Under lång tid hade alla kurvor pekat åt ett motsatt men så gör demografernas statistik en u-sväng och stabila relationer mellan äkta makar blir plötsligt på modet igen.
I Sverige skilde sig 1992 2,5 av paren räknat på per tusen par. Tio år senare hade den siffran sjunkit till 2,2. Stabilitet i äktenskapen ökar också, även om människor väljer att separera så gör de det senare än vad de brukade göra. Sedan 1960-talet har antalet barn som föds stadigt sjunkit för att nå sin lägsta punkt på 1990-talet med 1,6 barn per kvinna. Därefter händer något och kurvorna letar sig upp till 1,9 barn per kvinna under 2010-talet. En siffra som också är väldigt nära den önskan om två barn som forskningen visar att de flesta vill uppnå.
Statistiken kommer från rapporten Families in the 21st century från tankesmedjan SNS. Författare är den danske professorn i sociologi Gösta Esping Andersen som är verksam vid Universitat Pompeu Fabra i Barcelona. Till grund för rapporten ligger data från flera olika källor, bland annat OECD, statistik från EU över inkomst och levnadsförhållanden och registerdata från Danmark och Sverige.
– Utvecklingen är en överraskning, säger han. De flesta forskare har trott att trenden mot färre och färre äktenskap skulle fortsätta.
Motorn i den förändrade familjebilden är större jämlikhet mellan könen, menar Gösta Esping Andersen. När män och kvinnor har olika bilder av hur lönearbete och hushållsarbete ska delas kommer det att göra parrelationerna osäkra. Så länge kvinnorna accepterar en traditionell hemmafrutillvaro är äktenskapen långa och pålitliga men när kvinnorna börjar ifrågasätta livet rollen som kokerska och barnavårdare skakar kärnfamiljens grundvalar.
Kvinnors heltidsarbete avgörande
Men när kampen om hur lönearbete och hemarbete ska fördelas stabiliseras relationerna.
Det som nu har händer är att männens del i hemarbetet ökar. I Danmark till exempel visar Gösta Esping Andersens siffror att männen nu gör nästan hälften av hemarbetet. På 1960 – talet bidrog de bara med 15 procent. Avgörande för förändringen är kvinnors insteg på arbetsmarknaden. Män förändras genom att kvinnor börjar arbeta heltid, är Gösta Esping Andersens slutsats och betonar att det är heltidsarbete som är avgörande.
– Om en kvinna har en fot på arbetsmarknaden och en fot kvar i hemmet definieras hon både av omvärlden och sig själv som en kombination mellan hemmafru och yrkesarbetande. Då kommer hon fortfarande att ha huvudansvaret för familjen.
Stabila relationer en klassfråga
Men utvecklingen mot mer stabila relationer gäller framförallt välutbildade grupper. Bland lågutbildade par ökar skilsmässorna och de får heller inte lika många barn. Efter 15 års äktenskap är 80 procent av de högutbildade paren fortfarande gifta. Det gäller bara för 40 procent av de lågutbildade. Gösta Esping Andersen förklarar det med att i lågutbildade familjer är traditionella könsroller vanligt. Där råder obalans mellan mannen och kvinnans syn på hur arbetet i familjen ska delas. Till exempel deltar högutbildade män i hushållsarbetet 1,5 gånger mer än vad lågutbildade män gör.
– Utbildade grupper har lättare att ha jämlika värderingar. Det är dokumenterat hundratals gånger i forskningen. Män utan utbildning har mycket svårare att anpassa sig till nya roller.
Fakta från SCB
I Sverige finns drygt 1,1 miljoner familjer med barn under 18 år. Sju av tio är kärnfamiljer, två av tio familjer med en ensamstående förälder och en av tio är en ombildad familj. Mer än åtta av tio familjer har ett eller två barn. Familjernas storlek skiljer sig åt mellan Sveriges kommuner. Andelen familjer med ett barn är högst i Solna och andelen med minst fyra barn är högst i Pajala.
Källa: SCB
Motsatt trend på 80-talet
Sett till antal skilsmässor var situationen den motsatta på 80-talet. Då var det de högutbildade paren som var mest benägna att skiljas. Men förklaringen är densamma, utbildning banar vägen till förändrade värderingar. Då utgjorde högutbildade kvinnor ett avantgard i strävan efter jämställdhet. Det ledde till att deras äktenskap utmanades medan de lågutbildade kvinnorna inte ifrågasatte könsrollerna i samma utsträckning, menar Gösta Esping Andersen.
Kommer skillnaden mellan hur högutbildades och lågutbildades familjer ser ut att bestå?
– Nej, man kan redan nu se tecken på att även de lågutbildade är på väg att bli mer jämställda. Jag är övertygad om att det här är en utveckling som kommer att fortsätta. Att dela på hushållsarbete och att ta hand om barn kommer att vara en självklar norm inom 10 till 15 år. Som ett resultat av det kommer vi att få mer stabila relationer över hela befolkningen.
Precis som det finns en polarisering mellan olika grupper inom länder finns det stora skillnader mellan länder. I Sydeuropa, Tyskland och Österrike ökar skilsmässorna, nativiteten sjunker och allt färre gifter sig.
– Att kombinera familj och karriär är väldigt svårt i de länderna. När kvinnorna får barn förväntas de vara hemma. Det saknas till anpassning i samhället till en ny kvinnoroll, till exempel finns inte offentligt finansierad barnomsorg. Men det saknas också en anpassning inom familjen. Italienska män till exempel, deltar lika lite i hushållsarbetet som män gjorde i Sverige på 60-talet.
Italien utmärker sig även genom sin låga nativitet. 20 procent av kvinnorna är barnlösa, det är en väldigt hög siffra, säger Gösta Esping Andersen, dubbelt så hög som i Sverige.
USA och Storbritannien karaktäriseras av stora skillnader mellan olika grupper i samhället. Många par har anpassat sig till kvinnors nya roller samtidigt som det finns en stor konservativ grupp. Där dominerar traditionella familjevärderingen och det är självklart att kvinnor slutar jobba när de får barn. Fortfarande är till exempel 25 procent de amerikanska kvinnorna hemmafruar på heltid.
Politiska åtgärder har påverkat
Bakom de stabila familjerna som nu växer fram i Skandinavien finns två viktiga politiska åtgärder, menar Gösta Esping Andersen. Dels att under 60-talets arbetskraftsbrist mobilisera reserven av hemmafruar. Något som till exempel inte gjordes i Tyskland. Där valde man att istället ta in turkiska gästarbetare. Den andra åtgärden var att bygga ut offentlig barnomsorg.
– Jag tror att den enskilt viktigaste åtgärden som de skandinaviska länderna har gjort är att erbjuda barnomsorg av hög kvalitet. Det är bra på flera sätt. Dels för att det fundamentalt ändrar kvinnors roller och gör att de kan arbeta. Det är dessutom viktigt för den kognitiva utvecklingen hos barnet.
Kommer de andra länderna att följa vårt exempel?
– Det är väldigt svårt att förutse. I USA finns forskning som beskriver kampen för en förändrad kvinnoroll som revolutionen som stannade av. Istället får kvinnor välja heltidsarbete eller barn. I Sydeuropa finns tecken på samma sak. Sedan har vi länder där kvinnor verkar bli fast i deltidsarbete som i Tyskland och Holland. Det finns alltså inte en automatisk utveckling som slutar med att kvinnor och män blir jämställda.
Text: Lotta Nylander, på uppdrag av forskning.se
Att dela lika och leva jämställt präglar hur många lesbiska par organiserar sitt föräldraskap. Anna Malmquist, forskare i psykolog vid Linköpings universitet har i avhandlingen Pride and predjudice från 2015 undersökt hur lesbiska par ser på jämställdhet. Hon har djupintervjuat 96 föräldrar och konstaterar att bland många av paren skapas normer som skiljer sig från de som ofta reglerar föräldraskap i heterosexuella familjer.
– För många av de lesbiska paren är jämställdhet ett starkt ideal och en självklar utgångspunkt för relationen. De kan inte dela upp efter kön och säga ”hemma hos oss tar tjejen alla nätter”. Istället hade de lösningar som till exempel att den som jobbar tar tre nätter och den som är föräldraledig tar fyra nätter och sedan byter man efter halva tiden. Hos de lesbiska paren fanns ofta medvetna strategier för hur det ska bli rättvist och lika, säger Anna Malmquist.
Men även om jämställdheten är ett gemensamt ideal så behöver den inte vara enkel att genomföra. Flera av paren som Anna Malmquist intervjuade sa att det var något de fick arbeta för.
– De såg jämställdheten som viktig och eftersträvansvärd men det tyckte att det var arbetsamt att komma dit.
Traditionella normer syns även hos lesbiska par
Återkommande var beskrivningen av att det utvecklades särskilda band mellan barnet och den biologiska mamman som gjorde det svårt att dela lika. Den biologiska mamman upplevde att hon hamnade i en traditionell kvinnoroll och den andra mamman kunde känna att barnet inte vände sig till henne på samma självklara sätt.
– De paren arbetade mycket för att skapa de mer likvärdiga föräldraroller som de ville ha. Flera säger att de inte hade förväntat sig att det skulle vara svårt utan de hade trott att eftersom de båda vill ha ett nära föräldraskap skulle jämställdheten komma av sig själv. De var förvånade eller till och med chockade över hur svårt det var, säger Anna Malmquist.
Omvärldens bemötande kunde också spegla en traditionell syn på rollerna som mamma och pappa.
– Till exempel kunde vänner, släktingar och bvc- sköterskor förvänta sig att den biologiska mamman skulle vara mamma nummer ett och vända sig till henne i första hand. Den icke-biologiska mamman blev då exkluderad och åsidosatt.
Ungefär en tredjedel av paren brydde sig inte om att barnet och omvärlden satte den biologiska mamman i första rummet. De såg det som naturligt att barnet utvecklade en starkare relation till kvinnan som burit det. Bland de paren fördelades föräldrarollerna på ungefär samma sätt som de brukar göra mellan män och kvinnor.
– Jag tycker att det är viktigt att se att normer som finns i majoritetssamhället också går igen i en del av de lesbiska kvinnornas föräldraskap. Där tog den som varit gravid en traditionell mammaroll med ett huvudansvar för barn och hushåll.
Strävan efter jämställdhet kan utmana normer
Samtidigt säger Anna Malmquist att hon tror att de lesbiska parens ansträngning att få en jämställd relation kan utmana den traditionella synen på könsroller. Deras starka strävan gör att ojämlikhet kan bli tydligt.
– Jag tycker att man kan använda lesbiska par som exempel på hur vardagslivet kan organiseras. Om vi plockar bort faktorn kön och inte längre har en mansroll och en kvinnoroll, vad är det då som får par att välja att dela lika eller olika? Där tänker jag att det finns mycket att lära av de lesbiska paren.
Mer ekonomisk jämställt
När kvinnor i heterosexuella relationer får sitt första barn sjunker deras inkomst medan mannens inkomst är nästan opåverkad. Skillnaden mellan kvinnans och mannens inkomst kommer sedan att bestå. Forskningen har belagt att de sker i minst 18 år framåt. Sannolikt kommer hon aldrig i kapp.
– Det som intresserar mig är hur mycket man kan förklara med könsnormer och hur mycket man kan förklara med ekonomisk rationalitet, säger Ylva Moberg, doktorand i nationalekonomi vid Uppsala universitet. Som en del av sin avhandling har hon skrivit rapporten Är lesbiska par mer jämställda? till den statliga forskningsmyndigheten IFAU som bygger på data som täcker hela befolkningen mellan 16 och 65 år mellan åren 1995 och 2010.
Ylva Moberg har bland annat jämfört lesbiska och heterosexuella par där både kvinnan som blev gravid i det lesbiska paret och kvinnan i den heterosexuella relationen var den i paret som tjänade mest. Om paren styrdes av ekonomisk rationalitet när de organiserade sitt föräldraskap skulle de göra på samma sätt, resonerade Ylva Moberg. Men istället såg hon att ekonomin utvecklades helt olika.
– I de heterosexuella paren faller kvinnans inkomst kraftigt och är sedan på en permanent lägre bana. De heterosexuella männens inkomstbana är ganska opåverkad och fortsätter sedan uppåt. Den som fött barn i det lesbiska paret tjänar till en början mindre men kommer sedan ikapp sin partner. Det tyder ju på att kön spelar en stor roll för hur ekonomin utvecklas.
Den sämre inkomstutvecklingen för heterosexuella kvinnor som fått barn kan förklaras med att det oftast är hon som tar ut mest föräldraledigt, flest vabbdagar, går ner i arbetstid och kanske också väljer en bransch som är lättare att förena med föräldraskap – och där lönerna ofta är lägre.
