Den 2 september 2015 publicerade medier i flera länder en bild på en död pojke på en strand. Det är ett mått på bildens genomslag att du troligen redan vet att den föreställde den syrianske pojken Aylan Kurdi. Bilden nådde via sociala medier 20 miljoner människor.
I Sverige hade bilden en tydlig effekt på givmildheten, mätt i antal och storlek på donationer till Röda korsets insamlingskonto för hjälp till Syrien. Antalet donationer per dag ökade kraftigt veckan efter bildens publicering. Veckan före bilden fick Röda korset in drygt 34 000 kronor per dag på det här kontot. Dagen efter publiceringen ökade summan på kontot med nästan fyra miljoner kronor.
Blossade upp och försvann
När bilden publicerades hade 250 000 människor dött i krigets Syrien.
Den hastigt uppblossande givmildheten försvann nästan lika snabbt. Daniel Västfjäll, professor i kognitiv psykologi vid Linköpings universitet, har med hjälp av siffror från Röda korset studerat hur donationsviljan växlade hösten 2015.
– Den här empatieffekten höll i sig i cirka sex veckor, trots att behovet fortsatte att vara lika stort, säger Daniel Västfjäll.
Ett av Daniel Västfjälls forskningsområden är att hitta metoder för att få givmildheten att bli mer uthållig. Att helt sonika publicera en ny, liknande bild efter ett par veckor skulle inte löna sig.
– Problemet med den emotionsstyrda effekten är något som vi kallar för medkänslans kollaps. Vi tycker synd om de här människorna och om vi mår dåligt över deras situation kan vi göra något åt det genom att skänka pengar. Men vi kan inte ha så här starka känslor hela tiden.
Kan inte logiken ta över?
– Det är det man önskar, men tyvärr pratar inte de här systemen i hjärnan med varandra, säger Daniel Västfjäll.
Ett sätt att öka givmildhetens uthållighet är genom de åtgärder som ingår i det populära begreppet nudging, lanserat av Cass R. Sunstein och Richard H. Thaler som i år fick ta emot Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Nudging kan beskrivas som knuffar i rätt riktning. Daniel Västfjäll exemplifierar med hur människor ställs inför valet att donera organ. När människor aktivt måste välja att bli donator gör tio procent det valet. Om istället donation blev utgångspunkten, och den som vill avstå måste göra det aktivt, är det 90 procent som donerar.
– En annan knuff kan utgöras av en social jämförelse. Du kan till exempel få veta att människor i ditt grannskap donerar så och så mycket och på så sätt få en siffra att förhålla sig till.
Lätt att tro att man inte kan göra något
En annan psykologisk mekanism som kan lägga band på givmildheten är det som Daniel Västfjäll kallar pseudoeffektivitet. Tanken på den mängd lidande som finns, väcker negativa känslor som överröstar de positiva känslor som väcks av det lilla som jag som individ kan göra.
– Men man bör inte bli motiverad att inte göra det man kan för att det finns så mycket man inte kan göra. Det är ett känslobaserat feltänkt. Vi har kunnat visa att det går att få bort en sådan effekt genom att hjälpa människor att inse att de här negativa känslorna inte bör påverka. Det kan man göra genom att få att dem att förstå var känslorna kommer ifrån.
I experimenten skapas två grupper där den ena gruppen får läsa en text som påminner dem om att många blir avtrubbade när de ser problemets storlek.
– Vi hjälper dem att förstå de här känslorna som egentligen inte är relevanta för beslutet här och nu. Tänk om man kunde påminna folk strax innan de fattar sina beslut, säger Daniel Västfjäll.
Hur vet man när de ska fatta besluten?
– Det är det som är problemet, vi vet inte det. Vi kan visa att den här mekanismen finns, sedan får den översättas till vardagen.
Den psykologiska forskningen har den senaste tiden blivit alltmer teknisk i det att den har fått tillgång till olika verktyg för att se vad som händer i hjärnan. Men Daniel Västfjäll är tveksam till om det kommer att bli möjligt att utveckla tekniker för att stimulera hjärnan att bli mer givmild.
– Man skulle kunna tänka sig det men samtidigt är den mänskliga psykologin så komplex. Man kan inte säga att här sitter den fria viljan och beslut att donera sker inte på ett ställe. Det kan finnas många olika vägar in till ett altruistiskt beteende.
Men samtidigt tror Daniel Västfjäll att det är tekniken som kommer att hjälpa forskarna till kommande upptäckter av vad som driver mänskligt beteende.
– Dels får vi en bättre förståelse nästan på molekylär nivå, hur gener och molekylärbiologi påverkar oss. Dels kommer vi ha tillgång till enorma mängder data som kan användas. Det är häftigt när vi lägger ihop de här teknikerna, det är där de stora genombrotten kommer att ske.
Men varför ska vi egentligen vara givmilda?
– För att vi lever i ett samhälle där vi måste samarbeta för att överleva, säger Daniel Västfjäll. Problemet nu är att vår värld växer och behovet är så stort att det kan kännas överväldigande.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Eva Hoff är lektor i psykologi vid Lunds universitet och hon har forskat om kreativitet de senaste 20 åren. Hon definierar kreativitet som förmågan att skapa nya och nyttiga idéer, produkter eller uttryck. Det handlar om att lösa problem som tidigare varit okända och att kunna komma på fler lösningar än bara en.
Föreställningen om det kreativa geniet som ensam gör en upptäckt är en föråldrad syn på forskning, menar Eva Hoff.
Kreativt ledarskap
Idag är all forskning ett samarbete mellan en rad olika människor. Inte minst gäller det på nobelprisnivå. Det ställer nya krav på kreativiteten.
– Att bli erkänd av ett forskarsamhälle handlar till exempel mycket om att man är duktig på att övertyga. Då krävs kreativitet i att få andra att se det speciella i det man åstadkommit.
– Antagligen har nobelpristagaren ett stort forskarlag runt sig och då krävs ett kreativt ledarskap men kreativitet krävs också för att hitta rätt samarbetspartner. Dessutom behövs kreativitet för att bygga nätverk för att kunna ta del av andras landvinningar.
Kreativitet uppstår inte av sig själv utan först när man har djup kunskap om sitt område, säger Eva Hoff och hänvisar den amerikanska forskaren Teresa Amabile. Man behöver också vara högt motiverad och ha förmågan att se förbi traditionella sätt att angripa problem.
Forskaren som skapade teorin om flow, Mihaly Csikszentmihalyi, menar att kreativa personer ofta förenar motsatta personlighetsdrag. De kan ha både stereotypt kvinnliga och stereotypt manliga egenskaper. De kan känna med andra. Men i nästa sekund kan de känslokallt avvisa andras åsikter.
– De behöver kunna växla mellan ytterligheter. Att ena stunden visa osäkerhet: ”nja jag vet inte”, för att i nästa vara bergsäker: ”det här kommer att gå” är nödvändigt i en kreativ process. Att alltid vara tvärsäker leder ingenstans. Men inte heller att bara lyssna på andra, säger Eva Hoff.
Osäker men kreativ
Ett gott självförtroende nämns ofta som en förutsättning för att vara nyskapande men Eva Hoff säger att det inte alls är nödvändigt.
– Jag har gjort undersökningar på barn. Vissa är självsäkra och kreativa. Men en del är osäkra på sig själva med ändå väldigt kreativa. Som nobelpristagare behöver man nog ha förmågan att tvivla men när det gäller ska man samtidigt kunna lita på sig själv och på att man är på rätt väg.
– Ännu viktigare än självförtroende är sannolikt motivation och engagemang. När man tvivlar kan det vara avgörande för att inte ge upp.
Djup kunskap det viktigaste
Men allra viktigast är att behärska sitt ämne.
– Kreativitet förutsätter både kunskap och erfarenhet. Vi kreativitetsforskare brukar säga att det fordras åtminstone 10 års praktik innan man kan göra något kreativt inom ett fält. För nobelpristagare krävs säkert betydligt längre tid än så innan de kan skapa något helt nytt som revolutionerar en domän, säger Eva Hoff.
Receptet på en Nobelpristagare
Vad skapar en Nobelpristagare? Intelligens, uthållighet och kreativitet, säger forskarna. Men viktigast är ett brinnande intresse för själva ämnet man forskar om. Och att vara man, förstås. Gemensamt för många Nobelpristagare är också att de som barn haft många, långa och engagerade samtal med sina föräldrar. Att bli involverad i avancerade diskussioner vid middagsbordet tycks vara en bra väg mot kreativt tänkande.
De har olika skolbakgrund. Många är välbärgade men inte alla. En del är enormt begåvade. Andra bara vanligt intelligenta. Somliga mer lekfulla. Hos några dominerar uthålligheten.
När Lars Bergström skisserar Nobelpristagares bakgrund spretar bilden.
Lars Bergströms domän är pristagare i fysik och fysikpristagarna belönas för att ”de under det gångna året gjort den viktigaste upptäckten eller uppfinningen”.
Själv är Lars Bergström professor i teoretisk fysik vid Stockholms universitet och mellan 2004 och 2015 var han sekreterare för Nobelkommittén i fysik och fortfarande är han med och röstar fram pristagarna. Han har mött en rad Nobelvinnare. Läst om ännu fler och lärt känna några.
– En forskare som gjort särskilt starkt intryck är den ryske forskaren Vitaly L. Ginzburg som belönades för att han gjort viktiga upptäckter kring supraledning. Han var fantastiskt kunnig och en mångsidig begåvning. Man kunde fråga honom vad som helst och han gav alltid briljanta svar.
Själv kommenterade Vitaly L. Ginzburg sin forskarbana med att ”Jag hade ingen särskild talang men jag tyckte fysik var intressant”.
En magnet som svävar över en supraledare och därigenom påvisar Meissnereffekten. Bild: Peter Nussbaumer via Wikimedia Commons
– Han fastnade för fysik när han som tjugoåring råkade läsa en populärvetenskaplig bok i ämnet. Sådana här tidiga, nästan slumpartade impulser som sätter forskarna på rätt spår ser man hos många, säger Lars Bergström.
Avancerade diskussioner vid middagsbordet
Familjen har naturligtvis stor betydelse. Gemensamt för flera av pristagarna är att de har haft många, långa och engagerande samtal med föräldrarna. Kanadensaren Willard S. Boyle undervisades till exempel hemma av sin mamma.
Hon använde en metod där hon ställde intrikata frågor som krävde väl utvecklade svar. Själv tror Willard S. Boyle att det födde den nyfikenhet som varit drivkraften i hela hans forskarkarriär.
Willard S. Boyle fick Nobelpriset 2009 för att han skapat CCD-tekniken som är en grundläggande del i digitalkameran.
Willard Boyle och George Smith, tog fysikpriset 2009 för sitt arbete med framtagandet av CCD-sensorn. CCD är en viktig bit av teknik inom digital bildbehandling.
För andra har diskussioner hemma vid matbordet betytt mycket. Det är en förklaring som Lars Bergström lyfter fram när det gäller de påfallande många fysikpristagare som har judisk bakgrund.
– Läser man deras biografier så är en gemensam nämnare att de kommer från väl sammansvetsade familjer där föräldrarna tidigt har involverat barnen i avancerade diskussioner vid middagsbordet.
Lärde sig tänka kreativt
Typiskt är att barnen därigenom lärt sig ifrågasätta givna sanningar och se företeelser från flera olika sidor. Det är säkert något som spelar roll om man senare i livet ska göra nya upptäckter.
Kreativt tänkande helt enkelt. Något som britten Andre Geim satte i system. Varje fredag kväll samlade han doktoranderna i sitt labb för att göra knasiga experiment. Andre Geim har för övrigt även fått Ig Nobelpriset som belönar den som ”först får folk att skratta och sedan får dem att tänka efter”.
Det erhöll han efter att en fredag kväll i labbet låtit en groda sväva över en superledare, innan den hoppade vidare i livet. Vilket bevisar att vi alla är lätt magnetiska.
Nobelpriset fick han 2010 för att ha uppfunnit grafen. Ett material bara en atom tjockt som kommer från kol.
