Hur tar du till dig ny forskning? Söker du upp den? Kommer den till dig? Och i så fall hur?
En halv dag på Vetenskapsfestivalen i Göteborg ägnas åt just forskningskommunikation. På det öppna seminariet Forum för forskningskommunikation, pekade Anna Maria Fleetwood, kommunikatör på Vetenskapsrådet på hur forskningsinformation (envägskommunikation, direkt från avsändaren), utvecklats vidare mot forskningsdialog (tvåvägskommunikation, där mottagaren medverkar, till exempel Vetenskapsfestivalen) och på senare tid även forskningsmedverkan (Citizen Science) där folk själva aktivt bidrar till forskningen på olika sätt. Dessa tre former av kontakt mellan forskning och allmänhet finns parallellt, men vanligast är fortfarande forskningsinformation. Forskning.se är ett exempel på det detta sedan 2001, men vi öppnar för dialog via twitter och Facebook.
Thomas Evensen, kommunikationschef Norges forskningsråd
EU:s forskningskommissionär Carlos Moedas citerades flera gånger, om ”De tre O:na”: Open Innovation, Open Science och Open to the world. Det handlar alltså inte bara om att vara öppen och välkomna folk in till forskningen. Forskningen måste också ut…
Men det är inte alltid forskarna själva fattar vikten av kommunicera sin forskning. Ibland varken vill eller kan de, hur bra de än forskar. Därför behövs ibland forskningskommunikatörer och vetenskapsjournalister som kan ”översätta” komplicerade frågeställningar och processer och sätta dem i ett relevant sammanhang. Så kallad Story telling. Ge forskaren liv. Skapa mening av resultaten.
– Forskning blir bättre av att konfronteras med samhället, det är vi alla överens om, sa Thomas Evensen, kommunikationschef på Norges forskningsråd, tog exempel från Norge:
Ett sätt är att göra som Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som använder sig av Wikipedia och lägger ut både pressmeddelande och sammanfattningar av avhandlingar för att nå ut med sin forskning. Enligt Wikipedias statistik är forskningsinnehållet väldigt populärt.
Text: Eva Barkeman
En synlig effekt av det som kallas digitaliseringen är de ständigt närvarande mobiltelefonerna, men på ett mer dolt plan pågår en omvälvning av alltifrån arbetsmarknad till vård och utbildning. Både farhågor och förhoppningar knyts till en utveckling som leder till förändringar för de flesta.
Internet och datorer har under flera år vävts in i tillvaron och är grundläggande för alltifrån styrning av offentlig verksamhet till privat kommunikation. Nu blir det allt tydligare att det som händer stöper om hela samhället: Sociala medier påverkar våra relationer, andra förutsättningar för handel skapar tjänster inom den så kallade delningsekonomin och möjligheterna att bearbeta stora mängder information ger nya svar till både företag och forskare.
När allt mer ny teknik ser dagens ljus och börjar samverka ökar tempot i omvandlingen. På väg ut till marknaden är till exempel billiga sensorer som mäter kroppsfunktioner. Armband som kontinuerligt skickar hälsodata om människor till en personlig analystjänst på nätet kommer att påverka hälsosektorn. Exakt på vilket sätt är svårbedömt, men vården kan bli mer inriktad på och övervakning och förebyggande behandlingar. Vårdcentralen kan få färre besök.
Arbetslivet förändras
Vad händer då med läkarna? Kanske får de mer utrymme för de mest komplexa specialistfallen och situationer där det krävs mycket empati. De flesta yrken påverkas av digitaliseringen och vissa bedömare tror att robotar och digitala tjänster kommer att leda till massarbetslöshet, men så behöver det inte bli enligt Darja Isaksson. Hon är bland annat medlem av regeringens innovationsråd och korades nyligen till Sveriges viktigaste opinionsbildare av tidningen Veckans Affärer. Hon tror att det kommer att uppstå nya arbetstillfällen.
Darja Isaksson.
– Jag tror att om vi får arbetslöshet på grund av tekniska framsteg den närmaste tiden så är det vår oförmåga att ställa om det beror på, inte på de tekniska framstegen i sig. Vi borde prata om hur vi skapar incitament och hur vi blir bra på att ta till oss de nya möjligheterna, säger Darja Isaksson.
Hon ser utbildning som den stora motkraften. Alla måste kontinuerligt skaffa kunskap om de möjligheter ny teknik kan öppna och det kräver att utbildningssystemet ställs om. De svenska universiteten bör till exempel erbjuda mer flexibla kurser baserade på digitala verktyg, så att man i större utsträckning kan ta till sig högre utbildning via internet. De svenska kollektivavtalen måste också anpassas så att anställda får möjlighet att kontinuerligt utbilda sig.
Forskning saknas
Digitaliseringen berör i princip all mänsklig verksamhet, men det finns ingen etablerad tvärvetenskaplig forskning om den. Däremot är det många forskare som tittar på effekterna av den inom sina ämnesområden. Ett exempel är psykologen Sherry Turkle på amerikanska MIT som nyligen besökte Sverige på konferensen Nobel Week Dialogue. I sin forskning ser hon att människor speglar sig i sin telefon och projicerar sig på sociala medier istället för att fördjupa relationer ansikte mot ansikte.
– Risken är att vi förlorar kontakten med varandra. Tänk på att lägga ifrån dig telefonen när du äter lunch med någon eller när du leker med barnen. Jag ser i min forskning att barnen i dag vill ha uppmärksamhet och ögonkontakt, men teknologin kommer i vägen, säger Sherry Turkle.
Andra forskare lyfter hellre fram möjligheterna som uppstår när människor använder digitala verktyg för att skapa kontakt och hitta information. De ser digitaliseringen som en naturkraft och bedömer att mobilen kommer att omvandlas till en stödjande digital hjälpreda byggd på artificiell intelligens som vi kan kommunicera allt mer med.
– Vi behöver hjälpmedel baserade på artificiell intelligens för att hantera informationsexplosionen vi lever i. Då kan vi kan fokusera på att resonera och diskutera, något datorer inte klarar än, säger en av Googles forskningschefer Ray Kurzweil, som också framträdde på Nobel Week Dialogue.
Risk för segregation
Darja Isaksson är i grunden positiv till digitaliseringen. Möjligheterna att bearbeta stora mängder data och snabbare komma fram till innovativa svar kan hjälpa till att lösa exempelvis klimatkrisen. En stor risk hon ser är trenden att en liten bråkdel av mänskligheten blir extremt rik på digitaliseringens ekonomiska möjligheter, medan det stora flertalet hamnar efter.
– Det finns två saker jag oroar mig för. Det ena är att vi kraschar planeten, och enda sättet att undvika det är att öka omställningstempot. Det andra är att vi har en accelererande utveckling som drar isär samhället ganska hårt, och då måste vi vara proaktiva och få med oss alla. Men frånsett de två sakerna finns det så många anledningar att vara optimistisk. Digitaliseringen ger oss helt fantastiska möjligheter att forska fram svar snabbare och lösa de problem vi har. Så att vi blir friskare, räddar planeten och har roligare, säger Darja Isaksson.
Text: Dag Kättström, på uppdrag av forskning.se
Fotnot: Darja Isaksson medverkar på Forum för forskningskommunikation, i samband med Vetenskapsfestivalen i Göteborg.
Några branscher där digitaliseringen förändrat vårt samhälle
Delningsekonomi – Digitaliseringen gör det möjligt för privatpersoner att erbjuda sina tjänster till andra privatpersoner via marknadsplatser på nätet. Det kan till exempel handla om att hyra ut sin bostad till turister via tjänsten AirBnB eller köra taxi via Uber. Marknadsplatsernas ägare gör stora vinster.
Nätutbildningar – Många stora universitet världen över erbjuder gratis nätutbildningar som förkortas MOOC (Massive Open Online Courses). Kurserna erbjuder läsmaterial, videoföreläsningar och diskussionsforum, utan att du behöver sätta dig i skolbänken. Det finns också liknande upplägg från företag och universitet som kostar pengar.
Artificiell intelligens – Begreppet har blivit synonymt med allt mer avancerade datorer, som själva kan tolka ny information baserat på tillgänglig information. De används idag till exempel inom diagnostik av cancer. Inom specifika områden kan datorerna upptäcka samband människor inte kan se. Om datorerna i någon framtid kan analysera hela verkligheten på liknande sätt som människor och om det då skulle uppstå något som liknar medvetenhet, är en öppen fråga.
Den 11 februari 2016 kom beskedet: för första gången har forskare lyckats registrera gravitationsvågor. Observationen hade gjorts den 14 september 2015 av två amerikanska forskningsanläggningar, LIGO. Vågorna som registrerades kom från två sammansmältande svarta hål, cirka 1,3 miljarder ljusår bort.
Gravitationsvågor är minimala krusningar i rumtiden. De sprider sig som ringar på en vattenyta – fast i alla plan och i ljusets hastighet. Einstein förutsåg dem i sin allmänna relativitetsteori 1916, men det skulle alltså ta ett helt sekel innan de kunde observeras. Anledningen är att de är så fruktansvärt små – i bästa fall några tiotusendelar av en protondiameter.
– Det här är en historisk upptäckt och en enorm teknologisk prestation, säger Wouter Vlemmings, professor i radioastronomi vid Chalmers. Även om knappast någon har betvivlat att gravitationsvågorna finns, så är det viktigt att de nu är observerade. Men det kanske mest spännande är att ett nytt fönster mot universum har öppnats för oss!
Upptäckten av gravitationsvågorna markerar nämligen inte slutet för LIGO:s uppdrag, utan snarare en början: nu kan kartläggningen av universums gravitationsvågor börja.
