Inför beslut om tvångsvård av kvinnor med svårt missbruk görs en bedömning av vårdbehovet, vanligtvis genom en intervju. Men i vissa fall görs en så kallad utökad bedömning med mer omfattande tester. En studie gjord vid Göteborgs universitet visar att den utökade bedömningen inte leder till ett bättre vårdresultat för kvinnorna – samtidigt som den är mycket kostsam för kommunen.
Kostsamma tester − Merkostnaden för de kvinnor som fick en utökad bedömning var mellan 256 000−557 000 kronor per person. Ungefär hälften av kostnaden föll på socialtjänsten i kommunen, säger Tina Olsson, en av forskarna bakom studien och universitetslektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet.
Förklaringen till merkostnaden var bland annat de särskilda psykologtester och psykiatriska undersökningar som ingick i en utökad utredning. Meningen är att resultatet av testerna ska vara ett stöd i utformningen av kvinnornas vård- och behandlingsplaner.
− Vår studie visar att de mer omfattande bedömningarna inte ledde till ett bättre vårdresultat. Det väcker frågan i vilken utsträckning informationen från utredningarna används i den praktiska behandlingen, säger Tina Olsson.
Var tionde dog trots vård Tillsammans med professor Mats Fridell vid Lunds universitet har hon följt 228 kvinnor, som på grund av ett svårt missbruk tvångsvårdades mellan åren 1997 och 2000 på ett behandlingshem som drivs av Statens institutionsstyrelse. Kvinnorna tvångsvårdades inom ramen för LVM (Lagen om vård av missbrukare) och LVU (Lagen om vård av unga). Av dessa kvinnor fick 130 en utökad bedömning.
Tio procent av deltagarna i studien dog inom fem år på boendet där de tvångsvårdades. De hade då en genomsnittsålder på 34,5 år.
− Det är en smärtsam siffra som säger oss att detta är en mycket utsatt grupp. Dödligheten är betydligt högre än för andra kliniska grupper missbrukare i Sverige och internationellt. Den här gruppen löper också en stor risk att drabbas av psykisk ohälsa, säger Tina Olsson.
Få erbjöds KBT Endast tio procent av deltagarna i studien blev erbjuden en behandlingsinsats när de tagits in för tvångsvård, till exempel kognitiv beteendeterapi (KBT) eller läkemedelsbehandling. Forskarna menar att resultatet väcker frågan huruvida professionella inom socialtjänst har tillräcklig kunskap för att kunna tolka resultat från utökade bedömningar.
− Kvinnor med svårt missbruk är en extremt utsatt grupp som löper hög risk att hamna i fängelse eller dö i ung ålder. Det är relevant att ta reda på om de behandlingsinsatser som erbjuds den här utsatta gruppen överhuvudtaget är verkningsfulla, säger universitetslektor Tina Olsson.
Kontakt:
Tina Olsson, universitetslektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet, tina.olsson@socwork.gu.se, 031−786 1584
Ett svenskt forskarlag från Malmö universitet har tillsammans med tyska kollegor utvecklat en hybrid kraftkälla – som klarar av att samtidigt utvinna solenergi och biokemisk energi från kroppsvätska och sedan lagra dessa två som elektrisk energi i samma enhet.
Det supertunna biobatteriet kan komma att ersätta dagens konventionella batterier i framtida mobila enheter både på och i kroppen eller integrerade i våra kläder.
Det är Sergey Shleev, professor i biomedicinsk teknologi och verksam vid Biofilms Research Center for Biointerfaces vid Malmö universitet, som leder det svenska forskarlaget.
– Runt 90 procent av de batterier vi använder på jorden i dag återanvänds inte. Med tanke på att vi beräknas ha runt 20 miljarder bärbara uppkopplade prylar år 2020 är situationen ohållbar, säger Sergey Shleev.
Socker från kroppen blir el
I en artikel publicerad i början av 2018 i tidskriften Elsevier, visar man att den energirika sockerarten glukos kan utvinnas ur kroppen och sedan transformeras och lagras som elektricitet.
– Vi har utvecklat ett flexibelt och transparent material som både kan omvandla och lagra energi. Nästa steg för oss blir att förfina tekniken så att kraftkällan får maximal laddningspotential och blir ännu miljövänligare, säger Sergey Shleev.
Som exempel på det senare nämner Sergey Shleev att byta ut metallen i bränslecellen mot miljövänliga och nedbrytningsbara polymerer, som är grundstommen i många plaster. Men man vill också undersöka möjligheten att utvinna energi ur olika typer av kroppsvätskor; som svett, saliv, blod och även tårar.
Transparent material fångar upp solenergi
Det finns stora vinster med ett material som är både flexibelt och transparent. Flexibilitet innebär att kraftkällan går att integrera i saker som kräver följsamhet: som linser, plåster och även kläder. Transparensen är – förutom den rent kosmetiska fördelen – en viktig funktionell egenskap då den möjliggör för solenergin att nå fram till cellens samtliga lager.
– Det finns många potentiella bränslen i vår kropp. Man kan säga att konstruktionen vi tagit fram fungerar som en liten miniatyrkropp. Det är samma process. Vi förser den med bränsle – i detta fall är maten glukos – som sedan oxideras i molekylärt syre.
Andra kemiska föreningar som kan fungera som bränsle är bärnstenssyra, etanol och även mjölksyra som det redan påbörjats studier om.
Men solenergin då? Är det nödvändigt att komplettera med extern energi eller kan det räcka med den som kommer från kroppen? Man ska aldrig säga aldrig, menar Sergey Shleev. Men med den kunskap man besitter i dag behöver kraftkällan en liten knuff utifrån för att komma upp i tillräcklig spänning. Det kan vara elektromagnetisk strålning från solen, det kan vara termisk energi, men det kan också vara mekanisk energi eller rörelseenergi.
Piezoelektriska kläder
Forskare på Chalmers tekniska högskola har utvecklat ett vävt tyg som ger ifrån sig elektricitet när det sträcks eller utsätts för tryck. Tillräckligt för att tända en lampa eller driva en miniräknare. Teknologin bygger på den piezoelektriska effekten – som innebär att elektricitet skapas ur en mekanisk rörelse i samband med att material deformeras. Resultaten publicerades i våras i tidskriften Flexible Electronics.
– Vi har använt tekniken i textilen i axelremmen på en väska. Ju tyngre väskan är packad och ju större del av väskan som består av vår väv, desto mer energi får vi ut, säger Anja Lund som är doktor i materialvetenskap och ingår i forskarlaget som leds av professor Christian Müller på Chalmers.
Hon radar upp en uppsjö av möjliga prylar och accessoarer som tekniken kan komma att användas till: i innersulan på skor så att energi alstras när man går eller springer, i tyg i stolsitsar så att el bildas vid själva stjärtgnuggningen, eller i tajta plagg som kan ta upp vibrationer från till exempel hjärtslag när man motionerar.
Utnyttjar spillenergi
Forskarlaget har även utvecklat en termoelektrisk textil där el genereras tack vare den temperaturpotential som uppstår mellan kroppen och dess omgivning, så kallad värmegradient. Just denna effekt är alltså maximal på vintern då temperaturskillnaden blir som störst mellan ute och under mössan där mest värme lämnar kroppen.
Att konvertera rörelse- eller värmeenergi till elektricitet som i exemplen ovan, går under benämningen ”energy harvesting”.
– Men till skillnad från ett vattenkraftverk, som ju också omvandlar mekanisk energi till el, handlar det här om att ”skörda” spillenergi som finns i vår omgivning och att detta görs utan negativ inverkan. Men denna spillenergi är i allmänhet relativt liten och opålitlig varför det blir extra viktigt att kombinera olika energislag, säger Anja Lund.
Nästa steg är därför att konstruera ett hybridtyg som kombinerar den piezoelektriska effekten med en termoelektrisk textil, men som också har inbyggda solceller så att tekniken blir oberoende av en konstant rörelse.
– I framtiden tror jag att många saker som används vid aktivitet, som pulsklockor och andra teknikprylar, kommer att integreras i tyger som har ett nätverk av flera sensorer istället för ett konventionellt batteri, säger Anja Lund.
Nätverk av sensorer på kroppen
BodyNET är ett populärt samlingsnamn för när ett nätverk av sensorer, chip och implantat på, i och utanpå vår kropp samverkar i ett eget lokalt kroppsnätverk. Det kan också kopplas samman med andras kroppsnätverk.
Text: Magnus Erlandsson på uppdrag av forskning.se
Kan man vara beroende av socker? Frågan har debatterats i flera decennier utan att få något entydigt svar. Kanske är det dags att överge det kontroversiella begreppet.
Att människor kan vara beroende av droger är det få som tvivlar på, men på senare år har även andra aktiviteter kvalat in som beroenden.
Spelmissbruk klassades som ett beroende 2013 och från och med 1 januari 2018 ingår problem med spel om pengar i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen, vilket gör att kommuner och landsting tvingas erbjuda stöd och behandling. I juni 2018 meddelade WHO att dataspelsberoende klassas som en sjukdom i organisationens nya version av diagnosmanualen ICD.
Sockerberoende och shoppingberoende
När spelmissbruk blev en del av beroendefamiljen fanns farhågor om att det skulle öppna för andra ”s”, närmare bestämt sockerberoende och shoppingberoende. Men sockerberoende har, trots en flitig användning av begreppet, aldrig godkänts som diagnos.
Fred Nyberg är professor emeritus i biologisk beroendeforskning vid Institutionen för farmaceutisk biovetenskap vid Uppsala universitet.
Socker påverkar hjärnan
– Man vet att även sötsaker påverkar endorfiner och dopamin i hjärnan ganska analogt jämfört med andra substanser som alkohol och droger, även om inte lika starkt. Sedan är det också olika starkt för olika individer.
Även om Fred Nyberg menar att det finns personer som har ett beroende av sötsaker är han tveksam till en diagnos.
– Jag vet inte om samhället skulle klara av en sådan sak, jag tror att det skulle öka köerna i en redan överbelastad vårdkedja. Men för den skull får vi inte förneka problematiken.
Spelberoende är en diagnos
Varför har spelande fått en diagnos, men inte socker? Båda orsakar en betydligt svagare utsöndring av dopamin än droger. Enligt Fred Nyberg är det de sociala och yrkesmässiga konsekvenserna som skiljer dem åt.
– Vid spelberoende drabbas familjen; man riskerar att hamna på bar backe och det ökar risken för en komplicerad psykisk situation. När det gäller sötsaker kan man diskutera hur man stör sin omgivning, det är åtminstone inte lika uttalat.
Inget kemiskt beroende
Claude Marcus, professor i pediatrik vid Karolinska institutet, är än mer skeptisk till en diagnos för sockerberoende.
– Det är inte frågan om ett kemiskt beroende här, ämnen som ger ett sånt beroende har en starkare effekt ju mer direkt de kommer till hjärnan. Med socker är det precis tvärtom, om du äter socker kan du få en kick av det men om du sprutar in socker får du inte någon som helst kick i hjärnan.
Har blivit en språkfråga
I och med diagnosen spelberoende har, menar Claude Marcus, begreppet missbruk breddats. Därmed har frågan om beroende gått från kemi till att bli en språkfråga.
– För spelberoende handlar det om ett repetitivt beteende som är skadligt för samhället och då har vi sänkt kraven för missbruk, säger Claude Marcus.
Att kraven har sänkts innebär dock inte att sockerberoende ska bli en diagnos.
– Det finns inget bra med att införa en sådan diagnos, den som säger att han är sockerberoende vill oftast ha en kombination av socker, fett och en gnutta salt. Om man breddar beroendebegreppet för mycket förlorar det sin mening.
Vad skulle krävas för att socker ska klassas som beroendeframkallande?
– Då måste man hitta specificiteten att det är just socker man är beroende av, att skilja på socker och matberoende. För det andra ska man helst ha ett bestående sug efter sockret. Vi vet att om du håller upp med att äta socker ett tag så försvinner suget efter någon vecka, så är det inte med något annat biokemiskt beroende. Så det finns många kriterier som skulle behöva uppfyllas.
Claude Marcus var en av de forskare som medverkade i en rapport från SNF, Swedish Nutrition Foundation, publicerad 2015. Rapporten finansierades av branschorganisationerna Livsmedelsföretagen och Svensk Dagligvaruhandel och kom fram till att det inte finns några vetenskapliga studier på människa som bekräftar att socker orsakar ett beroende.
Charlotte Erlanson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds Universitet, anlitades för att faktagranska rapporten. Hon ansåg att det fanns bevis för sockerberoende och vägrade skriva under.
Processad mat med mycket socker
Idag är Charlotte Erlanson-Albertsson beredd att överge diagnosen sockerberoende för det som på engelska kallas ”food addiction”.
– Jag tycker inte att vi ska kalla det för ett sockerberoende för det är inte socker de är beroende av utan mat som innehåller socker, så vi borde kalla det matberoende, säger Charlotte Erlanson-Albertsson.
Men beroendet gäller inte vilken mat som helst utan den som är kraftigt processad och innehåller en hög andel socker och fett.
– Den här väldigt koncentrerade maten är anrikad, ingen naturlig produkt har så höga koncentrationer. Det hade varit bättre om man hade kommit på en bättre svensk översättning, för det är inte vilken mat som helst.
Något arbete med att ta fram en sådan diagnos pågår inte, vad Charlotte Erlanson-Albertsson känner till, men om det fanns en skulle hon gärna delta.
Bitten Jonsson, sjuksköterska och beroendespecialist, är den som tillsammans med Charlotte Erlanson-Albertsson har slagits hårdast för diagnosen sockerberoende. Hon vill inte använda något annat begrepp.
