60 procent fosfor och 40 procent vatten) och transporteras med rörledningar till hamnen i Jorf Isfar vid Atlanten.

Fosforgruvor i Marocko

Sammanlagt finns fyra fosforgruvor i Marocko och den totala siffran för export till EU uppgår till 11,1 miljoner ton fosfat, 1,9 miljoner ton fosforsyra och 8,1 miljoner ton konstgödsel
Marockos globala exportintäkter för fosfat uppgick 2018 till 51,7 miljarder dirham (cirka 50,7 miljarder kronor)
I april 2019 låg det globala marknadspriset för fosfat på 9,8 dollar per ton.

Marockos reserver beräknas att räcka i drygt 500 år, enligt OCP, vilket såklart är glädjande för Marocko. I både Kina och USA har reserverna börjat att minska och idag används deras produktion främst för inhemskt bruk. Detta har inneburit att Marocko idag är världens största exportör av fosfor.
I och med att jordens befolkning växer ökar efterfrågan på konstgödsel för att kunna odla mat och mätta alla munnar. Det har lett till att priset på fosfat (som är fosfor bundet till syre) har ökat och enligt tidningen The Atlantic är det bara en fråga innan Marocko ”har ett större monopol över fosfor än vad OPEC har över olja”. Resultatet är ett ökat pris på konstgödsel som gör att bönder inte har råd att gödsla, vilket minskar skördarna som i sin tur leder till hunger och världssvält.

Alternativa lösningar för fosfor i Sverige

Riktigt så illa behöver det inte bli enligt Genevieve Metson, biträdande universitetslektor och docent i teoretisk biologi vid Linköpings universitet. Åtminstone inte i Sverige.

– I Sverige skulle vi nog vara okej i ett par år eftersom vi har fosfor lagrat i jorden. Vi kan också investera i alternativa lösningar, till exempel återanvända fosfor från stallgödsel, växt- och slaktavfall och människors avföring och urin.

Även vid 100 procents återvinning är det alltid lite fosfor som försvinner genom till exempel vinderosion, vilket gör att det kommer finnas ett fortsatt behov av att fylla på. Gödselfosfor har inte samma egenskaper som gruvfosfor, vilket innebär att vissa grödor eller jordar kan få problem att tillgodogöra sig det.

– Beroende på hur fosforn är bunden kan det tas upp mer eller mindre snabbt. Viss återvunnen fosfor tar längre tid innan den blir tillgänglig och det påverkar såklart hur resursen används i jordbruket, säger Genevieve Metson.

Sveriges inhemska matproduktion ser ut att klara sig på kort sikt, men vi är ändå beroende av den marockanska fosforproduktionen i och med att vi importerar mat från länder som använder konstgödsel som innehåller fosfor från Marocko. Eftersom varken Sverige eller EU har någon egen utvinning av gruvfosfor är detta så pass oroande att EU har satt upp ämnet på sin lista över kritiska ämnen.

– Det är problematiskt att få länder har kontroll över priset på en resurs som hela världen är beroende av. Vi har inte kontroll, vilket innebär en osäker tillgång. Men även om det är viktigt att återvinna är det lika viktigt att minska efterfrågan och beroendet. I rika länder har vi till exempel möjlighet att minska vår köttkonsumtion, som kräver stora fosforresurser, vilket skulle ha stor effekt. På så sätt kan vi minska vårt geopolitiska beroende.

Nyligen rapporterade OCP en vinst på 5,4 miljarder dirham, vilket är ungefär lika många svenska kronor. Det är en ökning med 19 procent sedan 2017 och enligt OCP beror ökningen delvis på ett ökat marknadspris för fosfor.

Om fosfor

Fosfor är ett grundämne (P) som spelar en livsviktig roll för alla levande organismer. I människan finns fosfor främst i benvävnad och tänder, medan växter kräver fosfor för att bland annat utveckla rötter, fixera kväve och genomföra fotosyntesen. Den fosfor som inte är bundet i levande organismer förekommer bland annat i fosfatmalm i berg och sten
Fosfor bildar många både oorganiska och organiska föreningar, av vilka flera har stor biologisk betydelse. Fosfor kan dock inte hittas i fri form i naturen på grund av hög kemisk reaktionsförmåga. Med några få undantag förekommer mineraler som innehåller fosfor alltid som fosfat (där fosforn har reagerat med syre)
Efterfrågan på fosfor har ökat ungefär dubbelt så snabbt som befolkningsökningen, vilket har lett till att produktionen av fosfat har ökat sedan andra halvan av 1900-talet.

Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Bilder: Frida Bank samt pressbilder från OCP

Jästsvampen candida auris var länge okänd för människan. Det var inte förrän 2009, när läkare i Japan hittade svampen i örat på en 70-årig kvinna, som den fick sitt namn. Auris är det latinska namnet för öra.

Tre år senare dök svampen upp i ett laboratorium i Nederländerna när mikrobiologen Jaques Meis analyserade blodprov från patienter som hade vistats på sjukhus i Indien. Sedan dess har candida auris drabbat sjukhus i flera länder, bland dem Spanien, England och Norge.

I regel finns två sätt att få en allvarlig svampinfektion. Antingen kan man andas in sporer från svampar som lever i naturen, eller angripas av svampar som lever på olika delar av den egna kroppen; när immunförsvaret försämras passar den på att sprida sig.

– Men candida auris är något nytt, säger Constantin Urban, universitetslektor vid Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet. Den brukar inte vara en del av våra mikrobiota, för candida-arter är det något nytt och lite skrämmande.

Mikrobiota

Mikrobiota = den flora av mikroorganismer som finns hos en människa, i vävnad, kroppsvätskor och tarmar.

Källa: Wikipedia

Vad är nytt?

– De flesta har candida-arter på sig, men de brukar inte spridas från människa till människa utan man har sin stam från modern när man föds och sprider den inte till andra.

Varför har det blivit så?

– Om vi visste det, ingen har något bra svar på det. Vi vet inte varför candida auris har potentialen att spridas så. Men man kan också ställa frågan, om bakterier kan göra så varför skulle inte svampar kunna det. De är framgångsrika mikrober som är anpassningsbara, så varför inte.

