Det har blivit enklare att vara gay och lesbisk. På 80-talet var acceptansen för homosexuella fem procent – sett till hela världen. Nu har den siffran vuxit till tjugo procent, enligt den regelbundna attitydundersökningen World Value Survey. Homosexuellas rätt att gifta sig sprider sig stadigt till allt fler länder och när samkönade äktenskap väl har införts verkar de vara ohotade.

Rättvisa och individens frihet vinner över religion och tradition, menar Pontus Strimling, normforskare vid Institutet för Framtidsstudier och knuten till Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet. Även bland grupper som traditionellt sett har haft en mindre tolerant syn på HBTQ-frågor växer acceptansen.

– Sverigedemokrater, till exempel, har en mer konservativ syn på homosexuellas rättigheter är än vad övriga svenskar har. Men de är mer liberala nu än vad de har varit tidigare. Och president Trump som är utpräglat konservativ har till exempel inte försökt förbjuda samkönade äktenskap – det är en kamp som republikanerna har gett upp, säger Pontus Strimling.

Ekonomiskt välstånd ger liberala värden

Att de liberala värderingarna sprider sig kopplar Pontus Strimling till att det ekonomiska välståndet ökat. När människor inte längre behöver oroa sig för att ha mat på bordet och någonstans att bo kan de ta avstånd från sånt som skapar en känsla av stabilitet; religion och auktoriteter.

– Tryggheten gör att människor inte behöver vara rädda förändring, öppenhet blir inte hotfullt, säger Pontus Strimling.

Som exempel tar han ett bombdåd i centrala London som inträffade 2007. Strax före explosionen hade det gjorts en stor värderingsundersökning. En månad efter explosionen gjordes studien om.

– Som en direkt effekt av den nya hotbilden hade människors moralfundament skiftat så att lojalitet och auktoritet nu skattades högre än före bombdådet.

Intoleransen störst i nöd

Det är i tider av hungersnöd och social instabilitet som intoleransen mot homosexuella har varit som starkast. Det har också ofta gått hand i hand med antisemitism och förföljelse av andra minoriteter. Människor som definierats som annorlunda har förföljts och straffats hårt genom historien, berättar Jens Rydström, docent i historia och professor i genusvetenskap vid Lunds universitet.

I långa perioder har homosexualitet varit brottsligt, särskilt i kristna samhällen. Homosexualitet har ansetts vara en svår synd, som riskerar att degenerera det övriga samhället. I senare tid har det ofta klassats som psykisk sjukdom.

I Sverige avkriminaliserades homosexualitet 1944, vilket var tidigare än i många andra länder. Istället definierades homosexualitet som mental sjukdom, en beskrivning som ändras av Socialstyrelsen först 1979.

Vad säger lagen?

För att ändra det kön man är folkbokförd som, krävs att man har fyllt 18 år. Man ska ha genomgått en medicinsk utredning som visar att man har könsdysfori och därefter ansökt hos Socialstyrelsens rättsliga råd om att göra ett juridiskt könsbyte.

I lagen står att den sökande underlång tid ska ha upplevt att den tillhör det andra könet samt sedan en tid uppträtt i enlighet med den könsidentiteten och att personen i fråga kan antas leva i den könsidentiteten i framtiden.

Fram till 2013 krävdes att den som ville ändra sitt juridiska kön också genomgick sterilisering.

För att genomgå hormonbehandling och operera bort brösten finns ingen åldersgräns. Det bestäms av patienten och läkaren tillsammans. Men för att genomgå underlivskirurgi krävs att det juridiska könet är ändrat, samt ett tillstånd från Socialstyrelsen.

Enligt ett lagförslag som är planerat att träda i kraft den 1 januari 2020, ska ändringen av det juridiska könet och kirurgiska ingrepp i könsorganen regleras i två olika lagar.

Att ändra kön i folkbokföringen blir i så fall en administrativ åtgärd som inte kräver att det finns en diagnos som säger att vederbörande har könsdysfori. Den som är 12 år kan ändra sitt juridiska kön om föräldrarna ger sitt medgivande. Från 15 år krävs inte medgivande från föräldrarna men däremot ett medicinskt intyg. Efter 18 års ålder bestämmer man själv.

För att göra kirurgiska ingrepp i könsorganen föreslår lagen att det för vuxna inte längre behövs tillstånd från Socialstyrelsen. Det blir även möjligt för barn som fyllt 15 år att genomgå underlivskirurgi. Men då krävs synnerliga skäl samt tillstånd från Socialstyrelsen.

Källa: Cal Orre, juridisk expert, RFSL, Lag 1972:119, Lagrådsremiss ”Vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och ändring av det kön som framgår av folkbokföringen”

– Det är inte en linjär utveckling mot mer öppenhet. Det är en massa backlash hela tiden. När homosexualitet blev avkriminaliserat så infördes samtidigt en lag om att homosexuella kan kastreras, och det blev vanligare att sätta homosexuella på mentalsjukhus. Det var förmodligen mycket lindrigare att åka fast i slutet på 1930-talet och dömas till några månader i fängelse än att i början på 1950-talet hamna på mentalsjukhus och vara instängd där i flera år. För många män var dessutom enda möjligheten att bli utsläppt att gå med på att bli kastrerad, säger Jens Rydström.

Sverige tidigt ute med könskorrirering

I Sverige blev det tillåtet att juridiskt korrigera sitt kön i samband med operation och hormonbehandling 1972. Internationellt ansågs det som en radikal lag som stärkte transpersoners rättigheter. Men kravet var att samtidigt genomgå sterilisering, något som ändrades först 2013.

– I vår kultur ligger det djupt grundat att det ska vara ordning och reda på könen. Vi har en stark uppdelning mellan det kvinnliga och det manliga och att det absolut inte får uppstå oklarheter i släktskapsförhållandena. Det var tydligt i den lagstiftningen: att en man födde barn fick inte på några villkor förekomma.

De senaste tio åren har de skarpa gränserna i uppdelningen av kön utvecklats mot en mer glidande skala. Jens Rydström spårar förändringen tillbaka till 1990-talets genomslag för queerteori och menar att en ny generation fångat upp de akademiska teorierna och börjat tala om kön inte bara i termer av man eller kvinna utan i en rad mellanformer. Det har gjort att öppenheten har ökat dramatiskt och att många fler nu överväger sin könstillhörighet.

En ny vokabulär har också uppstått med ord som hen, cis och icke-binär. Språkförändringen har gått snabbt, framförallt för att grupper med ett starkt engagemang har jobbat intensivt i sociala medier, enligt Pontus Strimling.

Ordlista

Könsuttryck
Könsuttryck är de medel en person använder sig av för att uttrycka sitt kön, till exempel kläder, kroppsspråk och frisyr. Ordet är relativt nyskapat och används främst i sammanhang där man talar om transpersoner och deras sätt att uttrycka ett annat kön än det vid födseln juridisk tillskrivna.

Icke-binär
Icke-binär används om personer som tidvis eller alltid identifierar sig som både man och kvinna, inget av det, mellan eller bortom könsindelningen man och kvinna. Icke-binär används som ett paraplybegrepp för olika icke-binära könsidentiteter.

Transperson
Transperson är ett paraplybegrepp för en mängd olika individer med erfarenheter av att det kön som registrerats i folkbokföringen vid födelsen inte stämmer överens med könsidentiteten.

Cisperson
En cisperson är en person som är i samklang med sin kulturs könsnormer. Med andra ord en person vars biologiska kön överensstämmer med deras juridiska, sociala och upplevda kön.

Socialt kön
Socialt kön är en term för kön som beskriver kön som en kulturell och social konstruktion. Inom genusvetenskapen är det synonymt med genus.

Könsdysfori
En stark och ihållande känsla av att vara tilldelad fel kön, ofta förknippad med ett psykiskt lidande och kan medföra en nedsatt förmåga att fungera i vardagen.

Könsbekräftande behandling
Den numera etablerade termen för det som tidigare benämndes som ”könsbyte” eller “könskorrigering”. För att få rätt till könsbekräftande vård i Sverige idag krävs en könsdysfori-diagnos.

Källa: Jens Rydström professor i genusvetenskap, Lagrådsremiss ”Vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och ändring av det kön som framgår av folkbokföringen”, RFSL

– Människor som kämpar för transpersoners rättigheter har haft en stark aktivitet på sociala medier, bloggar och olika forum på internet där de argumenterat för att etablera nya ord. Att de använt sig av internet beror på att den här rörelsen inte kommer från eliten, den kommer underifrån. Den drivs av människor som saknar tillgång till ledarsidor och debattsidor eller lobbykampanjer, säger Pontus Stimling.

Fler vågar stå upp för sin transsexualitet

Samtidigt växer antalet unga personer som vill korrigera sitt kön. Inte bara i Sverige utan i hela västvärlden. Vad leder det till?

– Det är svårt att veta var det kommer att landa. Det finns starka tecken på att det funnits personer som känner att de har ett annat kön än det biologiska i alla samhällen, i hela historien, på samma sätt som det alltid har funnits homosexualitet. Det tyder på det finns en biologisk grund och det är tveksamt om det är en företeelse som har blivit vanligare. Istället är det kanske så att när samhället blir mer accepterande till personer som har en transsexuell identitet så är det fler som är beredda att stå upp och säga att de är transpersoner.

Kan en mer flytande indelning av manligt och kvinnligt göra att kön kommer att bli något vi väljer? 

– Nej, jag tror inte det. Man kan jämföra med homosexualitet. I Sverige är det nu nästan helt accepterat att var och en själv väljer vilket kön de vill ha sex med, men det har inte inneburit att vi har slutat bry oss om könet på personen vi har sex med. Jag tror därför inte att vi går mot en utveckling där hela samhällen blir bisexuella eller att vem som helst blir transperson. Jag tror istället att det stora flertalet kommer att ha en tydlig känsla av vilket kön de tillhör och även fortsättningsvis ha starka preferenser när det gäller vem de vill ha sex med.

Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se

Piercingar och tatueringar är vanliga idag. Men det blir också allt vanligare med kroppsmodifiering som inte syns på huden, så kallad biohacking.

En del av biohackrörelsen har sina rötter i transhumanismen, en filosofi som förespråkar teknik för att förbättra våra mentala och fysiska egenskaper. Enligt transhumanistiska tänkare kan människan så småningom komma att få så pass utökade förmågor att termen post-människa blir mer lämplig än människa.

Mikrochiprörelsen växer

Enligt Moa Petersén, lektor i digitala kulturer vid Lunds universitet kan biohackrörelsen delas upp i olika inriktningar.

– Det finns en gren av biohackning som intresserar sig för att göra biologiska experiment i egna labb. Denna gren drivs av en demokratisk folkbildningstanke när det gäller vetenskap.

– En annan gren består av microchipentusiaster, grinders, vars inställning till teknik och kropp ofta grundar sig i en transhumanistisk ideologi, alltså att människokroppen går att förbättra med hjälp av teknik. Dessa två grenar ligger långt ifrån varandra, säger Moa Petersén som just nu skriver på en bok om den svenska microchiprörelsen.


En cyborg är en organism som består av såväl biologisk vävnad som syntetiska delar. Termen myntades 1960 av Manfred Clynes och Nathan Kline, i en artikel om möjligheten att använda självreglerande människa-maskin-system vid rymdresor. Vissa transhumanister menar att mänskligheten redan är cyborgar, eftersom vi med hjälp av teknik, till exempel pacemakers, cochleaimplantat och p-stavar, förbättrar våra fysiska egenskaper.

Karim Jebari, filosof vid Institutet för framtidsstudier är inne på samma linje, och menar också att människor har försökt förbättra sig själva så länge man kan minnas.

– Den alkemistiska rörelsen handlade till exempel om att hitta ett livselixir och Freud testade kokain, vilket också var en form av biohacking. Jag skulle inte säga att detta är något nytt, säger han.

Han tycker att transhumanismen står för en spännande vision av människan, och tilltalas av att den förkastar normer om naturlighet. Samtidigt menar han att många av transhumanisterna är ”ganska galna”, och nämner att ”zappa sin hjärna med el för att bli smartare”, som ett exempel.

– Det finns många idéer som är tokiga, och som iklädda ett vetenskapligt språk plötsligt verkar grundade i forskning, inte new age.

Transhumanism och biohacking

Transhumanism är en filosofi/ideologi som handlar om att framtidens människa inte behöver likna dagens människor. De ser inte det mänskliga tillståndet som statiskt utan som något som kan utvecklas. Transhumanister menar att man radikalt kan förbättra det mänskliga tillståndet med bland annat teknik och psykologi. Främst handlar det om att övervinna döden och sjukdomar, men också alla andra svagheter och oförmågor som följer med den mänskliga kroppen.Transhumanismen innebär inte nödvändigtvis fysiska ingrepp på eller i kroppen.

Biohacking är ett begrepp som omfattar väldigt många olika typer av rörelser och subkulturer. Gemensamt är dock att förändra och förbättra sin inre biologi med hjälp av olika “hacks”. Det kan röra sig om allt från tankemönster till kost och träningsformer till mer extrema metoder som att operera in en antenn i hjärnan för att få bättre färgseende.

Det innefattar också en ”gör-det-själv-biologi” inom bioteknik. Vissa biohackers är amatörbiologer som genomför biomedicinska experiment utanför universitet och andra vetenskapligt kontrollerade miljöer. Så kallade ”wetware hackers” är hobbybiologer som vill förbättra livsvillkoren för människor i utvecklingsländer, och bygger labb-utrustning med hjälp av redskap i hemmet etc.

Källa: Svenska transhumanistförbundet, Biohacking.se och Moa Petersén 

Den nutida transhumanistiska rörelsen har ett starkt fäste i Silicon Valley.

– När jag började intressera mig för transhumanism 2008 var den en smal subkulturell grej. Nu har den tagits upp i Silicon Valley och blivit en viktig politisk, ekonomisk och social ståndpunkt. En konsekvens är att många knäppa röster har fått jättestora plattformar, säger Karim Jebari.

Eftersom företagen och entreprenörerna har många beundrare tror han att rörelsen kommer att växa sig ännu större än den är idag.

– Det är en rörelse som har mycket framför sig. Transhumanismen har ett gyllene tillfälle att nå ut till samhället och då är det synd att personer med dålig koll på vetenskap och orealistiska idéer blir talespersoner.

Skapar elitmänniskor

Han tror också att det finns en risk att transhumanism bidrar till ökade klasskillnader, om tekniken blir tillgänglig enbart för dem som kan betala.

– Stoppat åldrande och genetisk screening av embryon kan bli exempel på teknik, bara  för den som har råd. Detta kan skapa ett elitsamhälle.


Silicon Valley kan tyckas ligga långt borta, men det finns ett spirande intresse för transhumanism även i Sverige. Enligt Moa Petersén som forskar om digitala kulturer, kallas Stockholm för världens andra Silicon Valley. Detta på grund av antalet start-up-företag, och en spirande, välgödd bioteknologisk sektor.

Svenskar bäst på biohacking

Framförallt är det den transhumanistiska microchip-rörelsen som är på uppgång. Över 5 000 svenskar har valt att operera in ett chip i handen som bland annat kan användas på SJ, och som nyckel. Att rörelsen är så populär i Sverige beror enligt Moa Petersén främst på två saker.

– Vi svenskar har en traditionellt stark tillit till staten och testar därför obekymrat teknik som har möjlighet att lämna ut våra personliga data. Svenskar har en stark tilltro till allt som är digitalt.

Just detta gör att frågor kring etik och moral behöver diskuteras igen och igen och igen, menar Moa Petersén.

– Vissa tankar som presenteras inom biohackrörelsen tänjer på gränserna till traditionell etik och moral. Mikrochiprörelsen är på så vis ett symptom på att diskussionen behöver föras. Tekniken tar allt större plats i samhället, och den tar sig in nya värden och värderingar.

Fluortanten i repris

Karim Jebari, filosof vid Institutet för framtidsstudier är inne på samma linje. Han menar att staten borde ha en större roll i utvecklingen och tillämpningen av ny teknologi.

– Ta till exempel fluortanten som vi hade för att sossarna tyckte att teknologin, det vill säga fluor, inte bara skulle gynna överklassen. Jag tycker att vi behöver ha en liknande approach till framtida teknologi, med samma potential.

Transhumanistiska tankar: åldrandet mest angeläget att lösa

Varje dag dör över hundra tusen människor av åldrande

– Det är en svindlande tanke hur mycket förluster det orsakar. Om det fanns en sjukdom med samma effekter skulle vi försöka stoppa den, säger Anders Sandberg forskare vid Future of Humanity Institute vid universitetet i Oxford, och känd förespråkare för transhumanism.

Den stora förbättringspotentialen när det gäller människans egenskaper, finns i kognitionen, menar Anders Sandberg. Alltså i människans intellektuella förmåga.

– Vi är ungefär så dumma som vi kan vara och ändå ha en civilisation. Framför allt är det förmågan att lösa problem som brister. Hade den varit mer utvecklad hade vi redan löst de globala problem som mänskligheten står inför.


