Samtidigt som det råder tuffa arbetsförhållanden för lastbilschaufförerna vill Hans Wallengren, föreståndare för Centrum för arbetarhistoria (CfA) i Landskrona, ta reda på vad det egentligen är som händer ute på vägarna – och varför det händer.

– Det finns väldigt lite svensk forskning om arbetsförhållanden för lastbilschaufförer och det som finns är oftast stillbilder – viktiga sådana, men utan förändringsperspektiv. Vi vill se vad som har hänt under ett längre perspektiv, säger han.

Truckerkultur på svenska

Hans Wallengren och hans forskarkolleger på CfA har därför presenterat en projektidé som tar avstamp i 70-talets USA. Arbetsnamnet på studien är ”Truckerkultur på svenska”, vilket i sin tur är en del av ett större forskningsprojekt med rubriken ”Makt, arbete och marknad i svensk åkerinäring”.

Truckern är i det här sammanhanget sinnebilden av den smått mytologiserade ensamme lastbilschauffören – vägarnas fria hjälte med cowboyhatt och andra manlighetsattribut.

– På 70-talet var truckerkulturens främsta uttryck den individuellt dekorerade lastbilen, men den manifesterades även via språk, klädstil och jargong. Det var en utpräglat maskulin värld som också uppehöll en stark könsmaktsordning.

Visserligen fick denna kultur en stark spridning över världen, men enligt Hans Wallengren slog den aldrig igenom på allvar i Sverige.

– Inom svensk arbetarrörelse har det sedan länge funnits en stark föreställning om den skötsamme arbetaren. Truckerkulturen står för något annat – där tar man lagen i egna händer om man inte gillar den eller om den hotar ens centrala värden som familjen och friheten. Den har också en starkt antifacklig udd, säger han.

Ändå har forskarna funnit mycket tydliga spår av truckerkulturen i Sverige. Till exempel odlades cowboyromantiken ymnigt i tidningen Trailer. Den grundades 1980 och innehöll i sina första nummer amerikanska ”truck posters” i fyrfärgstryck, kassetter med ”truck music” och reportage om ”vår tids äventyrare” på vägarna.

En viss motvikt utgjordes redan från början av den fackliga tidningen Transportarbetaren, som innehöll starkt kritiska reportage om den amerikanska kulturen.

Även från åkerinäringen sida tycks det finnas en uttalad skepsis. Hans Wallengren berättar att det stora logistikföretaget DSV bedrivit en kampanj där man tog avstånd från ”cowboys” inom företaget.

– Men betyder det att man bara har bytt ut cowboyhatten mot keps? Det vet vi inte. Hur utbredd truckerkulturen egentligen har varit och vilken roll den har spelat bland svenska lastbilsförare är något som den fortsatta forskningen ska ge svar på, säger han.

Dåliga arbetsförhållande till grund för studien

Under senare år har det dock hänt mycket inom transportbranschen som gör att forskningsuppgiften blir mer omfattande än så. I själva verket väcktes idén om det här projektet efter att tv-programmet Uppdrag granskning uppmärksammat arbetsvillkoren för de många främst östeuropeiska chaufförer som kör lastbil i Sverige.

– De arbetar under närmast slavliknande förhållanden och sitter och värmer medhavda konserver på fotogenkök. Vi började undra hur det kunde bli så här och ville gå tillbaka för att se vad det fanns för forskning på området, berättar Hans Wallengren.

Det var så vi bland annat landade i truckerkulturen, men det större forskningsprojektet ska även belysa vad den avreglerade transportmarknaden inom EU har haft för konsekvenser för chaufförernas arbets- och anställningsförhållanden.

­– I det korta perspektivet torde dagens dramatiska förändringar inom svensk åkerinäring kunna relateras till avregleringar, ökat konkurrenstryck och möjligheten att utnyttja billig arbetskraft från EU:s nya medlemsstater. Men vi menar att situationen inom näringen även bör förstås i ett längre perspektiv av teknologiska och strukturella förändringar, skriver forskarna i sin projektpresentation.

De ställer sig frågan om dessa förändringar också har inneburit en förskjutning av maktrelationerna inom branschen till chaufförernas nackdel. Enligt Wallengren finns det mycket som tyder på det.

Ett annat forskarspår är i vilken utsträckning främlingsfientligheten bland svenska chaufförer kan ha spätts på av den senare tidens utveckling.

– Vi vet exempelvis att Transport är ett av de LO-förbund där Sverigedemokraterna har störst stöd, säger Hans Wallengren, som presenterade sin projektidé på Forum för arbetslivsforsknings (Falf) årskonferens i Landskrona i förra veckan.

Text: Bengt Rolfer, frilansjournalist på uppdrag av forskning.se

Kontaktinformation
red@forskning.se

Detta visar en avhandling från Lunds universitet. Prostatacancer är en av världens vanligaste cancerformer, och den vanligaste bland män i Sverige. Sjukdomen är heterogen, det vill säga det finns en stor mängd undertyper och uttrycksformer. Men hittills har varken diagnostik eller behandling matchat de många individuella behoven i tillräckligt hög grad.

Inom diagnostik – där bland annat överdiagnosticering är ett problem – pågår en intensiv forskning som tagit hjälp av den snabba IT-utvecklingen. Till skillnad mot tidigare går det numera att lagra och hantera stora mängder bildinformation till en rimlig kostnad.

– Den moderna bild- och datortekniken innebär en rad fördelar. Den ökar möjligheterna att upptäcka prostatacancer men också förmågan att mäta och kvantifiera olika markörer i varje enskild cancercell, som till exempel PSA och androgenrecepetorn (AR). Det är också möjligt att göra mer avancerade analyser som kombinerar flera prover och provtyper, berättar Giuseppe Lippolis, medicinsk doktor i vetenskap vid institutionen för translationell medicin vid Lunds universitet.

Kan bidra till säkrare diagnos
Giuseppe Lippolis har utvecklat en matematisk algoritm för automatisk analys enligt den s.k. Gleason-skalan.  Skalan används idag av patologer när de manuellt granskar och bedömer allvarlighetsgraden av cancer i prostatavävnad. I de studier som ingår i avhandlingen, uppvisar den automatiserade analysen mer än 90 procents tillförlighet.

– Jag hoppas att den automatiska analysen när den är färdigutvecklad ska bli ett komplement till patologernas manuella granskning. Därigenom blir det bl.a. möjligt att analysera fler provsnitt vilket kan bidra till en säkrare diagnos. Med datoriserade analysmetoder undviker man också subjektiva skillnader i bedömningen beroende på vilken person som analyserar provsnitten, förklarar Giuseppe Lippolis.

I avhandlingsarbetet har han även testat att kombinera moderna bildåtergivningstekniker och algoritmer på ett sätt som gjort det möjligt att undersöka flera biomarkörer eller proteiner samtidigt. Bildtekniken återger då förekomst och struktur i mycket hög upplösning, och en matematisk formel tolkar sedan det som bilden visar. Tack vare automatiken kan stora mängder bildinformation analyseras.

– Vi såg intressanta mönster i hur de proteiner vi studerade uppträder och uttrycks i både ansamlingar av tumörceller och i frisk vävnad. Men för att kartlägga betydelsen för sjukdoms-utvecklingen behövs fördjupade analyser, kommeneterar Giuseppe Lippolis.

Digital patologi på frammarsch
Anders Bjartell har varit handledare för avhandlingsarbetet och är överläkare samt professor i urologisk cancerforskning. Han hoppas på stora vinster för patienten tack vare utvecklingen inom bilddiagnostikfältet, även om det dröjer några år innan den får genomslag i hälso- och sjukvården:

– Vi närmar oss en ny era av digital patologi, med datoriserad bildanalys som redan gjort sitt intåg inom forskningen. Utvecklingen sker parallellt med att nya läkemedel för prostatacancer introduceras. Tillsammans ökar detta möjligheterna att uppnå bättre behandlingsresultat för varje enskild patient.