– Han tog kol på en bit tejp och kunde därigenom isolera kolflagor – grafen. Något som ingen hade lyckats göra tidigare.
Kanske kan det ovanliga forskningsinstrumentet – tejprulle- också ha sitt ursprung i lekarna i labbet. Hur som helst är Lars Bergström övertygad att ett lekfullt förhållningssätt är avgörande när nya uppfinningar skapas.
– Alla elementen finns ju där. Utmaningen är att kombinera ihop dem på ett nyskapande sätt.
Kreativitet – elixiret bakom stora upptäckter
Kreativitet framhålls ofta som avgörande för att kunna vara forskare på nobelprisnivå. En Nobelpristagare måste också vara kreativ på fler sätt än bara i sin forskning, menar kreativitetsforskaren Eva Hoff vid Lunds universitet.
Föreställningen om det kreativa geniet som ensam gör en upptäckt är en föråldrad syn på forskning. Idag är all forskning ett samarbete mellan en rad olika människor. Inte minst gäller det på nobelprisnivå. Det ställer nya krav kreativiteten.
Att bli erkänd av ett forskarsamhälle handlar till exempel mycket om att man är duktig på att övertyga. Då krävs kreativitet i att få andra att se det speciella i det man åstadkommit. Det krävs också kreativitet för att hitta rätt samarbetspartner och bygga nätverk för att kunna ta del av andras landvinningar.
Kreativitet uppstår inte av sig själv utan först när man har djup kunskap om sitt område. Man behöver också vara högt motiverad och ha förmågan att se förbi traditionella sätt att angripa problem.
Forskaren som skapade teorin om flow, Mihaly Csikszentmihalyi, menar att kreativa personer ofta förenar motsatta personlighetsdrag.
– De behöver kunna växla mellan ytterligheter. Det är nödvändigt i en kreativ process. Att alltid vara tvärsäker leder ingenstans. Men inte heller att bara lyssna på andra, säger Eva Hoff.
Andra uppfinningar måste ses som en kombination av gudomligt tålamod och bergfast övertygelse. Japanen Isamu Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura fick till exempel göra över tusen försök innan de lyckades skapa en LED-lampa med blått ljus.
Nobelpris kräver grit
Även om det är få forskare som orkar upprepa sitt försök tusen gånger så är uthållighet och motivation något av grundkraven för att nå nobelprishöjd. Men drivkraften har forskarna på köpet. Den kommer av att de brinner för ämnet, menar Lars Bergström.
– De upplever att forskningen är så oerhört intressant så de ger inte upp. Det är ett gemensamt drag för alla de pristagare jag har kommit i kontakt med.
Några Nobelpristagare 2013. Alla var män utom Alice Ann Munro som fick Nobelpriset i litteratur. Bild: Bengt Nyman, via Wikimedia Commons
Många av pristagarna har också fått kämpa med både matematik och fysik i skolan. I biografierna finns beskrivet att de tar sig igenom studierna tack vare sin passion för ämnet. Studietimmarna är många och långa. De avklarade examensproven är en arbetsseger och inte bara ett resultat av begåvning.
Vara man väldigt viktigt
Men det grundläggande kravet för att få Nobelpris i fysik är ändå att vara man. Sedan priset började delas ut 1901 har två personer varit kvinnor, Marie Curie 1903 för upptäckten av radioaktivitet och Maria Goeppert-Mayer 1963 för upptäckten av atomkärnornas skalstruktur.
Sedan artikeln skrevs har ytterligare två kvinnor fått Nobelpriset i fysik: Donna Strickland 2019 för banbrytande uppfinningar inom laserfysik och Andrea Ghez 2020 för upptäckten av ett supermassivt kompakt objekt i Vintergatans centrum.
– Det är naturligtvis för bedrövligt, säger Lars Bergström. Vetenskapskommittén letar varje år efter någon kvinna som gjort sig förtjänt av priset. Men problemet är att det tar lång tid mellan upptäckt och belöning. Det har inte funnits många kvinnor i ledade positioner som kunnat göra betydande uppfinningar eller upptäckter. Det har aldrig varit lätt för kvinnor att slå sig fram i ett ämne som fysik. Det tar tid att bli accepterad av männen.
– Men de senaste tio åren har det skett en enorm förändring. Till exempel leds nu ett av de viktigaste experimentet i världen inom mitt område – mörk materia, av en kvinna. Om de skulle hitta mörk materia är det ingen tvekan om att hon ligger bra till för ett pris. Nu börjar kvinnorna komma fram på allvar.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Nobelpriset i fysik
115 Nobelpris i fysik har delats ut mellan 1901 och 2021.
Fyra kvinnor har tilldelats fysikpriset hittills: Marie Curie 1903, Maria Goeppert-Mayer 1963, Donna Strickland 2018 och Andrea Ghez 2020.
1 person, John Bardeen, har tilldelats fysikpriset två gånger.
25 år var åldern för den yngsta fysikpristagaren någonsin, Lawrence Bragg, när han tilldelades fysikpriset 1915 tillsammans med sin far.
96 år är åldern för den äldsta fysikpristagaren Arthur Ashkin
Källa: Nobelprize.org 2021
Vad tänker du på när du hör “psykologisk behandling”? De allra flesta får nog upp en bild av ett terapirum. Två fåtöljer, ett bord mitt emellan. Kanske står det en ask med pappersnäsdukar där.
I fåtöljen på andra sidan bordet sitter terapeuten som lyssnar och tolkar det som sägs mellan raderna.
Länge ansågs mötet med terapeuten vara den viktigaste förklaringen till att patienter blev bättre. Var hen empatisk? Socialt skicklig? Duktig på att notera det som hände i rummet?
Uppfattningen var att det gick att sätta nästan vilken psykologisk behandlingsmetod som helst i händerna på en skicklig terapeut. Men den synen på de verksamma delarna av psykologisk behandling har kommit lite på skam.
I nästan två decennier har det gjorts forskning om terapi över nätet. Främst har det handlat om kognitiv beteendeterapi, KBT. De lyckade exemplen har radat upp sig, och på senare år har det vetenskapliga stödet blivit så starkt att internetterapi blivit rutin.
Överdriven tro på det fysiska mötet
Socialstyrelsen gav under hösten ut nya riktlinjer för vård av depression och ångestsyndrom. Rekommendationen är att erbjuda KBT. Men för första gången står det inget i dokumenten, om behandlingen ska ges i samma rum eller över nätet.
Gerhard Andersson, professor i klinisk psykologi vid Linköpings universitet, har forskat om internetbaserad KBT i snart 20 år. Han menar att tilltron till det fysiska mötet varit lite överdriven.
– Det har visat sig vara lite hajpat. Med vår kunskap om internetbehandling kan vi se att det i princip går att behandla utan att terapeuten är med nästan alls. I vissa fall skulle man möjligtvis kunna tänka sig att behandlingen kan utföras av en maskin, säger han.
En maskin, ja. Redan på 1960-talet prövades de terapeutiska egenskaperna hos ett datorprogram. Den tysk-amerikanske datorforskaren Joseph Weizenbaum hade programmerat chatt-roboten “Eliza”, en rudimentär föregångare till vår tids artificiella intelligenser.
Svaren gavs enligt enkla mallar. När användarna exempelvis skrev “jag vill ha hjälp” kunde Eliza svara “vad skulle det betyda för dig att få hjälp?”.
Behandlar datorprogrammet som en människa
Trots att Eliza var oförmögen att tänka själv gjorde Weizenbaum den spännande upptäckten att många behandlade programmet som en riktig människa. De läste in förståelse, medmänsklighet och intelligens i hennes svar.
Konversation med Eliza. Bild: wikipedia commons
Eliza kan också i någon mån ses som en föregångare till dagens internetbaserade terapi. Även om det internationellt gjorts flera studier kring internetterapi utan mänskliga terapeuter, följer forskningen i Sverige ett annat spår.
Det behövs någon slags kontakt med en människa, även om det äger rum på nätet. Själva terapin består i regel av ett färdigt paket, med olika komponenter. En del kan kan vara information om själva diagnosen, en annan kan vara övningar som patienten ska göra mellan sessionerna. Terapeutens roll är att fungera som en coach, svara på frågor och stötta patienterna när de ska göra svåra saker.
Internetterapeuten viktig
Per Carlbring är professor i psykologi vid Stockholms universitet. Enligt honom fyller internetterapeutens kommunikation med patienterna en mycket viktig roll.
– Det man läser som patient ska kännas som att det är skrivet till mig, snarare än att vara övergripande. Så vi tror att det är viktigt att terapeuten är en riktig människa, säger han.
En kritik som ibland riktas mot internetterapi är att behandlingsformen skulle var för “snäll” mot patienterna. KBT går till stor del ut på exponering, alltså att i små steg närma sig det som är jobbigt. Gör man då inte patienterna en björntjänst genom att låta dem sitta hemma? Men den kritiken ger inte Per Carlbring mycket för.
– Om man exempelvis har en så svår social fobi att man inte förmår sig att göra någonting åt det hade man nog inte sökt traditionell terapi heller. Det är snarare så att internetbehandling sänker tröskeln för att söka, säger han.
Just att göra det lättare att söka hjälp är en fördel som ofta nämns i samband med internetterapi.
– Idag är det ett stort problem att så få söker vård. I stället går de och lider. Med färre praktiska problem för att söka behandling så kommer fler att söka, säger Per Carlbring.
24-timmars-psykologen
Om man kan “träffa” sin psykolog när som helst på dygnet, i stället för att tvingas fråga chefen om det är okej att gå tidigt på tisdag, är mycket vunnet. Behandlingen går att klämma in när barnen har lagt sig eller när det finns en stund över på jobbet.
Vad är då orsaken till att resultaten av internetterapi blir så bra?
En delförklaring är att internetterapi ökar patienternas chanser att minnas ny information. Oavsett hur kloka saker terapeuten säger hjälper de inte ifall patienten glömmer bort dem direkt efter sessionen. Med internetterapi kan patienterna få kontrollfrågor på det de lärt sig, och lära i sin egen takt.
– I stället för att få informationen från terapeuten i rummet så får man läsa på sin dator. Man behöver inte komma ihåg allt som sägs, utan kan läsa flera gånger i lugn och ro, säger Per Carlbring.
Kommer det allt större fokuset på internetterapi att innebära slutet på traditionell psykologisk behandling? Per Carlbring tror inte det. Det är inte är en fråga om “antingen eller”, utan att kunna erbjuda fler personer vård.
– Det finns fördelar både med fysiska träffar och internetterapi. Det är inte fråga om att ta bort något, utan att komplettera den befintliga behandlingen så att fler kan få hjälp.
Särskilt stor kan nyttan vara för tillstånd som ses som pinsamma. Nyligen har forskaren Jesper Enander publicerat en studie som prövade internetbehandling vid tillståndet Dysmorfofobi, en diagnos som ibland kallas “självupplevd fulhet”. Dysmorfofobi är väldigt jobbig för den som drabbas, den leder till mycket lidande och obehag. Dessutom är det få som söker hjälp.
– En viktigt anledning till att många inte söker vård är att det är väldigt pinsamt. Det är jobbigt att sitta ner och prata om det som är så besvärligt. När vi frågade deltagarna varför de sökt internetbehandling så nämnde de just möjligheten att få hjälp utan att träffa någon, säger Jesper Enander.
Resultatet av studien var goda. Efter internetbehandlingens slut uppfyllde fyra av tio inte längre kriterierna för diagnos. Och vid en uppföljning två år senare hade ytterligare två av tio gått samma väg. Det positiva resultatet ligger i linje med andra studier av internetterapi mot andra tillstånd.
– De gånger man jämfört med traditionell behandling är det oftast lika goda resultat, säger Per Carlbring.
Text: Nils Otto på uppdrag av Forskning.se
Den vanligaste orsaken till att patienten drabbas av komplikationer är att maginnehåll hamnar i luftstrupen och blockerar luftvägen, så kallad aspiration. Detta kan inträffa i början av, under eller efter nedsövningen (anestesin). Forskare vid Örebro universitet har nu undersökt olika åtgärder som kan påverka risken för anestesirelaterad luftvägskomplikation, och därmed potentiellt öka säkerheten öka säkerheten för nämnda patientgrupp.