Att mammorna i de lesbiska familjerna har en bättre inkomstutveckling kan i sin tur bero på att de turas om att föda barn. De har längre tid mellan barnen och det är färre av dem som skaffar flera barn. Men det räcker inte som förklaring säger Ylva Moberg. Bland annat för att i hennes datamaterial är det bara en tredjedel av de lesbiska paren som skaffar fler än ett barn.
– Jag tror att en stor förklaring är att man inte har det könsuppdelade mönstret där det är mamman som jobbar deltid. I de lesbiska paren har man en mer jämn fördelning av hur mycket man jobbar. Det antyder att hushållsansvaret delas mer lika. Då kan man också ha en mer jämn fördelning av arbetstiden.
– Om man ser till inkomstskillnaden mellan män och kvinnor i samhället så kan mycket av det förklaras av vad som händer när man skaffar barn. För fram till dess utvecklas inkomsterna ganska lika, tillägger hon.
Text: Lotta Nylander, på uppdrag av forskning.se
För 36 år sedan när Kjell Ericson, vd på Konsultcompagniet var i USA, fick han höra historien om ett sjukhus i Minneapolis där ledningen undrade varför operationslagen, bestående av exakt samma kompetenser, kom till så olika resultat.
Någon i sjukhusledningen hittade en bok av William Marston, en amerikansk psykolog, och konstruerade utifrån den ett frågeformulär för att undersöka personligheten hos dem som ingick i de olika operationslagen.
Testar om det är värt att ingå äktenskap
– Personlighetstestet blev en kommersiell produkt, men de fem personer som tog fram den blev osams och skapade sedan varsin modell, säger Kjell Ericson.
Kjell Ericson konstruerade många år senare ett eget personlighetstest utifrån en tillämpning som han hittade i Norge.
Testet går ut på att ta ställning till fyra ord i taget, där du ska välja det ord som är mest respektive minst betecknande för dig i din arbetssituation.
– Jag brukar poängtera att resultatet är ett samtalsunderlag och inte en diagnos. Jag har fått frågan om man kan se om en människa är alkoholist och det kan man absolut inte.
I Sverige rör sig samtalen ofta kring arbete. Någon ska rekryteras, en arbetsgrupp ska utvecklas. I USA finns andra användningsområden.
– Där använder många vigselförrättare den här typen av test på de som ska vigas, säger Kjell Ericson. De säger inte att de inte bör gifta sig men kan peka på var konflikterna kommer att hamna.
Fem dimensioner av personligheten
Det finns en uppsjö av personlighetstest att välja på. Många utgår ifrån fem dimensioner av personligheten, ”big five”: öppenhet, följsamhet, samvetsgrannhet, extroversion, neuroticism.
Nästan alla tester bygger på någon variant av självskattning. Antingen genom att testpersonen, som i Kjell Ericsons test, tvingas välja mellan olika påståenden. Eller genom att testpersonen skattar ett påstående genom att placera det på en skala över hur väl det stämmer in. Svaren ska sedan jämföras med något slags normgrupp. I idealfallet låter man ett statistiskt urval av befolkningen utgöra normgruppen, men det skulle bli väldigt dyrt så de flesta låter normgruppen växa fram ur de som gör testet.
– Idag jämför man med de som söker jobb och gör testerna, vilket kan bli missvisande eftersom det oftast är blivande chefer som gör tester och de kanske har andra egenskaper, säger Anders Sjöberg, docent i psykologi vid Stockholms universitet.
Anders Sjöberg, som själv har utvecklat personlighetstester, beskriver processen så här: Först låter man ett par tusen personer svara på kanske 600 frågor. Sedan gör man statistiska analyser av vilka frågor som hör ihop och ger dem ett medelvärde. När testet ska utvärderas reduceras antalet personer och frågor och svaren jämförs sedan med något mått på prestation.
– Man kan ha säljresultat om det handlar om en säljorganisation, men oftast handlar det om lönekriteriesystem, säger Anders Sjöberg. De som fick högt på egenskaper som organisationen ville ha fick högre lön och då betraktade vi det som prestationsmått. Det ser olika ut beroende på vilken organisation det handlar om.
Kvinnor och invandrare svarar ärligare
Den som konstruerar testet ska redovisa vilka val som görs, framför allt vilka frågor som väljs bort och varför. Hur själva beräkningen ser ut är däremot oftast upphovsrättsskyddat, och visas bara för den organisation som utvärderar tester.
Sedan april 2015 är det Den Norske Veritas, DNV-GL, som utvärderar personlighetstester. Även om metoderna skiljer sig åt, och ofta är hemliga, använder sig de flesta test av något slags faktoranalys; en statistisk metod som går ut på att hitta samband mellan testets olika delar och på så sätt komma fram till grundläggande dimensioner av personligheten.
Anders Sjöberg uppskattar att det görs runt en miljon tester per år i Sverige. Många används fel, som underlag till en anställningsintervju.
– Om resultatet används i intervjun sänks det samband som finns mellan testresultat och prestation. Istället ska man tidigt bestämma att de som ligger över ett visst värde på till exempel målmedvetenhet kallas till intervju.
Ett omdebatterat problem med personlighetstester är risken för skönmålning. Skönmålning uppstår när testpersonen försöker anpassa sina svar till de normer som råder i samhället, eller de hen antar råder på den arbetsplats där hen söker jobb.
Lennart Sjöberg, professor emeritus i ekonomisk psykologi vid Handelshögskolan i Stockholm och grundare av företaget Psykologisk metod, menar att kvinnor och invandrare tenderar att svara mera ärligt. Och om det inte finns en metod för att kompensera för skönmålning missgynnas dessa grupper kraftigt vid till exempel chefsrekryteringar.
Statistisk metod ska skala bort skönmålning
Det test som Lennart Sjöbergs företag säljer mäter inte fem dimensioner utan 20. Mätningen sker genom 250 påståenden som testpersonen ska placera på en femgradig skala.
– Vi har smalare skalor som är inriktade på specifika aspekter i arbetslivet. Problemet med Big five är att de är väldigt breda och har svaga samband med arbetslivskriterier, till exempel hur mycket man åstadkommer på jobbet eller hur det bedöms av ledningen.
Lennart Sjöberg använder en statistisk metod, regressionsanalys, för att efteråt rensa bort en eventuell skönmålning.
Martin Bäckström, professor i psykologi vid Lunds universitet, forskar i personlighetsmätning. Hans forskarlag har i tio år försökt formulera frågor som kan minska risken för skönmålning.
– Vårt mål har varit att konstruera personlighetstest som inte är så känsliga för skönmålning, för alla vet att om man ska svara på ett självskattningstest så har man möjligheten att skatta sig själv lite bättre än man uppfattas i relation till någon sorts norm.
Djungel av tester som alla är den bästa
Forskarna har tagit fram mellan 1200 och 1300 frågor, av dem har de valt ut 160. Testet är nu under utvärdering och en vetenskaplig artikel är inskickad till en tidskrift. När utvärderingen är klar kommer testet att vara gratis. En risk är att det försvinner i testdjungeln.
– Det finns många tester och många presenterar sig som något unikt och fantastiskt, vilket gäller också oss, så det är inte lätt att tränga igenom.
Men frågan är om det är lönt att försöka göra någonting åt skönmålningen.
– Forskningen går framåt där också, men än har man inte hittat någon säker metod, säger Anders Sjöberg. Det är samma sak som i en intervjusituation, de som har en förmåga att anpassa sina svar har en tendens att anpassa sig på arbetsplatsen också.
Text: Johan Frisk på uppdrag av Forskning.se
De första personlighetstesterna
Den amerikanske psykologen William Moulton Marston publicerade 1928 Emotions of normal people. Han beskriver i den hur människor lär sig och väljer attityd i förhållande till den miljö de verkar i. Beroende på om de verkar aktivt eller passivt i en vänlig eller fientligt miljö framträder fyra huvudsakliga beteendemönster:
Dominans
Inflytande
Stabilitet
Anpassningsbarhet
Baserat på Marstons forskning utvecklades DISC-profilen eller DISA-metoden, där personer får välja ord som beskriver hur de agerar i yrkesmässiga situationer. DISC är förkortningen för de fyra parametrarna som Marston ansåg kunde förklara människors beteende.
Marston uppfann även lögndetektorn, och dessutom WonderWoman (Mirakelkvinnan), en av trettiotalets mest populära superhjältar.
Bild: Dr. William M. Marston testar sin ”lögndetektor”. By The Morning Tulsa daily world (LOC) [Public domain], via Wikimedia Commons
Tack vare den omfattande statistik som förs i Sverige har forskare från Göteborgs universitet kunnat isolera åtta skolor där eleverna har ungefär samma bakgrund och förutsättningar. Fyra av dessa skolor kunde karakteriseras som framgångsrika med goda resultat och fyra som icke framgångsrika. Man skaffade sig därmed en unik möjlighet att undersöka vad i skolornas arbetssätt som skiljde dem åt.
Framgångsrikt med ständigt fokus på eleverna
Det visade sig finnas tydliga skillnader mellan skolorna. De framgångsrika har stabila värderingar runt gemensamma arbetssätt och elevernas resultat. I de andra sker arbetet mer individuellt utifrån otydliga värderingar.
– De framgångsrika skolorna utmärks av sammanhang och stabilitet. Man har hela tiden fokus på eleverna och vad dom behöver och hur det går, säger Maria Jarl, forskare vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik på Göteborgs universitet.
– De mindre framgångsrika skolorna utmärks av föränderlighet. Det finns inga tydliga gemensamt värderingar och erfarenhetsutbyte mellan lärarna och målen handlar inte i lika stor utsträckning om resultat, säger Maria Jarl.
Bristen på likvärdighet mellan svenska skolor har länge pekats ut som ett stort problem och från politiskt håll försöker man komma till rätta med detta genom nationella mål, utvärderingar och inspektioner.
Skyller på elevernas bakgrund
Trots tydliga signaler är det inte resultaten som står i centrum på de icke framgångsrika skolorna. Personalen på dessa skolor hänvisar också till elevernas bakgrund som orsak till dåliga resultat.
– Där möts vi ofta av en diskussion om att man har dom elever man har. Lärarna lägger förklaringen utanför sig själva, utanför lärarkollektivet och utanför skolan, säger Maria Jarl.
Elevernas förutsättningar såsom bakgrund och föräldrars utbildningsnivå är viktiga förklaringar till de stora skillnaderna mellan skolors resultat i Sverige, men enligt forskarna visar deras studie att det är möjligt för alla skolor kan höja kvaliteten genom att organisera sig på det sätt som de framgångsrika skolorna gjort.
– Oavsett vilka elever man har så kan man skapa förutsättningar för alla om man jobbar på ett bra sätt. Den här studien är ett erkännande för rektorers och lärares professionella kompetens. Det är centralt att man har tron på att det man gör är viktigt, säger Maria Jarl.
Långsiktig strategi med tydliga värderingar
En viktig komponent för framgång är att skolan etablerar en långsiktig strategi med tydliga värderingar och arbetssätt byggda på gemenskap och kollegialt utbyte. För nya lärare blir det då tydligt att man förväntas följa dessa, vilket ytterligare stärker stabiliteten och den positiva spiralen.
För de icke framgångsrika skolorna är föränderlighet ett stort problem. Samtliga fyra skolor som ingick i studien hade till exempel bytt rektor vid flera tillfällen under den period forskarna studerade. De hade också varit föremål för omorganisationer som ibland initierats från den kommunala förvaltningen.
– Vi får mycket frågor om det till exempel är bra att samma rektor sitter länge och hur man ska tänka kring arbetslagen, men det kan vi inte svara på. Vi kan inte peka ut enskilda faktorer, men vi kan visa att på de framgångsrika skolorna som helhet finns det en identitet och kultur som fungerar bättre, liksom det finns miljöer där det fungerar sämre, säger Maria Jarl.
Titta på hur framgångsrika skolor gör
Under våren kommer forskargruppen att ge ut en bok om sin forskning eftersom de vill inspirera till förändring. I ljuset av Pisaundersökningarna hoppas också Maria Jarl att beslutsfattare uppmärksammar resultaten.
– Pisa-undersökningarna har ett jättestort genomslag och debatten om skolan handlar om hur vi ska vända resultatutvecklingen. Vi håller med om att det finns mycket problem, men det som tappas bort är ju att det finns stora variationer mellan enskilda skolor. Vad gör då de skolor som lyckas? Det är det vi försöker bidra med, säger Maria Jarl.