I studierna användes vävnad från prostata, i den förstnämnda studien 200 personer, in den andra 100 personer. Forskningen har skett med finansiering från två olika EU projekt (ProNest och FastPath) samt Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Lunds Universitet, Region Skåne samt lokala fonder.

Giuseppe Lippolis disputerade på avhandlingen ”Image analysis of prostate cancer tissue biomarkers” den 28 maj 2015 vid institutionen för translationell medicin, Lunds universitet.

Text: Björn Martinsson

Ovanstående artikel är en nyhet publicerad på Medicinska fakulteten vid Lunds universitet.

Kontaktinformation
Björn Martinsson, kommunikatör, Lunds universitet, e-post: bjorn.martinsson@med.lu.se

Det framkommer i en ny avhandling från Lunds universitet som band annat belyser sjukdomens förekomst och dödlighet i Sverige.

– AS drabbar framför allt unga, redan i 25-årsåldern, med konsekvenser för fysisk aktivitet, arbetsförmåga och livskvalitet. Intresset för att forska kring sjukdomen har ökat, men det finns fortfarande många obesvarade frågor, berättar Sofia Exarchou som är doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus.

I avhandlingsarbetet görs för första gången en mer omfattande studie av förekomsten av ankyloserande spondylit i Sverige. Den visar att 0,18 procent av befolkningen under 65 år, eller cirka 11 000 personer, hade sjukdomen i slutet av 2009. Män hade sjukdomen dubbelt så ofta jämfört med kvinnor, ett mönster som återkom i alla åldrar.

Skillnad mellan könen
– Skattningar av sjukdomens förekomst i befolkningen från olika delar i världen varierar mycket. En tidigare, mindre studie från södra Sverige visade dock liknande resultat.

Skillnaden i förekomst mellan kvinnor och män är däremot mindre än man trott tidigare. AS har tidigare betraktats i huvudsak som en manssjukdom vilket inte stämmer, kommenterar Sofia Exarchou.

Bygger på flera register
Dödligheten uppskattades vara 60 procent högre hos patienter med AS jämfört med normalbefolkningen, och är förhöjd både hos män och kvinnor. Hjärt-kärlsjukdom var den vanligaste dödsorsaken bland AS-patienter.

– Det här är avhandlingens kanske intressantaste och viktigaste studie, eftersom vi behöver bli mer observanta på vilka faktorer som vi kan påverka för att minska dödligheten. Förutom hjärt-kärlsjukdom var bland annat diabetes, lungsjukdom, cancer och låg utbildningsnivå förknippat med högre dödlighet, säger Sofia Exarchou.

Underlaget till de ovan nämnda studierna kommer från olika nationella register, bland annat Socialstyrelsens nationella patientregister och läkemedelsregistret.

Sofia Exarchou planerar att fortsätta sin forskning inom spondylartriter. Bland annat är hon delaktig i ett nationellt kliniskt projekt där patienter med tidig sjukdomsdebut följs.

Fakta:

Sofia Exarchou är doktor i medicinsk vetenskap vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, och läkare vid Skånes universitetssjukhus. Den 28 maj 2015 försvarade hon avhandlingen ”Epidemiological aspects of ankylosing spondylitis in Sweden. Characterization, prevalence, prognosis.”

Länk till avhandlingen

Ankyloserande spondylit (AS) även kallad Bechterews sjukdom

Ankyloserande spondylit är en kronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar framför allt bäckenleder och rygg. Ryggsmärta är det mest typiska symptomet. Inflammation i senfästen, stora leder, ögon, hud och mag-tarmkanalen kan också förekomma. Sjukdomen är vanligare bland män och debuterar vanligvis i 25-årsåldern. Det saknas ännu diagnostiska kriterier för AS.

AS är en av flera sjukdomar i gruppen spondylartriter. De andra sjukdomarna är: psoriasisartrit, reaktiv artrit, artrit associerad med inflammatorisk tarmsjukdom, juvenil artrit och odifferentierad artrit. (Källa: Lunds universitet)

Text: Björn Martinsson

Ovanstående artikel är en nyhet publicerad på Medicinska fakulteten vid Lunds universitet.

Grunden för Frida Eeks projekt som startade för några år sedan vid Arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet och nu fortsatt vid Institutionen för Hälsovetenskaper, var att försöka hitta en arbetsmiljö som gör att föräldrar kan fortsätta må bra, men även prestera på jobbet när de har små barn. Projektet ville utvärdera de faktorer som arbetsgivaren kan påverka.

Dela hemarbete ojämlikt
– Det var inte meningen att leta efter hälsoeffekter på grund av ojämlikhet, men det blev tydligt när vi skulle skriva rapporten*, berättar Frida Eek, docent i epidemiologi och universitetslektor.

Undersökningen hade med frågor om ansvarsfördelning i hemmet. Det blev tydligt i svaren att väldigt många fördelar ansvar för barnen och hemmet ojämnt. Även bland par där båda jobbar heltid.

Frida Eek påpekar att man utifrån projektet inte kan säga att ojämställdhet ger ohälsa.

– Men scenariot att först må dåligt och sedan dela hemarbete ojämlikt är inte lika troligt som motsatsen, resonerar hon. Alla som var med i undersökningen var yrkesverksamma, alltså inte sjukskrivna eller arbetslösa.

– Jag hade gärna tittat på hälsan hos män som har en liknande ojämlik uppdelning, det vill säga tar större del av ansvaret hemma, men det fanns inte tillräckligt många med i studien, fortsätter Frida Eek.

Återhämtning påverkar hälsan
Varför hälsan är sämre hos kvinnor som får ta ett större ansvar för barnen har förmodligen med möjligheten till återhämtning att göra. Stress behöver inte vara skadligt för hälsan i sig.

– Det är återhämtningen som avgör om man får ohälsoeffekter av en stressig arbetssituation, förklarar Frida Eek.

Våra kroppar är byggda för att bli stressade, sedan gå ned i varv, och bli stressade igen. När nedvarvningen inte finns och kroppen inte får möjlighet att återhämta sig, det är då stressen får hälsokonsekvenser.

Positiv attityd viktigaste åtgärden
Målet för forskningsstudien var att hitta faktorer för att föräldrar både skulle fungera bra på jobbet och må bra själva.

– Den största positiva effekten visade sig vara en upplevd positiv attityd till föräldraskap på arbetsplatsen. I enkäten angav flest att den faktorn var viktigast. De som svarade på enkäten och hade en arbetsplats med negativ eller neutral attityd upplevde att de mådde sämre än de som upplevde en positiv attityd.

– Nu håller vi på med en uppföljning, och en preliminär analys stödjer att attityden på arbetsplatsen har betydelse för välbefinnandet, berättar Frida Eek.

Jobba hemma kan skapa stress
Studien visar att åtgärder som kan tyckas vara underlättande kan ha motsatt effekt.

– Vi har sett att jobba hemma är en osäker åtgärd, det kan funka för vissa och skapar stress för andra, berättar Frida Eek.

En annan åtgärd som kan verka positiv men som hade motsatt effekt var att kunna ta med sina sjuka barn på jobbet.

– ”VAB på jobbet”, kan upplevas som att man inte ens får vara hemma när barnet är sjukt, säger Frida Eek

Positiva positiva faktorer var möjligheten att kunna ta en paus för att till exempel ringa ett samtal. Men sammantaget var det inte de konkreta förmånerna som föräldrarna ansåg hade störst effekt.

– Konkreta förmåner på jobbet verkar inte ha så stor effekt. Man vill oftast ha tid tillsammans med sina barn, säger Frida Eek.

Frida Eek påpekar att det också måste kännas rättvist för alla på en arbetsplats, det kan verka orättvist om anställda med barn ska ha speciallösningar.

När VAB stressar
Forskningsstudien visade också att kvinnor kände mer stress än män över att behöva vårda sjuka barn och ta ut VAB.

Fler kvinnor uppgav också att de känner att de sviker kollegor, chef och kunder eller patienter när de vabbar.