– Vi har studerat om en så kallad intubation, det vill säga att säkra luftvägen med ett andningsrör, kan utföras snabbare och säkrare med hjälp av ett videokameraförsett instrument jämfört med ett standardinstrument, säger Fredrik Ander, specialistläkare på anestesi- och intensivvårdskliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
En första studie har genomförts med 80 överviktiga patienter från Universitetssjukhuset Örebro. Forskningsresultatet visar att användningen av ett så kallat videolaryngoskop inte förkortar tiden för intubation av patienter med övervikt och fetma. Däremot tycks den kunna minska risken för misslyckad intubation, vilket är viktigt för patienten.
Blodtryckssänkande läkemedel istället för morfin Morfinbehandling under och efter en operation är också kopplad till ökad komplikationsrisk. Därför har man även undersökt om användningen av ett alternativt läkemedel, det blodtryckssänkande läkemedlet Esmolol, kan bidra till att bevara övre magmunnens funktion som barriär mot att maginnehåll tränger upp i matstrupe och svalg och orsakar aspiration.
– Vi ville även studera om läkemedlet i sig har en smärtlindrande effekt, eller kan bidra till att förbättra smärtsituationen efter överviktskirurgi. Esmolol verkar bevara övre magmunnens barriärfunktion bättre än morfinpreparatet, vilket kan vara viktigt för att minska risken för aspiration, säger Fredrik Ander.
Studien kunde inte visa att läkemedlet i sig har smärtlindrande egenskaper, eller bidrar till att minska behovet av morfinpreparat som smärtlindring efter överviktkirurgi.
– Tidigare kliniska studier har visat intressanta resultat, vilka vi inte kunnat upprepa vid sövning av patienter med övervikt och fetma. Det skapar frågor och underlag för fortsatt forskning, avslutar Fredrik Ander.
Kontakt:
Fredrik Ander, specialistläkare, anestesi- och intensivvårdskliniken, Universitetssjukhuset Örebro, redrik.ander@regionorebrolan.se, 070-992 47 27
I Armenien betraktas bakteriofagerna som ett vasst vapen i kriget mot antibiotikaresistens. Inga Bazukyan ber om ursäkt för den skarpa lukten av kemikalier. Hon hade ont om tid mellan mötena och undervisningen och hann inte vädra ut kontoret på Yerevan State University i Armeniens huvudstad Jerevan.
Det är förståeligt. Som en av Armeniens mest framstående bakteriofagforskare är hon ständigt på språng och är det inte elever som ska handledas är det vetenskapliga artiklar som ska skrivas.
– Antibiotikaresistensen är spridd över hela världen och forskare har länge försökt att ta fram nya typer av antibiotika. Dessa undersökningar kommer dock att ta minst 15 år och då kan vi ha förlorat racet mot bakterierna. Bakteriofager kan vara ett bra verktyg i kriget, säger hon.
Ett av de senaste projekten är ett samarbete mellan Armenien, Georgien och USA där forskare från de olika länderna har undersökt bakterier från bland annat Svarta havet, sjön Sevan och varma källor i Jermuk i Armenien.
– En student kom till mig för hon hade tandvärk som orsakades av antibiotikaresistenta stafylokocker. Hon visste att jag skulle besöka ett universitet i Georgien och bad mig att ta med bakteriofager eftersom hennes läkare inte visste vad de annars skulle behandla med. Jag önskar att vi kunde distribuera det i Armenien via universitetet, men det kräver en advokat och speciella papper och vi forskare kan inte göra allt, säger Inga Bazukyan.
Efter att ha isolerat olika stammar av bakterierna från vattenproverna undersöktes den fenotypiska antibiotikaresistensen, det vill säga förmågan att stå emot antibiotikabehandling.
Bakteriofager antas vara den vanligaste biologiska partikeln på jorden och återfinns i bland annat jord och sötvatten. De finns nästan överallt men det är inte bara att ta vilken fag som helst och tro att man ska kunna slå ner en infektion. Var och en av dem angriper bara ett fåtal specifika bakterier medan de lämnar alla andra typer åt sitt öde.
– Vi kunde bara isolera bakteriofager från två släkten av gramnegativa bakterier som vi hade samlat in, Pseudomonas aeruginosa och Escherichia coli, som få antibiotika rår på, säger Inga Bazukyan.
Ingen fortsatt antibiotikaresistens
Pseudomonas aeruginosa kan bland annat orsaka lunginfektion och Escherichia coli kan orsaka infektioner i bland annat urinvägarna och tarmarna.
– Därefter undersökte vi om det var möjligt för icke-resistenta celler att ta upp fagerna i sitt DNA. Det var det inte och vi drog då slutsatsen att denna typ av genöverföring inte är möjlig i naturen. Det är bra eftersom det innebär att antibiotikaresistensen inte fortsätter.
Inga Bazukyan och hennes team håller just nu på att skriva en vetenskaplig artikel om experimenten, men hon är föga hoppfull att den ska nå en stor publik.
– Många tror att det inte kan komma något intressant från Armenien så därför tar det lång tid innan någon ens tittar på artikeln och när de väl gör det så är den för gammal.
Fagforskare om fördelarna med fager
Bakteriofag betyder bakterieätare. De är virus som angriper och slår ut de sjukdomsalstrande bakterierna i kroppen. Detta görs genom att viruset infekterar bakterien, förökar sig i den och spränger den. De nya viruspartiklarna infekterar fler bakterier och en kedjereaktion startar.
Till skillnad från antibiotika som slår ut livsviktiga funktioner hos många viktiga bakterier angriper bakteriofagerna bara en eller några få stammar av bakterier. I bästa fall kan de slå ut en skadlig bakterie utan att störa andra mikrober. Denna anpassning är samtidigt en nackdel eftersom man måste veta exakt vilken typ av bakterie som är orsaken till infektionen för att kunna ta fram det rätta fagviruset.
Ytliga skador så som brännskador, sår- och urinvägsinfektioner är relativt lätta för bakteriofagerna att bota. Inre infektioner är dock svårare och det behövs väldigt stora doser fager för att komma i kontakt med bakterierna i blodet.
Bakteriofager är en viktig del av jordens ekologi. I naturen är bakteriofagerna, eller fager som de också kallas, drygt tio gånger fler än bakterierna. Vi äter och dricker dem hela tiden. Hittar de inga bakterier som faller dem i smaken försvinner de helt av sig själv.
Källa: Anders Nilsson, Stockholms universitet
Bild: Ett stort antal bakteriofager attackerar en bakterie. Dr Graham Beards CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons
Kunskapen om bakteriofager är ingalunda ny. Redan på 1920-talet anlade fagentusiasten Josef Stalin ett forskningsinstitut i Georgien och landet var fram till antibiotikans uppkomst världsledande inom fagforskning.
Efter att Alexander Fleming upptäckt penicillinet föll fagerna dock i glömska. Åtminstone i västvärlden. Östblocket med södra Kaukasus i ledningen fortsatte dock sin forskning och så småningom öppnades forskningscentra i bland annat Polen och Ryssland.
Anders Nilsson vid Stockholms universitet är en av få svenskar som forskar på bakteriofager. Han leder just nu ett projekt där forskare undersöker bakteriofager som alternativ till antibiotika inom djurhållningsindustrin.
Hämtar virus från soptippar
– Alla fager är unika och en fag infekterar bara en eller ett fåtal bakteriestammar. Vi arbetar mest med enzymet endolysin som gradvis förstör bakteriens cellväg och försöker hitta nya sådana. Vi försöker också förstå vilka egenskaper hos en fag som är av större betydelse för effektiviteten av en faginfektion.
Han och hans team hämtar sina bakteriofager i mikrobiologiskt rika miljöer som reningsverk och soptippar.
– Är man intresserad av fager som går på sjukdomsalstrande bakterier bör man isolera dem från sjuka människor. Man hittade fagerna med hjälp av bakterierna. Det kan till exempel vara reningsvatten eller i sköljrummet på sjukhus. Fast det är kanske att gå lite väl långt, säger han skämtsamt.
Behandling med bakteriofager är ännu inte godkänt inom EU. Däremot är det en möjlig behandlingsmetod i flera österländska länder. Att fagerna ännu inte har slagit i västvärlden tror Anders Nilsson dels beror på okunskap, dels på att läkemedelsindustrin inte ser några vinstchanser eftersom virusen finns i naturen och inte går att patentera.
– Jag har sökt pengar på flera håll för fagprojekt och de som bedömer ansökningarna tycker antingen att det är hokus pokus eller har aldrig hört talas om fager.
Anush Hovhannisyan och Inga Bazukyani i bakteriofaglabbet vid Yerevan State University i Armenien, mäter bakteriernas tillväxtaktivitet. – Forskare har länge försökt att ta fram nya typer av antibiotika. Bakteriofager kan vara ett bra verktyg i kampen, säger Inga Bazukyan.
Anders Nilsson menar att anledningen till att till exempel Armenien har kommit mycket längre är för att forskningen aldrig riktigt dog ut där. Anders Nilsson har själv varit i Armenien och talat på en konferens om bakteriofager i Jerevan och nu hoppas han kunna etablera ett vetenskapligt utbyte med landet.
Även om han gärna framhäver fördelarna med bakteriofager är han noga med att påpeka att de inte bör anses vara den enda lösningen på problemet med antibiotikaresistens. De är helt enkelt för komplicerade och inte lika effektiva som antibiotika.
– En fag är oftast bara effektiv mot en enda stam så det skulle behövas tusentals och åter tusentals specifika fager för att ersätta antibiotika. Sen skulle det behövas miljontals patienter för att göra kliniska tester, vilket skulle kosta miljontals kronor. Förstahandsalternativet är fortfarande antibiotika eftersom effektiviteten är betydligt högre.
Det är dock en sanning med modifikation. Det är redan i dag fullt möjligt att tillverka genmodifierade fager som har en betydligt större bredd än de naturliga när det gäller att angripa sjukdomsalstrande bakterier. Problemet är dock de etiska frågetecknen.
– Tänk hur du skulle reagera om du skulle få genmodifierade virus mot bakterierna. Jag undrar om man inte hade tänkt två gånger innan man accepterade ett sådant erbjudande.
Text och bild: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
Svenska väderprognoser har hittills inte sträckt sig längre än tio dagar. Men Nitzan Cohen, meteorolog på SVT, har länge velat försöka sig på en längre prognos. Inspirationen kom från flera amerikanska aktörer som i flera år har gjort långtidsprognoser.
– Jag tyckte att det verkade spännande, säger Nitzan Cohen. Jag tror att det finns ett intresse och om jag gör det här bra kan jag få med mig tittarna och förklara vad som är osäkert och hur jag tänker. Det är viktigt att förklara varför jag har gjort på ett visst sätt, annars kan man ju slänga ur sig vilken prognos som helst.
Uppmärksammad prognos
Långtidsprognosen presenterades den 3 november 2017 i SVT och väckte stort intresse. Expressen kallade den unik medan Aftonbladet beskrev den som en ”superprognos”. I en artikel på SVT:s hemsida förklarade han att även om prognosen baseras delvis på vetenskapliga rapporter så är metoden inte vetenskapligt testad.
Prognosen, som sträckte sig från december till februari, blev uppmärksammad också i forskarvärlden. Meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet publicerade ett par dagar senare en artikel om långtidsprognoser där de beskrev forskningsområdet som hett men nyttan för allmänheten som låg.
Nitzan Cohens metod utgår ifrån att storskaliga vädermönster och fenomen över hela atmosfären har en tendens att vid flera tillfällen ge en liknande påverkan på vädret. I det här fallet finns en hel del faktorer som stämmer överens med vintern 2012-2013. Med hjälp av hur det såg ut då har han gjort antagandet att det väderfenomen som kallas jetströmmen kommer att dela sig. Resultatet blir något mildare väder i norr och något kallare i söder.
Det här var en mycket kortfattad beskrivning av något som Nitzan Cohen själv inte vill kalla en prognos och som väl hamnar ganska nära en ren gissning. En mer precis prognos måste ta hänsyn till enorma mängder information om mer eller mindre kaotiska fenomen.