Nytt instrument att studera rymden
– Först var det med optik vi studerade rymden, sedan har vi lärt oss att också utnyttja radiovågor, röntgenstrålning med mera, säger Vlemmings. Nu får vi ett instrument till. Vi kommer att kunna observera objekt och händelser som tidigare varit dolda.
Alla massor som accelererar, även till exempel en människa som rör sig, ger upphov till gravitationsvågor. Men så gott som alla är så små att de aldrig kommer att kunna detekteras. Bara universums tyngsta objekt och mest dramatiska händelser kan skapa så stora gravitationsvågor att forskarna kan se dem.
Gravitationsastronomi kommer därför att lämpa sig för studier av svarta hål, neutronstjärnor, supernovaexplosioner och olika typer av tunga dubbelsystem – det vill säga par av himlakroppar som kretsar runt varandra, menar Vlemmings. Han tror att gravitationsastronomi kan komma att ge ny kunskap om bland annat den fundamentala fysiken vid extrem gravitation, om vad som sker i galaxers centrum samt om universums tidigaste utveckling – det som kallas inflationen.
Kräver mer teknikutveckling
Men det krävs fortsatt teknikutveckling för att nå dit, betonar Wouter Vlemmings. Än så länge är gravitationsastronomin mer ett löfte än ett faktum.
– Situationen påminner om när radioastronomin var ny, säger han. Man har uppfunnit ett nytt instrument som än så länge ger mycket begränsad information och till exempel bara grovt kan avgöra från vilken del av himlen som mottagna signaler kommer. Men med tiden blir instrumentet alltmer sofistikerat och dess vetenskapliga betydelse allt större.
Tidigare felaktig observation
För två år sedan meddelade forskare vid en annan anläggning, BICEP2 på Antarktis, att de indirekt observerat gravitationsvågor. Den gången slutade det snöpligt: forskarna fick så småningom medge att de tagit miste. Det var inte effekten av gravitationsvågor, utan av rymddamm, som de sett. Men risken för att även LIGO:s observation skulle visa sig felaktig är väldigt liten, menar Wouter Vlemmings.
– Det är klart att det finns felkällor och resultaten behöver fortfarande bekräftas av andra forskare, säger han. Men att LIGO består av två anläggningar är en styrka. Jag var själv skeptisk till en början, men att se diagramkurvorna från respektive anläggning – praktiskt taget identiska – har övertygat mig och väldigt många andra.
Liknande interferometrar för observation av gravitationsvågor finns också på andra håll i världen – och fler byggs och planeras. I Europa finns Virgo i Italien, som snart väntas återuppta sina försök efter en större uppgradering, samt Geo600 i Tyskland. Japanska KAGRA är under konstruktion och nyligen kom besked om att en tredje LIGO-anläggning ska byggas i Indien. Försök att detektera gravitationsvågor på andra sätt än med interferometri förekommer också.
Text: Anders Nilsson, på uppdrag av forskning.se
Så upptäcktes gravitationsvågorna
LIGO, som står för Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory, utgörs av två identiska anläggningar placerade på 3 000 km avstånd från varandra i nordvästra respektive sydöstra USA. Varje enhet består av två långa tunnlar som möts i en rät vinkel. Två laserstrålar reflekteras fram och tillbaka i dessa tunnlar, för att sedan förenas i mittpunkten mellan dem. Under normala omständigheter ska strålarna då släcka ut varandra genom interferens. Men när en kraftig gravitationsvåg passerar rubbas denna balans och utsläckningen blir inte fullständig. LIGO:s känsliga mätningar störs av både mänsklig aktivitet och andra faktorer, men tack vare det stora avståndet mellan de två anläggningarna kan sådana felkällor elimineras.
En av de första som talade om vikten av lycka var Aristoteles som menade att sökandet efter lycka är det viktigaste i en människas liv, till och med det som livet går ut på. Inte långt efter honom kom Epikuros, som till skillnad från Aristoteles inte kopplade samman lyckan till dygden och det rättfärdiga levernet, utan med njutningen.
Under medeltiden, präglad av kristendomens tankegods, ansågs lyckan knappast höra jordelivet till utan var någonting man förhoppningsvis skulle få tal del av i livet efter detta. Men under upplysningen förändrades detta och lyckan blev nu någonting som ansågs uppnåeligt för alla – och dessutom någonting som alla förväntas jobba emot.
– Synen på lycka har förändrats under olika tidsepoker och det kan vara viktigt att komma ihåg att sättet som vi idag ser på lycka, och hur vi idag försöker uppnå lycka, är en relativt modern företeelse som också för med sig vissa negativa konsekvenser, säger Carl Cederström, forskare inom management vid Stockholms Universitet.
Hedonismens paradox
Sökandet efter lycka gör oss nämligen olyckliga – åtminstone enligt den så kallade Hedonismens paradox, ett fenomen som uppmärksammades redan under upplysningen. Till exempel skrev den brittiske filosofen John Stuart Mill att ”lycka uppnås bara genom att inte göra det till det direkta målet”, och menade att lyckan istället snarare blir en bieffekt när man strävar efter andra saker.
Filip Fors, forskare i sociologi vid Umeå Universitet, menar att forskning kring detta fenomen har gett ganska olika resultat, vilket antagligen kan förklaras av att olika undersökningar använder sig av olika metoder och olika urval.
– En intressant ny studie undersöker kulturella skillnader i sammanhanget, och då har man sett att i mer individualistiska länder – till exempel Sverige – fanns det ett positivt samband mellan att sträva efter lycka och hur lycklig man är, medan det gick åt andra hållet i kollektivistiska kulturer.
Det finns också andra studier som visar att ju mer individualistiskt ett land är, desto lyckligare är människorna – något man tror beror på att strävan efter personlig utveckling, och att man har egna planer för sitt liv, värderas högt. I motsats, i mer kollektivistiska kulturer, förväntas man istället fokusera mer på att uppfylla förpliktelser gentemot familj, släkt och lokalsamhället. I en sådan kultur blir det därför med största sannolikhet mindre accepterat att sträva efter personlig lycka – vilket alltså skulle kunna förklara varför hedonismens paradox är giltig i kollektivistiska länder, men inte individualistiska.
När man undersöker lycka och försöker mäta den inom forskningen delar man vanligtvis upp begreppet i två delar.
– Dels pratar man om ”den kognitiva delen” av lyckan, vilket handlar om individens tillfredsställelse med livet som helhet, och dels om det så kallade ”affektiva välbefinnandet”, vilket handlar om individens emotionella tillstånd och vilket är mer ögonblicksbundet – om man till exempel mår bra eller dåligt just nu, säger Filip Fors.
Att vara lycklig är inte alltid det bästa
Men det är inte bara sökandet efter lycka som kan ha negativa effekter på oss människor – för även när man funnit lyckan är det inte alltid positivt.
En studie gjord av forskare från Boston Collage och Stanford University visar till exempel att lyckliga människor presterar sämre i konkurrenssammanhang än till exempel arga människor. En annan studie – som handlar om framgångar vid förhandlingsbordet – visar samma sak: arga människor är mer framgångsrika än glada.
Enligt Filip Fors kan ilska vara en kraftig motivation, men han betonar samtidigt att den generella bilden som finns inom forskningen är att människor som mår bra oftast presterar bättre, och att det finns mycket forskning som visar att lyckliga människor är både mer effektiva och mer produktiva än andra. Att vara lycklig gör individen mer kreativ, mer engagerad och gör det dessutom enklare att bygga social relationer, något som på olika sätt bidrar till exempelvis en högre produktivitet.
– Men sedan finns också vissa typer av arbete där det kan vara negativt att vara på bra humör, till exempel vid detaljarbete. Undersökningar visar att det då kan vara bättre att vara lite nere, vilket beror på att man när man är på bra humör tenderar man att bli mer öppen och kreativ, och tänka större, och att man därmed inte blir lika benägen att fokusera på detaljer.
Ytterligare studier visar att människor som upplever affektivt välbefinnande, alltså mår bra i stunden, både får en minskad förmåga till kritiskt tänkande och sämre minne. Annan forskning har också visat att det finns ett samband mellan att känna sig lycklig och ökat risktagande. Människor om upplever sig emotionellt upprymda tenderar både att spela mer hasardspel och förtära mer onyttig mat och alkohol.
Utmaningar att mäta och forska på lycka
Både Filip Fors och Carl Cederström återkommer dock till hur svårt det kan vara att mäta lycka och forskningens begränsningar.
– Från ett vetenskapsperspektiv är det intressant att notera hur otroligt sköra dessa studier är. Ofta har det visat sig att en liten justering i experimentet har ett så stort utslag på resultatet, vilket ju visar just hur osäkert det kan vara, säger Carl Cederström.
Filip Fors är inne på samma linje och talar till exempel om hur han genom att ställa frågor om det emotionella och det affektiva välbefinnandet kunnat avvisa det annars återkommande resultatet att danskarna skulle vara det lyckligaste folket i världen.
– Nästan all tidigare forskning har visat att danskarna är överlägset lyckligast i världen, men då bygger de studierna i huvudsak på att man frågar om tillfredställelse med livet. Men då jag och min kollega studerade frågor om det emotionella och affektiva perspektivet, alltså hur man känt sig på sistone, så såg resultatet annorlunda ut. Danskarna låg fortfarande väldigt bra till, men de stack inte ut på samma sätt längre.
Filip säger att det istället troligen är kulturella faktorer och samhälleliga normer som gör att danskarna klassificerar sig själva som nöjdare med livet än andra, och att det inte bara beror på att de är gladare och mer emotionellt upprymda.
Klart står i alla fall att vår lycka, och våra förställningar om lycka, är intimt sammanbunden med både tidsanda, rådande kultur och samhälleliga ideal.