– Män vabbar inte i samma utsträckning som kvinnor. Det akuta tar oftast kvinnorna, konstaterar Frida Eek.

Kontroll gör skillnad
– Det är brist på kontroll över tillvaron som ger den skadliga stressen. Det handlar inte primärt om att man har mycket att göra, Om man har mycket att göra men har kontroll så blir man stimulerad. Dålig hälsa har med brist på kontroll att göra, säger Frida Eek.

Den största skillnaden mellan män och kvinnor uppstår när man får barn. Kvinnor blir totalt sett mer belastade och det speglas också i sjukfrånvaron.

Fortfarande anser en stor andel småbarnsföräldrar sig inte ha tillräckligt med tid för återhämtning. Detta gäller framför allt kvinnor, vilket delvis skulle kunna förklaras med att det är kvinnorna som tar det största ansvaret – inte bara för det dagliga hushållsarbetet och den dagliga barntillsynen utan också för att stanna hemma med barnen när de är sjuka.

Återhämtning behövs!
Sömnen är viktig för återhämtningen. När det gäller fritidsaktiviteter så kan de ge möjlighet till återhämtning men de kan också bli krav. Det gäller att hitta en balans.

Att umgås med vänner och göra saker man tycker om är i många fall återhämtning, men om det blir för mycket så tappas hälsoeffekten. Det är också viktigt att göra ingenting, att kunna ägna sig åt avslappning, betonar Frida Eek.

– Många har väldigt höga krav inte bara på jobbet. Att man har intressen och blir stimulerad är bra, men det kan bli så att man tar med sig sina höga krav även på sin fritiden.

Text: JENNY WIDOV

* I citatet hänvisas till rapporten:Yrkesarbetande småbarnsföräldrar – arbetsförhållanden, arbetsplatsklimat och ansvarsfördelning i hemmet, Rapport från AMM 13/2011

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet och Region Skåne, 12/6 2015. Artikeln är publicerad på forskningssajten Aktuellt om vetenskap & hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

– Immuniseringen – att mamman bildar antikroppar mot barnets blod – kan ske vid blodutbyte mellan de två. Det händer framförallt vid förlossningen men kan också ske vid ett missfall vilket innebär att mamman redan bär på antikroppar vid nästa graviditet, berättar Åsa Hellberg forskare vid Laboratoriemedicin, Lunds universitet som varit delaktig i att utveckla metoder för att mäta blodstatus för gravida i Sverige.

Om barnet blir dåligt under graviditeten kan man ge blodtransfusioner via navelsträngen eller byta fostrets blod efter födseln. Det vanligaste har dock varit att behandla förebyggande för att förhindra immuniseringen genom att ge alla RhD-negativa mammor som föder ett RhD-positivt barn en spruta med läkemedel efter förlossningen.

Många fick sprutan i onödan
– Eftersom vi tidigare inte kunnat veta om barnet är RhD-positivt eller RhD-negativt har man i många länder för säkerhets skull behandlat alla RhD-negativa mammor med förebyggande läkemedel. Det betyder att cirka 40 procent av kvinnorna fick sprutan i onödan. Men om vi vet barnets blodgrupp i ett tidigt skede, kan vi förhindra antikroppsbildning redan under graviditeten och inte bara som idag efteråt.

Genom att ta ett vanligt blodprov av mamman kan man nu urskilja fostrets DNA i blodplasman och se om fostret är RhD-positivt eller negativt. Det betyder att endast de kvinnor som bär på ett RhD-positivt barn får profylax under graviditeten.

Region Skåne inför screening
– Från den 1 januari i år införde Region Skåne detta som screening på alla RhD-negativa kvinnor. Tidigare har vi endast gjort analysen på de kvinnor som redan bildat antikroppar men nu kan vi testa alla. Nu är det igång på alla mödravårdscentraler i Skåne, Blekinge och vi har också signaler från Halland och Kronobergs län att de är intresserade.

Gravida RhD-negativa som kommer till första inskrivningsbesöket på mödravårdscentralen i dessa regioner, får ta ett blodprovför att se om barnet är RhD-positivt.

– Förutom vinsten för kvinnorna och deras barn minskar belastningen för sjukvården. I Danmark, Holland och Finland har man redan tagit nationella beslut att testet ska göras på alla gravida RhD-negativa kvinnor och riktlinjer är på gång även i Sverige.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet och Region Skåne, 8/6 2015. Artikeln är publicerad på forskningssajten Aktuellt om vetenskap & hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

Pancreascancer (cancer i bukspottkörteln) är en dödlig sjukdom: efter fem år är bara tre procent av patienterna fortfarande i livet.

– Problemet är att pancreascancer ger så diffusa symtom att den inte märks förrän det är för sent. När tumören till slut upptäcks är den nästan alltid så stor att cancern inte går att behandla, säger forskaren Christer Wingren.

Hans grupp arbetar med en diagnosmetod som kan ge svar på ett tidigare stadium. Genom att analysera proteiner i ett blodprov kan man se ett mönster, ett ”molekylärt fingeravtryck” som tyder på pancreascancer. Blodet innehåller hundratusentals proteiner, så att finna de rätta är som att hitta ett litet antal nålar i en höstack. Men forskargruppen har utvecklat ett sätt att med hjälp av antikroppar – ämnen i immunförsvaret – sålla fram just de proteiner som utgör biomarkörer för sjukdomen.

Kan göra skillnad på liv och död
– Ett enda protein betyder inte mer än en enda linje i ett fingeravtryck. Vi har i stället en grupp på 10–20 biomarkörer som tillsammans ger den speciella bild man får vid pancreascancer, förklarar Christer Wingren.

När diagnosmetoden finns på marknaden om ett par år är tanken att den ska användas dels för patienter med diffusa men misstänkta symtom, dels för människor som på grund av ärftlighet eller andra sjukdomar löper högre risk för pancreascancer.

– Det känns fantastiskt bra att utveckla något som verkligen kan göra en skillnad på liv och död. Det har gett en stark drivkraft i arbetet! säger forskaren.

Christer Wingren och Sara Ek

Även hans kollega på Institutionen för immunteknologi, Sara Ek, arbetar med en diagnosmetod som kan rädda liv. Hon forskar om mantelcellslymfom, en svår blodcancer som oftast drabbar äldre män. Hennes metod bygger på analys av ett prov från en tumör som just upptäckts, och där man ännu inte vet vilken cancerform det handlar om.

Skiljer mellan aggressiv och godartad tumör
– Om patienten har t.ex. en tumör i en lymfknuta kan det vara en relativt godartad cancer, men det kan också vara mantelcellslymfom. Den senare är så aggressiv att man genast måste sätta in stora doser av olika cellgifter, säger Sara Ek.

För att avgöra om det är mantelcellslymfom använder sig Sara Ek av ett visst protein kallat SOX11. I hennes fall behövs inte mer än en biomarkör, ett enda protein. SOX11 finns nämligen inte i lymfvävnad i normala fall, utan är ett tydligt tecken på mantelcellslymfom. SOX11-analysen kan också bidra till att förbättra behandlingen av sjukdomen, hoppas Sara Ek.

– Vi har funnit att patienter som har ovanligt låga mängder av SOX11 i tumören svarar dåligt på dagens behandling. För dem kan det vara bättre att testa något av de nya läkemedel som är på väg in på sjukhusen, menar hon.

 Text: INGELA BJÖRCK

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet och Region Skåne, 8/6 2015. Artikeln är publicerad på forskningssajten Aktuellt om vetenskap & hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

 – Alla patienter behöver kanske inte genomgå en så omfattande ADHD-utredning som de får idag. Vid enklare fall, där inte problematiken är så stor, borde en utredning inte ta mer än 1,5 timmar och göras vid ett besök, förutsatt att en familj i förväg fyllt i ett antal frågeformulär innan de kommer till kliniken. Då hinner vi med ett ABR-test, kontrollera kognitiv förmåga, sjukdomshistoria, levnadsbeskrivning och en läkarundersökning med fokus på neurologi, säger Emma Claesdotter-Hybbinette och Magnus Lindvall, forskare vid Barn- och ungdomspsykiatri i Lund.