Ett annat, mer specifikt problem är det begränsade korttidsminnet. Anders Sandberg ser två möjliga vägar för den som vill förbättra sitt korttidsminne. Det går att förbättra arbetsminnet, kanske även intelligensen, genom att träna. Dessutom finns det vissa läkemedel som har effekt på arbetsminnet, som adhd-medicin.

– En av de stora debatterna inom transhumanism handlar om var gränsen går mellan förbättring och terapi. De flesta är villiga att betala för grannens sjukvård men inte för att grannen ska förbättra sina förmågor. Men mycket beror på hur man ramar in frågan. Vaccinering framställs ofta som medicin men egentligen är det en förbättring, vi skaffar oss ett kollektivt immunförsvar.

Men i en tänkt, transhumanistisk framtid är det inte omöjligt att någon har uppfunnit en förbättrande medicin utan biverkningar. Medicinen skulle till exempel kunna höja människans IQ med en poäng, vilket enligt Anders Sandberg inte skulle märkas hos den enskilda men skulle ge en samhällsekonomisk vinst.

Skulle det då vara rätt att distribuera medicinen till alla, ungefär som man gjort med fluor? Bör skolorna få besök av en intelligenstant?

– Då säger vissa att du har rätt att styra över din egen kropp, och även om jag själv lutar åt ett konsekvensetiskt håll ligger det något i att vi själva äger rätten att förändra våra kroppar.

Källa: AI – om artificiell intelligens 

Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se

Allt fler unga vill korrigera sitt kön. Det är något som de som arbetar i vården märkt tydligt. Bara mottagningen på Karolinska sjukhuset i Stockholm tar idag hand om 200 patienter årligen jämfört med någon enstaka för tjugo år sedan.

– Under flera år har antalet patienter fördubblats. Det är en mycket kraftig ökning. Och utvecklingen är densamma i stora delar av världen. Förra året hade vi fler än 200 patienter och många på kö. Vi hinner inte ta hand om alla, säger Olle Söder, professor i barnmedicin och expert på könskorrigerande åtgärder för unga vid Karolinska sjukhuset i Stockholm.

Maja Lastavica enhetschef för BUP:s regionala specialteam i Lund har samma erfarenhet och berättar att mottagningen i Lund fick in över 80 remisser bara från Skåne.

Flest är mellan 14 och 16 år

De flesta som söker sjukvård för könsbekräftande åtgärder, som behandlingen för att ändra sitt kön kallas, är mellan 14 och 16 år. Men först krävs en utredning av de unga som upplever att de lever i fel kön. Utredningen, som kräver att patienten kommit i puberteten, tar cirka ett år och görs av något av landets sex könsidentitetsteam. Syftet är att undersöka om personen har så kallad könsdysfori eller ”könsidentitetsstörning utan närmare specifikation”. Det är en diagnos som måste ställa innan könsbekräftande behandling kan påbörjas.

Så görs en könsidentitetsutredning för unga

För att få genomgå könsbekräftande behandling krävs en könsdysforidiagnos. Diagnosen ställs av specialiserade könsutredningsteam. För att komma i kontakt med något av de sex team som finns i Sverige behövs en remiss från barnläkare, ungdomsmottagning eller barnpsykiatriker i öppenvård (BUP).

Utredningen är omfattande och tar minst ett år. Syftet är att den som väljer att korrigera sitt kön ska vara övertygad om att den gör rätt val.

När utredningen är klar går patienten vidare till barnendokrinolog vid barnklinik som utför de könsbekräftande åtgärder som patient och läkare kommer överens om. För juridiskt könsbyte (byte av personnummer) och operativa ingrepp i könsorganen krävs att patienten är myndig (18 år). Hormonbehandling kan ske före 18 års ålder. Om patienten hunnit fylla 18 år när utredningen pågår går patienten istället till en vuxenmottagning som behandlar personer med könsdysfori.

Det vanligaste är att personer som är födda fysiskt som flickor söker vård för könsbekräftande behandling. Varför det är så vet man inte.

– Eftersom kroppen förändras tydligare för flickor i samband med puberteten, genom att de får mens och att brösten utvecklas, kan det bli svårare för flickor som upplever att de har fel kön än för pojkar i samma situation, spekulerar Maja Lastavica.

Olika grupper av patienter

Både hon och Olle Söder beskriver olika grupper bland patienterna de möter. Den största gruppen är de som alltid upplevt att de har levt i fel i kön.

– Omkring två tredjedelar kan berätta att de har haft känslan av att vara i fel kropp så länge de kan minnas. De här barnen har tidigt visat ett beteende som motsvarar det motsatta könets beteende – det som de sedan kommer att säga att de vill ha. Föräldrarna säger ofta att: ”vår biologiska pojke har alltid sökt sig till flickorna” eller ”vår biologiska flicka har aldrig velat ha klänning”, säger Olle Söder.

En mindre grupp är de som i början av puberteten plötsligt känner att de har fel kön.

– De vaknar upp en morgon och upplever att något inte stämmer, det här är fel kropp. De har inte haft någon sådan tanke innan. Det är mycket märkligt att det kommer så plötsligt, säger Olle Söder.

Dessutom finns det en ny grupp av patienter som förbryllar forskarna både i Sverige och utomlands. Det är de unga som också har neuropsykiatriska diagnoser som ADHD och autism. I många fall har de utvecklat psykisk ohälsa och är antagligen de unga som mår allra sämst bland dem som söker hjälp för att utreda sin könsidentitet.

– Dessa patienter är svårare att förstå sig på och vi är väldigt frågande till varför de har blivit fler. Många lider också av ångest och depressioner. Kanske beror det på att det är svårare för dem att tänka runt, och acceptera, upplevelsen av att vara född i fel kön. Jag tror också att förändringar i kroppen kan vara svårare för de här patienterna att förstå. De behöver en särskild typ av stöd och det borde finnas en egen plats för dem i vården, säger Maja Lastavica.

I forskningen räknar man med att de utgör cirka 30 procent av alla som söker hjälp för könsdysfori. Men Olle Söders erfarenhet är att de är fler.

– Den neuropsykiatriska diagnosen behöver inte vara känd innan de kommer till oss, men vårt psykteam kan se att det finns tecken på sådan sjukdom och att patienterna behöver vidare utredning. Det är lång väntetid för att påbörja en sådan utredning och den tar lång tid att genomgå. Men på vilket sätt deras neuropsykiatriska diagnos hör ihop med könsdysfori vet vi inte. Det går inte att få svar på via en neuropsykiatrisk utredning.

Få ångrar sig

Det är ovanligt att den som genomgått en könskorrigering ändrar sig enligt Olle Söder och Maja Lastavica. Siffror från Socialstyrelsen bekräftar den bilden. Mellan 1960 och 2010 ändrade 689 vuxna sin könstillhörighet. Av dem ångrade sig 15 personer och bad att få korrigera tillbaka till ursprungskönet. Det är också ovanligt att unga som påbörjat en könsidentitetsutredning avbryter den. Bland de få som hoppar av är de flesta pojkar som under utredningens gång upptäcker att de är homosexuella och inte transpersoner.

Varför är det då så många fler unga som vill korrigera sitt kön? Ingen vet men en förklaring som både Maja Lastavica och Olle Söder framhåller är att samhället blivit mer tillåtande.

– De få fall vi hade på 80-talet var alltid förknippade med stora sociala och psykiska problem som självskadebeteende, prostitution, drogmissbruk, självmordsförsök och ofta var de utkastade från hemmet. Typfallet i dag är en person med ett stort lidande men som har stöd av omgivningen och sina föräldrar. De säger att de alltid känt sig som det andra könet och ofta har de bett sina klasskamrater att kalla dem ett namn som passar det kön de upplever att de är. Jag frågar alltid om de då blivit mobbade eller trakasserade men det har de aldrig blivit, säger Olle Söder.

En annan bidragande orsak till det ökade antalet som vill korrigera sitt kön kan vara ändrade rutiner i vården. I Skåne har åldersgränsen på 16 år för att påbörja en könsidentitetsutredning tagits bort. Enda kravet är att puberteten ska ha startat.

Könsbekräftande behandling

Enligt RFSL är könsbekräftande behandling den numera etablerade termen för det som tidigare benämndes som ”könsbyte” eller “könskorrigering”.
Läs mer om könsbekräftande behandling här.

Okänd biologin för könsidentiteten

Varför människor föds i ett kön de känner att de inte tillhör är en fråga som idag saknar svar.

– Vi kan bara spekulera om orsakerna, säger Olle Söder. Än så länge är grundbiologin okänd för hur könsidentiteten skapas, men jag är övertygad om att könsidentiteten är en fundamental biologisk egenskap hos människan.

Han hoppas att hjärnforskningen så småningom ska ge svar. Det pågår forskning som studerar hur könsidentitet och hjärnfunktioner hör ihop, men innan de sambanden är klarlagda är det kroppen som står i centrum för behandlingen.

– Eftersom vi inte vet var i hjärnan könsidentiteten har sitt säte innebär det att behandlingen därför blir ett försök att behandla symptom. Tills frågan om hur könsidentitet skapas kommer vi att fortsätta att korrigera kroppen men i framtiden är det kanske hjärnan som behandlas.

Så definieras kön biologiskt

Den biologiska definitionen av kön är att den som producerar ägg är en hona och den som producerar spermier är en hanne. I verkligheten är kön betydligt mer flexibelt än våra kulturella föreställningar förespeglar – kön som tvådelat och varandras motsatser.

– Det finns djur som byter kön och som producerar ägg i vissa stadier och spermier i andra stadier och det finns de som producerar både ägg och spermier. Det finns djur som har sex både med samma kön och med det andra könet. Det finns fiskar som kan byta kön fram och tillbaka och det finns insekter där halva individen har hanligt utseende och halva har honlig utseende. Det som biologin visar är snarare att kön är högst flexibelt, säger Malin Ah-King, evolutionsbiolog och docent i genusvetenskap vid Stockholms universitet.

Med hjälp av dna-tester på avkomman har forskarna också kunnat konstatera att även om djuren lever i par av hanne och hona så är det inte ovanligt att honorna parar sig med flera hannar. Till exempel lever 90 procent av fågelarterna i sociala par och ändå parar sig honor ofta med flera olika hannar.

”Kön är inte strikt tvådelat utan snarare ett spektrum”

– Det finns variation bland djur och det finns variation bland människor. Det finns olika typer av kromosomuppsättningar och hormonnivåer så jag menar att kön är dynamiskt och inte strikt tvådelat utan snarare ett spektrum. Dessutom är det skilt från könsidentitet eftersom det kön man känner sig som kan vara annorlunda än det biologiska kön man har blivit kategoriserad som.

Olika apor har genom åren fått stå modell för människans ursprungliga beteende, säger Malin Ah-King. I den tidiga apforskningen användes babianer som modell för människans evolution. I de samhällena är hannarna aggressiva och dominerarar. Det stämmer även in på schimpanserna som senare varit modell för människan eftersom de är våra närmaste släktingar.

– Men lika nära släkt med oss är bonobon och deras beteenden – låg aggressionsnivå, starka sociala band mellan honor och omfattande sexuella beteende – ger alternativa möjligheter för vad som kan ses som det ursprungligt mänskliga, säger Malin Ah-King.

Vi väljer våra normer

Eftersom det finns så stor variation bland djur går det att hitta exempel på många olika sexuella beteenden och sätt att fortplanta sig på. Djuren kan därför inte stå modell för vår moral eller hur vi ska leva.

– Vilka normer vi människor ska leva efter är något som vi måste göra upp med varandra om.

Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se

Vi reagerar fysiskt och psykiskt på musik, men de individuella variationerna är stora. Effekterna beror på våra musikerfarenheter, sammanhanget och aktuell sinnesstämning.

– Ofta vill man förenkla budskapet och påstå att ”musik gör dig frisk!”. Men fullt så enkelt är det inte. I en studie av hur pulsen förändras vid musiklyssning såg vi att någon reagerade väldigt mycket, en annan inte alls, säger Töres Theorell, professor emeritus vid Karolinska Institutet.

Musik kan minska stress

Men för den som gillar musik kan ”rätt sorts musik”, det vill säga rätt för just den personen, vid det tillfället och i det sammanhanget, höja eller sänka energinivån allt efter behov. Tänk till exempel på hur ”rätt” musik på jympan gör att du orkar lite till.

Det händer i kroppen när musiken varvar upp/ner

När musiken varvar upp stiger pulsen, andningen blir snabbare och ytligare, blodtrycket stiger, stresshormonet adrenalin ökar, immunsystemet aktiveras och kroppens eget morfin, endorfin, aktiveras. Blir det alltför bullrigt blir tarmens rörelser kaotiska. Om musiken varvar ner reagerar kroppen på motsatt vis: pulsen sjunker, andningen blir långsammare och djupare. Blodtrycket sjunker och adrenalinet och kortisolet sjunker. Även magen lugnar ner sig. Källa: Töres Theorell.

Töres Theorells forskning visar också att musik kan dämpa stressreaktioner och skydda oss mot skadliga effekter av stress. I en studie fick IBS-patienter delta antingen i körsång eller samtalsgrupp en gång i veckan under sex månader. I körgruppen såg man en ökning av hormonet testosteron, som reparerar celler, medan nivån var oförändrad i samtalsgruppen. Halten av proteinet fibrinogen, som är kopplat till stress, sjönk i körgruppen, men steg i samtalsgruppen. Körsång kan alltså stärka våra försvar mot skadliga effekter av stress. Då blir vi inte sjuka lika lätt.

– Även en dag när vi inte gör något speciellt bryts celler ner, så vi behöver hela tiden producera nya celler. Om kulturella upplevelser kan ge duschar av nyckelhormonerna så är det ju bra, säger Töres Theorell.

Så påverkas du av att sjunga med andra

Musik i social form ger en känsla av samhörighet och gemenskap. Pulsen stiger och  andningen blir långsam och regelbunden vid långa fraser. Hjärt- och lungfunktionen förbättras också. Halten av ”lugn-och-ro”-hormonet oxytocin stiger. Vagusnerven, kroppens eget antistressystem stimuleras.
Regelbunden körsång kan öka vår motståndskraft. Sång skapar ofta en känsla av ökad energi och avslappning och förbättrar då den upplevda livskvaliteten. Källa: Töres Theorell

Musik kan förbättra vår förmåga att bemästra problem genom att den kan förändra våra tankar. Musik kan även förstärka negativa fenomen som våld.

Identifiera dina känslor med musik

Känsloeffekterna av musik kan komma mycket snabbt. Det beror på att musiken fortplantas i hjärnan både via en långsam väg till hjärnbarken och en snabb bana till känslohjärnan, amygdala. Känsloreaktionerna sätter alltså igång långt innan förnuftet börjat sin analys av musiken.

En viktig hälsofaktor är att musik förstärker känslor, vilket kan hjälpa oss att bli bättre på att känna igen våra egna känslor, så kallad känslodifferentiering. Även dans förbättrar den här förmågan. Den är viktig för att vi ska kunna få känslomässig vägledning i olika situationer och samspela bra med andra.

– Dålig känslodifferentiering kan också bidra till en högre risk för högt blodtryck i tidig ålder. Men vi kan förbättra förmågan med kulturaktiviteter, säger Töres Theorell.

Så påverkas psyket av musik

Musik förstärker känslor – exakt hur är individuellt. Musik i tidig ålder hjälper barnet att lära sig att skilja på olika känslor. Musik kan förbättra vår förmåga att bemästra problem genom att den kan förändra våra tankar. Musik i social form ger en känsla av samhörighet och gemenskap. Musik kan även förstärka negativa fenomen som våld. Sång skapar ofta en känsla av ökad energi och avslappning. Körsång förbättrar ofta upplevd livskvalitet. Källa: Töres Theorell.

I en studie på vårdcentraler fick kvinnor med utmattning delta i olika kulturformer som sång och dans under tre månader. Deras självskattade hälsa ökade, utmattningen minskade och förmågan till känslodifferentiering ökade.

Musik i tidig ålder hjälper barnet att lära sig att skilja på olika känslor. En studie av pianospelande barn i 6–8-årsåldern visade att deras hjärnbark och lillhjärna växte, men också främre delen av hjärnbalken, som har betydelse just för förståelsen av känslor. Enbart musik kan inte bota sjukdomar, men används idag som tillägg i vården vid många tillstånd.

– Finska studier har visat att strokepatienter återhämtar sig snabbare om de tidigt får lyssna på självvald musik. Och förvirrade dementa, som kan bli aggressiva vid till exempel matning, ”klarnar till” om vårdaren sjunger en visa de fått höra som barn, säger Töres Theorell.

Dans kan stärka psykisk hälsa

I dansen kombineras kultur med fysisk aktivitet, vilket förstärker hälsoeffekten. Flera studier har visat att både konditionsträning och dans ökar hippocampus volym – det område i hjärnan som styr minne och inlärning. Men dans ökar dessutom tillväxten i strukturerna runtom hippocampus, det vill säga bromsar hjärnans åldrande ännu mer. Dans förbättrar också balanssinnet och förmågan att tolka sinnesintryck.

– Man tror att det är serotonin- och endorfinpåslaget som stimulerar tillväxten av nervceller, säger Anna Duberg, fysioterapeut och dansinstruktör, som disputerat på en avhandling om hur dans påverkar tonårstjejers psykiska ohälsa.