Candida auris drabbar framför allt sjuka människor med nedsatt immunförsvar, till exempel nyopererade eller patienter som behandlas för cancer. Att svampen koloniserar en patient, alltså sprider sig på och i vissa fall i kroppen, är inte farligt. Det är när den tar sig in i blodet och orsakar en infektion, en sepsis, som tillståndet kan bli livshotande. Eftersom candida auris är resistent mot de flesta motmedel är den svår att behandla. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC är 90 procent av alla candida auris-infektioner resistenta mot åtminstone ett läkemedel, medan 30 procent är resistenta mot två eller fler. Samma myndighet uppskattar att hälften av de drabbade patienterna dör inom tre månader.

Bekämpningsmedel en möjlig orsak

Men varför har den här svampen dykt upp just nu? Och hur har den utvecklat resistens? En teori är att de bekämpningsmedel som används inom jordbruket för att få bukt med svampangrepp har gynnat candida auris. En annan teori tar fasta på att candida auris uppkom på tre kontinenter samtidigt och lägger skulden hos ett varmare klimat Men oavsett orsak så har denna form av jästsvamp kommit för att stanna – och sprida sig. När svampen väl fått fäste, till exempel på en intensivvårdsavdelning, så är den mycket svår att bli av med.

– Det man vet om candida auris är att den är bra på att göra biofilm. När den växer på en yta bildar den ett skikt där cellerna klistras ihop med olika ämnen och då blir den svår att få bort, säger Constantin Urban.

Det här var något som ledningen för det brittiska sjukhuset Royal Brompton Hospital fick erfara sommaren 2016, när de tvingades stänga ner en hel intensivvårdsavdelning sedan tre patienter hade avlidit efter att ha infekterats av candida auris. Sjukhuset fick stänga avdelningen i nästan två veckor, och genomföra något som kallas ”deep clean”, för att bli av med svampen.

När svampen sprids till ett nytt land sker det oftast genom en patient som har vårdats på sjukhus. Candida auris är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och svenska sjukhus har inte någon skyldighet att screena patienter som har vårdats utomlands. Men ett sjukhus, Umeå universitetssjukhus, planerar att göra det ändå. Åsa Gylfe är forskare och läkare och ansvarig för svampdiagnostiken på sjukhuset:

– Hittills har svampen inte hittats i Sverige, men om man inte letar hittar man heller ingenting. För att göra det måste man ha ett riktat prov som letar efter candida auris.

Faller inte under smittskyddslagen

Än är inget formellt beslut fattat, berättar Åsa Gylfe, men sjukhuset prövar just nu olika metoder. Målet är att kunna starta screeningen av patienter som sjukhusvårdats utomlands under hösten 2019.

Lena Klingspor, docent i klinisk mykologi vid Karolinska institutet, var tidigare medicinskt ansvarig för Karolinska universitetssjukhusets laboratorium för mykologi som numera är referenslaboratorium. När candida auris började dyka upp på sjukhus runt om i världen fick hon ett samtal.

– Folkhälsomyndigheten kontaktade mig eftersom de inte längre har någon svampansvarig. Förut hade dåvarande smittskyddsinstitutet en svampavdelning där det bland annat bedrevs epidemiologisk övervakning av candidemier, (blodinfektioner orsakade av Candida) men den lades tyärr ner på grund av ändrade politiska direktiv då svampinfektioner inte faller under smittskyddslagen, säger Lena Klingspor.

600 arter av jästsvampar

Vanlig jästsvamp av familjen candida finns normalt i mun, slida, tarm och talgkörtlar utan att ge några besvär. Ibland kan den dock snabbt föröka sig och ge besvär, till exempel ge svampinfektioner i hud, slemhinnor och naglar. Det finns många receptfria läkemedel som motverkar svampinfektionen.

Jätsvamp är encelliga mikroskopiskt små sporsäckssvampar, och indelas i cirka 60 släkten och 600 arter. Bland annat Candida som lever på människors slemhinnor, och Saccharomyces som lever på frukt. (Jästsvamp som man bakar med är Saccharomyces cerevisiae.)

Källa: Wikipedia

Bild: Candida auris odlade i petriskål på laboratorium. Centers for Disease Control and Prevention

Folkhälsomyndigheten bekräftar via mail att candida auris inte hanteras som en smittskyddsfråga.

Lena Klingspor känner inte till om något annat sjukhus än Umeå universitetssjukhus tänker införa screening av patienter som vårdats utomlands, men hoppas att intensivvårdsavdelningarna är uppmärksamma på patienter som varit utomlands.

Enligt Lena Klingspor borde Folkhälsomyndigheten bedriva epidemiologisk övervakning av candidemier då dessa allvarliga infektioner ökar. Candida auris är en mycket smittsam jästsvamp som uppvisar resistens mot flera antimykotika och och kan ge upphov till livshotande infektioner.

– Varför just den här Candida-arten har spridit sig vet man inte . Det finns flera obesvarade frågor angående Candida auris, om var dess naturliga miljö finns och varför den har dykt upp på flera kontinenter. Om det beror på att omgivningen har förändrats, klimatet blivit varmare, att man använder pesticider i jordbruket mot svampangrepp. Det är ännu ingen som säkert kan säga vad det beror på.

Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se

Bevattningsförbud, larmrapporter och kampanjer för att spara vatten. På flera håll i landet har man fått vänja sig vid detta under de senaste åren. Gotland har varit särskilt utsatt med nästan helt tömda reserver.

Öns berggrund håller inte kvar nederbörden och mycket av regnet som faller fortsätter ut i havet. Detta i kombination med flera torra år har gjort situationen kritisk och regionen tog för några år sedan två snabba beslut om att bygga avsaltningsverk och göra Östersjövattnet drickbart.

2016 startade ett mindre verk i Herrvik på öns sydostkust och 18 juni i år invigdes Sveriges hittills största avsaltningsanläggning, i Kvarnåkershamn på sydvästkusten.

Kvarnåkershamns avsaltningsverk. Tommy Grönström, projektledare Region Gotland.

