– Det finns ingen chans att stoppa de arter som har etablerat sig. Det går inte att utrota dem. Så det är viktigt att vi arbetar för att de inte ska komma in från början, säger Lena Kautsky, professor i marin ekologisk botanik vid Stockholms universitet.

Den svartmunnade smörbulten anlände via barlasttankar på fartyg från Kaspiska och Svarta havet på 90-talet. Den är nu en vanlig fisk utanför Polens kust och håller även på att etablera sig längs flera svenska kustområden, till exempel Blekinge och Gotland. Andra exempel på invasiva arter i Östersjön är rovvattenloppa, nordamerikansk havsborstmask, slät havstulpan, kinesisk ullhandskrabba och slamkrabba.

Vikingarna tog med sig sandmusslor

Utvecklingen är inte ny. Sandmusslan betraktas idag som en naturlig art i Östersjön, men forskarna har konstaterat att den kommer från den amerikanska kusten och att det var vikingar på långseglats som tog med den tillbaka som en del av kosthållningen.

Vandrarmussla eller Zebramussla (Dreissena polymorpha)

– Det sker naturligt en långsam invandring och spridning av arter i Östersjön, men vi människor skyndar på den och det finns en oro att det ska komma in något som kan störa hela ekosystemet, säger Lena Kautsky.

Hon välkomnar därför den internationella konvention som reglerar barlasttankar. Den kom på plats i år och målet är att inget barlastvatten från flodnära hamnar eller andra mindre salta havsområden ska släppas ut i Östersjön. Fartygen måste byta barlastvatten i salta hav eftersom organismer därifrån inte klarar sig i Östersjöns bräckta vatten. Eftersom detta byte ofta kräver ombyggnad kommer det dock att dröja innan regleringen är helt genomförd.

Invasiva arter tar över

Östersjön är speciellt känsligt för främmande arter. Innanhavet har bara fungerat som nu i 8000 år och därför är det artfattigt jämfört med till exempel Medelhavet. Det finns då lediga nischer i ekosystemet, vilket gör att nya arter snabbt kan öka kraftigt i antal. Det faktum att många arter i Östersjön är försvagade på grund av överfiskning och andra miljöproblem förvärrar situationen.

– Svartmunnad smörbult hade kunnat bli bra mat åt stora aborrar och gäddor, vilket skulle ha kunnat minska bestånden. Men vi har problem med för lite abborre och gädda i många grunda kustmiljöer. Framförallt finns få exemplar som är tillräckligt stora. Vi behöver därför fortsätta reglera fritidsfisket och skydda deras lekområden, säger Lena Kautsky.

Den svartmunnade smörbulten är dessutom en allätare som tar rom och yngel av abborre och gädda, så om den fortsätter att etablera sig och dominera områden kan situationen för för dessa fiskar bli än värre. I vissa områden utanför Polen har hela ekosystemet tagits över av invasiva arter.

Smörbulten god att äta

– Där är det svartmunnad smörbult, vandrarmussla och kinesisk ullhandskrabba som bygger upp ett fungerande ekosystem. Och om det är så att klimatförändringarna kommer att leda till mer regn och en utsötad östersjömiljö, då kommer även de marina arterna, som blåmussla och blåstång att försvinna helt.

Kinesisk ullhandskrabba (Eriocheir sinensis)

Utvecklingen har lett till att man i Polen har börjat fiska den svartmunnade smörbulten istället för de inhemska arter man fiskat slut på. Enligt Lena Kautsky som smakat är det en mycket god fisk med vitt och fast kött.

Alla främmande arter behöver dock inte innebära att de inhemska får det svårare. Slamkrabban verkar var en bra källa till föda för fisken i Östersjön och den nordamerikanska havsborstmasken skulle kunna hjälpa det utsatta innanhavet på ett oväntat sätt.

Havsborstmasken klarar syrebristen

– Den är otroligt tålig mot syrebrist och gräver sig djupt ner i sedimenten. Då kan den ventilera och syresätta och därmed fastlägga näringsämnen, säger Tina Elfwing, föreståndare för Östersjöcentrum vid Stockholms universitet.

Stora områden på Östersjöns botten är döda och syrefria på grund av övergödningen. Havsborstmaskens kraftiga spridning skulle alltså kunna förbättra situationen, men är också en bra illustration av problemet med invasiva arter. Vi vet inte vad de i slutänden orsakar.

– De som jobbar med övergödningsfrågor ser positivt på det här med ventilering och syresättning, men de som jobbar med miljögifter börjar bli oroliga, för djupt nere i sedimenten har vi de här gamla synderna från 50-, 60- och 70-talet. Dom har börjat studera hur mycket av dessa farliga ämnen som den här masken kan återföra till systemet, säger Tina Elfwing.

Det som till en början verkar bli en katastrofal spridning av en invasiv art kan också med tiden få en naturlig lösning. Enligt Lena Kautsky kan arter som kommit in först föröka sig och bli väldigt många, men sedan stabiliseras det och de blir en i mängden.

– Det tror man beror på att när de kommer in har de inga naturliga fiender och de sjukdomar som finns biter inte på dem. När de sedan har varit i Östersjön ett tag så upptäcks de av inhemska arter som börjar göra det till en vana att äta dem. Den blir neutraliserad och en i gänget.

Text: Dag Kättström på uppdrag av forskning.se

Den 3 september klockan 05.30 svensk tid registrerade hundratals seismiska mätare runt om i världen en kraftig smäll med ursprung i Punggye-ri i nordöstra Nordkorea. Att smällen var kraftig är alla överens om, dock inte hur kraftig – uppskattningar har varierat från 50 till 370 kiloton.

Kiloton och megaton används som enheter vid jämförelse av sprängkraften hos kärnvapen, och betecknar då den standardiserade energiutvecklingen av motsvarande massa hos sprängämnet trotyl när det detonerar. 1 kiloton = energimängden i 1000 ton trotyl. 1 megaton = energimängden i 1 miljon ton trotyl.

Källa: Wikipedia

Den svenska mätningen, utförd vid FOI:s seismiska mätstation i Hagfors, kom fram till en magnitud på 6,1 på Richterskalan. FOI beräknar storleken på laddningen till 100-200 kiloton och skriver på sin hemsida att det är ”konsistent med att Nordkorea tagit ytterligare steg i sin kärnvapenutveckling jämfört med vad som tidigare observerats.”

Enligt Nordkorea är det en vätebomb som har orsakat explosionen. En vätebomb får sin sprängverkan från fusion, att lätta atomkärnor slås samman. En atombomb bygger istället på fission: tunga atomkärnor klyvs och utvecklar energi.