Forskarna har sedan några år studerat om hjärnstamsaudiometri, ABR (Auditory Brainstem Response), samma metod som bland annat används för att utreda barn som är döva, kan användas vid en ADHD-utredning. Patienten får elektroder fästa i pannan och bakom öronen och i hörlurar får de lyssna till noga utvalda ”klickljud”. Patientens reaktioner på signalerna resulterar i en grafisk kurva som ger forskarna viktig information i utvärderingen om patienten har ADHD eller inte.

I studien ingick både pojkar och flickor men forskarna har valt att fokusera på flickor då det är denna ADHD-grupp som forskarna vet minst om.

– Vi såg signifikanta skillnader hos flickorna med ADHD, jämfört med både de friska kontrollerna och med pojkar med ADHD. När vi samkörde våra resultat från ABR-testen med resultat från den traditionella ADHD-diagnostiken, kunde vi konstatera att ett ABR-test är viktigt för en korrekt ADHD-diagnos, säger Emma Claesdotter-Hybbinette.

– ABR-testet är fortfarande på forskningsstadiet, men intressant både vad gäller patientsäkerhet och ur ett hälsoekonomiskt perspektiv. Det tar endast 30 minuter och är dessutom ett objektivt test, utan påverkan utifrån.

Text: OLLE DAHLBÄCK

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet och Region Skåne, 8/6 2015. Artikeln är publicerad på forskningssajten Aktuellt om vetenskap & hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

I Sverige insjuknar nästan 20 kvinnor i bröstcancer varje dag och av dessa är det 17 som överlever. Ändå är sjukdomen fortfarande den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor. Chansen att botas har dock ökat enormt de senaste 40 åren tack vare nya behandlingsmetoder och nya sätt att upptäcka tumörer i relativt tidig stadium. Mammografi, som är ett gediget sätt att upptäcka brösttumörer i tid, har varit till stor hjälp. Likväl är bröstcancer ett stort problem trots allt. Varför då?

Mer eller mindre aggressiva former
Bröstcancer kommer i olika former, vissa mer aggressiva än andra. Den mest aggressiva formen av bröstcancer är fortfarande väldigt dödlig och få patienter med denna aggressiva form lyckas besegra den. Vad är det som gör den så farlig och aggressiv? Detta är en fråga som forskarna jobbar hårt med för att besvara.

Bild på cancercellinjer odlade i så kallade petriskålar.Till vänster ser man den snällare varianten av bröstcancerceller som gärna växer i små öar och ser ganska fyrkantiga ut. Till höger kan man se den aggressiva varianten av bröst cancer. Denna slingriga och spretiga cancercell växer fortare och tar snabbt över hela petriskålen. Foto: Roni Allaoui

Genom att forskare har jämfört den aggressiva varianten mot den lite snällare så har man lyckats kartlägga vissa skillnader – exempelvis hur olika cancercellerna ser ut trots att de kommer från samma ursprungscell. Den aggressiva cellen ser väldigt slingrig och hal ut vilket gör att den kan sprida sig lite lättare än vad den snälla formen kan. Något som skiljer de båda åt än mer är att den aggressiva cancern har lyckats att manipulera omkringliggande celler som är friska. Den har alltså lyckats tämja vårt immunförsvar.

Immunförsvaret är ett väloljat system som har utvecklats genom evolutionen till att inte bara skydda oss mot förkylning och lunginflammation, utan också se till att ta död på celler som inte följer kroppens ordningsregler. Det är oftast celler som är sjuka eller skadade av olika anledningar. En annan väsentlig funktion är att försvaret kan stänga av sig självt när hotet är avvärjt så att det inte fortsätter att skicka ut sina massförstörelsemolekyler som är skadliga för friska celler i längden. Läs mer i artikeln Cancer – ett sår som aldrig läker

Cancern kapar immunförsvaret
Det är här den aggressiva cancercellen är fräck. Den har inte bara lyckats med att hitta ”off”-knappen till immunförsvaret utan den har också lyckats använda den till sin egen fördel – en förlängd arm. Detta så att försvaret hjälper cancercellen att bryta sig loss från ursprungstumören, varpå cancern kan sprida sig till andra organ i kroppen och bilda nya tumörer. Forskare arbetar intensivt med att kartlägga detta kommunikationssystem mellan cancern och immunförsvaret, men också kommunikationen till andra avgörande medspelare som ligger i närheten av cancercellens järngrepp.

Hur cancercellen lyckas omprogrammera ett så avancerat system som immunförsvaret är en viktig frågeställning inom bröstcancerforskning. Hur immunförsvaret går med på att arbeta för cancercellen är också en viktig fråga. Vår forskning har lyckats identifiera en nyckelspelare inom immunförsvaret som cancercellen är beroende av för att kunna driva det aggressiva sjukdomsförloppet framåt.

Att bryta kontrollen som cancercellen har över vårt immunförsvar och de omkringliggande cellerna – det är den mest centrala frågan. Detta är vad vi kommer att försöka studera med den nyfunna nyckelspelaren. Lyckas vi bryta kommunikationen så förblir cancercellen ensam och sårbar för nya effektiva behandlingsmetoder.

Text: Roni Allaoui

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet och Region Skåne, 3/6 2015. Artikeln är publicerad på forskningssajten Aktuellt om vetenskap & hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

Mättnadshormoner utsöndras från tarmen när vi ätit, bland annat hormonet glukagon-lik peptid 1 (GLP-1). GLP-1 signalerar till bukspottskörteln att frisätta mer insulin. Samtidigt går signaler till hjärnan om att vi är mätta. En GLP-1-analog är ett ämne som liknar kroppens naturliga hormon – det har samma funktioner som det kroppsegna hormonet, men är tillverkat för att ha längre verkningstid.

När GLP-1 analogerna först introducerades var det som läkemedel för behandling vid diabetes typ 2. Detta på grund av den ökade utsöndringen av insulin efter måltid som bidrar till att sänka blodsockret mer effektivt – den så kallade inkretin-effekten. Efter en tid märkte man att de som fick GLP-1-analoger för sin diabetes också gick ner i vikt. Det har lett till att GLP-1-analogen Saxenda (liraglutid), nyligen även blivit godkänt för behandling av fetma.

Minskar hunger – ökar mättnadskänslora
Anledningen till att GLP-1-analoger ger viktminskning är inte helt känd, men studier har visat att behandlingen ökar mättnadskänslor och minskar hunger. Liknande effekt kan man få av att inta ett pulver som innehåller thylakoider. Thylakoider är membran utvunna ur kloroplasterna i gröna blad, till exempel spenat. Vår forskning har visat att intag av thylakoider stärker det kroppsegna systemet av aptitreglerande hormoner mellan måltiderna, däribland mättnadshormonet GLP-1. Därmed dämpas känslor av hunger och mättnadskänslorna blir starkare. Samtidigt har vi sett tecken på att thylakoider påverkar belöningsystemet i hjärnan, då thylakoid-behandling lett till minskat sug efter godis och glass, snacks och bakverk – energirika produkter som innehåller mycket socker och fett och är associerade med överätande som kan leda till övervikt.

I en tremånaders-studie som inkluderade friska överviktiga kvinnor, där en grupp fick thylakoider före frukost varje dag och den andra gruppen fick placebo, fann vi ökade halter av mättnadshormonet GLP-1 i blodet hos de thylakoid-behandlade deltagarna efter måltid. Dessutom minskade thylakoid-gruppen mer i vikt jämfört med kontrollgruppen – 5 kg mot 3,5 kg. Det motsvarar en viktnedgång på 6,2 procent mot 4,4 procent på tre månader. Denna viktminskning är jämförbar med den som uppnåtts i studier på GLP-1-analogen liraglutid – samma läkemedel som nu godkänts för behandling vid fetma. Studier på liraglutid har resulterat i en genomsnittlig viktminskning på 7,5 procent på ett år.