Anläggningen ligger inbäddad i strandskogen en bit in på land och hämtar vatten via en ledning en dryg kilometer ut i Östersjön. Efter flera steg av silning pressas det salthaltiga bräckta vattnet under högt tryck genom ett membran och ut på andra sidan kommer då ett vatten som i princip är destillerat, helt rent. Det nu lite saltare vattnet på andra sidan återförs till Östersjön.

Varje dygn producerar det så kallade bräckvattenverket i Kvarnåkershamn 5000-7500 kubikmeter vatten. Hela Gotland gör av med 25000-30.000 kubikmeter vatten per dygn. Så detta är ett mycket välkommet tillskott, berättar vattenchefen på Region Gotland Susanne Bjrgegaard Pettersson.

– Det har framförallt två betydelser. För det första har vi inte inte haft några reserver. Alls. Nu har vi det. För det andra kan vi nu börja avlasta norra Gotland som har behövt skicka vatten söderut. Grund- och ytvattentillgångarna i norr får nu återhämta sig och Visby blir inte lika känsligt för vattenbrist.

På södra Gotland har vattensituationen varit så ansträngd att det har rått byggförbud i flera år. Inga nya fastigheter med behov av vatten har fått anläggas. När man väl beslutade sig för att använda den i praktiken outtömliga vattenresursen runt ön, Östersjön, byggdes avsaltningsanläggningarna relativt snabbt, trots vissa protester.

– I botten finns inte någon politisk enighet. Det finns grupper som anser att vi till exempel borde minska turismen istället, säger Susanne Bjergegaard Pettersson.

Gotland är inte ensamt om att ta till avsaltning. Öland fick en ny avsaltningsanläggning i Sandvik 2017 som renar 3000 kubikmeter Östersjövatten per dygn. Och det är många kommuner i Sverige, främst i den sydöstra delen av landet, som har problem med vattenförsörjningen. Att problemen kommer till ytan nu beror på ett antal torra år då grundvattnet inte har fyllts på samtidigt som behoven stadigt ökar.

Hur kan det komma sig att Sverige med sin frodiga grönska och regelbundna regn har problem med dricksvattnet? Situationen är ju inte sådan som i till exempel Mellanöstern där nederbörden helt enkelt är alldeles för liten för att räcka till.

Orsakerna är flera. En är att det svenska urberget är relativt dåligt på att hålla kvar grundvatten. Så småningom läcker det ut i havet. De områden i Sverige som inte har något annat än grundvatten i sin närhet drabbas därför lätt av vattenbrist eftersom ledningssystemen är lokala. Det går inte att hämta vatten från fjällsjöar till en skärgårdskommun.

– Vi sitter fast i tänkandet att vi har stora överskott på vatten, men investeringarna och planeringen som vi gjorde på 60- och 70-talet räcker inte, säger Kenneth Persson, professor i teknisk vattenresurslära på Lunds universitet.

– Vi måste bli bättre på att kartlägga våra behov och arbeta strategiskt. Man kan fördela uttagen på ett större område, man kan optimera konsumtionen och spara vatten bättre, man kan jobba med landskapet och samla upp vatten med hjälp av dammar och grundvattenbarriärer. Men någon måste ta ett helhetsgrepp om de här frågorna, säger Kenneth Persson.

Till skillnad från exempelvis energiförsörjningen finns idag ingen myndighet med helhetsansvar för vattenförsörjningen. Den uppgiften delas mellan flera verk. Enligt Kenneth Persson bör uppgiften samlas på ett departement.

Avsaltning – en teknik med anor

I flera hundra år har man kokat havsvatten till sjöss för att få dricksvatten.1959 uppfanns membrantekniken och på 70-talet började man med hjälp av den avsalta mer storskaligt. På 2000-talet blev avsaltning av havsvatten en mogen teknik och antalet verk har fördubblats de senaste tio åren.

Membrantekniken kallas även omvänd osmos. Osmos betecknar det faktum att vätskor med olika salthalt vill blanda sig och uppnå samma salthalt. Omvänd osmos är alltså tvärtom, och man uppnår det genom att under högt tryck tvinga saltvatten genom ett membran som släpper igenom vattenmolekyler, men i princip inget annat.

Omvänd osmos är idag den helt dominerande tekniken för avsaltning. Den är energikrävande, men med hjälp av forskning och ingenjörskonst har processerna förfinats och energiåtgången minskar. Man har också tekniker för att inte dumpa det salta vatten som blir över rakt ut i havet, vilket förändrar ekologin runt verket. Det gäller att späda ut det innan dumpning.

Omvänd osmos med tryckväxlare

Omvänd osmos med tryckväxlare: 1: Havsvatteninflöde, 2:Färskvattenflöde (40%), 3: Koncentrerat flöde (60%), 4: Havsvattenflöde (60%), 5: Koncentrerat utflöde, A: Pumpflöde (40%), B: Cirkulationspump, C: Osmosenhet med membran, D: Tryckväxlare

Illustration: By chris 論 – CC BY-SA 3.0

Med hjälp av avsaltningstekniken har flera katastrofala situationer med tömda vattenresurser kunnat avvärjas. Efter 20 års torka i Australien tvingades fler stora kuststäder till akuta åtgärder under 2010-talet. Flera stora avsaltningsverk har öppnat de senaste åren, vilket gör att grundvattnet kan återhämta sig. Israel har satsat stort på avsaltning, vilket har kylt ner åtminstone de vattenrelaterade politiska motsättningarna i området. Hälften av landets vattenbehov kan nu tillgodoses med avsaltat vatten.

Israel återvinner även 80 procent av avloppsvattnet för bevattning i jordbruket. Just återanvändning av avloppsvatten är något som många forskare förordar att man ska göra innan man satsar på avsaltning.

– Vi har varit vana vid att ta färskvatten, använda det under en kort period och släppa ut det förorenat. Det är ett linjärt användande och i tusentals år har det fungerat eftersom naturen har tagit hand om det. Nu förändras det på grund av klimatförändringar och befolkningsökning. Vi skulle behöva tänka mer på att återanvända vatten och inte hela tiden söka nya vattenresurser, säger David Nilsson, forskare vid Vattencentrum vid Kungliga tekniska högskolan (KTH).