Men vad Nordkorea egentligen har provsprängt är oklart.

Ett steg i den tekniska utvecklingen

– Det är svårt att säga så mycket om det, säger Martin Goliath, forskare vid FOI. Styrkan antyder att det här är kraftigare än något test man gjort tidigare. Det kan vara så att man har lyckats med en fusionsladdning, men man kan också ha gjort en så kallad boostrad laddning där man får en fissionsladdning att bli effektivare genom att tillsätta en fusionskomponent. Vi kan konstatera att det är ett steg i den tekniska utvecklingen som har tagits, men det är frustrerande hur lite information man har att gå på.

Det vi vet är att Nordkorea de senaste elva åren har genomfört sex provsprängningar, och att sprängkraften har ökat. Den provsprängning som gjordes för ett år sedan hade en sprängkraft på runt 20 kiloton, vilket är i nivå med bomberna som USA fällde över Japan under andra världskriget och en tiondel av Nordkoreas senaste. Det innebär dock inte att verkansgraden har blivit tiofalt större, utan snarare dubbelt så stor. Det är framför allt värmevågen som blir kraftfullare, medan området som råkar ut för strålning inte ökar lika mycket.

Nedfall efter USA.s provsprängning av vätebomben Redwing Seminole 6 juni 1956 på Eniwetok, Marshallöarna.

Måste vara liten och stabil

Men för att laddningarna ska få någon praktisk användning måste de bli tillräckligt små för att kunna bäras av en missil.

– Sedan måste laddningen klara av att bli uppskjuten utan att den skakar sönder, säger Martin Goliath. Den måste också klara att återinträda i atmosfären utan att brytas sönder.

Nordkorea testskjuter även missiler, nu senast en missil som gick i en uppmärksammad bana över Japan, och hävdar att landet har förmågan att förse missilerna med kärnvapen. Om Nordkorea visar sig ha den kompetensen, och gör allvar av sina hot, finns möjligheten att skjuta ner missilen innan den når sitt mål.

Slå ut missilen i luften

Men prickskytte mot missiler är en svår konst, något som Joshua Pollack, en amerikansk forskare, nyligen påpekade i en artikel i The Guardian. Där går han igenom de försök som framför allt USA har gjort att ta fram system som kan slå ut en missil antingen när den skjuts upp, när den befinner sig i rymden eller när den är på väg ner efter att ha återinträtt i atmosfären. Att skjuta ner missilen när den befinner sig på väg upp eller i rymden har visat sig för dyrt och omständligt, och de system som finns idag fokuserar på att slå ut missilen när den är på väg mot Jorden. Nackdelen är att ett sådant skydd endast täcker ett mindre område.

Vad händer då när en kärnvapenbestyckad missil skjuts ner?

– Många tänker på nedfall och där är det viktigt på vilken höjd det sker, säger Martin Goliath. Om det sker på markytan får vi ett lokalt nedfall och radioaktivitet från explosionen kommer att binda vid markmaterial och även spridas i vindriktningen. Om laddningen sprängs i luften förs radioaktiviteten upp i atmosfären och sprids globalt. Det kan bli ett långsiktigt problem men inte akut för det tar åratal för partiklarna att falla ner till marken.

Svårt få igenom kärnvapenförbud

Samtidigt som Nordkorea flexar sina kärnvapenmuskler ska 122 länder ta ställning till om de ska ratificera det förbud mot kärnvapen som röstades igenom i FN i juli. Inget av de 122 länderna har kärnvapen och frågan är vilken betydelse konventionen kommer att få.

Visst sänder det en signal att stater har valt att förhandla om kärnvapenförbud och samarbeta med de frivilligorganisationer som drivit frågan, menar John Rydqvist, forskningsledare på FOI. Men problemen med förbudet är väldigt många, och i slutändan är det helt osannolikt att det kommer få någon som helst praktisk effekt vad gäller kärnvapennedrustning som är ambitionen med avtalet.

Avtalet är dessutom, enligt John Rydqvist, slarvigt skrivet, vilket underminerar de avtal som redan finns, till exempel icke-spridningsavtalet (NPT).

– Sedan ska man vara noga med att nedrustning är en sak, men problemet är att det hittills inte funnits nog tilltro internationellt för att våga lita på att alla skulle skrota alla sina vapen. Därför har det historiskt varit mer framgångsrikt med rustningsbegränsning, säger John Rydqvist. Till exempel avtal mellan USA och Sovjet under kalla kriget som minskade antalet vapen och tog bort särskilt farliga kärnvapentyper.

Tre metoder att minska hotet

Det finns i grova drag tre metoder för att minska hotet från kärnvapen. Nedrustning, där det nyligen framröstade kärnvapenförbudet är en del. Rustningsbegränsning, där två eller flera länder kommer överens om att ta bort en del av arsenalen. Den sista är icke-spridning, en metod som rönt viss framgång i och med att Irans kärnvapenprogram stoppades.

Så länge det inte är ett realistiskt alternativ att nedrusta bort alla kärnvapen kommer maktbalansen att upprätthållas med det som kallas gemensam avskräckning. Nordkoreas beslut att lämna ickespridningsavtalet 2003 beskrevs som ett hot mot freden och säkerheten på Koreahalvön, när landet nu närmar sig en status som kärnvapennation riskerar maktbalansen i världen att rubbas.

– Länder som anser sig hotade kommer att göra en kalkyl av vad det betyder och bygga system som kan neutralisera hotet och mot kärnvapen är det svårt att se nån annan lösning än egna kärnvapen, säger John Rydqvist. Missilförsvar kan göra viss skillnad och allierade till USA, såsom Japan och Sydkorea, kan komplettera kärnvapenparaplyet genom att skaffa fler precisionssystem för att kunna slå ut de kärnvapenbärande missilerna. Sådan konventionell rustning får följdeffekter för Ryssland, Kina och andra kärnvapenländer som nu får räkna med att motståndaren har motmedel, vilket ställer balansen över ända.

Från och med 20 september har de stater som röstade igenom FN:s kärnvapenförbud kunnat ratificera avtalet. Förbudet träder i kraft när 50 stater har skrivit på.

Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se

Kärnvapenmakter i världen

  • Rött: Stor kärnvapenkapacitet
  • Gult: Mellanstor kärnvapenkapacitet
  • Blått: Liten kärnvapenkapacitet
  • Grönt: Okänd kärnvapenkapacitet

Källa: Wikimedia, CC BY-SA 2.5

Mycket har sagts sedan Nordkorea genomförde sin senaste provsprängning av vad landet påstår är kärnvapen. Men två uttalanden står ut som representanter för två olika förhållningssätt.

  1. ”Det finns inget annat sätt att lösa kärnvapenfrågan än genom fredlig dialog.”
  2. ”Nordkorea tigger om krig.”

Det första uttalandet gjordes av Rysslands president Vladimir Putin, det andra av Nikki Haley, USA:s ambassadör i FN. Nikki Haley sa också att ”vi har sparkat den här burken längs vägen länge nog, det finns ingen väg kvar.”

Vad som tar vid när vägen tagit slut är oklart, den mest konkreta beskrivningen är väl Donald Trumps uttalande om ”eld och ursinne”. Ett par dagar senare visade det sig att den amerikanska vägen inte var slut, åtminstone inte den väg som består av sanktioner. Med röstsiffrorna 15-0 beslutade FN:s säkerhetsråd om sanktioner som i praktiken innebär ett stopp för en stor del av Nordkoreas export.

Svaret från Nordkorea blev nya, än hårdare ord. Nordkoreas utrikesdepartement hotade att ”orsaka USA den största smärta och det största lidande som landet någonsin genomlidit i hela dess historia.”

Vägen till dialog

Men i samband med att sanktionerna blev offentliga verkade tonen från USA ha mjuknat. FN-ambassadören Nikki Haley talade inte längre om att vägen var slut utan påpekade att USA inte söker krig. Ifall det är USA:s nya linje att göra klart för Nordkorea att landet inte vill ha krig så är det rätt väg att gå.

Erik Melander, professor i Freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, beskriver vägen fram till en dialog.

– Det handlar dels om att markera mot dem att de inte ska ta sig friheter, att straffa dem samtidigt som man är smart nog att signalera att vi inte kommer försöka få till en regimförändring genom krig eller slå ut kärnvapen. Det är säkrast för alla att signalera att man inte vill ha krig. Det kan göras genom officiella och inofficiella vägar.

”Människor bor här”, står det på banderollen i bakgrunden. Bilden är från Kiev, Ukraina, 26 Januari 2014.

Vad som blir utgången av en konflikt, fredlig dialog eller konfrontation, hänger på de attityder som finns på båda sidor. Samma sak i konflikter som redan har brutit ut och där en fredsprocess har inletts med förhoppningen att få till en varaktig fred.

– Det forskningen antyder är att normer som spelar på våldsamt manligt ideal gör det svårare att hantera konflikter fredligt för då måste de spela tuffa och kan inte backa, säger Erik Melander. Det är generellt en drivkraft i konflikter.

Feministiska värderingar ökar chansen till fredlig dialog

Erik Melander tror att Angela Merkel hade haft lättare att hantera konflikten med Nordkorea än vad Donald Trump har. Detta då hon inte verkar ha samma behov att besvara förolämpningar med hot om våld, något som inte behöver bero på det faktum att hon är kvinna. I somras publicerade Erik Melander och Elin Bjarnegård, docent i statskunskap vid Uppsala universitet, en artikel där de analyserade regeringens ambition att få in fler kvinnor i fredsprocesser. Den bygger på en artikel som forskarna publicerade i januari i den vetenskapliga tidskriften The Pacific Review. Där argumenterar de för att feministiska värderingar spelar en större roll än biologiskt kön för benägenheten att ha en icke-fientlig attityd gentemot andra. Den som tror på jämställdhet har en större chans att få till en fredlig dialog.

– Sverige driver hårt att man ska ha in fler kvinnor, och det är viktigt att göra av flera orsaker men om inte normerna ändras så är det inte sannolikt att enstaka kvinnor kan göra så stor skillnad. Man måste försöka komma åt normerna.

Men det finns också andra, mer praktiska skäl att inkludera kvinnor i en fredsprocess, på alla nivåer. Helené Lackenbauer, forskningsledare på FOI och expert på genusfrågor i säkerhetspolitik och konflikthantering, har studerat flera konflikter i världen, bland annat i Mali och Afganistan.

Kvinnors traditionella roll essentiell i samhället

– Många gånger är det så att de frågor som rör kvinnor också är essentiella för att upprätthålla samhället men de frågorna tas inte upp. Det kan handla om att ha mat på bordet, att barnen är hela och rena, att man har sjukvård, att man tar hand om de gamla. I många länder är staten svag och i vissa fall är de uppgifter som kvinnorna sköter, det vill säga tar hand om familjen, det som utgör samhället.

Den illegala vapenhandeln uppgår till ungefär 60 miljarder kronor per år.

– De flesta fredsprocesser leds av internationella samfund och det borde vara en självklarhet att ta med de här frågorna, men det gör man inte nödvändigtvis. I de flesta fall är man angelägen om att få till fredsavtal och det här tar för lång tid.

Istället är det maktfördelning och fördelning av territorium som brukar tas upp vid konflikthantering, samt hur de stridande ska återintegreras i samhället.

Dold maktfaktor

Kvinnorna kan också vara en dold, outnyttjad maktfaktor. Ett exempel är Mali där de kvinnor som Helené Lackenbauer intervjuade var överens om att det främsta problemet inte var islamisterna utan att inte ha tillgång till rent vatten eller samhällsservice, och att regeringen inte var närvarande.

– Kvinnorna var extremt upprörda över det här och de spelade stor roll när islamisterna tog över i och med att kvinnorna mobiliserade unga män. Så man ser dem inte i det offentliga men de har makten över sina söner.

Om inte kvinnorna inkluderas i ett fredsavtal kan de känna att avtalet inte gäller, och använda sin makt på ett sätt som motverkar fred.

– Kvinnorna ska vara med, inte bara för att de ska vara bättre än män på att förhandla, utan för att de har betydelse för samhället och kan påverka konflikter.

Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se

Den alltmer upptrappade stämningen mellan främst Nordkorea och USA hintar om att ett kärnvapenkrig kanske inte är så långt ifrån en realitet som man gärna vill tro.

Det finns dock andra, mindre kända och mindre uttalade hot mot mänskligheten som på sikt utgör ett lika stort hot mot vår arts överlevnad som kärnvapen gör. Vilka dessa är och hur vi kan skydda oss mot dem är något som Olle Häggström, till vardags professor i matematisk statistik på Chalmers, anser är ytterst viktigt att kartlägga.

Det är också anledningen till att han anordnar forskningsprogrammet Existential risk to humanity som äger rum i september och oktober på Chalmers och Göteborgs universitet. Exakt vad de ska prata om är dock inte hugget i sten.

– Om man kan tala om i förväg exakt vad som ska hända så är det ingen riktig forskning, säger Olle Häggström.

Han kan dock avslöja vad han anser vara de främsta hoten mot mänskligheten just nu:

Hoten mot mänskligheten – topp 5

Kärnvapen. Hotet från kärnvapen är enligt Olle Häggstöm helt i särklass just nu. Det har funnits med oss sedan 1945, men har under tiden varierat i sin hotbild. I och med att USA fick en ny president i Donald Trump ökade risken för ett nytt kärnvapenkrig väsentligt, menar han.
– USA valde en person som inte alls är lämpad att sitta på den positionen, vilket har gjort kärnvapen till ett ytterst aktuellt hot, säger Olle Häggström.

Bioteknologisk krigsföring. Tittar vi ett tiotal år framåt i tiden överskuggas vi av ytterligare ett hot, nämligen artificiella virus och bakterier.
– Det är en teknologi som är svår att hindra spridningen av. Kärnvapen är fortfarande, 70 år efter att de utvecklades, ett tiotal staters exklusiva egendom, men kunskapsspridningen är mycket större med biologiska vapen. Om de hamnar i händerna på exempelvis en terroristgrupp är vi i en farlig situation.

Artificiell intelligens. På ännu lite längre sikt finns risken med intelligenta robotar som bygger ännu mer intelligenta robotar.
– När människan inte längre är den mest intelligenta varelsen på jorden, kommer vi då att kunna behålla kontrollen? Om den artificiella intelligensens drivkrafter inte står i väldigt bra samklang vad gäller mänskliga värderingar kan det lätt gå väldigt illa, säger Olle Häggström.

Anders Sandberg, forskare vid Future of the Humanity Institute vid universitetet i Oxford håller med om Olle Häggströms topp tre, men lägger till ytterligare två hot:

Globala systemhot. Många av hoten är långsamma, vilket innebär att det finns en risk att vi skjuter upp dem till kommande generationer. Detta gäller främst det som Anders Sandberg kallar ”osexiga existensiella risker”, till exempel överbefolkning och pandemier.
– I många fall är det inte självklart vilka riskerna är, vilket gör dem svåra att behandla. Vi vet till exempel ganska väl vad vi kan göra om vi hotas av en asteroid eller en supervulkan, men dessa hot är egentligen ganska osannolika. Däremot har vi inte lika bra skydd mot exempelvis pandemier, vilket ebolautbrottet visade.

Svarta hål. För några år sedan var det en debatt om att partikelacceleratorn i Schweiz eventuellt skulle kunna producera svarta hål som till slut skulle leda till att hela jorden kollapsar. Fysikerna bekräftade att detta skulle kunna hända rent teoretiskt, men konstaterade också att jorden har träffats av mer kosmiska stålar än vad partikelacceleratorn skulle kunna uppbåda.
– Det är dock viktigt att vi gör ny forskning så att vi vet att det är säkert. Problemet är hur man ska kunna förklara detta för allmänheten, säger Anders Sandberg.

– Mänsklighetens överlevnad är ett underutforskat område och det behövs mer kunskap om det än vad vi har i dag. Vi vill säkerställa en lång och blomstrande framtid för mänskligheten och därför behöver vi ta reda på de största riskerna mot den och vad vi kan göra för att undvika dem, säger Olle Häggström.

Anders Sandberg på Future of the Humanity Institute vid universitetet i Oxford är vetenskaplig ledare för forskningsprogrammet som i höst ska identifiera hoten mot mänskligheten. Han är inne på samma spår som Olle Häggström.

– Visst kommer vi att sammanfatta de mest intressanta sakerna, men det här är ju riktig forskning och vi vet inte ännu hur man ska hantera dessa frågor. Förhoppningsvis får vi nya uppslag att arbeta med och att det stimulerar till mer forskning i USA, England och framförallt Sverige.

Sammanlagt ett 20-tal forskare från olika länder deltar och forskningsprogrammet innebär framförallt en möjlighet för forskare inom olika discipliner att sitta ner och prata med varandra.

Mänskligt skapade hot

– Vi drunknar i mänskligt skapade hot. Därför får vi skjuta lite på de icke akuta hoten från asteroider och supervulkaner för när det gäller att skydda oss från existensiella hot gäller det främst från våra egna teknologier, säger Olle Häggström.

Att de allra mest akuta hoten mot mänskligheten är skapade av oss själva kan nog få vissa att ifrågasätta syftet att rädda en sådan självmordsbenägen art. Att göra ingenting och låta mänskligheten utrota sig själv tycker dock Olle Häggström inte är en rimlig lösning.

– Inte mycket är vunnet på att sitta och oroa sig över att människor är korkade. Hoten har och göra med att vi inte koordinerar våra handlingar på rätt sätt, vilket gör att det uppstår teknologiska kapplöpningar. Det viktiga är hur man organiserar ett samhälle som faktiskt kan hantera den här sortens problem.

Han får medhåll av Anders Sandberg.

– Bara för att något är naturligt betyder det inte att det är rätt och det faktum att en art dör ut betyder inte att det är bra att den gör det. Men vi måste tänka igenom vad vi vill med universum och där finns det fantastiskt mycket att utforska.

Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se

Sömnen styrs helt och hållet från hjärnan. I puberteten förskjuts dygnsrytmen så att tonåringarna blir piggare senare på kvällen. Många tonåringar är klarvakna vid midnatt och har därför svårt att orka upp på morgonen. Något som både tonåringar och deras föräldrar har upplevt.

– Det finns en klar biologi bakom när vi vill gå och lägga oss och när vi är beredda att somna gott och den rytmen ändrar sig under livets gång. Vid puberteten infaller tendensen att vilja sova senare än i vuxenlivet. Så det är faktiskt svårare för en tonåring att gå och lägga sig och somna jämfört med vad det är för en äldre människa, säger Marianne Ors barnneurolog och överläkare vid neurofysiologiska kliniken vid Skånes universitetssjukhus.

Ökar risk för depression

För lite sömn leder till en rad negativa följder. Koncentrationsförmågan försämras, det blir svårare att lära sig och man blir lättare arg och ledsen.  Det ökar också risken depression, något som Marianne Ors säger att det är särskilt viktigt att komma ihåg nu när många tonåringar lider av psykisk ohälsa.

En full natts sömn skyddar däremot mot nedstämdhet och ökar kapaciteten att lära nytt. Är man utsövd presterar man bättre på intelligenstest, förmågan att lära sig nya ord blir bättre och minnet skärps.

–Sömnen är en förutsättning för att inlärning ska ske, säger John Axelsson, professor i sömnvetenskap vid Stockholms universitet.

När vi sover repeterar vi det vi har gjort under dagen. De nya minnen som har skapats flyttas från korttidsminnet till långtidsminnet och nervbanorna finjusteras så att vi blir bättre på det vi lärt oss.