Text: Gustav Berg, frilansjournalist på uppdrag av forskning.se
– Precis som de flesta andra tjejdockor kan inte Elsa stå själv. Hon har också oproportionerligt små händer som det inte går att placera saker i, jämfört med killdockor som oftast har stora händer för att kunna greppa olika redskap, till exempel vapen. De olika utformningarna handlar mycket om funktion och vad dockorna förväntas att kunna göra, i Elsas fall inte mycket. Elsa är dock speciell i det att hon har blivit en så oerhört populär karaktär. Jag har funderat över vad det beror på, kanske är det storyn i sig eller en kraft som barnen lockas av?
Blixten McQueen och Sally Carrera (Bilar)
– Leksaksbilar har överlag blivit en pojkleksak eftersom de förknippas med män och vad män ska vara intresserade av. Männens aktiviteter är ofta kopplade till den offentliga sfären medan kvinnor kopplas till den privata, det vill säga hemmet. Detta har följt med i leken och därför får tjejer oftare leksaker som är kopplade till den privata sfären, till exempel hushållsredskap eller dockor. Det är inte heller ovanligt att det är fler mans- eller pojkfigurer och bara en tjej vilket även är fallet i Bilar. Den tjej som förekommer är dessutom hårt könskodad för att visa att hon är just en tjej.
Nalle Puh
– Utseendemässigt framträder Nalle Puh som en tämligen könsneutral björn som kan appellera både till pojkar och till flickor. Färgerna är inte typiskt pojk- eller flickkodade, däremot ser man ju att klädindustrin många gånger till exempel väljer att sätta Nalle Puh på rosa eller blå kläder för att tydliggöra till vilket kön man riktar sig. Man kan också fråga sig hur inramningen av övriga karaktärer inverkar på hur pojkar och flickor tilltalas av Nalle Puh.
Pippi Långstrump
– Pippi avvek från rådande könsmönster när hon för första gången framträdde i barnlitteraturen och avviker än idag från det som traditionellt förknippas med ”att vara flicka”. Hon är stark, orädd, handlingskraftig och modig. Utseendemässigt är hon långtifrån de dockor vi möter idag – jämför till exempel med Anna och Elsa som kan vara starka på sitt sätt, men de har klassiska feminina drag både vad gäller utseende och kläder. Pippi har mer könslösa kläder som dessutom går i färger som inte är klassiskt flickiga. Däremot, vilket flera studier konstaterat, följer karaktärerna Annika och Tommy väldigt klassiska genusmönster.
Lego Nexo Knigts och Lego Friends
– Nexo Knights är typiskt ”pojkkodade” leksaker, bland annat eftersom figurerna har svärd och krigar, vilket anspelar på den klassiska rollen av en manlig hjälte som bekämpar monster. Färgerna är mörka och dramatiska, jämfört med i Lego Friends där de går i en glad och pastellig ton. Med Lego Friends är det uppenbart att leverantören i första hand tänker sig att legot ska tilltala flickor då det är fokus på
relationer och kvinnligt kodade sysslor som att vårda, ta hand om djur, baka, driva café och så vidare. Det är tydligt att det inte är byggandet och konstruktion som står i fokus utan det handlar mer om byggsatser och att man sedan ska leka rollekar med figurerna.
Monsters High/Bratz
– Är det dockorna med supersmal midja och stort huvud? Usch, de ser ju faktiskt riktigt läskiga ut. Men tillverkarna utgår ju från vad som säljer och tydligen så fortsätter de att sälja. Dock har de vidgat sig lite då det finns dockor med varierat ursprung och skönhetsfel så som ärr, men de ser ändå till att hålla sig till normen hur en tjej bör se ut. Precis som andra barbiedockor är de inte så handlingskraftiga och tenderar då inte att vara så intressanta för pojkar.
Text: Izabella Rosengren för Forskning.se
Nu ligger kvinnors genomsnittliga heltidslön på 86,8 procent av männens genomsnittliga heltidslön. Det framgår av Medlingsinstitutets senaste rapport som baserar sig på lönestatistik för 2014. Det så kallade könslönegapet är alltså 13,2 procent i Sverige som helhet, men varierar stort mellan sektorer och yrken.
− Det största könslönegapet finns bland höginkomsttagare och i högkvalificerade yrken. I lågkvalificerade yrken är gapet betydligt mindre. Där har det minskat kraftigt sedan 1970-talet, medan gapet knappt förändrats alls i högkvalificerade yrken, säger Johanna Kumlin som är forskare i sociologi och expert på Diskrimineringsombudsmannen.
För att minska könslönegapet på ett effektivt sätt borde arbetsmarknadens parter alltså främst koncentrera sig på förhållandena inom högkvalificerade yrken.
− Det är där kvinnorna halkar efter männen, särskilt sedan de blivit föräldrar. Vi ser till exempel bland läkare att kvinnor i genomsnitt har lägre löner än män, även inom samma specialiseringar. Arbetsgivare borde fråga sig om de fördelar lönepremierande ansvar och arbetsuppgifter olika mellan män och kvinnor, säger Johanna Kumlin.
Högkvalificerade yrken kräver ofta att man är ständigt tillgänglig, arbetar övertid, deltar i aktiviteter utanför ordinarie arbetstid och åker på tjänsteresor. Forskning visar att kvinnor verkar ha svårare än män att kombinera sådana yrken med föräldraskap.
− Det här är ett viktigt område att jobba vidare med. Diskrimineringslagstiftningen och föräldraledighetslagstiftningen sätter normer, men vad händer i praktiken? säger Johanna Kumlin.
Förändringen går långsamt
Könslönegapet minskar över tid, men det går långsamt. Mellan 2005 och 2014 minskade gapet med 3,1 procentenheter. Sofia Strid, docent i genusvetenskap vid Örebro universitet, tror att det går att går att åstadkomma förändring fortare.
− Rent generellt handlar problemet om strukturell diskriminering av kvinnor, såväl som okunskap och föreställningar, normer och värderingar av vad kvinnor är och kan, och vad män är och kan − och bör göra. Det handlar också om en ovilja att reglera hårdare, från både politiskt håll och från arbetsgivarhållet. För visst kan vi stoppa lönediskrimineringen och åstadkomma jämställda löner − om vi vill och vågar vara radikala, säger Sofia Strid.
Hon framhåller att det också finns rent ekonomiska skäl att göra så:
− Arbetsplatser som är jämställda med avseende på lönesättning, föräldraledighetsuttag och antalet kvinnor och män, har lägre sjukdomstal än ojämställda arbetsplatser.
[quote style=”2″ author=”Johanna Kumlin”]Kvinnor måste helt enkelt ha mer utbildning och arbetslivserfarenhet för att uppfattas som lika bra som männen. [/quote]
Inte samma tillgång till alla yrken
Bakom dagens löneskillnader lurar många komplexa processer. Nästan hälften av könslönegapet på 13,2 procent hänger till exempel samman med att kvinnor och män fördelar sig olika mellan yrken.
− Om vi ska kunna motverka könslöneskillnader på ett effektivt sätt måste vi fråga varför kvinnor och män befinner sig i så olika yrken. Ofta hamnar diskussionen i att män och kvinnor väljer olika yrken, men det är inte hela sanningen. Kvinnor och män har nämligen inte samma tillgång till alla yrken, till exempel olika chefsjobb. Studier visar att när män får barn ökar chansen att de ska be befordrade, men för kvinnor som får barn är chansen att bli befordrad oförändrad. Varför det är så vet vi inte riktigt, men möjligen ser arbetsgivarna att män som blir fäder blir bra chefsämnen, säger Johanna Kumlin.
Överskattar mäns förmåga
Annan forskning visar att människor tenderar att överskatta mäns förmågor och kunskap, och underskatta kvinnors.
− Det kan förklara varför kvinnor oftare än män är överkvalificerade för sina arbeten – de måste helt enkelt ha mer utbildning och arbetslivserfarenhet för att uppfattas som lika bra som männen, säger Johanna Kumlin.
Ibland förklaras löneskillnaderna med att kvinnor är sämre på att löneförhandla.
− Det stämmer att kvinnor i regel gör lägre löneanspråk än män, men vi bör fråga oss varför de gör det. Studier visar att män med höga löneanspråk uppfattas positivt, som att de är framåt, medan kvinnor uppfattas negativt, som att de är krävande eller orealistiska. Det finns risk att kvinnor omedvetet sänker sina anspråk för att inte möta negativa reaktioner, säger Johanna Kumlin.
Text: Eva Annell, på uppdrag av forskning.se
På senare tid har den svenska flyktingdebatten kommit att kretsa kring den eventuella säkerhetsrisk som unga män i grupp utgör. Vissa menar att de brott som begås av invandrare och flyktingar, till exempel sexuella ofredanden, självklart beror på männens etnicitet och kultur medan andra hävdar att den gemensamma nämnaren är att de är män.
Åke Pålshammar, senioruniversitetslektor i psykologi vid Uppsala universitet, menar att det även finns biologiska förklaringar till just unga mäns oberäknelighet.
– Jämförelser av aktivitetsgraden hos flickor och pojkar har visat att bråk och aggressivt utåtagerande beteende är betydligt vanligare hos pojkar. Sen kan man fråga sig hur stor del av detta som beror på att man i högre grad tillåter och till och med uppmuntrar pojkar och unga killar att bete sig mer aggressivt, säger han.
Huruvida män från exempelvis Mellanöstern är mer aggressiva än svenska män är han dock försiktig med att uttala sig om.
– Men har man varit med om trauman, svåra påfrestningar och frustrationer kan man ju tänka sig att det förklarar varför en del blir mer bråkiga och utåtagerande. Det handlar om såväl biologi som psykologi och sociologi, säger han.
Outvecklad hjärna Det råder inga tvivel om att just unga män, oavsett ursprung, både utför och utsätts för fler brott än män i andra åldrar. År 2014 publicerades 19 studier i den vetenskapliga tidskriften Developmental Neuroscience där forskare bland annat beskriver det som kallas ”young male syndrome” – en period i unga mäns liv (vanligtvis mellan 15-25 år) som kännetecknas av ett liv fyllt av optimism och vårdslöshet.