Drygt 100 tjejer i 13–18-årsåldern, som hade återkommande ont i kroppen och/eller återkommande ångest, oro, nedstämdhet och/eller en känsla av utanförskap, lottades till antingen dans två gånger i veckan i en danslokal eller kontrollgrupp som inte fick någon insats. Man inledde alltid med afrodans och hade sedan olika teman, som showjazz med fokus på glädje eller streetdans med fokus på ilska och gränssättning. Varje dans hade en färdig koreografi, men också fria kreativa delar.

– Kravlöshet och prestationsfrihet var en viktig ingång. Vi hade med en fri del, för att det egna skapandet är en del i att stärka sin identitet och utforska sin förmåga att använda kroppen för att uttrycka sig och må bra, säger Anna Duberg.

Så påverkas vi av att dansa

Pulsökning stärker hjärtat och därmed konditionen. Muskelstyrkan ökar, vilket ger bättre kroppskontroll. Förbättrad funktion och kroppskännedom ger ökad självtillit. Bättre hållning gör att vi bättre vågar ta plats i sociala sammanhang. Smärtlindring. Ökad självtillit och självförtroende. Ökad empatisk förmåga: blir bättre på att tolka andras känslor. Ökad medveten närvaro i kroppen vilket minskar stress. Fokus på den egna upplevelsen i stället för att döma kroppen. Uppmärksamhet på kroppens signaler gör att vi bättre kan ta hand om våra behov. Källa: Anna Duberg

Resultaten visade att dansgruppen efter två terminer skattade sin hälsa högre än kontrollgruppen. Deras symtom hade också minskat, liksom bruket av smärtstillande medicin. Dans har nu införts i Örebro kommun för tonårstjejer med psykisk ohälsa och flera kommuner har följt efter.

Bearbeta svårigheter med konstnärliga terapier

Musik och dans kan också användas som inslag i psykoterapi. För musikterapi finns ett starkt vetenskapligt stöd från hundratals studier vid olika tillstånd – det kan bland annat förbättra den sociala förmågan hos barn med autism. Även dansterapi har visats ha effekt vid bland annat ätstörning, depression, trauman, adhd, Parkinsons sjukdom och demens.

I uttryckande konstterapi används alla konstnärliga uttryck: bild, musik, dans och rörelse, film och fotografi, teater och text – såsom sagor, myter och poesi. Man får hjälp att hantera svåra livserfarenheter genom att röra sig mellan de olika konstnärliga språken och få kontakt med sin nyfikenhet och sina resurser.

– Våra sinnen samverkar som en helhet. Tänk till exempel på hur musiken skapar inre bilder, kroppsupplevelser eller berättelser. Det handlar inte om att vara ”duktig”. Jag erbjuder ett fritt lekutrymme där du får utforska det som uppstår i skapandet, säger Margareta Wärja, uttryckande konstterapeut, psykoterapeut och filosofie doktor.

Genom de konstnärliga uttrycken kan klienten hitta andra språk att uttrycka och gestalta sitt lidande på, och få syn på saker som hen inte når i en samtalsterapi. Det finns flera kvalitativa fallstudier av uttryckande konstterapi med goda resultat inom bland annat psykiatri och demensvård, men få större effektstudier än så länge, trots att terapiformen funnits sedan 1970-talet.

I Margareta Wärjas avhandling vid Aalborgs universitet lottades 57 kvinnor, som efter behandling av gynekologisk cancer hade drabbats av psykisk ohälsa, till individualterapi 12 sessioner eller gruppterapi åtta tillfällen. En pilotstudie visade fyra aktuella problemområden: kroppsuppfattning, sexuell hälsa, existentiell stress och rädsla för återfall.

Alla genomgick en likartad behandling enligt en manual, med övningar såsom att skapa en trygg plats i tanken, måla en bild av sin kropp och nästa gång se på bilden och lyssna på ett kort musikstycke med fokus på egna resurser och känslor. Utvärderingen efter terapin visade för båda grupperna en signifikant förbättring av alla områden utom sexuell hälsa. Effekterna kvarstod vid en uppföljning efter sju månader.

– Någon beskrev till exempel först att hennes kropp tillhör vården, men efter terapin att kroppen inte längre känns främmande och att hon nu kan vara i sin kropp, säger Margareta Wärja.

Text: Inna Sevelius, på uppdrag av forskning.se

Doris. Emir. Fanny. Khaled. Det är fyra av de namn som Rättviseförmedlingen och Fredrika Bremer förbundet vill lyfta in i det så kallade bokstaveringsalfabetet. Namnen ska ersätta David, Erik, Filip och Kalle. I slutet av september, när de två organisationernas förslag var aktuellt i medierna, skrev de så här i en debattartikel i Dagens Nyheter:

”Ord är mer än bara bokstäver och vilket språk vi använder påverkar hur vi förhåller oss till vår omvärld. Språk är en aktiv handling som skapar en bild av verkligheten”.

Förslag till nytt bokstaveringsalfabet

A: Adam                          K: Khaled                      U: Ulrik
B: Berit                            L: Laila                           V: Vicky
C: Cesar                          M: Matti                         W: William
D: Doris                          N: Nora                          X: Xena
E: Emir                            O: Olof                           Y: Yngve
F: Fanny                          P: Pippi                          Z: Zelda
G: Gustav                       Q: Qvintus                    Å: Åke
H: Hedvig                       R: Robin                        Ä: Ängel
I: Ivar                               S: Sigurd                       Ö: Östen
J: Jenny                          T: Tyra

Källa: Rättviseförmedlingen och Fredrika Bremer Förbundet

Hur språket påverkar vår verklighetsuppfattning är en fråga som nyligen har återuppstått som forskningsfält. Att språkets makt är stor slog Karl den store fast redan på 700-talet, i det numera bevingade citatet ”Att ha ett andra språk är att ha en andra själ.” På 1930-talet gav de amerikanska lingvisterna Edward Sapir och Benjamin Lee Whorf påståendet en vetenskaplig klädnad. Deras idéer blev snabbt populära och skrevs in i läroböcker, men när bevisen uteblev började andra forskare tvivla och på 1970-talet var den så kallade Sapir-Whorf hypotesen en historisk relikt.

– Det var länge tabu att ta i den frågan men nu finns massor med ny forskning som tar nya grepp, säger Marianne Gullberg, professor i psykolingvistik vid Lunds universitet.

Men medan Sapir-Whorf menade att olika språk skapar helt olika världar, är de hypoteser som utforskas i dag mer nyanserade. Det kan handla om att två personer som pratar olika språk fokuserar på olika saker när de ska beskriva en scen.

– Det är en lite mildare form än att vi uppfattar världen på ett speciellt sätt, säger Marianne Gullberg.

Antal färger skiljer sig åt i olika språk/Maskulin eller feminin bro

Färg är ett populärt forskningsområde, eftersom olika språk har olika många ord för färger. Men frågan är i vilken utsträckning det påverkar vår verklighetsuppfattning eller om det bara har betydelse när vi ska kommunicera de färger vi ser.

Då blir det mer konkret när man jämför hur olika språk genusbestämmer föremål. Lera Boroditsky, kognitionsforskare vid Stanford university i USA, har visat att tysktalande och spansktalande beskriver en bro på olika sätt. På tyska är ”bro” feminint och konstruktionen beskrivs oftare som vacker, elegant eller smärt. Spanskan har genusbestämt ”bro” som maskulin, vilket gör att spanjorerna associerar en bro med attribut som stor, stark, mäktig och rejäl.

Lera Boroditsky är en av de främsta förespråkarna för det som kallas lingvistisk relativitet. Hon har bland annat forskat på en stam aboriginer i Australien som inte använder vänster och höger för att orientera sig. Istället beskriver de en riktning med hjälp av väderstreck. ”Nu går vi till trädet som står sydväst om oss.”

En filosofisk fråga

Frågan är vad de här olikheterna kan leda till. Vilka konsekvenser får de?

– Den stora frågan om det spelar någon roll hur vi uppfattar världen beroende på språk är en filosofisk fråga, säger Marianne Gullberg.

Givetvis kan missförstånd uppstå, men sådana har sällan någon större praktisk betydelse. Men ibland kan skillnaderna få betydelse för hur vi förhåller oss till världen.

– En av mina kollegor forskar om språk och tanke hos en jägargrupp i Malaysia där det finns ord för vatten men inte för flod eller flodmynning. När de möter folk från omvärlden som pratar om att leda floden i en annan riktning blir det svårt att förstå för en folkgrupp som bara pratar om vatten, säger Marianne Gullberg.

Språket påverkar tidsuppfattningen

Manne Bylund, professor i tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet, har tillsammans med en kollega undersökt hur tidsuppfattningen påverkas av vilket språk man talar. När svenskar ska berätta hur lång tid som har gått använder vi termer som beskriver distans eller längd, som lång eller kort tid. Medan spanjorer talar i termer av mängd, att det har gått mycket tid eller lite tid.

I ett experiment visade forskarna en linje som växte på en skärm. Linjen växte under en viss tidsperiod. Om linjen var lång uppfattade svenskarna det som att den tog längre tid på sig att växa, medan spanjorerna inte påverkades av längden. Förhållandet var det omvända när det istället var behållare som fylldes under en viss tid.

Vilken praktiskt betydelse har det här?

– Det är där forskningen befinner sig idag, säger Manne Bylund. Det man har gjort de senaste tio åren är att ta reda på när språket påverkar vårt tankesätt och försöka fastställa vilka kognitiva processer som påverkas. De flesta experiment undersöker hur folk påverkas under kontrollerade förhållanden. Vi vet ganska lite om hur det påverkar oss i vardagen, annat än att man kan anta att det har någon betydelse.

Manne Bylund vill understryka att forskningen försöker lämna det stadium där frågan om språkets påverkan besvaras med ja eller nej. Istället vill forskarna undersöka under vilka omständigheter språket påverkar.

– Så även om det finns forskning som visar att språket påverkar vår verklighetsuppfattning behöver det inte vara så att språket bestämmer våra liv, säger han.

Ingenjörsarbete bakom ”hen”

Hur skulle då ett nytt bokstaveringsalfabet påverka vårt sätt att tänka? Manne Bylund tar upp ett annat, liknade exempel: introduktionen av ”hen” i det svenska språket.

– Det är många språk som har ett sådant pronomen. Det som är unikt med Sverige är att det låg ett ingenjörsarbete bakom. Jag känner inte till om det finns någon forskning men det skulle vara intressant att se om de har fått någon effekt.

När hen blev vardagsord

Ordet hen föreslogs år 1966 av Rolf Dunås i Upsala Nya Tidning med hänvisning bland annat till finskans könsneutrala pronomen hän.
Under 2000-talet har ordet större spridning, särskilt när allt fler myndigheter började använda hen, till exempel Diskrimineringsombudsmannen och Ekonomistyrningsverket, och ordet behandlades i Språkrådets skrift Myndigheternas skrivregler. Byggnads blev det första svenska fackförbundet som använde sig av hen i sina stadgar efter ett beslut vid 2014 års kongress.
Ytterligare pondus fick ordet när ordet hen togs med i den fjortonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista, som gavs ut i april 2015. (Den nya SAOL lanserades med reklambudskapet ”Hen är här nu”.)

Källa: Wikipedia

Marianne Gullberg tycker att det vore intressant att undersöka vilken effekt ett bokstaveringsalfabet kan ha.

– Men då behöver man titta på en speciell del av befolkningen, de som använder det här dagligen. Det är först då det kan ha en effekt.

Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se

George Orwell och fake news

Författaren George Orwell förstod vilken makt ord kan ha över hur vi uppfattar världen. När han diktade ihop diktaturen Engsos i boken 1984 gav han de styrande språket som kraftfullt maktmedel. Genom att skapa vad de kallade Newspeak kunde de förhindra kritik och säkerställa deras egen världsåskådning. Bland annat strök de synonymer för att få bort språkets nyanser, vilket gjorde det svårt att uttrycka vad som var fel med till exempel rikets ledning.

Idag är det Donald Trumps nyspråk som studeras och analyseras. Donald Trump beskriver ofta personer eller stater som ”amazing”, ”tremendous”, ”strong”, ”weak” eller ”losers”. När nyanserna är borta finns inget utrymme för kompromisser och superlativen tunnar ut gränsen mellan fakta och åsikt. En annan metod är att med ord som ”fake news” och ”alternativa fakta” försöka påverka medborgarnas verklighetsuppfattning.

Dagens gentester kan inte förutsäga vilken träning du får bäst resultat av, trots att testförsäljarna hävdar det. Däremot kan en personlig tränare ge skräddarsydda råd. I framtiden kan dock nya, bärbara mätmetoder och bättre gentester komma att förbättra råden.

Våra kroppar svarar olika på samma träning. I studier av till exempel konditionsträning i sex veckor ökar syreupptagningsförmågan hos en del av försökspersonerna betydligt, hos andra lite grann och hos några inte alls. Även hälsoeffekterna varierar, som hur mycket träningen påverkar blodtryck, blodfetter och blodsockerkontroll.

Ofta räcker det att prova sig fram för att upptäcka vilken träning som ger önskat resultat. Sajten FYSS.se, sjukvårdens handbok för fysisk aktivitet, ger allmänna råd till hela befolkningen om att kombinera konditionsträning med styrketräning (se faktaruta). På nätet kan man också hitta olika träningsprogram.

Träningsrekommendationer för vuxna

  1. Konditionsträning som ökar puls och andning i minst 150 minuter per vecka.
  2. Muskelstärkande fysisk aktivitet minst två gånger per vecka för flertalet av kroppens stora muskelgrupper.
  3. Äldre över 65 år bör även träna balans.

Källa: FYSS

– Men de beaktar inte individuella förutsättningar, såsom en knäskada eller sömnstörning. Man kan riskera överträning och skador om man följer sådana program slaviskt, säger Jessica Norrbom, doktor i fysiologi och forskare vid Karolinska Institutet.

Däremot kan man få ett mer anpassat träningsprogram av en tränare, till exempel på ett gym. Träningsråden bygger på flera delar: motionärens mål med träningen, till exempel att öka muskelmassan eller stärka skelettet, vilka träningsformer man gillar och en analys av ens rörelsemönster. Även omkringliggande faktorer beaktas, som hur mycket man rör på sig under arbetsdagen och fritiden, sömn, och ens sociala livssituation.

– Återhämtning är också viktigt och behöver anpassas efter individuella behov. Träning är trots allt en form av stress för kroppen, säger Jessica Norrbom.

Nya mätmetoder kan ge bättre råd

Elitidrottares tränare lär känna idrottarens reaktioner ingående och kan anpassa träningen i detalj. Att råda en vanlig motionär som går till ett gym ett par gånger i veckan är svårare, eftersom tränaren inte lär känna motionärens respons lika noga. Inom idrotten används också olika mätningar, till exempel pulsklocka och aktivitetsmätare med GPS. Även vanliga motionärer använder ibland sådana mätningar, men de saknar oftast kunskap och en erfaren tränares tolkning av resultaten.

– Om vi vet mer om hur individen beter sig, kan råden anpassas efter det. Om en person tränar hårt tre gånger i veckan, men sitter mycket under arbetsdagen, blir rådet inte att träna ett pass till utan att få in mer vardagsmotion, medan en person som rör sig mycket under arbetsdagen bör få rådet att lägga till något tuffare träningspass, säger Mikael Mattsson, doktor i fysiologi och forskare vid Karolinska Institutet och Stanford University i USA.

Han forskar bland annat om hur bärbar teknologi kan användas för att övervaka hur vi svarar på träning och hur den data som samlas in bäst börhanteras för att bli till nytta för användaren. Dagens aktivitetsmätare som sitter i armband, som Apple Watch, kan mäta puls och rörelser, såsom steg. På sikt skulle man kunna mäta även blodsocker, syremättnad i blodet och mjölksyra, men forskarna behöver först säkerställa att armbandens mätresultat är tillförlitliga.

Gener styr hälften av svaret

Ett annat sätt att förbättra individuella träningsråd vore att beakta personens biologiska förutsättningar utifrån genuppsättning. Genom studier på enäggstvillingar har man beräknat att cirka hälften av skillnaderna i hur vi svarar på träning beror på våra arvsanlag. Våra gener förekommer i olika varianter, som skiljer sig mellan olika individer och skapar olika förutsättningar. Generna styr produktionen av proteiner i en cell, till exempel proteinerna aktin och myosin som utför muskelarbetet. En effekt på proteinnivå är kopplad till motsvarande genvariant: till exempel är en viss genvariant för explosivitet mycket vanligare bland olympiska sprinteridrottare än hos andra.

Så påverkas din kropp av träning

De flesta organ påverkas av konditionsträning:

  • skelettmuskulaturen ökar sin energiomsättning och blodförsörjning
  • blodkärlen blir bättre på att vidga sig vid behov
  • hjärtat och dess slagvolym blir större så att vilopulsen blir lägre
  • blodvolymen ökar vilket också sänker vilopulsen
  • nivåerna av stresshormoner sjunker efter träningspasset
  • mängden fettvävnad minskar
  • senor och ledband stärks i de delar av kroppen som belastas
  • ledbroskens tjocklek ökar liksom mängden ledvätska
  • skelettet blir mer mineraliserat
  • fler vita blodkroppar finns beredda i lymfknutar och mjälte
  • det psykiska välbefinnandet ökar

Källa: Carl Johan Sundberg, professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi vid Karolinska institutet.