Samtidigt blir det allt vanligare med sömnrubbningar hos tonåringar. Både John Axelsson och Marianne Ors har märkt att fler ungdomar söker hjälp för insomningsproblem och för att ha ställt om dygnet så att de går och lägger sig först i gryningen.

– Det är en oroväckande utveckling. De här ungdomarna ska ha ett driv för sömn. De växer, de ska vara aktiva och de har en stark sömnmekanism. Ändå blir det vanligare och vanligare att de har störd sömn, säger John Axelsson.

Sovmorgon gav positiv effekt

Utvecklingen har lett till en hel del amerikansk forskning om hur tonåringar påverkas av att börja skolan senare på morgonen. Däremot finns det ingen svensk forskning på området. I de amerikanska studierna har eleverna börjat halv nio eller nio och de positiva förändringarna är stora.

– Det finns en tydlig evidens för att senare skolstartstider hjälper många ungdomar. De amerikanska studierna visar att närvaron ökar, att eleverna har lättare att koncentrera sig, att det blir lugnare i klassrummen och att eleverna får högre betyg, säger John Axelsson.

Amerikanska forskare har också framhållit att senare starttid på morgonen är en billig åtgärd för att höja resultaten till exempel jämfört med vad det kostar att minska klasserna.

Frågan är då om det här är något att ta efter i Sverige?

Ett problem är att det har gjorts få uppföljningar av vad som händer på lång sikt. De undersökningar som har gjorts – också de amerikanska studierna – visar att det finns en risk att ungdomar kompenserar med att vara vakna ännu längre på kvällen.

– Efter ett år ser man att ungdomar använder ungefär hälften av tiden till att vara vaken på kvällen och hälften till att sova längre. Den inneboende driften i att gå lägga sig senare har alltså underblåsts genom att ungdomarna får sovmorgon, säger Olle Hillman specialist i pediatrik och pensionerad skolläkare som följt frågan om senare skolstartstider sedan 1990-talet.

Det finns alltså en risk att senarelagd skoldag bidrar till att förvärra ungdomars sömnproblem. Och Olle Hillman menar att skolan istället kan komma långt med pedagogiska samtal med eleverna om hur det komplicerade sömnsystemet fungerar och ge tonåringar stöd i att lägga om sina vanor. Han pekar också på att det är en risk att genomföra förändringar i skolrutinerna när vi saknar svensk forskning. Först behövs det kontrollerade studier gjorda i svenska skolor, säger han.

Ständig uppkoppling

Frågan om senare starttid är stor och svår, tycker Marianne Ors.

– De amerikanska studierna verkar tala för att skolorna ska börja senare på morgonen. Men då måste skolan sluta senare på dagen och tonåringars prestationer är inte de bästa på eftermiddagarna. Det är ju heller inte alla tonåringar som har problem att gå upp på morgonen.

Ett minst lika stort problem tycker hon är den ständiga uppkopplingen via datorer och smarta telefoner.

–Till tonåringars biologiska förskjutning av sömnen kommer att många av livets sociala kontakter sker via internet. Aktiviteten pågår dygnet runt och många ungdomar somnar inte förrän efter midnatt.

Föräldrarnas ansvar

Marianne Ors tycker att istället för att ändra tiderna i skolan, så ska föräldrarna styra så att barnen får tillräckligt mycket sömn. Det är svårt. Men det är de vuxnas ansvar, säger hon.

Också John Axelsson framhåller att det är ett problem med alla skärmar som fått flytta in i sovrummet. All form av ljus och aktivitet som utförs på kvällen stör sömnen. Ska ungdomar sova bättre krävs en kombination av åtgärder, menar han. Skärmarna ska ut. Föräldrarna behöver ge fasta sovtider. Men även senare skolstartstid kan bidra. Det skulle hjälpa många ungdomar som idag sover för lite.

Det allra bästa vore om varje skoldag började mellan halv nio och nio, med fysiska aktiviteter utomhus, tycker han.

– En timmes rörelse utomhus som tai chi eller liknande borde finnas på alla skolor. Dels skulle det väcka upp eleverna och dels skulle dagsljuset göra att deras dygnsrytm påverkades så att de blev mer morgonmänniskor, säger John Axelsson.

Text: Lotta Nylander på uppdrag av Forskning.se

Här följer fler filmer och några artiklar som forskning.se tagit fram på temat artificiell intelligens.

Varför har vi ett medvetande?

Medvetande kan beskrivas som upplevelse. Men är det sammansatt av atomer? Eller helt skilt från det fysiska? Och varför har vi ett medvetande? Frågan har ställts i flera hundra år utan att vi fått något svar. I artikeln: Varför har vi ett medvetande? tas ett antal teorier upp om varför vi har ett medvetande.

Att förstå medvetandet kräver ett nytt vokabulär

Alla medvetandeprocesser samverkar i hjärnans nervsystem – i växelverkan med omgivningen. Men vi vet lika lite om medvetandet idag som folk visste om universum innan Kopernikus visade att jorden snurrar runt solen. I artikeln: Att förstå medvetandet kräver ett nytt vokabulär intervjuas Hans Liljenström, professor i biometri, SLU.

Vad är det att vara?

Det är svårt att studera medvetandet eftersom det är en så subjektiv upplevelse att vara. Första person-perspektivet gör att vetenskapliga krav på objektivitet i undersökningen blir svåra att uppnå. I filmen, som är på engelska, intervjuas Paavo Pylkkänen, lektor teoretisk filosofi, Högskolan i Skövde.

AI har ingen vilja.

Vi vill gärna tillskriva prylar mänskliga egenskaper, men AI är egentligen bara en lista med kommandon och en databas med uppgifter. AI vill inget, tänker inte, planerar inget och har inga åsikter. Det är däremot mänskligt att tillskriva maskiner mänskliga egenskaper. I filmen intervjuas Karim Jebari, fil. dr. i filosofi, Institutet för framtidsstudier.

Vad är medvetandet?

Det är ingen som vet vad medvetandet är, men om vi tittar på vilken konkret nytta det har för oss, så hjälper det oss att fatta beslut, att vara flexibla och att koordinera våra beteenden. Dessutom kan vi anta att det är medvetandet som ger mening med livet. Filmen visar en intervju på engelska med Paavo Pylkkänen, lektor teoretisk filosofi, Högskolan i Skövde.

Kvantfysik och artificiellt medvetande

Vägen till artificiellt medvetande kanske går via kvantmekaniken. Filmen är en intervju på engelska med Paavo Pylkkänen, lektor teoretisk filosofi, Högskolan i Skövde.