… och lägre blodsocker?
I en annan studie med friska överviktiga kvinnor fick thylakoid-gruppen lägre fasteblodsocker över tid jämfört med kontrollgruppen. Skillnaden var visserligen liten, men fyndet var intressant och kommer att leda till fortsatta studier. Nästa steg blir att studera effekten av thylakoider hos överviktiga personer med nedsatt glukostolerans (ett förstadium till diabetes) eller kostbehandlad diabetes typ 2. Förhoppningen är att vi förutom viktnedgång även ska se effekt på blodsockernivåer och insulinresistens.

Text: EVA-LENA STENBLOM

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet och Region Skåne, 28/5 2015. Artikeln är publicerad på forskningssajten Aktuellt om vetenskap & hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

Text: Timothy Tore Hebb, frilansjournalist

Insikten om den individanpassade sjukvårdens potential blir allt större. Om den ska förverkligas kommer utmaningen för sjukvården framöver att växa kraftigt, men ingen vet säkert hur den ska mötas framgångsrikt.

Orsaken är att kunskapen om hur unika sjukdomar bör behandlas blir större hela tiden genom ny forskning, vilket betyder att den vård som hittills bestått av standardbehandlingar ofta måste omdefinieras. Standardbehandlingar har ofta bevisats i vetenskapliga studier, men inte unika och mer ovanliga sjukdomar.

Kunskapen bland läkarna om ovanligare och nyare sjukdomar och behandlingsmetoder måste därför bli bättre.

– Läkaren måste veta när standardbehandlingar inte fungerar. Det förutsätter att läkaren förstår den enskilda patientens behov och gör individuella överväganden före och under behandlingen. Det betyder också att en omsorgsfull uppföljning blir väldigt viktig, säger Erik Eliasson, professor i klinisk farmakologi vid Karolinska institutet.

En annan utmaning för individanpassad sjukvård är att få läkarna att förstå av vi alla reagerar olika på mediciner och doser. Mycket av denna kunskap finns redan.

Och utan ett bra IT-stöd är det omöjligt för till exempel en husläkare att få en bra överblick över hur läkemedel påverkar den enskilda patienten, förklarar Erik Eliasson.

– Det ska blinka rött som varningssignal när till exempel mediciner är på väg att kombineras på fel sätt och orsaka biverkningar eller minskad behandlingseffekt. Nedsatt njurfunktion och minnessvikt hos äldre är exempel på faktorer när man måste ompröva val av läkemedel och dosering, betonar han.

Individanpassad sjukvård omfattar alla upptänkliga områden inom sjukvården.

Behandla tumörer utifrån dessas unika DNA

Individanpassad sjukvård kan, för att ta ett annat exempel, handla om att behandla specifika tumörer utifrån hur dessas unika DNA ser ut. Inom cancervården pågår en intensiv forskning att utveckla nya, skräddarsydda läkemedel, som i kombination med varandra ska hämma unika tumörers tillväxt. Det gäller att kunna sätta ihop rätt cocktail av olika mediciner för att ”skjuta ned” generna som ger upphov till tumörer som är speciella för varje cancersjuk.

Det betyder att varje tumör på sikt förhoppningsvis kan behandlas på det sätt som är bäst.

– Men först måste vi förstå vilka genförändringar som orsakar cancer. Sedan tar det fem till tio år ytterligare innan vi kan använda kunskapen allmänt i sjukvården, säger Tobias Sjöblom, som forskar i molekylär cancergenetik vid Uppsala universitet.

För att förstå hur genmutationer, som orsakar olika sorters cancer, kan hämmas måste ett enormt biobanksmaterial på 100 000-tals tumörer först bearbetas. Det handlar om diagnostik på molekylär nivå, fortsätter Tobias Sjöblom. Men redan idag går det att använda tekniken i liten skala.

– Ännu kan vi bara förlänga livet i snitt några månader med läkemedel som tagits fram på detta sätt för exempelvis tjocktarmscancer. De läggs till vedertagna behandlingsmetoder, som till exempel strålning och cellgiftsbehandling.

Fast den stora förändringen som följer på denna teknik kan bli att det går att sätta in behandling mot cancer tidigare, vilket är oerhört viktigt för att öka överlevnaden, betonar Tobias Sjöblom.

– Vi kommer att kunna screena på olika sätt för tidig cancer genom att testa blod. Inom tio år kan sådana tester bli massmarknadsprodukter riktade mot oss konsumenter.

Strukturerade möten behövs

Erik Eliasson understryker att det behövs stor specifik kunskap om patientens sjukdom för att kunna sätta in rätt behandling, vilket betyder att läkaren måste skaffa sig generellt mycket större kunskaper om sjukdomar.

Det handlar om att den allmänna kännedomen om den unika patienten blir allt viktigare vid individanpassad sjukvård. Därför vill han att läkarens möten med patienten blir mer strukturerade, att effekten av medicineringen verkligen undersöks och att vissa frågor ställs efter en checklista.

Allt för att garantera patientens säkerhet.

Vid antidepressiv medicinering är det till exempel viktigt att följa upp hur patienter mår efter påbörjad behandling, och att inte dröja alltför länge med att byta ut medicin som inte fungerar.

– Det behövs mycket strukturerade möten med patienten för att verkligen veta hur en medicin fungerar och vilka biverkningar den har, säger Erik Eliasson.

För låg ämnesomsättning kan tolkas som utbrändhet

Ett exempel på hur det kan gå fel är när läkare missar hypotyreos, det vill säga för låg ämnesomsättning, vilket framför allt innebär att sköldkörteln producerar för lite tyreoidea-hormon. Det kan leda till symtom som trötthet, depression, stresskänslighet och viktökning. Men många läkare stirrar sig blinda på TSH-nivån i blodet – TSH är hormonet som mäts i prover och som stimulerar produktionen av tyreoidea-hormon.

TSH-nivån måste vara över 3,5 eller 4,0 (ju högre desto sämre sköldkörtelfunktion) enligt de standardiserade referensintervallen som anses krävas för att fastslå att en patient har hypotyreos. Detta är gängse kunskap bland svenska läkare.

– Men även lägre nivåer, ned till 2,5, kan behöva behandlas om patienten har symtom, sköldkörteln är inflammerad och det finns ärftliga problem med sköldkörteln, säger Ove Törring, överläkare på Södersjukhuset i Stockholm och docent vid institutionen för klinisk forskning och utbildning på Karolinska sjukhuset.

– Ibland måste sådana patienter provbehandlas med tyroxin i sex till tolv månader, men det är förvånansvärt få läkare som gör detta.

Att frångå ett standardintervall är tvärtom inte nytt, det görs till exempel vid behandling av förhöjd kolesterol.

Ove Törring säger att ingen vet hur ofta stress och utbrändhet egentligen beror på brist på tyreoidea-hormon, men att han ser det ibland. Och för att överhuvudtaget upptäcka detta måste man noga studera symtomen i det individuella fallet.

– Den här kunskapen är känd sedan många år, ändå används den sällan. Ingen vet hur många som felaktigt diagnosticeras som utbrända och utmattningsdeprimerade på grund av lätt nedsatt ämnesomsättning, varnar Ove Törring.

Kontaktinformation
red@forskning.se

Text: Timothy Tore Hebb, frilansjournalist

Målet enligt Hälso- och sjukvårdslagen är ”en vård på lika villkor för hela befolkningen”. I praktiken får en del den senaste och bästa vården, andra inte.

Det beror inte bara på att landstingen satsar olika mycket pengar på olika sorters sjukvård, vilket i sig leder till ojämlikhet, utan också på att det saknas statistik över landstingens vård. De vet ofta inte ens själva hur bra de är jämfört med andra landsting. Invånarna i landstingen vet ännu mindre.

Ta exemplet med Multipel skleros (MS), denna autoimmuna sjukdom där det centrala nervsystemet blir inflammerat så att nervimpulser inte kommer fram lika fort som tidigare, vilket bland annat leder till försämrad motorik och känsel.