– Resten av skillnaderna beror på omgivningsfaktorer som vi inte har säker kunskap om, men förmodligen kan det handla om till exempel epigenetik, kost, sömn, alkoholintag och stress, säger Carl Johan Sundberg, professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi vid Karolinska Institutet.

För att en gen alls ska få en betydelse i kroppen behöver den komma till uttryck. Epigenetik handlar just om hur gener uttrycks (se faktaruta). Du kan till exempel ha en genvariant som ökar risken för högt blodtryck, men om du lever sunt kanske genvarianten uttrycks på en nivå som inte höjer blodtrycket.

Människan har över 20 000 gener. Än så länge vet forskarna inte exakt vilka som kan vara involverade i olika typer av träningssvar. En studie visade att konditionsträning i tolv veckor av lårmuskeln påverkade 5 000 olika så kallade metyleringsplatser på genomet, vilket i sin tur visade sig vara kopplat till uttrycket av 3 000 gener. De allra flesta egenskaper som påverkar vårt träningssvar styrs av betydligt fler gener än en: i studier har man till exempel funnit att flera hundra genvarianter påverkar hur stor ökningen i syreupptagningsförmåga blir.

Dagens gentester saknar betydelse

Idag finns flera kommersiella gentest på nätet, både svenska och utländska, som säger sig kunna berätta hur du ska träna och/eller äta. I de flesta tester ingår flera gener som förknippas med ökad risk för olika sjukdomar och ett fåtal som är kopplade till träningssvar, till exempel om man har genvarianten för explosivitet.

Så uttrycks generna

Generna kodar för ett visst protein genom tre steg:

  1. Först aktiveras genen genom en signal från en annan position på DNA-kedjan, en promotor. Även andra delar av arvsmassan, exempelvis enhancer-regioner, kan påverka hur en viss gen aktiveras. Aktiveringen sker genom så kallad metylering, det vill säga att en kemisk molekyl som kallas metylgrupp fäster på den aktuella positionen.
  2. Genen kopieras till motsvarande RNA-molekyl.
  3. RNA-molekylen i sin tur ger upphov till produktion av motsvarande protein, med en viss funktion i kroppen.

– Men de bygger på tanken att enstaka gener skulle kunna förutsäga träningssvaret, men det är mer komplext än så. Testerna tittar inte på samverkan mellan olika gener, och de säger framför allt inget om genuttryck och därmed inget om vilken betydelse genvarianten har för dig i praktiken, säger Jessica Norrbom.

De tester som finns att köpa idag bygger på forskning som bara förmådde undersöka ett fåtal gener, medan man idag kan testa hela genomet. Framtida tester kommer därför att kunna säga mycket mer om vilken träning som passar varje individ.

– Testerna borde också undersöka uttrycket av gener och inte bara förekomst av genvarianter, och helst även proteinsvar, för det är ju proteinerna som utför alla funktioner i muskelcellen. Enstaka vilovärden är inte heller så intressanta, medan test före och efter ett träningspass skulle visa träningssvaret, säger Jessica Norrbom.

Text: Inna Sevelius, på uppdrag av forskning.se

Bilden av de så kallade exoplaneterna börjar klarna. Carina Persson, senior forskare på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg har precis publicerat en studie om planeten K2-216b som ligger 378 ljusår från oss.

Det är en så kallad superjord, en stenplanet som är uppbyggd ungefär som jorden, men nästan dubbelt så stor. Det skulle knappt gå att röra sig på planeten på grund av gravitationen, och det är bara en av anledningarna att inte åka dit. K2-216b har tunn atmosfär och befinner sig så nära sin stjärna att den gör ett varv runt på drygt två dagar. Även om stjärnan lyser svagare än vår sol skulle man snabbt bli stekt eftersom temperaturen på ytan är närmare 1000 grader.

– I början var det sanslöst spännande bara att visa att det finns planeter runt andra stjärnor. Därefter har det handlat mycket om att visa att planeter är vanliga. Nu är vi inne på att karakterisera planeterna, bestämma hur stora de är, vad de består av och hur deras planetsystem ser ut. Nästa steg är att hitta jordliknande planeter i jordliknande banor runt stjärnor som liknar solen, säger Carina Persson.

Att arbeta med exoplaneter har hittills handlat om att lägga samman olika typer av ledtrådar. Carina Persson kombinerar information från teleskop både i rymden och på jorden för att skapa sig en bild av planeterna långt därute.

Den ytterst lilla dipp i en stjärnas ljusstyrka när en planet passerar mellan stjärnan och oss ger information om planetens storlek. Hur stjärnan vobblar i rymden på grund av att planetens tyngdkraft drar i den ger information om massa och avstånd från stjärnan. PÅ det sätte går det att räkna ut ungefär hur exoplaneten är uppbyggd.

Jordliknande planeter i sikte

Om vi ska få fram mer information måste vi kunna observera planeterna direkt. Med dagens teknik kan vi bara se stora gasplaneter som kretsar långt ifrån sin stjärna, men vi kommer att kunna se jordlika planeter. Markus Janson på Stockholms universitet är världsledande i arbetet med att vässa verktygen.

– Man måste stänga ute stjärnans ljus och få fram ljuset som kommer från planeterna. Då kan vi få en direkt bild av planeten och även information om vad en eventuell atmosfär består av. Just nu byggs EELT (European Extremely Large Telescope) som blir världens största jordteleskop. När det är klart 2024 finns det inget som stoppar oss från att studera jordlika planeter i närbelägna stjärnsystem. Om de finns, säger Markus Janson.

Berget Cerro Amazones i den chilenska öknen, nära ESOs Paranal Observatory, där Extremely Large Telescope (ELT)byggs. Med sin 39 meter stora spegel blir det världens största teleskop. Illustrationen visar hur teleskopet ser ut när det är färdigt år 2024. Bild: ESO/L. Calçada

Det är den stora frågan för exoplanetforskarna just nu: Om de finns. Hur vanligt är det med en planet av jordens storlek som befinner sig på ungefär samma avstånd från en solliknande stjärna och har flytande vatten på ytan? Kanske är utformningen av vårt solsystem ovanligt i till exempel den bemärkelsen att vi har den stora gasplaneten Jupiter utanför oss som suger upp rymdstenar som skulle kunna hota jorden.

Svaren kommer vi snart att få. Dels via jordteleskopet EELT, men också via det europeiska satellitprojektet PLATO. Det är ett rymdteleskop som ska scanna av stora delar av himlen på jakt efter jordlika planeter. Många svenska forskare är involverade i arbetet med PLATO som kommer att skjutas upp 2026.

Mikrosatellit tar en titt på närmaste grannstjärna

Ett annat projekt är STARE. Det utvecklas av Markus Janson och hans kollegor i Stockholm med målet att det ska väljas ut som nästa stora svenska satellitprojekt. STARE är en förhållandevis billig mikrosatellit som enbart skulle titta på en av våra närmaste grannar, Alpha Centauri för att undersöka om där finns planeter i den beboeliga zonen.

– Vi vet från statistiska studier att planeter är extremt vanliga så det är väldigt sannolikt att det finns planeter i Alpha Centuari-systemet, men vi vet inte vilka egenskaper de har. Där skulle det kunna finnas jordlika planeter och de skulle kunna vara beboeliga. Men det är ju spekulationer givetvis tills vi ser efter, säger Markus Janson.

Att få fram mer fakta om exoplaneter är ett av de mest centrala forskningsområdena just nu. Inte minst för att det väcker så många följdfrågor av existentiell natur. Observationer som tyder på livsprocesser skulle väcka många frågor. Om det finns många jordlika planeter med livsprocesser därute kan man undra varför vi ännu inte ser några spår av andra civilisationer. Om jorden är väldigt ovanlig är även det ett besked med konsekvenser.

Fermis paradox

Uppkallad efter fysikern Enrico Fermi, som ställde sig frågan: var är alla? Om det finns så många planeter i galaxen och kanske flera miljoner planeter som liknar jorden, varför ser vi inte minsta tecken på att det finns avancerade civilisationer? Paradoxen har mängder av möjliga svar. Här är några:

  • Vi har inte tittat efter tillräckligt noga.
  • Intelligent liv och civilisationer är mycket ovanligt, vi är först på plan.
  • Avancerade civilisationer tenderar att orsaka sin egen undergång innan de sprider sig i rymden.
  • Vi lever i en simulering som bara handlar om en civilisation.

– Om det är bara vi – vilket ansvar! Då måste vi verkligen ta hand om livet på jorden och oss själva. Skulle det inte bara vara vi är det också oroande. Då kan det betyda att det är svårt för livet att fortsätta från den punkt där vi är nu och sprida sig i rymden. Naturligtvis är sådana här frågeställningar en drivkraft för mig att fortsätta forska, säger Carina Persson.

Stjärnan Alfa Centauri är den mest ljusstarka i ett trippelstjärnsystem. I närheten finns även stjärnan Proxima Centauri, vår närmsta granne.

Vad gör vi då om vi upptäcker en blåskimrande planet runt en annan stjärna? Det kommer knappast att leda till några expeditioner inom överskådlig tid. Det är helt enkelt för långa avstånd i rymden. Att skicka en sond till de närmaste stjärnorna i Alpha Centauri-systemet drygt fyra ljusår bort skulle ta tusentals år med dagens raketteknologi

– Med dagens teknik är det extremt svårt naturligtvis. Å andra sidan var det väldigt svårt att för hundra år sedan förutsäga vad vi kan göra idag. Det går inte att sia om vad som kommer att hända. De genombrott som behövs för att kunna göra sådana resor kan komma eller inte komma. Det är nästan omöjligt att förutspå, säger Markus Janson.

Text: Dag Kättström på uppdrag av forskning.se

Planeterna därute

Forskarna har idag karakteriserat över 4000 planeter runt andra stjärnor. Det handlar om alltifrån gigantiska gasjättar till små stenplaneter av jordens storlek; som sakta kretsar långt bort från sin stjärna eller swischar runt i dess absoluta närhet. Man har hittills endast tittat på ett mycket begränsat område av himlen, men rent statistiskt har man kunnat visa att planeter är mycket vanliga och troligen finns de runt nästan alla stjärnor. Några av de planeter vi har har karakteriserat så här långt:

Bild: Nasa

Forskarnas verktyg

Avstånden i rymden gör kartläggningen av exoplaneter till en svår uppgift. Om vår sol var lika stor som ett mynt på gatan i Stockholm, skulle den närmaste grannstjärnan Alpha Centauri i samma skala vara ett mynt i Göteborg och eventuella planeter skulle vara sandkorn i närheten. Förutom avståndet är problemet också att planeterna drunknar i sin stjärnas starka ljus. Men forskarna har hittat sätt att komma runt begränsningarna.

Transitmetoden: När en planet passerar mellan oss och sin stjärna kan vi avläsa en liten nedgång i stjärnans ljusstyrka.
Radialmetoden: När planeter rör sig runt en stjärna uppstår en liten “vobbling” i stjärnan på grund av planetens tyngdkraft.
Direkt observation: Kräver kraftfulla teleskop och teknik för att stänga ute stjärnans ljus. Dessutom är det en fördel att komma ur jordens atmosfär som stör observationerna. Framtida förslag är armador av satelliter som samverkar och skapar ett virtuellt jätteteleskop.
Spår av liv: Direkta observationer av exoplaneter gör det möjligt att analysera ljusspektrum. På så sätt kan man avgöra om det exempelvis finns syre i en planets atmosfär. Syre tillsammans med andra gaser som metan är ett mycket starkt tecken på att det pågår livsprocesser på planeten.

Funderar du på nystart med träning och nyttig mat efter nyår? Är du nyfiken på var dina förfäder bodde för femhundra år sedan? Gentester för hembruk finns att köpa på mängder av både svenska och utländska webbplatser. För några hundralappar upp till tusentals kronor påstås du få veta om just du löper högre risk än andra att få vissa sjukdomar, har anlag för övervikt, skallighet eller har sprintergenen ACTN-3. Vissa gentester går även att köpa hos stora svenska apotekskedjor.

Allt som krävs är ett salivprov från munnen. Via posten skickas det till ett laboratorium där arvsmassan utvinns och analyseras. Men att gå igenom alla gener i arvsmassans är det inte tal om (se faktaruta). Företagens genchip ger bara utslag för ett fåtal genvarianter. Dessa gener har valts ut eftersom vissa forskargrupper har hittat kopplingar mellan dem och sjukdomar eller egenskaper i stora populationsstudier.

Inga enkla samband

Det är också gentesternas svaghet, för numera vet forskare att sambanden inte är så enkla.

DNA, gener och kromosomer

I varje cell i våra kroppar finns drygt två meter av en dubbelspiral instuvad. Den utgör vår arvsmassa och består av jättemolekylen DNA, deoxiribonukleinsyra. Byggstenarna är drygt tre miljarder par nukleotider, som består av en sockermolekyl, fosfat och en av fyra olika kvävebaser (A och T respektive C och G). För att få plats i cellen förpackas DNA i kromosomer. Varje cell utom könscellerna har två uppsättningar: 23 från mamman och 23 från pappan.

Den del av DNA som innehåller ”receptet” för hur ett protein ska tillverkas kallas för en gen. Proteiner beskrivs ofta som kroppens byggstenar eftersom de utgör viktiga beståndsdelar i kroppens vävnader och deltar i de flesta av kroppens reaktioner och processer.

Kartläggningen av människans arvsmassa tog tio år. Det första resultatet presenterades år 2001 och visade att människan har cirka 20 000 gener. Projektet kostade drygt 1 miljard dollar (cirka nio miljarder kronor). I dag, 17 år senare, har kostnaden för att kartlägga en persons arvsmassa sjunkit till cirka 1 000 dollar (9 000 kronor).

Gentester för hemmabruk analyserar endast ett litet antal av alla gener.

– För de flesta sjukdomar finns det hundratals förändringar i hundratals gener som bidrar i olika kombinationer. Att dra slutsatser på individnivå utifrån ett test där man bara tittar på ett fåtal genvarianter går inte. Det är inte seriöst, säger Marju Orho-Melander, professor i genetisk epidemiologi vid Lunds universitet.

Undantaget är ett litet antal svåra sjukdomar som orsakas av fel i bara en gen. Dit hör vissa former av ärftlig bröstcancer och den neurologiska sjukdomen Huntingtons sjukdom.

Marju Orho-Melander har under många år studerat sambandet mellan gener, kost och sjukdomar som typ-2 diabetes och hjärtkärlsjukdomar. Hennes dom över självtesterna inom livsstil och hälsa är hård, inte bara för att svaret ofta är värdelöst utan för risken att de faktiskt orsakar skada.

–  Självtester som säger sig mäta blodfetter och det onda kolesterolet LDL gör mig upprörd. På den svenska marknaden finns ett test där man analyserar fyra genvarianter. Men numera känner man till hundratals varianter plus ytterligare några högriskgener.

Risk för falsk trygghet

Risken är att en person som får reda på att den inte har någon av riskvarianterna, och inte känner till att svaret inte är värt något, låter bli att kolla sina blodfetter, säger Marju Orho-Melander.

– I värsta fall slutar de att äta statiner och dör en förtidig död i hjärt-kärlsjukdomar.

I takt med att fler genvarianter kopplas till vanliga sjukdomar kommer allt fler tester ut på marknaden. År 2019 lanseras ett test som påstår sig ge svar på om du riskerar övervikt eller fetma av för mycket kolhydrater.

– Det testet kommer att sälja som attan. Men jag kan redan nu säga att det inte finns några genvarianter som gör att man, baserat på dem, kan säga att man ska äta eller undvika kolhydrater, säger Marju Orho-Melander.

Jämför svaren med astrologi

Även Rikard Erlandsson, forskare vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet, är kritisk. Som expert på dna- och genanalyser har han har studerat gentester som marknadsförs mot konsumenter, och varit i kontakt med ett stort antal av företagen. De svar och råd som vissa av dem ger jämför han med astrologi.

– Konsumenttest bidrar i de flesta fall bara till förvirring. Värst är det med svaren om sjukdomsrisker; de bör förmedlas av läkare och ska hanteras inom sjukvården, säger Rikard Erlandsson.

Han poängterar dock att det inte är mätningarna i sig det är fel på, utan hur man tolkar dem.

Så tolkas sjukdomsrisken

Tänk dig att sannolikheten för en viss sjukdom är 5 procent hos befolkningen i snitt.
Om ett gentest ger beskedet att du har en förhöjd risk, t ex en riskökning på 20 procent, så innebär det att risken att få sjukdomen ökar till 6 procent (1,2 x 5= 6).

Riskökningen innebär alltså inte att du faktiskt får sjukdomen. Bara att bland tusen personer med riskgenvarianten skulle 60 personer istället för 50 få sjukdomen.