Ett sätt att tänka mer cirkulärt i frågan om vattenbrist är att låta renat vatten från reningsverken gå till så kallad teknisk användning. Istället för att använda dricksvatten till att spola gator, använda i tillverkningsprocesser, på byggarbetsplatser och i parker, skulle man lika gärna kunna använda renat avloppsvatten. Det kräver ett utbyggt ledningssystem, men görs i till exempel Tokyo, Madrid och Barcelona.

– I Sverige måste vi titta mer på återanvändning än vad vi gör. I kustkommunerna har vi redan stora problem. Ibland kanske man måste lösa problemet snabbt, som man har gjort med avsaltning på Öland och Gotland, men där jobbar man också med återvinning av vatten för olika ändamål. Man kan göra båda, säger David Nilsson.

I Namibias huvudstad Windhoek går renat avloppsvatten direkt tillbaka ut i kranarna. I Las Vegas sker i princip samma sak, med en mellanstation i Lake Mead. Det är extremt torra platser utan alternativ, men den typen av radikal återanvändning tvekar dock många inför.

– Äckelfaktorn är stark. Vi lär oss ju att vi dricker samma vatten som dinosaurierna, men från det till att dricka vatten som någon annan människa drack igår, där finns ett visst motstånd. Samtidigt är det nog mest en vanesak. I Las Vegas finns en stor stolthet över hur man löst vattenfrågan, säger Kenneth Persson.

Kenneth Persson tror att framtiden för avsaltning är ljus globalt. Det är en beprövad teknik och ingenting tyder på att den kraftiga expansionen kommer att mattas av. Tekniken förbättras och blir mindre energikrävande, samtidigt som miljöutmaningarna minskar. För Sveriges del tror han mer på andra lösningar.

– Jag tror att vi kanske kommer att bygga avsaltningsanläggningar vid storstäderna för att av strategiska skäl ha en säkring där. Men jag tror faktiskt att återanvändning av avloppsvatten i längden kommer att bli större än avsaltning i Sverige.

Text: Dag Kättström på uppdrag av forskning.se

Spara på vattnet

Ta korta duschar i stället för att bada i badkar. Samla upp regnvatten från takrännor för att vattna trädgården. Stäng av kranen när du borstar tänderna eller tvålar in dig.

Diska inte under rinnande vatten. Ställ en kanna med vatten i kylskåpet så har du kallt vatten redo, istället för att spola i kranen tills det blir kallt. Laga onödiga läckor och droppande kranar, över tid kan många kubikmeter gå till spillo.

Vattna inte med dricksvatten. Spola ur vattnet som stått still i kranen. Det kan man samla upp för att till exempel vattna växter med.

Källa: Havs- och vattenmyndigheten

Vart tar grundvattnet vägen?

I Sverige regnar det mycket, men under sommaren tas allt vatten upp av växtligheten och avdunstar, så allt grundvatten måste bildas under höst och vinter. Och där har Sverige problem. Urberget som landet ligger på lämpar sig dåligt för grundvatten. Det håller kvar begränsade mängder och resten rinner sakta ut mot omkringliggande hav.

Situationen har blivit allt värre de senaste åren och i princip hela Sverige är idag drabbat av lägre grundvattennivåer än normalt. 2018 utfärdade 85 kommuner olika typer av restriktioner för vattenanvändning.

Grundvattennivåerna juni 2019

Källa: SGU

Åldrandet börjar i cellernas inre. Med en allt högre levnadsstandard lever vi längre. Men åldrandet har ett pris i form av sjukdomar som cancer, diabetes typ II, Parkinson och Alzheimer.

Men tänk om vi kan senarelägga eller förhindra sjukdomarna genom att göra något åt åldrandet i sig? Att åldras utan att bli skröplig. Hoppet växer ju mer vi lär oss om vad som händer i cellens inre.

Det pågår ett komplicerat samspel mellan organellerna som är cellens egna inre organ. När vi åldras slutar organellerna att fungera, en efter en. Det innebär att den storstädning som ständigt pågår i cellen inte längre fungerar. För att hålla sig ung måste cellen göra sig av med proteiner som skadats, felveckats eller börjat klumpa ihop sig.

Mitokondrierna – kroppens kraftverk

– Det finns sju eller åtta organeller beroende på hur man räknar. Det är viktigt att de pratar med varandra och kan påverka varandra med sina funktioner. Men de är involverade i ett tusental olika processer. Vi fokuserar på de processer vi tror är viktigast för att förstå hur cellen åldras, säger Martin Ott, professor vid Institutionen för biokemi och biofysik på Stockholms universitet.

Vad Martin Ott och hans medarbetare funnit är att en av organellerna, mitokondriet, spelar en nyckelroll. Mitokondriet är cellens kraftverk. När detta utsätts för stress aktiverar det ett skyddsprogram som understöder cellens alla funktioner. Detsamma sker vid när cellen åldras – till en viss gräns. Bortom den blir den inre kommunikationen allt sämre.

Organellerna

Organeller: (1) nukleol, (2) cellkärna, (3) ribosom, (4) vesikel, (5) grovt endoplasmatiskt retikulum (ER), (6) golgiapparaten, (7) cytoskelett, (8) slätt ER, (9) mitokondrie, (10) vakuol, (11) cytoplasma, (12) lysosom, (13) centriol och (14) cellmembran.

Den allra största organellen är själva cellkärnan, som innehåller arvsmassan i form av kromosomer. På 1930-talet upptäcktes att kromosomerna på sina ändar har skyddande ”hättor”, så kallade telomerer. Dessa ändar på DNA-trådarna är mycket sårbara. Med tiden förstod forskarna att telomererna förkortas i takt med att cellen åldras.

Telomererna – ändarna som skyddar dna

Utan telomerer skadas dna:et och celldelningen stoppas, varefter cellen dör. Många trodde att man nu hade hittat nyckeln som skulle lösa åldrandets gåta. Man föreställde sig till exempel att det skulle gå att mäta åldrandet genom att mäta längden på telomererna. I dag vet man åldrande inte är en följd av en, utan många komplicerade processer.