Svenska MS-sällskapet har som mål att minst 80 procent av de som insjuknar i MS snabbt ska få behandling.

– Men skillnaderna är stora och de flesta landsting klarar inte alls av målet. Trots att forskningen visar att det är ytterst viktigt att snabbt få vård för att kunna fungera så väl som möjligt trots sjukdomen, säger Jan Hillert, som är MS-forskare och prefekt vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet.

Statistiken fokuserar på åtgärder i stället för resultat

Dessutom handlar statistiken i hälso- och sjukvården nästan bara om hur många åtgärder som sätts in, inte vilka resultat som uppnås. Det gör att det blir ännu svårare att mäta hur ojämlik vården är.

– Det är som att räkna antalet halsflusser som läkare behandlar och inte hur många halsflusser som botas, exemplifierar Jan Hillert.

Han tycker det är viktigt att kunskapen om sjukvårdens resultat sprids till vårdtagarna

– Hur ska patienterna annars kunna välja den vård som är bäst? Jag tycker att det borde vara obligatoriskt att ta fram resultatinriktad statistik.

Jan Hillert och flera kollegor bestämde sig därför för att på egen hand utveckla ett bra kvalitetsregister med sådan statistik för svensk MS-vård. Svenska Neuroregister (neuroreg.se) hade varit omöjligt utan de läkare och sjuksköterskor som frivilligt bidrar med information om MS-vården och dess resultat.

Det måste finnas tid att utvecklas inom sjukvården

Mio Fredriksson, forskare på institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet, menar att det är svårt att få genomslag för nya, bättre behandlingsmetoder. Åtminstone om den gällande vårdvetenskapliga implementeringsforskningen studeras. Regler och lagar räcker inte för att i en handvändning göra vården jämlikare.

– Det är svårt oavsett hur sjukvården organiseras, eftersom de som jobbar måste förstå vad de nya metoderna innebär och dessutom ha stöd från sina chefer, säger Mio Fredriksson.

Framförallt krävs det att de som arbetar inom sjukvården har tid och utrymme att utvecklas, och det är inte möjligt om de hela tiden arbetar på gränsen till sin förmåga, betonar hon. Ofta behövs också en person som driver på förändringsarbetet. Och för att lyckas med det måste den personen ha en bra relation till ledningen och även kunna få med sig resten av personalen.

– Landstingen får hela tiden mängder av nya riktlinjer, så utmaningarna finns på många nivåer.

Att stifta lagar fungerar sällan, menar hon. Risken är att sjukvården fylls med många rättsprocesser, precis som i USA. Det kan i sin tur leda till ännu mindre benägenhet att ta till sig nya, bättre behandlingar. Samtidigt kan kostnaden för sjukvården stiga oerhört mycket när mängder av onödiga behandlingar sätts in för att gardera sig mot felbehandlingar.

Skärp kraven på landstingen

Hur kan vi då undvika att många olika sorters behandlingar sätts in för samma sjukdomar? Mio Fredriksson tycker att det kan vara värt att pröva att låta Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO, utkräva viten av landsting som inte följer vetenskap och beprövad erfarenhet i form av till exempel Socialstyrelsens nationella riktlinjer.

Kerstin Wigzell, tidigare generaldirektör för Socialstyrelsen och ledamot i styrelsen för Linköpings universitet, håller med om att kraven på landstingen måste skärpas om det ska gå att ge jämlik vård.

– Jag tycker däremot inte att de nationella riktlinjerna ska bli lag, som vissa debattörer anser. Det riskerar att hindra framväxten av nya och bättre behandlingar inom sjukvården, säger Kerstin Wigzell.

Valet av vårdmetoder måste vara dynamiskt, nya behandlingsmetoder ska på sikt kunna konkurrera bort etablerade behandlingar, om de är bättre. Det är så sjukvården utvecklas, fortsätter hon.

– Politikerna ska därför hålla sig borta från frågan om behandlingsmetoder.

Men Kerstin Wigzell tycker att landstingen på sikt bör försvinna och ersättas av statligt styrd sjukvård. Annars går det inte att uppnå jämlik vård med dagens regler och lagar.

Och om landstingen ändå ska finnas kvar anser hon, precis som Jan Hillert och Mio Fredriksson, att de måste ha större skyldighet att ta till sig statistiska jämförelser. Hit hör till exempel Socialstyrelsens öppna redovisningar om vilken vård som är framgångsrik.

Sedan måste de förändra sig själva utifrån denna kunskap, även om de har hur mycket som helst att göra.

– Intresset och resurserna inriktas mycket på att hålla budgeten, så intresset för att förbättra vårdens resultat hamnar längre ned på prioriteringslistan, säger Kerstin Wigzell.

Mio Fredriksson tillägger att det kanske behövs en fristående organisation som undersöker hur landstingen följer upp resultaten. Den organisationen kan i så fall hjälpa landstingen att förbättra vården utifrån mätningarna.

– Det krävs stor kompetens för att lyckas så ansvaret bör eventuellt ligga på en central, landsomfattande instans. Mindre landsting kan ha särskilt svårt att hinna med detta.

Text: Timothy Tore Hebb, frilansjournalist

Kontaktinformation
red@forskning.se

Text: Timothy Tore Hebb, frilansjournalist

Det grundlagsbestämda, regionala självstyret från 1862 gör att svenska landsting inte behöver välja vård som grundar sig på den senaste och bästa vetenskapen och beprövade erfarenheten. Därför kan landstingen erbjuda sjukvård som inte ger största möjliga effekt vetenskapligt sett, utan att kosta mer.

Inom cancervården riskerar sådana felprioriteringar att leda till att insatser som kan rädda och förlänga liv inte genomförs.

Dyra inköp trots litet vetenskapligt belägg

De senaste åren har flera landsting i Sverige köpt in runt 20 maskiner för att kunna genomföra robotkirurgiska operationer – det blir en total kostnad på ungefär 500 miljoner kronor.

– Detta trots att vi inte vet om de är mer effektiva än öppen- eller titthålskirurgi. Det är mycket pengar att lägga på något med otillräcklig vetenskaplig grund, säger Jan Liliemark.

Han är cancerläkare och professor på SBU, statens kunskapscentrum för sjukvården, som ska se till att just kunskapen om de vetenskapligt bästa behandlingsmetoderna sprids ut i landet. Jan Liliemark menar att vissa landsting inte tar till sig nya behandlingsmetoder trots gedigen vetenskaplig grund, medan andra använder sig av nya metoder trots liten vetenskaplig grund.

Sedan 2014 rekommenderar till exempel Socialstyrelsen och landstingens egen läkemedelsgrupp (NLT-gruppen) ett målinriktat läkemedel, Perjeta, för behandling av patienter med spridd HER2-positiv bröstcancer.  Trots detta finns det fortfarande landsting som inte använder läkemedlet.

– Det förlänger livslängden med över ett år, när andra tidigare läkemedel bara lyckats göra detta i några månader, fortsätter Jan Liliemark.

Nationella riktlinjer – inget formellt krav

Socialstyrelsen är den instans som utfärdar nationella riktlinjer om vilken vård och omsorg som bör erbjudas av landstingen. Och Socialstyrelsens rekommendationer ska vila på den senaste och bästa vetenskapen och beprövade erfarenheten, men landstingen kan ändå välja att strunta i rekommendationerna utan att behöva stå till svars – eftersom de är just rekommendationer.

Det finns dock krav på landstingen att de ska erbjuda sjukvård som vilar på vetenskaplig grund, men landstingen kan ha en helt annan uppfattning om vad detta är utan att förklara sig närmare. Därför finns Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO, som sedan den 1 juni 2013 har tillsyn över sjuk- och hälsovården i Sverige, och i teorin kan utkräva vite av ett landsting om dess sjukvård inte följer Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Fast bara i teorin eftersom det aldrig hänt.