SVT-meteorologens långtidsprognos
I Skandinavien ser perioden december-februari ut att som helhet bli lite kallare än brukligt i söder medan norra Skandinavien får lite mildare väder som helhet, enligt SVT-meteorologen Nitzan Cohen.
Klimatologiskt sett är norra Skandinavien kallare än södra. ”Lite mildare” i norr syftar till att mildluftsattacker västerifrån kan bli fler än vanligt, medan dessa blir något färre i söder och att kylan österifrån lättare når in med ostliga vindar. Den här vädersituationen uppstår ofta när högtryck når in österifrån, vilket är det vädermönster meteorologen bedömer kommer dominera över Skandinavien den här vintern.
Låg förutsägbarhet
SMHI:s forskningsenhet har diskuterat hur de ska förhålla sig till SVT:s prognos. Heiner Körnich, enhetschef, berättar att SMHI inte utfärdar några långtidsprognoser till allmänheten. Skälet är den låga förutsägbarheten speciellt för Europa på grund av jordsystemets kaotiskt beteende.
– I Europa är det särskilt svårt att få tillförlitliga säsongsprognoser, bland annat för att det är en så kaotisk utveckling som till stor del beror på den nordatlantiska oscillationen, NAO, som bestämmer mycket av Europas vinterväder.
Nordatlantiska oscillationen beskriver tryckskillnader mellan Island och Azorerna och kan avgöra om vintern blir mild eller sträng. Svängningarna i NAO liknar en slumpmässig process med ett visst minne. Förutsägbarheten av NAO för kommande vinter är låg, vilket gör tillförlitlighet för säsongsprognoser över Europa låg.
Superdatorn Bifrost gör prognoser
För att beräkna det framtida vädret används superdatorer – ett antal kraftfulla datorer sammankopplade i ett snabbt nätverk. SMHI:s datorer finns hos Nationellt superdatorcentrum vid Linköpings universitet. Det system som används för observationer kallas Bi, medan det som används för prognoser har döpts till Frost. För att ge ”Bifrost” extra kraft samarbetar SMHI numera med Norge och Finland.
– I våra prognosmodeller finns det osäkerheter som också bidrar till osäkerhet i prognosen. Till exempel finns det processer som vi inte löser upp i detalj och där måste vi göra antaganden, säger Heiner Körnich. Sedan är det viktigast att få den bäst möjliga uppskattningen av atmosfärens nuvarande tillstånd för att starta prognosen. Här är särskilt vindar svåra att mäta.
Kaos efter ett par veckor även med perfekt modell
Men även om hela atmosfären kunde observeras, in i minsta detalj, och modellen vore perfekt, så tar kaos över inom ett par veckor. Även en störning så liten att Heiner Körnich kallar den infinitesimal (ett oändligt litet tal) kan få det framtida vädret att dra iväg långt ifrån den prognos som de så kallade superdatorerna* tog fram. Det är det här som kallas fjärilseffekten: teorin att en fjärils vingslag kan orsaka storm på en annan plats i världen. Begreppet myntades av matematikern och meteorologen Edward Lorenz.
Förmågan att ställa prognoser har historiskt sett förbättrats med en dag per tio år. Dagens 4-dygnsprognos är alltså lika bra som en 3-dygnsprognos var för tio år sedan. Idag tar SMHI fram prognoser för som längst tre dygn. I samarbete med ECMWF, en europeisk samarbetsorganisation, görs även tiodygnsprognoser. Men ECMWF räknar med att redan år 2025 kunna ta fram så långa prognoser som fyra veckor på lokal nivå och upp till ett år för större, globala mönster.
I mars får vi veta hur träffsäker Nitzan Cohens prognos var. Det är osäkert huruvida han fortsätter med sina långtidsprognoser.
– Jag tror att det här är framtiden men det kanske är lite för tidigt för så här långa prognoser.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Det är motivationen som gör att man kämpar vidare fast det tar emot och motivation slår ibland både IQ och talang när det gäller att nå resultat. Men hur skapas motivation och vad är det egentligen?
Det finns många definitioner av vad motivation är, säger Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, som forskar om motivation och lärande.
När Agneta Gulz pratar om motivation och lärande har det med emotionella drivkrafter att göra. Hon räknar upp en rad olika känslor som kan väcka motivationen, som nyfikenhet och frustration, men också känslan av sammanhang och meningsfullhet.
Inom populärpsykologin brukar grit beskrivas som konsten att inte ge upp.
Men motivation skapas även av negativa känslor, som att inte vilja ha ett straff.
– Man kan känna obehag för att om jag inte lär mig detta då kommer det att gå uselt på provet och jag kommer inte in på den utbildning jag vill läsa. Även det är ju en emotion som blir en drivkraft.
Yttre och inre motivation samt grit
Begreppet motivation är problematiskt eftersom alla har sin uppfattning av vad det betyder. För att det ska kunna användas i forskning behöver det specificeras, menar Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet. Han talar därför om yttre och inre motivation.
– Yttre motivation handlar om konkret belöning, som pengar, och inre motivation innebär att drivas av ett eget intresse i det man gör, trots att det saknas konkret belöning.
Torkel Klingberg har länge intresserat sig för barns drivkrafter och 2016 kom boken Hjärna, gener och jävlar anamma där han skriver om begreppet grit. Grit är en tredje sorts motivation, säger Torkel Klingberg.
Engelska ordet grit betyder beslutsamhet. Inom populärpsykologin brukar grit beskrivas som konsten att inte ge upp. Inom psykologin är grit ett icke-kognitivt drag baserat på individens passion för ett visst långsiktigt mål. Grit kan utvecklas och förstärkas, både av oss själva och genom stöd från föräldrar, lärare, chefer eller vänner. Grit handlar om att hitta sin passion i livet, ringa in sitt personliga skäl till att fortsätta framåt, aldrig sluta öva och att se varje misslyckande som ett tillfälle att lära.
Ursprungligen kommer grit från den amerikanska psykologen Angela Duckworths forskning. Hon beskriver grit som en blandning mellan uthållighet, att hålla fast vid långsiktiga mål och att vara självdisciplinerad och inte ge upp trots motgångar.
I flera tester har Angela Duckworths visat att grit är intressant i skolsammanhang. Till exempel kan det förutsäga om ungdomar fullföljer sin gymnasieutbildning och hur bra universitetsstudierna kommer att gå, berättar Torkel Klingberg. I hans egen forskning blev det en aha–upplevelse när han läste Angela Duckworths studier.
I flera år har Torkel Klingberg och hans kollegor strävat efter att kartlägga vad det är som gör att barnen förbättras olika mycket när de i forskarnas tester tränar sitt arbetsminne eller lär sig matematik. Inte förrän forskargruppen undersökte grit började de få svar.
– I de tidigare studierna har det framförallt varit inre motivation som vi försökt mäta genom att fråga: tycker du att det här är roligt? Ser du fram emot det här? Tror du att det här kommer att vara till nytta för dig? Men i den senaste studien hade vi förutom mått på inre motivation och IQ även mått på grit. Då såg vi att det var grit som förklarade elevernas förbättringar och inte de andra variablerna.
Kopplat till belöningssystemet
Torkel Klingberg och hans kollegor har tagit anatomiska bilder av barnens hjärnor där de kan se skillnader i elevernas belöningssystem som är associerade med graden av grit. Forskarna drar därför slutsatsen att grit, precis som motivation, är kopplat till belöningssystemet.
Alla lär vi oss olika fort men om man lär sig långsammare kan man kompensera för det genom att lägga ner mer tid. Och det är här grit kommer in i bilden. Det finns en mängd studier som säger att kämparanda hos barn kan utvecklas genom rätt uppmuntran.
– Om man ska dra någon slutsats som har med skolan att göra så är det att man borde tänka på att uppmuntra grit på olika sätt, säger Torkel Klingberg.
Till exempel kan det göras genom att eleverna känner att den egna kapaciteten kan påverkas. Den som märker att träningen ger resultat kommer också att vara mer benägen att anstränga sig. Och alla behöver möta utmaningar. Man lär sig genom att göra svåra saker, säger Torkel Klingberg.
Viktigt med ett mål i sikte
Inre motivation innebär att drivas av ett eget intresse i det man gör, trots att det saknas konkret belöning.
Fokus på det långsiktiga målet är också viktigt. Han tar elever som tränar för att förbättras inom en idrott som exempel. Där finns hela tiden ett mål i sikte och inställningen att vägen dit inte är enkel. Samma sak när barn ska lära sig spela ett musikinstrument. Då är det självklart att det krävs många timmar av träning innan man kan spela. Men det finns också en övertygelse om att en dag så kommer man att lyckas.
Elevers egen drivkraft är en nyckel till allt lärande, menar Agneta Gulz, och säger samtidigt att lärande inte uppstår automatiskt genom att det är kul och engagerande att genomföra en uppgift.
– Inställningen att lärande förutsätter att det som ska läras är intressant och engagerande är en uppfattning som ställer till det både forskningsmässigt och i praktiken, säger hon.
Hon tar forskningen om digitala läromedel som exempel, något som hon själv studerat de senaste tio åren. Ofta används pedagogiska spel för att eleverna tycker spelen är roliga. Men därmed är det inte säkert att de lär sig något. Istället för att lägga vikt vid att spelen i första hand ska vara kul borde elever tränas i att kämpa vidare fast de möter motstånd.
– Jag skulle önska att man la mer fokus på att arbeta med elevernas drivkrafter istället för att föresväva dem att det finns en enkel lösning. Det finns inget lärande som hela tiden kan vara roligt. Det ligger i utvecklingens och utbildningens natur att det också är arbetsamt och tråkigt, menar Agneta Gulz.
4 sätt att skapa motivation
Agneta Gulz forskargrupp har studerat drivkraften hos tusentals elever. Här är fyra fenomen som forskarna kommit fram till kan kan skapa motivation hos eleverna:
När elever ska lära ut till någon annan lägger de ner mer tid och omsorg än om de lär sig bara för sin egen skull.
När elever känner kontroll över uppgiften blir de modigare och blir mer benägna att söka utmaningar. För att känna kontroll över en uppgift behöver eleven kunna göra vissa val själv. Ibland kan det vara enkla saker, som att få välja vilken deluppgift man börjar med.
Uppgiften måste vara lagom svår. Den får inte kännas omöjlig, men heller inte för lätt. Vid en för enkel uppgift går motivationen också förlorad, för poängen med lärande är att man ska utvecklas.
Att få lösa en uppgift tillsammans med andra. Det här har anammats mycket i skolan, men tyvärr lite för naivt, menar Agneta Gulz. Det görs ofta grupparbete men många gånger fungerar det dåligt. En av anledningarna är att det inte uppstår någon samverkan. Men i en bra grupp, där alla bidrar och där allas bidrag tas emot, kan motivationen bli jättestark.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av Forskning.se
Hur fördelar man fiskekvoter mellan länder och företag utan att vattnen blir utfiskade och arter dör ut? Svaret finns i Elinor Ostroms banbrytande teorier från 1960-talet.
Under 20 års tid reste hon som forskare runt i världen och studerade lyckade samarbeten, från fiskevatten i Japan till bevattningssystem i Nepal. Hon konstaterade att den bästa hanteringen av naturresurser ofta uppstod när de som själva berördes fick vara med och utforma reglerna. Detta gick stick i stäv med dåtidens uppfattning om att centralisering och teknokrati ledde till bättre och mer effektiva system.
Forskaren Garrett Hardins hade i artikeln Allmänningens tragedi hävdat att människor själviskt utnyttjar gemensamma resurser som saknar tydligare ägare, så kallade allmänningar. Men det stämmer inte, menade Elinor Ostrom som tillsammans med sin make Vincent Ostrom och andra forskarkollegor gjorde tusentals fallstudier runt om i världen.
Sätter reglerna själva
Små organisationer, med lösare tyglar, är de mest effektiva. Men dessa småskaliga teorier fungerar även globalt, visade det sig.