– Det finns test som visar hur långa telomererna är, och kopplingen mellan ålder och telomerlängd syns tydligt när man gör statistik på ett stort antal undersökta fall. Men i det enskilda fallet säger testvärdena bara att väldigt korta telomerer ger en större risk att dö i vissa sjukdomar som hjärtsjukdomar och infektionssjukdomar, säger telomerforskaren Marita Cohn vid Lunds universitet.

Under en period gästforskade hon hos Elizabeth Blackburn i San Francisco, en av dem som belönades med 2009 års Nobelpris i medicin för sin forskning om hur telomererna och ett enzym – telomeras – skyddar arvsmassan. Detta telomeras kan motverka att telomererna förkortas. Hos människa finns enzymet bara i vissa celler – framför allt i könsceller eftersom det är viktigt att cellerna hos nya individer får långa telomerer.

När Marita Cohn arbetade med Elizabeth Blackburn kunde hon visa att enzymet telomeras också finns i jästceller, något som är viktigt eftersom jäst är en vanlig modellorganism för att studera åldrande i cellen.

Mänskliga kromosomer (markerade med grå färg) täckta av telomerer (vit färg). Foto: U.S. Department of Energy Human Genome Program

Telomeras aktivt vid cancer

– Idag vet man att telomeras finns hos många arter, säger Marita Cohn.

Det finns förstås alltid en koppling mellan forskningen kring åldrandet och alla de sjukdomar vi förknippar med just åldrande.

Cancer är ett tillstånd där cellerna delar sig ohämmat. I många cancerformer är enzymet telomeras extra aktivt och förlänger telomererna vilket i sin tur är kopplat till okontrollerad tillväxt. Det är som om cellerna fått evigt liv. Det har dock visat sig att det även finns andra sätt för tumörceller att bibehålla telomererna. 15 procent av alla cancerformer använder sig av en alternativ process kallad ALT (Alternative Lengthening of Telomeres), som Marita Cohn forskar kring idag.

Kosten påverkar telomererna

Vi kan påverka telomerernas längd genom att äta rätt kost, enligt forskning av nobelpristagaren Elizabeth Blackburns. Man bör undvika processad mat, rökt kött och livsmedelstillsatser. Det verkar också som om depressioner och negativt tänkande är skadligt medan meditation har en positiv inverkan.

Föryngringssubstanserna – jakt på ämnen som finns hos unga

Att cellerna i dag kan granskas så närgånget beror på ny teknik. Ett exempel på den saken är ett projekt lett av Christian Riedel på Karolinska Institutet, som studerar hur gener uttrycks för att bygga olika proteiner. En gen (DNA i cellkärnan) kodar för ett RNA (en bärarmolekyl i cytoplasma), som i sin tur översätts till ett protein (till exempel ett enzym, med olika funktioner i kroppen).

På samma vis som de samlade generna kallas ”genom”, och de samlade proteinerna kallas ”proteom”, kallas översättningsledet med RNA-molekyler för ”transkriptom”. Genom att bearbeta den cellulära informationen hos transkriptomet i ett givet ögonblick, kan man registrera hur generna kommer till uttryck, det vill säga hur stora mängder det finns av varje typ RNA-molekyl.

Med maskininlärning har Riedels forskargrupp tränat datorprogram att känna igen om ett transkriptom härrör från en ung eller gammal människa. Man har sedan använt sig av ett dataregister av 1300 substanser som kan påverka transkriptomet.

– Med den här metoden kan vi identifiera substanser som ändrar transkriptomet i en riktning som är typisk för den yngre cellen, säger Christian Riedel.

Vissa av dem är sedan tidigare kända för att ha en livsförlängande effekt, till exempel telomeraset. Men forskargruppen har också lyckats hitta substanser som man tidigare inte visste hade sådana egenskaper. Två av dem, monorden och tanespimycin, har redan testats på rundmaskar. Ytterligare några intressanta substanser står på tur att testas på detta sätt.

– Ämnena förlängde maskarnas livslängd, och monorden förbättrade även deras hälsa. Dessa substanser är involverade i processer som hjälper cellens proteinmolekyler att behålla sin tredimensionella veckning, som i sin tur är avgörande för att ett protein ska kunna fullgöra sina uppgifter.

Kalorier kontra livslängd

Hur olika proteiner samspelar är också tydligt när man tittar på iakttagelsen att ett lågt kaloriintag bromsar åldrandet, något som bekräftats i djurförsök på såväl apor som råttor.

Av naturliga skäl är det svårt att göra kontrollerade studier av detta på människa. Men det finns undersökningar gjorda i Norge och Danmark på hur befolkningen påverkades av 1:a och 2:a världskriget. Tillgången på föda var då begränsad, något som tycks ha bromsat åldrandet och uppkomsten av åldersrelaterade sjukdomar som cancer och diabetes typ II.

Ingen förstod hur en sänkning av kalorierna kunde påverka livslängden. Man visste att oxidanter, en grupp ämnen som anhopas i cellen, är giftiga och påskyndar åldrande och åldringssjukdomar. Men för några år sedan kunde en forskargrupp nu vid Chalmers tekniska högskola visa hur detta var relaterat till kosten.

Peroxiredoxinet – enzymet för kalorirestriktion

– I cellerna finns enzymet peroxiredoxin som bryter ner väteperoxid och andra skadliga oxidanter i cellen. Men när cellerna åldras är enzymet inte längre lika effektivt. Genom att minska tillförseln av socker och proteiner till jästceller har vi visat att peroxiredoxinet inte sätts ur funktion, säger docent Mikael Molin, som leder forskargruppen vid Chalmers.

Nyligen har man också funnit en koppling mellan peroxiredoxin och cellens dygnsrytm. Ämnesomsättningen ser olika ut vid olika tider på dygnet och styrs av biologiska klockor. För detta krävs vanligen någon form av ljusreceptorer.

Jästsvamp som Molin använder sig av i sin forskning tycktes dock sakna en sådan mekanism – ända tills man upptäckte att peroxiredoxin på något ännu inte helt klarlagt sätt fungerar som en biologisk klocka. Det är ett intressant fynd; det är ju känt att störningar i dygnsrytmen både ökar risken för cancer och för förtidigt åldrande.

Text: Göran Frankel på uppdrag av forskning.se

Pappan som kör barnvagn på stan, bär bebis i sele eller matar en kladdig ettåring med köttfärssås. Den involverade, föräldralediga pappan har blivit en figur med stark positiv laddning.

Ett exempel på detta är Johan Bävmans fotoutställning Swedish Dads, som visar porträtt på föräldralediga pappor. Svenska Institutet, vars uppgift är att öka intresset för Sverige, tycker uppenbarligen att det är en bild som är värd att sprida. De har visat utställningen i 40 länder.

Sofia Björk har i sin avhandling ”Gender and Emotions in Family Care. Understanding masculinity and gender equality in Sweden” intervjuat 31 föräldrar till barn under 12 år och 20 söner och döttrar som ger omsorg till sina åldrande föräldrar.

Jämställd pappa är status

Intervjuerna visar att man idag är stolt över att vara en jämställd pappa som är involverad i sina barns liv. ”En bra svensk man” delar omsorgen om de små barnen. Sofia Björk menar att jämställdhetsidealen har skapat en ny sorts omsorgsinriktad maskulinitet.

– En pappa som går med barnvagn på stan kan bli bekräftad, en tant kanske kommer fram och tycker att han är duktig, säger Sofia Björk, universitetslektor vid Göteborgs universitet.

Men det innebär inte att det skett en allmän omsorgsorientering bland män.

– Bilden av jämställdhet är snäv. När det gäller omsorgen om de äldre finns det inte alls en lika beundrad position att kliva in i, säger Sofia Björk.

Bland de män som tog hand om sina föräldrar gav många uttryck för att det var ett ansvar de accepterade snarare än något de valt. Några av männen underströk sin brist på valmöjligheter.

Anhörigvård en blind fläck

Petra Ulmanen, biträdande lektor på institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och som forskar kring äldreomsorg och anhörigomsorg, säger att anhörigvården länge var jämställdhetspolitikens blinda fläck.

När barnomsorgen byggdes ut handlade det både om barnets behov av stimulans, trygghet och välfärd och om mammornas möjlighet till egen försörjning. Däremot låg fokus enbart på de äldre när hemtjänsten byggdes ut på 50-talet. De anhöriga var frånvarande i diskussionen.

– Jämställdhetspolitiken har haft ett väldigt ensidigt fokus på de små barnen och deras omsorgsbehov. Man har helt missat alla dem som hjälper en gammal människa. Ändå har utbyggnaden av äldreomsorgen haft en funktion som liknar daghemmens och ökat kvinnors möjlighet till egen försörjning, säger Petra Ulmanen.

Hon tycker ändå att det går framåt. Hon arbetade som utredningssekreterare i Jämställdhetspolitiska utredningen som kom 2005.

Äldreomsorgen en jämställdhetsfråga

– Till följd av utredningens arbete breddades jämställdhetspolitikens fokus från omsorgsansvaret för små barn till att omfatta även äldreomsorgen. För första gången lyfte man på allvar fram äldreomsorgen som en jämställdhetspolitisk fråga, säger hon.

Petra Ulmanen tycker att den offentliga debatten fortfarande är snäv, med stort fokus på de yrkesaktiva åren och de små barnen, även om jämställhetsfrågorna är lika angelägna senare i livet.

– När kvinnor blir gamla hjälper de ofta sin partner. Mannen dör ofta före kvinnan som med tiden blir beroende av hjälp utifrån. I första hand är det döttrar som ställer upp, i andra hand hemtjänsten, säger hon.

Äldreomsorgen har förändrats radikalt de senaste decennierna. Särskilt dramatisk är de senaste årens minskning av äldreboenden, där minst var fjärde plats försvunnit under 2000-talets första decennium. Hemtjänsten har inte byggts ut i samma utsträckning och det är ofta de medelålders barnen som får ta över ansvaret. Enligt Petra Ulmanen har cirka 140 000 personer i den medelålders befolkningen gått ner i arbetstid, sagt upp sig från jobbet eller pensionerat sig i förtid för att kunna sköta om sina föräldrar. Främst är det medelålders döttrar som hjälper sina gamla föräldrar.

När äldreomsorgen minskat har könsmönstren delvis ändrats. I SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden kan man se att döttrarna ökade sin hjälp under 90-talet. När platserna på äldreboendena kraftigt minskade på 00-talet klev både söner och döttrar fram.

– Jag tror att alla krafter behövdes för att klara den stora förändring som skedde, säger Petra Ulmanen.

Flest får hjälp av döttrar

Mellan år 2002-2003 och år 2009-2010 har hjälpen från vuxna barn och andra närstående utanför hushållet ökat från 48 till 63 procent av hemmaboende äldre med omsorgsbehov.

Andelen äldre med omsorgsbehov som fick hjälp av döttrar ökade från 25 till 29 procent, av söner från 19 till 23 procent och av övriga släktingar och vänner från 11 till 17 procent.

Det är vanligare bland män att ge olika former av praktisk hjälp (som hushållsarbete, reparationer, skjutsning och bank- eller postärenden). Bland kvinnor är det istället vanligare att ge kroppsnära omsorg, som ofta ges tillsammans med andra hjälpuppgifter.

Källa: Omsorgens pris i åtstramningstid. Anhörigomsorg för äldre ur ett könsperspektiv av Petra Ulmanen

När vården flyttas hem förändras anhörigomsorgen. Behovet av organisatorisk omsorg ökar, alltså att ha hand om till exempel vårdkontakter.

– På ett äldreboende sköter personalen ofta kontakterna med den hjälp som kommer utifrån, som fotvård, frisör, tandläkare och läkare, och de står själva för resten av vården. När de äldre bor kvar hemma är det istället ofta anhöriga som får sköta kontakterna mellan de olika yrkesgrupperna, säger hon.