– Det vore livsfarligt, för det är socker och vitt mjöl som är farligt. Jag tycker att man ska lyfta sockerberoende ännu mer.
Bitten Jonsson har behandlat patienter för sockerberoende i drygt 20 år, på senare år har hon gått över till att utbilda andra terapeuter.
Hur har synen på sockerberoende förändrats?
– I den offentliga sfären, hos livsmedelsverket och sjukvården och socialtjänsten har det inte accepterats officiellt, men genomslaget hos människor blir bara större.
Att sockerberoende ska accepteras som diagnos har hon inga förhoppningar om.
– Det ligger ljusår bort. Men det är oetiskt att inte diagnosticera för då kommer man välja fel behandlingsmetod. Om jag har patienter med beroende och får jag inte invagga dem i en falsk förhoppning att de ska kunna äta vad som helst senare.
Polariserad debatt
Elisabet Jerlhag Holm, docent vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs universitet, var den som gick igenom forskningen om sockerberoende i arbetet med den omdiskuterade rapporten för SNF. Hon beskriver debatten om sockerberoende som polariserad.
– Det känns som att det finns två väldigt tydliga läger som inte kommer överens, vissa säger att socker ger ett extremt beroende och andra att det inte gör det.
Hennes slutsats, efter att ha gått igenom litteraturen, blev att det finns forskning som tyder på att socker kan vara beroendeframkallande men det behövs fler studier. Den slutsatsen gäller fortfarande. Själv forskar hon på aptitreglerande hormoner, vilka skulle kunna vara en mekanism i skapandet av ett missbruk.
Kan man kalla det ett matberoende istället?
– Det är åt det hållet forskningen svänger. När man tittar på litteraturen kring palatable food handlar det om hur man äter maten.
Vad skulle en diagnos betyda?
– Den skulle innebära mycket för synen på personer som har en annorlunda ätprofil, att man inte ser dem som dåliga karaktärer som man såg på alkoholberoende förut, utan betraktar dem som sjuka.
Finns det en risk att man urvattnar begreppet beroende?
– Fast är det ett beroende så är det ett beroende, men det gäller att man har vetenskapligt stöd.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Många känner igen att när vi inte mår bra i magen kan det påverka humöret, och tvärtom: när vi är oroliga, kan vi bli dåliga i magen eller må illa. Psykiska symtom vid tarmbesvär har läkare noterat sedan sekelskiftet 1900. Då ansågs symtomen bero på hysteri. Forskningen om eventuella kopplingar mellan psyke och tarm har pågått sedan dess.
En sjukdom som tros bero på ett avvikande samspel mellan tarm och hjärna är IBS, irritable bowel syndrome, det vill säga känslig tarm. Patienterna har normala resultat vid alla provtagningar men får ändå regelbundet magont, diarréer och/eller förstoppning. En del lider också av ångest och/eller depressiva symtom.
Kopplingen till stress är känd sedan 1940-talet, men förklaringen av sambandet har skiftat genom åren. I perioder har man trott att tarmsymtomen orsakar stress, i andra perioder tvärtom att stress orsakar tarmsymtomen.
– I dag vet vi att båda hållen gäller: hjärnan och tarmen påverkar varandra i ett ömsesidigt komplext samspel, genom det som kallas tarm-hjärna-axeln, säger Susanna Walter, specialist på mag-tarmsjukdomar på universitetssjukhuset i Linköping och docent vid Linköpings universitet.
Avvikelser i tarm-hjärna-axelns funktion
På 2000-talet kom en ny hjärnavbildningsteknik, fMRI, som gör det möjligt att undersöka hjärnans funktion. Patienten ligger då i en magnetkamera som mäter förändringar i syrehalten i hjärnans olika delar, något som avspeglar pågående hjärnaktivitet. Man kan till exempel blåsa upp en ballong i tarmen och ser hur hjärnan reagerar på det.
– På så sätt kan vi ringa in vilka delar i hjärnan som hör till tarm-hjärna-axeln, säger Susanna Walter.
Tarmen tar upp de näringsämnen vi behöver, men den ska samtidigt se till att främmande ämnen, som bakterier, inte tas upp i kroppen utan förs ut med avföringen. Tarmen fungerar alltså som en barriär mot skadliga ämnen. Begreppet tarm-hjärna-axeln syftar på att tarmens bakterieflora antas påverka tarmbarriären, och i förlängningen hjärnans funktioner. Forskarnas teori är att de bakterier vi har i tarmen kan producera ämnen som får tarmens försvar att fungera sämre. Tarmen börjar då släppa in dessa skadliga ämnen i tarmslemhinnan. Där aktiveras nervceller som signalerar smärta – patienten får magont.
Något annat som kan hända är att ämnena går från tarmen ut i blodet och vidare till hjärnan – som skapar en stressreaktion. Stressen kan i sin tur påverka tarmens rörelser, som påverkar bakteriesammansättningen, som i sin tur påverkar tarmbarriären och så vidare. Kedjereaktionen kan också starta i hjärnan: ångest eller smärta kan påverka tarmens barriärfunktion så att genomsläppligheten av skadliga ämnen ökar – och så fortsätter kretsloppet igen.
– I våra studier ser vi att sammansättningen av tarmfloran påverkar försökspersonernas hjärnaktivitet, som vi mäter med fMRI. Preliminära resultat talar för att detta samspel skiljer sig mellan patienter med IBS och friska personer, men än har vi en lång väg att gå innan vi förstår det komplexa samspelet fullt ut, säger Magnus Simrén, specialist på mag-tarmsjukdomar och professor vid Institutionen för medicin på Sahlgrenska akademin i Göteborg.
Med ett kilo bakterier i tarmen
Tarmflora är de bakterier och andra mikroorganismer som finns naturligt i tarmen. Mängden tarmbakterier hos en vuxen människa uppgår till drygt ett kilo. Antalet mikroorganismer är tio gånger fler än antalet celler i kroppen. Bakteriefloran består av mellan 300 och 1 000 olika arter, men den allra största delen, 99 procent, utgörs av cirka 30–40 arter. En av de allra vanligaste är kolibakterien, Escherichia coli, ofta förkortat E. coli.
Källa: Wikipedia
I tarmen uppstår ständigt en mängd nervimpulser som inte är nödvändiga för hjärnan att känna till och bearbeta. Normalt har vi ett slags filterfunktion, på ryggmärgsnivå och lokalt i tarmen, som stoppar oviktiga nervimpulser. Hos IBS-patienter är den här filterfunktionen störd, så att fler smärtsignaler verkar nå hjärnan.
Dieten påverkar tarmsymtomen
Under 2010-talet har det kommit allt fler studier som handlar om hur den mat vi äter påverkar tarmfloran och därmed hur tarmen mår. Om man har en känslig tarm kan vissa svårnedbrytbara sockerarter, så kallade FODMAP som finns i grönsaker och frukt, ge upphov till symtom.
Kolhydraterna som jäser i magen
FODMAP är en förkortning av orden Fermenterbara, Oligo-, Di-, Mono-sackarider och Polyoler. De är enkla kolhydrater som drar in vatten i tarmen samt skapar gaser när de jäser. Därmed vidgas tarmen, vilket personer med känslig tarm känner av som smärta i magen.
FODMAP-diet innebär att livsmedel med jäsningsbara kolhydrater helt utesluts ur kosten, för att sedan läggas till en efter en. Det är inte säkert att den med tarmbesvär är känslig för alla livsmedel.
FODMAP delas in i fyra kategorier:
Fruktos – fruktsocker som finns i honung, frukter och grönsaker.
Laktos – mjölksocker som finns i mejeriprodukter.
Oligosackarider – kostfibrer som finns i exempelvis baljväxter, lök och spannmål.
Sockeralkoholer – sötningsmedel som finns i exempelvis sockerfritt tuggummi.
– Då kan man minska intaget av dessa livsmedel och ersätta dem med andra grönsaker och frukter. Våra preliminära forskningsresultat visar att den tarmflora som patienten har påverkar hur hen svarar på FODMAP-dieten. På sikt hoppas vi kunna ge individuella kostråd som en del av behandlingen, säger Magnus Simrén.
Från studier på möss vet man att ändrad tarmflora förändrar djurens stressnivå. Än har man inte kunnat bevisa att det gäller även för IBS-patienter, men det finns studier som tyder på att tarmflorans sammansättning spelar roll för symtomen.
– Vi vet att tarmfloran har betydelse vid till exempel depression, autism och Parkinsons sjukdom. Om vi kan hitta något mer specifikt om IBS så skulle vi kunna behandla sjukdomen genom att förändra tarmfloran, säger Susanna Walter.
Ett sätt att påverka tarmfloran, som numera även saluförs av olika företag, är att tillföra levande goda bakterier, så kallad probiotika, så att bakteriesammansättningen i tarmen blir mer gynnsam. Hittills har man i internationella studier sett viss effekt på IBS av det.
– Men det finns inga studier som jämför olika preparat, så vi vet inte idag vilka probiotika som är bäst och för vilka typer av IBS, säger Magnus Simrén.
Ät varierat och så mycket fibrer du tål
Annars gäller det enligt honom att äta balanserad kost, till exempel enligt den gamla kostcirkeln, men minska på köttet och basera dieten mer på grönsaker och frukt, så länge ens mage tål det. Frukt och grönt innehåller nämligen fibrer som skyddar mot många svåra sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom och olika typer av cancer. De bryts inte ner i magsäcken utan når tjocktarmen där de utgör näring till hälsofrämjande bakterier. I jäsningen produceras smörsyra, som tarmcellerna behöver för att upprätthålla sin barriärfunktion, så att skadliga ämnen inte kommer in i tarmslemhinnan.
Livsmedel med lågt FODMAP
Grönsaker: alfalfa, böngroddar, gröna bönor, bok choy, paprika, morot, gräslök, choy sum, gurka, tomat, isbergssallat och zucchini.
Frukt: banan, apelsin, mandarin, vindruvor och melon.
Bröd och spannmål: havre, glutenfritt bröd (de flesta sorter), surdegsbröd och vanligt bröd gjort på dinkel, glutenfri pasta, ris och quinoa. Mjöl av siktad dinkel, hirs, quinoa, teff, durra, ris, majs och bovete.
Kex: glutenfria kex, ris- och majskakor.
Nötter och fröer: pumpakärnor, solroskärnor, valnötter, pekannötter, jordnötter.
Drycker: vatten, kaffe och te (i begränsad mängd).
Källa: Arla
– Fibrer är bra för tarmfunktionen, men kan bli för mycket och då förorsaka gasbildning, så ät så mycket fibrer du tål, säger Magnus Simrén.
Vad kan vi mer göra för att tarmen ska må bra?
– Lev hälsosamt, det vill säga motionera regelbundet, minska eventuell stress, ät regelbundet, stressa inte vid maten, sov ordentligt och se till att må psykiskt bra.
Text: Inna Sevelius, på uppdrag av forskning.se
Regeringen stretade länge emot, men våren 2017 gav man efter för oppositionens krav på sänkta bullerkrav vid bostäder. Detta trots att Boverket i en rapport hade slagit fast att högre bullernivåer bara skulle ge marginellt fler bostäder.
Kraven handlar om de ljudnivåer som finns utanför bostaden, vid fasaden. Att åstadkomma en tillräckligt tyst miljö inomhus anses inte vara några problem. Men då måste fönstren vara stängda. Det råder visserligen delade meningar om huruvida fönster i en nybyggd lägenhet bör öppnas eller inte, men än så länge utgår regelverket ifrån att de ska kunna öppnas.
Göran Pershagen sitter med i den grupp inom WHO som tar fram nya riktvärden för buller. Arbetet ska vara klart till sommaren och kommer troligen att resultera i skärpta bullerkrav.
Höjt riktvärde för buller vid fasad
I juni 2015 höjde regeringen riktvärdet för buller 55 till 60 decibel vid fasaden för bostäder upp till 35 kvadratmeter.
Den 1 juli 2017 höjdes riktvärdet igen, till 65 decibel. Då höjdes även riktvärdet för större bostäder, från från 55 till 60 decibel.
WHO:s nuvarande riktvärde för den genomsnittliga bullernivån utomhus vid fasad är 55 decibel.
Decibelskalan är logaritmisk och en höjning med 10 decibel, dB, motsvarar en tiofaldig ökning av antalet bullrande fordon.
Vilken skada gör då buller? Vad händer med den kropp som utsätts för det här oönskade ljudet?
– Det finns ett relativt säkert samband mellan buller från vägtrafik och hjärtinfarkt, säger Göran Pershagen. Det finns flera epidemiologiska undersökningar som pekar i samma riktning. WHO har värderat underlaget som starkt och av hög kvalitet när det gäller detta samband. Det är ungefär så långt man kan komma med epidemiologiska undersökningar.
Samband mellan buller och övervikt
Nu studerar Göran Pershagen och hans kollegor sambandet mellan buller och övervikt.
– Det finns väl belagda samband mellan stress och övervikt, samt mellan sömnstörningar och övervikt. Så det är ingen orimlighet att långvarig bullerexponering kan påverka risken för övervikt eftersom buller ger upphov till både stressreaktioner och sömnstörningar. Men det epidemiologiska underlaget är osäkert, det finns för få undersökningar.
I maj försvarade en av Göran Pershagens doktorander en avhandling om buller och övervikt.
– Han ser ett samband mellan bullerexponering framför allt från flyg och väg och övervikt. Han ser också samband mellan risken att insjunkna i högt blodtryck och flygbullerexponering. Men som alltid när det gäller epidemiologiska undersökningar och slutsatser om orsak måste man ha flera undersökningar i samma riktning.