Text: Dag Kättström på uppdrag av Forskning.se
PISA2015: Bättre resultat i allt – utom likvärdighet
Från att 2012 ligga under OECD-genomsnittet, ligger nu Sverige över genomsnittet i läsförståelse och på genomsnittet i matematik och naturvetenskap. Störst förbättring har skett på området läsförståelse där det framförallt är lågpresterande elever som står för ökningen.
Pisa mäter också likvärdigheten i skolsystemen och här har den svenska skolan tappat den tätposition man hade på 2000-talet. Sverige ligger nu på ett genomsnitt inom OECD.
Av sju likvärdighetsindikatorer har fem blivit sämre och ingen har förbättrats. Det gäller till exempel betydelsen av elevens socioekonomiska bakgrund för skolresultaten, men också skillnaderna mellan olika skolor i landet.
Världens största elevundersökning
PISA (Programme for International Student Assessment) är världens största elevstudie och är ett OECD-projekt. I studien deltar både OECD-länder och icke OECD-länder. PISA undersöker kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap hos 15-åringar. Den första PISA-studien genomfördes år 2000. Sedan dess genomförs studien vart tredje år.
I PISA 2015, vars resultat ny presenteras deltog totalt 536 000 femtonåriga elever vilket representerar över 26 miljoner femtonåringar i de 72 ländernas skolor. I Sverige deltog nästan 5 500 elever från 202 skolor. De flesta eleverna gick i grundskolans årskurs 9.
Utöver prov i naturvetenskap, matematik och läsförståelse har eleverna fått besvara en enkät med bland annat frågor om sin bakgrund, sitt lärande samt engagemang och motivation att lära sig ämnena. Rektorerna på de utvalda skolorna har fått besvara en enkät om hur undervisningen organiseras.
Ämnena turas om att vara huvudämne, den här gången var naturvetenskap huvudämne för andra gången, senast var år 2006. Denna gång var också första gången som hela provet genomfördes digitalt på dator vilket också möjliggjorde interaktiva uppgifter i naturvetenskap.
I studien framgår även att utdöendetakten under 1900-talet har varit minst hundra gånger högre än vad den skulle ha varit utan mänsklig påverkan. Istället för nio utdöda arter, som det skulle ha varit utan människans inverkan, har 477 ryggradsdjur utrotats bara under 1900-talet.
Jacob Höglund, professor i zoologisk bevarandebiologi vid Uppsala universitet, tror dock att det rör sig om en utdöendehastighet som är 1 000 till 10 000 gånger högre.
– Det här massutdöendet är lika dramatiskt som när dinosaurierna dog ut.
Ju mer lik människan desto bättre
Utrotade och utrotningshotade arter till trots är det få som faktiskt bryr sig när en art dör ut eller är akut utrotningshotad. Åtminstone om det inte gäller en majestätisk tiger eller en människoliknande orangutang. Ett talande exempel är grodarten Rabbs’ fringe-limbed treefrog, Ecnomiohyla rabborum (det finns inget svenskt namn), där det sista exemplaret dog ut i en botanisk trädgård i Atlanta den 26 september i år.
Artens utdöende uppmärksammades av vetenskapliga tidskrifter som Scientific American och National Geographic, men varken internationell eller nationell media i övrigt ansåg att grodan var värd någon uppmärksamhet. I Sverige skrevs inte ett enda ord om utdöendet.
– Djur med egenskaper som uppfattas som mänskliga är lättare att ta till sig och anses mer intelligenta än djur som befinner sig långt i från oss, till exempel groddjur. Dessutom tror jag att djur som vi ofta möter i vårt vardagsliv är lättare att känna empati och intresse för. Den här grodan är det väldigt få svenskar som har mött och grodor överhuvudtaget är det få av oss som möter i vår vardag, säger sociologen Tobias Linné som leder kursen Critical Animal Studies: Animals in Society, Culture and the Media vid Lunds universitet.
Kursen går bland annat ut på att belysa de problem som finns med en endimensionell och stereotyp syn på olika djur. Hade det rört sig om ett gulligt däggdjur, till exempel tigern, eller en människoliknande orangutang hade vi alltså troligtvis sett en helt annan rapportering. Det förklarar också varför Världsnaturfonden marknadsför sig med en Panda istället för en utrotningshotad mal.
– Jag pratade med en forskare som höll på med ett bevarandeprojekt för fladdermöss och där är det mycket svårt att få människor att bry sig. De väcker liksom inte samma känsla som gulliga djur.
Några djur som dött utan vidare uppmärksamhet
• Asiatisk floddelfin: Förekom uteslutande i floden Yangtze i Kina och var den enda i sitt släkte. De huvudsakliga orsakerna till utdöendet är föroreningar, fartygstrafik och fisknät som delfinen fastade i. Sattes upp på röda listan redan 1979, men nedgången fortsatte och 2006 hittades inga individer.
• Bombus franklini: Korttungad humla som endast fanns i ett litet område i västra USA. Den sista observationen gjordes 2006 (en enda individ) och sedan dess antas arten vara utdöd. De främsta orsakerna till utdöendet är sjukdomar orsakade av bland annat kvalster, habitatförändringar och högintensivt jordbruk med bekämpningsmedel.
• Västindisk munksäl: Den enda sälart som var inhemsk i det Karibiska havet och mexikanska golfen. Sälen började jagas intensivt redan snart efter att Columbus upptäckte den och det sista exemplaret observerades 1952. Det dröjde dock till 2008 innan arten klassades som utdöd.
Det forskas för lite
Jacob Höglund är inne på samma spår som Tobias Linné, men anser att det finns ytterligare några anledningar till att en arts utdöende inte uppmärksammas.
– Det är dels en medial fråga. Det har aldrig varit populärt att kritisera och måla fan på väggen. Vetenskapen är förknippad med framgång och utveckling och nu kommer vi biologer och tycker något negativt. Det funkar liksom inte, säger han.
Han tar även upp bristen på forskningsmedel som en av orsakerna bakom ointresset.
– Det är ett stort bekymmer att man inte ägnar mer forskning och resurser åt förlusten av biologisk mångfald. Men att förstå orsaken bakom tycker jag är i paritet med att utrota cancer.
En dag för att minnas
För att uppmärksamma och sörja de arter som har dött ut på grund av människan utropade en brittisk konstnärskoalition år 2011 den sista dagen i november till officiell minnesdag för bortgångna arter. Dagen, som har fått namnet Remembrance Day for Lost Species, RDLS, har sedan dess blivit ett sätt för aktivister och konstnärer att på kreativa sätt dela sin sorg för utdöda arter och återuppliva sin kärlek till naturen. Det sätts bland annat upp teaterföreställningar, hålls begravningar för de utrotade djuren och det tänds ljus för att minnas.
– Jag ser det som ett sätt att uppmärksamma fenomenet och problematisera det faktum att vi inte verkar bry oss när ett djur dör ut. Så fort det upptäcks en ny art så skrivs det om det, men när en art dör ut så uppmärksammas det inte, säger Jacob Höglund.
I år har RDLS valt att uppmärksamma att det är 80 år sedan den tasmanska pungvargen dog ut på grund av människans härjningar. Man har även valt att uppmärksamma den mosaiksvansade råttan, Melomys rubicola, som i maj 2016 var det första djuret att dö ut på grund av klimatförändringen. Råttan levde i håligheter på en mycket liten korallö mellan Australien och Nya Guinea, men antas nu vara utdöd på grund av den stigande havsvattennivå.
– En groda eller en råttas utdöende i sig kanske inte spelar någon roll, men det är ett symptom på ett allvarligt problem.
Text: Izabella Rosengren
Sedan upptäckten under 1900-talets början har antibiotikan revolutionerat läkemedelskonsten och blivit ett lika självklart som livsnödvändigt inslag inom sjukvården. Framgångssagan ser dock ut att bli relativt kort då människan på grund av överanvändning, både för eget bruk och för djuruppfödning, bär runt på fler och fler antibiotikaresistenta bakterier i sin kropp.
För några år sedan publicerade exempelvis Världshälsoorganisationen, WHO, en rapport om antibiotikaresistens där de bedömde läget som så pass allvarligt att det nu blivit ett hot mot den globala hälsan.
– Resistens är ett enormt hot. Många anser att problematiken är ett större problem än klimatförändringen eftersom det sammanfaller med så många saker. Det är som ett korthus som rasar samman. All modern sjukvård bygger på att vi har antibiotika till hands. Utan det kan vi glömma allt vad transplantationer och cancerbehandlingar heter, säger Fredrik Almqvist, professor i organisk kemi vid Umeå universitet.
Fynd i jorden
I dag finns drygt 150 antibiotikum på marknaden indelat i olika subgrupper beroende på ursprung och verkningsgrad. De flesta av dem upptäcktes under antibiotikas guldålder på 1940-1990-talen, men redan under 1950-talet hade många bakterier utvecklat antibiotikaresistens mot penicillin och jakten på ny antibiotika tog vid.
I ett jordprov från Borneo hittade forskare bakterien Streptomyces orientalis som producerade en substans som visade sig vara effektiv mot resistenta stafylokocker. Substansen, som fick namnet vancomycin, har sedan dess blivit lite av forskningens sista halmstrå när annan antibiotika inte längre biter. Sedan 2002 finns dock fall med vancomycin-resistenta bakterier, VRSA, runt om i världen.
En av forskningsvärldens allra senaste och hetaste upptäckt är den jordlevande bakterien Eleftheria terrae och dess antibiotiska substans texiobactin. Läkemedlet, som tros tillhöra en helt ny antibiotikaklass, är det första helt nya antibiotikumet på över 30 år och upptäcktes av forskare vid Northeastern University i Boston. Sammanlagt testade forskarna över 10 000 jordprover från hela världen innan de fann det nya ämnet i jord från delstaten Maine i USA.
Tester visade att substansen inte gav upphov till resistenta bakterier, vilket först fick forskarna att deppa ihop eftersom det oftast är ett tecken på att ämnet är giftigt för alla typer av celler, även mänskliga. Ytterligare tester, denna gång på mänskliga celler, visade att så inte var fallet – människocellerna förblev friska och intakta.
– Texiobactin är en jättespännande upptäckt, men i viss mån en traditionell antibiotika som dödar den sjukdomsframkallande bakterien. Det innebär att den inte kommer att göra någon skillnad på den sjukdomsalstrande bakterien och andra för kroppen nödvändiga bakterier, till exempel mag- och tarmbakterier. Det är ett suveränt alternativ vid svår infektion, men där det inte är frågan om ond bråd död är det bättre med selektiva antibakteriella föreningar som inte dödar, säger Fredrik Almqvist.
Virus som avväpnar bakterierna
Dessa selektiva antibakteriella föreningar kallas även virulenshämmare eller avväpnare och betecknar olika sätt att bekämpa infektioner utan antibiotika. Avväpningen sker genom att specifika egenskaper som bakterierna behöver i den sjukdomsframkallande situationen angrips.
– Om en infektion kan botas utan antibiotika så bör man sikta på det. Några exempel är klamydia och listeria som skulle kunna botas genom att man låter immunförsvaret jobba med avväpnare. Bakterien kan fortfarande växa och må bra, men den förlorar den sjukdomsalstrande förmågan. På så sätt kan man spara enorma mängder antibiotika, säger Fredrik Almqvist.
Ett annat alternativ är bakteriofager – virus som angriper och slår ut bakterier. Metoden upptäcktes för drygt 100 år sedan, men föll i glömska i och med antibiotikans framväxt. Nu är dock revanschen nära.
I naturen är bakteriofagerna, eller fager som de också kallas, drygt tio gånger fler än bakterierna och är en viktig del av jordens ekologi. Till skillnad från antibiotika som slår ut livsviktiga funktioner hos många olika bakterier angriper fagerna bara en eller några få stammar av bakterier. I bästa fall kan fagerna slå ut en skadlig bakterie utan att störa andra mikrober.
Ännu finns ingen bakteriofagbaserad metod godkänd som läkemedel inom EU. Däremot är det accepterat som medicin i flera östeuropeiska och asiatiska länder.
Helande honung
Jakten på ny antibiotika sker inte bara i jorden och på labb utan även i luften. En forskargrupp vid Lunds universitet har kommit fram till att mjölksyrebakterier från bins honungsmage kan motverka en rad antibiotikaresistenta bakterier i svårläkta sår. Tester har visat att kombinationen är effektiv mot MRSA och bakterier resistenta mot vancomycin.
Forskarna har testat en formulering på de levande bi-bakterierna, på hästar vars svårläkta sår inte kunnat botas av varken antibiotika eller annan behandling. Resultatet? Samtliga hästar blev återställda.