– I dag måste Socialstyrelsen istället få med sig landstingen på frivillig väg genom att lyfta fram goda, vetenskapligt bevisade exempel och kartlägga hur olika delar av landet uppfyller sina åtaganden, säger Arvid Widenlou Nordmark, enhetschef för nationella riktlinjer på Socialstyrelsen.

Ett exempel på kartläggning: Socialstyrelsen tog 2013 fram en rapport som visade att 14 av 20 landsting använde den bästa, vetenskapliga behandlingen för prostatacancer med mellan- och högrisk i färre än 60 procent av fallen. Det borde därmed gå att öka överlevnaden för många fler om strålning eller operation, som har visat sig vara bäst i vetenskapliga studier, används mer omfattande i stället för exempelvis läkemedelsbehandling

Cancervård behöver individanpassas

Regeringen har initierat ett arbete de senaste åren för att minska skillnaderna i cancervård i Sverige och snabbare införa de bästa behandlingsmetoderna. Sex regionala cancercentra och en nationell cancerstrategi ska bidra till detta, för även många landsting vill kunna mäta och jämföra vården för olika grupper bättre, och sedan förändra om det behövs.

Och så har Socialstyrelsen, som visat, gjort egna öppna jämförelser för att belysa kvalitet och effektivitet inom cancervården. Det har utmynnat i fyra nationella riktlinjer inom cancerområdet, den första publicerades 2007 för bröst-, kolorektal- och prostatacancersjukvård.

Arvid Widenlou Nordmark är förhoppningsfull, trots att vissa landsting använder behandlingar som uppenbarligen är dåliga.

– Min uppfattning är att ju mer specialiserad vården är, desto snabbare tar den till sig vetenskapliga rön, säger han.

Men det går inte, som Jan Liliemark understryker, att enbart utgå ifrån vilka behandlingsmetoder som har vetenskapligt stöd – cancervård måste ofta anpassas individuellt efter exempelvis ovanliga tumörer eller situationer, då när det saknas bra vetenskapliga studier.

– Då handlar det mer om läkekonst och då måste läkarna ibland förlita sig mer på beprövad erfarenhet i brist på vetenskapliga studier.

Men ursprungsfrågan gällde mer generellt hur få ett avgörande genomslag för vetenskap och beprövad erfarenhet när varje landsting har möjlighet att välja sämre behandlingar, därför att det kommunala självstyret är så långtgående i Sverige. Trots att landsting uppenbarligen väljer fel vetenskap och beprövad erfarenhet.

Det gäller till exempel att få landstingen som väljer fel cancerbehandlingar att förstå att de väljer fel.

Att ett landsting överhuvudtaget väljer behandlingar som är sämre kan bero på att de läkare och andra som bestämmer där inte vet vilka metoder som är vetenskapligt bäst – i vilka fall det finns bra vetenskapliga studier och utvärderingar – eller att de av olika orsaker inte orkar ta till sig de nya och bästa behandlingarna.

– Det kan också handla om att enstaka landsting har en väldigt bestämd uppfattning om vad som är den bästa behandlingen, förklarar Jan Liliemark.

Därför handlar nästa artikel om den stora utmaningen att göra sjukvården mer jämlik, så att den bygger på rätt vetenskap och beprövad erfarenhet för alla.

Text: Timothy Tore Hebb, frilansjournalist

Kontaktinformation
red@forskning.se

Det var stor skillnad i överlevnaden bland njurpatienterna när de som hade låg respektive hög kvot av de båda mikroRNA-typerna miR-21 och miR-10b jämfördes. Överlevnaden efter fem år var ungefär 85 procent för dem med låg kvot medan den var runt 50 procent för dem med hög kvot. Metoden fungerar på patienter som ännu inte har någon metastas när de får sin diagnos.

– Genom att mäta halterna av dessa båda mikroRNA i tumören finns möjlighet att vara extra observant i uppföljningen av patienter med höga värden. De har högre risk för en aggressiv njurcancer, berättar Helena Fritz, doktorand vid institutionen för translationell medicin, Lunds universitet.

Koppling mellan njurcancer och andra njursjukdomar
Studien bygger på ett i sammanhanget ovanligt stort underlag, där närmare 200 patienter lämnat tumörprover samt 50 av dem också kontrollprover från frisk njurvävnad. Även den långa uppföljningstiden, upp till 25 år, är ovanlig.

– Andra forskare har visat att uttrycket av de två mikroRNA:na även verkar variera i andra njursjukdomar. Det är intressant eftersom det finns en tydlig koppling mellan andra njursjukdomar och ökad risk för njurcancer, fortsätter Helena Fritz.

Tumör verkar kunna bli resistent
I avhandlingen ryms även en pågående studie om vad som händer när njurcancer behandlas med Sunitinib. Sunitinib, som är det vanligaste läkemedlet mot njurcancer, har positiva effekter på sjukdomen. Men tyvärr är det många, som i ett senare skede, drabbas av tumörer på nytt.

En trolig anledning är att tumören hittar nya sätt att utvecklas och då kan betraktas som resistent mot läkemedlet. Tidigare forskning på andra cancersjukdomar pekar på att ett protein med beteckningen Axl är delaktigt i processen. Helena Fritz har därför, tillsammans med forskarkollegan Anna Gustafsson, tittat närmare på hur Axl-proteinet uppträder vid njurcancer.

– Proteinet Axl har uppmärksammats allt mer i forskarvärlden de senaste 5-10 åren. Det har bland annat kopplats till förmåga att motstå den programmerade celldöd som är normal i våra kroppar och som är en av de mekanismer som minskar risken att utveckla cancer, förklarar Helena Fritz.

Resultaten så här långt stärker de båda forskarnas teori att Axl tillsammans med ett annat protein, Gas6 (som kan aktivera Axl) deltar i utvecklingen av resistens mot Sunitinib. Ytterligare experiment pågår för att verifiera teorin och för att kunna förklara hur processen fungerar.

Helena Fritz, är doktorand vid institutionen för translationell medicin vid Lunds universitet. Den 28 maj 2015 försvarar hon avhandlingen ”Axl and microRNAs in urogenital cancers”.

Länk till avhandlingen

FAKTA
Njurcancer
I Sverige insjuknar ca 1 000 personer i njurcancer varje år. Vanligtvis behandlas i sjukdomen genom operation, då man försöker minimera den del av njuren som tas bort. Vid behov används även läkemedel, främst Sunitinib. Överlevnadschanserna för den som behandlas tidigt är god, medan överlevnaden för dem med metastaser endast är ca 10 procent fem år efter upptäckten.
(Källa: Lunds universitet och Socialstyrelsen)

MikroRNA
RNA är molekyler som bl.a. styr och påverkar egenskaper hos celler och proteiner. MikroRNA är små RNA-molekyler som kan påverka tillverkningen av proteiner och på så vis styra proteinhalten hos kroppens celler. När cellen uttrycker för mycket eller för litet protein, eller om proteintet förändras, t.ex. genom genmutation, kan cancer eller andra sjukdomar uppstå.
(Källa: Lunds universitet)

Text: Björn Martinsson

Ovanstående artikel är en nyhet publicerad på Medicinska fakulteten vid Lunds universitet.

Kontaktinformation
Björn Martinsson, kommunikatör, Lunds universitet, e-post: bjorn.martinsson@med.lu.se

– Ju tidigare rätt behandling sätts in, desto bättre prognos. Det är därför viktigt att man så tidigt som möjligt kan urskilja vilka ryggpatienter som är i riskzonen för att få långvariga besvär, säger Harald Ekedahl, nybliven doktor i ortopedi vid Lunds universitet.

När ryggen krånglar följs det inte sällan av bensmärta. Om denna senare smärtan är av typen ischias (nervrotspåverkan) kan en nervrotsblockad ge lindring. Men om nervroten är opåverkad hjälper inte en blockad utan då behövs fysioterapi, farmakologisk behandling eller i vissa fall kirurgiska ingrepp.