Statistiken säger något om en grupp individer, inte vilka i gruppen som kommer att drabbas.

Källa: Boken DNA-kunskapens källa av DNA-forskaren Rikard Erlandsson

Jennie Ahlgren, etiker vid Jönköping university, har lagt märke till att gentester i hemmet fått ett uppsving igen.

– De syns mer i medierna, konstaterar hon.

År 2014 disputerade hon på etiska och juridiska aspekter av kostrådgivning på individnivå. Underlaget var data från en enkät och intervjustudie i Sverige. Resultatet visade att 70 procent av deltagarna kunde tänka sig att göra ett gentest. 65 procent kunde även tänka sig att testa sina omyndiga barn.

– Jag tror att jag skulle få ungefär samma siffror idag. Det är mycket mer exponerat numera och du kan köpa tester på apoteket.

Efterlyser etiska diskussioner

Jennie Ahlgren önskar sig därför en etisk diskussion. Vem har rätt till informationen? Ska barnen inte ha något att säga till om? Vill släktingar veta, och så vidare. Diskussionen kompliceras av att testerna kan ge information om genvarianter som verkar harmlösa men som kan visa sig vara kopplade till allvarliga sjukdomar.

– Ett problem är genen APOE som på den europeiska marknaden ofta finns med i tester för hjärt-kärlsjukdomar. Där nämner man inte att man numera vet att den har en koppling till Alzheimers sjukdom. Men det räcker att googla för att hitta den informationen, säger Jennie Ahlgren.

Apolipoprotein E (APOE) är en klass av proteiner som är inblandad i kroppens ämnesomsättning av fett. APOE är viktig vid både Alzheimers sjukdom och hjärt-kärlsjukdom.

Hon efterlyser också en juridisk diskussion, dagens gentester kan vara svåra att klassificera.

– Handlar det om kost och hälsa eller gener och medicin? Ska det diskuteras som en medicinfråga, kostfråga eller hälsoprodukt?

Och utbudet är stort. På den brittiska webbplatsen dnatestingchoise.com finns listor över hundratals företag som erbjuder allt från kombinerad släktforskning och medicinska test till nischade produkter som match-making och ”karma-gener”.

Inga hälsorisker med släktforskningstester

De få genetiska självtester som klarar sig undan forskarnas kritik är de som handlar enbart om släktforskning och härstamning.

– Dem finns det inga hälsorisker med. Det kan vara kul att veta varifrån ens förfäder har kommit och roligt att se att man som syskon kan ha ärvt lite olika gener från sin mamma och pappa. Dessutom kan man bli intresserad av andra kulturer, säger Marju Orho-Melander.

Rikard Erlandsson, som själv släktforskat med hjälp av dna-analys, instämmer. Samtidigt påpekar han att inte ens de alltid ger hela sanningen.

– Man ska vara medveten om att procentandelar när det gäller ursprung bara ger en grov bild. Svar i stil med att du är en procent sydkorean kan man inte lita på. Där spelar slumpen in.

– Resultatet beror också på vilka etniska grupper som tidigare skickat in dna till släktforskningsföretagen och vilka publika referensdatabaser de använder. Har du ursprung i en grupp som inte finns med, typ valloner, så framgår det inte. Möjligen kommer det upp som franskt eller tyskt påbrå, säger Rikard Erlandsson.

Text: Ulla Karlsson-Ottosson på uppdrag av forskning.se

Det svenska fikat med kaffe och dopp är i dag hetare än någonsin – begreppet ”Swedish fika” sprids över världen som en löpeld. Men blir klimatet hetare äventyras våra fikatraditioner, ifall vi inte lär oss dricka annat kaffe eller rent av surrogat.

Den populäraste bönan arabica står för cirka 80 procent av världens konsumtion. Den är mindre besk än bönan robusta, tack vare lägre koffeinhalt. Men den är också mer sårbar. Arabican kräver en temperatur på 15-24 grader och blir 2,5-4,5 meter hög.

– Den klarar bara ett relativt snävt temperaturband, och är även känslig för fuktighet. Ekologin är lite krånglig. Den blommar efter kraftiga regn, med sedan behöver det vara torrt en period, säger Kristoffer Hylander, professor i växtekologi vid Stockholms universitet som forskar på odlingsvillkoren för etiopiskt kaffe.


Arabica och rubusta vanligast

Det finns över hundra olika arter av kaffe, som ingår i familjen måror. De växer som buskar eller träd. Cirka 70 procent av dem räknas som hotade.

Den dominerande arten i kommersiell odling är Coffea arabica, som står för cirka 80 procent av världens odlingar. Näst störst är Coffea robusta, som är tåligare och innehåller dubbelt så mycket koffein och därför har en något kärvare smak. En tredje kommersiell art är Coffea liberica, som upptäcktes av Linnés lärjunge Adam Afzelius.

Kaffe odlas i ett bälte kring ekvatorn. De största producentländerna är Brasilien, Vietnam, Indonesien och Colombia. Arabican odlas framför allt i Syd- och Centralamerika och Östafrika, medan robusta odlas i Väst- och Centralafrika samt Sydostasien.

Källor: kaffeinformation.se, wikipedia

Bäst odlas plantorna i bergiga klimat på en höjd på mellan 600 och 2 200 meter. Arabicans väderberoende är ett problem redan i dag. Katastrofåret 1975 frös två tredjedelar av kaffet bort i Brasilien – den största producenten med en tredjedel av världens odlingar. Priset sköt i höjden, vilket ledde till att det svenska kaffedrickandet minskade dramatiskt en period.

Undersöker skuggans betydelse

Men att ersätta arabican med robusta på bred front är inte lätt. Robusta är en låglandsart, som behöver mer fukt och värme. Odlarna kan inte enkelt bara byta plantor eller flytta sina odlingar till högre höjd. Forskare undersöker därför hur man kan fortsätta odla arabica även om klimatet blir varmare.

– Det traditionella sättet att odla är med skuggträd som ger kaffeplantorna svalka. I länder som Mexiko, Brasilien och Vietnam odlas mycket kaffe i stora plantager, utan skuggträd. Vi har ett forskningsprojekt om mikroklimat i etiopiska odlingar, där en doktorand efter nyår ska börja titta på hur mycket skuggan betyder, säger Kristoffer Hylander.


En buske ger ett halvt kilo kaffe

Kaffeträdet har mörkgröna glänsande blad och täcks av vita jasmindoftande blommor tidigt på året. Bara efter några dagar ersätts blommorna av gröna körsbärsliknande frukter. Frukterna sitter i klasar och ändrar sin färg från olika skiftningar av grönt via gyllenbrunt till rött eller gult. Det tar minst ett halvår, ibland uppemot nio månader innan bäret blivit fullmoget.

Vanligtvis innehåller kaffefrukten två bönor per frukt, men 10-15 procent av frukterna har bara en böna. Biologiskt sett är kaffebäret en stenfrukt och bönan är egentligen ett frö.

I genomsnitt brukar en buske producera omkring 2 000 mogna kaffebär per skörd, vilket motsvarar ungefär 2,5 kg frukt. Det resulterar i slutändan i cirka 500 gram nyrostat kaffe.

Källor: monteriva.se, kafferosterietkoppar.se

I Finland och Sverige dricker vi mest kaffe i världen – över tre koppar om dagen per person i snitt. Därnäst kommer Norge och Danmark. Sedan millennieskiftets latteboom ökar drickandet i hela världen. Det dricks över två miljarder koppar om dagen globalt och kaffe är en av de allra största handelsvarorna efter råolja.

Även om hotet mot arabican inte är akut, testar kafékedjor redan nu nya varma drycker som baseras på växter som hampa och rödbeta. Skulle vi skandinaver bli tvungna att ändra våra väl rotade kaffevanor gäller det att börja i tid. Att odla härdigare bönor på våra breddgrader är inte möjligt eftersom kaffe är en tropisk växt.

Kaffet ersatte alkoholen

Vår fikakultur hänger samman med att landet är så glest befolkat. På den tätbefolkade kontinenten har man länge umgåtts på bykrogen, medan nordbor ofta fick färdas en bra bit till sina grannar. Det var självklart att bjuda besökare på något att dricka och äta. Ofta blev det brännvin, öl eller svagdricka, enligt mathistorikern Richard Tellström vid Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan.

Supandet var utbrett och 1755 förbjöds husbehovsbränningen, för att minska både fylleri och spannmålsbrist. Då kom alkoholen till viss del att ersättas av kaffe.

– En annan viktig faktor är att vi i samma veva fick ett nytt öl, lagern. Den kunde man inte göra hemma, utan fick köpa på flaska. Det blev dyrt och ölstånkan som ständigt stått på bordet förlorade bataljen mot kaffekannan, säger Richard Tellström.

– Kaffet är också en lite besk och värmande dryck. Förr drack man öl ljummen eller till och med värmd vintertid, innan glöggen kom, så övergången till kaffe var inte särskilt svår.

Kafferep och kyrkkaffe blev tidigt etablerat. Kaffe med dopp kan ses som en sekulär variant av nattvarden: dryck med bröd som intas under sociala former, framhåller Tellström.

Kommer från Etiopien

Kaffet började odlas i Etiopien på 400-talet och spreds först i arabvärlden, vilket anses bero på islams förbud mot alkohol. USA:s alkoholförbud 1920-33 fick amerikanerna att börja dricka kaffe på allvar. Samma sak hände alltså i Sverige när hembränning förbjöds.

Drycken nådde Europa kring 1600. I Sverige blev kaffe populärt när Karl XII tog med sig det hem från Turkiet på 1710-talet. I Stockholm öppnades kaffehus, där män njöt drycken, rökte, spelade kort och pokulerade. De spreds till andra städer innan schweizerierna – våra första konditorier – tog över på 1820-talet, serverade bakelser och välkomnade kvinnor.

Drycken blev populär även på landsbygden. Den var både modern och dyr – att bjuda på kaffe blev lite tjusigt. Lite väl tjusigt. I perioder förbjöds kaffe och andra lyxvaror, av både handelspolitiska och moraliska skäl.

På 1700-talet var profan och kyrklig rättskipning tätt sammankopplade. Och enligt Luther skulle man inte leva över sitt stånd. Den som inte var adlig skulle inte klä upp sig för mycket, fick inte ha för fina husgeråd och porslin, inte överdriva bruket av njutningsmedel som tobak och kaffe – det kontrollerade prästen i samband med de årliga husförhören.
Ändå hade kaffevanan i mitten av 1800-talet etablerats i hela landet.

Idag är ”Swedish fika” en guldgruva för de svenska rosterierna, som tar in gröna bönor och skickar ut förädlat kaffe – det är faktiskt en av våra största livsmedelsexporter.

Ger bättre kognitiv förmåga

Och vi kan lugnt fortsätta att dricka vårt kaffe, så länge vi gör det måttligt. De hälsolarm som avlöste varann under ett par decennier balanseras nu av mer positiva rapporter. Jo, kaffet är beroendeframkallande och man kan få huvudvärk om man håller upp. Dricker man mer än tio koppar om dagen kan man drabbas av ”kaffedarren” och hjärtflimmer.

Kaffet har, liksom som amfetamin och kokain, en centralstimulerande effekt. Men den är betydligt svagare, så dricker man rimligt mycket finns inga större hälsorisker. Tvärtom.

– Tidigare lade man större tyngd på negativa effekter som risker för hjärta och kärl. Men samtidigt visar studier på skärpt kognitiv förmåga med bland annat förbättrad inlärning. Det finns rapporter om att man i djurexperiment sett att koffein skulle kunna bromsa utvecklingen av både alzheimer och parkinson, men det är inte bekräftat i kliniska försök med människor, säger beroendeforskaren Fred Nyberg, seniorprofessor vid Uppsala universitet.

100 000 ton kaffe till Sverige årligen

Sverige importerar över 100 000 ton kaffe per år, till ett värde av 5 miljarder kronor 2017. Det är nästan tre gånger så mycket som år 2000. Exporten av rostat kaffe har på samma tid nästan femfaldigats från 360 miljoner till 1,7 miljarder kronor.

Kaffets värde i säljledet har fördubblats till över 5 miljarder kronor sedan millennieskiftet. Priset varierar en hel del, med både skördar (vädret) och konjunkturer.

Totalt förbrukar vi i Sverige cirka 9 kilo kaffe per person och år, eller 3,2 koppar per person och dag. Det är snäppet mindre än finländarna, som dricker allra mest i världen.

Källor: SCB, Jordbruksverket, Livsmedelsindustrierna

Kaffe är mindre bra om man är ganska ung eller ganska gammal. Barn kan få i sig för mycket koffein, via till exempel energidrycker. Men från 20-årsåldern ses kaffets stimulerande effekt med ökad energi, vakenhet och fysisk prestationsförmåga som något mer positivt. När man blir äldre kan det tvärtom orsaka sömnproblem och öka urinproduktionen.

Men vi ska alltså inte behöva sluta dricka kaffe av hälsoskäl. Det är snarare klimathotet som kan förändra våra kaffevanor. Kanske får vi ransonera antalet koppar per dag eller byta ut kaffet mot andra drycker.

Framtidens fika kan komma att ackompanjeras av gammal kristidsmelodi. Inte med frågan ”Socker eller mjölk?”, utan ”Finkaffe, robusta eller surr?”

Kaffets historia i årtal

400-talet       Kaffeplantans bär äts i Etiopien
500-talet       Kaffet börjar spridas i arabvärlden
1200-talet     Kaffebönan börjar rostas
1475              Första kaffehuset öppnas i Turkiet
1600              Kaffet når Europa
1687              Kaffe börjar säljas i svenska apotek
1710              Karl XII tar med turkiskt kaffe hem, drycken blir populär
1733              Kaffeförbud i Sverige av handelspolitiska skäl
1822              Fjärde och sista kaffeförbudet upphör
1901              Snabbkaffet och espressomaskinen uppfinns
1916-19        Kaffe ransoneras under första världskriget
1945-51        Kaffe ransoneras under och efter andra världskriget. Surrogat av rostad spannmål, cikoriarot, maskros och fikon med mera används.

Källor: kaffefakta.se, wikipedia

Text: Mats Karlsson, på uppdrag av forskning.se

Världens äldsta kända tatueringar återfinns på ”snömannen Ötzi” som levde för 5300 år sedan. Man har också funnit tatueringar på mumier från bland annat Egypten, Sydamerika, Sibirien och Kina.

– Kroppssmyckning är ett beteende som har följt med mänskligheten från början. Då handlade det inte om mode utan hade en social funktion. Tatueringar kunde till exempel visa att man var eller höll på att bli vuxen, att man var krigare eller hade en viss status, säger Fred Andersson, konsthistoriker och universitetslärare i visuella studier vid Åbo akademi.

Evolutionärt finns det två anledningar till att icke mänskliga djur har försetts med så kallad besmyckning: antingen för att se vackra ut eller för att verka avskräckande. Fina eller fula. Snälla eller onda. Främst är det hanar som har förärats med iögonfallande attribut. Ta till exempel påfågelhanen som är ett under av färgprakt eller babianhanen som visar sina skräckinjagande huggtänder.

Människor har däremot inte förärats med något speciellt uppseendeväckande utseende och därför har vi sett till att smycka oss själva. Men inte på grund av biologi utan på grund av kultur.


Ötzi var tatuerad

Ötzi, ”Ismannen”, var en man som levde under den period som kallas kopparstenåldern. Hans kropp bevarades i över femtusen år infrusen i en glaciär mellan Ötztalalperna och Schnalstal i Italien. När han påträffades den 19 september 1991 upptäckte man (bland annat) att hans kropp var prydd av tatueringar.

Tatuerad med annan teknik

Nutidens tatueringar görs genom att sticka ned en nål med färg i huden, Ötzi hade tatuerats med annan teknik: någon hade ristat små, djupa sår in i huden, och därefter  gnuggat in sot över området tills färgen trängt djupt ned i huden. Kanske var nålstick och sot den smärtlindring man använde för 5 300 år sedan.

Nålstick och sot kan ha varit smärtlindring

Ötziz tatueringarna ser ut som korta streckkoder, och kring vänster handled bildar de ett armband. Undersökningar av kroppen visade att de flesta tatueringarna sitter på ställen där Ötzi var drabbad av osteoartrit: ländrygg, knän, handleder och vrister. Ötzis tatueringar gjordes av medicinska skäl, tror forskare eftersom de är placerade på klassiska akupunkturpunkter. Men det krävs ytterligare fynd och forskning för att bevisa att så verkligen var fallet.  

Örhängen – bevis på urtida piercing

Även piercings har gamla anor. De hittills äldsta örhängena tros vara 4 500 år gamla och hittades i den gamla sumeriska staden Ur. Arkeologer har även funnit tecken på att töjning av läppar och öronsnibbar förekom i vissa stammar redan för tusentals år sedan. Precis som tatueringar hade piercings andra syften än att vara moderiktiga, till exempel för att märka ut slavar, manifestera sin tro och visa på rikedom och status.

En annan typ av kroppsmodifiering som har förekommit sedan åtminstone 10 000 år tillbaka är scarification, det vill säga mönster i huden som görs med kniv, skalpell eller brännmärkning. Även de gjordes, och görs fortfarande på vissa håll i världen, av olika anledningar, till exempel som en milstolpe och passagerit. Det kan också handla om att markera politisk, religiös eller social status.

Andra exempel på historisk kroppsmodifiering är:

  • vässade tänder (klasstillhörighet, passagerit, skrämselmetod)
  • svärtade tänder (social rit)
  • halsringar (passagerit)
  • fotbindning (statusmarkör)
  • och skallmodifiering (statusmarkör).

Vad är en passagerit?

Passagerit eller övergångsrit är en rit som markerar en persons övergång från ett stadium i livet till ett annat – eller från en social status till en annan. Övergångsriter brukar sammanfalla med familjehögtider. Ibland får den inblandade ett (nytt) namn i och med riten; vid dop eller giftermål. Och inte sällan får den aktuella personen gå igenom en prövning, som vid möhippor eller svensexor.

Tatueringar fick renässans på åttiotalet

Varken skallmodifiering, halsringar eller fotbindning har vunnit i popularitet i modern tid. Detsamma gällde länge tatueringar som efter att Europa blev kristet mest syntes på sjömän och kriminella. Först på 1980-talet blev tatueringar på mode igen.

När det gäller örhängen var det i västvärlden länge bara män som bar dem, och då ofta bara i ett öra. På 1800-talet var örhängen helt ute. Först efter andra världskriget blev de åter mode, först inom gaykulturen och sedan på 1960-talet för kvinnor, när clip-örhängena hade förlorat sin charm.

Bild: Wikimedia Commons, Kathy Gerber

– I början valde man i västvärlden att tolka kroppssmyckning som galenskap och mental obalans, vilket ledde till att man tog avstånd från det. Med tiden blev tatueringar och piercings populärkultur och då försvann de patologiska tolkningarna, säger Fred Andersson.

Nuförtiden är det få, åtminstone i västvärlden, som gör en tatuering eller piercing av traditionella och religiösa skäl.

– Enligt den vetenskapliga litteraturen handlar moderna kroppsmodifieringar om att vara unik och attraktiv och om att uttrycka sig själv. Det kan också göras för att markera något som är viktigt i livet, säger Margareta Wallin Peterson, professor i zoologisk cellfysiologi vid Göteborgs universitet som har skrivit en vetenskaplig artikel om tatueringar.

Fred Andersson är något mer försiktig i sin förklaring till varför människor idag väljer att smycka sig själva.

– Det kan också vara ett sätt att manifestera sin världsbild. Ta till exempel biohackers som tror att den enda vägen framåt är att förändra vad som är en människa. Det handlar inte bara om uppmärksamhet utan också om övertygelse.

Gränsen mellan människa och robot försvinner

Medan vissa typer av kroppsmodifieringar har försvunnit eller blivit ovanligare har nya uppkommit. Ett sådant exempel är bröstimplantat och andra typer av plastikoperationer. De senaste åren har även biohacking, det vill säga användningen av teknik för att förbättra människans mentala och fysiska egenskaper, blivit allt mer populärt. Två exempel är mikrochip samt magneter under huden för att känna av magnetiska fält.

– Tanken är att uppgradera vad en människa är. Redan idag är människan och tekniken ganska integrerade med tanke på smartphones, men det kommer att bli ännu mer i framtiden. Tänk dig gränslandet mellan science fiction och verklighet, säger Ingrid Dunér, doktorand i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet.

Hon nämner till exempel idén att sätta in ett chip i hjärnan vilket ska ge personen i fråga ytterligare ett språk. Som ett google translate utan en dator.

Kroppsmodifiering 2.0

Ingrid Dunér tycker att det är intressant att dra paralleller till annan kroppsmodifiering som idag kanske främst handlar om att uttrycka sig själv. Så är det även med biohacking. Å andra sidan handlar biohacking också om att fylla en funktion. Kroppsmodifiering 2.0.

– Det finns något funktionellt som går bortom det rent visuella uttrycket. Biohacking är förändringar som inte nödvändigtvis går att upptäcka. Att ha något synligt är inte grejen. Istället handlar det om att se var gränsen går mellan teknik och kroppen. För biohackers är det nästan som forskning – man testar på ett handgripligt sätt.

Örhängen var helt ute på 1800-talet.

Även Fred Andersson tror att implantat och kirurgi kommer att bli vanligare i framtiden, främst eftersom förutsättningarna inte har varit de rätta förrän nu.

– Möjligheterna att förändra kroppen radikalt har kommit först med modern bioteknik och kirurgi och de kommer bara att utvecklas och bli billigare, säger han.

Denna utveckling kommer dock att medföra problem, inte minst vad gäller tolkningen av lagen.

– Lagstiftningen kommer att komma i trubbel eftersom det innebär att man måste ifrågasätta vad som är en människa. Gränserna mellan människa och maskin kommer att vara flytande

Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se

Ekologiskt och fair trade i all ära, men när det gäller leksaker släpar de hållbara materialen efter. Senast i somras (2018) varnade den danska Miljöstyrelsen för att den populära leksaken squishy innehöll stora mängder skadliga kemikalier.

En av kemikalierna var dimetylformamid som kan orsaka nerv- och leverskador samt irriterar ögon och andningsorgan hos barn. Vissa av exemplaren innehöll även cancerframkallande ämnen.

Visserligen finns det specialbutiker som säljer så kallade giftfria leksaker, men leksakerna är till stor del okända för den stora massan och kostar dessutom ofta tredubbelt så mycket som vanliga märken.

Därför är de flesta hänvisade till den vanliga leksakshandeln, tyvärrr visar forskning på skadliga ämnen i flera av de vanligaste leksakerna.

Begagnat lego under luppen

Våren 2018 rapporterade brittiska forskare om hur lego från 1970- och 80-talet innehåller flera skadliga ämnen som överstiger EU:s gränsnivåer. I det fallet handlar det inte om själva plasten i byggklossarna, utan om färgerna. Och då främst röd, gul och svart.

Bland annat upptäckte forskarna höga halter av antimon, barium, brom, kadmium, krom, bly och selen, som redan i låga halter kan vara giftiga om barn exponeras under lång tid. Speciellt farliga är de begagnade legobitarna för små barn, med benägenhet att stoppa saker i munnen, eftersom de då exponeras extra mycket.

Nytt lego är giftfritt

Lego är en tekniskt hållbar leksak och finns det en stor begagnatmarknad. Ett stort problem, enligt de brittiska forskarna:

Risken finns att det  begagnade legot bidrar till socioekonomiska skillnader i hälsa. De som tjänar mindre är mer benägna att handla begagnat till barnen, medan de som tjänar mer hellre köper nytt och således giftfritt.

När det gäller nytillverkat lego verkar det inte finnas några tveksamheter.

– Lego har haft en väldigt tur. Plasten har aldrig varit ifrågasatt och släpper inte ifrån sig någonting, säger Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet.

Gamla leksaker läcker gift

Det är känt sedan tidigare att gamla plastleksaker, till exempel Barbie och My Little Pony, kan läcka giftiga ämnen. En amerikansk studie som publicerades för några år sedan fann till exempel alarmerande höga halter av bly, kadmium och arsenik när de undersökte leksaker från från 1970-80-talet. Totalt innehöll var fjärde leksak för höga halter av någon miljö- eller hälsofarlig kemikalie.

Nya leksaker inte alltid bättre.

Tidigare i år (2018) anmälde Kemikalieinspektionen 16 företag för bristande kemikaliekontroll efter att ha hittat bland annat ftalater, som används som mjukgörare i plaster, i en docka som såldes hos en stor butikskedja. Vissa ftalater är hormonstörande och kopplas till bland annat astma, allergier, övervikt med mera. Enligt en studie för två år sedan, även den gjord av Kemikalieinspektionen, återfinns kemikalier förbjudna av EU i var sjunde ny leksak.

Ftalater och försenad språkutveckling

Mammors tidiga exponering för ftalater under tidig graviditet har kopplats till försenad språkutveckling hos barn i en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften JAMA. Information samlades in från 963 gravida svenska kvinnor och deras barn och 370 amerikanska kvinnor och deras barn. En fördubblad exponering av ftalaterna DBP och BBzP hos mammorna var relaterad till en 28-48-procentigt förhöjd risk för språkförsening hos barnen.

Gamla leksaker med ftalater

DBP och BBzP är vanliga i produkter såsom elkablar, PVC-golv, kosmetika, plastleksaker men har fasats ut i många produkter. Men många produkter har mycket lång livstid vilket innebär att exponeringen därför kan pågå under mycket lång tid.
Källa: Association of Prenatal Phthalate Exposure With Language Development in Early Childhood

Dessvärre är inflödet av leksaker tillverkade utanför EU enormt och EU-kommissionens informations- och varningssystem Rapex har ofta med diverse platsleksaker, till exempel dockor, hoppbollar och byggsatser, på sin ”serious risk”-lista på grund av att de innehåller ftalater och farliga kemikalier.

– Det går inte att säga att alla leksaker tillverkade inom EU uppfyller alla krav i lagstiftningen, det kan alltid ske misstag. Dock är risken att leksakerna innehåller förbjudna ämnen lägre om tillverkningen sker inom EU. Vad jag känner till är det dock relativt få leksaker som faktiskt tillverkas i EU, även om varumärket ägs av ett europeiskt företag, säger Frida Ramström, inspektör vid Kemikalieinspektionen.

Tryggt med gosedjur – få med farliga kemikalier

Gosedjur är ofta med i sängen och inte sällan nära ansiktet, vilket innebär att små barn lätt skulle kunna få i sig skadliga kemikalier. Turligt nog verkar majoriteten av gosedjuren inte innehålla några farligheter.

– Det är inte särskilt många av de farliga ämnen som regleras som finns i tyg som gosedjur är gjorda av. Vad jag kommer ihåg har det varit något enstaka fall, men då kan det ha varit någon plastdel, till exempel nosen, som har innehållit något farligt ämne, säger Frida Ramström.

2012 kom boken Den onda badankan av Katarina Johansson som sammanfattade vilka farliga kemikalier det finns i våra barns leksaker. Bland annat visade det sig att badleksaker, till exempel badankor och uppblåsbara saker, som ofta är gjorda av PVC-plast, innehåller mjukgörande ämnen som har farliga egenskaper.

Akut giftiga badleksaker

En svensk undersökning från 2011 visade att lakvattnet efter produkter med mjukgörande ämnen var akut giftiga för försöksdjuren vattenloppor. Fem av 13 produkter som var avsedda för barn var giftiga, till exempel badleksaker och flythjälpmedel som uppblåsbara armkuddar.

– Det går inte att säga att om man har många badankor med ftalater i så kommer barnen automatiskt att skadas. Halterna är generellt sett låga. Å andra sidan är det ämnen vi exponeras för varje dag hela livet. WHO drog 2012 slutsatsen att riskerna med hormonstörande ämnen sannolikt är underskattade, säger Christina Rudén, professor i regulatorisk toxikologi och ekotoxikologi vid Stockholms universitet.

Borsyra i slajm

Tidigare i år visade en brittisk undersökning att slajm kan innehålla upp till fyra gånger mer borsyra, ämnet som ger slajmet dess konsistens, är vad som är tillåtet inom EU. Läget har inte blivit bättre sedan dess och under hösten har Rapex flera gånger haft med slajm på sin special alertlista på grund av för hög borhalt.

Bor kan det ge allvarliga hudskador, diarré och kräkningar och i värsta fall påverka reproduktionsförmågan.

– Halterna i slajm är relativt låga och vid hudkontakt tar inte kroppen upp så mycket. Det är större risk om man skulle råka få slajm i munnen och svälja ner det. Det finns dock slajm som uppfyller kraven i lagstiftningen så allt slajm är inte farligt, säger Frida Ramström.

Det går även att tillverka eget slajm. Dessvärre innehåller vissa av recepten borsyra och/eller lim för att få rätt konsistens. Försäljningen av borsyra till privatpersoner är förvisso förbjudet inom EU, men ämnet förekommer i små doser i vissa produkter, till exempel linsvätska. Försäljning till företag är tillåtet.

Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se

Studierna i artikeln:

Mars ser ut som en torr och kall ökenplanet, men i landskapet kan man urskilja strandkanter, raviner och bäckfåror som har formats av flytande vatten. Men var är vattnet nu? Svenska forskare är med och söker svaret, och det spelar stor roll för frågan om liv på Mars och om människor ska kunna resa dit.

På nittiotalet utvecklade forskare på Institutet på rymdfysik, IRF ett instrument som kunde mäta hur mycket av en planets atmosfär som läcker ut i rymden. 2003 fick de chansen att skicka instrumentet till Mars ombord på den europeiska sonden Mars Express.

På den tiden misstänkte forskarna att vattnet på Mars hade blåsts bort av solvinden – den strida ström av laddade partiklar som solen sprider omkring sig. Jorden var skyddad av sitt starka magnetfält, men Mars hade inget sådant. Under årmiljarderna kan därför både planetens atmosfär och vatten ha försvunnit ut i rymden,  resonerade man.

Ett av många tecken på att vatten har flutit på Mars. Det här är troligen spåren efter en gigantisk störtflod som har uppstått långt efter att de stora oceanerna på Mars försvann. Det tyder på att stora mängder vatten finns under ytan och kan bryta fram under tryck.
Bild: ESA/Mars Express

– Vi hade med vårt instrument både på den ryska missionen Mars 96 och den japanska sonden Nozomi, men ingen av dem lyckades ta sig till Mars på grund av tekniska haverier på vägen dit. Sedan fick vi en chans till med Mars Express, säger Stas Barabash, som idag leder IRF.

Om det med Mars Express skulle bli tredje gången gillt hoppades forskarna bidra med ledtrådar för att lösa mysteriet med det försvunna vattnet på Mars.

Isformationer strax under ytan på Mars. I stup skapade av erosion har forskarna kunnat identifiera tjocka lager av is som börjar en meter under marken och sträcker sig upp till 100 meter ner. Bild: Nasa/Mars Reconnaissance Orbiter

Mars Express tog sig in i omloppsbana runt Mars och instrumentet ASPERA-3 började skicka signaler till jorden 2005. Det fungerade. Två år senare kunde det svenska forskarteamet publicera en artikel i tidskriften Science som visade att vattnet som har format marslandskapet i vart fall inte lämnat planeten med solvinden.

– Vi kunde visa att det inte har försvunnit ut i rymden genom växelverkan med solvinden. Det var ett oerhört viktigt resultat för den fortsatta utforskningen av Mars, säger Stas Barabash.

Men var är vattnet då?

Det kan ha försvunnit ut i rymden på andra sätt än med solvinden, något som IRF vill fortsätta undersöka. Det andra alternativet är att vattnet försvunnit åt andra hållet. Ner i planetens innandöme.

Vatten som gör Mars beboeligt

Om människor ska kunna vara på Mars, krävs vattenresurser. Behovet handlar inte bara om att kunna dricka och vattna odlingar. Genom att spjälka upp vattenmolekyler med hjälp av elektricitet kan människan få syre att andas och väte att driva raketer med, att kunna utvinna bränsle på plats är nödvändigt för att kunna resa tillbaka till jorden.

Men hur ska vi få tag i marsvattnet? Att rikta in sig på den marknära isen och smälta känns som det mest naturliga. Men det kan finnas flera sätt, visar svensk forskning. Planeten Mars är inte så torr som den ser ut att vara. Det pågår ett utbyte av vatten mellan marken och atmosfären och i dessa processer omvandlas avdunstat vatten till i en flytande saltlösning i sanden, visar en studie från 2015 av Javier Martín-Torres, professor i atmosfärskunskap vid Luleå Tekniska Universitet. Han arbetar idag med att utveckla instrumentet HABIT, som kommer att resa till marsytan ombord på det europeisk-ryska  projektet ExoMars, vars huvudmål är att leta efter tecken på liv. Uppskjutning är planerad till mars 2020. I förlängningen handlar HABIT om att visa hur beboeligt Mars är, bland annat genom att svara på frågan om man skulle kunna fånga in vattnet i atmosfären.

– Vi hoppas att HABIT kan presentera obestridliga bevis för att det bildas flytande vatten på Mars. Och dessutom visa att vi kan producera flytande vatten på Mars inför kommande marsresor, säger han.

Studien: Transient liquid water and water activity at Gale crater on Mars

De senaste åren har det också kommit allt fler tecken på att vatten finns kvar på Mars. Mycket vatten. En hel del kan finnas oåtkomligt på enorma djup, men stora mängder är bundet som is på och strax under ytan.

– Vi kan idag se att det vatten som ligger bundet i polarkalotterna, i glaciärer och i ytnära markbunden is skulle motsvara en global ocean över 30 meter djup om man smälte det, säger Andreas Johnsson på Göteborgs universitet, som kartlägger spåren efter vatten på Mars.

Marsforskaren befinner sig i en guldålder för sin vetenskap. Nya sonder har gett forskarna högupplösta bilder av hela planeten, som gör det möjligt att se strukturer på en detaljnivå ner till 30 centimeter och sedan till exempel jämföra med flygbilder på jorden. På så sätt har man kunnat upptäcka att det på många platser ligger stora mängder is – som glaciärer och infrusna sjöar under ett lager av sediment.