Att själv experimentera med honung som medicin är dock inget som forskarna rekommenderar. De gynnsamma mjölksyrabakterierna finns endast i färsk honung tagen från vild bisamhällen och inte i sådan som man köper i butik.
– Bakterierna producerar endast det som behövs för att slåss mot patogenerna på plats och på så sätt undviks resistensutveckling, säger Alejandra Vasquez som är en av forskarna bakom studien.
Planen är att fortsätta med kliniska studier för att initiera en läkemedelsklassning, men på grund av brist på anslag står en klinisk tillämpning av forskningen i princip stilla just nu.
– Vår forskning är helt extern finansierad så allt tar jättelångt tid att göra. Vi knappt har råd att jobba heltid utifrån de få anslag vi har så vi behöver en större satsning för att kunna lyckas.
Nygamla upptäckter och vaccin
Nästan all antibiotika härstammar från naturen, men forskare har funnit vissa syntetiska alternativ som verkar ha samma effekt. På Karolinska institutet har man till exempel upptäckt att läkemedlet ebselen, tidigare använt som för behandling för stroke, bekämpar bakterieinfektioner som MRSA och TBC lika bra som antibiotika.
Läkemedlets sätt att angripa skiljer sig dock från vanlig antibiotika genom att ställa sig i vägen när bakterierna försöker skapa nytt DNA. När bakterien inte kan skapa DNA kan den inte heller föröka sig och göra fler bakterier som gör oss sjuka.
– En annan variant är vacciner, men det är svårt att vaccinera sig fri från alla variationer. Det är dessutom en väldigt kostsam behandling och få förunnade ur ett världsligt perspektiv, säger Fredrik Almqvist.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Redan de gamla egyptierna
Redan de gamla egyptierna visste att mögel från till exempel bröd eller gröt kunde bota sjukdomar. Det skulle dock dröja till 1500-talet innan det första kända antibakteriella läkemedlet togs fram och då handlade det om att bota syfilis med hjälp av kvicksilver. Därefter dröjde det flera århundraden tills världens första antibiotika framställdes 1910. Substansen, som fick namnet arsfenamin, framställdes av nobelpristagaren Paul Ehrlich och användes även det för att behandla syfilis. Arsfenamin var i bruk fram till 1940-talet då det ersattes av penicillin.
Fleming glömde att städa
Penicillinet upptäcktes 1928 av den skotske biologen Alexander Fleming efter att han av glömt att städa undan ett gäng stafylokockodlingarna inför semestern. När han kom tillbaka såg han att odlingarna hade infekterats av mögelsvampen Penicillium notarum, vilken hade dödat alla bakterier i närheten.
Några år efter upptäckten vidareutvecklade forskarna Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey penicillinet till ett mer hållbart och stabilt läkemedel och 1945 belönades alla tre med Nobelpriset i medicin. Penicillin är i dag världens vanligaste antibiotikagrupp och används bland annat för att bota halsfluss och lunginflammation.
Olika spektrum
Olika antibiotika har olika breda spektrum. Antibiotika med ett brett spektrum påverkar många olika bakterier, även de som finns naturligt i kroppen, medan antibiotika med ett smalt spektrum enbart påverkar bakterier som orsakar en viss sjukdom. Ju smalare spektrum desto bättre i de fall där man vet sjukdomsorsaken eftersom man då påverkar ett färre antal bakterier.
Bakterier som orsakar sjukdom – hos både djur och människor – kan ofta bekämpas med antibiotika. Men läkemedlen fungerar inte om bakterierna blir motståndskraftiga, resistenta. Det är ett växande problem för hela världen.
Förekomsten av resistens hos tarmbakterier – till exempel kolibakterier – i friska djur vid slakt visar hur bruket av antibiotika har påverkat deras bakterieflora.
– Man kan se det som ett ekologiskt fotavtryck, säger Christina Greko, som är veterinär och antibiotikaexpert på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, i Uppsala.
Djur i Norden konsumerar minst antibiotika
Spanien, Italien och Cypern är de länder i Europa som använder mest antibiotika för djur. Sverige, Norge och Island konsumerar minst.
– Skillnaderna förklaras till viss del av vilka typer av djur man har i olika länder, vilken typ av djurhållning, vilka typer av antibiotika – och hur mycket – som används, säger Christina Greko.
Flera EU-länder använder till största delen bredspektrumpreparat, något som har större inverkan på utvecklingen av antibiotikaresistens.
I Norden dominerar penicillin. Det har ett smalt spektrum, vilket innebär att det bara är effektivt mot ett fåtal bakteriearter.
I oktober 2016 kom en EU-rapport som visar att bruket av antibiotika för lantbrukets djur fortsätter att minska i Sverige. Sveriges försäljning av antibiotika för djur har minskat med cirka 60 procent sedan 1980-talets början.
Samarbete mellan olika aktörer
– Det är resultatet av många års arbete för att förebygga sjuklighet bland djuren. Den svenska modellen bygger på ett nära samarbete mellan myndigheter, akademi, organisationer och djurägare. Känd kunskap kommer till användning i stallarna, säger Christina Greko.
Så används antibiotika till djur i Sverige
Sverige har den lägsta användningen av antibiotika till djur som hålls för livsmedelsproduktion inom EU. Betydligt mindre mängd antibiotika används till djur än till människor i Sverige. Under 2014 använde människor i Sverige cirka 60 ton antibiotika medan endast cirka 10 ton användes för våra djur.
I Sverige får antibiotika endast användas till djur av veterinärmedicinska skäl efter en veterinärs ordination. Användningen styrs av regelverk som bland annat syftar till att minska risken för resistens och att förhindra att livsmedel från djur innehåller läkemedelsrester.
Vanliga skäl till att antibiotika används till djur som hålls för livsmedelsproduktion är dels smittsamma diarréer och lunginflammationer hos unga djur, dels juverinflammationer hos vuxna mjölkkor. När det gäller sällskapsdjur som exempelvis hundar är hudinfektioner och urinvägsinfektioner vanliga orsaker.
Skillnaderna mellan länder är stora. Resistensen mot olika antibiotika hos kolibakterier i gris, kyckling och kalv ligger på lägre nivåer i Sverige än i till exempel Tyskland och Nederländerna.
Tyskland och Nederländerna har en stor antibiotikaförbrukning, men har påbörjat ett förändringsarbete som kan ge utdelning längre fram. Konsumtionen ökar dock i Portugal och Polen.
– Antibiotikaresistensen är ett problem som berör olika sektorer. Resistensen sprids mellan människor och djur och ut i miljön och tillbaka. Ett olyckligt kretslopp, kommenterar Christina Greko.
Hon hoppas att fler konsumenter ska börja fråga i butiker och på restauranger var kycklingen kommer ifrån och hur den är uppfödd.
– Om djuren håller sig friska behövs inte antibiotika. Då minskar också problemet med resistens.
EU-förbud mot antibiotika för tillväxt
Antibiotika för veterinärmedicinskt bruk är receptbelagt i EU. Låga doser av antibiotika i foder för att öka djurens tillväxt förbjöds i Sverige 1986 och inom EU år 2006. I många länder i världen är det fortfarande tillåtet.
Antibiotika i fodret kan också förebygga diarréer. Erfarenheter från Sverige och Danmark visar dock att bättre hygien, foder, skötsel och smittskydd har lika god effekt – kanske till och med bättre.
– Det handlar både om god djuromsorg och att motverka smitta, säger Christina Greko.
Smitta sprids ofta i samband med inköp av djur från andra besättningar. Risken för smittspridning minskar om djuren lever på samma gård från födsel till slakt.
Exakt vad som behöver göras för att minska behovet av behandling varierar mellan djurslag och typ av uppfödning, men också från gård till gård. Därför är skräddarsydd rådgivning viktigt, menar hon.
Halverad förskrivning till hundar
Antibiotikaförbrukningen bland sällskapsdjur minskar också i vårt land. Sedan 2006 har förskrivningen av antibiotika till hundar halverats.
– En spännande utveckling. Engagemanget måste hållas levande hos alla inblandade, tycker Christina Greko.
Text: Carin Mannberg-Zackari, på uppdrag av forskning.se
Så kan hund- och kattägare motverka antibiotikaresistens
Friska djur behöver inte antibiotika. Lär dig mer om hur ditt djur ska skötas så kan du förebygga sjukdomar hos djuret. God boendemiljö, bra skötsel och foder bidrar till god hälsa. Kontakta djursjukvården för rådgivning när ditt djur mår dåligt
Följ veterinärens råd om när antibiotika gör nytta. Lämna in överbliven antibiotika på apoteket, istället för att använda eller slänga den. Undvik att smitta vidare och att själv smittas – ha en god handhygien när du är i kontakt med djurets mat eller om ditt djur har ett sår
Finns det antibiotikarester i kött som säljs i Sverige?
Inom EU finns strikta regler för hur mycket rester av antibiotika och andra läkemedel som får finnas i maten. Reglerna säger också att djur som behandlats med antibiotika inte får slaktas och man får inte tillvarata mjölk eller ägg inom ett visst antal dagar efter behandling. På så sätt ser man till att antibiotikaresterna i maten är så små att de inte är en hälsorisk. Tester visar att det kött som säljs i Sverige inte innehåller några eller extremt små mängder antibiotikarester. Det gäller både svenskt och importerat kött.
Antibiotikaresistenta bakterier kan spridas via maten
Den viktigaste spridningsvägen är via direkt eller indirekt kontakt mellan infekterade personer eller djur. När det gäller livsmedel kan man smittas av antibiotikaresistenta magsjukebakterier som campylobacter och salmonella. Dessa bakterier behöver ofta inte behandlas med antibiotika men kan vara besvärliga att drabbas av.
En nyligen genomförd studie visar att det är låg risk att människor i Sverige idag smittas av resistenta bakterier via maten.
Den senaste tiden har urskogen Bialowieza, belägen på gränsen mellan Polen och Vitryssland, varit föremål för intensiv bevakning av både nationella och internationella medier. Förra året bestämde den polska miljöministern Jan Szyszko att antalet träd som ska avverkas under en tioårsperiod skulle öka från 60 000 till 180 000 kubikmeter, vilket motsvarar en lika stor ytan som Vättern, alternativ 3000 fullastade timmerlastbilar.
Beslutet går emot de regler som Unesco har satt upp för områden skyddade som världsarv, vilket Bialowieza är sedan 1979. Enligt skogsdistriktens skötselplaner, EU-kommissionen och Natura 2000 är avverkningen dock helt i sin ordning eftersom träden som fällts eller ska fällas är under 100 år gamla.
Omfattande angrepp
Anledningen till beslutet om ytterligare avverkning påstås vara omfattande angrepp av granbarkborren. Enligt miljöministern och de statliga jägmästarna är nämligen avverkning den enda metoden som biter på granbarkborrarna och genom att som i dag tvingas lämna träden i skogen gör att skalbaggarna kan fortsätta till nästa stam.
Mateusz Szymura som har arbetat som naturvårdsspecialist i nationalparken i 12 år är dock föga nöjd med beslutet.
– Ur biologisk synpunkt är granbarkborren inget hot mot skogen utan en del i en naturlig process. Vi har haft besök av skalbaggen i över hundra år och vi har fortfarande ett granbestånd.
Det enda som han menar är exceptionellt med pågående utbrott är skalan. Men inte heller det är ett egentligt hot eftersom ett utbrott bara varar i cirka tre, fyra år.
Han får medhåll av Gunnar Isacsson, ekolog och insektsexpert vid Skogsstyrelsen.
– Den enda metod som är effektiv nog är att använda är feromonfällor. Massor av feromonfällor. Den mest miljövänliga varianten är lådor eller staplar av plasttrattar dit man lockar barkborrarna med hjälp av en signalsubstans som på barkborrarnas språk betyder ”-Kom hit allihop! Här finns det massor av mat!”.
Enligt Gunnar Isacsson är den bästa bekämpningsåtgärden dock att låta träden stå kvar eftersom man då behåller granbarkborrens naturliga fiender som även de bor i träden.
Säljs via internet
Det dröjde inte länge efter att kvoterna utökats innan man började spekulera i om det enbart var granbarkborren som låg bakom beslutet. Tvivlarna fick ytterligare vatten på sin kvarn när det visade sig att den polska skogsmyndigheten, Lasy Panstwowe, även ville minska ett annat viktigt bestånd.
– De statligt skogsanställda vill halvera antalet bison eftersom de äter barken på träden, vilket gör att man inte får lika mycket för dem vid försäljning, säger Mateusz Szymura.
Förutom anledningen bakom avverkningen har försäljningen av träden ifrågasatts. År 2008 började Lasy Panstwowe att sälja sitt virke via internetauktioner, något som enligt en rapport publicerad i Annals of Warsaw University of Life Science 2015 är väldigt ovanligt i västerländska länder.
– 80 procent av virket avsätts för träindustrin och säljs genom en plattform på internet avsedd för tidigare kunder. Det som inte säljs där går vidare till en annan plattform öppen för alla företag, säger Krzysztof Trebski, pressansvarig vid Lasy Panstwowe.
Förra året såldes totalt 25 000 kubikmeter ved i Bialowieza. Femton procent av träden var av så dålig kvalitet att det inte lämpade sig för industrin utan istället avsattes för privatkunder. Resten av timret användes för att reparera byggnader och sätta upp staket. En väldigt liten del utgjordes av speciellt värdefullt trä som användes för att göra lyxiga möbler och musikinstrument och såldes via klassiska auktioner som arrangerades av respektive skogsdistrikt.
– Hela systemet är en mix av olika metoder från internetauktioner och klassiska auktioner till på platsförsäljning och detaljhandel. Allt för att det ska passa våra olika kundgrupper som varierar från Ikea till privatpersoner som vill köpa lite ved inför vintern.
Miljardvinster väntar
Enligt Lasy Panstwowe är den avverkade skogen värd drygt 20 miljoner zloty per år, vilket är drygt 45 miljoner kronor – pengar som går till skogsstyrelsen så att de bland annat kan betala ut löner och hålla efter byggnader. Miljöministern har dock upprepade gånger sagt ut utrensningen av död ved och andra gamla träd från skogen kan generera så mycket som 700 miljoner zloty, alltså 1,6 miljarder kronor. I ett fattigt område som inte har haft samma ekonomiska återhämtning som resten av Polen är det en välbehövlig inkomst.
En av anledningarna till att den polska staten tar till mer eller mindre drastiska metoder när det kommer till avverkning och försäljning kan bero på den pågående bristen på virke. Enligt rapporten i Annals of Warsaw University of Life Science ligger timmerutbytet vid avverkningen på endast 55 procent, jämfört med 86 procent i Sverige.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent för forskning.se Foto: Sara Johari
Omfattande bruk av antibiotika medför ökad risk för att bakterier ska utveckla motståndskraft. Vår moderna avancerade sjukvård är helt beroende av antibiotika.
Operationer som i dag tas för givna medför stora risker för patientens liv om det inte längre finns antibiotika som fungerar. Vården av cancersjuka och för tidigt födda barn kommer särskilt att äventyras den dag verksam antibiotika inte finns att ta till.
Ökad dödlighet
– Vid infektioner orsakad av en resistent bakterie kan en effektiv behandling fördröjas och därmed förlänga läkningstiden. Risken för komplikationer ökar och i slutänden kan patienten dö om behandlingen inte fungerar – i synnerhet vid akuta infektioner med ett snabbt förlopp, säger smittskyddsläkare Mats Erntell i Hallands län.
Redan idag drabbas sjukvården av fler infektioner och ökad dödlighet. Europeiska smittskyddsmyndigheten uppskattar att 25 000 dödsfall inom EU varje år beror på antibiotikaresistens. I USA är de nästan lika många.
– Det är bråttom med ett globalt ansvarstagande för att uppnå de förändringar som är nödvändiga, säger Mats Erntell som också är ordförande för Strama Halland och medlem i Programråd Strama som verkar för att samordna det nationella arbetet för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens.
Så fungerar ESBL-bakterier
ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”, en sorts enzymer som bryter ner de viktiga antibiotikatyperna penicilliner och cefalosporiner. (ESBL är samlingsnamnet för över 500 olika enzymer.) Bakterier som bildar ESBL är motståndskraftiga (resistenta) mot dessa läkemedel.
Bakterierna som bildar ESBL finns i huvudsak i tarmen hos människa och djur som en del av den normala bakteriefloran. Människor smittas därför via händer, föremål eller vatten som förorenats med bakterier från människors eller djurs tarmflora.
ESBL-bildande bakterier kan till exempel orsaka urinvägsinfektion, blodförgiftning och i vissa fall lunginflammation. Om man får en infektion med ESBL-bildande bakterier finns det risk för att insatt antibiotikabehandling inte har någon effekt eftersom bakterien ofta är resistent mot de antibiotikapreparat som man vanligtvis använder.
Ett av de största orosmolnen inom sjukvården idag är ESBLcarba-bildande bakterier. ESBLcarba är en speciell typ av ESBL-resistens som innebär att bakterierna är resistenta mot antibiotikagruppen karbapenemer, men även mot andra beta-laktamasantibiotika inkluderande bredspektrum cefalosporiner. De flesta ESBLcarba-bildande bakterierna är därtill endast känsliga för ett fåtal andra antibiotika och därför finns det i dag ytterst få behandlingsalternativ mot infektioner med dessa bakterier.
Kunskap om patienter i farozonen kan hjälpa till att undvika utbrott. Bra hygien, goda städrutiner och vård i enkelrum av särskilt avdelad personal är andra krav som kan förebygga smittspridning.
Strama följer antibiotikaförskrivningen på både riks- och länsnivå och i dialog med läkarkåren. Sveriges kommuner och landsting, SKL, har till exempel introducerat ett datasystem inom slutenvården med strukturerade frågor om diagnos och behandling i samband med att mediciner skrivs ut.
– Vi har ställt upp kriterier för symtom och diagnos för att läkare säkrare ska hitta de infektioner i primärvården som är viktiga att behandla och för att tryggt kunna säga vad som inte behöver behandlas, säger Mats Erntell.
Antibiotikaronder är en annan modell, där infektionsläkaren granskar alla fall av antibiotikabehandling tillsammans med kollegerna där för att ta reda på om det till exempel går att byta preparat, ändra doseringen eller avsluta behandlingen.
Precis som att det finns skillnader i antibiotikaanvändningen över nationsgränser, så skiljer sig även användningen lodrätt genom landet. Läkare i södra Sverige ordinerar mer antibiotika än läkare i norr, men den totala förskrivningen minskar ändå ett par procent per år sedan 1990-talets början.
– Sverige är det goda exemplet, men vi måste bli ännu duktigare på att använda antibiotika på ett klokt sätt. Vi kommer att få utbrott av resistenta bakterier om vi inte är noggranna med vårdrutinerna, säger Mats Erntell.
Multiresistenta tarmbakterier
Hur ett sådant utbrott kan se ut har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, undersökt. Myndigheten har tagit fram ett scenario för att visa vad som kan hända om multiresistenta tarmbakterier, så kallade ESBL-bakterier, blir vanligare i befolkningen. De multiresistenta tarmbakterierna producerar enzym som kan bryta ner flera olika antibiotika, till exempel penicilliner, så att de inte längre biter på bakterierna.
Idag bär närmare 5 procent av befolkningen i Sverige på ESBL-bakterier i tarmen. Många bakterier i den här familjen ingår i normalfloran i tarmarna hos både djur och människor, men långt ifrån alla bärare blir sjuka. ESBL-bakterier i tarmen kan dock orsaka till exempel urinvägsinfektion och blodförgiftning. Sådana infektioner kan idag behandlas med en grupp av antibiotika som kallas karbapenemer, som brukar beskrivas som sista utvägen för infektioner med multiresistenta bakterier.
Från smygande till akut scenario
I MSB:s scenario har kolibakterier med ESBLcarba ökat kraftigt i befolkningen under en femårsperiod:
Nu är det sommar, varmt och torrt. Så kommer häftiga åskväder med skyfall. Avloppsnäten klarar inte av de stora vattenmängderna. Ytvattnet för att bevattna grönsaker och jordgubbar förorenas av kolibakterier.
Kycklingar matas med foder från en anläggning som blivit smittad. Människor insjuknar när de äter kyckling som har grillats utan att bli genomstekt, men de tillfrisknar utan att söka vård. Fler och fler blir bärare av multiresistenta bakterier.
Först efter ett par år upptäcker miljöforskare och olika instanser inom sjukvården att kolibakterier med ESBLcarba har ökat. Vart fjärde barn på en neonatalavdelning är smittat, ett barn avlider. Det smygande scenariot har blivit akut.
Källa: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB
– Vårt scenario är utformat för att spegla det värsta troliga – inte det värsta tänkbara. – Vi tog fram det för att kunna visa problemet ur ett så kallat One Health-perspektiv, där både människor, djur och miljö påverkas. Viktigast är frågan om man kommer att upptäcka spridningen i tid, säger Kerstin Borg, analytiker vid MSB.
Anmälningspliktig resistens
Analysen utgår från ESBL med karbapenemresistens. Bakterier som producerar så kallade ESBLcarba är alltså resistenta även mot karbapenemer. ESBLcarba förekommer redan idag hos olika bakterier, bland andra kolibakterier.
ESBLcarba är anmälningspliktig för både människor och djur. Hos människor ställs dessutom krav på smittspårning. Under 2014 konstaterade Folkhälsomyndigheten 46 fall av ESBLcarba i Sverige, varav fyra personer blivit smittade inom landet. De flesta fallen gällde personer som kommit hem efter akutvård eller medicinsk turism i andra länder.
MSB:s scenario har använts i workshops med berörda myndigheter, men Kerstin Borg menar att det finns ännu mer att lära inom krisberedskapen.
– Både länsstyrelser och kommuner måste ha kunskap om riskerna med en ökad antibiotikaresistens. Alla måste veta hur ansvarsfördelningen ser ut och vem som ska göra vad. Ju mer kunskap, desto tryggare kan vi känna oss, säger Kerstin Borg.
Hon tycker dock att svenskar överlag har en stor medvetenhet om riskerna med antibiotika. De flesta av oss vet att vi ska äta hela antibiotikakuren och inte sluta så fort som vi tycker att vi mår bättre.
– Den svenska kulturen utmärks av tillit. Vi litar på våra läkare och våra myndigheter, eftersom de tjänar oss väl. Det är viktigt att värna det förtroendet.
Text: forskning.se Redaktörer: Eva Barkeman, Carina Olsson
Antibiotikaresistens – en samhällsutmaning
Antibiotika är bland de mest värdefulla läkemedel vi har. Vi har länge tagit för givet att antibiotika behandlar de flesta infektioner orsakade av bakterier. Men resistensen mot antibiotika ökar.
En brittisk regeringsrapport konstaterar att 10 miljoner människor kommer att dö årligen på grund av antibiotikaresistens 2050 – fler än som dör av cancer – om vi inte vidtar åtgärder nu.
Därför satsas det mycket på forskning. Och det handlar om mycket mer än att ta fram ny antibiotika.
Sverige samordnar nationell och internationell forskningsfinansiering för att minska antibiotikaresistensen i världen, i det europeiska samarbetet Joint Programming-initiativet inom antimikrobiell resistens (JPIAMR). Syftet är att fylla i kunskapsluckorna. Nya behandlingar räcker inte, utan det handlar också om att stoppa smittspridning och undvika att fler bakterier blir resistenta.
I november är det World Antibiotic Awarness Week, något som Världshälsoorganisationen (WHO) infört för att öka medvetenheten om att vi behöver skydda vår antibiotika. Mottot är ”Handle with care”.
Apoteken i Sverige är skyldiga att byta ut förskrivna läkemedel mot billigare alternativ. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket gör var tredje månad ett urval av preparat med de lägsta priserna.
Joakim Larsson, professor och föreståndare för Centrum för antibiotikaresistensforskning vid Göteborgs universitet, tycker att effekten på miljö också bör beaktas.
– De statliga läkemedelssubventionerna bör ta hänsyn till om tillverkaren har kontroll på sina utsläpp, säger han.
De flesta aktiva substanser som används i läkemedel inom EU produceras i andra världsdelar. Ibland är nästan hela världens tillverkning av en viss substans koncentrerad till ett fåtal fabriker eller till och med en enda anläggning. Även om bara en liten andel aktiva substanser följer med avloppsvattnet ut kan det lokalt handla om stora mängder.
– Även om utsläppen är lokala kan konsekvenserna bli globala, säger Joakim Larsson.
Hans forskargrupp har i en lång rad av studier dokumenterat hur utsläpp av antibiotika från industrin kan ge upphov till exceptionellt multiresistenta bakterier. De kan sprida resistensen vidare till sjukdomsframkallande bakterier.
Det är svårt för oss i Sverige att påverka miljölagstiftningen i Indien eller Kina, där en stor del av substanserna framställs. Men vi kan utöva påtryckningar mot multinationella företag, som köper substanserna.