Hemligheten är att låta användarna träffas, öga mot öga, och själva sätta upp egna regler, med lagom kännbara sanktioner eller böter för dem som missköter sig. Ett exempel är sjöar där det finns olika intressen; någon vill fiska, någon annan vill värna om friluftslivet, ytterligare någon vill ha bevattning – och alla vill kunna dricka vattnet. De berörda måste helt enkelt enas om en långsiktig lösning som gynnar alla, och därmed också dem själva.
Misse Wester har forskat om krishantering i 20 år. Idag är hon gästprofessor vid Lunds universitet, i ämnet risk och säkerhet. Hon menar att det folk i allmänhet tror om hur vi agerar vid kriser skiljer sig kraftigt från hur det egentligen är. Eller, rättare sagt, hur vi tror att andra reagerar.
– Det är ett genomgående mönster att man tror att ”alla andra kommer att freaka ut, men inte jag”, säger Misse Wester. Och inte bara i panik utan i vild panik.
Misse Wester nämner ett exempel: 11 september 2001, flygplanen har precis kört in i World Trade Center. En man springer fram och tillbaka, från skrivbordet, till skrivbordet, från skrivbordet, till skrivbordet. Den som ser honom springa tolkar lätt hans beteende som panik. I själva verket hämtade han sin plånbok, sedan kom han på att han kunde behöva mobilen.
– Vi tillskriver andra människor olika egenskaper och sedan tolkar vi beteendet efter det, säger Misse Wester.
Bhaktapur i Katmandu, Nepal efter jordbävning i april 2015.
I filmen Turist finns en omtalad scen där familjen sitter på en uteservering, i bakgrunden skidbacken, ett högt berg. När vad som ser ut som en lavin är på väg mot hotellet, med snörök och mullrande, reser sig mannen och springer i panik därifrån utan en tanke på barn och fru. Det skulle han inte ha gjort. Inte i filmen, där karaktären får utstå både skam och skuld över sitt agerande. Och inte i verkligheten, där ett dylikt beteende är ovanligt.
Vi vill inte överge de övriga
Forskningen visar istället, menar Misse Wester, att risken att dö i en katastrof ökar med gruppens storlek och styrkan i de känslomässiga banden. Detta då ingen är beredd att överge de andra.
Tron att folk får panik och agerar egoistiskt får konsekvenser.
– Om man tror att medborgarna kommer att reagera irrationellt så går man inte ut med all information, säger Misse Wester.
Det finns ett begrepp för det här: elitpanik. De som styr tror att folk agerar irrationellt och egoistiskt och fattar beslut utifrån det. Det kan handla om att tolka varför folk rör sig som de gör vid till exempel en jordbävning eller översvämning. De som beslutar ser människor som rusar i panik. I själva verket springer de mot platsen för att hjälpa till.
Uppdaterad syn på människors förmåga
Enligt Misse Wester har synen på människors förmåga att hantera kriser och information om vad som händer dock börjat förändras.
– Nu har beslutsfattarna börjat lära sig att verkligen gå ut med information, säger hon.
Slutsatsen att människor är mer kompetenta än vad myndigheterna tror, gäller även det som händer efter en kris. När upplevelserna ska bearbetas. Eller inte bearbetas.
Frivilliga hjälper till efter stormen Sandy i New York, USA i november 2012.
Filip Arnberg är medicine doktor, psykolog och forskare vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri vid Uppsala universitet. Han menar att kunskapen om vad som bör göras efter en kris har förändrats.
– Forskarna har gått ifrån att se på individer som har varit med om svåra händelser som sköra och i behov av omhändertagande till att snarare förstå att de flesta som är med om hemska saker kommer att återhämta sig. Majoriteten kommer att gå vidare i livet utan långvariga psykiska besvär, även fast de inte fått någon form av psykiatri.
Det här får konsekvenser för vilket stöd som ges. Istället för att rutinmässigt sätta in något slags behandling går stödet i större utsträckning ut på att hjälpa den drabbade att återhämta sig på egen hand.
Stödja positiv utveckling, snarare än bromsa negativ
– Tidigare var man mycket mer benägen att så fort som möjligt genomföra någon typ av behandlingsinsatser med så många som möjligt, säger Filip Arnberg. Man försökte bromsa en potentiellt negativ utveckling medan man idag försöker stödja en positiv utveckling.
Det förändrade synsättet har blivit möjligt mycket tack vare modernare statistiska metoder som kan dra ut utvecklingslinjer över tid. Den statistiska analysen kan skilja ut olika grupper av drabbade och ge en mer nyanserad bild av hur utvecklingen av till exempel posttraumatisk stress (PTSD) ser ut.
– Det har gett en samstämmig bild av att de flesta som tidigt har det kämpigt kommer att återhämta sig. Men man kan också se att det finns en grupp som får stora besvär i början men har svårt återhämta sig.
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
Posttraumatiskt stressyndrom förkortas till PTSD efter engelskans posttraumatic stress disorder. Det kan drabba den som varit med om en svår händelse som inneburit livsfara eller en allvarlig kränkning av din integritet. Det kan handla om:
rån
misshandel
sexuella övergrepp
olyckor
naturkatastrofer
tortyr
krigshändelser
svåra upplevelser under intensivvård
en svår förlossning.
Vid posttraumatiskt stressyndrom återupplever man den traumatiska händelsen, blandat med känslor av skräck eller vrede. Återupplevelsen kan utlösas av yttre sinnesintryck eller händelser som påminner om traumat.
Källa: 1177 Vårdguiden
Att forska om posttraumatisk stress har blivit besvärligare eftersom diagnosen har breddats. När den amerikanska diagnosmanualen DSM uppdaterades till version DSM-5 utökades symtomen för PTSD med flera allmänna symtom som koncentrationssvårigheter, irritabilitet och svårighet att känna glädje. Diagnosen är nu så bred, menar Filip Arnberg, att två personer som inte har ett enda symtom gemensamt ändå kan få diagnosen PTSD. Det här skapar problem för forskningen.
– När jag ska bedöma och förstå den forskning som är gjord måste jag veta vilken typ av personer som ingår, säger Filip Arnberg.
Diagnosmanualen DSM
DSM står för Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. Det är en diagnostisk och statistisk handbok om psykiska störningar, och är antagen av American Psychiatric Association för klassificering av psykiska funktionsnedsättningar, besvär och sjukdomar. Den senaste version, DSM-5, kom 2013.
Källa: Psykologiguiden
Varför har det blivit så här?
– Jag tror att det har att göra med att traumatisering kan se ut på olika sätt. En livshotande händelse utlöser olika typer av reaktioner beroende på om det är någon som står dig nära som begår upprepade övergrepp eller om man är med om en terroristattack eller en tsunami vid ett tillfälle. Så man har haft problem att fånga upp en problembild som kan vara olika med en gemensam diagnos.
Just nu rekryterar Filip Arnberg och en kollega personer till ett nytt forskningsprojekt, Traces. Minst 300 personer ska intervjuas om svåra händelser som de har varit med om. Syftet är att bättre förstå vad en traumatisering egentligen är samt förbättra det självskattningsinstrument som används för att bedöma posttraumatisk stress.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Nu är det dags att gå över till vintertid och klockan ställs tillbaka en timme. Morgnarna blir ljusare och eftermiddagarna mörkare. Men hur påverkar omställningen vårt psyke och vår biologi? Bara fint säger forskarna.
– Övergången till vintertid är bara positiv. Vi får ett påslag av morgonljus som ger effekt i flera veckor framåt innan det värsta vintermörkret har lagt sig, säger Arne Lowden som är docent i psykologi med speciell inriktning mot sömn och ljuspåverkan vid Stressforskningsinstitutet på Stockholms universitet.
Växlingen till vintertid för egentligen inte med sig några nackdelar. Arne Lowden säger att det inte går att upptäcka någon ökad risk för sjukdomar eller annan ohälsa i någon av de stora studier som undersökt sambandet mellan hälsa och vintertid. Det är heller ingen större svårighet att anpassa sig till en timmes tidsskillnad.
– Det har skrivits ett flertal motioner i riksdagen om en önskan att bibehålla sommartiden. Men vi som forskar på området tycker att återgången till vintertid är viktig. Det ökade ljuset på förmiddagen som vintertiden för med sig hjälper hjärnan att förstå skillnaden mellan natt och dag, säger Arne Lowden.
Ljuset styr en rad funktioner i vår biologi. När dagsljuset är otillräckligt får inte hjärnan de ljuspulser som signalerar till kroppen att det är dag och att det är tid att bli aktiv. Skillnaden mellan dagsljus och nattljus blir otydlig och vi kan reagera med att bli trötta och håglösa. Men ljuset på morgontimmarna kan ge ny energi.
– Fram till klockan tio har ljuset en tydlig effekt på cellerna i kroppen som gör att de blir aktiva. Därefter förändras ljusets sammansättning vilket gör att kroppen inte längre svarar med samma aktivitet.
Människor naturligt dagsaktiva
Närmare hälften av alla celler i kroppen har en dygnsrytm. Den ligger nedärvd i våra gener och är något vi delar med alla levande varelser. Cellernas rytm justerar balansen mellan aktivitet och vila och kallas det cirkadiska systemet. Upptäckten av det cirkadiska systemet belönades för övrigt med årets nobelpris i medicin.
– En viktig funktion hos celler är att kunna återhämta sig. Vi är genetiskt anpassade för att vara dagaktiva och vår återhämtning sker under natten, säger Arne Lowden.
Dygnsrytmen i cellerna förutsäger skiftet mellan natt och dag. Redan klockan tre på natten börjar kortisolet att dra igång och väcka kroppen. Det är ett stresshormon som förbereder oss för aktivitet och rörelse. Inför kvällen behöver vi bli trötta för att kunna somna.
– Utan återhämtning skulle vi dö och därför behövs en stark signal till hjärnan att det är dags för vila. Den uppgiften har påslaget av sömnhormonet melatonin, säger Arne Lowden.
Under vinterhalvåret är ljuset i Sverige på extremt låga nivåer. På hösten når bara 14 procent av det globala ljuset hit. Under vintermånaderna har det minskat till fem procent. Eftersom vår biologi är så knuten till ljusets växlingar ger det svaga dagsljuset konsekvenser på flera olika sätt.
Arne Lowden ser till exempel i sin forskning att november är den månad då skolelever känner sig mest nedstämda. Men det kan också ge upphov till depression. Ett fenomen som är så vanligt att det har ett eget namn, årstidsbunden depression.
– Årstidsbunden depression är kopplad till minskat ljus. En förklaring till att depressionen uppstår kan vara att hos de människor som drabbas är produktionen av melatonin för hög under dagen. Men varför vissa människor är känsligare för att ljuset minskar vet man inte, säger Katja Valli, lektor i psykologi vid Skövde högskola som forskar om årstidsbunden depression.
Känslor av meningslöshet
Tillståndet blir vanligare ju längre norrut från ekvatorn människor lever. Det är också dubbelt så vanligt bland kvinnor som bland män. Åtta procent av kvinnorna drabbas jämfört med fyra procent av männen. Men sannolikt är antalet högre eftersom många inte är diagnostiserade, menar Katja Valli.
Årstidsbunden depression är allvarligt och kan i värsta fall leda till självmord.
En mildare variant är vinterblues då är man trött och deprimerad men alla kriterier för en fullständig diagnos uppfylls inte.
För den som lider av årstidsbunden depression kommer känslorna av meningslöshet och tomhet smygande under hösten. De förstärks under vintern och klingar av till våren. Typiska tecken är också trötthet under hela dagen, att vilja sova mycket och att längta efter socker och kolhydrater. Något som är ett sätt att kompensera för tröttheten.
– I andra typer av depressioner är det motsatta istället vanligt, som att tappa aptiten och att lida av sömnproblem. På det sätter är årstidsbunden depression annorlunda, säger Katja Valli.
Även Katja Valli uppskattar omställningen till vintertid. Morgonljuset kan inte bota en depression som brutit ut men det kan verka förebyggande och göra att nedstämdheten inte blir lika stark, säger hon.