Young Male Syndrome är så påtagligt att unga män löper sex gånger högre risk att mördas av en annan ung man än vad kvinnor gör. Högst risk löper män i sena tonåren, därefter sjunker risken stadigt med ökad ålder.
Anledningen till varför just unga män är särskilt aggressiva beror enligt forskarna på ökad aktivitet i den delen av hjärnan som påverkar känslorna, även kallad reptilhjärnan. Även den främre hjärnbarken tycks vara extra viktig vid uppmärksamhet, beslutsfattande, känsloreglering, beteendeinhibition och förutseende.
– Det tillsammans med alla hormoner som ”hottar upp” känslodelen av hjärnan gör att man får stor kraft och energi att agera, men på grund av den ännu omogna främre hjärnbarken varken förstå eller bry man sig särskilt mycket om konsekvenserna. Risktagningen bland ungdomar är drygt 200 procent högre än i andra åldrar och det beror på obalans och oförmåga att hantera sina känslor. Det är som att en stark högpotent motor ska samspela med riskabelt svaga bromsar och styrsystem, säger Åke Pålshammar.
Konsekvenserna blir att personen under inflytande av känslor, stress och grupptryck lätt dras med och inte förmår styra sitt beteende. Åke Pålshammar poängterar dock att förmågan att hantera sina känslor och lära sig skillnaden på rätt och fel är något som utvecklats sedan späd ålder.
– Lär vi inte barnen att hantera dessa exekutiva funktioner i hjärnan som reglerar beteendet kommer de inte heller att ha utvecklat den delen senare i livet.
Spökande hormoner Tvärtemot den allmänna uppfattningen är det inte testosteron som ligger bakom unga mäns aggressivitet. Förvisso finns det en länk mellan våld och könshormonet, men inte alls så stark som man tidigare har trott. Åke Pålshammar nämner istället stresshormonet kortisol som ett alternativ.
– Om hjärnan av någon anledning inte får upp kortisolnivån finns det studier som visar att individen söker sig till situationer som kan hjälpa till med det. Då är det som att hjärnan väcks och personen får en slags belöning för sitt beteende.
Flera studier pekar i samma riktning. Bland annat fann forskare vid universitetet i Chicago att låga kortisolnivåer ledde till extremt aggressivt beteende hos pojkar i åldern 7 till 12 år.
En studie vid universitetet i Akron i USA visar också på ett tydligt samband mellan låg serotoninnivå i kroppen och ökad aggression. Enligt forskarna är aggressiva personer oftare deprimerade, vilket beror på för låg serotoninhalt. Dessutom verkar förekomsten av depression i sin tur bidra till ökad aggression. Medicinering med serotoninåterupptagningshämmande läkemedel har visat sig minska aggressiviteten genom att öka serotoninet och minska på dopaminet.
Evolutionära fördelar Frågan är hur smart det egentligen är ur ett evolutionärt perspektiv att unga män i sin mest reproduktiva ålder även löper störst risk att bli dödade på grund av sin aggressivitet? Mycket smart tydligen. Forskning visar att det är just från aggressiva och starka män som vi härstammar eftersom det var de som besegrade sina rivaler och fick föra sina gener vidare.
På grund av biologiska skillnader i styrka är det även mannen som har fått rollen som hemmets beskyddare och den som ska skydda gruppen från rovdjur, vilket innebär att män uppvisar en högre grad av aggressivitet än kvinnor.
– Att överleva faror handlar inte bara om att fly utan om att ibland ta en fajt. Att försvara sitt revir hade ju aldrig gått utan aggressivitet, säger Åke Pålshammar.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Att ett stort antal flyktingar kommit till Sverige under det senaste halvåret har väckt många frågor. Till exempel om jämställdheten i samhället påverkas av att andelen utrikes födda i befolkningen växer, och om det svenska jämställdhetsarbetet bör förändras på något sätt.
Joakim Palme, ordförande för Delegationen för migrationsstudier, Delmi, och professor i statskunskap vid Uppsala universitet, kan inte se att förutsättningarna ändrats på något avgörande sätt.
− Migration är ju inget nytt, utan något som skett under flera decennier. Det är uppenbart att det svenska samhället har förändrats av migrationen, men det har inte skett någon återgång när det gäller jämställdhet. Trenden mot ökad jämställdhet mellan kvinnor och män har inte brutits, säger han.
Joakim Palme tycker att det svenska samhället har goda förutsättningar att bryta patriarkala strukturer.
− Här kan kvinnor utbilda sig, förvärvsarbeta, skilja sig och bilda eget hushåll. Gamla mönster förändras när människor flyttar hit. Ju mer patriarkala förhållanden i ursprungslandet desto större anpassningar krävs, säger Joakim Palme och konstaterar att det finns otroligt starka rädslor kring migrationsfrågan.
− Mer forskning och kunskap kan hjälpa oss att sålla fram de verkliga problemen i strömmen av olika farhågor som flyter i kölvattnet av det ökade antalet asylsökanden. Det gäller inte minst den kraftiga övervikten av pojkar bland ensamkommande flyktingbarn, där det är oklart vad effekterna blir.
Önskar nolltolerans för våld mot kvinnor
Andra ser större behov av åtgärder redan nu. En av dem är Mehrdad Darvishpour som är doktor i sociologi och docent i socialt arbete vid akademin för hälsa, vård och välfärd vid Mälardalens högskola.
− I en del samhällen har män med patriarkala attityder till och med legal rätt att slå sin fru och ha sexuella relationer med henne mot hennes vilja. Vi kan inte blunda för att vi har vissa utmaningar och måste bemöta dem, säger Mehrdad Darvishpour.
Han anser att samhället tydligt bör ta avstånd från våld mot kvinnor.
− Vi måste visa nolltolerans mot våld, förtryck och sexuella trakasserier mot kvinnor och jag anser att lagen bör skärpas. Och sådana brott ska förstås aldrig accepteras och legitimeras för att någon hänvisar till att ”det är normalt i deras kultur”, säger Mehrdad Darvishpour.
Han föreslår att det inrättas en obligatorisk kurs om jämställdhet för nyanlända invandrare, och vill också införa obligatorisk undervisning om jämställdhet i grundskolan. Alla elever skulle vara tvungna att förstå innehållet i kursen för att bli godkända.
Men vi bör inte ställa svensk kultur mot utländsk kultur när vi talar om jämställdhet, understryker Mehrdad Darvishpour. Dels för att inte dela in människor i ”vi” och ”dom”, och dels för att människor födda utomlands inte är en homogen grupp.
− Vi bör istället prata om vilka beteenden som är i enlighet med mänskliga rättigheter, och vilka handlingar som strider mot dem. Mänskliga rättigheter ska respekteras oavsett land och bakgrund, säger han.
Patriarkala beteenden kan förstärkas bland marginaliserade
Mehrdad Darvishpour anser att integration och ökad delaktighet är en förutsättning för jämställdhet, och vill se insatser som minskar samhällets klassklyftor. Hans forskning visar att en del män faktiskt blir mer patriarkala i Sverige än de varit i hemlandet, om de hamnar i segregation och utanförskap.
− När de kommer till Sverige hamnar de ofta i en lägre samhällsklass än i hemlandet, och går från att tillhöra den etniska majoriteten till att tillhöra en etnisk minoritet. Marginaliserade män riskerar att försöka kompensera sin förlorade makt och ställning i samhället med att bli mer patriarkala, säger han.
Mehrdad Darvishpour varnar också för att generalisera och stigmatisera nyanlända män och tonårspojkar.
− Att se alla invandrarpojkar som potentiella förtryckare och våldtäktsmän förvärrar bara situationen. Alla undersökningar visar att en stämpel förstärker ett avvikande beteende. Dessutom riskerar sådana här generaliseringar att dölja att våld mot kvinnor är ett universellt problem, som även finns hos så kallade etniska svenskar, säger han.
Text: Eva Annell, på uppdrag av forskning.se
Fotnot: Joakim Palme är en av huvudtalarna under rubriken ”Migration och integration” på Forte Talks 2016.
Beräkningar från nätverket Children Left Behind visar att så många som 500 000 barn i Europa kan leva med minst en förälder i utlandet. Från Östeuropeiska länder som Polen, Rumänien och Litauen söker sig i dag allt fler till den svenska arbetsmarknaden. Men i jakten på ett bättre liv tvingas många familjer leva åtskilda i flera år.
– Det här är ett viktigt och aktuellt ämne där vi behöver mer kunskap. I dag finns det många barn i Östeuropa som i bästa fall lever med sina far-och morföräldrar och i sämsta fall får klara sig helt själva. Man migrerar för att skapa en bättre framtid för sina barn, men det vi har sett i tidigare forskning är att resultatet ofta blir det motsatta. Man kanske får en ekonomiskt bättre situation, men på andra sätt får många barn det tvärtom sämre.
Det säger Ingrid Höjer, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet och projektledare för ett pågående forskningsprojekt om migration som Forte finansierar. Vid sin sida har hon kollegorna Oksana Shmulyar Gréen, lektor i sociologi och Charlotte Melander, lektor i socialt arbete. Tillsammans ska gruppen ta reda på vilka strategier migrerande föräldrar har för att ge omsorg till sina barn på distans och hur familjerna påverkas av åtskildheten. En viktig aspekt är hur institutioner i Sverige påverkar möjligheterna till omsorg.
– Alla migrerande föräldrar har olika strategier för att ge sina barn omsorg. Det kan handla om telefonsamtal, brev eller att ha barnen över på besök. För en del handlar omsorgen endast om att försörja dem ekonomiskt, medan andra tar en mer aktivt omvårdande roll, säger Ingrid Höjer.