– Jag tror att vi skulle kunna att sätta en helt annan press på industrin om vi införde ett system som utkräver ansvar, säger Joakim Larsson.
Landstingen ställer miljökrav
Svenska landsting var först i världen med att ställa miljökrav på tillverkningen av läkemedel. Producenten måste visa upp ett kontrollprogram inom sex månader efter undertecknat kontrakt.
Kraven gäller dock bara mediciner som landstingen köper in till sjukvården. Den största delen av landets läkemedelskonsumtion förskrivs av läkare och hämtas ut av kunden på apoteket. Informationen på förpackningen avslöjar sällan var den aktiva substansen är framställd.
– Det är omoraliskt. Företagen kan ha vilken fulproduktion som helst var som helst i världen utan att vi får veta det. Om de tvingas uppge den exakta adressen kan man kontrollera hur det ser ut, säger Joakim Larsson.
Svenska textilföretag har svarat på kritiken mot dåliga miljö- och arbetsförhållanden genom att berätta var plaggen är producerade. Hemsidan för till exempel Filippa K har länkar från varje enskilt plagg till uppgifter om namn och adress till just den fabrik, där det är tillverkat.
– Textilindustrin är på flera plan en föregångare när det gäller transparens, tycker Joakim Larsson.
Höga halter av antibiotika i vattnet
Joakim Larsson och hans kolleger publicerade redan 2007 en studie av avloppsvattnet från reningsverk i Patancheru, nära Hyderabad i Indien, där en stor del av världens aktiva substanser till läkemedel produceras.
Halten av vissa substanser var högre i vattnet än i blodet på patienter som behandlas med preparaten. Koncentrationen av ciprofloxacin, som är ett bredspektrumantibiotika som riktar sig mot flera olika sorters bakterier, var upp till 31 milligram per liter. Det är ungefär 1 miljon gånger högre än i svenska avloppsvatten. Utsläppet under en dag var totalt 44 kg, vilket motsvarade hela Sveriges förbrukning i fem dagar.
Greenpeace rapporterade 2004 om en ökad dödlighet samt överrepresentation av miljörelaterade sjukdomar som cancer, hjärtsjukdomar, astma och bronkit i Patancheru. Greenpeace hävdade också att föroreningen av sjöar och vattendrag hade ökat under årens lopp och förstört grundvattnet och jordbruksmarken för ett tiotal byar.
Miljöriskerna är mindre där läkemedlen konsumeras. Varje preparat används bara av en liten del av befolkningen. Betydligt lägre halter av de aktiva substanserna kommer ut i miljön sedan läkemedlet har brutits ned i kroppen, spätts ut i hushållsvatten och gått igenom reningsverk.
Industrin vill ta sitt ansvar
I samband med FN:s toppmöte om problemen med antibiotikaresistens i september i år kom en programförklaring från ett tiotal läkemedelsföretag, bland andra Astrazeneca, Johnson & Johnson, Novartis och Pfizer, som lovar att ta sitt ansvar för att motverka utvecklingen av antibiotikaresistens. De vill bland annat verka för en minskad miljöpåverkan vid produktionen av läkemedel och stödja nya samarbetsmodeller mellan industrin och statligt anställda forskare för att utveckla nya antibiotika och vaccin. Omfattningen på åtgärderna definieras dock inte.
Joakim Larsson tycker att förslaget borde ha kommit för länge sedan.
– Nu har läkemedelsföretagen insett att det är bättre att hålla bollen själv än att myndigheterna ska sätta gränsvärden. Jag är tveksam till om tillräckligt blir gjort om industrin får ta hand om det själv. När har självreglering löst miljöproblem? Det behövs ett tryck utifrån, till exempel i form av lagstiftning, säger han.
Text: Carin Mannberg-Zackari, på uppdrag av forskning.se
Hur kan läkemedelsutsläpp bidra till antibiotikaresistens?
Den omfattande användningen av antibiotika i världen har lett till en ökning av resistenta bakterier som orsakar svårbehandlade infektioner. När antibiotika också hamnar i miljön, exempelvis i samband med tillverkning av antibiotika eller via läkemedelsrester som blivit kvar i urin och avföring efter antibiotikabehandling, kan problemet ytterligare förvärras. Resistens kan utvecklas och spridas mellan harmlösa miljöbakterier och sjukdomsframkallande bakterier. I vår yttre miljö finns gott om harmlösa bakterier som kan fungera som en reservoar för resistens. Om dessa bakterier utsätts för antibiotika ökar andelen resistenta bakterier i miljön.
Det är viktigt att produktion av antibiotika inte medför utsläpp som kan innebära risk för att resistens utvecklas. En annan åtgärd är att förbättra reningen av avloppsvatten så att tillflödet av antibiotika till miljön minskas. På individnivå och i hälso- och sjukvården kan alla bidra genom att bara använda antibiotika när det gör nytta. En annan åtgärd som man som patient kan göra för att antibiotika inte ska hamna i miljön är att lämna tillbaka överblivna läkemedel till apoteket.
– Sexuella övergrepp får mycket synlighet i medierna. Men det är få som antar ett fördjupat perspektiv, det blir lätt väldigt ytligt och handlar mer om att underhålla den stereotypa bilden, säger Cecilia Kjellgren.
I 35 år har hon arbetat med ungdomar som varit utsatta för sexuella övergrepp. Sedan drygt 20 år tillbaka har hon fokuserat på ungdomar som begår sexuella övergrepp.
Ibland kan folk fråga, hur kan du vilja intressera dig för förövaren? Svaret är att jag känner en slags tröstlöshet över att barn fortsätter att utsättas och tänker att det här kan vara ett sätt att förebygga.
En sak som framgått under åren är det att det finns så många olika former av övergrepp att det är svårt att greppa helheten.
Unga som gör övergrepp på små barn
– Det finns ett spann med olika situationer där människor i olika åldrar blir offer för olika typer av oönskade sexuella handlingar. Ungdomar som är sexuella med små barn är till exempel en jättestor och problematisk grupp eftersom det bland de ungdomarna finns några där sannolikheten är stor att de fortsätter.
I sin avhandling gjorde Cecilia Kjellgren en studie där hon tittade på alla anmälningar som kommit in till socialtjänsten under ett år där en ung person hade begått ett sexuellt övergrepp. Hon kom fram till att hälften hade begått övergrepp mot personer upp till elva år. Hälften hade begått övergrepp mot någon som var tolv år eller äldre.
– Vi vet att det bara är tio procent som berättar för professionella och att vi bara har ett utsnitt av kunskap på det här området. Det finns ett stort mörkertal, särskilt vad gäller barnoffer. Utsätter du en fyraåring är det väldigt stor risk att det aldrig blir berättat. Så vi måste ha en medvetenhet om att unga kan utsätta både den som är liten och den som är jämnårig eller äldre.
Känt sig övergivna
När unga personer begår sexuella övergrepp utreder man ofta huruvida de varit utsatta för övergrepp eller våld själva. Här har man kommit fram till att runt 30 procent av de pojkar som begår sexuella övergrepp själva har varit utsatta.
I en ny studie där hon intervjuat unga vuxna som begått sexuella övergrepp som tonåringar har Cecilia Kjellgren kommit fram till att en betydande faktor är försummelse. Hon håller just nu på att beskriva resultaten i en artikel.
– Det som är otroligt påfallande är att de känt sig övergivna. En väldigt stor grupp i materialet talar om att man har haft frånvarande föräldrar, föräldrar som varit missbrukare eller psykiskt sjuka, att man levt med en ensamstående förälder som inte varit närvarande i deras värld. Och att den andra föräldern eller socialtjänsten kände till problemen men inte gjorde något.
Både den som förgriper sig på barn och jämnåriga kan ha sexuella motiv. Man kanske har svårt att få utlopp för sin sexualitet och använder sig av ett barn eller någon som är påverkad eftersom man inte lyckats få sex via samtycke. Sen finns det dem som vill ta kontrollen över någon annan. Visa sig stark, fullkomlig, att man äger någon. Här kan händer det också att förövare agerar i grupp.
– Gruppfenomenet existerar inte alls i förhållande till barn, det ses som avvikande för de flesta unga. Men däremot kan man tillsammans förgripa sig på en jämnårig och då tar vissa stöd i andra för att våga göra något de inte hade vågat på egen hand. Vissa har kanske inte en sexuell dragning till att tvinga någon till sex, det är bara en del av ett antisocialt beteende som ger en kittlande känsla av att äga och vara kung.
En femtedel är tjejer
Något som sällan speglas i den offentliga debatten är att en femtedel av alla ungdomar som har tvingat någon till sex är tjejer. Här är mörkertalet ännu större än där förövaren är kille.
– Väldigt många tänker allmänt att detta inte är en handling som kommer från en tonårsflicka. Även folk som jobbar med det här. Eftersom vi inte har en öppenhet inför att förövaren kan vara en tjej kan vi inte ställa rätt frågor och då blir det jättesvårt för barn och ungdomar som varit utsatta att berätta.
Cecilia Kjellgren menar att det både inom vuxenvärlden och bland ungdomar finns föråldrade och otidsenliga attityder i hur man ser på kön och att detta får allvarliga konsekvenser. I våras blev hon kontaktad av lokalradio efter en händelse på en gymnasieskola. På skolan fanns olika klubbar och föreningar som eleverna kunde kandidera till. Som en del i uttagningen skulle man se vem som hade störst bröst, tjejerna fick frågor kring vem de helst skulle vilja suga av.
– När den här typen av resonemang får fäste blir de också ett stöd för mekanismen som skapar ursäkter som kan leda till att man verkligen begår övergrepp. Det normaliseras och får mark på något sätt. Då måste vuxna finnas till hands och utmana, säga att det inte är såhär vi tänker nu. Det hör inte hemma i ett modernt land där kvinnor och män har samma rättigheter.
Hon håller även på med en studie där gymnasieungdomar har fått bemöta olika påståenden baserade på våldtäktsmyter. Till exempel att det bara kvinnor som klär sig utmanande som blir våldtagna, att män från trevliga medelklasshem nästan aldrig våldtar, att anklagelser om våldtäkt ofta används som ett sätt att ge tillbaka mot män.
– Resultatet visar att de som tvingat någon till sex i signifikant högre grad håller med om påståendena. Samma resultat har visat sig i en rad internationella studier. Det finns tongångar där en flicka som blivit våldtagen på en fest får skylla sig själv eftersom hon inte följde med kompisarna hem, även vuxna kan ibland få en anklagande röst av ”jamen som du är klädd” eller ”det borde du ha tänkt på”. Det sänder också ut ett alibi till den som våldtar, man sänker allvaret i det, det blir nästan delat ansvar.
Fokusera på rätt saker
Ibland kan myndigheter anta ett ursäktande förhållningssätt gentemot unga förövare. Man tar i beaktande att det kan handla om ungdomar med olika svårigheter, diagnoser, erfarenheter av utsatthet. Man poängterar att han inte kan spelreglerna, att vi måste förstå honom, att vi måste leva oss in i hans situation.
I sin senaste studie där Cecilia Kjellgren har intervjuat unga vuxna som begått övergrepp i tonåren vittnar förövarna om just detta.
[quote style=”1″]”Dom pratade mest om hur det var hemma och en massa sådana grejer/…/ och nästan aldrig om den händelsen, faktiskt… jag hade gärna velat gå och prata med någon om mina problem.”[/quote]
Hon understryker vikten av att inte fastna i ungdomars egen utsatthet och bara bli inkännande eftersom det handlar om personer som behöver hjälp med ett beteende som är oroande och som får konsekvenser, både för dem själva och för offren.
– När man blir väldigt ursäktande eller förminskar allvaret av en sådan här handling så är det bekymmersamt. De här ungdomarna behöver professionell hjälp att hantera sin sexualitet så att den kan ta sig andra uttryck. Blir man vuxen och fortsätter att närma sig barn så åker man dit så det smäller om det. Så man hjälper ingen genom att ha överseende.
[quote style=”1″]”… grejen med detta att få hjälp, om man säger så, men man pratade ju aldrig om det heller, dom tog aldrig upp det. Utan det var mer att hitta på roliga saker, titta på tv och käka världens godaste mat. Jag har aldrig käkat så bra mat!”[/quote]
Om hälften av alla unga som blivit utsatta för sexuella övergrepp blev det av en jämnårig person så borde det föranleda en enorm insats från myndigheter. Här understryker Cecilia Kjellgren att det inte är kriminalvårdens sak att hantera. Ansvaret faller på skola, socialtjänst och barnpsykiatri. Och för att kunna förebygga problemen krävs kunskap.
– Om man ska kunna ta det här samtalet måste man vara tränad, man måste kunna hantera frågor kring sexualitet. Annars leder det lätt till att man kopplar beteendet till andra bekymmer som kan finnas hos en ung människa, han verkar ha koncentrationssvårigheter, här tror vi att pappan behöver spendera lite mer tid med sin son. Men om man inte fokuserar på rätt saker är det stor risk att problemen fortsätter.
Text: Cecilia Köljing på uppdrag av Forskning.se
I en studie vid Uppsala universitet har forskare kommit fram till att döende personer verkar kunna skjuta upp dödsögonblicket så pass länge att det blir ekonomiskt fördelaktigt.
I studien, som är från 2007, studerades bouppteckningar efter personer som avled i Sverige nyårsafton 2004 och nyårsdagen 2005. Att det blev just dessa år beror på att arvsskatten avskaffades den 1 januari 2005 och de döende med stora tillgångar således skulle lämna mer pengar till sina anhöriga om de dog 2005 istället för 2004.
– För de som hade incitament att avlida senare, alltså de som efterlämnade ett beskattningsbart arv, var sannolikheten 10 procentenheter högre att de avled kort efter, snarare än kort före det att reformen trädde i kraft, säger Marcus Eliasson, nationalekonom vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien.
– Det kan kanske verka långsökt att ekonomiska incitament skulle kunna påverka tidpunkten för någons död, fortsätter han, men det finns anhöriga och vårdpersonal som kan vittna om dödssjuka som har ”gett upp” och att det därefter gick väldigt fort.
Kämpar lite extra
Omvänt borde man alltså även kunna hålla sig vid liv längre, åtminstone marginellt, om man fortsätter att ”kämpa”.
En studie i Australien där arvsskatten avskaffades 1979 gav dock ett liknande resultat: cirka fem procent av de som ”borde” ha dött i slutet av året flyttades fram till första veckan i januari.
Marcus Eliasson är dock noga med att betona att det kan finns andra, yttre mekanismer som kan ligga bakom ”uppskjutandet”:
– Det kan även vara så att livsuppehållande behandling avslutades senare eller att korrekt dödsdatum inte registrerades eller kanske till och med manipulerades. Vi kan helt enkelt inte skilja på dessa potentiella mekanismer.
Risken att dö ökar efter jul
Det finns andra studier som pekar på att även symboliskt viktiga högtider kan hålla döden borta. Den döende kämpar lite extra för att vara med om exempelvis en betydelsefull födelsedag eller en sista bröllopsdag.
Enligt en studie från 1988 fann forskarna vid universitetet i Kalifornien, San Diego, att dödstalet för judiska män minskade precis innan och under judisk påsk för att öka starkt direkt efter. Samma forskare undersökte senare dödstalet hos kineser boende i USA före och efter Harvest Moon Festival och kom fram till att dödstalet hos äldre kvinnor sjönk kraftigt strax innan högtiden – för att öka signifikant veckan efter.
Samma forskare har även kunnat bevisa att risken för att dö är betydligt högre på vintern och speciellt runt jul och nyår. Huruvida detta beror på rent viljestyrka vet forskarna inte, men de tror att det bland annat beror på dålig mat, stress och oviljan att söka vård under dessa datum.
Stort stöd för dödshjälp
Dessa studier till trots så finns det i dag endast ett fåtal sätt att verkligen bestämma över dödsögonblicket. Eutanasi eller dödshjälp innebär att man på medicinsk väg orsakar eller bidrar till en patients död på patientens eller nära anhörigs begäran.
I Sverige är det tillåtet med passiv dödshjälp, vilket innebär att livet förkortas genom att man undviker eller avbryter livsuppehållande åtgärder. Däremot är det förbjudet med aktiv dödshjälp. Trots detta ansåg, enligt en SIFO-undersökning från 2010, 66 procent av allmänheten att dödshjälp ska vara tillåtet, förutsatt att personen är obotligt sjuk och finner sitt lidande outhärdligt.
– Studie efter studie visar att folk i allmänhet är positivt inställda till dödshjälp. Samtidigt finns det ett aktivt motstånd mot dödshjälp, framförallt från religiösa kretsar och handikapporganisationer, men varför de har så starkt inflytande är svårt att förstå, säger Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och författare till boken ”Filosofisk tröst – en bok om döden”.
Tidigare var det vanligt att läkare var emot eutanasi, något som har förändrats de senaste åren. Enligt Torbjörn Tännsjö finns det två grundläggande förklaringar.
– Den ena är att vi tar länge tid på oss att dö, vilket till slut tvingar läkare att ta beslut när en person ska dö. Det andra är den ökade respekten för patienters autonomi, det vill säga att man ska få bestämma över sitt eget liv.
Dödshjälp billigare än palliativ vård
I dag är det knappt en handfull länder som tillåter aktiv dödshjälp, bland andra Schweiz, Nederländerna och fem delstater i USA. På självmordskliniken Dignitas i Schweiz, som grundades 1998, kostar ett avslut av livet drygt 30 000 kronor.
– Det är egentligen ingen dyr medicinsk åtgärd om vi jämför med vad vård i livets slutskede kostar. Det är snarare så billigt att det finns en ”risk” att man väljer det istället för utdragen palliativ vård, säger Torbjörn Tännsjö.
Det är en anledning till att han inte tror att dödshjälp kommer att tillåtas i Sverige inom den närmaste framtiden, trots det folkliga stödet. Politikernas har en ovilja att beröra ämnet.
– Det krävs en så radikal förändring av sjukvårdens praxis att det måste komma uppifrån. Dessvärre vill folk inte tänka på döden så man vinner inga väljare på dödshjälp.
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
Fakta
Passiv dödshjälp: Passiv dödshjälp innebär att livet förkortas genom att man undviker medicinska och tekniska hjälpmedel för att hålla en döende person vid liv. Passiv dödshjälp är ofta lagligt i västvärlden och praktiseras bland annat i Sverige på människor som ligger i till exempel koma eller som avstår från fortsatt behandling av en dödlig sjukdom.
Assisterat självmord: Innebär att en läkare hjälper en patient att ta sitt liv genom att till exempel skriva ut ett preparat i lämplig dos. Patienten måste dock själv aktivt utföra den dödande handlingen, exempelvis inta preparatet. Metoden är olagligt i de flesta länder med undantag för Schweiz, Nederländerna, Belgien och delstaterna Oregon och Washington i USA. I Sverige är läkarassisterat självmord inte kriminaliserat, så länge den avgörande handlingen som leder till dödsfallet utförs av patienten själv. Läkaren riskerar alltså inget straff, men kan riskera att bli av med sin läkarlegitimation.
Aktiv dödshjälp: Innebär att man på medicinsk väg orsakar eller bidrar till en patients död på patientens eller nära anhörigs begäran. Detta sker vanligen genom att administrera höga doser morfin, barbiturater eller en så kallad cocktailpåse, en blandning av droger. Aktiv dödshjälp är förbjudet i stora delar av världen.
Grunden för Cecilia Parsbergs arbete är att vardagliga handlingar och reaktioner gentemot en annan människa kan synliggöras estetiskt med en etisk klangbotten.
– Min undersökning utspelar sig i första hand i gaturummet och i medierna. Det är hela tiden bilderna som är utgångspunkten för resonemangen och de gestaltande verken. Bilder som både separerar och länkar samman kroppar, säger Cecilia Parsberg och fortsätter:
– Vilka bilder är i spel i tiggeriets och giveriets sociala koreografi? Hur kan bilder i detta sammanhang aktiveras på nya sätt? Hur kan nya genereras?
Tiggandets och givandets kör
Hon menar vidare att tiggandet är en uppmaning till social interaktion, och vare sig givaren socialt interagerar eller inte med den tiggande människan på gatan så involveras givaren i det europeiska samfundets asymmetriska värdesystem.
– I min första gestaltning anlitas en professionell marknadsundersökare för att ta reda på hur en tiggare i Sverige skulle kunna göra för att bli framgångsrik. Det blir en film som jag sedan visar mittemot en film där tiggande pratar om hur givare ger.
Ur detta verk följer så en rad gestaltningar och en interdisciplinär teoretisk diskussion med bland andra Judith Butler, Sara Ahmed och Hannah Arendt, samt med en rad konstnärers arbeten, kring hur bilder – och kroppsliga handlingar – är kopplade till samhällsbilden och samhällskroppen?
Körernas uppställning i gestaltningen Tiggandets kör och Givandets kör anger ett utrymme för social interaktion och demonstrerar därmed en annan ordning som kräver andra insatser, i språk, rörelse och attityd gentemot varandra.
– Det är en social koreografi: när körerna tränade och sjöng tillsammans uppstod en politisk form. Min förhoppning är att estetiskt synliggöra ett politiskt handlingsutrymme mellan tiggandet och givandet som kan utnyttjas för fortsatta etiska förhandlingar, och nya gestaltningar.
Avhandlingen How Do You Become a Successful Beggar in Sweden? An inquiry into the images of begging and giving 2011 to 2016 (Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?) finns alltså publicerad endast digitalt, detta för att kunna visa hela materialet som består av text, fotoserier och filmer.
Avhandlingen som är den första från Konsthögskolan vid Umeå universitet ges ut som en digital publikation på svenska och engelska och innehåller nio textkapitel och sex gestaltningar med foton och filmer.
Om disputationen:
Måndag 14 november försvarar Cecilia Parsberg, Konstnärliga fakulteten, Lunds universitet och Konsthögskolan vid Umeå unitversitet, sin avhandling Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige? Cecilia Parsberg presenterar avhandlingens sex gestaltningar kl. 10.00-11.00. (Presentationen hålls på engelsk). Disputationen äger rum kl. 12.00 i Flexhallen, Bildmuseet, Ö Strandgatan 30 B i Umeå. Opponent är Stefan Jansson, professor, Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO), Linköpings universitet. (Disputationen hålls på svenska)
Hur vi hanterar våra döda medmänniskor har varierat över tid och plats. I Sverige begravdes de döda i hällkistor ovan jord under stenåldern. Under bronsåldern brändes de. Först under järnåldern började vi gräva ner liken i jorden, en praktik som från och med att Sverige kristnades kring 1000-talet var den enda formen av gravsättning i landet – fram till 1800-talet då kremering introducerades. I dag kremeras drygt 80 procent av alla avlidna i Sverige. Detta trots att metoden historiskt är främmande inom både kristendomen, judendomen och islam.
– Att gräva ner kroppen så att den blir en del av jorden är en gammal tanke och att bli kremerad strider egentligen mot idén om kroppens värde och idén om återuppståndelsen, säger Christer Hedin, religionshistoriker, docent och lektor vid Stockholms universitet.
I stort sett alla kulturer har man dock en stor respekt för döden. Den största skillnaden menar han ligger just i behandlingen av den döda kroppen före begravningen.
– Både judar och muslimer har traditionen att tvätta liket för att hedra kroppen. Man tar hand om kroppen under det tillstånd som är mellan döden och uppståndelsen. I Sverige tänder vi i stället ljus och låter anhöriga sitta hos den döde och ta farväl tills de känner att den döde har lämnat dem. Självklart snyggas kroppen till på sjukhuset, men vi tvättar inte kroppen som en rit innan begravning.
Döden mer främmande i dag
Det senaste århundradet har den svenska välfärden gjort att döden blivit alltmer främmande. Tidigare var döden lika självklar som livet och i det gamla bondesamhället låg exempelvis den döda kroppen kvar hemma fram till jordfästningen. I dag har många av oss aldrig sett ett lik.
– Döden är mer tabu i dag än förr i tiden när den var mer närvarande. Då tog man för givet att man skulle förlora några av sina barn, men idag ses det som en fullständig katastrof. I dag har man kanske bara två barn och räknar med att ha kvar dem livet ut. Givetvis blir döden en större katastrof då, säger Christer Hedin.
Inte så konstigt att vi helst inte vill tänka på döden. Alls.
Gröna begravningar på frammarsch
Men trots vår ökade distansering till döden, kommer den inte undan samhällstrenderna. Dagens miljömedvetenhet sträcker sig bortom livet efter detta.
– Yngre människor är mer miljömedvetna och vill tillbaka till jorden. När någon har avlidit ligger miljöaspekten väldigt långt bak i huvudet och det är kanske tio av tusen som frågar efter det. Men även om det är en väldigt långsam trend, tror vi nog att om vi skulle fråga yngre människor om deras begravningspreferenser så skulle många välja jordbegravning, säger Ulf Lerneus, förbundsdirektör för Sveriges begravningsbyråers förbund.