I vilket fall är tidig diagnos viktig för resultatet. Och här har sjukvården hittills använt sig av olika tester för att utröna skadans natur. Testernas tillförlitlighet har dock visat sig vara bristfälliga.

Säkrare besked om läkning av skadan
Harald Ekedahl, som är fysioterapeut i grunden, funderade på om ett test som fysioterapeuter använder, Slump-testet, bättre kunde avslöja om det fanns en nervrotspåverkan än det test läkare vanligtvis använder (SLR).

Och om det vid konstaterad nervrotspåverkan går att mäta förbättring genom att låta patienten utföra det så kallade fingertip-to-floor testet. Det senare testet skulle göras för att se om en ryggskada verkade bli kvarstående eller höll på att läka ut. Allt för att patienten skulle få så effektivt omhändertagande som möjligt.

– Att kombinera de här två testerna, vilket inte har gjorts tidigare, visade att fler patienter med nervrotspåverkan kunde påvisas  mot tidigare. Och vi fick ett säkrare besked om ryggskadan höll på att läka ut eller inte. I och med detta kan rätt behandling sättas in tidigare, säger Harald Ekedahl.

Slump-test vid ländryggsbesvär
Harald Ekedahl gjorde även en studie på personer med ryggbesvär och långvariga bensmärtor som blev behandlade med nervrotsblockad. De patienter som hade nervrotspåverkan enligt Slump-testet visade sig vara mest hjälpta av behandlingen medan de som inte hade nervrotspåverkan hade liten eller ingen effekt av blockaden. Genom att kombinera testet med MR-undersökning ökade tillförlitligheten i diagnosen.

Avhandlingen mynnar ut i att föreslå att Slump-testet utförs på alla patienter med ländryggsbesvär.

Läs mer här: Assessment of lumbar radicular pain. Validity and predictive value of clinical tests. Doktorsavhandling I ortopedi vid Lunds universitet av Harald Ekedahl, maj 2015

Text: ANNA-MI WENDEL

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 26 maj 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

– Ett råd är att om man tränar mycket bör man inte vara så restriktiv med sitt ätande. Man kan tillåta sig snabba kolhydrater och äta godis, säger Åsa Tornberg, forskare och ansvarig för Health Sciences Lab.

För lite energi kan leda till många problem
Health Sciences Lab har funnits i två år. Laboratoriet kombinerar många olika typer av mätmetoder och kan därför analysera livsstil och prestation på flera olika sätt. Det är många olika faktorer som spelar in vid mänsklig prestation – styrka, metabolism, uthållighet, anaerob kapacitet, nutrition och livsstil. Hit kommer både forskargrupper och elitidrottsklubbar. Forskargrupperna är främst inriktade på livsstilsrelaterade sjukdomar som diabetes och cancer. Elitklubbarna å sin sida vill veta i vilken form deras atleter är och hur de ska få dem att prestera maximalt.

Att följa statens kostrekommendationer slaviskt är inte att rekommendera, antingen man är elitidrottare eller elitmotionär. För att få räkna sig som elitmotionär ska man träna mer än fem timmar i veckan.

– För lite energi är ett utbrett problem som leder till lägre bentäthet, lägre ämnesomsättning och rubbad hormonbalans. Om mensen försvinner är det ett allvarligt varningstecken på för lite östrogen, något som kan leda till sterilitet, säger Anna Melin, forskare i idrottsnutrition.

Anses inte kvinnligt att äta mycket
2012 visade forskarna Anna Melin och Åsa Tornberg i en studie med 50 elitidrottskvinnor att hälften av dem åt så lite att de riskerade allvarliga skador. Kvinnorna tävlade i maraton, triathlon och orientering. Att elitidrotta är inte alltid detsamma som att leva hälsosamt. I uthållighetsporter blir det en ständig balansgång: man ska ha få kilon att bära på samtidigt som man måste orka massor av träning. Är man kvinna är det dessutom inte socialt accepterat att vara en storätare. Att lassa upp ett berg med kött och sås på tallriken går inte obemärkt förbi.

– Det anses inte särskilt kvinnligt att äta mycket. Våra elitidrottare får ofta kommentarer som ”ska du verkligen äta allt det där?” säger Anna Melin.

Under många år var Anna Melin dietist vid Team Danmark. Hon vet att många elitidrottskvinnor tycker att försvunnen mens är ett pris som är värt att betala för att bli lite lättare.

– Om de är övertygade om att det kan hjälpa dem att de knipa den där platsen till OS eller VM, så äter de mindre, säger Anna Melin.

Okunskap ett problem
Att elitidrottskvinnor äter för lite hade också att göra med okunskap, man vet inte hur man ska äta. Det är svårt att få i sig tillräckliga mängder om inte maten är kaloririk, så fullkornsprodukter ska man undvika. Anna Melin har i en studie undersökt vad som händer inne i kroppen på hårt tränande kvinnor med energibrist.

– Det är ny kunskap att kroppens system inte fungerar om man har ständig energibrist. Vi ser att elitidrottarnas hälsa lider här och nu, de är redan bensköra. Det är inte något som händer när de blir gamla.

När det gäller alldeles vanliga kvinnor i västvärlden så vet man att omkring en femtedel får i sig för lite energi på grund av restriktivt ätande i kombination med träning.

– Det sätter viktiga system i gungning, man kan se hormonförändringar ganska direkt. Det är mer hälsosamt att vara tränad och lite överviktig, än smal och otränad, avslutar Åsa Tornberg.

Text: JENNY LOFTRUP

Se film från labbet.
Film: Johan Nyman

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 20 maj 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

Under det senaste året har Pia Hovbrandt intervjuat äldre som arbetar inom medelstora industriföretag och äldreomsorgen.Hon är arbetsterapeut, doktorand och deltar i ett projekt om hur förutsättningarna för ett gott arbetsliv efter 65 ser ut, och vad man kan göra för att få fler att både orka och vilja arbeta längre.

Forskningsprojekt om äldre i arbetslivet
Pia Hovbrandts delprojekt består av intervjuer med äldre som har valt att jobba kvar efter 65. I ett annat delprojekt vid Arbets- och miljömedicin i Lund, är fokus på chefer och deras syn på att ha äldre medarbetare.

– De jag har intervjuat tycks ha hittat en balans i livet efter 65. Allt fler blir allt friskare längre upp i åldrarna och både kan och vill jobba vidare. De har gjort ett aktivt val att det här vill jag fortsätta med.

Pia Hovbrandt berättar att det inte finns så mycket tidigare forskning som tittat på just den här gruppen. Det finns många studier om varför man går i pension tidigare, men inte så mycket gjort kring vad som gör att man fortsätter att arbeta.

Bättre balans i livet
Fortfarande pågår analysarbetet av intervjumaterialet, men en viktig faktor som många framhåller är flexibilitet.

– Flera av de jag har intervjuat arbetar tre–fyra dagar i veckan. Det gör att de orkar och hinner med arbetet och andra aktiviteter utanför arbetet på ett annat sätt än tidigare. De upplever en ny sorts makt över sitt liv, säger Pia Hovbrandt.

Känna sig behövd
Något Pia Hovbrandt framhåller är att arbetet också tycks vara en bidragande faktor för att hålla sig frisk.

– Det är tillfredsställande att gå till jobbet och känna att du behövs. Arbetet ger utmaningar och rutiner i tillvaron. Samtidigt är det helt nödvändigt med anpassningar – både i form av hjälpmedel om arbetet är tungt, men även när det gäller arbetsuppgifter och arbetstid.

Dialog med arbetsgivaren
Att äldres kompetens används till rätt saker, och att du får möjlighet att förmedla dina kunskaper vidare till de yngre värdesätts också.

– Jag har också märkt i mina intervjuer att många vill att ens kompetens används för det man är bra på, säger Pia Hovbrandt, som gärna hade sett att arbetsgivaren hade väckt frågan om hur de i 60-årsåldern vill att framtiden ska se ut, och skapa möjlighet för fortsatt arbete.

Text: NINA NORDH

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 19 maj 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.


Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se