De senaste 20 åren har medvetandeforskningen kretsat kring tre ord:
The hard problem. Det svåra problemet.

Orden uttalades från en scen i en hörsal i University of Arizona i USA i april 1994. Där stod David Chalmers, då en långhårig, okänd filosof från Australien. Han var den tredje talaren på världens första vetenskapliga konferens om medvetandet. David Chalmers beskrev de enkla problemen: hur minnen lagras, vilka delar i hjärnan som styr de olika sinnena, hur smärta transporteras i nervsystemet. Allt det här är väldefinierade, ”enkla” problem som går att lösa.

Men varför upplever vi smärta? Varför upplever vi någonting över huvud taget? Hur går det till? Det var det här David Chalmers kallade ”Det svåra problemet”.

Vilken forskare vill inte anta en sådan utmaning?

Tjugo år senare, i mars 2014, stod David Chalmers, nu en av stjärnorna på medvetandeforskningens himmel, på en annan scen och höll ett TED-talk där han beskrev medvetandet som en inre film. Men något svar på frågan varför medvetandet finns, eller hur det uppstår, hade varken han eller någon annan forskare kommit fram till.

Medvetandet rör många forskningsområden

Forskningen om medvetande närmar sig ofta religion, och handlar så gott som alltid om tro – än så länge.

De forskare som studerar medvetandet tillhör alla möjliga discipliner: filosofer, psykologer, psykiatriker, läkare, neurobiologer, fysiker, matematiker. Vissa närmar sig frågan genom att studera hur hjärnan fungerar, alltså genom de enkla problemen. Andra använder sig av introspektion och går direkt på det svåra problemet.

Filosofi eller neurovetenskap

– Ofta skiljer man mellan filosofiska och neurovetenskapliga teorier, säger Paavo Pylkkänen, lektor i teoretisk filosofi vid Institutionen för biovetenskap vid Skövde Högskola.

Neurovetenskapen har utvecklat metoder för att kunna mäta olika processer i det som tillsammans bildar en helhetsbild av medvetandet, så kallade neurala korrelat.

Inom filosofin finns flera så kallade dualistiska teorier som går ut på att medvetandet, på något sätt, är skilt från det fysiska. Teorierna skiljer sig åt i beskrivningen av hur stor del av medvetandet som är icke-fysisk. Den stora frågan är då om medvetandet kan leva vidare när kroppen dör.

– En teori som är stark nu kallas substance dualism där en stor del av medvetandet är icke-fysisk, säger Paavo Pylkkänen. Då tänker man sig att även om den fysiska kroppen upphör så kan medvetandet leva vidare.

Panpsykism

Andra teorier, som panpsykismen, menar att medvetande finns överallt, i minsta atom. Allting består ju av atomer, ett medvetande är resultatet av atomer som är sammansatta på ett visst sätt. Den mest kände förespråkaren för den här teorin är Thomas Nagel, en amerikansk filosof som har gett medvetandet en kosmisk mening när han beskrev det som universums sätt att betrakta sig självt.

Panpsykismen, att allting har ett medvetande, är en av de två teorier som David Chalmers tar upp under sitt TED-talk. Han beskriver medvetandet som en anomali, någonting som inte passar in i de vetenskapliga förklaringsmodeller vi har. Därför behövs radikala idéer, sådana som till en början kan tyckas galna. Förutom panpsykismen nämner David Chalmers tanken att medvetandet är en av universums fundamentala byggstenar, som tid, rymd och massa.
”Än vet vi inte hur lagarna som styr medvetandet ser ut, men vi letar efter dem.”

Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se

– Det är ingen som kan påstå att man vet vad medvetandet är, det gör det svårt att forska på, säger Hans Liljenström, professor vid Institutionen för energi och teknik vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Ändå är det  just vad han gör. Hans Liljenström är teoretisk biofysiker, och hans arbetsmetod är teoretiska modeller över sambandet mellan hjärna, kognition och medvetande. Han har tidigare modellerat hjärnans luktsystem för att förstå hur lukter kan kännas igen och minnas. Idag forskar han om beslutsfattande, ett projekt där frågan om den fria viljan kommer in.

Hans Liljenström är noga med att skilja mellan kognition och medvetande. Kognition är ett samlingsord för förmågan att lära, tänka och bearbeta information.

– Medvetande och kognition är olika saker, det missar många. Man tittar på djurs beteende och säger att det är ett intelligent beteende för att djuren kan lösa problem, kråkor till exempel, och jämställer det med en hög grad av medvetande. Men intelligens är inte det samma som medvetande.

Hans Liljenströms forskning rör sig i gränslandet mellan kognition och medvetande. Perceptionen, det vill säga hur vi uppfattar omvärlden – till exempel genom luktsinnet – är som en bro mellan de två.

– Det finns två aspekter av medvetende som jag ser det, attention och intention, perception är kopplat till attention medan intention är kopplad till viljestyrd handling.

Mycket av forskningen om medvetande är kopplad till hur vi uppfattar världen, men en viktig del är också hur vi når ut, hur vi interagerar med världen. Man får inte glömma bort den.

Saknar gemensamt språk

Många forskare har olika syn på medvetandet hos till exempel insekter – huruvida de har något medvetande och i så fall vilket slags medvetande det kan vara.

– Vi saknar ett vokabulär för att förstå olika grader av medvetande. När vi ska undersöka medvetandet hos andra organismer vet vi inte vad vi ska gå efter. Den allmänna synen är att åtminstone alla däggdjur har ett medvetande som troligen liknar vårt, men för reptiler eller mollusker behövs säkert andra termer för att beskriva deras typ av medvetande. Men det behövs också ett nyanserat språk för att beskriva olika grader av medvetande hos människor.

Kan man mäta medvetandet?

En metod för att mäta medvetandet skulle ha stor betydelse inte minst för skallskadade patienter som har hamnat i koma.

Den mest omtalade teorin för hur man skulle kunna mäta medvetandet har tagits fram av den italienske sömnforskaren Giulio Tononi. Hans teori, kallad Integrated information theory, går ut på att mäta komplexiteten i ett system.

Måttet, kallat Fi, blir högre ju fler integrerade delar systemet består av. Olika delar av hjärnan får därmed olika grader av medvetande, beroende på hur komplexa de är. Men även för de som anammar teorin återstår frågan om komplexiteten är en tillräcklig, eller bara nödvändig, förutsättning för medvetande.

Hans Liljenström menar att människans uppfattning av medvetandet är på samma nivå som vår uppfattning av universum innan Kopernikus visade att jorden roterar kring solen. För att komma framåt behövs såväl ett adekvat språk som experimentella resultat som kan kopplas ihop till en teori.

Vem ska ta fram det språket?

– Filosofer borde vara inblandade, men det göras nära kopplat till forskare som jobbar experimentellt. Det skulle kunna vara en grupp eller en kommitté som arbetar med att ta fram en vokabulär, ungefär som Linné gjorde.

Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se

Här följer fler filmer som forskning.se tagit fram på temat AI och maskininlärning.

Vad är algoritmer?

Algoritmer finns i allt som är datastyrt. De ligger bakom hur information struktureras och sorteras och nås i sökmotorer och i sociala medier. I filmen möter vi Jutta Haider, docent i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet, jämför algoritmerna med kakrecept.

Så lär sig datorn känna igen en katt

Maskininlärning innebär att datorn själv lär sig av sina erfarenheter. Då blir den flexiblare när den ska känna igen något den inte är van vid – till exempel en trebent katt. I artikeln: Så lär sig datorn känna igen en katt kan du läsa mer om maskininlärning.

Algoritmer är inte neutrala

Tror du att tekniken någonsin är neutral? I själva verket tjänar den syften som någon har tänkt ut, men som inte alltid synliggörs. Se filmen med Jutta Haider, docent i biblioteks- och informationsvetenskap, Lunds universitet.

Makten över algoritmerna.

De stora IT-jättarna tillhandahåller extremt efterfrågade tjänster, samtidigt vet de allt om dig och tjänar pengar på din data. I filmen hör man Sverker Janson, forskningsledare vid RISE SICS, om vilka som har tagit makten över algoritmerna.

Artificiell intelligens (AI) är skapad intelligens – hos maskiner. När Google ville visa hur långt företaget hade kommit inom AI bestämde de sig 2012 för att lära en dator att känna igen katter i videor publicerade på Youtube. Projektet tog flera år och krävde datorer med sammanlagt 16 000 processorer som fick studera en miljon bilder.

Det nya var inte att datorn lärde sig känna igen någonting, utan hur den gjorde det.

En dator kan lära sig känna igen ett visst objekt i en bild på två olika sätt:

AI lär sig tolka text

Genom maskininlärning har datorer lärt sig känna igen bilder och mönster. Nästa steg är att få datorn att intressera sig för bokstäver.

Ett exempel är Facebooks Deeptext, ett neuralt nätverk som till exempel kan hjälpa företaget att bättre förstå vad en enskild användare är intresserad av.

Ett annat exempel är forskning vid Göteborg universitet, där algoritmer jämför inspelat tal från patienter med begynnande demens, med tal från friska personer för att identifiera tidiga tecken. Ju tidigare man börjar förebygga alzheimer desto mer kan man skjuta upp sjukdomen.

Förutom nöjet att utveckla ny teknik finns det pengar att hämta i kattprojektet – en mer riktad, och därmed dyrare, reklam.

I förlängningen kan AI-modellen ta lärdomar från ett område till ett annat. Förmågan att känna igen katter kan senare användas när datorn ska lära sig känna igen hundar.

How does your phone know this is a dog? (Film, engelska)

Maskininlärning hjälper läkarna att ställa diagnoser

I USA har flera forskargrupper använt maskininlärning för att lära datorer att ställa diagnoser. En av forskarna, Sebastian Thrun vid Stanford University, tidigare anställd på Google, har publicerat resultat där han hade lärt en dator att känna igen hudcancer genom att studera drygt 129 000 bilder på farliga och ofarliga hudutslag.

Det neurala nätverkets prestation jämfördes med 21 hudläkare. Resultatet blev oavgjort.

Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se

Här följer fler filmer som forskning.se tagit fram på temat AI och neurala nätverk.

Osynlig teknik är inte magi

Det finns en strävan att göra tekniken osynlig, men det betyder inte att den inte finns där. En filmad intervju på engelska med Finn Arne Jørgensen, docent i teknik- och miljö  historia, Umeå universitet och Universitetet i Stavanger.

Drömmen om AI

AI är verkligare än någonsin, men det är samtidigt en bubbla och den kommer att spricka. En film med Sverker Jansson, fil.dr. forskningsledare, RISE Computer Systems.

Ett digitalt ekosystem

Sakernas internet är mer än bara en infrastruktur, visionen är ett ekosystem där också vi ingår. En film på engelska med Finn Arne Jørgensen, docent i teknik- och miljöhistoria, Umeå universitet och Universitetet i Stavanger.

Fler fordon

Trafiken ökar även om antalet bilar minskar. Dessutom: svårt att ha både vanliga och självkörande system på samma gator. Se intervjun med Anna Pernestål Brenden, tekn. dr, KTH.

Framtidens trafik

Om självkörande bilar och framtidens trafiksystem. En film med Anna Pernestål Brenden, tekn. dr, KTH.

Autonoma robotar

Är en åkgräsklippare autonom eller krävs det fri vilja för att kalla sig autonom? Det är viktigt att definiera autonomi när vi ska försöka ringa in frågor om ansvar hos AI. Film med Linda Johansson, fil. dr. Försvarshögskolan.

Självkörande bilar 2030

Drömmen om självkörande fordon, och ger oss några milstolpar på vägen dit. Redan idag rullar självkörande bilar på vägarna, men när kommer de att förändra trafiken på allvar? Filmad intervju med Anna Pernestål Brenden, tekn. dr, KTH.

Här följer fler filmer och några artiklar som forskning.se tagit fram på temat AI – risker och etik.

Är det rätt att förbättra människan på konstgjord väg?

Vem ska bestämma om jag behöver ”förbättras”? Och vem ska i så fall betala behandlingen? Samhällsvinsterna är många, men också det etiska frågetecknen. I artikeln: Är det rätt att förbättra människan på konstgjord väg? ger Anders Sandberg, transhumanist och forskare i datavetenskap och neurovetenskap vid universitetet i Oxford sin syn.

Syntetiska känslor

Om vi har avancerad AI som fattar svåra beslut, så måste vi få in moral på något sätt i systemet, antingen genom att programmera in en moralisk teori, eller låta AI öva och lära sig själv, eller så kanske vi kan skapa artificiella känslor. Se intervjun med Linda Johansson, fil. dr. Försvarshögskolan.

Vem tar ansvar för AI?

När det finns maskiner med en lärande funktion och maskiner som kan programmera sig själv, vem bär då ansvaret ifall den gör något fel? Är det programmeraren, tillverkaren, användaren eller till och med maskinen själv som har det juridiska ansvaret? Filmen är en intervju med Linda Johansson, fil. dr. Försvarshögskolan.