Det är framför allt utsattheten för olika slags trafikbuller som har studerats, alltså biltrafik, flyg och tåg. Både då det gäller hjärtinfarkt och övervikt var riskerna störst hos personer som samtidigt var utsatta för buller från alla tre trafikslagen.
– Våra undersökningar pekar i riktningen att flygbuller är mest skadligt, säger Göran Pershagen. Det kan ha att göra med att det är ett mer intermittent buller med höga peakar av tystnad emellan.
Lägre bullerkrav ger fler bostäder
De nya reglerna för bostäder påverkar framför allt buller från vägtrafik; i teorin kan framför allt mindre bostäder nu byggas på mark som tidigare inte kunde exploateras. Enligt branschorganisationen Studentbostadsföretagen har produktionen av studentbostäder ökat de senaste åren. En orsak är de lägre bullerkraven som både innebär att det finns mer tillgänglig mark och att marken kan utnyttjas mer effektivt.
I Lund har de nya reglerna inneburit att AF Bostäder har kunnat bygga fler små lägenheter.
– Vi hade en detaljplan som höll på att tas fram när den nya bullerförordningen kom, säger Magnus Cederberg, fastighetsutvecklingschef på AF Bostäder. Då bestämde vi att vi börjar om för att kunna få den nya förordningen att gälla.
Resultatet blev fler små lägenheter. Om de hade följt den gamla förordningen hade de tvingats bygga färre lägenheter, av typen genomgångslägenheter – som har en tystare sida och därmed lägre bullerkrav vid den fasad som vetter mot väg.
För Göran Pershagen är det här inte några goda nyheter.
– Långtidseffekterna kommer att visa sig om flera år, men man riskerar att bygga sig fast i ett stort antal bostäder som är hälsovådliga.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Ljudnivåer
I sovrummet på natten eller i en tyst skog, 20-30 dB(A)
På bibliotek och kontor, 40 dB(A)
Ett samtal, vänner emellan, 60 dB(A)
I bilen, 70 dB(A)
Tung trafik, 80 dB(A)
Motorsåg, 100 dB(A)
Rockkonsert, 110 dB(A)
Smärtgränsen, 120 dB(A)
Fyrverkerier, 130 dB(A)
Att lida av dysmorfofobi, eller Body dysmorphic disorder (bdd) som diagnosen heter på engelska, är något helt annat än vanlig oro sig för att inte se nog bra ut. Den som drabbas upplever sitt eget utseende som fruktansvärt, trots att andra tycker att allt ser helt normalt ut.
– Det vanligaste är att det är helt självupplevt. Men det kan också finnas en defekt som är så liten att jag inte ser den förrän de pekat på den. Det kan vara ett ärr efter en finne eller något sådant, säger Jesper Enander som forskar om diagnosen vid Karolinska Institutet.
Att ingen annan ser skavanken hjälper inte den som har dysmorfofobi. Föreställningen är stark nog att leda till tvångsmässiga, ritualliknande beteenden. Den som drabbas lägger mycket tankeverksamhet och tid på att försöka åtgärda eller dölja problemet.
– Många ägnar sig åt överdriven sminkning, och kan behöva timmar för att fixa sig innan de går ut. Eller så kan de sitta och känna på delen som de tycker är ful, säger Jesper Enander.
Många av de som drabbas vänder sig till skönhetsindustrin. Deras egen bild av problemet är att det finns brister i utseendet, inte att de har en skev uppfattning av sig själva.
– De tittar sig i spegeln och tänker att de är fula. Med den upplevelsen är det ju inte logiskt att söka sig till psykiatrin, utan till hudläkare eller plastikkirurger. Där kan de få sitt “problem” åtgärdat, säger Jesper Enander.
Men eftersom det inte finns någon fysisk defekt som går att lösa hjälper varken operationer eller skönhetsprodukter. I stället kan problemen bli värre. Ångesten vid dysmorfofobi fungerar som annan ångest: man försöker bli av med den. Men den lättnad som kommer av att gå igenom en skönhetskur eller dölja sitt ansikte är bara tillfällig. Så småningom måste “dosen” ökas, och patienten har hamnat i en negativ spiral som gör att dysmorfofobin får spela en allt större roll i livet.
Den som drabbas av dysmorfofobi kan få ganska bra hjälp av medicinering, men ännu bättre är kognitiv beteendeterapi, KBT. Tyvärr är det få som erbjuds behandlingen, drygt en av tio. En anledning, tror Jesper Enander, är kunskapsbrist.
– Eftersom det handlar om utseende finns det risk att problemen bagatelliseras, trots att de kan vara extremt handikappande. Kunskapen om diagnosen är låg, inte minst inom vården. Många blir avfärdade med en försäkran om att de ser normala ut och att det går nog över.
Alltså är det många som lider i tysthet. Känslan av att vara ful kan vara så stark att det ibland inte går att visa sig för andra. I stället blir man sittande hemma.
– Besvären leder till stort lidande och personen fungerar sämre överlag. Det går ut över arbete, skola och ens sociala liv.
En av de frågorna som Jesper Enander och hans kollegor försökt svara på i sin forskning är hur vanlig diagnosen är. För att få reda på det fick runt 15 000 personer, från 15 år och uppåt, svara på frågor om eventuella besvär.
Slutsaten: omkring en till två procent lider av bdd, vilket gör diagnosen till ungefär vanligt förekommande som anorexia. Studien visade också att flickor utvecklar bdd ett par år tidigare än pojkar, vilket förklaras med att flickornas utveckling helt enkelt ligger några före pojkarnas i tonåren. Vid 15 och 18 års ålder var det mycket vanligare för flickor att ha diagnosen, men i vuxen ålder var skillnaden mindre.
Vad beror på dysmorfofobi på?
Eftersom deltagarna i Jesper Enanders studie bestod av tvillingpar gick det att räkna ut att hur stor del av förklaringen som ligger i våra gener. Svaret var ungefär hälften. Resten berodde på saker som hänt i respektive persons liv. Det kan handla om påverkan av vänner, olyckor eller andra upplevelser.
Jesper Enander får ofta frågan om reklam och skönhetsideal ligger bakom problemen. Men även om förklaringen vid en första anblick låter vettig, finns inte mycket vetenskapligt stöd för den. Människor har lidit av diagnosen sedan åtminstone 1891, då den Italienska läkaren Enrico Morselli beskrev och namngav dysmorfofobi. Men vid den tiden undersöktes inte hur vanligt tillståndet var. Först på senare år har studier som Jesper Enanders genomförts.
– Dysmorfofobi i sig har funnits sedan långt innan vi hade media på det sätt vi har idag. Personligen tror jag inte att fler får bdd idag än tidigare. Antingen har man riskfaktorer för att utveckla tillståndet eller inte. Och då gör man det förmodligen oavsett hur samhället ser ut, säger han.
Jesper Enander hoppas att hans forskning kan göra att fler söker vård för sin bdd. Bara att känna till att det ens finns en diagnos som heter dysmorfofobi kan få fler att få hjälp.
– Om inte tillståndet är allmänt känt kommer man inte att söka rätt sorts vård. Ifall samhället i stort inte kände till vad depression var så skulle nog fler gå omkring och vara nedstämda och må dåligt, och tänka att det var normalt.
Text: Nils Otto på uppdrag av forskning.se
Vackra människor får en rad olika fördelar av sitt utseende. De är mer populära, träffar fler partner, får bättre betyg, bättre jobb och har högre löner … Listan verkar kunna göras hur lång som helst.
– Det finns en tydlig koppling mellan utseende och inkomst. Vackra människor tjänar mer, fula människor tjänar mindre, säger nationalekonomen Niclas Berggren.
Det stämmer överens med annan forskning om utseendets betydelse. Den amerikanska psykologiprofessorn Judith Longlois, University of Texas at Austin, gjorde år 2000 en forskningsöversikt som visade att det finns en allmän premiering av skönhet. Förklaringen är att vi tenderar att tillskriva vackra människor även andra positiva egenskaper – trevliga, intelligenta och duktiga. Denna tendens brukar kallas halo-effekt. Kanske är det just genom att snyggingarna generellt behandlas bättre som de trivs och upplevs som trevliga.
Skönheten har betydelse
Frågan är vad det betyder i höstens riksdagsval. Hur snygga är våra politiker egentligen? Och klarar vi att se bakom ytan?
Ebba Bush Thor (KD), Jan Björklund (L), Ulf Kristersson (M) och Annie Lööf (C). Bild: Wikimedia
Niclas Berggren forskar på skönhetens betydelse i politiken vid Institutet för Näringslivsforskning i Stockholm.
– Vi inspirerades av tidigare nationalekonomiska studier om ”skönhetspremier” på arbetsmarknaden, och ville veta om detta samband även gäller bland politiker.
Det gör det. Snygga politiker får fler röster.
Niclas Berggren och hans kollegor var bland de första i världen som studerade sambandet. De lät över tiotusen personer från bland annat Sverige, Tyskland, USA och Australien titta på ansiktsbilder av ett stort antal finska politiker, och bedöma hur attraktiva de var på en femgradig skala, från oattraktiv till väldigt attraktiv.
Den statistiska analysen visade tydligt att ju högre skönhetspoäng de finska politikerna fick, desto fler röster hade de också fått bland väljarna.
Lika snygga världen över
– Vi såg nästan ingen skillnad alls mellan respondenter i olika länder i hur politikerna bedömdes. Enigheten om den genomsnittliga skönheten för en given politiker var väldigt stor oavsett var de som bedömde utseendet kom ifrån.
Samstämmigheten i sig är inte så konstig. I grunden är det samma parametrar som ligger bakom vad som anses vackert i de flesta kulturer. Framför allt handlar det om symmetri, något som i sin tur kan ha en evolutionär bakgrund.
– Den som har ett symmetriskt ansikte upplevs oftast som vackrare än den som har ett asymmetriskt ansikte, säger Torun Lindholm, professor i socialpsykologi vid Stockholms universitet.
Gustav Fridolin och Isabella Lövin (MP). Bild: Miljöpartiet
Den biologiska förklaringen är att symmetri kan vara en indikation på goda gener, att vi är starka och friska – och därmed är fertila och kan få friska barn. Regelbundna drag tilltalar både människor och djur och kan tolkas som ett tecken på att man evolutionärt klarat av både miljömässig och utvecklingsmässig stress.
– Att avvika mycket från symmetriska drag kan vara ett tecken på hälsoproblem. Även djur kan undvika alltför stor asymmetri hos en möjlig partner eftersom det kan vara förknippat med något sjukligt, säger hon.
Detta uppfattar vi som attraktivt
Symmetriska drag. Lagom proportioner mellan ögon, näsa och mun, inte allt för avvikande. Detta bekräftas av att ett genomsnittsansikte, som uppstår när flera ansiktsbilder slagits samman, bedöms vara vackrare än varje ansikte för sig.
Sexuell dimorfism. Typiskt manliga drag hos män och typiskt kvinnliga drag hos kvinnor. Hos kvinnor kan det vara stora ögon, stora läppar och höga kindben. Hos män kan det vara breda käkar.
Ungdom. Slät hud och frisk färg. När ansiktsbilder manipulerats för att se yngre/barnsligare ut – stora ögon och ett ökat avstånd mellan näsa och mun – upplevs denna fiktiva person som mer attraktiv.
Allt detta förknippas evolutionärt med hälsa och fertilitet. Dessutom upplevs attraktiva människor också ha andra positiva egenskaper, vilket ger dem framgång på diverse olika plan.
Tillbaka till finska politikerna som fått fler röster om de ansågs attraktiva.
Att forskarna valde just finska politiker, både lokalpolitiker och riksdagspolitiker från 1929 och framåt, är att personval är obligatoriskt i Finland. Väljarna måste kryssa för en person på partiernas lista. Det var alltså lätt för forskarna att jämföra attraktionsomdömena med röstdata för varje enskild politiker.
– Jämför vi två politiker med bara en skönhetspoäng i skillnad, så tyder våra resultat på att det kan ge uppemot 20 procent fler röster för den som ser bättre ut. Det är en ganska stor och tydlig effekt!
Vänsterpolitiker gynnas mindre av skönhet
Niclas Berggren understryker dock att skönhetspoängen inte återspeglar kompetens. Försökspersonerna (som inte kände till respektive politiker) hade också fått bedöma kompetens utifrån utseendet. Det jämfördes sedan med objektiva mått på kompetens, som utbildning och yrke.
– Folk tolkar inte skönheten som tecken på kompetens, ändå kvarstår skönhetseffekten i valsituationen. Vår tolkning är att vackra politiker värderas högre, antingen för att andra människor tycker om att se på dem, eller för att snygga politiker är bättre på social interaktion. Det kan vara en effekt av att de alltid fått ett bättre bemötande, baserat på sin skönhet, och därmed vuxit upp med gott självförtroende. En större social förmåga kan göra att dessa politiker kanske uppfattas som mer trovärdiga och tilltalande när de framträder i tv.
Både vänster- och högerpolitiker gynnas av att vara vackra. Men högerpersoner något mer, och särskilt i lokalval. Där är ”skönhetspremien” mer än dubbelt så stor. Förra våren visade Niclas Berggren och hans kollegor att en extra skönhetspoäng bland vänsterpolitiker ger ungefär 8 procent fler röster, men uppemot 21 procent fler röster bland högerpolitiker i kommunalvalen.
Högerpolitiker är snyggare
– Vi kan konstatera att högerpolitiker i genomsnitt ser betydligt bättre ut. I alla fall enligt respondenternas subjektiva bedömning, utan kunskap om vem personen ifråga var.
Men varför är just högerpolitiker snyggare? Niclas Berggren vänder på det. De snygga är mer högerorienterade, menar han.
– Vackra människor är mer framgångsrika på arbetsmarknaden. Och om man tjänar mycket pengar är man kanske mindre intresserad av omfördelning – och söker sig till en mer liberal/konservativ politik. Högermänniskor tjänar i genomsnitt mer pengar.
Att sambandet mellan skönhet och högerpolitik förstärks i lokalval, förklarar han med att väljarna där ofta är sämre informerade om personernas politik. Då är det lätt att bara gå på utseendet när man ska rösta.
– Skönhet värderas uppenbarligen högt i både ekonomiska och politiska beslutssituationer. Det är intressant eftersom det får oss att fundera över hur det politiska spelet egentligen fungerar och visar på grunderna för våra röstbeslut.
Även om vi dras till vackra människor så kan vi fatta klokare beslut om vi förstår mekanismerna bakom ytans dragningskraft. Kanske något att ta med sig till valurnorna i höst.
Text: Eva Barkeman
Det sker både funktionella och strukturella hjärnförändringar vid inlärning av ett andraspråk, enligt forskning. Men hur påverkas hjärnan av miljön den befinner sig i vid inlärning? Spelar det till exempel någon roll om man rör på sig samtidigt som ett nytt språk lärs in? Och påverkas inlärningen av att miljön är verklighetstrogen?
Virtuell miljö bättre än plugga glosor
Mycket tyder på detta. Ett forskarlag vid Pennsylvania State University (PSU) under ledning av psykologi- och lingvistikprofessorn Ping Li, har nyligen påvisat att olika delar av hjärnan växer beroende på om man befinner sig i en digital låtsasvärld eller sitter still på sin stjärt och pluggar in glosorna mer traditionellt.
I studien fick vuxna engelsktalande amerikaner lära sig 90 kinesiska substantiv på språket mandarin; en grupp genom att se orden i en virtuell värld, förkortat VE (virtual environment) och en annan genom bildkort (Picture-world, förkortat PW).
– VE-gruppen visade sig ha en en mycket högre inlärningsacceleration jämfört med PW-gruppen. VE-gruppen behövde endast hälften så många exponeringar av substantiven för att uppnå samma resultat som PW-gruppen, förklarar doktoranden Jennifer Legualt som ingår i Ping Lis forskarlag.
Svensk studie gräver vidare
Ett svenskt forskarlag från Lunds universitet med neuropsykologen Johan Mårtensson i spetsen har just inlett en studie som gräver djupare i detta. Projektet går under namnet ”Språkträning i en virtuell värld”.
Med hjälp av Virtual Reality (VR)-teknik ska forskare i Lund och Pennsylvania tillsammans undersöka huruvida en naturlig inlärningsupplevelse, som påminner om den ett barn har vid inlärning av sitt förstaspråk, kan underlätta den språkliga absorptionen. Men också försöka identifiera optimala inlärningsmiljöer som på sikt kan hjälpa särskilda grupper, som språksvaga skolbarn och nyanlända.
I studien ingår tre grupper: En VR-grupp där man vandrar omkring i en fysisk miljö, en VE-grupp där man sitter still och ser orden i en digital värld i datorn, samt en grupp som får använda en ny variant av den associativa ord-appen UpYourVocab som optimerar ordinlärning genom att göra uppgiften lättare eller svårare beroende på hur duktig man är.
De färgade områdena indikerar förändringar i hjärnan hos tolkelever som deltog i språkstudie utförd av Johan Mårtensson och Martin Lövdén. Rött område: höger hippocampus, förändrades mest hos de tolkar som presterade bäst. Gult område: middle frontal gyrus, förändrades mest hos de som kämpade mest. Grönt område: supriora temporala gyrus, förändrades mest hos de tolkarna som presterade bäst. Blått område: inferiora temporala gyrus, förändrades för alla. Del av nätverket som används vid svårt språk.
För att kunna analysera uppkomna förändringar i hjärnan kommer deltagarna att genomgå en scanning både – före och efter språkträningen – i landets starkaste magnetröntgenkamera, som finns i Lund.
– Studien ska fokusera på sambandet mellan neuroplasticitet och inlärningsmiljö, där vi tittar på både funktionella och anatomiska förändringar i hjärnan, säger Johan Mårtensson.
Skillnad mellan vuxnas och barns inlärning
Vad är då specifikt för vuxna hjärnors förändring vid inlärning av ett nytt språk, som är fallet för nyanlända? Annika Andersson är lektor i svenska som andraspråk på Linnéuniversitet i Växjö och har doktorerat i kognitiv neurologi.
– Vad vi vet generellt är att barn lär sig ett språk mer omedvetet än vuxna och att de aktiverar rätt så begränsade områden i hjärnan som är väldigt känsliga för plasticitet, säger hon.
Men en vuxen lär sig mycket snabbare berättar hon, eftersom de har bättre förståelse för språkets uppbyggnad; eller en meta-lingvistisk medvetenhet som hon uttrycker det. Men när man jämfört personer i olika åldrar, som varit exponerade för ett andraspråk lika länge, framgår ett tydligt mönster:
– Där är det alltid de som börjat som små som är bäst. Det man lär sig omedvetet har man en bättre känsla för, säger Annika Andersson.
Modersmålet spelar roll för inlärningen
I en nyligen publicerad studie har hon tillsammans med kollegorna Marianne Gullberg och Susan Sayehli undersökt skillnader i hjärnaktivitet hos personer som har tyska respektive engelska som modersmål när de lär sig svenska som andraspråk. Det som skiljer sig åt är att tyskan har ungefär samma meningsuppbyggnad som svenskan, till skillnad från engelskan.
I studien använde sig forskarna av en ERP-mätning (EventRelaterade Potentialer) som registrerar hjärnans aktivitet i samband med att signaler skickas ut från neuronerna.
Huvan på bilden används vid ERP-mätningar. I mössan finns små hål där man kopplar in elektroder och i mitten av dem sprutas en vattenlöslig gel in. Gelen leder hjärnans elektriska potentialer till elektroderna som läser av vad som händer i hjärnan kontinuerligt millisekund för millisekund. ERP kräver inget respons från deltagaren, vilket gör att man använda det på små barn och mäta hur de bearbetar olika stimuli även om de inte klarar av att delta i ett test.
– Det fräcka med ERP är att vi kan se exakt vad som händer i hjärnan varje millisekund och upptäcka skillnader som inte går att mäta med vanliga tester, säger Annika Andersson.
Trots att båda grupperna presterade lika bra i svenskan, såg man att de med tyska som modersmål hade samma typ av hjärnaktivitet som svenska modersmålstalare.
– De med tyska som förstaspråk behövde troligtvis inte anstränga sig lika mycket som de med engelska som förstaspråk eftersom tyskarna kunde använda sig av samma hjärnstruktur som vi.
Enligt Annika Andersson indikerar detta att man i vissa fall kan nyttja samma bearbetning som sker i hjärnan hos förstaspråkstalare när man lär sig ett andraspråk, även när man lär sig språket som vuxen.
Hippocampus används vid inkodning av ny kunskap och är helt avgörande för vår inlärningsförmåga. Inte bara vid språkliga processer utan även för att återkalla till exempel fakta som namn, händelser och ansikten. Den spelar även en stor roll för konsolidering från korttidsminnet till långtidsminnet och hjälper oss med navigering och rumslig orientering
I en annan just påbörjad språkstudie kommer Annika Andersson att titta på andra faktorer som är avgörande för vuxna hjärnors plasticitet. Exempelvis stress som nyanlända utsätts för när de hamnar i en ny och okänd kultur.
– Man vet att hippocampus, som är helt avgörande för vår inlärningsförmåga och associationsförmåga, tillfälligt minskar i volym och kapacitet vid stress, säger Annika Andersson.
Även här spelar miljön alltså in. En trygg inlärningsmiljö ökar hjärnans förmåga att minnas vad man lärt sig.
Text: Magnus Erlandsson, på uppdrag av forskning.se
I Sverige är cirka 1,8 miljoner människor drabbade av hjärt-kärlsjukdom som också ligger bakom mer än en tredjedel av alla dödsfall. För att få mer information om vad som orsakar sjukdomarna – och vad som kan göras för att förhindra dem – startade sex universitetssjukhus tillsammans befolkningsstudien Scapis 2013. Det omfattande forskningsprojektet undersöker 30 000 personer i åldern 50-64 år.
Scapis ska stoppa hjärtinfarkten innan den kommer
Sedan 2013 pågår forskningsstudien Scapis i Sverige. Sex universitetssjukhus undersöker 30 000 svenskar för att samla in information som tidigare inte funnits.
Med den informationen hoppas forskarna på sikt kunna stoppa hjärt- och lungsjukdom innan den uppstår. Det insamlade materialet blir en unik kunskapsbank för forskare världen över som försöker få svar på varför sjukdomar som stroke, KOL, plötsligt hjärtstopp och hjärtinfarkt uppstår. Befolkningsstudien undersöker också varför vissa personer får dessa sjukdomar och andra inte – och hur man kan förhindra att de uppstår.
De stora mängder information och bilder som Scapis producerar används i flera medicinska forskningsprojekt där datorer ska lära sig att tolka röntgenbilder av mänskliga organ. Ett av dem ska studera fettvävnad innanför hjärtsäcken.
– Att lida av bukfetma är ofta kopplat till en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom, och man tror att fettet runt hjärtat är av samma sort, säger David Molnar, doktorand vid institutionen för klinisk fysiologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och en av forskarna.
Leta rätt fett
Fett finns både innanför och utanför hjärtsäcken, men eftersom det bara är fettet innanför som antas vara farligt gäller det att kunna skilja dem åt. Den som ska tolka en röntgenbild har alltså två uppgifter, att avgöra var gränsen går och beräkna mängden fett innanför.
– En erfaren röntgenläkare kan ta en arbetsdag på sig för att tolka bilden från en patient, säger David Molnar. Då inser man att det inte är möjligt att manuellt undersöka 30 000 bilder.
Även om de hade lyckats hitta tusen radiologer som skulle dela upp arbetet mellan sig skulle värdena få så stor spridning att resultatet inte skulle bli tillförlitligt. Datorer är mer förutsägbara, men måste samtidigt matas med algoritmer som åtminstone har en del av den mänskliga hjärnans flexibilitet.
Forskare har i tio år försökt hitta rätt algoritmer för den här uppgiften, men hittills har ingen lyckats tillräckligt bra. En lösning har varit ett låta datorn bortse från en del av fettet i de fall där det är svårt att hitta en tydlig gräns.
– Men det är inte acceptabelt att strunta i visst fett för att det är svårt för maskinen. Inte om vi vill få svar på frågan om det finns ett samband mellan fettvolym och sjukdom.
Hitta bästa algoritmen
Arbetet med att förbättra datorernas möjlighet att tolka hjärtsäcksbilderna är ett samarbete mellan Sahlgrenska universitetssjukhuset och Chalmers. Jennifer Alvén är doktorand i forskargruppen Datorseende och Medicinsk Bildanalys vid Chalmers och den som ska ta fram rätt algoritm. Eller, rättare sagt, förbättra och förnya befintliga (maskininlärnings)algoritmer
– Man läser vetenskapliga artiklar som är relevanta, sedan hittar man en artikel där någon har tillämpat en spännande metod och så sätter man sig och kodar. Man vill göra något nytt för att föra forskningen framåt.
Metoden hon använder för att lära datorn kallas supervised learning. Den utgår ifrån ett facit, i det här fallet bilder av hjärtan där en erfaren läkare har linjerat ut hjärtsäcken, sedan får datorn med facit som grund försöka sig på samma sak med röntgenbilderna.
– Man låter datorn träna några dygn, sedan kollar man om den har gjort något vettigt med bra resultat. Om inte, försöker man skapa en smartare algoritm.
Fram till nu har hjärtsäcksalgoritmen arbetat med tusen bilder där patienten har fått kontrastvätska före röntgen, något som underlättar uppgiften.
– Nu tar vi fram en metod för analys av fettmängden på bilder utan att kontrast har givits, säger David Molnar. Vitsen med det är att vi får tillgång till en större population av patienter och kan jämföra internationellt med arbeten som ofta är gjorda utan kontrast.
Svar om två år
David Molnar räknar med att det kommer att ta två år innan de har ett preliminärt svar på frågan om fettets betydelse. För att få ett definitivt svar måste forskarna vänta tills tillräckligt många av de som ingår i Scapis har drabbats av någon hjärt-kärlsjukdom.
Jennifer Alvén är även inblandad i andra medicinska forskningsprojekt. Ett handlar om att lära datorn hitta indikatorer på Alzheimers, i ett annat ska den lära sig att linjera ut kranskärl. Men maskininlärning kan även komma till användning i praktisk medicin, till exempel under en operation.
– Vid titthålskirurgi får kirurgen en bild och får själv tolka vad det är hen ser, i framtiden kan datorn tala om vad som syns i bild.
Tekniken finns men än är den långt ifrån att användas i den dagliga vården.
– Inom medicin är patientsäkerheten viktig, det krävs väldigt stor tilltro till tekniken för att den ska användas kliniskt och inte bara i forskning, säger hon.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
I år är det 73 år sedan den svenska diplomaten Raoul Wallenberg försvann efter att ha fängslats av sovjetiska myndigheter i Ungern. För att uppmärksamma årsdagen för hans försvinnande (17 januari) lanserade Raoul Wallenberg Academy ett digitalt experiment i form av en algoritm.
Det grundläggande syftet är att visa på vikten av medmänsklighet och empati på nätet och hur det påverkar det globala samhällsklimatet, säger Sarah Scheller, verksamhetsansvarig vid Raoul Wallenberg Academy..
Men vägen fram till lanseringen av algoritmen har varit lång och krokig.
– Empati bör vara lika viktigt som att lära sig att läsa, skriva och räkna, men hur kan vi se till att det blir så? Att vilja göra gott för andra är svårt att mäta. Vi grävde i detta under ett års tid, men det visade sig vara mycket svårare än vi hade trott.
Till slut kom de i kontakt med en kommunikationsbyrå som i ett tidigare experiment hade använt IBM:s datorsystem Watson, som med hjälp av artificiell intelligens, AI, kan analysera tonen i en text.
Kom överens om definition för empati
De förde också samtal med olika empatiforskare för att definiera empati och kom fram till att medmänsklighet skulle definieras utifrån parametrarna ilska, avsky, rädsla, trevlighet, samvetsgrannhet/ärlighet och glädje.
Därefter valde de ut 300 människor med stor makt att följa på twitter.
– Vi valde tidigt att jobba med både formella och informella ledare, och vi valde twitter som verktyg för att många använder det mediet för att kommunicera. Vi kollade bland annat på vilka som hade många följare, och hade egna fokusgrupper med ungdomar som berättade vilka de inspireras av.
Dessutom var de tvungna att hålla sig till ledare som twittrade på arabiska, tyska, spanska, franska, engelska, kinesiska, arabiska, italienska, japanska, koreanska och portugisiska eftersom det är de språk som Watson förstår. Några som kvalificerade sig var bland annat Michelle Obama, Donald Trump och Zlatan Ibrahimovic.
Tweetsen analyseras i realtid och genom algoritmen kan Watson avgöra vilket samhällsklimat världens ledare bidrar till på nätet just nu. Temperaturen visas på en speciell hemsida i en Raoul-skala. Samma dag som algoritmen lanserades (17 januari 2018) låg temperaturen på -74 °Raoul, vilket betyder att ledarnas ton präglades av känslor som ilska och rädsla.
Den dag den här artikeln publicerades mättes samhällsklimatet till 42 Raoul-grader, för att dagarna innan ha varit upp i 102 respektive 98 värmegrader Raoul.
Förutom att mäta det globala samhällsklimatet lanserade Raoul Wallenberg Academy även hashtaggen #warmupourglobe och varje gång någon använder den så påverkas algoritmen.
– På sociala medier är världen alltid global och vi vill visa att en persons attityd kan påverka hela världen. Alla kan göra skillnad och en enda tweet kan påverka många människor, säger Sarah Scheller.
Watson
Watson är ett så kallat kognitivt datorsystem. Det innebär att systemet snabbt kan analysera och dra slutsatser ur extremt stora datamängder. Dessutom lär sig systemet av sina tidigare analyser. Bakom innovationen står den globala datajätten IBM.
Superdatorns förmåga att sekundsnabbt analysera stora mängder ostrukturerad information, exempelvis vetenskapliga artiklar, används i dag som aktivt beslutsstöd inom cancervård i flera länder men även för mobilapplikationer inom allt från finansiell rådgivning till recept för matlagning.
Källa: Wikipedia
Huruvida Watson kommer att göra rätt analys av innehållet i tweetsen är dock långt ifrån säkert. Precis som med andra AI-program finns det en risk för misstolkning, speciellt när det kommer till ironi och sarkasm.
– Watson kommer att misstolka innebörden ibland. Programmet är ganska bra på att känna igen vilka ord som är negativa och positiva, men har en ganska dålig förståelse för kontexten. Och en kontext kan betyda ganska mycket, säger Johan Hagelbäck, lektor i datavetenskap på Linnéuniversitetet.
Han ger ett exempel:
– Om någon skriver ”I’m missing you” är kontexten positiv, men ordet missing kan tolkas som negativt. Kommer då tweeten att uppfattas som negativ eller positiv?
Enligt Johan Hagelbäck har människor generellt svårt att förstå tonen i en text eftersom vi är programmerade att förstå med hjälp av visuella intryck så som gester och kroppsspråk. Således borde det vara ännu svårare för ett datorprogram.
Sarah Scheller anser dock inte att det viktigaste är att varje enskild tweet analyseras rätt utan att Watson på det stora hela ger en övergripande bild av det samhällsklimat som världens ledare bidrar till.
Iskallt på kvinnodagen
– Vi vill veta hur olika ledares attityd på nätet påverkar världshändelser och tvärtom och för att det ska bli så bra som möjligt behövs stora mängder data. Varför var till exempel temperaturen på internationella kvinnodagen iskall? Vi har inte börjat att titta på vilka uttalanden som ligger bakom de olika temperaturerna, men vi hoppas kunna göra det på sikt.
Grafen visar hur världshumöret fluktuerar.
Vad gäller The Raoul Wallenberg Algorithms effekt på omvärlden är Johan Hagelbäck dock skeptisk.
– Jag tror inte att den kommer att ha något som helst genomslag. Det är ett intressant experiment, men det är en ganska begränsad grej som bara ger ett enda mätvärde på hur olika ledare beter sig. Jag tror inte att folk kommer att känna till den, säger han.
Han tror att det som skrivs i tidningar och annan media samt kommunikation med nära och kära fortfarande kommer att vara det som påverkar människor mest. Han är dock noga med att påpeka att det är hans egen personliga åsikt.
– För att förstå vad något har för effekt måste man fråga allmänheten och då krävs det att de känner till algoritmen. Du måste veta frekvensen av användningen innan du kan avgöra effekten.
Samtal om hållbart ledarskap
Sarah Scheller är av förklarliga skäl mer positiv och hon menar att eftersom projektet inte har någon slutdatum så finns det goda chanser att innebörden sprider sig.
– Målet är att projektet ska inspirera till samtal om vad som är hållbart ledarskap och vad det har för betydelse. Vi har inte sett något liknande experiment förut och hittills finns det fler frågor än svar, vilket också gör det spännande. Jag tror snarare att man kan utveckla idén och jag tar gärna emot tips från de som har idéer.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Ett längre och friskare liv, framgång i arbetet och lägre förekomst av psykisk ohälsa. Forskning visar på många positiva samband med hög uppmätt intelligens. Men vad är IQ?
Rent vetenskapligt har det visat sig vara svårt att komma överens om vad begreppet ska innebära. Det närmaste vi kommer är sannolikt en definition som en grupp intelligensforskare, ledda av den amerikanska psykologen Linda Gottfredson, gemensamt skrev år 1994:
Intelligens beskrevs som “en väldigt generell egenskap, som bland annat innefattar förmågan att lösa problem, planera, tänka abstrakt, förstå komplexa idéer, lära sig fort och att lära sig av sina erfarenheter“.
När 68 000 svenskar i helgen gjorde högskoleprovet handlade det inte om ett intelligenstest. Högskoleprovet försöker mäta förmåga att tillgodogöra sig högskoleutbildning. IQ-begreppet är tänkt att vara frikopplat från utbildning.
Så mäts IQ
Intelligenstester ska mäta en djupare, mer grundläggande förmåga att tänka och resonera. Hur intelligens ska mätas är en fråga som forskare har undersökt sedan början av 1900-talet. Det har under den tiden kommit olika tester, baserade på olika modeller av hur vår intelligens är uppbyggd. De mest använda testen idag kallas Wechsler-test och består av tio deltester som tillsammans ska ge en bild av vår intelligenskvot (IQ).
– Om man vill komma åt folks problemlösningsförmåga så måste man låta dem lösa problem av diverse slag. Då kokar det ner till bland annat logiska och språkliga tester, eftersom det är så vår problemlösningsförmåga manifesteras, säger Anton Lager, forskare vid Karolinska institutet.
För att utveckla intelligenstester har forskare under decennier tittat på hur deltester och till och med enstaka uppgifter samvarierar med testet som helhet. Om resultatet på en viss uppgift sticker ut innebär det oftast att det mäter fel sak, och borde ersättas av en annan. På detta sätt har forskningen gjort att testerna ständigt förfinats.
En viktig egenskap hos intelligenstester är att de är normerade. Det betyder testens skapare samlat resultat från tusentals personer. När en ny person mäter sin IQ jämförs hen med dem som redan gjort testet. På så sätt går det att bestämma att medelvärdet alltid ska ligga på 100, och att bara en viss andel ska nå upp till exempelvis 130 IQ .
Även om vetenskapen idag är kluven när det gäller exakt vad intelligens är, finns det en anledning till att så många forskare intresserat sig för begreppet under så lång tid. Vår IQ kan nämligen säga en hel del om oss.
– Det man mäter har visat sig vara väldigt viktigt. Det predicerar allt ifrån hur det ska gå i skolan, till risken för förtida dödlighet, säger Anton Lager, forskare vid Institutionen för neurobiologi vid Karolinska institutet.
I studie efter studie har resultaten på intelligenstester visat sig förutsäga studieresultat, hur hög lön vi kommer att få eller hur sannolikt det är att vi drabbas av olika sjukdomar. Anton Lager har under sin forskarkarriär intresserat sig för flera av de här sambanden, och menar att de finns kvar även om man tar hänsyn till utbildning och inkomst.
– Även om man rensar bort sådana faktorer så finns kopplingen mellan intelligens och hälsa kvar, säger Anton Lager.
– Risken för förtida död är ungefär dubbelt så hög för de 25 procent med lägst intelligens jämfört med de 25 procent som har högst.
Vad är det då som gör att intelligens ger ett sådant avtryck på hälsan?
Anton Lager kallar det för “Nobelprisfrågan” och menar att en del av svaret ligger i sociala orsaker. Personer med högre intelligens utbildar sig längre, och umgås med andra högutbildade personer.
– Bland högutbildade är det till exempel helt ute att röka. Det förväntas att man ska värna sin hälsa genom att äta rätt och ägna sig åt fysisk aktivitet. Om man hamnar i kris i livet finns en rimlig chans att man har vänner och bekanta runt sig med resurser att hjälpa en, säger han.
IQ, schizofreni och missbruk
I en stor studie där forskarna följde över en miljon svenska män från mönstringen och två decennier framåt, visade det sig att 15 poängs skillnad i IQ hängde samman med en 50- till 90-procentig riskökning för bland annat schizofreni, personlighetsstörning, missbruk och annan psykisk ohälsa. Precis som med de flesta liknande studier finns den starka kopplingen kvar även efter att man tagit hänsyn till socioekonomisk status, ålder och annat som skulle kunna förklara skillnaden.
Mycket av forskningen om hur vår intelligens påverkar oss utgörs av så kallade “sambandsstudier”, och säger inte så mycket om hur det ser ut för en given person. Någon med låg intelligens kan alltså ha ett minst lika framgångsrikt och hälsosamt liv som sin intelligentare granne.
Kopplingen brukar se ut på så sätt att en något högre intelligens hänger samman med bättre hälsa oavsett var på skalan man befinner sig. Lite högre intelligens minskar alltså sjukdomsrisken en aning. Och om man jämför dem med lägst och högst intelligens blir det ännu tydligare.
I studie efter studie visar det sig också att intelligens ger utslag på hälsan även bland personer med samma utbildning. Anton Lager tror att en del av det kan förklaras genom problemlösningsförmåga.
– Det som verkar hjälpa mot hälsoproblem är att göra en kylig analys, och sedan ta steg i rätt riktning. Intelligens innefattar problemlösningsförmåga. Då är det inte svårt att förstå att en allmän förmåga att analysera och utvärdera är nyttig att ha.
Extra skolår gav högre IQ
Eftersom IQ anses vara en ganska stabil förmåga, som påverkar vårt liv och till stor del bestäms av vår genetik, har det gjorts relativt lite forskning kring det omvända förhållandet: Hur påverkar livet vår intelligens?
I en studie från 2017 undersöker i vart fall Anton Lager och hans kollegor vilken effekt utbildning har på intelligensen.
Forskarna tittade på data från stor grupp pojkar som var barn under skolreformen på 1950- och 1960-talen, då grundskolan utökades med ett år. Eftersom reformen inte skedde samtidigt överallt gick vissa pojkar i skolan i åtta år medan andra gick i nio. När forskarna jämförde resultaten från mönstringens intelligenstest hittade de ett spännande mönster.
– Det som är det riktigt intressanta är att det fanns ett samband åt andra hållet. Det extra skolåret hade lett till ökad IQ.
Vad innebär det då att de som gått längre i skolan uppvisade högre IQ? Hade de bara blivit duktigare på att göra IQ-tester eller återspeglade resultaten en verklig förändring i intelligens?
Anton Lager tror på den sistnämnda förklaringen. Skolan lär ju ut just de förmågor som intelligenstesterna mäter, menar han.
– Man får ett år till på sig att träna abstrakt tänkande och problemlösning. Sen applicerar man det på vardagen.
Text: Nils Otto på uppdrag av forskning.se
IQ och schack i skolan
Armenien är det enda landet i världen som infört schack som ett obligatoriskt ämne från andra till fjärde klass i grundskolan. Bakgrunden till beslutet är enligt Norayr Kalantaryan, skolchef i distriktet Yerevan, att barnen ska utvecklas psykologiskt och utvecklas till tänkande människor. Han är övertygad om att schack förbättrar koncentrationen, omdömet och det matematiska och logiska tänkandet. Dessutom menar han att schack förbereder barnen inför framtiden.
– Livet är inte bara framgångar. Schack lär ut hur man förlorar och hur man hanterar en förlust, vilket är jätteviktigt att lära sig för att bli en sympatisk vuxen.
En dansk studie visade att skolor som undervisar i schack har mindre behov av specialpedagogik eftersom barnen inte blir lika uttråkade som under en vanlig mattelektion. En annan studie genomförd i Venezuela åren 1979-1984 visade att barn som fått schackundervisning i 4,5 månad hade betydligt högre IQ än kontrollgruppen som inte spelat schack. Denna slutsats bekräftades av en den australiensisk forskaren Murray Thompson år 2003 som menade att den höjda IQ:n beror på att schack kräver högre koncentration och logiskt tänkande. Det finns även ett flertal studier som visar att schack spelar en avgörande roll vad gäller utvecklingen av ett barns kritiska och matematiska tänkande.
– Utifrån den grundläggande kunskapen om hur hjärnan fungerar kan man se att schackträning har goda förutsättningar för att förbättra det logiska och matematiska tänkande, säger Henrik Jörntell, neuroforskare vid Lunds universitet.
Enligt honom är det dock viktigt att vid studier på skolbarn inte titta på schackspelandet som en isolerad företeelse utan även observera vad som pågår runtomkring.
– I de fall där man fått ett positivt resultat har barnen kanske inte bara spelat schack utan även fått en massa positiv uppmärksamhet i samband med detta, vilket skulle kunna ligga bakom positiva effekter man tycker sig ha funnit, säger han.
Trots detta så tror Henrik Jörntell att det finns en god chans att schack kan förbättra studieresultaten förutsatt att det införs på mellanstadiet där mycket handlar om att förstå samband.
Text: Izabella Rosengren
I väst har vi länge haft en stark tilltro till demokratin. Folket väljer sina ledare i fria och rättvisa val, medborgerliga rättigheter skyddar människor och kvinnor och män har samma rättigheter. Men det är värden som vi inte kan ta för givna, menar Bi Puranen.
– Särskilt i Östeuropa, Balkan och kring Medelhavet finns det allvarliga hot mot demokratin. Om tilltron till de demokratiska systemen skulle fortsätta att minska kommer det att påverka toleransen.
Samma oro känner Sten Widmalm, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet som forskar om politisk tolerans. Han säger att det går en populistisk våg över hela Europa som utgör en fara för toleransen.
– Vi ser flera partier som hänvisar till snäva och exkluderande varianter av nationalism. De säger sig ofta företräda majoritetsbefolkningen eller det ”sanna folket” och många av de partierna underkänner fri opposition. Vi har till exempel Fidesz och Jobbik i Ungern, Lag och Rättvisa i Polen och Slovakiska Nationalistpartiet i Slovakien, säger han.
– I övriga Europa förekommer ett flertal mer eller mindre radikala exempel som norska Fremskrittspartiet, Sverigedemokraterna, Lega Nord i Italien, franska Front National och tyska Alternativ för Tyskland.
Womens March, Norrmalmstorg i Stockholm 21 januari 2018.
World Values Survey mäter invånarnas värderingar i ett hundratal länder och toppositionen i toleransligan delar Sverige med de andra nordiska länderna. Där ryms en generös inställning till att människor är olika och respekt för att man kan vilja leva sitt liv på olika sätt, enligt mätningarna.
Hög tolerans avspeglar sig bland annat i attityden till homosexuellas rättigheter, i synen på andra nationaliteter och på vilket inflytande barn ska ha. Något som Bi Puranen sammanfattar som frihetliga värden.
Litar på människor man inte känner
De nordiska länderna kännetecknas bland annat av att medborgarna känner en stark tillit till samhället. Tillit till den egna gruppen har människor i nästan alla länder, men att lita på människor man inte känner och människor med annan nationalitet och religion är betydligt ovanligare.
Tillit förstärker toleransen och Bi Puranen säger att också den ökar i de nordiska länderna.
– Sammantaget har vi mycket empiri som pekar mot att toleransen växer. Den trenden är tydlig.
Men toleransen är på inget vis ovillkorlig. Bi Puranen menar att de frihetliga värdena kan utmanas av människor från kulturer där toleransen är betydligt mindre än i Norden. Samtidigt kan ett starkt avståndstagande möta dem som ifrågasätter de fria normerna. En reaktion som kan slå över i intolerans.
Gränsdragningarna blir särskilt tydliga i samband med migration. Hur ska en kommun och dess tjänstemän förhålla sig till exempel till månggifte, tvångsomhändertagande av barn, barnäktenskap eller tvångsäktenskap?, säger Bi Puranen.
– Här uppstår ofta uppslitande konflikter som tär på det lilla förtroendekapital som finns mellan majoritetsbefolkningen och de nyanlända och där toleransen prövas.
En annan oroväckande utveckling är att det är stora skillnader i hur människor i olika länder uppfattar vad som är demokrati.
Så mättes toleransen
Den sociala toleransen mäts genom att medborgarna i de olika länderna får svara på frågor som rör en rad skiftande områden. Bland annat studeras människors uppfattning om mänskliga rättigheter, demokratiutveckling och förtroendet för samhällets institutioner.
Dels handlar frågorna barnuppfostran. Där utmärker sig de nordiska länderna genom att låta barnen ta stort eget ansvar, att uppmuntra dem till att tänka självständigt och att stimulera deras kreativitet.
Ett annat område är synen på jämställdhet och vilken position kvinnor har i samhället. Något som tangerar den del som tar upp individens rättigheter. Toleransen går hand i hand med uppfattningen att varje person själv får bestämma vem den ska gifta sig med, om den ska ha barn och om den ska skilja sig.
Slutligen undersöks vilka möjligheter människor har att göra sin röst hörd. Kan man uttrycka sin åsikt i familjen och i lokalsamhället? Kan man påverka valet av regering?
Hur människor ställer sig till de här frågorna vägs samman och bildar alltså ett mått på hur tolerant ett samhälle är.
World Values survey är ett internationellt nätverk av forskare som sedan 1981 intervjuat människor i ett hundratal länder om deras värderingar. Den senaste undersökningen presenterades 2015, nästa rapport kommer att publiceras under 2018.
– I till exempel Mellanöstern anser många att demokrati kännetecknas av att religiösa myndigheter ytterst ska tolka regler och lagar, att militären kan få ta över om regeringen är inkompetent och att folket ska lyda sina ledare. Väldigt få i västvärlden ser detta som tecken på demokrati, säger Bi Puranen.
Sten Widmalm forskar om politisk tolerans som är ett snävare begrepp än social tolerans. Politisk tolerans handlar om medborgarnas vilja och benägenhet att acceptera att även den som har åsikter som man själv ogillar också har politiska rättigheter.
– Vilka rättigheter är man beredd att dela med sig av till grupper och individer som man ogillar? Är man politiskt tolerant så tycker man att alla ska ha samma rättigheter oavsett vilka politiska åsikter man har. Det innebär till exempel att man inte går ut och kastar molotovcocktails för att en regering som man själv inte röstat på har kommit till makten. Eller att det fria ordet får utnyttjas även av den som har åsikter som man själv inte håller med om.
Stockholm Pride, 1 augusti 2015.
Men den politiska toleransen saknar inte gränser. Sten Widmalm säger att den som vill avskaffa demokratin eller gör sig skyldig till hets mot folkgrupp har sagt upp sitt demokratiska kontrakt.
Den politiska toleransen mäts inte i någon av de opinionsundersökningar som görs i Europa eller i World Values Survey. Man kan bara delvis utgå från att den politiska toleransen följer den sociala toleransen. Därför vet vi inte hur stark eller livskraftig den politiska toleransen är i vår del av världen, säger Sten Widmalm.
Och precis som den sociala toleransen så visar forskningen att grundläggande demokratiska värderingarna snabbt kan slås sönder. Det kan räcka med att en grupp i samhället använder sig av hot om våld för att intoleransen ska växa sig stark. Det sker till exempel i Indien, säger Sten Widmalm. Men även läget i Europa är allvarligt.
– Demokratin försvagas i hela världen i dag. Och undermineras demokratin så försvinner toleransen. Toleransen är skör och den är svår att bygga upp igen om den en gång raserats.
Men trots de dystra tendenserna finns också ljuspunkter. Det går att avläsa i World Values Survey.
– Om vi tittar på när människor är födda så ser vi att de toleranta värdena ligger betydligt högre hos yngre personer. Och det mönstret återfinns i hela västvärlden, säger Bi Puranen
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
– För de traditionella medierna är det en helt ny situation. Press, radio och tv har aldrig tidigare delat utrymme med nyheter från privatpersoner, organisationer, aktivister och proffstyckare. Resultatet är förvirring, menar Annika Bergström, professor i journalistik, medier och kommunikation på Göteborgs universitet. Och reaktionen är moralisk panik.
Vi är inne i ett skifte där sociala medier spelar allt större roll för hur nyheter, information och beskrivningar av samhället sprids. Det skapar en ängslan för hur aktörerna ser ut i det nya medielandskapet, menar hon.
När sociala medier dök upp för snart tio år sedan skulle de samsas med traditionella medier på samma arena. Men ännu har de nya spelreglerna inte formulerats.
Idag har plattformar som Facebook och Twitter miljarder användare. Många, framför allt unga, lever sina digitala liv där och hämtar de flesta av sina nyheter från sociala flöden.
Innan sociala medier fanns var det inte möjligt för en enskild person att göra en tidning eller sända ett eget nyhetsprogram. Men nu kan vi alla vara med att skriva, säga vår mening och filma vår omvärld och göra det tillgängligt.
Moralisk panik en reaktion på nya medieföreteelser
Moralisk panik slår till med ojämna mellanrum. Den dök upp när spelfilmen kom, när veckotidningarna uppstod och när ungdomarna började läsa serietidningar på 1950-talet. Den gjorde sig gällande då tv:n kom och med videon på 1980-talet. Gemensamt är att den alltid är en reaktion på en ny medieföreteelse, och att det går över.
Nu är det dags igen, konstaterar Annika Bergström.
– Vem har legitimiteten att producera nyheter, vad får delas och till vem? Kontraktet mellan medieproducent och konsumenter håller på att omförhandlas. Det gör alla aktörer osäkra på hur de används och vad det får för effekter.
Regler anpassade för en annan slags medievärld
Annika Bergström säger att oron också gäller hur de lagar och regler ska tillämpas som är utvecklade för en medievärld utan sociala medier.
– Hur gör man när det dyker upp innehåll producerat av andra än de etablerade aktörerna? Ska man till exempel få presstöd om man skriver nyheter, oavsett var de sprids eller vem som producerar dem?
Ett uttryck för den moraliska paniken är rädslan för så kallade filterbubblor. Det har ofta påståtts filterbubblor kan urholka demokratin eller att människor manipuleras av falska budskap. Med sociala medier uppstår nya möjligheter att skräddarsy budskap mot utvalda målgrupper. I USA pågår flera utredningar om hur utländska intressen kan ha påverkat den föregående amerikanska valrörelsen.
Ursprungligen syftar filterbubbla på att sociala medier och internettjänster är uppbyggda så att de lär sig vad vi är intresserade av. Sökmotorerna filtrerar svaren på sökningarna utifrån vad vi tidigare intresserat oss för. Det vi klickar på får vi mer av, helt enkelt. Resultatet skulle då bli att vi enbart möter information som vi redan sympatiserar med och att vår världsbild aldrig utmanas av avvikande information. Vi är i en bubbla av filtrerad information.
Filterbubblor ett missvisande begrepp
Men Annika Bergström tycker att filterbubblor är ett missvisande begrepp. Filterbubblor finns sannolikt inte, resonerar hon. Det är orealistiskt.
– Jag tycker det är en olycklig metafor för det som jag tror att de flesta människor avser. En bubbla är något slutet och jag ser inte att människors liv är slutna. Det man avser är selektiv exponering och selektiv användning, någonting som vi har ägnat oss åt i alla tider. Att vi väljer tidning efter våra politiska åsikter är kanske det tydligaste exemplet. Men vi är inte i en bubbla för den sakens skull.
– Om det drar åt något håll i de studier som är gjorda så är det att människor upplever sig mer informerade om fler saker med sociala medier. Vänner kommenterar, vänner delar och vi kommunicerar med vänners vänner.
Det anser också Peter Dahlgren som är doktorand i journalistik och mediekommunikation vid Göteborgs universitet. I sin forskning studerar han hur sociala medier påverkar människors uppfattning om omvärlden.
– Frågar man människor vilken information de tar del av och var de får informationen ifrån visar det sig att vi idag möter många fler budskap från många fler källor än innan internet fanns. Vi har även fler vänner på nätet än vad vi har utanför nätet.
Lär sig av motståndaren
Forskarna har studerat vilken typ av information som sprids på Facebook. De har funnit att även om personer med starka politiska åsikter delar uppdateringar från likasinnade, så ser det annorlunda ut i kommentarsfälten. Där ger sig människor ofta in i diskussioner med oliktänkande.
– Det innebär att de så kallade bubblorna inte är några bubblor, för människor går in och ut ur diskussioner hela tiden. Det är till exempel vanligt att man läser kommentarsfälten för att man inte håller med om åsikterna där. Man kan läsa vad andra skriver för att lära sig motståndarens åsikter och vilka motargument man ska slipa på, säger Peter Dahlgren.
Bredd i användningen av nyheter i sociala medier
SOM-institutet har undersökt svenska folkets medievanor. De visar att 37 procent av befolkningen använder nyheter i sociala medier minst fem dagar i veckan. Men det skiljer stort mellan åldersgrupperna. För 16–29-åringar är siffran 62 procent. Men bara tio procent av 65–85-åringar tar del av nyheter den vägen. Fem områden mättes: sport, nöje och underhållning, olyckor och brott, debatt och opinion, politik och samhälle.
Enligt Annika Bergström är samtliga ämnen ungefär lika utbredda bland sociala medieanvändare; något mer för nöje och underhållning, men små skillnader. Hon tycker att det visar på en bredd i användningen av nyheter i sociala medier.
Så kommer filterbubblor att uppstå i framtiden?
– Jag tror att det är väldigt svårt. Det har alltid funnits enskilda individer som har levt väldigt avskärmade men de är väldigt få. I grunden tror jag att inget har förändrats mer än distributionssystemen. Våra liv som medborgare och individer är fortfarande i hög grad relaterade till andra och det tror jag att de kommer att fortsätta att vara, säger Annika Bergström.
Text: Lotta Nylander för forskning.se
I snart 20 år har det pratats om ett internetval.
– Ännu har det inte skett. Men klart är att sociala medier kommer att spela en större roll i år än i tidigare val, säger Marie Grusell som är doktor i kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet och specialiserad på strategisk kommunikation.
Sedan 2009 har hon följt partiernas valkampanjer och det finns mycket som talar för att årets val blir valet då de sociala medierna bryter igenom på allvar.
Skälen är flera. 78 procent av svenskarna är uppkopplade via mobilen varje dag och andelen ökar hela tiden. Internet har konkurrerat ut tv och papperstidningar och blivit den viktigaste informationskällan. Idag lever traditionella medier och sociala medier i symbios.
Blixtsnabb spridning viralt
Sociala medier hämtar nyheter från traditionella medier och traditionella medier fångar upp vad som händer på sociala medier. Innehållet på sociala medier uppdateras hela tiden och är alltid tillgängligt. Och när något går viralt så sprids det blixtsnabbt.
– Partierna vill vara där medborgarna är, men slutar inte att använda de traditionella kanalerna. Istället kombinerar man de kanaler man har till sitt förfogande på nya sätt. Verktygslådan för att nå väljarna växer hela tiden, säger Marie Grusell.
Avgörande för hur kanalerna används är målgrupp och budget. Marie Grusell lyfter några olika exempel på vägar:
2014 avstod Miljöpartiet all tv-reklam för att istället satsa pengarna på sociala medier. Kanske gör de likadant i år.
För Socialdemokraterna är dörrknackning och tv-reklam viktigast.
Gudrun Schyman och FI satsar sannolikt på homeparties precis som de gjorde 2014.
SD kommer troligen att lägga stora pengar på att skicka ut valsedlar med posten eftersom det kan vara svårt för deras väljare att få tag på valsedlar på valdagen.
– Men vi kan vara säkra på att sociala medier kommer att spela en större roll än tidigare och de kan få genomslag som bärare av berättelser. Som när Ebba Busch Thor gjorde en film där hon åldras med budskapet ”man ska inte vara rädd för att bli gammal”, säger Marie Grusell.
Redan i valet till Europaparlamentet 2009 fanns majoriteten av partierna på Twitter, men vad man gör på sociala medier har förändrats under åren.
Skräddarsydda budskap
– Hittills har sociala medier använts som en annonsplats där man ropar ut sitt budskap utan dialog med användarna. Men i det här valet tror jag att vi kommer att se mer av partiledare och ministrar som finns uppkopplade för att svara på väljarnas frågor, säger Kajsa Falasca som forskar om politisk kommunikation vid Mittuniversitet.
Precis som Marie Grusell tror Kajsa Falasca att det kommer att bli mer av känslor och rörlig bild på internet.
– Det är när vi känner något som vi trycker på dela-knappen. Och syftet är ju att budskapen ska spridas.
Med sociala medier uppstår nya möjligheter att skräddarsy budskap mot utvalda målgrupper. All data vi lämnar ifrån oss på till exempel Facebook kan sammanställas för att mejsla fram en detaljerad profil av vår personlighet. Det var något som diskuterades mycket i samband med amerikanska presidentvalet. Då användes en extrem variant, så kallade Dark Ads som kritiserats för att vilseleda väljarna och manipulera budskap.
Ett syfte var bland annat att påverka demokratiska väljare att avstå från att rösta. Annonserna visades på Facebook. De var inte synliga för någon annan än den som var mottagare och det var otydligt vem som vad avsändaren.
– Ur ett perspektiv är Dark Ads fantastiskt. Att kunna gå direkt till en målgrupp och skicka ett specifikt budskap är ju en enorm möjlighet. Det problematiska är när frågor inte kan diskuteras öppet av många människor. När budskapen inte sätts i större sammanhang och det är oklart vem som står bakom kampanjen. Det är det som kan hota demokratin, säger Marie Grusell.
Så här använder politikerna sociala medier
Politikerna märkte tidigt att det är skillnad på de olika plattformarna. Twitter är snabbt och där vill man väcka opinion. På Facebook kommunicerar man med sina trogna följare. Där håller man rent i kommentarsfälten, visar upp partiaktiviteter som sker för att skapa engagemang.
Att vara aktiv på sociala medier är framförallt en uppgift under dagtid. Uppdateringarna sker mellan klockan 9 och 17, utom när det är viktiga debatter. Då följer samtliga politiker debatten – och twittrar och facebookar samtidigt.
Källa: Marie Grusell, medieforskare, Göteborgs universitet
Under mars 2018 framkom det att data från 50 miljoner Facebook-användare har analyserats och använts i det amerikanska valet. Trumpkampanjen påstås ha köpt profileringen av utvalda väljargrupper av företaget Cambridge Analytica, som specialiserat sig på att sammanställa data från sociala medier och därigenom förutsäga till exempel människors politiska åsikter.
Även svenska partier har blivit kontaktade av Cambridge Analytica. Kajsa Falesca konstaterar att det inte är troligt att svenska partier skulle inleda ett samarbete. Det kostar helt enkelt för mycket.
– Jag tror inte att det finns något parti som kan lägga de resurserna. Sedan vet man heller inte hur framgångsrik metoden har varit. Det är väldigt svårt att mäta resultatet, säger hon.
Smutsigare valrörelse
Men att vi kommer att se budskap som anpassats efter våra personliga digitala spår även i den svenska valrörelsen kan vi vara säkra på, om än inte på den nivå som uppstod i det amerikanska valet.
– Självklart kan det vara ett problem om man inte har en varierad mediekonsumtion. Men i Sverige tar vi del av många olika medier. Vi följer ofta flera tidningar och nyhetssajter på internet. Vi har en självständig press och stark public service. Det bidrar till en bred debatt, säger Kajsa Falasca.
Trots det kan sociala medier innebära ett orosmoln i valrörelsen. Det finns en risk att den blir smutsigare än vad vi är vana vid. Med hårda personangrepp och ryktesspridning, menar Marie Grusell.
– Partierna håller nog en rumsren valkampanj. Istället är det andra politiska organisationer eller starkt ideologiska rörelser som kan stå bakom den typen av attacker. Den med ont uppsåt har alltid jobbat med sådant. Men i sociala medier är möjligheterna mer tillgängliga, spridningen större och man kan vara anonym. Jag tror att vi kommer att se mer av detta ju närmare valet vi kommer.
I sociala medier är det också lätt att blåsa upp sin betydelse genom att köpa följare. Nyligen berättade till exempel New York Times att företag har sålt följare till personer som vill få genomslag på Twitter och andra sociala mediesajter.
Är det här något vi kan få se i den svenska valrörelsen?
– Instinktivt så tror jag att partierna är försiktiga med det. Men efter New York Times avslöjande vet man ju faktiskt inte, säger Marie Grusell.
Sociala medier har sänkt tröskeln för att delta i det demokratiska samtalet. För den som är intresserad av politik finns hur mycket information som helst på internet.
– Men även om det har uppstått nya möjligheter att få kontakt med politiker är det inte så många som utnyttjar den. Tyvärr bekräftas det vi visste sedan tidigare, att de som är intresserade av att ta till sig ny kunskap kommer att fortsätta att göra det. De som inte vill kommer att fortsätta att avstå.
Är nackdelarna med sociala medier större än fördelarna?
– Ja egentligen, tyvärr. Om man nu ska se det krasst, säger Marie Grusell.
Text: Lotta Nylander, på uppdrag av forskning.se
Det finns alltid en risk för att desinformation medvetet ska spridas.
– Den typen av aktiviteter har förekommit i samband med valen i Frankrike och USA. Men det väldigt svårt att mäta hur omfattande kampanjerna har varit, säger Thomas Nygren, som är universitetslektor i didaktik vid Uppsala universitet.
Den största statliga aktören i spridningen av falsk information utgörs av den ryska ledningen, enligt Björn Palmertz, senioranalytiker på Försvarshögskolan:
– De har aktivt försökt påverka flera val i västländer nyligen. Under det amerikanska presidentvalet hackade de in sig på de republikanska och demokratiska partihögkvarterens datorer för att på sätt störa valkampanjen. De försökte smutskasta Macronkampanjen bland annat genom att använda falska konton på Facebook.
Enligt Björn Palmertz är syftet med kampanjerna att öka det ryska inflytandet internationellt och göra det svårare för andra länder och internationella samarbeten att agera motvikt till de ryska ambitionerna. Ett sätt att uppnå det är att skapa splittring mellan EU:s invånare och uppmuntra nationalism.
– Men exakt vad de vill får man aldrig reda på. Det vi ser är att det ofta handlar om att underblåsa rädsla för invandring – att visa att väst inte kan skydda sina egna medborgare.
Vad kan vi vänta oss i det svenska valet?
– Det kan vara smutskastning av politiker, det kan vara påhittade eller vinklade situationer som man vet kan uppröra människor – där är migrationssituationen en tacksam fråga. Sedan kan det vara konstgjorda argument som sprids så att de ser ut att ha stöd från många.
Trollfabriker i sociala medier
Metoderna för att sprida falsk information är flera: Så kallade trollfabriker med anställda personer som under falska identiteter driver opinion i sociala medier och botar som är programmerade att duplicera budskap i nätverk i sociala medier.
– För Ryssland kan det vara en fördel att anställa människor för då får man en kvalificerad resurs. När det gäller nationella grupperingar som alt right-rörelsen i USA och extremistiska organisationer, väljer de i större utsträckning botnätverk för det är inte lika dyrt. Men vilken påverkan de här metoderna faktiskt har är väldigt osäkert, säger Björn Palmertz.
Därför kallar vi dem troll
Internettroll eller nättroll, oftast bara kallade troll, är personer som skriver i syfte att provocera fram känslomässiga svar, gräl eller utdragna ofruktbara diskussioner som inte leder någon vart.
Ursprungligen användes den engelska termen trolling på internet (först använd i usenet-gruppen alt.folklore.urban 1992), för att beskriva fenomenet att vissa personer skrev avsiktliga så kallade flame baits, på svenska flejmbete eller brandfackla. Därav kommer också verbet flejma.
Trolling är engelska för dragrodd, en fisketerm för att långsamt låta agnade krokar släpa efter båten. Personer som ”trollade” drog så att säga ett blänkande drag med krokar tvärs igenom en grupp av diskuterande människor, i hopp om att någon skulle nappa.
Begreppet trolling förkortades till troll, vilket i sin tur associeras till trollen i sagor, som också sägs kunna lura till sig, och till och med bergta människor.
Källa: Wikipedia
Samtidigt ska vi inte oroa oss för mycket över inflytandet utifrån. Hoten finns där men en viktigare fråga är vad som sker på vår egen hemmaplan.
– Det vi ska vara mest noggranna med är hur vi sköter vårt eget land. Att vi har ett bra rättsväsende, en debatt när där man kan få klarhet i vilka som ligger bakom olika uttalanden och att människor säger ifrån när desinformation presenteras som sanning. Det är oerhört väsentligt för att motverka att förenklade sanningar och rykten får fäste.
Hur desinformation sprids och i vilken omfattning vet egentligen ingen. En anledning är att stora aktörer som Facebook och Google först nu erkänner att de har varit utsatta för vilseledande information som de spridit vidare.
– Eftersom det är privata företag som har informationen och det är individer som drabbas så kommer man inte åt att vetenskapligt mäta vad som sker. Det svåraste för oss som forskar om det här är att vi har väldigt lite empiriska data över vad som händer i människors nyhetsflöden, säger Thomas Nygren.
Trollfabriker – vad är det?
Trollfabrik
Trollfabriker är företag som har anställda med falska identiteter på sociala medier. De skriver inlägg och kommenterar andras inlägg. Syftet är att därigenom skapa opinion för vissa åsikter.
Dark Ads
Dark Ads är annonser i sociala medier som riktas till en speciell och ofta begränsad målgrupp och som gör det möjligt för en annonsör att skicka olika budskap till olika målgrupper – och samtidigt gör det omöjligt för andra, till exempel journalister eller forskare, att se annonsen. Därav namnet ”dark” – mörk.
För att nå rätt målgrupp samlas olika typer av data från sociala medier. Dark Ads påstås har använts i Donald Trumps presidentvalskampanj, något som hårt kritiserats. Facebook har nu sagt att de inte längre tillåter att annonser med politiska budskap är dolda för alla utom mottagaren.
Twitterstorm
Ett inlägg på Twitter eller i någon kanal utanför Twitter som skapar en mängd reaktioner. En twitterstorm startas ofta av en enskild person som skickar ett inlägg som plockas upp av personens följare som i sin tur skickar inlägget vidare. En tillräckligt stark twitterstorm kan fångas upp av traditionella medier som därmed förstärker stormen.
Falska Twitterkonton
Konto på Twitter som drivs av någon annan än den som ser ut att vara personen som gör inläggen. Ett syfte med ett falskt konto kan vara att skapa uppmärksamhet runt särskilda frågor eller sprida felaktig information.
Botar
En bot är ett datorprogram som konstruerats för att automatiskt utföra vissa uppgifter. Till exempel kan de vara aktiva på sociala medier och göra automatiserade inlägg för att sprida propaganda. Vissa undersökningar hävdar att 45 procent av alla inlägg på Twitter i Ryssland kommer från botar. Men botar kan vara programmerade att göra många saker. Att posta propaganda är bara en av de sakerna.
– Forskningen visar istället att nyheter från etablerade medier framförallt är samhällsinformation. Desinformation är därför ett bättre begrepp än falska nyheter.
För att få en uppfattning om hur mycket desinformation som sprids har Thomas Nygren låtit 6 000 elever granska nyheterna i sina flöden på sociala medier. Projektet heter Nyhetsvärderaren och genomfördes under september 2017.
Få falska nyheter i flödet
– I diskussionen i media verkar förekomsten av falska nyheter vara relativt vanligt. Men så ser det inte ut i elevernas flöden. Vår undersökning visar istället att det är trovärdiga nyheter som delas. Framförallt handlar det om politik, ekonomi och samhällsfrågor samt olyckor och brott.
Av det drar Thomas Nygren slutsatsen att nyheter verkar som en sammanhållande faktor i samhället. Istället för att splittra bygger elevernas flöden en gemensam världsbild och fungerar som en brygga mellan människor.
Mindre är tio procent av nyheterna kunde bedömas som icke-trovärdiga. Av dem var det vanligaste felaktiga nöjesnyheter. Som vem som har gjort bort sig eller vem som är gravid med vem.
– Det vi ser i nyhetsflödena hos unga människor och som i höst kommer att vara väljare för första gången, är att de är noga med vad de delar. Det är inte en starkt vinklad världsbild eller falska utsagor som reproduceras.
Kvällstidningars demokratiska ansvar
Den i särklass största nyhetskällan är Aftonbladet.se, därefter Expressen.se.
– Kvällstidningarna bär i dagsläget det demokratiska ansvaret eftersom andra tidningar finns bakom betalväggar.
– Det är en utmaning att hantera desinformationen i sociala medier men så länge ungdomarna fortsätter att dela nyheter från etablerade medier är det ganska lugnt, säger Thomas Nygren.
Är nyheten falsk? 3 saker att tänka på
Det är främst tre saker som är viktiga att tänka på när man på ett vetenskapligt sätt värderar nyheters trovärdighet, enligt Thomas Nygren som forskar om desinformation i sociala medier på Uppsala universitet:
Vem är avsändaren och vilka avsikter har den personen? Professionella nyhetsgranskare utnyttjar nätets resurser för att avgöra hur trovärdig avsändaren är. De använder sökmotorer som Google och uppslagsverk som Wikipedia för att ta reda på om de som står bakom informationen har anledning att vilja vinkla, undanhålla eller fabricera fakta.
Vilka bevis finns för olika påståenden i nyheten? Är det exempelvis forskningsresultat, statistik från myndigheter eller personliga berättelser?
Vad säger andra oberoende källor? Hur framställs nyheten i andra oberoende källor, till exempel trovärdiga nyhetsbyråer. Det räcker alltså inte att läsa nyheten noggrant eller att klicka sig vidare på samma sajt. För att avgöra trovärdigheten måste man lämna sidan och hitta andra uppgifter på andra webbplatser.
Detta var också den metod som eleverna i projektet Nyhetsvärderaren använde sig av när de kontrollerade nyheterna i sina flöden på sociala medier.
För att undersöka en bild: högerklicka och välj ”sök på Google efter bild”. Leta reda på bilden. Då kan du också se hur originalet ser ut. Ibland manipuleras bilder genom stark beskärning.
Vem är du? Se vad ”personaliseringsmotorn” från University of Cambridge gör av dina digitala avtryck: https://applymagicsauce.com/
Det finns i dagsläget inget sätt att tekniskt skydda sig mot manipulerade budskap. Det har funnits stora förhoppningar om att hitta lösningar som automatiskt ska rensa bort desinformation. Men hittills har de verktygen varit för trubbiga. De som skapar falska nyheter lär sig snabbt hur man tar sig förbi de system som används för att stoppa dem. Dessutom är maskiner dåliga på att identifiera vinklingar och nyanser i ett budskap,
– Det bästa sättet att avslöja falsk information är att själv vara uppmärksam, säger Thomas Nygren.
– Och detta är också utmaningen, medierna är designade för att se trovärdiga ut och vi som människor vill gärna att saker bara ska komma till oss. Det är det kritiska tänkandet som vi måste arbeta med.
Information, desinformation och falska nyheter
Thomas Nygren har länge studerat det som brukar kallas falska nyheter, även om han är kritisk till begreppet: Sedan Donald Trump började använda ”fake news” för att smutskasta etablerade mediers bevakning, har det fått fel betydelse. Forskningen visar istället att nyheter från etablerade medier framförallt är samhällsinformation. Desinformation därför ett bättre begrepp än falska nyheter, menar han.
Det är en ståndpunkt som delas av Björn Palmertz, senioranalytiker på Försvarshögskolan: Termen ”falska nyheter” är otydlig. Den betyder olika saker i olika sammanhang. Han föredrar också termen desinformation som han definierar som information som medvetet skapats för att påverka genom att använda missvisande underlag eller tolkningar, menar han.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Rakmat Akilov är en unik terrorist i det att han överlevde. Han kunde dessutom gripas, häktas och ställas inför rätta. Därmed blev han tillgänglig för frågor om hur det kom sig att han kapade en lastbil med målet att köra ihjäl så många som möjligt av de som promenerade på den svenska affärsgatan Drottninggatan i Stockholm.
Bristande tillgång till primärkällor, i det här fallet radikaliserade personer, är ett av forskningens problem. Marco Nilsson, docent i statsvetenskap vid högskolan i Jönköping, är en av få forskare som har intervjuat aktiva jihadister. Först i Sverige, sedan i Libanon och Irak.
– Såvitt jag vet blev jag den första forskaren i världen som publicerade en vetenskaplig artikel utifrån intervjuer med aktiva IS-medlemmar.
Metodologiskt problem
För honom, och för andra som bygger sin forskning på intervjuer, finns ett metodologiskt problem.
– Även om man kan prata med de som har radikaliserats måste man lita på deras berättelse om vad som har hänt. Det bästa vore om man hade tillgång till dem innan de blev radikaliserade. Men det är omöjligt, man kan inte intervjua ett antal personer och hoppas att några blir radikala.
Terrorattentatet i Paris hösten 2015 blev uppmärksammat över hela världen.
Marco Nilsson skiljer mellan kognitiv och beteendemässig radikalisering. Den förra handlar om en vilja att få till en samhällsförändring, i den senare går man själv till handling. Då handlar det ofta om våld. Men för båda krävs rätt psykologiska förutsättningar.
– Det kan vara att man har gått igenom något traumatiskt eller liknande de senaste åren. Det finns ganska många som har vuxit upp med ensamstående föräldrar, många som har haft problem med droger, alkohol, våld, problem i skolan. Allt detta kan göra att man blir mer villig att acceptera radikala budskap.
Hur är det med psykisk sjukdom?
– I början av terrorforskningen var det populärt att söka efter psykiska sjukdomar men sedan upptäckte man att det var svårt att hitta sådana. Istället började man fokusera på vissa faktorer i deras liv.
En viktig faktor är identitet, att se radikalisering som identitetsskapande.
– Nyckeln är att man tar en ny identitet, både när man vill bli radikal och när man börjar använda våld, säger Marco Nilsson.
Han vill inte se radikalisering som en förvandling från ett tillstånd till ett annat, utan som en process som fortsätter när man har anlänt till exempelvis Syrien för att strida för IS. I den mentala resan ingår en anpassning till en våldsanvändning som de flesta inte har varit i närheten av tidigare.
Radikalisering enligt FBI
FBI beskriver radikaliseringsprocessen i fyra steg: preradikalisering, identifikation, indoktrinering och handlande.
Preradikalisering: personen kommer för första gången i kontakt med sin tro eller nya idévärld, genom internet eller via introduktion till ett nytt sammanhang.
Identifikation: personen isolerar sig från sitt gamla umgänge för att istället tillbringa mer tid med personer ur den radikala rörelsen. Gäller det egenradikaliserade personer sluter de sig istället i ensamhet. I det här skedet lär sig personen mer om ideologin, accepterar dess ståndpunkter och är nu benägen men inte redo att genomföra en terrorattack.
Indoktrinering: Nu tar förberedelser vid. Eventuella resor till träningsläger äger rum, en ensam gärningsman rekognoserar tänkbara mål. Personen är nu övertygad om att i framtiden genomföra en attack.
Handling: personen förbereder en förestående attack och är besluten att agera.
– För en del jihadister som har åkt till Syrien har våldsanvändning inte alltid varit naturligt i början, utan lite chockartat. Sedan avtrubbas man och börjar använda lite våld, sedan blir det lättare att använda mer. Det har funnits jihadister som har försökt ifrågasätta vissa extrema former av våldsanvändning men de riskerar själva att bli utsatta för våld och då blir de tvungna att göra som andra och sedan blir det naturligt.
Vad är då radikalisering? Eller snarare, hur ser den punkt ut varifrån den radikaliserade avviker? Enligt Andreas Önnerfors, docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, har en sådan definition saknats i forskningen om radikalisering.
– Vi måste komma överens om en punkt från vilken radikalisering mäts, som mänskliga rättigheter och allas lika värde. Man har pratat om det öppna samhället, men vad är det?
Även mainstream kan radikaliseras
Andreas Önnerfors menar att forskningen hittills har präglats av ett säkerhetsperspektiv där målet är att veta mer om risken för att en individ blir radikaliserad. Antologin Expressions of Radicalization: Global politics, Processes and Practices, där Andreas Önnerfors är en av redaktörerna, vidgar kretsen av dem som befinner sig i riskzonen.
– Vi vill revidera bilden av radikalisering som en enkel process, det är mer komplicerat än så. Även den som ses som mainstream kan radikaliseras. Som i Polen, Tjeckien och Ungern där det sker en radikalisering av mainstream.
Terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm i april 2017 väckte mycket starka känslor.
Andreas Önnerfors eget bidrag i antologin handlar om den tyska Pegida-rörelsen, som började som en vag proteströrelse men som nu beskrivs som högerextrem. Samtidigt är Pegida också en civilorganisation som gör sociala insatser.
– När samhället ska avgöra vilka organisationer som skall tolereras eller stödjas i sin verksamhet måste man ha bestämt sig för en normativ mätpunkt vilken de måste kunna skriva under på. Vi vill väcka den diskussionen eftersom det idag råder oklarhet kring det.
Vem ska ta fram mätpunkten?
– Det är i slutändan en politisk fråga då den påverkar civila samhällets manöverutrymme och hur man värderar samhällets grundvalar i förhållande till medborgarnas församlings- och organisationsfrihet. I ett land som Tyskland som styrs av en konstitution är denna process mycket enklare att genomföra.
Radikalisering enligt Säpo
I rapporten Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige (2010) beskriver Säpo fyra vägar till radikalisering:
Utagerarens väg: En problematisk, otrygg barndom, ofta med drogmissbruk, leder till att personen blir utagerande och bryter mot samhällets normer. När utageraren får kontakt med en ideologiskt driven och våldsbejakande organisation inleds radikaliseringsprocessen.
Grubblarens väg: Även grubblaren har svårt att hitta sin plats i samhället, men vänder sig inåt istället för att bli utagerande och undviker våld och konflikter. Till skillnad från utageraren har grubblaren ofta en trygg barndom som uppmuntrar till diskussion och kunskapssökande. Det är de egna tankarna om orättvisor som gör grubblaren mottaglig för radikalisering. Mötet följer ofta på en upplevd insikt eller en omvälvande händelse.
Familjens väg: Personen har vuxit upp med radikaliserade personer och upplever det radikala som normalt. Det behöver inte handla om familjen utan kan även vara andra grupper i närmiljön.
Kontaktsökarens väg: Till skillnad från utageraren och grubblaren söker kontaktsökaren inte efter spänning eller lockas av idéer, utan dras till en grupp utifrån behov av närhet eller gemenskap. Det är i regel en slump att kontaktsökaren hamnar i en viss grupp.
/textblock]
Mycket av forskningen kring radikalisering syftar till att hitta metoder för att förhindra att den inträffar. Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet är ett nationellt resurscentrum för kunskapsutveckling om förebyggande av våldsutövande extremism. Sommaren 2017 startade institutet ett projekt för att utvärdera den forskning som idag finns om förebyggande insatser. Dels för att det finns ett allmänvetenskapligt intresse i att undersöka hur fältet ser ut, men också för att det finns ett politiskt intresse att använda sig av evidensbaserade metoder för att förhindra radikalisering.
En första genomgång av forskningen gav 50 000 sökträffar. Efter att ha sållat bort det som inte var relevant fick forskarna fram en lista på 125 artiklar.
– Vi har stött på lite problem för många studier är svårare att bedöma än vi hade trott, säger projektledaren Morten Sager, lektor i vetenskapsteori på institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. Vi kommer att ha ett resultat i mitten av mars, men stalltipset är att vi inte kommer att veta så mycket mer om vad som fungerar. Vi kommer antagligen att veta att vi inte vet, vilket är bra så man inte tror att man vet mer än man vet.
Att forskningsområdet är svårt har flera orsaker. Dels finns få fall att utgå ifrån, dels finns en mängd faktorer som kan påverka en person att bli radikaliserad.
– Det är svårt i sig att designa en insats som ska vara preventiv mot alla de här faktorerna och kan ställas under kontroll. Här får man tänka sig att man har en stor grupp av presumtiva individer där hälften får en intervention och hälften inte, men det blir svårt både metodologiskt och etiskt, säger Christer Mattsson, biträdande föreståndare på Segerstedtinstitutet.
Men även att konstatera att det inte finns några evidensbaserade metoder och varför har ett värde, då det kan ge policymakarna en annan ingång, menar han.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