Glapp mellan policy och praktik Trots att omsorgsstrategierna skiljer sig åt ingår för de flesta föräldrar att på något sätt försörja sina barn ekonomiskt. Oksana Shmulyar Gréen berättar att Sverige i ett europeiskt perspektiv ofta ses som ett liberalt och förmånligt land för migranter. Och på pappret är vi det – det finns goda institutionella förutsättningar för att bedriva omsorg på distans, bland annat genom möjligheter till barn-och studiebidrag samt överföring av föräldradagar till den andra föräldern. Men i en verklighet som för många EU-migranter innebär otrygga anställningsvillkor på en svart arbetsmarknad går rättigheterna i praktiken förlorade.
– Policys och regelverk som styr vilka förmåner familjemedlemmar kan få riktar sig bara till de som är etablerade på arbetsmarknaden – de som har uppehållsrätt och längre anställningskontrakt. Men de personer som vi har intervjuat så här långt i studien har inlett sina arbetskarriärer inom den informella sektorn och har haft fleråriga perioder då de varit helt oförsäkrade, säger Charlotte Melander.
För föräldrar som befinner sig utanför systemen påverkas inte bara möjligheten att försörja sina barn ekonomiskt. Utan ett personnummer begränsas också andra rättigheter som kan underlätta omsorgen, till exempel möjligheten att skaffa ett mobilabonnemang, öppna ett bankkonto eller söka bostad.
– Det är en svår situation för de personer som befinner sig utanför den formella arbetsmarknaden. Något vi vill belysa är bostadssituationens villkor för omsorgen. En del migranter bor i bilar, en del bor trångt i ett rum eller hyr bara en säng. Under sådana förhållanden kan det vara svårt att ens ha barnen på besök, säger Charlotte Melander.
Familjebanden försvagas Trots att de föräldrar som kommer till Sverige ofta har för avsikt att vistelsen ska bli temporär har ingen av forskargruppens respondenter uttryckt att de någon gång försökt återvända hem.
– Den första intentionen är att resa bort en period för att tjäna pengar och förbättra situationen hemma, men det kommer ofta andra livsprojekt emellan, säger Oksana Shmulyar Gréen.
Familjebanden försvagas i takt med att tiden går. När förutsättningarna väl finns på plats för att återförenas är det inte säkert att familjen längre vill det, därför att banden mellan familjemedlemmarna har blivit så svaga.
Ett viktigt mål för forskargruppen är att projektet om migrerande föräldrar ska stärka länken mellan studier om migration och studier om familj. Forskningsresultaten ska också ge en tydligare bild av hur institutionella förutsättningar i Sverige samspelar med människors verkliga liv. Är den svenska arbetsmarknaden och välfärdsstaten anpassad för ett rörligt EU? Eller riskerar policys och riktlinjer att begränsa möjligheter till omsorg och splittra familjer över gränserna?
Under det senast decenniet har vården i Sverige blivit mer jämställd, men än finns mycket kvar att göra. Det konstaterar Jämställdhetsutredningen som överlämnade sitt betänkande till regeringen i december 2015. Till exempel har män fortfarande större chans än kvinnor att få vård på en strokeenhet när de drabbats av stroke. Inom cancervården kvarstår vissa könsskillnader, inom hjärtsjukvården likaså.
− Vi ser till exempel att kvinnor inte får lika bra hjärtvård som män vid hjärtinfarkt. Kvinnor kan till exempel skickas hem för att deras kranskärl ser normala ut, trots att kvinnor kan ha hjärtinfarkt utan att ha förträngningar i kranskärlen, säger Karin Schenck-Gustafsson. Hon är seniorprofessor i kardiologi vid Karolinska universitetssjukhuset och har varit expert i Jämställdhetsutredningen. Hon kommer bland annat att delta på den tvärvetenskapliga konferensen Forte Talks i början av mars.
Karin Schenck-Gustafsson betonar att jämställd vård inte innebär att vården alltid ska vara likadan. Den ska istället vara anpassad efter de skillnader som finns mellan könen.
− Tyvärr finns fortfarande dålig kunskap om genusmedicin på många håll inom vården. Det lever kvar någon gammal föreställning, kanske från 1968, att kvinnor och män ska vara lika på alla sätt, även fysiskt. Våra kroppar är dock inte lika, vi får inte samma symtom och svarar inte likadant på behandling. För att kunna ge likvärdig vård måste vi vara medvetna om det, säger hon.
Sprider kunskap om genusmedicin
Karin Schenck-Gustafsson är grundare och ordförande för Centrum för Genusmedicin vid Karolinska institutet. Hon föreläser om genusmedicin för läkarstuderande och där faller informationen i god jord, vilket bådar gott inför framtiden.
− Yngre människor har inga svårigheter att ta till sig det vi säger. Problemen finns hos den äldre generationen som upplever genusmedicin som någon sorts feministgrej, istället för ett medicinskt kunskapsområde, säger Karin Schenck-Gustafsson.
En annan insats som successivt kan förbättra vården för både kvinnor och män är läkemedelsbanken Kön, genus och läkemedel som byggs upp sedan några år. Den ger läkare information om könsskillnader inom läkemedelsanvändning, till exempel när det gäller doser och biverkningar. För en del läkemedel finns dock ingen dokumenterad kunskap om eventuella könsskillnader, vilket är olyckligt.
Karin Schenck-Gustafsson förklarar att resultat från studier som gjorts på män inte bara kan extrapoleras till kvinnor. Det är inte heller säkert att djurexperimentell forskning på handjur går att överföra till kvinnor. Trots det används huvudsakligen handjur och hanceller vid experimentell forskning som ligger till grund för läkemedel.
− De flesta djurförsök sker på handjur, eftersom hondjur är dyrare och forskarna hellre vill använda hondjuren till avel. National Institute of Health i USA har nyligen gått ut med rekommendationer om att forskning bör utföras även på celler och djur av honkön, men i Sverige finns konstigt nog nästan ingen debatt om detta, säger Karin Schenck-Gustafsson.
Kvinnors sjukdomar har lägre prioritet
Enhetschef Malena Lau vid Kunskapscentrum för jämlik vård vid Västra Götalandsregionen lyfter fram en annan aspekt på jämställd vård − hur mycket som satsas på olika sjukdomar.
− Vi ser att det finns en mängd underprioriterade sjukdomar där kvinnor är överrepresenterade bland patienterna, till exempel inom smärta och ledvärk. I en studie där man bad läkare att rangordna sjukdomar efter status hamnade fibromyalgi, smärta, värk och anorexi långt ner på listan, säger Malena Lau.
Andra underprioriterade sjukdomar drabbar enbart kvinnor, till exempel endometrios och PMDS – Premenstruellt dysforiskt syndrom, som båda orsakar stort lidande.
− Vården har dålig kännedom om endometrios och många kvinnor har svårt att få rätt vård och behandling. PMDS är en sjukdom som drabbar många, men ändå finns lite kunskap om sjukdomens orsak och hur den kan behandlas, säger Malena Lau.
Hon tycker att det är viktigt att vi synliggör skillnader, utan att skuldbelägga.
− Jag tror inte att det finns någon inom vården som medvetet gör skillnad på kvinnor och män, det bara blir så eftersom vi påverkas av normerna i samhället. När vi sätter fingret på situationer där kvinnor missgynnas i vården så brukar det finnas en vilja att åtgärda dessa, säger Malena Lau.
Text: Eva Annell, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Läs mer:
”Jämlikhet på riktigt”. På Forte Talks 2016, 8-9 mars, diskuterar forskare, beslutsfattare och andra aktörer inom hälsa, arbetsliv och välfärd, vad som krävs för att Sverige ska bli mer jämlikt.
Hur kan det komma sig att vi har fler anmälningar till rättssystemet trots att våldet minskar? Det kan vara svårt att förstå. Men det kan förklaras av att uppfattningen om vad som är våld förändras, säger Felipe Estrada, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.
Felipe Estrada tar sina studier av ökningen av polisanmält ungdomsvåld som exempel.
En av de stora skillnaderna jämfört med 1980-talet är att från och med mitten av 1990-talet kom skolan att stå bakom en stor del av anmälningarna. Dessutom gäller anmälningarna nästan uteslutande lindrigare fall av misshandel som slag med öppen hand, knuffar eller en enstaka spark.
– Om man jämför med 80-talet när jag själv gick i skolan så finns det i stort sett inga anmälningar av våldsbrott som inträffat i skolan. Det är inte så att det inte förekom mobbning på 80-talet men man gjorde ingen en polisanmälan.
Fler anmälningar – men mindre grovt våld
Vi upplever mycket tydligare nu att fysiskt våldsutövande är ett hot mot vår personliga integritet. Våld som metod för att lösa konflikter anses helt enkelt mindre normalt och accepterat.
De studier som senare genomförts av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) visar att mönstret är detsamma för barnmisshandel och våld mot kvinnor. Alltså fler anmälningar, men inte lika grovt våld i det som anmäls.
– Vad som är våld varierar mellan länder och inom länder under olika tidsperioder. Ur ett historiskt perspektiv är minskningen av våldet i Sverige oerhörd, säger Felipe Estrada. I vårt nutida samhälle synliggör vi och reagerar mycket starkare på våldsbrott än någon gång tidigare i historien.
Att våldet började minska var oväntat. Efter andra världskriget hade de flesta västländer haft en stark ökning av våldet, men någon gång i början 1990-talet började antal våldsbrott plötsligt att gå ner. Till och med forskare som Felipe Estrada blev förvånade.
– Vi forskare är också impregnerade av en samhällsdebatt som säger att våldet hela tiden blir värre och grövre. Så det krävs en tydlig förändring innan vi noterar ett motsatt mönster.