Utomhusljus dubbelt så starkt
Bästa sättet att inte förlora humöret under den mörka perioden är att vara utomhus minst en timme före klockan tio på morgonen, säger Arne Lowden. Det ljus vi då utsätts för har en styrka på 1000 lux jämfört med inomhusljuset som bara är ungefär 500 lux.
– Förr klarade vi årets mörkare perioder bättre eftersom vi var ute stor del av dagen. Att vistas inomhus på dagarna är ett nytt fenomen som kom med elektriciteten för lite mer än 100 år sedan.
Men även om det artificiella ljuset inte är lika starkt som naturligt dagsljus så hjälper det att bara tända en lampa.
– Så fort vi tänder ljuset blir vi mer alerta. Ljuset är kopplat till flera olika hjärncentra som direkt aktiveras. Det kan också göra stor skillnad att på arbetsplatser byta från det gula ljus som till exempel ofta är i lysrör till ljuskällor med vitare ljus.
Så finns de ett mer drastiskt alternativ och det är att helt enkelt fly mörkret.
– Solresor är ett mycket effektivt sätt att må bättre när ljuset på våra breddgrader inte räcker till, säger Arne Lowden.
Ljusterapi mot årstidsbunden depression
Ljusterapi kan bromsa årstidsbunden depression. Genom att tidigt på morgonen exponeras för starkt ljus minskar kroppens produktion av sömnhormonet melatonin.
– En orsak till den trötthet och det stora sömnbehov som följer av årstidsbunden depression kan vara att halten av melatonin inte sjunker under dagen. Att utsättas för starkt ljus motverkar produktionen av melatonin och ljusterapi kan därför göra att människor mår bättre. Men behandlingen måste sättas in innan depressionen brutit ut, säger Katja Valli, lektor i psykologi vid Skövde högskola som forskar om årstidsbunden depression.
Ljusterapi innebär att man sitter framför en lampa eller har ett par glasögon på sig med en skärm som ger ljus på upp till 2500 lux. Det är ungefär fem gånger så starkt som på en ordinär arbetsplats. Helst ska ljuset vara i den blå – lila skalan eller vitt. De delar av hjärnan som reglerar dygnsrytm är mer känsliga för blå våglängder. Det är ljus som finns i dagsljus och i lampor med dagsljuskaraktär.
Behandlingen görs på morgonen varje dag under minst 20 minuter och för de flesta människor uppstår inga biverkningar. Men personer som är känsliga för starkt ljus kan få huvudvärk.
– Ljuset gör att man genast blir piggare på morgonen och det ger också en signal till vår dygnsrytm som gör att det blir lättare att somna på kvällen. Medicinering mot sömnstörningar ökar men istället för att ta en melatonintablett kan man tanka ljus, säger Arne Lowden docent i psykologi med speciell inriktning mot sömn och ljuspåverkan på Stockholms universitet.
För att undersöka hur ungdomars humör påverkas av ljusterapi genomför Arne Lowden just nu en studie på ett 60-tal gymnasieelever. Varje morgon i 20 minuter under två veckor utsätts de för ljus som är ca 1000 lux, som är samma styrka som dagsljuset under det mörka halvåret.
Innan ungdomarna börjar använda glasögonen har de fått uppskatta hur de känner sig: glada, trötta, nedstämda etc. Efter de två veckorna med ljusglasögon gör de en ny uppskattning.
– Även om vi måste ta hänsyn till att det kan finnas en viss placeboeffekt kan vi redan nu se en stark effekt av ljusbehandlingen. Ungdomarnas humör har signifikant förbättrats, säger Arne Lowden.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Eva Vingård blev uppsagd från sin tjänst när hon uppnått den övre pensionsåldern 67 år – liksom alla statligt anställda. Då var hon professor i arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet.
– Jag tycker att jag aldrig har varit så duktig som när jag slutade, säger Eva Vingård.
Idag är hon professor emeritus vid samma institution. En professor har möjlighet att fortsätta med sin forskning och undervisning som seniorprofessor eller emeritus. Denna möjlighet har dock inte de flesta som tvingas gå i pension vid en viss ålder.
Som specialist i arbetsmedicin vet Eva Vingård vad hon pratar om. Hennes forskningsområden var fysiska och psykosociala förhållanden i arbetslivet som orsaker till sjuklighet i rörelseorganen, hållbar hälsa och rehabilitering. Under 2011-2012 var hon expert i Pensionsåldersutredningen, som ville höja pensionsåldern.
Kronologiska åldern irrelevant
Eva Vingårds förslag ser ut så här: en möjlighet att gå i pension vid 63 år, men också en möjlighet att arbeta så länge man vill. Eller kan.
– Den kronologiska åldern är ganska irrelevant eftersom det kan variera så mycket beroende på vem man är. Man skulle kunna ha ett utvecklingssamtal vid 67 år där man diskuterar hur länge man vill jobba. Kanske att man efter 69 år får visa att man kan leverera. Å andra sidan finns många 40-åringar som inte levererar.
Ett argument mot höjd pensionsålder som förts fram är att de äldre blir en propp som hindrar unga människor att få jobb. Men det stämmer inte, enligt Pensionsåldersutredningen, där det fanns ekonomer som undersökte den saken.
– Det finns inget som säger att vi i dagens samhälle har en viss mängd arbeten och att detta inte förändras. I det gamla bruks- och bondesamhället var det mer statiskt. Nu ändrar arbetsmarknaden sig hela tiden, vissa arbeten försvinner och vissa kommer till. Hur arbetsmarknaden kommer att se ut om några år har vi ingen aning om utom att den kommer att se annorlunda ut. Det hela är en dynamisk process, säger Eva Vingård.
Fördelar med höjd pensionsålder
Vilka fördelar finns det då med att låta människor arbeta längre? Förutom det som brukar framhållas, att samhällsekonomin kräver ett längre arbetsliv för att vi ska ha råd med pensionerna, finns även skäl att ta tillvara på den kompetens som kommer med ålder.
– Den äldre hjärnan skulle framför allt ha fördelen av mer erfarenhet och en kunskapsbank som kan nyttjas i olika situationer, säger Lars Nyberg, professor i psykologi och neurovetenskap vid Umeå universitet. Dels har äldre en erfarenhet av olika typer av situationer, dels har de rutiner för och automatiserat många färdigheter som gör att saker och ting går lätt.
Liberalernas partistyrelse föreslog nyligen en pensionsålder på 71 år. Värt att nämna att de använde ordet årsrik istället för äldre.
– Vad jag förstår är pensionsåldern mest satt utifrån förväntad livslängd. Det är väl länge sedan man fastlog 65 år och utifrån det kan jag tänka mig att 71 år är rimligt. Kognitivt skulle många klara det men det är värre med faktorer som att man blir utsliten och trött samt får skador och krämpor, säger Lars Nyberg.
Nackdelar med höjd pensionsålder
Nackdelarna har med de kognitiva funktionerna att göra.
– Åldrandet slår inte brett utan påverkar vissa kognitiva funktioner mer än andra. Som att känna igen saker och personer, komma ihåg namn och beteckningar och att kunna leverera saker och ting under tidspress.
Lars Nyberg framhåller att den kognitiva förändringen är individuell. Vissa kan tappa 15 procent jämfört med när de var på topp, andra har en flack kurva som visar en knappt märkbar försämring.
– Det vi driver i vår forskning är att försöka gå bort från gruppen av äldre som ett kollektiv och se den variation som finns, säger Lars Nyberg. Det för tankarna till en individualiserad pensionsålder och det är en trend som vi ser ibland, och som även Eva Vingård är inne på. Om jobbet bidrar till att stimulera hjärnan är det kanske onödigt att ta bort den möjligheten.
Bakgrund:
Den höjning av pensionsåldern från 67 till 69 år som Pensionsåldersutredningen föreslog för fyra år sedan mötte stark kritik. Något skarpt förslag har ännu inte tagits fram. I februari fick Göran Hägglund, före detta KD-ledare, och Göran Johnsson, före detta IF Metall-bas, i uppdrag att hitta en lösning. Ett förslag väntas komma under 2018
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
– En googling på psykopati ger över en miljon träffar och ger intrycket att folk blir lurade av psykopater till höger och vänster, säger Karolina Sörman som forskar om psykopati på Karolinska institutet.
I medier och populärkultur har det blivit relativt vanligt att slänga sig med begreppet. En av anledningarna är att många tycker att psykopati är spännande, och något som man med skräckblandad förtjusning vill veta mer om, tror Karolina Sörman.
I boken Omgiven av psykopater, som kom ut tidigare i år, påstår författaren Thomas Eriksson att vi alla förmodligen har en psykopat i vår omgivning, och att 3–4 procent av befolkningen är psykopater. Enligt Karolina Sörman finns det inga vetenskapliga belägg för den statistiken.
– Det finns få välgjorda studier som visar hur många i en vuxen befolkning som är psykopater, säger hon.
Psykopatiska drag
I Sverige saknas det till och med forskning på hur många som uppfyller de medicinska kriterierna för psykopati. Dock finns det brittiska studier som säger att det rör sig om mindre än 1 procent av den manliga befolkningen.
Men faktumet att de karaktärsdrag som utmärker en psykopat – som brist på empati, känslokyla, manipulativt beteende, oräddhet, lögnaktighet – finns mer eller mindre utspridda i befolkningen, gör det förståeligt att det pratas mycket om psykopatiska drag, menar Karolina Sörman.
– Den som klassas som psykopat ska dock inneha många av dessa egenskaper.
Forskningsfokuset vad gäller psykopati låg länge på kriminella grupper. De senaste årtiondena har intresset istället förflyttats till att studera psykopatiska egenskaper och förstå hur dessa samverkar och formar ett psykopatiskt beteende.
Psykopatiska drag hos barn
Karolina Sörman och hennes forskningsgrupp studerar just nu i vilken utsträckning man kan hitta psykopatiska karaktärsdrag hos barn och ungdomar. Här får föräldrar gå igenom olika psykopatiska egenskaper och uppskatta i vilken grad de anser att deras barn innehar dessa.
– I en studie har vi preliminära resultat som indikerar att den absoluta majoriteten barn i en icke-klinisk samhällsgrupp, har en väldigt låg grad psykopatiska drag men att det i varje årskull finns en liten grupp barn, lite under en procent, med egenskaper som känslokyla, brist på ånger eller impulsivitet
Karolina Sörman understryker dock att bara för att barn har vissa egenskaper behöver det inte alls betyda att de sedan utvecklar psykopati som vuxna.
– Det här är något otroligt komplext. Hur man utvecklar empati och en förmåga att bry sig om andra människor är något som grundläggs i väldigt tidig ålder, men hjärnan fortsätter sedan att utvecklas fram till 25 års ålder, säger Karolina Sörman.
Möjligt att behandla
Psykopati är varken en sjukdom eller en psykiatrisk diagnos, utan ett avvikande och antisocialt beteende. Psykopater hittas framför allt inom kriminalvården och rättspsykiatrin. Att prata om att bota en psykopat är därför felaktigt, man använder istället termen behandla, något som länge ansågs vara omöjligt.
På 1990-talet genomfördes en studie i USA på en grupp kriminella psykopater som snarare blev bättre på att manipulera sin omgivning och begick fler brott efter behandling. Karolina Sörman menar att denna föreställning inte längre finns kvar utan att forskningen idag snarare pekar mot just behandling.
Behövs mer forskning
– Jag var på en konferens 2011 med forskare inom psykopati från hela världen och där pratades det mycket om att vi måste börja forska mer på behandling. Psykopater som återfaller i brottslighet hela tiden kostar samhället massvis med pengar. En viktig fråga att ställa sig, menar Karolina Sörman är vad behandlingen har för möjligheter och syften.
– Inom kriminalvården som är den plats där man främst träffar på psykopater har behandling framför allt syftat till att skydda samhället och detta genom att hålla de psykopatiska dragen i schack för att hindra dessa personer att falla tillbaka i kriminella beteenden.
Henrik Andershed, professor i kriminologi och psykologi på Örebro universitet pratar om samma sak.
– Behandlingen har varit mer inriktad på att behandla beteenden än personlighetsdragen i sig, exempelvis arbeta med riskfaktorer som alkoholkonsumtion, eller lära sig hantera sin impulsivitet och därmed bli kapabel att kontrollera sina handlingar och låta bli att gå ut och begå brott.
Brist på empati
Med dagens ökade förståelse för hjärnan och dess neurologiska mekanismer kommer också kunskap om exempelvis varför en person har brist på empati.
– Denna kunskap kan i sin tur vara en möjlighet till behandling. Kan man få en person att känna att den har någon nytta av att vara mer empatisk då kan också avvikande beteenden lindras, säger Karolina Sörman.
Ett exempel på detta är en holländsk studie som gjordes för några år sedan där 21 individer med diagnosen psykopati fick titta på filmer där personer utsattes för både smärtsamma och kärleksfulla situationer.
Precis som förväntat var empati-aktiviteten hos försökspersonerna lägre i hjärnan än hos andra, när de tittade på filmerna. Men när de fick titta på klippen igen och denna gång blev tillsagda att känna empati visade det sig att hjärnaktiviteten blev som hos en normal grupp. Slutsatsen av forskningen var att psykopater kan känna empati om de måste, att de har en typ av “empati-knapp” som de kan slå av och på.
– Ja, det börjar komma indikationer på att det kanske går att jobba med empatisk förmåga, även om man är försiktigt optimistisk, säger Henrik Andershed vars forskargrupp undersöker hur och varför psykopatiska drag utvecklas från barn till vuxen.
– En av anledningarna till att vi studerar barndomen är att det kan vara möjligt att påverka barns empatiska förmåga i större utsträckning. Det finns mer hopp här. Men först måste vi förstå hur personlighetsdragen hänger ihop och hur arv och miljö påverkar.
Vem blir psykopat?
Henrik Andershed understryker att forskning på barn inte handlar om att hitta barnpsykopater då psykopati är en vuxendiagnos. Det man försöker förstå är vilka faktorer som ökar samt minskar riskerna för att utveckla psykopati.
– Redan i treårsåldern kan man se individuella skillnader, säger Andershed, vars studie årligen följer en grupp individer på två tusen barn och mäter drag som anses vara kärnan i den psykopatiska personlighetsstörningen.
Orädda och trotsiga barn
Forskningsgruppen studerar även vilka som är de viktigaste risk- och skyddsfaktorerna. Exempel på riskfaktorer hos barn är tidig oräddhet, så kallad fearlessness, att man har ett svårhanterligt temperament eller tidig trotsighet. Det i kombination med en otrygg hemmiljö, exempelvis att föräldrarna har psykiska problem eller missbrukar, ökar risken för att utveckla psykopati.
Risk- och skyddsfaktorer är både biologiska, miljömässiga och sociala. Vad som gör det komplext att förutspå vem som kommer att utveckla psykopati eller inte, är att utvecklingsvägarna ser väldigt olika ut.
– För vissa individer kommer vissa faktorer orsaka att de utvecklar psykopati och för vissa andra faktorer. Det är samma sak som med fysiska sjukdomar.
Vad beror psykopati på?
Inom evolutionsteorin menar man att det finns ett syfte att inom en grupp ha individer som exempelvis är helt orädda. Studier har visat att psykopati till stor del är ärftligt.
– Det finns en del forskning som utgår från tvillingpar där man kan bryta isär vad som handlar om den delade miljön, och vad som inte gör det. Här finns exempelvis studier som pekar på att egenskapen känslokyla är 60 procent ärftlig. Men det finns givetvis miljöfaktorer som har stor betydelse. Just därför är det också viktigt att lägga forskningsresurser på att förstå vad vi kan påverka, säger Karolina Sörman.
Text: Emma Larsson på uppdrag av forskning.se
Först kom Harvey, sedan Irma och Maria. Sensommarens orkaner har ödelagt stora delar av den karibiska övärlden och satt skräck i människor i sydöstra USA. Hittills har över hundra personer dött i händelser som kopplas till orkanerna. Många har också skadats i de kraftiga vindarna och översvämningarna. Bebyggelsen på korallön Barbuda i nordöstra Karibien är jämnad med marken och ön helt övergiven.
Tropiska oväder av det här slaget kan bli vanligare framöver, beroende på klimatförändringarna. Varmare ytvatten i haven är en bidragande faktor. Tropiska cykloner uppstår när ytvattentemperaturen överstiger 28 grader Celsius.
I norra Europa uppstår kraftiga stormvindar och stor nederbörd i stället vid lågtryck, som uppstår vid stora temperaturskillnader i atmosfären.
Tropiska cykloner och svenska lågtryck
Ordet cyklon betyder lågtryck. När en tropisk cyklon bildats över Karibiska havet, kan den svänga norrut mot Nordatlanten och röra sig vidare mot Europa. Men under resan förlorar ovädret sin tropiska karaktär – och omvandlats till ett vanligt nordatlantiskt lågtryck.
I Skandinavien bildas höststormar när kraftiga lågtryck från Atlanten rör sig in över området. Lågtrycket uppstår vid stora temperaturskillnader i atmosfären. På hösten kolliderar värme från Sydeuropa med de kalla luftmassorna från polarområdet. Då pressas den varma luften uppåt, där den utvidgas, så att lufttrycket i området sjunker. Lågtrycket suger till sig luft och skapar en vind, som lätt kan uppnå stormstyrka. Ju större skillnaden är i lufttrycket, desto kraftigare blir vindarna.
Källa: SMHI
Vanligare med kraftiga oväder
Flera städer har haft problem med skyfall och översvämningar på senare år, bland annat Köpenhamn och Malmö. Forskning, från bland annat SMHI, visar att liknande situationer kommer att bli vanligare i Sverige framöver.
– När det finns mer vattenånga i atmosfären blir det mer vatten i skyfallen. 20-årsregnen blir kraftigare och kan komma att uppstå oftare, ungefär vart femte år, i det nya klimatet, säger Erik Kjellström, klimatforskare hos SMHI.
Även extrema så kallade 100-årsregn – mycket kraftiga regn som faller på en plats ungefär var hundrade år och ger mellan 40 och 140 millimeter under ett dygn – kommer troligen att inträffa oftare. Forskarnas statistiska underlag är dock inte tillräckligt för att säga det lika säkert som för 20-årsregnen.
Det forskarna vet säkert hittills presenteras bland annat i några rapporter från SMHI och Svenskt Vatten Utveckling (SVU). Rapporten Extrem nederbörd i Sverige under 1 till 30 dygn, 1900 – 2011 slår fast att extrem nederbörd generellt sett ökade i Sverige från 1900 fram till 1930-talet, därefter minskade fram till 1970-talet, för att sedan öka igen fram till dagens toppnoteringar. Det är alltså mer extrem nederbörd i dag än på 1930-talet, enligt SMHI-forskaren Lennart Wern.
Ökad risk för översvämning
När det regnar mycket på kort tid ökar riskerna för översvämning och jordskred. Många svenska städer har därför börjat arbeta med åtgärder för att minimera problemen. Olika lokala förutsättningar kan göra att skadorna blir mer eller mindre omfattande när ovädren drar in.
Bebyggelse nära älvar, sjöar och hav är förstås extra utsatt. Annat som kan förvärra problemen är stora asfaltsytor och hårda, torra gräsmattor som inte suger upp vattnet tillräckligt fort. Samtidigt har vanliga stuprännor inte kapacitet att transportera hur mycket vatten som helst. Vid de kraftigaste regnen flödar det mesta vattnet över kanterna.
– Plan- och bygglagen kräver att kommuner ska dimensionera stadsmiljön för 100-årshändelser. Det finns några goda exempel i Sverige, men det behöver göras mer, säger Åsa Malmäng Pohl, konsult och vd för företaget Orbicon som bland annat arbetar med utredningar kring dagvatten och vattenverk.
Ta hand om stora mängder vatten
Hon menar att det är viktigt att börja tänka på nya sätt kring hanteringen av dagvatten i många städer. Dagvatten är det vatten som rinner från gator, p-platser och hustak under främst regn och snösmältning. Ett lyckat exempel som Åsa Malmäng Pohl lyfter fram är Tåsinge plats på Österbro i Köpenhamn. Drygt 1 000 kvadratmeter asfalt och gräsmatta har där omvandlats till en grön oas med dammar och växter som kan ta hand om stora mängder vatten.
Regnvatten från de omgivande husen samlas i en underjordisk reservoar och används bland annat till fontäner. Dagvatten från gatorna runtomkring leds till speciella vattenbäddar fyllda med mull som filtrerar vattnet. Det blir då rent, men inte drickbart.
Marken i parkområdet sluttar ner mot en anlagd våtmark som kan svälja stora mängder vatten. En del av området har extra frodig växtlighet och kallas för ”regnskogen”. Tåsinge plats har också en pedagogisk funktion, då det ger barn och andra besökare möjlighet att se vattnets kretslopp.
– Man måste inte bara bygga nytt. Tåsinge plats har funnits länge och ändå går det att få till fantastiska lösningar där. Det gäller att ta helhetsgrepp, som även innefattar byggnader, säger Åsa Malmäng Pohl.
En liknande lösning finns i Malmöstadsdelen Augustenborg som sedan slutet av 1990-talet har ett öppet dagvattensystem med dammar och kanaler. Sedan det infördes har stadsdelen inte längre problem med översvämningar. Tre andra kommuner i Skåne arbetar nu med Höjeåprojektet där bland annat 80 våtmarker och nya dagvattenmagasin ska minska översvämningsrisken runt ån.
Här regnar det mest i Sverige
Figuren visar SMHI:s väderstationer som mellan 1961 och 2016 uppmätt minst 90 millimeter regn under ett dygn. Gulröda prickar visar stationer som mätt 90 millimeter minst två gånger.
Forskarna på SMHI har i sina analyser kommit fram till att de så kallade 20-årsregnen kan komma att uppträda oftare, ungefär var femte år, efter 2071. Varmare klimat, med mer vattenånga i luften, leder till kraftigare regn.
Skyfallsvägar
Ytterligare exempel på åtgärder för att motverka översvämningar i Sverige är så kallade skyfallsvägar. De är v-formade i mitten och kan leda vattenmassor vidare ut i närliggande vattendrag. I Arvika, som haft stora problem med inträngande vattenmassor, pågår arbetet med att bygga en skyddsvall och två spärrdammar.
Andra svenska städer satsar på gröna tak eller fördröjningsmagasin under jord för uppsamling av regnvatten. Gräsodling på och runt spårvägar, vilket minskar andelen hårda ytor, prövas också på några platser. Vid planeringen av Norra Djurgårdsstaden i Stockholm har ett nytt verktyg kallat grönytefaktor använts. Den ser till att en tillräckligt stor del av en tomtyta består av vegetation eller vatten.
– Det mesta pekar mot att vi får mer intensiva nederbördstillfällen framöver, så det är bra att ta höjd för det, även om vi inte drabbas lika dramatiskt som i tropikerna. Där krävs andra åtgärder än hos oss, säger Erik Kjellström hos SMHI.
Text: Marie Granmar, på uppdrag av forskning.se
Kärt barn har många namn
En tropisk cyklon kallas orkan i Atlanten, tyfon i västra Stilla havet och cyklon i Indiska oceanen och utanför Australien och Nya Zeeland.
Orkan: En tropisk cyklon med en medelvind på minst 33 m/s kallas också tropisk orkan.
Storm: En tropisk cyklon med en medelvind på minst 17 m/s kallas också tropisk storm. Det är först när en tropisk cyklon nått stormstyrka som den namnges. (När det gäller nordatlantiska lågtryck så använder man inte uttrycket storm förrän medelvinden har nått 25 m/s.
Begreppet biblioterapi myntades av den amerikanska prästen Samuel McChord Crothers i artikeln A Literary Clinic, publicerad i The Atlantic Monthly i september 1916. Artikeln har formen av ett samtal med en fiktiv vän, Dr Bagster, som har öppnat en klinik för biblioterapi. Samtidigt pågick första världskriget för fullt och amerikanska militärsjukhus hade börjat använda skönlitteratur i behandlingen av traumatiserade soldater.
Vad är då biblioterapi? Idag skiljer forskningen på klinisk biblioterapi, där läsningen ska förbättra hälsan hos sjuka människor, och det som brukar kallas humanistisk biblioterapi där friska människor ska nå ökad självinsikt eller få hjälp med att bearbeta känslor som sorg eller nedstämdhet.
För snart 70 år sedan, 1949, publicerade den amerikanska forskaren Caroline Shrodes världens första avhandling om biblioterapi. Den första svenska studien av biblioterapi påbörjades 2011, när Cecilia Pettersson och Lena Mårtensson, litteraturvetare respektive forskare i socialmedicin vid Göteborgs universitet, intervjuade åtta sjukskrivna kvinnor om deras läsning.
– Då var biblioterapi okänt i Sverige, säger Cecilia Pettersson. Så de här kvinnorna hade inte deltagit i någon organiserad biblioterapi utan läst själva.
Läsning ett kvitto på att de blivit friskare
Samtliga intervjupersoner hade varit aktiva läsare före sjukskrivningen – och hade saknat sin läsning. Bara det faktum att de läste igen blev ett kvitto på att de blivit friskare. Flera sökte sig till att börja med till mer lättläst litteratur än den de varit vana vid, men i takt med att de blev friskare återgick de till sina gamla läsvanor.
När forskarna bad kvinnorna reflektera över hur läsningen påverkat deras hälsa svarade flera att de läste för att komma bort från sjukdomen, att få tänka på annat.
– Det var viktigt att läsningen var lustfylld och inte ett krav, säger Cecilia Pettersson.
Hon genomförde sedan ytterligare en studie, där hon intervjuade fyra personer som var långtidssjukskrivna för psykisk ohälsa – och deltog i en bokcirkel. Personerna fick fylla i en enkät där de bland annat svarade på frågan om deras fysiska välbefinnande hade förbättrats på lång sikt, något den inte hade. Men i djupintervjuerna framkom en annan bild.
– De svarade att deras välbefinnande hade blivit bättre men under en kortare period, säger Cecilia Pettersson. De kunde uppleva ett ökat välbefinnande under någon dag men sedan kunde det sjunka igen.
Läsningen ledde till social kontakt
Cecilia Pettersson arbetar just nu med en vetenskaplig artikel om den här studien och vill därför inte gå in närmare på vad som orsakade välbefinnandet.
– Men på ett övergripande plan handlar det om den sociala kontakten och att de fick diskutera sin läsning, säger Cecilia Pettersson.
Boken The Novel Cure, skriven av två brittiska biblioterapeuter, är upplagd som ett slags biblioterapins FASS. Åkommorna radas upp i bokstavsordning och paras ihop med ett par litterära medikament. Först i listan är Apati, som till exempel bäst botas med Postmannen ringer alltid två gånger. Boken The Novel Cure har publicerats i ett tjugotal länder och den lokala redaktören kan anpassa åkommorna efter varje land. I Indien får läsaren tips på böcker som hjälper mot besatthet av cricket, i Italien impotens och i Tyskland rädsla för motorvägar.
Till skillnad från en verklig FASS finns det inte någon forskning bakom de här ”medicinerna”. Någon sådan kommer troligen inte heller att produceras.
– Jag skulle vilja se den studie som kan visa att läsning av skönlitteratur ger samma resultat för alla, eller som kan komma rekommendera en typ av böcker som alla mår bra av att läsa, säger Cecilia Pettersson.
Vad läsningen av en viss bok gör med oss är inte bara individuellt, upplevelsen kan även skifta över tid eftersom vi påverkas olika beroende på i vilket skede av livet vi läser en viss bok.
– Ett problem för forskningen idag är att inom vården vill man ha den typen av studier som säger ”om du läser den här boken så får du den här effekten”, men det går inte när det gäller läsning av skönlitteratur, säger Cecilia Pettersson. Men läsningen är viktig och hälsobringande för många människor.
– Jag skulle vilja vända på det; om biblioterapi ska bli en mer etablerad metod måste man ändra sin syn på vilken typ av forskning som går att använda.
Biblioterapi allt vanligare
Användningen av biblioterapi i mer organiserad form är än så länge inte så vanligt, men exemplen blir allt fler. Norrköpings stadsbibliotek har till exempel arrangerat två olika läsprojekt, ett för missbrukare och ett för föräldrar till barn som har tagit sitt liv.
– Att intresset för biblioterapi har ökat i Sverige de senaste fem åren är uppenbart, säger Cecilia Pettersson. Sedan är det viktigt att man undersöker det kritiskt och ser vilka grupper det fungerar för, och när det fungerar.
Cecilia Pettersson har precis påbörjat en ny studie, den här gången ska hon intervjua kvinnor med förlossningsdepression om deras läsning och hur den påverkar hälsan. Resultat väntas inom ett par år.
Från och med i höst är det möjligt att studera biblioterapi som akademiskt ämne, då Ersta Sköndal Bräcke Högskola startat landets första utbildning. Det är Pia Bergström, socionom och familjeterapeut, som har tagit fram utbildningen. Förebilden finns i Finland där biblioterapin sedan länge är mer etablerad. Pia Bergström gick en utbildning i Helsingfors 2011 och har sedan dess kartlagt användningen av biblioterapi i Sverige.
– Jag insåg då att det saknas en organisering kring biblioterapi i landet och jag startade ett nätverk i mindre omfattning. Mitt mål var först att starta en systerförening till Förening för biblioterapi i Finland, men när jag fick möjligheten att ta fram en kurs blev den det första steget.
Enligt Pia Bergström är intresset stort och kursen blev snabbt fulltecknad.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Många blir besvikna när de få reda på att det inte verkar finnas några direkta kognitiva fördelar med att vara flerspråkig, berättar Niclas Abrahamsson som är professor i svenska som andraspråk vid Stockholms universitet och forskar om hur mottaglig hjärnan är för att lära sig nya språk vid olika åldrar.
Kulturella faktorer
– Det finns studier som visar att tvåspråkiga barn är lite mer flexibla i sitt tänkande och lite bättre på problemlösning. Men det är ofta väldigt små skillnader som bara förekommer hos vissa av barnen. Fördelarna är heller inte långvariga utan det är effekter som enbart finns när barn är på väg att tillägna sig två språk, säger Niclas Abrahamsson.
Ett problem i flera av de studier som pekar på skillnader mellan enspråkiga och flerspråkiga är att forskarna kan ha dragit fel slutsatser av sitt material. Till exempel har det gjorts studier i Kanada som visar att tvåspråkiga barn har bättre exekutiva förmågor, alltså att förmåga att bromsa sin första impuls, något som har ett starkt samband med högre betyg.
– Men alla de flerspråkiga barnen var kinesiska och de enspråkiga kinesiska barnen i Kina har också bra exekutiva förmågor. Vi förmodar därför att skillnaderna mellan de flerspråkiga och enspråkiga barnen beror på kulturella faktorer.
Det berättar Annika Andersson, som är universitetslektor i svenska som andraspråk på Linnéuniversitetet i Växjö och har en forskningsbakgrund i kognitiv neurologi och psykolingvistik. Hon pekar på att liknande brister som i den kanadensiska studien återfinns i andra forskningsrapporter.
Flerspråkighet och demens
– De finns till exempel studier som hävdar att tvåspråkiga personer kan slippa demens. Men det går inte att bevisa att de flerspråkiga personerna har sluppit demens tack vare att de talar flera språk. De har kanske haft en annan kost eller de kan ha gått långa promenader. Eller något annat som har betydelse för att förhindra demens. Det vet vi inte.
Ett annat vanligt påstående är att tvåspråkiga barn tar längre tid på sig att börja tala. Men också den forskningen har brister.
– Flera av de studierna är problematiska. De tvåspråkiga barnen har ofta lågutbildade föräldrar och de kommer från en annan social klass än de enspråkiga barnen. Föräldrarnas utbildningsnivå har stor betydelse för barns språkliga utveckling men det har forskarna alltså inte tagit hänsyn till, säger Annika Andersson.
Flerspråkiga lär sig knappast lättare
Även antagandet att det skulle vara lättare för flerspråkiga personer att lära sig nya språk är en sanning med modifikation.
– Det är en omtvistad föreställning. Talar man flera språk så kan man naturligtvis ta hjälp av de språken när man lär sig ett nytt språk. Till exempel kan man känna igen hur vissa språkliga fenomen fungerar. Men att tvåspråkiga personer skulle vara mycket bättre på att lära sig språk är en överdriven föreställning. Det är så mycket annat som spelar roll som vid vilken ålder man lär sig språket eller om man gör det i ett klassrum eller i den miljö där språket talas, säger Niclas Abrahamsson.
Överhuvudtaget verkar det vara så att det finns betydligt fler likheter än olikheter mellan enspråkiga och flerspråkiga personer. Till exempel har det funnits en teori som hävdar att tvåspråkiga personer skulle använda båda sina hjärnhalvor mer än enspråkiga eftersom modersmålet och andraspråket skulle finnas på olika platser i hjärnan. Men det stämmer inte. Istället utnyttjar flerspråkiga sin hjärna på samma sätt som enspråkiga.
Nya språk via modersmålet
– De delar i hjärnan som är aktiva vid språkanvändning är aktiva oavsett vilket språk du använder. Och när man talar flytande finns språket på samma plats i hjärnan som modersmålet, förklarar Niclas Abrahamsson.
Under 70- och 80-talet förespråkade många forskare att invandrade barn inte skulle tala sitt modersmål i skolan eftersom de då riskerade att inte lära sig svenska ordentligt. Det är nu ett synsätt som helt avfärdas. Istället är det väl belagt att vägen till ett nytt språk går via modersmålet. Förstår man till exempel abstrakta begrepp på sitt modersmål är det mycket lättare att lära sig dem på det nya språket också.
– Om barnen får stöd i sitt förstaspråk i skolan kommer de att lära sig svenska fortare. Ska ett barn lära sig ett nytt begrepp på andraspråket behöver de använda det i genomsnitt 600 gånger. Men om de lär sig det på sitt första språk så kan de det efter 250 gånger och sedan behöver de öva 200 gånger till på det nya språket för att behärska begreppet även på det språket. De lär sig alltså begreppen på två språk snabbare än vad de lär sig enbart på det nya språket, säger Annika Andersson.
Ingen risk du blir halvspråkig
Länge fanns också en föreställning att barn som växte upp med två eller flera språk riskerade att bli halvspråkiga. I själva verket var barnen kompetenta på båda språken men de hade ett uttal som gjorde att de inte lät som modersmålstalande på något av dem.
– Men om man slog ihop deras språkliga kompetens kunde de nästa dubbelt så mycket språk som andra barn. Att tro att någon bara lär sig halva språk är en ganska idiotisk teori, säger Niclas Abrahamsson
Inom forskningen är man nu överens om att det bara finns fördelar med att behärska flera språk. Även om det inte gör att man blir mer kreativ än den som bara kan ett språk.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Vad skapar en Nobelpristagare? Intelligens, uthållighet och kreativitet, säger forskarna. Men viktigast är ett brinnande intresse för själva ämnet man forskar om. Och att vara man, förstås. Gemensamt för många Nobelpristagare är också att de som barn haft många, långa och engagerade samtal med sina föräldrar. Att bli involverad i avancerade diskussioner vid middagsbordet tycks vara en bra väg mot kreativt tänkande.
Det berättar Annika Andersson, som är universitetslektor i svenska som andraspråk på Linnéuniversitetet i Växjö och har en forskningsbakgrund i kognitiv neurologi och psykolingvistik. Hon pekar på att liknande brister som i den kanadensiska studien återfinns i andra forskningsrapporter.
Överhuvudtaget verkar det vara så att det finns betydligt fler likheter än olikheter mellan enspråkiga och flerspråkiga personer. Till exempel har det funnits en teori som hävdar att tvåspråkiga personer skulle använda båda sina hjärnhalvor mer än enspråkiga eftersom modersmålet och andraspråket skulle finnas på olika platser i hjärnan. Men det stämmer inte. Istället utnyttjar flerspråkiga sin hjärna på samma sätt som enspråkiga.