Män och kvinnor tar hand om den organisatoriska omsorgen i lika stor utsträckning, men döttrarna påverkas mer negativt. Varför det är så är något Petra Ulmanen just nu undersöker vidare.

– Är förväntningarna högre på att de ska ta större ansvar? Får de sämre bemötande? Tar döttrarna större ansvar för hur de anhöriga mår? Det är en tung bit av anhörigomsorgen idag.

En statusfråga?

Att anhörigomsorg inte alls har samma positiva laddning som att ta hand om sina små barn tror Sofia Björk har att göra med status. Att ta hand om sina föräldrar handlar inte om att fostra en framtid.

– Det är istället liv under avveckling och har mycket lägre status. Män har en privilegierad position i vårt samhälle och tenderar att hamna i det attraktiva snarare än i det oattraktiva.

Antalet 80-åringar ökar

SCB visar i sina prognoser att andelen av befolkningen över 80 år kommer att öka med 50 procent de närmaste tio åren. 2028 beräknas 80-åringarna vara 255 000 fler än i dag.

Källa: SCB

Själv tycker hon det är konstigt att vi inte tänker på samma sätt kring omsorgen om gamla som om omsorgen om barn.

– Man brukar säga att barndomen är en sådan kort del av livet, snart är barnen inte längre barn. Med gamla blir detta egentligen ännu tydligare – det är en kort tid de behöver omsorg och passar man inte på medan de är i livet så är den tiden verkligen slut. Jag har under avhandlingsarbetet funderat mycket på omsorgens plats i livet och undrar varför den ska vara så undanskymd. Att göra plats för omsorg i livet, att se att någon behöver något och finnas där och erbjuda det, ger mycket tillbaka.

Text: Kerstin Sjödén på uppdrag av forskning.se

Havre- och sojamjölk har tagit plats i mejerikylarna, bönpasta kompletterar äggbaserad pasta och fredagsmysets tacos kan göras med quornfärs. Vi köper sojalatte på kaféet och tofuglass i kiosken. Alternativen till animalieprodukter har exploderat under 00-talet.

Det märks dock inte i köttkonsumtionen, som ökat sedan kriget men de senaste tio åren planat ut på en hög nivå – drygt 40 kilo per person och år. Det sjönk en smula 2017, och djurrätts- och klimatengagerade pratar nu försiktigt om ”peak kött” i analogi med ”peak oil”, den tidpunkt när Jordens oljetillgångar börjar sina.

Nu startar framställning av proteiner ur gröna blad. Det gröna kan vara exempelvis blast från jordärtskockor, som man annars skulle plöja ner i jorden.

Även om vi inte minskat vårt köttätande radikalt har våra vanor ändrats: Vi äter mindre griskött och mer fågel, medan nötköttet ligger stilla. Tjejerna minskar på kött, medan unga män går mot strömmen och äter mer. Gymnasiekillar äter i snitt ett kilo per vecka – dubbelt så mycket som tjejerna!

Men de populäraste köttersättningarna är inte oproblematiska. De flesta baseras på sojaböna, som är svår att odla i Sverige. Importen är mycket stor, men den absoluta merparten av den går till djurfoder.

Vare sig man vill sluta med kött eller fortsätta så är det alltså soja som gör tricket. Och odlingen i Sydamerika, Kina och Indien har ökat kraftigt det senaste årtiondet, vilket skadar både miljö och hälsa på grund av skövling och bekämpningsmedel.

Siffrorna för sojaproduktion stiger

Efterfrågan på växtprotein i EU var 2016/17 cirka 27 miljoner ton. Av det importerades 17 miljoner ton, varav 13 miljoner ton var soja. EU-ländernas självförsörjningsgrad för soja är 5 procent, jämfört med 79 procent för raps. Odlingen av soja inom EU har dock ökat avsevärt sedan 2013. Odlingen av baljväxter har trefaldigats under samma period. EU-kommissionen konstaterar att marknaden för växtproteiner ökar med tvåsiffriga procentsatser varje år.

Källa: EU-kommissionen

Svenskt lantbruk har länge strävat efter att ersätta sojan i fodret och forskare jobbat på att få fram inhemska alternativ. Först nu har man kommit så långt att en anläggning byggs för att ur gröna växter tillverka proteiner till mat och foder.

– Soja finns i handeln i ägg-, mjölk- och köttersättningar. Även om det används mest i foder så ökar det i livsmedel. Soja är billigt, säger Eva Johansson, professor i jordbruksvetenskap vid SLU Grogrund och med i styrgruppen för Växtproteinfabriken.

Proteiner kan utvinnas ur vilka växter som helst, men de flesta har för låg halt och saknar viktiga aminosyror. Proteiner för till exempel bakning och muskellbygge har framställts länge, av ärter, hampa, ris och soja med mera. Med ny spetsteknologi går det att få ut mycket mer av växter, som fenoler, klorofyll och bioaktiva ämnen som flavanoider, menar forskarna i Alnarp.

Vetegluten, potatis, baljväxter och lupiner används redan till att framställa proteiner, men råvaran i växtproteinfabriken i Alnarp kommer att vara gröna växtdelar.

– I alla gröna växter finns proteinet rubisco, som deltar i fotosyntesen. Problemet är att extrahera det så att det behåller sina goda egenskaper och inte kontamineras av andra ämnen, säger Eva Johansson.

Därför behöver vi proteiner

Proteiner är viktiga byggstenar i vår kropp och allt levande. De bygger upp skelett, hud och naglar, de binder syre i muskler, men kan också vara enzymer som katalyserar kemiska reaktioner, som matsmältningen. Många hormoner och antikroppar är proteiner. För att klara detta behöver vi få i oss proteiner med maten. Fullvärdiga proteiner kallas sådana som innehåller alla de 22 olika aminosyror som vår kropp behöver. Olika animalieprodukter innehåller mest, men även helt vegetarisk kost räcker för att tillgodose behovet.

Källa: Wikipedia, Bild: Pulver från hampa

Att låta proteinrika grödor passera genom djur är ineffektivt, påpekar hon. Huvudråvaran gröna blad kan vara exempelvis blast från betor, kålrot och jordärtskockor, sådant som man normalt plöjer ned efter skörden. Ur dem utvinner man alltså rubisco, ett enzym som omvandlar solens energi till kemisk energi.

– Går du in i en hälsokostbutik kan du få betala 200-300 kronor för rubisco i form av en liter gräs. Vi skulle också vilja använda gräsklipp, då från till exempel parker och golfbanor. Men en sådan råvara kräver mycket rening från bekämpningsmedel och gödning, säger Eva Johansson.

Även utan föroreningar är det lite grannlaga att utvinna proteiner. Slutprodukten får varken vara grön eller lukta och smaka gräs. Livsmedelsindustrin vill ha en färg-, lukt- och smakfri råvara. Detta ska Proteinfabriken framställa, ett vitt pulver.

Beroende på hur man utvinner proteinet får det olika egenskaper, som förmågan att bilda skum, som äggvita, för bakning. De ska kunna användas som gel, färs eller i fastare och fiberrik form. ”Textur” kallas det, en konsistens med tuggmotstånd som kött.

Det finns många sätt att utvinna protein ur växter, mekaniska, kemiska och biologiska. Man kan till exempel använda grot – skogsbrukets restprodukter i form av stubbar, kvistar och sly – som substrat för bakterier. Mikroorganismerna kan då producera proteiner för mat, lipas till läkemedel och tvättmedel eller andra enzymer.

Så här gör man gröna proteiner

Beroende på vilka växter och vilken metod man använder får växtproteinerna olika egenskaper. William Newson vid SLU i Alnarp som har forskat kring det blir produktionsansvarig för proteinfabriken. Den metod som kommer att användas påminner om raffinering av exempelvis olja; proteinet renodlas stegvis och biprodukter tas till vara.

I första steget hackas och pressas bladen i en så kallad extruder så att vattnet, cirka 80 procent av massan, tas tillvara. Fibrerna som avskiljs kan användas till exempelvis kofoder eller biogas. I nästa steg centrifugeras färger, smak- och luktämnen under värme, ut ur den gröna vätskan. Det kan också användas som foder av högre kvalitet, till grisar och höns.

I sista steget centrifugeras den färg-, doft- och smakfria vätskan igen, så att det mesta av proteinerna blir till torrsubstans. Kvar i vätskan finns en del proteiner och sockerarter, som kan raffineras vidare eller bli till biogas. Beroende på vilken råvara som används blir det olika proteiner som utvinns, varje växt har sin sammansättning. En del kräver mer bearbetning i sista steget för att proteinerna ska fällas ut.

– I extrudern öppnas cellerna så att vi får ut så mycket som möjligt av vätskan. Det är den svåraste delen, cellväggarna är starka. Där behöver vi extra energi, värma upp vätskan mer, och tillsätta syror. Men det är ingen högteknologi, utan måttliga temperaturer och vanliga syror, säger William Newson.Den värme som avgår i form av spillvätska ska tas till vara i första steget när nästa batch framställs.

Forskare på Sveriges lantbruksuniversitet undersöker också vilka fler grödor som ska kunna odlas i Europa för framtida mat baserad på växtproteiner. Där utnyttjar man bland annat acceleratorn MAX:IV vid Lunds universitet för att studera strukturer som olika proteiner kan bidra till i exempelvis livsmedel.

De bästa proteinerna, som kallas högvärdiga, är de som blir industriråvara för livsmedel. Men det kan även användas i hund- och kattmat och hästfoder.

Men användningsområdena stannar inte där. Proteiner, framför allt vetegluten, kan vara en beståndsdel i bioplast – vilket SLU också forskar på i ett annat projekt. De kan även ingå i superabsorberande material och i medicinska tillämpningar.

Sökandet efter ett bra tugg

Vinnova är med och finansierar ett treårigt projekt vid Lunds tekniska högskola där man mer specifikt satsar på att framställa proteiner med tuggmotstånd ur raps. Målet är om två år ha en prototyp som livsmedelsindustrin vidareförädlar.

Första året testade man olika metoder och maskiner för att få så högt utbyte som möjligt. Andra året som just börjat provar man olika sätt att ta bort färg och smak.

– Detta måste vi lösa, annars duger det vi får fram bara till djurfoder, säger forskaren Karolina Östbring. Tredje året ska vi hitta applikationer, vilken typ av mat det här ska användas i.

– Vi är hysteriskt intresserade av textur, att hitta ett bra tugg. Vi har köpt in en liten extruder som hanterar ett par kilo i taget. Stora finns det gott om – för tusentals kilo, som de har när de gör ostbågar.

Även i Lund är det frågan om pilotskala och man samverkar med företag som kommer att ta fram konsumentprodukterna. Var den storskaliga extraheringen och proteinfabriken hamnar pågår det diskussioner om.

Växtproteinfabriken ska vara i drift i sommar, men flera liknande satsningar i olika skala pågår vid andra forskningscentra. EU-kommissionen föreslog i november 2018 nya jordbruksstöd för proteingrödor och kraftigt ökade anslag till forskning om alternativa proteiner.

Vid det statliga forskningsinstitutet Rise i Göteborg forskar man kring proteiner från åkerbönor, bondbönor och lupiner som industriråvara. Försöksodlingar gör i samarbete med hushållningssällskap.

Vid Chalmers i Göteborg forskar man kring hälsoeffekter av en storskalig övergång till proteiner från framför allt åkerböna.

Så mycket kött äter svensken

Köttkonsumtionen har ökat sedan andra världskriget, men de senaste tio planat ut på en hög nivå. Den svenska totalkonsumtionen av kött är cirka 85 kilo per person och år i genomsnitt. Men begreppet är missledande, då det betyder slaktad vikt med kött, ben, senor och annat som vi människor inte äter.

Den mängd kött vi faktiskt äter, hemma och på restaurang, är drygt 45 kilo per person och år, det vill säga cirka 9 hekto i veckan eller 125 gram per dag. Till det kommer 23 kilo chark plus några kilo kött som ingår i färdigmat.

Källa: SCB, Jordbruksverket.

Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se