Utomlands har man kommit betydligt längre vad gäller ekologiska begravningar. I USA och Storbritannien har det på senare tid blivit populärt med ”green funerals” där principen är att varje enskild detalj ska vara väl genomtänkt för att undvika onödig miljöbelastning. På en speciell begravningsplats kan den avlidne begravas i en nedbrytbar kista eller urna av ull, bambu eller återvunnen kartong och istället för en gravsten planteras ett träd ovanpå graven. På vissa ställen planteras ingenting alls och graven lokaliseras istället med hjälp av GPS.
År 2001 introducerade den svenska biologen Susanne Wiigh-Mäsak en alternativ begravningsmetod som går ut på att kroppen frystorkas och blir till näringsrik mull. Denna ekologiska begravningsidé rönte stor uppmärksamhet när det begav sig.
Bäst att inte göra något alls
I Australien tillämpas en metod som kallas resomation, vilket går ut på att kroppen läggs i en stor centrifug och utsätts för en 170 grader varm högtryckstvätt bestående av vatten och alkaliska joner. Efter tre timmar återstår bara poröst skelett. Denna teknik har dock sina nackdelar då det fortfarande saknas hållbara alternativ till vad som ska hända med det vatten som innehåller det som en gång var en människa.
Allra bäst för miljön torde ändå vara luftbegravning, vilket tillämpas i Himalaya, Tibet. Marken i dessa områden är oftast frusen och eftersom luften är fattig på syre samtidigt som virke är värdefullt så är kremering inte alltid det självklara alternativet. Istället styckas kroppen och läggs på en bergstopp blottat för väder, vind och diverse rovdjur. Enligt Ann-Sofie Pålsson, rättsläkare och arkeolog vid Rättsmedicinalverket i Uppsala, är detta den mest miljövänliga metoden.
– Om syftet är att snabbt bryta ner kroppen för att kroppens olika beståndsdelar ska kunna återgå till det naturliga kretsloppet, vore det bästa att lägga ut kroppen på marken i en skog eller på en äng. Därefter låter man väder och vind, mikroorganismer, insekter och djur ta hand om nedbrytningen av kroppen. På sommaren med en fuktig och hög värme kan en kropp bli skeletterad på en vecka, säger hon.
Något liknande tillämpas inom zoroastrismen, fast av helt andra skäl. Enligt religionen, som var dominerade i Persien under flera tusen år, och haft stort inflytande på judendom, kristendom och islam, anses de döda vara så orena att de varken får begravas eller brännas. Istället ska de sättas ut till fåglarna i torn på höjder eller bergstoppar, något som fortfarande sker i Indien.
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
För inte så länge sedan var döden betydligt mer närvarande i våra liv än i dag – åtminstone för oss i den relativt trygga västvärlden. Vi tog hand om de döda hemma tills de skulle begravas och vi levde med vetskapen att minsta förkylning kunde leda till döden om det ville sig riktigt illa. I dag är läget annorlunda och många av oss har aldrig sett en död människa. Trots det har döden inte upphört att fascinera.
Det börjar tidigt. Redan små barn uppvisar någon slags hatkärlek till skräcken när de skrikande av förtjusning blir jagade av fiktiva monster och spöken. Beteendet följer oss genom åren med högtider som Halloween och bus eller godis, tonårens anden i glaset och senare skräckfilmer som vi – trots att vi vet att de lämnar oss sömnlösa – inte kan sluta titta på.
Döden är så obegriplig
I en Sifo-undersökning från 2012 svarade 21 procent att de trodde att människor kan gå igen. Lika många svarade att de själva hade upplevt, sett, varit i kontakt med eller haft en förnimmelse av en person som är död.
Liselott Frisk, professor i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna, misstänker att det är dödens obegriplighet som ligger till grund för att dessa trosföreställningar – och att de är så utbredda.
– Det finns tankar och idéer kring att något slags liv fortsätter efter döden i de flesta kulturer, både i etablerade religioner och i den lösare hållna folktron, och att det därmed också, under vissa omständigheter, kan gå att uppfatta och eventuellt kommunicera med de döda, säger hon.
Skräckfilmer populära
Vår fascination för skräck syns även i populärkulturen. Skräckfilmer är de mest inkomstbringande efter romantiska komedier, enligt den amerikanska filmstatistiksajten The Numbers. Men enligt Per Israelson, litteraturforskare och skräckvetare vid Stockholms universitet, handlar det inte om ”riktig” skräck.
– Den typen av skräck som syns och är populär just nu är egentligen inte läskig. Det är mer som skräckens klichéer. Nu har filmer dessutom utvecklats till sinnliga spektakel vilket passar skräckfilmer oerhört bra, säger han.
Får oss att känna oss levande
En annan förklaring till skräckgenrens popularitet är att de kan fungera definierande. Till exempel kan zombies få oss att känna oss mer levande och en ondsint mördare få oss att känna oss goda. Dessutom speglar ofta berättelserna samhället vi lever i.
– Skräckgenren är ofta politisk och problematiserar samhällsproblem. Den visar vad som kan hända om vi inte ändrar på oss. Det är en kamp mellan rätt och fel, gott och ont och normer och värderingar, säger Anna Höglund, skräck- och monsterforskare vid Linnéuniversitetet.
Rädsla ger njutning
När en person blir rädd går hjärnan in i ett kamp-eller-flykt-tillstånd. Handflatorna blir svettiga, pupillerna utvidgas och kroppen pumpas full med dopamin och adrenalin. Detta sker oavsett om rädslan är äkta eller påhittad.
Det är dock sammanhanget som avgör om känslan klassas som positiv eller negativ. Nyligen kunde forskare vid Vanderbilt University i USA visa att människor som gillar att bli skrämda, till exempel av skräckfilmer, har ett synnerligen effektivt dopamin- och belöningssystem.
Enligt forskningen saknas nämligen bromsar för dopaminfrisättning. Mätning av puls, pupillvidgning, andningsfrekvens och andra fysiologiska aktiviteter visade även att det är svårt att skilja på en person som är upphetsad och en person som är rädd. Detta eftersom de fysiologiska reaktionerna liknar varandra och till och med anses vara nära besläktade.
För en del människor verkar således rädsla – på en säker plats – vara en källa till njutning och något som får dem att må bra. Enligt vissa forskare fungerar rädslan även som en boost för självförtroendet eftersom man tar sig igenom en skrämmande situation.
Kanske något att tänka på nästa gång man går ensam över en kyrkogård på natten?
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
Skogskyrkogården, Stockholm 4 november 2017.
Alla helgons dag och halloween – vad är skillnaden?
Alla helgons dag är en kristen högtid som utan avbrott har ingått i det svenska kyrkoåret sedan medeltiden. Högtiden markerar slutet på sommaren och vinterhalvårets början och firas till martyrers och helgons ära. Man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar, vilket lever kvar i den moderna seden att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar.
Högtiden inträffade tidigare alltid den 1 november men flyttades 1772 till närmaste söndag. Hette fram till 1953 Allhelgonadagen, då den bytte namn till Alla helgons dag och flyttades till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november.
Halloween
I anglosaxiska länder motsvaras dagen före Alla helgons dag av den folkliga Halloween – en förvrängning av det ursprungliga All Hallows’ Eve (alla helgons afton) – med barnupptåg av olika slag. Seden har varit populär i USA sedan 1800-talet och sedan mitten av 1990-talet har den även vunnit spridning i Sverige. Halloween inträffar den 31 oktober.
Ursprungligen härstammar halloween från den keltiska helgen Samhain då de dödas själar ansågs återvända till jorden. Människorna klädde ut sig och gick och tiggde mat och dryck till festen. Ljusprydda pumpor sattes ut för att mota bort ondskan.
Enligt en rapport författad av forskaren Niklas Arvidsson, universitetslektor i industriell dynamik vid KTH, dröjer det inte många decennium innan Sverige i princip kan kallas helt kontantfritt. Men redan nu tar många butiker enbart emot kort och många banker har helt slutat att hantera kontanter.
Det har fått Pensionärernas riksorganisation, PRO, att reagera starkt. I somras överlämnade de 139 064 namnunderskrifter till finansmarknadsministern där de kräver att få fortsätta använda kontanter även i framtiden.
– Vi välkomnar ny teknik, men alla måste ha möjlighet och kunskap att använda den. Det viktigaste är att man själv ska kunna bestämma om man vill använda den, säger Christina Tallberg, ordförande för PRO.
Hon berättar att hon nyligen fick ett brev från en 90-årig kvinna som skrev att hon tyckte att det kändes obehagligt att betala med kod eftersom hon inte visste vem som stod bakom henne. Hon var även rädd att inte komma ihåg sin kod och för att göra fel.
– Många känner även ett stort obehag inför att ta ut pengar. Alla vet vad du har för ärende vid en bankomat och folk med dåliga avsikter kan lätt se var du stoppar ner pengarna.
En annan nackdel är att det i dag behövs antingen ett kort eller en smartphone för att besöka allt från offentliga toaletter till att köpa en bussbiljett, något som Christina Tallberg menar känns stressande för de som är äldre de kanske inte har de mest moderna telefonerna och har svårt att memorera koder.
Önskar långsam övergång Trots protestlistorna är PRO inte kritiska till den tekniska utvecklingen. Tvärtom, menar Christina Tallberg, så finns det mycket som är bra. Hon tackar tekniken för mycket av den välfärd vi har i dag.
– Välfärdstekonologi diskuteras flitigt just nu, till exempel kameror i hemmet. För den som inte vill bli störd av personal flera gånger under natten kan en kamera ge trygghet. Men det får aldrig vara påtvingat och det ska ses som ett komplement.
En annan fördel som hon nämner är miljön. PRO:s kongress 2015 genomfördes exempelvis helt digitalt utan ett endaste papper. Istället hade deltagarna tillgång till surfplattor och teknisk support som kunde hjälpa till om någon kände sig osäker.
– Vi hade många utbildningar innan och de som var med gick ut raka i ryggen med stärkt självförtroende.
Tiggare drabbas hårt Det är inte bara äldre och teknikoerfarna som förväntas få det svårt i en kontantlös framtid. Även tiggare och hemlösa kan komma att drabbas hårt av bristen på slantar.
– Vissa grupper kan komma att drabbas relativt hårt om kontanterna försvinner. Tyvärr gäller det inte minst grupper som inte alltid har det så lätt, till exempel ideella föreningar, de som bor i glesbygd och immigranter. Dessa grupper har sina berättigade platser i samhället och därmed blir det i mångt och mycket en politisk fråga i vilken mån kontanterna ska avskaffas, säger Peter Öhman, professor i företagsekonomi vid Mittuniversitetet Sundsvall.
En grupp som i högsta grad ingår bland de utsatta grupperna är tiggarna, ibland kallade EU-migranter. Eftersom de flesta saknar en fast adress i Sverige kan de inte skaffa ett bankkonto, vilket gör att möjligheten att ta emot kort- och mobilbetalningar via Swish försvinner. Och även om de mot förmodan skulle utrustas med en mobil rimmar det illa med hur vi föreställer oss en tiggare, något som kan få konsekvenser.
– Det är givetvis en empirisk frågeställning. Men hypotes är att den inte skulle gynna dom. Smartphones är fortfarande delvis en statussymbol och det skulle sticka ut om dom hade det. I allmänhet uppfattas personer bättre om de matchar sin grupps stereotyp. Så tiggare ger förmodligen ett bättre intryck av att vara fattig och luggsliten. Och en trasig kaffekopp med en slänt i ses mer matchande än ett elektronisk betalsystem, säger Sverker Sikström, professor i kognitiv psykologi vid Lunds universitet.
Kort ökade försäljningen Peter Öhman tror att utvecklingen mot mindre kontanter med all säkerhet kommer att leda till förändrade beteenden.
– Det skulle naturligtvis bli en förändring om kontanterna försvinner, men samtidigt kan frivilligorganisationer och andra komma att arbeta på andra sätt för att hjälpa utsatta människor.
Ett sådant exempel är gatutidningen Situation Stockholm som för några år sedan skapade världsrubriker när deras hemlösa försäljare blev de första i världen att kunna betalt med kort. Tack vare ett samarbete med Telia och iZettle kunde säljarna utrustas med mobiler och kortläsare trots att flera av dem inte har någon permanent bostadsadress. I dag kan man även betala med Swish.
Några siffror på hur många fler tidningar som sålts sedan kort och Swish infördes vill Situation Stockholms VD Pia Stolt inte ge eftersom de blir missvisande då tidningen tappat i upplaga, men hon menar att det oavsett har underlättat för kunderna.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