Mars Express. Bild: NASA/JPL/Corby Waste [Public domain], via Wikimedia Commons
Under sommaren 2018 kunde forskare med hjälp av radarmätningar från Mars Express, som fortfarande snurrar runt planeten, visa att det finns en stor sjö med flytande vatten djupt under isen på Mars sydpol.

I en annan aktuell studie menar forskarna på att berggrunden på Mars suger åt sig betydligt mer vatten än jordens och att vattnet som inte är fryst vid ytan kan ligga bundet flera mil ner i planetens mantel.

Andreas Johnsson vid Göteborgs universitet under en forskningsexpedition till Svalbard. Där undersöker man landformationer som liknar de man ser på Mars, för att förstå mer av vattnets roll på planeten. Bild: Privat

– Mars är en spännande planet som överraskar hela tiden. Nu tittar jag till exempel på en bergskedja med väldigt speciella moränlika strukturer som man inte har förstått någonting av.

– Men det finns ett område i norra Sverige med liknande strukturer och jag jobbar med att översätta det vi vet om det här området i Norrland och se hur det passar in på Mars. Mycket tyder på att smältvatten har varit inblandat i processen.

Och det finns mycket kvar att upptäcka.

 

– Det hade varit helt fantastiskt att få åka till Mars och jobba på plats, om det hade inkluderat en returbiljett så att man kan berätta historien sen, säger Andreas Johnsson.

Vatten på mars – genom tiderna

Vatten är förutsättningen för liv på jorden och därför är det kanske inte så konstigt att vattenfrågan har har varit en central del i utforskningen av Mars. När forskarna i slutet av 1800-talet hade utvecklat teleskop som var så kraftfulla att delar av ytan på Mars kunde urskiljas tyckte sig många se hav och floder.
Under 1900-talet blev allt fler skeptiska till stora mängder vatten på Mars, men det var först när den amerikanska sonden Mariner 4 skickades ut och swischade förbi Mars 1965 som det blev helt uppenbart. Kameran skickade tillbaka bilder på en kraterfylld, ärrad, torr och till synes död planet.
Om de tidigare studierna av Mars hade påverkats av förhoppningarna att planeten var lik jorden, slog nu pendeln åt andra hållet. Mars, menade många i slutet av 1900-talet, var en torr och död planet. De vita områdena på planetens poler var inte vattenis utan frusen koldioxid och om vatten hade funnits tidigare hade solvinden blåst ut det i rymden för länge sedan. Vatten tycks vara en röd tråd i den röda planetens hela utveckling och det är en historia som nu snabbt får allt fler ingredienser.

Text: Dag Kättström på uppdrag av forskning.se

Studierna i artikeln:

– Katten är ett av våra mest populära sällskapsdjur och katter används allt oftare i terapi och som sällskap inom vård och utbildning. Därför är det viktigt att vi får en bild av hur katter och människor kommunicerar med varandra, säger Susanne Schötz, docent i fonetik vid Lunds universitet som själv är matte till fem katter.

Fokus ligger på den vokala kommunikationen, det vill säga hur katten använder läten när den interagerar med andra katter eller med oss människor.

Missarna jamar bara för oss

Jamandet är en rest från kattungestadiet, då ungen sökte stöd hos sin mamma. Hos tamkatten har detta överförts till husse och matte, och jamandet fortsätter upp i vuxen kattålder när katten vill meddela sig med människorna. De allra flesta mjau-läten är riktade till oss människor, inte till andra katter.

Så här långt har forskargruppen, som också består av Robert Eklund, professor i språk och kultur med inriktning mot fonetik vid Linköpings universitet och Joost van de Weijer, docent i allmän språkvetenskap vid Lunds universitet, spelat in 70 katter från Skåne, Östergötland och Stockholmstrakten. Fler inspelningar är på gång och analysen av inspelningarna, som är ett tidskrävande arbete, pågår.

Jamar inte på beställning

En utmaning med projektet är att katter inte låter på beställning, förklarar Susanne Schötz.

– Därför måste vi vara på plats och spela in när tillfälle ges. Vi monterar en trådlös mikrofon i halsbandet på katten och oftast går det bra. Men ibland är katten tyst när vi är på plats och då har vi till exempel fått videomaterial i efterhand från ägarna som komplement.

Den första delen av det femåriga forskningsprojektet handlar om att med hjälp av språkvetenskapliga och fonetiska metoder studera katternas läten. I den senare delen av projektet kommer man också att studera hur människor kommunicerar med katterna och om katt och människa influerar varandra och hur den språkliga interaktionen ser ut.

Har forskats lite på katters läten

Forskargruppen i Lund samarbetar med en rad internationella och nationella forskare inom språkvetenskap, men också etologi, veterinärmedicin och zoologi. Målet är att kunna utarbeta ett system som ska öka förståelsen för den språkliga kommunikationen och underlätta umgänget mellan människa och katt.

I Sverige finns det en eller flera katter i vart femte hushåll. Totalt finns cirka 1 441 000 katter i Sverige (oräknat de hemlösa). Källa: Agria

Trots att katten är Sveriges vanligaste husdjur så har det forskats mycket lite kring katter. Forskningsprojektet i Lund, Melody in Human Cat Communication – förkortat Meowsic, är ett pionjärarbete.

– Kattens betydelse inom till exempel terapi och vård ökar. Det finns projekt där barn får träna högläsning med hjälp av katter. Inom äldreomsorgen och demensvården har man upptäckt att en spinnande katt i knät kan locka fram minnen hos de äldre och så vidare, berättar Susanne Schötz.

Kan underlätta hos veterinären

Andra områden där forskningen kan komma till nytta är förstås inom djurskydd och veterinärmedicin.

– Förhoppningsvis kan det vi gör hjälpa till att avgöra om en katt som vokaliserar har ont eller kanske bara vill något annat, komma ut från veterinärmottagningen till exempel. Vi har också fått stort gensvar från katthem och kattägare generellt. Det finns ett stort intresse för fördjupad förståelse för den språkliga kommunikationen mellan människa och katt.

Det går alldeles utmärkt att använda sig av fonetisk skrift för att beskriva kattläten. Kattens ljudbildningsapparat liknar andra däggdjurs, inklusive människans, med stämband, gom och tunga. Katter vokaliserar tidigt och som kattungar hör de sin mamma och utvecklar sin vokabulär. Både djur och människor har ett individuellt röstläge som är viljestyrt. Men hur mycket av språket är inlärt?

Melodin intressant för forskarna

Det forskarna intresserar sig för särskilt är melodin i kattläten, som man systematiserat i bland annat jamande, kurrande, ylande, morrande och kvittrande. Det finns vissa aspekter i rösten som anses universella och alltså även går igen i djurs vokalisering.

– Ljus klangfärg, högt röstläge och svag röst signalerar till exempel att man är liten och ofarlig, medan en ljudstark och mörk röst med lågt röstläge signalerar att man är stor, stark och farlig, säger Susanne Schötz. Generellt väljer man också andra språkljud, i det förstnämnda förekommer till exempel vokalen ”i” i högre utsträckning, medan vokaler som ”a” och ”o” är vanligare när man vill sätta sig i respekt.

Kommunikationen mellan katt och människa fungerar oftast ganska bra. När forskarna spelat in kattläten från olika situationer och sedan låtit människor bedöma i vilka situationer katten har varit i, om katten till exempel väntar på mat eller sitter i transportbur, visar det sig att både kattvana och kattovana människor förstår de olika vokaliseringarna i hög utsträckning.

– Sedan finns det unika kommunikationskoder som är individuella i förhållandet mellan katten och kattens husse eller matte, en del som bara de förstår och inte andra, tillägger hon.

Jamar katten på dialekt?

Det är här som frågeställningarna kring olika dialekter kommer in. Påverkas kattens vokaliseringar, det vill säga hur katten använder läten när den interagerar med de människor som finns runt omkring? Låter en katt som lever i Skåne annorlunda mot en katt som lever i Stockholm eller Linköping? Genom att studera likheter och skillnader mellan olika melodier i katternas läten vill forskarna också få svar på om katternas språk varierar på motsvarande sätt som våra mänskliga dialekter, men man vill även studera om det finns andra skillnader, beroende på exempelvis ålder och ras.

Kan du skilja på mjau och morr?

Mjau: Söker uppmärksamhet. Ofta öppnande-stängande mun, tonande. Stor variation med många underkategorier; Gny, Gnäll, Jämmer, Mjau/Jam.
Kurr: En vänlig hälsning eller bekräftelse. Ganska kort svagt läte, ofta rullat mjukt på tungan med stängd mun, tonande.
Fräs (och spott): Varnar och skrämmer. Öppen mun, synliga tänder, kraftig utandning med luftstöt.
Tjatter: Jaktljud. Mycket korta, snabba tonlösa läten, öppen mun med skakande underkäke. Liknar ”klickande” k-konsonanter.
Morr: Varnar. Grovt, mycket mörkt och lågfrekvent, utdraget tonande vibrerande läte. Öppen mun under långsam och stabil utandning. Ofta kombinerat med yl.
Yl: Varnar. Långa sekvenser av utdragna vokaliska läten; kombinationer med bland annat ”i” , ”j”, ”aw”, ”oi”, ”äu”

– Vi kommer nog att hitta en hel del likheter, men även skillnader mellan katter, tror Susanne Schötz, som redan ser fram emot del två av studien, då kattägarnas språk ska spelas in och analyseras.

I projektet ingår också en del där man spelar upp röster för katterna för att se om de reagerar annorlunda på röster de känner igen eller är helt främmande inför, eller om de föredrar vuxenprat framför barnspråk till exempel.

Forskningsprojektet pågår fram till 2021 och finansieras av Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond.

Text: Jeanette Thelander på uppdrag av forskning.se

 

 

– Och allt pekar på att det är en utveckling som fortsätter, säger Åse Hansson, doktor i pedagogik vid Göteborgs universitet, som de senaste tio åren studerat hur kvaliteten utvecklats i olika skolor.

I sin avhandling från 2011 undersökte hon undervisningen i matematik och visade då att eleverna från hem med låg utbildning fick den minst utmanade undervisningen.

– De eleverna räknade mest på egen hand i matteboken och fick sällan lärarledd undervisning. Det är undervisning som inte är lika effektiv i den meningen att eleverna inte får lika goda resultat som med en aktiv lärare som leder lektionen, säger Åse Hansson.

Skillnaden i kvalitet i undervisningen kallar Åse Hansson pedagogisk segregation, något som idag finns på de flesta orter som har segregerade skolor. Den innebär att:

  • Kompetenta lärare samlas på skolor med resursstarka elever.
  • det är vanligare med outbildade lärare på skolor som samlar elever med svag socioekonomisk bakgrund, och där många har migrationsbakgrund
  • eleverna som får den bästa undervisningen går i skolor där de flesta föräldrar har högre utbildning och god ekonomi.
  • elever med störst behov av duktiga lärare får sämre undervisning än elever med goda möjligheter att lyckas i skolan.

Och det finns inget i Åse Hanssons senaste forskningsdata, som tyder på att de förhållandena är på att väg att förändras.

– Vi har sett att lärarkompetensen har sjunkit och att gapet mellan skolor har vuxit. Och allt pekar mot att det är en utveckling som fortsätter, menar forskaren Åse Hansson, fil doktor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

Lärarkompetens och elevernas resultat

Åse Hanssons, fil doktor i pedagogik vid Göteborgs universitet tillsammans med tre andra forskare färdigställer nu en omfattande studie där relationen mellan lärares kompetens och elevernas resultat i matematik och svenska undersöks. Forskarna använder sig av nationella prov och betyg för alla elever från 1994 och dessutom olika registerdata som bland annat omfattar lärarnas utbildning och betyg från gymnasiet. Studien heter Betydelsen av lärarkompetens för elevers skolprestationer: Effektiv och rättvis undervisning i svenska och matematik och genomförs vid Göteborgs universitet.

– Elever som kommer från hem som inte kan kompensera för en sämre undervisning riskerar att misslyckas i skolan. I förlängningen leder till att elever får helt olika livschanser.

Egna laptops med senaste programvaran

Det kan också finnas stora skillnader i vilka materiella resurser skolor har. Det menar Pär Isling Poromaa, fil doktor i pedagogik vid Umeå Universitet som följt arbetet i tre skolor i två mellansvenska städer. Skillnaderna i vilka materiella resurser eleverna hade tillgång till är slående.

Särskilt märktes det när det gäller digital teknik. I två av skolorna gick barn till välutbildade föräldrar. Där hade eleverna egna laptops och de senaste programvarorna och det fanns utarbetade strategier för hur miljön utformades för att passa undervisningen.

I den skola där elevernas föräldrar hade lägre utbildning delade 400 elever på en sal med stationära datorer. Programvaran var från 2000-talets början och salen måste bokas i förväg. Lärarna efterlyste uppdaterad teknik men fick på egen hand söka bidrag för nyinvesteringar, en gemensam plan för skolans digitala utveckling saknades.

– Då var ändå den skolan mest utsatt och hade störst social problematik. I den skola där det fanns störst behov var den enskilde läraren tvungen att använda egen tid för att överhuvudtaget få tillgång till de verktyg som den behövde, säger Pär Isling Poromaas.

Barfotalärare har sämre förutsättningar

Bristen på materiella resurserna försämrade lärarnas möjligheter att ge en bra undervisning på flera sätt. Dels hur de kunde undervisa generellt men också vilka kunskaper eleverna fick om digital teknik. Det var stor skillnad jämfört med de skolor där eleverna från välutbildade hem gick.

– I de två skolorna får eleverna använda de verktyg som arbetslivet kommer att kräva av dem. Det är extremt olika undervisning som eleverna möter.

Ojämlikheten förklarar Pär Isling Poromaas med att skolornas ekonomiska situation i grunden var helt olika. På skolan med de gamla datorerna och de utdaterade programmen hade pengar fått användas till att röja upp efter bränder och för fortbildningsinsatser för lärarna. Dessutom hade skolan ett svikande elevunderlag vilket påverkade intäkten från skolpengen.

– Det finns många bitar som är kopplade till ekonomi. För en skola som är eftersatt från början är det svårt att locka till sig elever. Många fler väljer naturligtvis en skola som har en inbjudande miljö och erbjuder egna datorer till eleverna.

Materiellt rika skolor lockar lärare

Så var det också på de två skolorna i Pär Isling Poromaas studie som hade goda materiella resurser. Det var populära skolor med hög status bland föräldrarna. De var fulla och kunde välja vilka pedagoger som skulle anställas. Skolorna satsade också mer på att medvetet jobba med digitala hjälpmedel.

– På en av skolorna hade man valt att anställa pedagoger som hade särskild IT- kompetens. På den andra skolan var utbildningen inom IT en kollektiv angelägenhet. På den tredje skolan var lärarna i autonoma bubblor som saknade ork och tid att göra gemensamma kompetenshöjande insatser.

Just skolornas arbetsmiljö pekar Åse Hansson ut som en viktig orsak till de växande skillnaderna i lärarkompetens mellan skolorna. Att skolorna blivit mer homogena leder till att elever med större pedagogiska behov koncentreras på vissa skolor. Vilket i sin tur kan göra lärarjobbet tyngre.

– Arbetsmiljön blir mer och mer krävande på skolor där eleverna har många modersmål och där eleverna inte har stöttning hemifrån. Samtidigt brister det i resurser av olika slag som kuratorer och speciallärare. Det blir tuffare och mer utmanande för lärare på alla sätt.

I en sådan situation har skolor med resursstarka elever en konkurrensfördel.

– Skolor med mer fördelaktig socioekonomisk elevsammansättning kan erbjuda mer attraktiva arbetsmiljöer för lärarna; och i en situation med lärarbrist är det inte förvånande att andelen behöriga lärare med lång erfarenhet blir överrepresenterade på de skolorna.

Vilken skola avgör betygen

Vilken skola elever går på har fått allt större betydelse för vilket betyg den får. Det visar studier från Skolverket som undersökt vilken betydelse skolans socioekonomiska sammansättning har för elevernas resultat.
Studierna visar att skolor som domineras av elever med stark socioekonomisk bakgrund har en positiv påverkan på alla elever, men är viktigast för elever med svagast socioekonomisk bakgrund. För de eleverna ökade meritvärdet i genomsnitt med 29 poäng. För elever med mest fördelaktig socioekonomisk bakgrund höjdes meritvärdet med 13 poäng.

Familjebakgrundens betydelse

Siffrorna är från 2015 och om de jämförs med situationen 2000 syns en tydlig ökning av skolans betydelse för elevernas resultat. 2000 ökade meritvärdet med 10 poäng för eleverna med minst fördelaktig socioekonomisk bakgrund och med sex poäng för eleverna med mest fördelaktig bakgrund. Varför betydelsen av elevsammansättningen utifrån socioekonomiska förhållanden blivit viktigare är rapportförfattarna inte säkra på. De hittar inte några rimliga förklaringar genom att analysera kända faktorer som ökad invandring, familjesammansättning eller förändrad betygssättning.
Istället föreslår de att utvecklingen skulle kunna bero på en ökad sortering av elever utifrån ”dolda” faktorer som inte finns i några register, till exempel elevernas studiemotivation och stöd från föräldrarna.