Vissa är mer exponerade
Däremot har han en stark misstanke om att minskningen av våldet inte kommer alla i samhället till del. Felipe Estrada säger att det är mycket som pekar på att människor i socioekonomiskt utsatta bostadsområden är mer exponerade för olika former av våld. Han hänvisar till att ojämlikheten ökat när det gäller andra välfärdsområden och det är därför rimligt att risken för att utsättas för brott och att lagföras också är större för ekonomiskt svaga grupper.
– Men det är något vi vet ganska lite om idag. I huvudsak har forskningen fokuserat på att kartlägga brottsminskningen och slå fast att den existerar. Frågan om utvecklingen ser olika ut i olika sociala grupper har fått mindre uppmärksamhet. Men jag hoppas kunna analysera det under de närmaste åren.
Våld är ett brett begrepp och därmed svårstuderat. Men när det gäller det allra grövsta våldet, det dödliga, så finns det siffror att studera.
Sedan mitten på 1990-talet har det dödliga våldet i Sverige minskat med 30 procent. I absoluta tal har till exempel morden gått ner från i genomsnitt 115 fall per år till 85 fall per år. Detta trots att Sveriges befolkning under samma period ökat med ungefär en miljon.
Utvecklingen är densamma i alla nordiska länder och även i USA och Storbritannien.
Attityd och alkohol bakomliggande faktorer
Bakom nedgången står ett flertal faktorer. Felipe Estrada pekar på att alkoholkonsumtionen bland unga har minskat. Att kontrollen av det offentliga rummet med fler vakter har ökat och att ungdomar tillbringar mer tid hemma och umgås via sociala medier och tv-spel.
– Män står för en övervägande majoritet av alla våldsbrott och en ytterligare förklaring kan vara att vi uppfostrar unga killar till att lösa konflikter utan våld. Attityden ”ja, ja det är bara pojkar, det vet man väl hur de är” anses inte längre ok. I skolan har vi tidigt ett arbete mot mobbning och våld som ett självklart inslag i ungdomars vardag accepteras inte längre.
Tror du att det minskade våldet är en trend som kommer att hålla i sig?
– Det är en fråga jag ogärna vill uttala mig om eftersom det är så svårt att få rätt. Möjligen kommer det att stabilisera sig på de här lägre nivåerna, säger Felipe Estrada.
Text: Lotta Nylander, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Se filmen där Felipe Estrada föreläser om detta på ett seminarie som arrangerades av Vetenskapsrådet och institutet för framtidsstudier:
Eva Lindell har i sin forskning granskat hur svensk massmedia – dagspress, fackpress, pressreleaser med mera – konstruerar framtidens arbetsmarknad som fenomen.
Resultatet visar bland annat bilden av ett samhälle där utvecklingen går allt snabbare med högre krav på ökat tempo, flexibilitet och produktivitet. Budskapet i massmedia är att vi måste jobba mer, fortare och vara allt mer tillgängliga.
Eva Lindell visar hur massmedia istället skulle kunna beskriva en samhällsutveckling där vi kan dra ner på tempot, jobba mindre och spendera mer tid med våra familjer och barn.
– Varför förs inte den diskussionen? Har vi en föreställning om att vi måste jobba mer istället för att ta det lite lugnare kommer vi att anpassa oss efter det. Vi behöver ändra våra sanningar, säger hon.
Lär ut yrkeskunskapen till kvarterets barn
Eva Lindell har ett konkret förslag för hur framtidens arbetsmarknad borde se ut:
– Barn och ungdomar beskrivs med rätta som en central grupp på framtidens arbetsmarknad. Om vi leker med stereotyperna och använder massmedias bild av den manlige ingenjören, men tänker oss att han istället för att arbeta mer, uppmanas att gå ner i arbetstid för att omsätta sin yrkeskunskap tillsammans med kvarterets barn, skulle det finnas gott hopp för den tekniska kompetensen på framtidens arbetsmarknad, säger hon.
Hon hänvisar till siffror och påståenden som används i massmedia om framtidens arbetsmarknad: att antalet arbetstillfällen på den svenska arbetsmarknaden kommer att halveras inom 20 år, att 400 000 personer utgör det totala antalet arbetssökande i Sverige idag samt att om barnomsorgen utökades skulle den kvinnliga arbetskraften kunna ökas med motsvarande 440 000 heltider.
– Ett alternativt framtidsscenario skulle därmed kunna vara att människor bara behöver arbeta hälften så mycket som idag, eller hälften så snabbt. Så tänk om massmedia istället skrev om att män i samma utsträckning som kvinnor behövde arbeta deltid? Om män arbetade deltid i samma utsträckning som kvinnor gör idag, skulle rimligtvis ett stort antal heltider frigöras från arbetsmarknaden.
Talande tystnad om könssegregerad arbetsmarknad
Massmedia återskapar segregationen mellan könen genom att yrkesgrupper kategoriseras indirekt med hjälp av kön där ingenjören som norm kategoriseras som man, medan undersköterskan, den offentligt anställda, som norm kategoriseras som kvinna.
– Samtidigt som bilden reflekterar verkligheten är det viktigt att det finns alternativ och att de som är unga idag får fler möjliga sociala identiteter som inte bygger på hur arbetsmarknaden sett ut historiskt, säger Eva Lindell.
Forskning om hållbart samhälle
Projektet Framtidens arbetsmarknad ryms inom ramen för Samhällskontraktet. Mälardalens högskola, Eskilstuna kommun, Västerås stad, Landstinget Sörmland och Landstinget Västmanland samverkar för att stärka regionen. Rapporten ”Framtidens arbetsmarknad i massmedia” är delrapport nummer två i en serie.
En galen knivman jagar dig nerför gatan. Han kommer närmre samtidigt som det känns som att du blir allt långsammare. Plötsligt inser du att allt bara är en mardröm. Du slår ut med händerna och lyfter från marken och vips så är du i säkerhet igen.
Detta fenomen, att kunna uppleva och i vissa fall kontrollera sina drömmar, kallas klardrömmar, eller lucida drömmar, vilket innebär att hjärnan har en kort vakenhet samtidigt som REM-sömn pågår.
– Lucida drömmar sägs vara en effekt av att hjärnan är ganska vaken när man drömmer. Det handlar förmodligen om ett oscillerande mellan dröm och verklighet där man vaknar när man drömmer, men väljer att omedelbart återgå till drömmen, säger Torbjörn Åkerstedt, professor i psykologi och sömnforskare på Karolinska institutet.
Adrian Parker, professor i psykologi vid Göteborgs universitet, utvecklar resonemanget:
– En klardröm innebär att man är vaken i ett drömtillstånd med insikten att man befinner sig i just en drömvärld, och att man sedan fortsätter att drömma med insikten i behåll.
Adrian Parker har arbetat med klardrömmar i många år och håller just nu på att sammanställa en grupp av klardrömmande personer för att undersöka fenomenet ytterligare. Enligt honom förekommer klardrömmar hos 60-85 procent av alla människor, men upplevelsen kan variera från några sekunders känsla till en resa genom det undermedvetna. Dock verkar de vara vanligare bland yngre människor. Varför vet man fortfarande inte, men Adrian Parker vågar sig på en chansning.
– Yngre människor kan förstås vara mer öppna i synen, men det beror förmodligen mer på att lucida drömmar bara har blivit känt som fenomen under senare år och att äldre människor inte har uppmärksammat dem på samma sätt.
1980-talet bevisades fenomenet vetenskapligt Iakttagelser av fenomenet lucida drömmar har funnits under lång tid. Redan under antiken skrev filosofen Aristoteles i sin avhandling Om drömmar: ”under min dröm blev jag plötsligt medveten om att det här som jag nu upplever, bara är en dröm”. Begreppet klardröm introducerades dock inte förrän 1913 och först i början av 1980-talet lyckades en amerikansk forskare lägga fram vetenskapliga bevis för att fenomenet existerar.
– Då visade två forskare, helt oberoende av varandra, att klardrömmare kan signalera till forskare genom kodade ögonrörelse eller fingerrörelser att de befinner sig i en klardröm, säger Adrian Parker.
Experimenten har därefter upprepats otaliga gånger och i dag vet man att klardrömmar uppstår när de delar av hjärnan som ansvarar för intellekt och kritiskt tänkande re-aktiveras efter att ha varit relativt inaktiva under sömn- och drömperioden. Det gör det möjligt för den sovande att ifrågasätta vad som egentligen är verkligt och således komma till slutsatsen att hen befinner sig i en dröm. Har man tur går det som sagt även att styra drömmarna.
Intresset för klardrömmar har ökat på senare tid, inte minst i samband med filmen Inception som kom för några år sedan. I filmen manipulerar huvudpersonerna inte bara sina egna drömmar utan tar sig även in i andra människors drömvärldar för att plantera tankar i deras undermedvetna.
Intresset har även orsakat en boom inom forskningen. Till exempel har forskare kommit fram till att det går att framkalla klardrömmar genom att stimulera prefontala cortex, den främre delen av hjärnans pannlob, med elektricitet. I en annan studie har har klardrömmarna fått intervjua de personer de möter i drömvärlden.
– Det är överraskande hur vår hjärna kan skapa dessa drömpersoner som agerar och säger saker som inte verkar vara under vår kontroll, utan agerar mer som oberoende skådespelare som simulerar mänskligt beteende, säger Antti Revonsuo, professor i kognitiv neurovetenskap vid Högskolan i Skövde.
Övning ger färdighet Skulle du vara en av dem som inte upplevt en klardröm, misströsta inte! Det går nämligen att öva upp sin förmåga att drömma lucida drömmar. En grundförutsättning är att bli medveten om sitt drömliv, till exempel genom att föra drömdagbok. Sedan är det bara att öva.