När allt övervakas

Vi lämnar redan digitala spår och i snabb takt blir du allt mer uppkopplad. Då blir det ännu viktigare vem som har tillgång till datan och vad de har rätt att göra med den. Filmad intervju på engelska med Finn Arne Jørgensen, docent i teknik- och miljöhistoria, Umeå universitet och Universitetet i Stavanger.

– Det är inget fel i sig att förbättra sig, men det finns ett antal etiska frågor, säger Anders Sandberg, transhumanist och forskare i datavetenskap och neurovetenskap vid Future of Humanity Institute vid universitetet i Oxford.

En fråga gäller autonomi, eller den fria viljan: Är det här ett val som jag själv gör eller gör någon annan det åt mig?

– En forskarbekant till mig gjorde en enkätstudie där 25 procent av de svarande ansåg att det var okej att förbättra kognitionen. Den siffran ökade markant när det handlade om yrkesgrupper som har till uppgift att hjälpa andra, som läkare. Ska man då kräva av läkaren, eller piloten, att de tar den här medicinen?

En annan fråga gäller vem som ska få tillgång till hjälpmedlen. Många menar att det är orättvist att bara vissa personer får möjlighet att använda dem och andra inte. Det beror på syftet – olika ändamål bedöms olika, moraliskt sett.

En tredje fråga gäller vem som ska finansiera behandlingen. Om någon skulle ta fram en medicin som till exempel kunde öka människans intelligens – borde staten finansiera den?

Enligt Anders Sandberg skulle en ökad intelligenskvot hos befolkningen minska bland annat sjukdomar och antalet skilsmässor. Det finns alltså en samhällsekonomisk vinst här, menar han.

Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se

Här följer fler filmer och några artiklar som forskning.se tagit fram på temat AI – jobb och fritid.

Tvättmaskinen har förändrat världen mer än internet

I mitten av 1900-talet kom tvättmaskinen. Då fördubblades arbetskraften eftersom kvinnor inte längre behöver tillbringa lika mycket tid i hemmen. I artikeln: Tvättmaskinen har förändrat världen mer än internet intervjuas Eva Helen Ulvros, professor i historia vid Lunds universitet och Maths Isacson, professor emeritus i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

Framtidens ludditer

Sakernas internet är teknikoptimism, men alla kanske inte välkomnar den utvecklingen. En film på engelska med Finn Arne Jørgensen, docent i teknik- och miljöhistoria, Umeå universitet och Universitetet i Stavanger.

Kostnad vs tillgångar

Har vi råd att korta arbetstiden? Det finns resurser men de är ojämnt fördelade. En film med Roland Paulsen, lektor, Lunds universitet.

Tekniska revolutioner – på gott och ont

På 150 år har Sverige gått från att vara ett fattigmansland till ett välfärdssamhälle. Det kan vi bland annat tacka ångmaskinen, fackföreningar och datorn för, som överlag gjort världen till en bättre plats att leva på. De senaste decenniernas tekniska utveckling kan dock kasta oss tillbaka till 1850-talet. I artikeln: Tekniska revolutioner – på gott och ont ger några forskare sin syn på saken.

Problematiken med mänskliga robotar

En social robot måste bland annat kunna förstå våra avsikter och ha en moral. Men måste den se ut som en människa? Många av de val vi gör idag styrs av avancerade algoritmer i sociala medier, något många forskare ser faran med. Sådana förmågor har inte fysiska robotar. Ännu. I artikeln: Problematiken med mänskliga robotar intervjuas Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.

Nya jobb eller mer fritid?

Vill vi så kan vi alltid hitta på nya jobb för att sysselsätta oss. Men kanske vill vi istället förkorta arbetstiden. Tekniken tvingar oss inte till endera, utan det handlar om vad vi vill. En film med Roland Paulsen, lektor, Lunds universitet.

Ger arbete mening?

Om du fick tillräckligt med pengar utan att jobba. Skulle du ändå jobba kvar på ditt arbete? Om vi inte längre behöver jobba, måste vi ha lönearbetet kvar ändå eftersom arbete ger mening? Nej, den föreställningen är väldigt ogrundad som jag ser det, säger Roland Paulsen, docent i sociologi. Idag svarar 75 procent av de tillfrågade att de antingen skulle byta jobb, eller sluta jobba helt om de blev ekonomiskt oberoende. I filmen möter vi Roland Paulsen, lektor, Lunds universitet.

I slutet av 1800-talet börjar kvinnor ta plats i arbetslivet. Lönerna var naturligtvis usla i jämförelse med männens och de motarbetades ofta av fackförbunden, men deras inträde på arbetsmarknaden innebar åtminstone ett visst mått av frihet.

– Som anställd på en fabrik hade man långa arbetsdagar, men jämfört med att vara piga så kunde man åtminstone råda över den lilla fritid man själv hade utan att husbonden kunde ställa anspråk på ens tid, säger Eva Helen Ulvros, professor i historia vid Lunds universitet.

Det skulle dock dröja ända till mitten av 1900-talet innan den uppfinning som anses ha haft mest inverkan på kvinnors sociala och ekonomiska ställning lanserades på marknaden. Det handlar om tvättmaskinen som introducerades i hemmen på 1940- och 50-talet, mycket tack vare elen som dragits in i köken ett decennium tidigare.

Tvätt var slitsamt och tidsödande

– Tvättmaskinen betydde mycket eftersom tvättning tidigare var ett mycket slitsamt och tidsödande arbete, säger Eva Helen Ulvros.

Enligt den sydkoreanske ekonomen och forskaren Ha-Joon Chang har tvättmaskinen förändrat världen mer än internet. Även Sveriges ”favoritvetenskapsman” Hans Rosling hävdade att tvättmaskinen är den största innovationen under den industriella revolutionen eftersom den kraftigt underlättade kvinnornas arbetsbörda. Och mycket riktigt: på 1950- och 60-talet fördubblades arbetskraften eftersom de inte behöver tillbringa lika mycket tid i hemmen.

Utvecklingen har dock gått oerhört långsamt på sina håll och det finns ännu hushåll som varken har tvättmaskin eller ens elektricitet. I Afrika och Asien tvättar till exempel en stor del av hushållen fortfarande för hand. Men att jämföra deras situation med vår på 1950-talet är helt fel enligt Maths Isacson, professor emeritus i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

– Skillnaden mellan oss då och dem nu är att tekniken redan finns. Det är bara det att det saknas elektricitet, att regeringarna är oftast genomkorrupta och att det råder krig och konflikter. Det hade ju inte vi. Tyvärr är det svårt att introducera denna teknik på grund av avsaknad av stöd från män i ledande positioner som fördröjer och försvårar processerna. Istället måste man komma ut i byarna och börja från grunden. Men tekniken, den finns ju där…

Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se