Källa: Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor. Skolverket 2018.

Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se

Forskarna kallar särbegåvade barn – eller de ”särskilt begåvade eleverna” som är den definition Skolverket använder –  för en bortglömd grupp i skolsystemet. De möts av oförstående i skolan, och riskerar att aldrig få utveckla sin rätta potential.

De särskilt begåvade eleverna utmärker sig ofta redan i förskoleåldern genom en avancerad språkförmåga och uppseendeväckande minneskapacitet. När de börjar i skolan skiljer de sig från sina jämnåriga kamrater genom sin förmåga att tänka abstrakt och att kunna se kreativa lösningar på komplexa problem.

Andra kännetecken är en stark inre motivation, stor talang inom ett särskilt område och ett brinnande intresse av att utveckla det de är bra på. Enligt Skolverkets definition är det ungefär fem procent i varje årskull som är särskilt begåvad, vilket innebär att det finns en till två särskilt begåvade elever i varje klass.

[columns]
[column]

Högpresterande barn

Kan svaret
Är intresserad
Har goda idéer
Besvarar frågor
Lär sig snabbt
Kopierar
Tänker steg för steg
Tycker om skolan
Är nöjd med sin inlärning[/column]
[column]

Särbegåvade barn

Ställer frågor
Är nyfiken
Har tokiga idéer
Diskuterar frågor
Kan redan
Skapar nytt
Tänker komplext
Tycker om att lära
Är mycket självkritisk[/column]
[/columns]

– Generellt finns lite förståelse för vilken stimulans de här eleverna behöver och i skolan riskerar deras begåvning att aldrig tas till vara, säger Eva Petterson lektor i matematik och prorektor vid Blekinge tekniska högskola.

Sedan i början av 2000-talet har hon följt forskningen om de särskilt begåvade eleverna och 2011 kom hennes avhandling Studiesituationen för elever med särskilda matematiska förmågor.

Läraren viktigast av allt

Hennes slutsats är att skolans bemötande har avgörande betydelse för de särskilt begåvade elevernas utveckling, och att läraren är den viktigaste för att de ska ha möjlighet att utvecklas sin rätta potential.

– Tyvärr är okunskapen hos lärare stor och de flesta elever blir inte bemötta utifrån sina förutsättningar Det här blir en frustration för eleverna. De kommer till skolan och vill lära sig mer, inte det som de redan kan. Men budskapet från skolan är att här ska du anpassa dig, säger hon.

I sin forskning har hon stött på flera elever som inte fått chans att utvecklas i sin takt utan där läraren sagt att de måste vänta med svårare uppgifter tills de blivit äldre.
Lärare kan också vara osäkra på sina egna ämneskunskaper. När de undervisar elever som till exempel löser mer avancerade matematiska problem än vad de själva behärskar kan de reagera med att förminska eleven.

Eva Pettersson har följt elever som till och med mobbats av både klasskamraterna och läraren på grund av sin begåvning.

– De har nonchalerats och fått kommentarer som: ”Jag vet att du kan det här men du har så mycket annat som du inte är bra på och det behöver du öva på”. Istället kan de få ägna sig åt något som de har svårt för som att knyta skorna eller skriva fina bokstäver.

Slutar utveckla sin kapacitet

Följderna kan bli allvarliga. Om läraren inte bekräftar elevernas kapacitet kan det leda till att de inte fortsätter att utveckla dem mera, menar Mara Westling Allodi professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet.

– Om eleverna märker att det inte finns något intresse för deras prestationer – som skulle kunna vara lysande – kan de lägga av. De kan trappa ner och anpassa sig. De använder sig inte av sina förmågor för det finns ingen efterfrågan. Resultatet blir att många elever står och stampar för att de inte får möjlighet att utveckla sin kompetens.

De kan också bli hyperaktiva för att de är uttråkade eller de kan helt ge upp skolan och stanna hemma och utvecklas till så kallade hemmasittare.

Även om kunskapen om de begåvade eleverna har ökat sedan Eva Pettersson började sin forskning är de fortfarande en bortglömd grupp i skolan, säger hon. Till exempel är det bara några enstaka lärosäten som lagt in undervisning om den här elevgruppen i lärarutbildningen och förskollärarutbildningen.

Drivs av lusten att lära

I forskningen skiljer man mellan högpresterande elever och särskilt begåvade elever. Den största skillnaden är att elever som är särskilt begåvade drivs av sin egen lust att lära. Särskilt begåvade elever är oftast inte lika intresserade av att studera för att få ett högt betyg. Istället motiveras de av komplexa problem. Högpresterande elever har däremot en stark vilja att visa att de kan komma långt. För dem är betyg ofta en drivkraft liksom att komma vidare i boken eller göra klart uppgifter snabbt.

Vem är särskilt begåvad?

Särskild begåvning kan finnas inom olika områden som hantverk, idrott, ledarskap, matematik, naturvetenskap eller språk. Särskild intellektuell begåvning kommer till uttryck genom en mycket god förmåga att tänka abstrakt och logiskt, kombinerat med ett gott minne och snabbt lärande. Särskilt begåvade elever resonerar också ofta holistiskt genom att de kopplar samman kunskaper från flera olika områden.

– Policyn är att man ska satsa på de elever som inte kan och som har svårt att nå upp till målen. Det finns statliga uppdrag att vi ska ta hand de eleverna – och det är bra – men det borde också finnas ett uppdrag att utmana och stödja de som har väldigt lätt att lära.

En annan orsak till de begåvade elevernas skolsituation är att det saknas svensk forskning om dem.

– Det har inte varit lätt att få medel för att forska inom detta område säger Mara Westling Allodi.

Tabu att tala om särskilt begåvade

– I Sverige har det inte varit riktigt rumsrent att prata om de här frågorna. Det verkar finnas ett motstånd i våra utbildningssystem mot att intressera sig för den här gruppen och en vanlig attityd är att frågorna hör ihop med ett elitistiskt tänkande. I andra länder är man inte lika bekymrad över den saken. Man har lättare att erkänna att det finns en variation bland eleverna och att vissa behöver mer stimulans.

Även läroplanen kan missgynna de begåvade eleverna. Särskilt begåvade elever kännetecknas av att de har en stark inre motor i sitt lärande. Ofta kommer eleverna bäst till sin rätt när de står inför utmanade problem eller får gå på djupet i ett eget intresseområde. Men det är en inställning till lärande som kan kollidera med läroplanens målsystem.

– Vi har ett utbildningssystem som bygger på att alla målen i läroplanen ska uppfyllas. Utrymmet att följa egna målsättningar och fördjupa sig i ett eget område är väldigt litet. Men de särskilt begåvade eleverna motiveras inte av att följa mål som någon annan har bestämt utan de drivs av sina egna intressen.

Mål som gör att eleverna tröttnar

– Målen kan även upplevas som så simpla att eleverna helt enkelt tröttnar. De tänker: ”det här kan jag redan, vad ska jag då göra under hela året”? säger Mara Westling Allodi .

Även satsningen på så kallade spetsutbildningar ser Mara Westling Allodi svagheter i. Utbildningarna har kommit till för att ge särskilt begåvade elever en alternativ utbildningsväg och finns både på gymnasiet och i högstadiet. Eleverna läser då sina specialämnen som till exempel naturvetenskap i snabbare takt och de kan också få möjlighet att gå universitetskurser.

– Dessa utbildningar kan passa bra för vissa elever men de är förmodligen inte lösningen för hela gruppen. Det borde även vara möjligt med anpassningar också för yngre elever.

Viktigt träffa likasinnade

Mara Westling Allodi är också tveksam till värdet av att läsa samma utbildning lite snabbare och med svårare och fler uppgifter.

– Istället för att arbeta för att bli klar fortare borde det finnas möjlighet att gå på djupet i ett ämne och arbeta med uppgifter som ligger helt utanför läroplanen.

Ställ rätt frågor

Särskilt begåvade elever som tvingas arbeta med samma stoff som övriga i klassen eller som på egen hand ska gå vidare i ett läromedel kan reagera med att bli frustrerade. Särskilt begåvade elever har behov av att både gå fortare fram i undervisningen och att få möjlighet att fördjupa sig i ett ämne. Det går att med enkla medel skapa ett klassrumsklimat där elever med särskild begåvning känner sig accepterade och uppskattade och där undervisningen bidrar till deras lust att lära.

Fråga eleverna vad de behöver för att lära och för att undervisningen ska kännas meningsfull: Vad är du intresserad av? Vilka frågor funderar du på? Vad behöver du för material? Vilka texter eller böcker intresserar dig?

Kontinuerliga frågor är också ett sätt att tala om att ”jag”, din lärare, bryr mig om dig”.  

Särskilda skolor strider dessutom mot intentionen att alla elever ska kunna utvecklas på sina villkor i den klass de går i. För de särskilt begåvade eleverna kan det genomföras genom stöd från specialpedagoger som vet hur elevernas potential kan komma till sin rätt. Det kan också ske genom att eleverna får träffa likasinnade vid sidan av den ordinarie undervisningen. Både för att de inte ska känna sig avvikande och för att de ska få sysselsätta sig med avancerade problem.

– Det ideala är att skolan strävar efter att ha inkluderande grupper där alla barn kan få den stimulans de behöver. Det är också vad som förespråkas i de flesta utbildningssystem som liknar det svenska, säger Mara Westling Allodi.

Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se

Ju tidigare en cancer upptäcks desto bättre chans har patienten. Därför lägger också forskare stor kraft vid att hitta olika tumörmarkörer som kan användas vid en cancerdiagnos. Markörerna är ämnen som  produceras av cancercellerna och cirkulerar fritt i blodet.

Bland de som forskat på tumörmarkörer finns Jenny Liao Persson, professor vid Lunds universitet med expertis inom experimentell patologi och tumörbiologi.

– Nej, jag tror inte vi kommer att helt kunna bota cancer. Men med allt bättre och tidigare diagnosmetoder, och förbättrade behandlingar, kommer vi att kunna göra det möjligt för patienterna att leva ett så normalt liv som möjligt, säger Jenny Liao Persson.

Cancer snart en av många kroniska sjukdomar

Cancer skulle då kunna liknas vid en kronisk sjukdom, menar hon, som det går att leva vidare med. Inte olikt hur många i dag lever med sjukdomen HIV.

Jenny Liao Persson inledde sin forskning i slutet av 1990-talet vid Columbia University, Presbyterian Hospital, New York, med att söka efter tumörmarkörer för leukemi, eller blodcancer. När hon återvände till Lund satte hon fokus på några av de vanligaste cancerformerna i Sverige: prostatacancer och bröstcancer. Särskilt intressanta i hennes forskning är de patienter där cancern spridit sig till skelettet.

– En cancer som spridit sig till lunga, lever och skelettet är svårbehandlad och har en mycket hög dödlighet.

Hennes forskargrupp har upptäckt förändringar hos de proteiner som styr cancercellernas tillväxt och överlevnad. Förändringarna är gemensamma för cancerformerna leukemi, prostata- och bröstcancer.

Tror på botemedel i framtiden

– Eftersom dessa cancerceller delar samma signalvägar för att styra sin tillväxt och överlevande har vi visat att de går att påverka med samma form av läkemedelskandidat, säger hon.

Resultatet kan bli ett läkemedel som stänger av cancerns aggressiva spridning. Men klivet från labbet till färdigt läkemedel är oerhört kostsamt.

– Vi är beroende av fler forskningsanslag och även samarbeten med läkemedelsföretag. Men nu har vi arbetat oavbrutet i sju-åtta år och ser bra effekter, så med ytterligare anslag hoppas jag att vi kan komma i mål inom några år, säger Jenny Liao Persson.

När även de aggressivaste cancerformerna kan bromsas så förvandlas cancer till en kronisk sjukdom. Men fortfarande saknas ett botemedel – eller?

–  Nej, där håller jag inte med dig. Hade du sagt så för bara några år sedan, hade jag kanske gjort det, men inte längre.

Orden är Hareth Nahis, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och en av landets främsta experter på cancerformen myelom, eller benmärgscancer.

Tre av fyra överlever trots cancer

År 2016 fick drygt 60 000 personer i Sverige ett cancerbesked. En siffra som har ökat ända sedan 1970-talet. Cancerfonden uppskattar att minst var tredje person kommer att få en cancerdiagnos under livet. Samtidigt överlever allt fler cancerdrabbade. I början av 1970-talet levde endast 35 procent av männen och 48 procent av kvinnorna fem år efter diagnosen. I dag är motsvarande siffra 75 procent för män och 74 för kvinnor. Förklaringen är förbättrade diagnosmetoder och bättre behandlingar. Fortfarande är det kirurgi, strålning och cellgifter som är de vanligaste behandlingsmetoderna. Men nya former av läkemedel är alltså under utveckling.

Källa: Cancerfondsrapporten 2018

– I dag sker gigantiska framsteg inom immunterapi. Innan jag går i pension så är jag övertygad om att jag ger mina patienter en botande behandling för denna cancerform.
Immunterapi är ett sätt att få kroppens eget immunförsvar att attackera cancercellerna. Området är förhållandevis nytt men samtidigt mycket lovande.

Hareth Nahi, som fyller 50 nästa år, förklarar sin positiva hållning med hjälp av nya forskningsstudier som genomförts i Kina och USA. Där har nya metoder inom immunterapi visat sig fungera hos samtliga patienter som ingått i studierna.

Med immunterapi skräddarsys behandling

Fördelarna med immunterapi är många, inte bara en potentiell bot. Modern cancerbehandling slår mot allt i kroppen som växer, allt från håret till slemhinnor i mage och tarmar. Behandlingen sker dessutom i flera steg, med olika kombinationer av läkemedel.

Immunterapibehandlingen kan skräddarsys för att slå enbart mot cancercellerna. Och kommer troligen att bestå av en enda injektion, sedan är behandlingen över.

– Detta är inte science fiction utan något vi kommer se inom de närmaste åren. Dessutom tror jag att detta kommer att bli förstahandsalternativet bland de flesta behandlingarna mycket snart, säger Hareth Nahi.

Han är den del av en forskargrupp som leds av Evren Alici vid Karolinska Institutet. Där har de riktat in sig på en särskild del av immunförsvaret, de så kallade NK-cellerna.

Dessa utvinns ur patientens eget blod, odlas i labb och utrustas med en särskild antikropp som ger dem förmåga att angripa ett utvalt protein hos cancercellen.
Forskargruppen har gjort en första mindre studie hos patienter och analyserar och publicerar löpande resultaten. Och hittills verkar det lovande.

– Vi har avbrutit studien eftersom vi redan såg effekt hos de första patienterna. Nu måste vi hitta finansiering för att gå vidare till nästa fas av studier, säger Evren Alici.

De två har arbetat tillsammans sedan 2004, då som doktorander. Men Evren Alici uttrycker sig något mer försiktigt än sin kollega.

– Kanske Hareth har rätt, att det går att bota dessa sjukdomar. Det är tydligt att patienterna svarar på behandlingarna. Men vissa biverkningar är fortfarande svåra att förutse och hantera, men vi lär oss hela tiden mer, säger han.

Området är fortfarande ungt och det finns flera faror på vägen till en bred användning, menar han. En är risken att cancercellerna kan hitta sätt att anpassa sig.

– Så nu försöker vi att identifiera vilka proteiner tumören inte har råd att bli av med, och även optimera attacken från de vita blodkropparna så att den blir så snabb och effektiv som möjlig, säger han.

Immunterapi kan bli standardbehandling

– Och när ska behandlingen ges för att göra mest nytta, är det till patienter vars tumörer redan bekämpats med strålbehandling eller cellgifter, eller till de patienter vars cancer är obehandlad?

I dag erbjuds immunterapibehandling som ett sista steg till patienterna. Dagens behandling är dessutom dyr, men kostnaden beräknas sjunka dramatiskt i takt med att metoderna utvecklas.

– Det är ett komplicerat sätt att behandla i dag men det kommer att bli enklare i takt med utvecklingen. Vi har precis startar med försök på patienterna, men i labbet har vi arbetat i decennier, säger Hareth Nahi.

– Om femton år kan detta vara en standardbehandling, som också botar patienterna. Men det förutsätter kraftfulla fortsatta satsningar på forskningen.


Cancer är inte EN sjukdom

Under begreppet cancer ryms ett stort antal olika sjukdomar, cirka 200 olika. De fem vanligast i Sverige är prostatacancer, bröstcancer, skivepitelcancer (en form av hudcancer), tjocktarmscancer och malignt melanom i huden.

Varför dör vi av cancer?

Cancerceller kallas celler som växer ohämmat på grund av fel som cellen inte lyckats korrigera. Resultatet blir klumpar av celler, tumörer, som påverkar funktionen hos kringliggande organ. Tumörer i hjärnan ger krampanfall, och i lungan andnöd. De ger även upphov till inflammation och kan sprida sig, metastasera, för att bilda tumörer på andra platser i kroppen

Text: Magnus Trogen Pahlén på uppdrag av forskning.se

Nobelpriset för nya sätt att bekämpa cancer