En av de mest framgångsrika metoderna kallas MILD (Mnemonic Induced Lucid Dream), vilken går ut på att man upprepar ett mantra vid sänggående, till exempel ”nästa gång jag drömmer ska jag inse att jag drömmer”, samtidigt som man föreställer sig att man blir medvetande i drömmen. Är metoden framgångsrik ska personen som upprepat mantrat vid sömnögonblicket känna igen sin dröm och då välja att återinträda i den.
Antti Revonsuo manar dock till både tålamod och försiktighet.
– Det kan ta många veckor eller månader av träning innan man ser något resultat, men de som har tränat länge kan uppnå klardrömmar nästan varje natt. Dock är ingen av metoderna hundra procent effektiv och effekterna av träningen kan i bland vara väldigt svåra att förutspå och kontrollera.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Det händer varje natt. Du somnar och plötsligt börjar din hjärna att hitta på en massa tokigheter – du kanske flyger över land och hav, faller från en byggnad eller lever ut ett passionerat möte med en attraktiv främling. I årtusenden har människan sökt en förklaring till varför vår hjärna spelar oss dessa nattliga spratt, dock utan någon större framgång.
Tidiga civilisationer tolkade drömmar som budskap från gudar, andar eller döda bundsförvanter. Exempelvis trodde Josef i Gamla Testamentet att Faraos dröm om sju feta och sju magra kor i var ett tecken från Gud om sju goda respektive svåra år. Gamla och Nya testamentet spar för övrigt inte på drömhändelserna – sammanlagt förekommer 23 stycken att vara exakt.
Det var först under 1800-1900-talet som forskare började intressera sig för drömmar som budbärare från vårt undermedvetna. En av de mest kända förespråkarna var den österrikiska läkaren och författaren Sigmund Freud som menade att drömmen helt enkelt är resultatet av en inre konflikt mellan omedvetna lustar som inte tillåts komma fram i vaket tillstånd.
Mental förberedelse I takt med den medicintekniska utvecklingen har Freuds teorier fått ge vika för modern hjärnforskning. Den första stora upptäckten gjordes på 1950-talet då REM-sömnen, den huvudsakliga drömfasen, observerades med hjälp av EEG mätningar av hjärnans elektriska aktivitet. REM är en förkortning av rapid eye movement, vilket syftar på att de slutna ögonen rör sig under sömnen.
– Det som händer när man drömmer är egentligen att en stor del av hjärnan vaknar till och hittar på en massa dumheter. En dröm är ingen bildserie utan en serie nervsignaler till resten av kroppen att göra exakt det som händer i drömmen. Som tur är stoppas signalerna i sista stund, annars skulle vi bete oss precis som i drömmen, säger Torbjörn Åkerstedt, professor i psykologi och sömnforskare på Karolinska institutet.
På 1970-talet presenterades idén att det inte finns några dolda psykologiska budskap i drömmarna utan att det rör sig om ett slumpmässigt hopplock av bilder, känslor och händelser från hjärnan. Teorin fick stor uppmärksamhet när det begav sig, men i dag råder spridda åsikter om dess trolighet.
Hot-teorin – drömmar som överlevnadsmetod
För några år sedan kom den så kallade hot-teorin som tar fasta på drömmarna som överlevnadsmetod. Enligt den fungerar drömmen som en slags träning för riktiga situationer. När en människa drömmer att hen jagas av en galen knivman, förbereder hen sig helt enkelt på en sådan verklighet.
– Drömmarna är funktionella ur ett evolutionärt perspektiv. Våra förfäder levde med ständiga hotelser, men att drömma om dem hjälpte dem att överleva eftersom det gjorde dem mer förberedda när ett verkligt hot dök upp, säger Katja Valli, drömforskare vid Högskolan i Skövde och Åbo universitet och som skrev sin doktorsavhandling om just hot-teorin.
Teorin utgår från det faktum att hotfulla drömmar är betydligt vanligare än angenäma drömmar.
– Eftersom det finns gott om hotfulla moment i våra drömmar är det inte orimligt att tro att drömmarna har ett överlevnadsvärde, säger hon.
Dröm som nattlig terapi I dag vet man att alla människor drömmer, vanligtvis 4-5 gånger per natt, 3-20 minuter åt gången. Första drömmen är alltid kort och den sista drömmen är lång, vilket beror på att när djupsömnen fått sitt tillåts drömsömnen att släppa loss. De gör att de sista sista två drömmarna blir längre och livfullare än de andra.
Förutom hot-teorin finns det en hel drös med andra teorier om varför människan drömmer. En relativt ny sådan är drömmens roll som en slags nattlig terapi eftersom REM-sömnen hjälper oss att bearbeta de själsliga ärr vi ådragit oss i vaket tillstånd.
– Drömmar verkar ha och göra med återställande av den emotionella och mentala balansen. Sover man inte blir man mer neurotisk och lättpåverkad, säger Torbjörn Åkerstedt.
Drömmarnas lindrande effekt framgår bland annat av en studie från University of California, Berkeley. Under studien fick försökspersoner de känslomässigt laddade bilder två gånger med tolv timmars mellanrum. Den ena gruppen fick se bilderna på morgonen och kvällen, den andra på kvällen respektive följande morgon. Det visade sig att de som varit vakna mellan visningarna reagerade starkare på bilderna vid den andra visningen än de som sovit mellan dem.
Under senare tid har det även kommit studier som pekar på drömmarnas roll vid inlärning.
– I dag tror man att hjärnan under REM-sömnen bearbetar nya erfarenheter och för över dem från korttidslagring till långtidsminnet, säger Torbjörn Åkerstedt.
Genom att operera in elektroder i hjärnan på råttor har ett amerikanskt forskarlag kunnat konstatera att råttorna återupplever dagens händelser under REM-sömnen. Forskarna lät råttorna öva på att hitta mat i en labyrint och kunde då se att övningen skapade ett speciellt mönster av aktiverade hjärnceller. När råttorna befann sig i REM-sömnen spelades samma mönster av aktiverade hjärnceller upp och forskarna kunde på så sätt till och med avgöra var i drömmen råttorna befann sig.
Liknande försök fast på människor har inte gjorts – ännu. Det är dock bara en tidsfråga med tanke på ämnets popularitet.
– Drömsömnen har varit hånad och bespottad under många år, men har nu blivit ett hett ämne att forska om, säger Torbjörn Åkerstedt.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Solen är en obegränsad resurs, gratis och miljövänlig. Den mängd energi som varje dag når jorden i form av solljus är 15 000 gånger större än den totala energiförbrukningen i världen. Om vi kunde tillvarata bara en bråkdel av solenergin och omvandla till el skulle vi kunna lösa mycket av energiproblemen i världen.
Inte så konstigt att majoriteten av det svenska folket vill ha mer solenergi i framtiden. Hela 81 procent föredrar en ökad satsning på solenergi, vilket är överlägset mer än övriga energikällor.
Trots detta används inte mycket solenergi i Sverige, utan utgör bara 0,06 procent av vår elförsörjning. En förklaring till den långsamma utbyggnaden är att vårt energisystem traditionellt bygger på stora kraftverk och distributionssystem, snarare än en mångfald av små elproducerande anläggningar – som solceller. En annan förklaring är att solcellsmoduler än så länge är dyra att installera och regelverken kring egen installation ofta är komplicerade.
Idag är det är mest villaägare som installerar solceller – seriekopplade i stora paneler – för eget bruk. Med subventioner blir det ofta billigare än det fasta elnätet, förutsatt att man kan få betalt för överproducerad el. Hushållen kan ansluta sig till elnätet och sälja den el som de själva inte utnyttjar till de stora elbolagen – framför allt på sommaren, men då är efterfrågan inte lika hög. Sedan årsskiftet 2014/2015 kan man göra ett skatteavdrag på 60 öre/kWh för el som matats ut på nätet.
– I Sverige är det inga problem att bygga in mer av både sol- och vindkraft, eftersom de är så lite utnyttjade än så länge. Dessutom har vi vatten- och kärnkraft att reglera med, säger solcellsforskaren Marika Edoff, professor i fasta tillståndets elektronik vid Uppsala universitet.
Tyskland har länge satsat starkt på solenergi i samband med sin Energiewende, en omställning från fossila bränslen och kärnkraft till förnybara energikällor (läs mer tidigare i artiklar om energiomställningen och vad energin kostar). Där står solenergi för 7 procent av den totala årliga elförsörjningen – och under soliga dagar upp till 40 procent (IEA, 2014).
Utveckling av effektivare solceller Kostnaden för solcellssystem har sjunkit på senare år, och priset är idag cirka en femtedel av priset 2008. För att kunna sänka priset på solel ytterligare, måste tillverkningskostnaderna minska och solcellerna bli bättre. Dagens forskning om solenergi handlar främst om två spår. Dels att höja verkningsgraden och få så effektiva solceller som möjligt med existerande tekniker (kristallint kisel och tunnfilm), dels att utveckla nya typer av solceller baserade på nya material och strukturer. Några exempel på nya generationens solceller, som byggs på molekylnivå och fortfarande huvudsakligen är på utvecklingsstadiet, är polymera solceller och så kallade nanosolceller eller Grätzelsolceller (efter den schweiziske professorn Michael Grätzel som var först att publicera processen vetenskapligt). Fördelen med dem är att de fungerar bättre vid dåliga ljusförhållanden än dagens solceller. Nanosolceller bör kunna tillverkas billigt. De är dessutom fysiskt flexibla och kan göras transparanta och enkelt integreras i byggnader, till exempel på fönster eller en glasfasad. De kan också göras estetiskt tilltalande med olika färger. Att Grätzelsolcellen kan alstra ström även i svagt ljus gör dem extra intressanta i Sverige där vi har färre soltimmar och svagare solljus än längre söderut i Europa. Det är dock en myt att Sverige är ett solfattigt land, enligt Lars Kloo, solcellsforskare och professor i kemi vid KTH. På våra breddgrader skulle det räcka med en procent av landarealen för solmoduler med 30 procents verkningsgrad för att täcka hela vårt energibehov. – Nanosolceller kan producera el under en längre tid på dagen och är baserad på billiga material, vilket gör det möjligt att satsa på storskalig produktion av svensk solenergi i framtiden, säger Lars Kloo.
Forskning på energilagring Solenergin är ren. Solceller ger inga utsläpp under drift. De är tysta och luktfria och kan lätt placeras på tak väggar utan att vara skrymmande.
Den stora utmaningen är att solenergi inte går att lagra storskaligt. Konsumtionen varierar över dagen och året, men produktionen varierar ännu mer. Eftersom elektricitet förbrukas i samma ögonblick som den skapas, behövs flera energikällor som kan leverera el. I en framtid med stor mängd solkraft kan batterier hjälpa till att göra energisystemet mer stabilt, men det är långt dit.
– Vi har ju ingen solenergi på natten, och inte i december och januari. Även en molnig dag kan det bli stora svängningar och då behövs det andra energikällor som kan reglera balansen. Det finns ännu inget enkelt sätt att bygga in lagring även om det görs mycket forskning på batterier.
En sätt att försöka komma runt lagringsproblematiken är att utnyttja solenergin mer effektivt. Det kan vara så enkelt som att ställa om elförbrukningen till solceller när solen skiner – på dagarna och somrarna – och då stänga av annan elproduktion som lättare går att styra, till exempel vattenkraftverk. Vatten kan sparas i vattenkraftdammar till dagar när solcellerna inte ger mycket el.
– Det är absolut möjligt att ersätta både kärnkraft och fossila bränsle med alternativa energikällor successivt, säger Marika Edoff, Uppsala universitet. (Läs även artikeln Hög tid att ställa om vårt energisystem.)
Hon påpekar att vi inte kan ha bara ett eller några få energislag, som vi vant oss vid i Sverige, utan att det handlar om ett bredare system av kompletterande energikällor, till exempel en kombination av solenergi och vindkraft. Att anläggningar kan distribueras över hela landet gör hela systemet mindre sårbart vid tillfällig molnighet.
– Solceller ger mycket liten miljöpåverkan, men det gäller förstås att vara observant vid tillverkningen av solceller och kraftverk så att man inte skapar andra problem med miljöfarliga kemikalier. Alla system har ju sina för- och nackdelar, säger Marika Edoff.
Majoriteten av dagens solpaneler tillverkas i Kina, som har ett stort beroende av kolkraft, och är därför inte så miljövänliga att tillverka.
– Livslängden är dock mer än 20 år, så energimässigt är det ändå fördelaktigt med solceller redan efter två år.
El är billigt i Sverige – cirka 100-150 öre per kWh för konsumenten. Att ladda sin smartphone varje natt under ett år kostar inte mer än 20 kronor, till exempel.
Men ett lågt elpris driver inte på en omvandling mot en större andel förnybara energikällor. Idag kostar en kWh lika mycket oavsett var elen i vägguttaget kommer ifrån – kärnkraft, vattenkraft, vindkraft, solenergi eller fossila bränslen.
– Vilken el som egentligen är billigast beror på hur man räknar. Det intressanta är vad som kostar minst över tid; vilka energikällor som ger den billigaste elen och, ur samhällets synvinkel, hur hållbart systemet blir, säger Thomas B Johansson, professor emeritus i energisystem vid Lunds universitet och en av huvudförfattarna till rapporten Global Energy Assessment, som belyser behovet av en energiomställning.
På elräkningen: skatt, nätavgift – och själva elen Elpriset påverkas av en rad faktorer och varierar från dag till dag, till och med från timme till timme. Eftersom el är en färskvara som inte kan lagras, blir den dyrare när elbehovet ökar. I regel är elen som billigast i juni och som dyrast i januari. När vattenreserverna sjunker minskar elproduktion direkt och priset stiger.
En kWh kostar idag runt 1-1,50 kronor för konsumenten. Men själva elen utgör bara 34 procent av elpriset. Övrig kostnad utgörs av elnätsavgift och skatter. Den fasta avgiften för att använda elnätet utgör 24 procent. Den allra största delen, 42 procent, är statliga pålagor i form av energiskatt, moms och andra avgifter.
När elmarknaden avreglerades 1996 och alla elkunder fritt kunde välja energibolag, blev priset ett konkurrensmedel. Idag finns omkring 130 elbolag i Sverige. Priserna sätts genom elbörsen Nord Pool som samordnar all elhandel i Skandinavien.
Sverige ligger på fjärdeplats i världen när det gäller elanvändning per capita, på grund av vårt kalla klimat och en elintensiv basindustri. Vi använder omkring 16 000 kWh el per person och år.
En kWh räcker till att basta i 12 minuter, använda hårtorken i 40 minuter eller ha två 60 Watts glödlampor tända under åtta timmar.
Kräver investeringar
Att ställa om energisystemet från fossila bränslen och kärnkraft till förnybara energikällor, enligt EU:s klimatmål, kräver investeringar i hela samhället, allt från klimatsmarta hus och energisnåla apparater till effektivare infrastrukturer. Här spelar politikerna en viktig roll, med lagar, skatter och subventioner för att reglera energimarknaden.
– Vad människor tycker beror på hur kostnaderna och riskerna värderas, men också hur man ser på olika alternativa energikällor.
I Tyskland har energiomställningen, ”Energiewende”, från fossila bränslen och kärnkraft till större andel förnybar energi, pågått i cirka 15 år. Åtta kärnkraftverk har stängts, men samtidigt har elproduktionen ökat tack vare sol- och vindkraft. Visserligen har landet kritiserats för att kolkraften ökat tillfälligt, men det är en följd av att EU:s utsläppsrätter varit så billiga att kolkraft under en period varit billigare än naturgas.
Energiewende har ett starkt folkligt stöd, trots att projektet är dyrt – 200 miljarder kronor per år i subventioner.
– Jag tror att vi även i Sverige har en informerad och kunnig befolkning som inser att energiomställning är vägen framåt, säger Lars J. Nilsson, professor i miljö- och energisystem vid Lunds universitet.
– Ur ett brett ekonomiskt perspektiv kostar vår klimatpåverkan i längden mer, med utsläppen av växthusgaser och dessutom kärnkraftens olösta problem.
Det är också Internationella valutafonden (IMF) inne på i sin rapport How large are global energy subsidies? Där räknas man även in kostnaden för miljöförstöring när man konstaterar att fossila bränslen subventioneras med 5 300 miljarder dollar om året i världen.
Ett annat sätt att påskynda omställningen till förnybara energikällor är systemet med så kallade elcertifikat. Det är ett system där producenterna av förnybar el får certifikat som de kan sälja till andra elleverantörer.
Så funkar elcertifikaten
Elcertifikat infördes 2003 för att öka andelen förnybar el på ett kostnadseffektivt sätt. Konsumenterna har en kvotplikt och måste köpa en viss mängd certifikat. För varje producerad megawattimme (MWh) förnybar el får producenterna ett elcertifikat som de kan sälja. På så vis får de extra intäkter och möjlighet att konkurrerar med icke förnybara energikällor.
De energikällor som har rätt att tilldelas elcertifikat är vindkraft, viss vattenkraft, vissa biobränslen, solenergi, geotermisk energi, vågenergi och torv i kraftvärmeverk.)
Kostnaden för elcertifikat är en del av det totala elpriset. Därmed är det lätt att jämföra olika elhandelsföretags priser.
Inte samma personer som tjänar pengar på de olika energikällorna I Sverige har produktion av förnybar energi längre varit skattebefriad, men nu föreslår regeringen en energiskatt även på solel från och med 1 juli 2016, bland annat för att elcertifikatsystemet ska fungera i den gemensamma marknaden med Norge.
– Vi vill ha en utveckling av solceller, men inget energislag kan i längden räkna med subventioner, meddelade energiministern Ibrahim Baylan förra våren.
Så vilka tekniker för förnybar energi bör man satsa på i framtiden? Enligt Energiforsks rapport ”El från nya och framtida anläggningar” har el från vattenkraftanläggningar lägst produktionskostnad av de förnybara energislagen, tätt följt av vindkraft. Lägger man till dagens ekonomiska styrmedel som skatter och elcertifikat blir istället vindkraften billigast per kWh. El från kärnkraft ligger någonstans i mitten medan el från solkraften är i särklass dyrast, även om teknikutvecklingen gör både vind- och solkraft allt billigare.
– Ett problem är att det inte är samma personer som tjänar pengar på de olika energislagen, till exempel kärnkraft och vindenergi, konstaterar Thomas B Johansson.
Det viktiga är en god, billig och stabil elförsörjning. Det menar även Marika Edoff, solcellsforskare och professor i fasta tillståndets elektronik vid Uppsala universitet.
– Billig el är en bra konkurrensfördel för Sverige. Jag tror inte industrin bryr sig om vilken energikälla som används, säger hon.
Elproduktionen i Sverige (2014)
En tredjedel av Sveriges energi är el, som huvudsakligen produceras utan fossila bränslen:
Elbehovet kommer att öka
Ännu står vindkraften bara för 8 procent och solenergin för så lite som 0,06 procent av elproduktionen i Sverige, även om en klar majoritet av svenska folket vill satsa mer på solenergi än på övriga energikällor, enligt SOM-institutet. I nuläget är det billigare för elbolagen att producera el med vattenkraft eller kärnkraft.
– De ser ingen lönsamhet i solel eftersom de redan har el att sälja, säger solcellsforskaren Marika Edoff.
Klart är att behovet av el kommer att öka i hela världen.
Text: Eva Barkeman, forskning.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
En tredjedel av Sveriges energi är el, som huvudsakligen produceras utan fossila bränslen: