Nu har Zaal Kokaia och Olle Lindvall vid Lunds universitet tillsammans med Jonas Frisén vid Karolinska Institutet, upptäckt en tidigare okänd mekanism genom vilken hjärnan producerar nya nervceller efter stroke. Resultaten publiceras i veckans nummer av Science.

Forskarna visar i studier på möss att efter en stroke börjar en grupp av stödjeceller i nervsystemet, astrocyter, i den skadade delen av hjärnan att blida nya nervceller.

– Det är första gången som astrocyter har visat sig ha kapacitet att starta en process som leder till att nya nervceller bildas efter stroke, säger Zaal Kokaia, professor i experimentell medicinsk forskning vid Lunds universitet.

I den strokemodell som användes blockerades mellersta hjärnartären vilket ofta sker vid stroke hos människor. Detta gav upphov till en skada i första hand i striatum, som är en del av storhjärnan. Med hjälp av genetiska metoder för att kartlägga vad som hänt med cellerna, kunde forskarna visa att astrocyter i detta område bildade omogna nervceller som sedan utvecklades till mogna nervceller.

Latent funktion aktiveras vid skada
Forskarna har också identifierat den signalmekanism som reglerar omvandlingen av astrocyter till nervceller. I en frisk hjärna är denna mekanism aktiv och hämmar omvandlingen så att astrocyterna inte skapar några nya nervceller. Efter en stroke släpper hämningen och astrocyterna kan starta processen och börja bilda nya nervceller.

– Det intressanta är att astrocyterna bildade nya nervceller även när vi blockerade signalmekanismen i friska möss. Detta tyder på att den latenta funktionen att bilda nervceller i astrocyter kan aktiveras inte bara av stroke utan även av andra mekanismer. Det gör signalmekanismen till ett potentiellt användbart mål för produktion av nya nervceller som kan ersätta döda nervceller även vid andra skador och sjukdomar i hjärnan, berättar Zaal Kokaia.

Även i den mänskliga hjärnan?
Redan för tio år sedan var Kokaias och Lindvalls grupp först med att visa att det efter en stroke bildas det nya nervceller från hjärnans egna neurala stamceller. De nya rönen understryker ytterligare att när den vuxna hjärnan drabbas av en katastrof, exempelvis en stroke, gör den allt den kan för att reparera sig själv med hjälp av olika mekanismer. Det stora framsteget med den nya studien är att den visar, för första gången, att självreparation i den vuxna hjärnan också innefattar att astrocyter startar en process genom vilken de ändrar sin identitet till nervceller.

– En av de viktigaste uppgifterna är nu att undersöka om astrocyter omvandlas till nervceller även i den mänskliga hjärnan vid skada eller sjukdom. Intressant nog är det känt att i den friska mänskliga hjärnan bildas nya nervceller i striatum. De nya fynden visar på möjligheten att vissa av dessa nervceller härrör från lokala astrocyter. Om den nya mekanismen fungerar även i den mänskliga hjärnan och kan förstärkas kan det få klinisk betydelse, inte bara för strokepatienter, utan också för att ersätta nervceller som har dött och därmed återställa funktion hos patienter med andra sjukdomar såsom Parkinsons- och Huntingtons sjukdom, säger Olle Lindvall, seniorprofessor i neurologi vid Lunds universitet.

Text: KATARINA BRANZÉN

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 13 oktober 2014. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

Om stora proteiner läckt ut i urinen innebär det att njuren inte fungerar som den ska, och att patienten troligen löper risk för både hjärt-kärlsjukdomar och njursvikt.

Det visar en nyligen framlagd avhandling av Rafid Tofik, akutläkare vid SUS. Han har undersökt vad förekomsten av stora proteiner som IgG och IgM i urinen betyder för patienter med diabetes, njursjukdom och hjärt-kärlsjukdom.

IgM och IgG är immunoglobuliner – antikroppar som tillhör kroppens immunförsvar. De ska finnas i blodet och omsättas i kroppen för att försvara oss mot infektioner.

– Om de utsöndras i urinen betyder det att njuren släppt ut dem, det vill säga att njurens filtrationsbarriär är skadad. Dessa proteiner är större än albumin, det protein man brukar leta efter vid test av äggvita i urinen. Att de ändå kunnat komma ut i urinen betyder att det finns stora skador i njurens blodkärlsbädd, säger Rafid Tofik.

Skadorna i njurens blodkärl beror troligen på ateroskleros, ”åderförkalkning”, som i så fall finns i hela kroppen och även kan skada patientens hjärna och hjärta. Rafid Tofiks forskning på olika patientgrupper visar också mycket riktigt att patienter med höga nivåer av IgM och IgG i urinen har sämre prognos än andra.

Tre patientgrupper beskrivs i avhandlingen:

• 139 patienter med typ 1-diabetes och 106 patienter med typ 2-diabetes. De som vid studiens start hade höga nivåer av IgM i urinen löpte 3-4 gånger högre risk att utveckla njursvikt och att dö i hjärtinfarkt eller andra komplikationer.

• 178 patienter som sökt för akut bröstsmärta. De som visade sig ha akut kranskärlssjukdom hade mer IgM i urinen än de andra, och patienterna med mycket IgM hade också en tredubblad risk för dödsfall eller allvarliga hjärt-kärlhändelser de följande två åren.

• 189 patienter med glomerulonefrit (kronisk inflammation i njurens små kärlnystan, nefronerna). De patienter som hade mycket IgG i urinen löpte en signifikant högre risk att utveckla njursvikt under de kommande åren.

Vanliga sjukhuslaboratorier har idag inte den utrustning som behövs för att testa IgM och IgG i urinen.

– Men analysen i sig är inte komplicerad, säger Rafid Tofik. Om vidare studier bekräftar resultaten hoppas han därför att detta kan bli en rutintest vid diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, som i ett tidigt skede kan sålla fram de högriskpatienter som behöver extra noggrann behandling och uppföljning.

Text: INGELA BJÖRCK

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 8 oktober 2014. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

Vid institutionen för laboratoriemedicin i Malmö på Lunds universitet har doktoranden Rickard Linnskog fördjupat sig i hur man kan motverka spridning och metastaser av den ökända hudcancertypen malignt melanom.

Hans avhandling bygger vidare på forskargruppens tidigare rön kring proteinet Wnt-5a som av allt att döma har en viktig roll vid utveckling av både malignt melanom och bröstcancer. Proteinet har dock olika verkan beroende på sjukdom:

– Wnt5a främjar tumörens spridning vid malignt melanom. En hög produktion är i detta fall därför negativt. Vid de bröstcancertyper som undersökts så har Wnt-5a istället en hämmande verkan på spridningen, förklarar Rickard Linnskog.

Kombination angriper från två håll
Nu hoppas han och forskarkollegerna att en kombinationsbehandling som stoppar spridningen av malignt melanom på sikt kan bli verklighet.

– Kombinationsbehandlingen innebär att vi angriper Wnt-5a från två håll. Dels motverkar vi funktionen, de egenskaper som gynnar spridningen av cancern. Dels motverkar vi produktionen, alltså bildandet av nytt Wnt-5a, fortsätter Rickard Linnskog.

Kombinationen består av en särskilt utvecklad peptid med namnet Box-5 och neutraliserande antikroppar riktade mot ett kroppseget protein med beteckningen IL-6.

Box-5 efterliknar Wnt-5a, men har modifierats med målet att motverka Wnt-5a:s förmåga att främja spridningen av malignt melanom.

Funkar att framställa i större skala
IL-6 är ett protein som under normala förhållanden främst uttrycks av bl.a. immunceller, men som även kan börja produceras av de celler som ger upphov till malignt melanom. Där kan IL-6 även öka cellernas produktion av Wnt-5a, visar forskargruppens resultat.

– Både Box-5 och neutraliserande IL-6 antikroppar är relativt enkla och billiga att framställa i större skala. Genom att arbeta med mindre doser av två komponenter istället för större dos av ett enskilt preparat ökar potentialen att träffa rätt i behandlingen och undvika biverkningar, säger Rickard Linnskog.

De inledande resultaten är lovande, men fortfarande återstår en hel del arbete. Nästa steg är att sätta upp studier med Box-5 och neutraliserande antikroppar mot IL-6 på försöksdjur. Därefter krävs kliniska prövningar innan en behandling eventuellt kan bli verklighet.

Rickard Linnskog är doktorand vid institutionen för laboratoriemedicin i Malmö vid Lunds universitet. Den 10 oktober 2014 försvarar han avhandlingen ”Inhibition of WNT5A Signaling and Function in Malignant Melanoma”.

FAKTA
Om malignt melanom
Hudcancerformen malignt melanom är på stark frammarsch och varje år drabbas omkring 200 000 människor i världen av sjukdomen. Upptäcks tumören tidigt kan den oftast enkelt avlägsnas och patienten överlever i de flesta fall. Tillåts tumören att växa blir den mycket aggressiv och sprider sig till olika delar av kroppen. Dessa patienter överlever i snitt bara 6-9 månader.
Oklok solexponering och känsliga hudtyper medför ökad risk för malignt melanom.
I nuläget finns ingen väl fungerande behandling mot malignt melanom som spridit sig i kroppen.

Text: Björn Martinsson

Artikeln är publicerad på medicinska fakulteten, Lunds universitet

Kontaktinformation
Björn Martinsson, Lunds universitet, e-post bjorn.martinsson@med.lu.se

– Vi kommer att individualisera träningsprogram för personer mellan 60 och 80 år, med lindrig kognitiv svikt och låta dem träna kondition och uthållighetsstyrka under 12 veckor, förkarar Anita Wisén, fysioterapeut och universitetslektor, som tillsammans med Susanna Vestberg, psykolog och universitetslektor, är projektansvariga för studien.

Tester på Health Sciences Lab i Lund
Lindrig kognitiv svikt definieras som ett tillstånd mellan normalt åldrande och demens och karaktäriseras av minnesförsämring och sviktande funktioner i t ex uppmärksamhet, beslutsfattande och reaktionstid. Träningen för deltagarna i studien, sker i samarbete med Friskis & Svettis.

Före och efter de 12 veckornas träning, mäter man kondition och fysisk aktivitetsnivå och tar blodprover. Man mäter också om och på vilket sätt, minnet och de kognitiva funktionerna har förbättrats.

Fördröja utveckling av demens
– Målet är att förebygga och fördröja utveckling av demens och hitta förklaringsmekanismer för hur hjärnan påverkas av träning, säger Anita Wisén.

Studien, är ett samarbete mellan forskargruppen fysioterapi vid Institutionen för hälsovetenskaper och Institutionen för psykologi vid Lunds universitet samt minnesmottagningen på Skånes universitetssjukhus i Lund.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 6 oktober 2014. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

– Det finns en risk för felaktigt negativa reaktioner, och att vi därmed missar personer som har kontaktallergi mot parfymer. Med grund i studierna rekommenderar vi därför att testberedningarna färdigställs i omedelbar anslutning till att de ska användas, berättar Martin Mowitz, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet.

Kontaktallergi diagnosticeras genom ett så kallade lapptest där beredningar av de allergiframkallande ämnena placeras i testkammare som sitter på tejpremsor, och därefter fästs remsan på patientens rygg. När en tid har gått undersöks huden för eventuella reaktioner. Om patienten är allergisk för ett ämne uppkommer ett eksem i miniatyr på platsen där detta ämne suttit.

Ämnen hinner avdunsta
Det händer ofta att en patient testas för så många som 50-100 olika ämnen, och då är det vanligt att testet förbereds före besöket.

Inom ramen för avhandlingen gjordes kemiska analyser av testberedningar av parfymämnen som förvarats upplagda i testkammare under olika lång tid. Det visade sig att flera av de undersökta ämnena avdunstade ifrån testberedningarna i sådan utsträckning att resultatet av allergitesterna riskerar att påverkas.

Denna misstanke kunde bekräftas i en uppföljande studie där patienter lapptestades med beredningar av parfymämnen som dels var upplagda i testkammare sex dygn i förtid, dels i omdelbar anslutning till besöket på mottagningen. Fler reagerade för de nyupplagda testberedningarna än för de som färdigställts sex dygn tidigare. Skillnaden var statistiskt signifikant.

Parfymindustri tar fram särskilda varianter
I två av avhandlingens studier undersöktes även oak moss absolute*. Det är ett extrakt av en lav som är en vanlig parfymingrediens och som ofta orsakar kontaktallergi. Fokus var på särskilt framtagna modifierade varianter med lägre allergennivåer och som används av parfymindustrin: Hur påverkade dessa personer som redan hade allergi mot oak moss absolute? Detta undersöktes bland annat i ett användartest som efterliknade en daglig användning av en parfym innehållande oak moss absolute.

Slutsatsen blev att de modifierade varianterna inte var tillräckligt lindriga för allergiska personer, utan att de allergena egenskaperna skulle behövas minskas ytterligare.

* Kallas ibland ekmossa, trots att det är en lav. I innehållsförteckningen på kosmetiska produkter används namnet Evernia prunastri extract.

Text: Björn Martinsson

FAKTA
Martin Mowitz är doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, och kemist vid yrkes-och miljödermatologiska avdelningen på Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Den 3 oktober 2014 försvarar han avhandlingen ”Contact allergy to fragrances with a focus on oak moss absolute”.

Om parfymer och kontaktallergi (hudallergi)
Av de drygt 2 500 parfymämnen som finns är minst 100 allergiframkallande vid hudkontakt. Dessutom är det många ämnen som inte är retande på egen hand men som blir allergiframkallande när de lagras, vilket sker ofta med olika hygienprodukter.

Eftersom många parfymer innehåller samma doftämnen utsätts vi för dem om och om igen.  Åtminstone en procent av normalbefolkningen har kontaktallergiska besvär av parfymämnen.
(Källa: Astma & Allergilinjen och Lunds universitet)

Kontaktinformation
Björn Martinsson, Lunds universitet, e-post: bjorn.martinsson@med.lu.se

När tusentals människor sitter ner gatorna i Hongkong i protest mot styrda val illustrerar det ett större skeende i Östasien, att antalet väpnade konflikter minskar och de civila upproren blir fler. Skälet är enkelt: fredliga aktioner är mer framgångsrika. Inte en enda väpnad konflikt har lyckats avsätta en regering de senaste 40 åren i Östasien. Däremot har ett antal folkliga uppror haft framgång.

– Civila kampanjer är kraftfulla för att de får med så stora delar av befolkningen. Tröskeln för att engagera sig är lägre än att ansluta sig till en gerillaarme, säger Isak Svensson, freds-och konfliktforskare vid Uppsala universitet.

Folkmassans väldighet tycks ge ett övertag.

– De slår mot maktens stödpelare: legitimiteten. Man använder en slags Jujutsu som lockar fram övermaktens repression. I sådana situationer kan det även hända att armén byter sida.

Svårt att ge eld mot civila
Det hände i Manilla 1986. Nunnor och präster gick i första ledet i Peoples Power Revolution och då blev det svårt för militären i ett katolskt land att ge eld. Resultatet blev att Filipinernas president Marcos drevs på flykten.  I Östtimor förekom visserligen våldsutövning men det var de fredliga kampanjerna som fick stenen att välta. Munkarnas uppror i Myanmar var kanske det viktigaste skälet till varför militären tog över makten.

Isak Svensson medverkar i forskningsprogrammet The East Asian Peace Since 1979: How Deep? How Can It Be Explained?som finaniseras av Riksbankens Jubileumsfond. Tillsammans med 23 andra forskare undersöker han hur det kommer sig att världens mest krigshärjade region, Östasien, har blivit den kanske allra fredligaste. Men samtidigt ökar alltså de obeväpnade folkupproren.

– Det är inte så att de sociala spänningarna har minskat. Upproren tycks bara ha tagit nya uttryck. Rebellgrupperna har bytt taktik för att driva igenom de förändringar de vill se, säger Isak Svensson.

Obeväpnade uppror sprider sig
Isak Svensson har tillsammans med doktoranden Matilda Lindgren analyserat olika konfliktdatabaser, bland annat NAVCO (The No-Violent and Violent Campaigns and Outcomes) och där sett detta mönster. En möjlig förklaring för Ostasiens del är att det har blivit svårare att bedriva gerillakrig. Bättre vägar och övervakningssystem har försvårat uppbygganden av baser. Isak Svensson noterar också att obeväpnade konflikter tycks inspirera andra och sprida sig.

Traditionellt har freds- och konfliktforskare inte brytt sig så mycket om fredliga folkuppror. Har de alls diskuterats har de ansetts som något självklart gott och eftersträvansvärt.  Isak Svensson är inte så säker på det sista. I Thailand har fredliga folkrörelser använts av gulskjortorna för att störta demokratiskt valda ledare. På andra ställen, som i Libyen och senast i Ukraina, har upprorsrörelserna kidnappats och extremradikala krafter har lyckats dra nytta av dem – och resultaten har i vissa fall blivit katastrofala.

– Det här är något som händer, men som vi inte förstår inom forskningen, säger Isak Svensson.

Demonstranterna städar efter sig
Demonstrationerna i Hongkong anses tillhöra de fredligaste. Inget våld, inte en enda rapport om skadegörelse eller plundring. Demonstranterna städar till och med bort sina lunchlådor. Det är dock ingen garanti för att lyckas.

– Kampanjen handlar om territoriell autonomi för Hongkong och sådana uppror har mindre sannolikhet att lyckas än statmaktskonflikter, säger Isak Svensson.

Text: Thomas Heldmark

Artikeln är ursprungligen publicerad på Riksbankens jubileumsfond.

Kontaktinformation
red@forskning.se

Samtidigt är det viktigt att vara medveten om distinktionen mellan äldreforskning och åldrandeforskning – och det är forskning om åldrandet som är nyckeln till den kunskapsutveckling som samhället behöver, menar Susanne Iwarsson, professor i gerontologi vid Lunds universitet.

Äldreforskning ger viktig kunskap om situationen för dem som är äldre idag, medan forskning om åldrandet kan hjälpa oss att förstå de möjligheter och utmaningar som den åldrande befolkningen för med sig.

Det finns därför betydande behov av fördjupning om kunskapen om åldrandet hos många av de forskare som ger sig in på området, menar Susanne Iwarsson.

Åldrande befolkning – en global utmaning
– Många forskare som kommer från andra discipliner är inte medvetna om var kunskapsfronten ligger. Även om de har gedigna specialkunskaper från sina egna fält blir kontentan att man inte ställer de skarpa frågeställningar som behövs och riskerar att upprepa studier som genererar redan känd kunskap.

Hon har många års erfarenhet av tvärvetenskaplig forskning och säger också att det finns tydliga brister hos några av de granskningskommittéer som ger medel till toppforskning inom olika områden:

– Vi måste ligga i framkant, men inom t ex ERC (European Research Council) finns det ingen specifik granskningskommitté för äldre- och åldrandeforskning. Det gör att våra projektansökningar bedöms av experter inom andra områden och möjligheten att få denna typ av toppforskningsanslag är i nuläget i princip obefintlig.

Även om den åldrande befolkningen är en stor global utmaning handlar forskningen idag betydligt mer om möjligheterna och om vad den åldrande befolkningen kan bidra med i samhället. Äldre ses snarare som en resurs och inte som en belastning eller ett offer för sitt eget åldrande.

Veta vad åldrandet innebär
Men gamla föreställningar lever kvar och Susanne Iwarsson menar att åldrandeforskningen lätt upplevs som ett forskningsfält där det inte behövs så mycket specialkunskaper. Åldrandet är ett allmänmänskligt fenomen och alla har någon typ av relation till äldre och åldrande. Detta gör att många forskare inte ser nödvändigheten i att läsa in sig på det aktuella kunskapsläget.

– Ett exempel inom tvärvetenskaplig äldre- och åldrandeforskning är tillämpningar inom IT där det blir ganska meningslöst att forska utan att ha kunskap om vad åldrande innebär med hänsyn till t ex kognition och perception.

Susanne Iwarsson pekar också på risken att åldrandeforskare avfärdar tvärvetenskaplig forskning från andra discipliner för att den inte anses tillräckligt välgrundad. Detta kan leda till att nya och spännande perspektiv inom äldre- och åldrandeforskningen inte kommer fram. Trots allt är hon optimistisk och understryker att det är viktigt att många forskare ger sig in i detta spännande forskningsfält.

– Vi behöver samarbeta mer och jag möter massor av engagerade kollegor från olika discipliner som har spännande idéer – men man måste ha med sig den vetenskapliga grunden för forskning om äldre och åldrande och inte enbart förlita sig på specialistkunskaperna från den egna disciplinen.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 2 oktober 2014. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

 – Det är den första studien någonsin som i så här stor skala har tittat på detta samband, säger Jan Sundquist, professor och en av forskarna som genomfört studien. Vi har undersökt registerdata för drygt en halv miljon individer födda från 1991 till 1995.

Samband adhd och missbruk
I studien har varje individ som fått diagnosen adhd före 15 års ålder, följts i upp till fem år via olika register för att se om de hamnade i ett drogmissbruk.

Professor Jan Sundquist pekar på att kopplingen mellan adhd och missbruk varit känd länge, men att nu är detta samband tydligt klarlagt.

– Vi kunde se att det är drygt tre gånger så hög risk att hamna i drogmissbruk för den som har adhd, säger Jan Sundquist. Vi förväntade oss en ökad risk, men inte att den skulle vara så här stor. Naturligtvis betyder inte detta att alla med adhd riskerar att hamna i ett drogmissbruk, men det är viktig kunskap för att kunna sätta in förebyggande insatser i tid.

Adhd-läkemedel ökar inte risken
I studien kunde också forskarna se att ungefär tre fjärdedelar av ungdomarna som fått diagnosen adhd före 15 års ålder fick centralstimulerande läkemedel för att minska besvären av sin adhd.

– Läkemedlen gör att till exempel aggressiviteten minskar och att de får lättare att koncentrera sig, säger professor Kristina Sundquist, som är medförfattare till studien.  Som distriktsläkare har jag sett hur ungdomar med enorma problem i skola och vardag har blivit hjälpta av läkemedlen. Samtidigt har jag mött en rädsla hos föräldrar att läkemedelsbehandlingen skulle kunna försätta deras barn i ett missbruk.

Både Jan Sundquist och Kristina Sundquist betonar att ett viktigt budskap från studien är att det inte finns någon sådan risk.

– Vi kunde inte se någon skillnad mellan de som fått adhd-läkemedel eller inte när det gäller vilka som hamnade i ett drogmissbruk efter en uppföljning på upp till fem år, säger Jan Sundquist.

Från vänster Henrik Ohlson, Kristina Sundquist och Jan Sundquist. Foto: Bertil Kjellberg

Både gener och uppväxtmiljö
Med så kallade släktinganalyser är det möjligt att ta hänsyn till både gener och uppväxtmiljö.

– En styrka i studien är också att vi har jämfört risken för syskon och mer avlägsna släktingar, säger Kristina Sundquist. Våra resultat pekar på att både gener och uppväxtmiljö har betydelse för att hamna i missbruk om man har adhd. Adhd-symtomen i sig, till exempel svårigheterna i att kontrollera sina impulser, kan också leda till missbruk.

Text: NINA NORDH

Artikeln är utsedd till månadens vetenskapliga artikel i september 2014 vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet.

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 30 september 2014. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

 I en ny studie har forskare från Lunds universitet tillsammans med kollegor i Frankrike och Italien studerat hudens pigment och dess byggstenar. Pigment i både hud och hår består av två olika melanin: eumelanin och pheomelanin. Eumelaninet gör att vi blir solbruna och ger färg till brunt och svart hår, medan rödhåriga personer med ljus hy istället har mycket pheomelanin.

Omvandlar till värme
– Vi fann att eumelanin omvandlar farlig UV-strålning till värme med nära 100 procents effektivitet. Den kemiska reaktionen går oerhört snabbt, på mindre än en tusendel av en miljarddels sekund, säger Villy Sundström, kemiprofessor vid Lunds universitet.

Det som i detalj händer vid den kemiska reaktionen är att en vätejon, en proton, sparkas ut från pigmentet i samma ögonblick som UV-ljuset når pigmentmolekylen.

Man skulle kunna likna händelseförloppet vid att melaninet gör sig av med UV-ljusets energi genom att mycket snabbt skjuta iväg en protonprojektil.

Denna projektil gör i sin tur av med energin till omgivande membranvävnad i form av värme och har därmed omvandlat farlig UV-energi till ofarlig värme.

Förhindrar skadliga reaktioner
– På detta sätt desarmerar pigmentet energin i UV-ljuset och förhindrar att den orsakar skadliga kemiska reaktioner, säger Villy Sundström.

Eumelanin anses vara det pigment som skyddar mot UV-strålning medan pheomelanin tros på något sätt ge upphov till hudcancer, vilket är förklaringen till att rödhåriga personer har större tendens att få malignt melanom.

Men forskarna har hittills inte haft någon kunskap om vilka kemiska reaktioner som UV-ljuset orsakar i pigmenten. Därmed har man hittills också saknat inblick i de pigmentprocesser som leder till skyddseffekt respektive sjukdomstillstånd.

Utveckla bättre solskyddsprodukter på sikt?
– Genom att förstå hur naturen skyddar sig mot UV-ljus kan vi utveckla nya bättre solskyddsprodukter som bygger på samma principer och därmed få ett bättre skydd mot exempelvis hudcancer, säger Villy Sundström.

Tanken är också att man, för människor med defekt produktion av eumelanin, på sikt skulle kunna hitta behandlingsmetoder och substanser som ersätter det naturliga pigmentet.

Eumelanin byggs upp av två snarlika byggstenar, men det är bara den ena som ger upphov till skyddseffekten. Det visar att den är mycket specifik; det handlar om små skillnader i byggstenarnas kemiska struktur. Denna insikt kan vara viktig vid utveckling av substanser för behandling och som skyddsprodukter.

Text: LENA BJÖRK BLIXT

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 22 september 2014. Artikeln är publicerad i tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

Idag betraktas drygt hälften av världens länder som demokratier, men även i resten av länderna hålls det oftast någon form av val. Där tillåts en viss andel av folket att rösta ”fel” – bara de inte äventyrar slutresultatet. Dessa länder kallas på forskarspråk för valauktokratier och de har ökat kraftigt i antal under de senaste 25 åren. Kännetecknande är att andra partier tillåts delta, men ingen annan än den sittande regimen tillåts vinna. Om regimen ser en risk att förlora tar man till metoder som valfusk, röstköp eller till och med våld och fängslande av politiska motståndare. Dessa länder är alltså klart och tydligt icke-demokratier, trots att ”val” hålls.

Nyetablerade demokratier
Efter 1989 har militären i afrikanska länder oftare ingripit till förmån för demokratin än tvärt om. Den typen av födslovärkar ser man i nästan alla nyetablerade demokratier. Det kan ta decennier och ibland århundraden innan den demokratiska rättstatens principer slår igenom. Det blir extra problematiskt när militären i demokratins namn (paradoxalt nog) går in och avsätter en vald regim. Ett tydligt exempel är Egypten, där Muslimska brödraskapet genom en militärkupp fråntogs den makt de vunnit i demokratiska val. Folket hade tydligen röstat ”fel”.

­– Det är lätt att se det som ett bakslag när militären tar över, men i många länder det ett sätt att återinsätta demokratin om landets valda ledare börjar missbruka folkets förtroende. Då händer det att militären griper in och ser till att nya val hålls igen ganska snabbt, säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Det finns även andra exempel, där omvärlden ogillar ett valresultat och gör vad man kan för att ”straffa” landet i fråga till exempel genom sanktioner. Ofta är det stormakter som USA, EU och Ryssland som sätter sig till doms över valresultat och de är inte nödvändigtvis konsekventa i förhållande till demokratins teori. Mycket beror på vad som ligger i deras egna strategiska intressen, det är det som man i första hand tar hänsyn till.

Sveriges demokrati
En demokrati måste vara handlingskraftig och för att fungera på ett bra sätt behöver många värden vara i balans. Demokratiskt fattade beslut måste kunna omsättas i praktiken och det kräver en effektiv förvaltning. Rättssäkerheten är en förutsättning för en väl fungerande demokrati, men samtidigt får inte systemet vara så stelt att det inte producerar något.

– Det räcker alltså inte med att bara anordna allmänna val för att kallas demokrati, det måste också finnas en rättslig grund för institutionerna. Maktapparaten måste kunna prestera och det ska finnas en viss grad av effektivitet i förvaltningen, säger Helena Wockelberg, statsvetare vid Uppsala universitet.

Sverigedemokraterna är invalda i demokratisk ordning, men deras framgångar sticker samtidigt i ögonen på de övriga partierna. Man kan tycka illa om Sverigedemokraternas invandringspolitik, men de är inte anti-demokrater i den meningen att de vill avskaffa demokratin. Så länge de erkänner demokratins grundläggande spelregler så måste man också respektera deras yttrande- och åsiktsfrihet.

– Det betyder dock inte att de övriga partierna måste bjuda in Sverigedemokraterna till förhandling. Det är upp till de andra partierna att välja vilka de vill samarbeta med, vilket är helt i enlighet med det demokratiska systemet, säger Staffan I. Lindberg, professor i statsvetenskap i Göteborg.

Problem uppstår ifall regeringen blir för svag och då kan det utlysas nyval. Nytt för i år är dessutom att den nya statsministern måste godkännas av riksdagen. Talmannen får fyra försök på sig och därefter blir det automatiskt nyval.

Text: Bengt Rolfer, frilansjournalist
Redaktör: Danil Lundbäck, forskning.se
Intervjuade forskare: Staffan I. Lindberg, Henrik Ekengren Oscarsson och Helena Wockelberg

Kontaktinformation
red@forskning.se

Efter andra världskriget har vi haft en extremt snabb teknisk och social utveckling i världen och en omfattande globalisering av ekonomi, kultur och kommunikation. Globaliseringen av politiken har däremot inte varit lika framgångsrik. Vi ser ett större välstånd på jorden nu än någonsin, men baksidan av myntet är miljöproblemen. Det finns en lång lista av annalkande hot mot mänskligheten och ekosystemen, som kräver dramatiska omställningar vad gäller livsstil, ekonomi och energi. Hot som sätter den nationella demokratin på prov.

Eko-auktoritära tankegångar

Många av oss har precis kommit ur förnekelsefasen bara för att ramla rakt ner i uppgivenheten. Vanmakt är vanligt när det gäller globala frågor i allmänhet och miljöfrågor i synnerhet. Vad kan ett litet land som Sverige göra, när det är USA och Kina som är de två ledande utläppsstaterna? James Lovelock, känd för sin Gaiateori från 1969 som menar att jorden kan ses som ett enda gemensamt självreglerande system, sade i en intervju 2010, att människan kanske inte är tillräckligt klok för att få bestämma över planeten. Han jämför miljöproblemen med krig och ställer frågan om demokratin kan sättas på undantag en begränsad period i ljuset av det accelererande klimathotet. Argumentet var att världen behöver mer handlingskraft än vad nationalstaternas representativa demokratier kan ge oss:

– Even the best democracies agree that when a major war approaches, democracy must be put on hold for the time being. I have a feeling that climate change may be an issue as severe as war. It may be necessary to put democracy on hold for a while.

Detta uttalande aktualiserade en debatt kring demokrati och miljöpolitik som pågått i decennier i miljöfilosofin och miljörörelsen. De låsta och rentav strandade FN-förhandlingarna om klimat och miljö, har gjort att vissa så kallade eko-auktoritära tankegångar har vädrat morgonluft. Men att demokratin inte skulle vara en bra styrelseform för att lösa miljöfrågorna motsätter sig Karin Bäckstrand, professor i samhällsvetenskaplig miljöforskning vid Stockholms universitet som skriver en bok om demokratiseringen av den globala miljöpolitiken.

– All empirisk forskning i komparativ miljöpolitik visar att det är demokratier som har de mest vitala miljörörelserna, mest utvecklad miljölagstiftning och administration och det största politiska engagemanget. Se på Sovjetunionen och de förra östländerna under det kalla kriget som hade omfattande miljöproblem och avsaknad av miljörörelse, säger Karin Bäckstand. Det finns däremot många sätt att utveckla demokratin för att kunna möta de globala miljöutmaningarna.

En av debatterna kring miljö och demokrati handlar om miljörörelsen själv och hur dess människosyn har förändrats. Å ena sidan finns traditionen av gräsrotsrörelse, som försvarar medbestämmande, decentralisering och delaktighet. Det finns även ett annat paradigm, som demoniserar människan och påstår att vi själva är planetens största problem. Denna tradition bygger på en inarbetad missuppfattning om att människan är en motsats till naturen och bidrar till ett människofientligt resonemang, där naturen skyddas genom reservat. Idag utmanas denna världsbild, inte minst genom urbaniseringen och synen på det ”urbana landskapet” som ett socioekologiskt system.

– Vi har börjat återupprätta sambandet mellan människan och den övriga naturen. Det mänskliga samhället accepteras numera som en del av naturen med också positiva interaktioner, människan är inte bara ett hot. I ett hållbart samhälle kan människans skötsel av ekosystemen förstärka vår förmåga att motstå störningar och katastrofer samtidigt som vårt välbefinnande stärks genom de tjänster ekosystemen producerar, till exempel vatten- och luftrening och rekreation. Det är alltså de positiva interaktionerna människa – natur vi måste betona och utveckla, inte kamp och alienering, säger Thomas Elmqvist, professor i naturresurshushållning vid Stockholms universitet.

Nätverkssamhället

Samhället har genom världsekonomi och modern teknik blivit en allt mer sammanhållen helhet, men med globaliseringen så försvagas också den traditionella, nationella politiken. Beslutsfattandet är idag mycket mer komplicerat och de gamla institutionerna har svårt att fungera som tidigare. Sättet på vilket makt och ansvar fördelas har ändrats och makten har redan börjat förskjutas från politiker till andra aktörer i det civila samhället. Länder och internationella organisationer är inte längre isolerade aktörer som agerar på förutsägbara sätt genom formella avtal. Under senaste tiden har samhällsvetare därför börjat se samhälsstyrning som nätverk och att det ur dessa nätverk uppstår anpassade politiska instrument. Detta nätverkssamhälle utmanar kärnan i demokratin, frågan om politikens förankring hos folket.

– Ja, det har skett ett skifte i samhällsorganiseringen mot nya former av nätverkad styrning – där spelar statliga aktörer och icke-statliga aktörer en viktig roll, men legitimitet har två komponenter, där den ena handlar om beslutsprocesserna i sig och den andra om utfallet, det vill säga om beslutsfattare åstadkommer det medborgare vill att de ska åstadkomma. Nätverk utmanar, men kan också bidra till ökad legitimitet i båda dimensionerna. I det första fallet genom att öka deltagandet, och transparensen i beslutsfattande som när det civila samhället sätter press på viktiga samarbeten som G8. I den andra dimensionen genom att vissa problem bara kan styras genom nätverkade ansatser, säger Victor Galaz, docent i statsvetenskap, Stockholm Resilience Centre och författare till boken Global Environmental Governance, Technology And Politics The Anthropocene Gap, 2014.

Den gamla synen på hierarkiska system med tydliga ansvarsområden och delegationsordningar räcker alltså inte längre för att styra världen. Idag delar staten redan med sig av makt (frivilligt eller ofrivilligt) till andra organiserade intressen och det finns ickestatliga organisationer som får en regelskapande funktion – i praktiken – och därmed utmanar gamla auktoriteter. Föränderliga nätverket utgör idag broar mellan söderfallande regimer och när maktbefogenheter och ansvarsutkrävande glider isär så försvagas även den representativa demokratin.

– Globaliseringens hastighet och sammavävda mönster på planeten kan inte styras av enskilda stater i hierarkiska organisationer. Om dessa nya styrformer visar sig kunna bidra till att faktiskt hantera globala problem så ökar faktiskt legitimiteten. Men visst, det är inte en klassisk modell som bygger på representativ demokrati, säger Victor Galaz.

Global representation

Lösningen är internationellt samarbete. Globaliseringen har skapat förutsättningar för policyskapande processer utanför gränserna för det folkvalda, men även om ”komplexa system” eller ”fragmenterade globala nätverk” som ”företräder olika intressen” inte låter särskilt demokratiskt, så möjliggör samarbetet även för ökad insyn och större delaktighet.

– Privata-offentliga partnerskap med icke-statliga organisationer, gränsöverskridande allianser av NGOs, konsumentföreningar och andra stakeholders; allt detta är väldigt nytt och spännande och innehåller både möjlighet och hot: möjligheten till en global representation och hotet av en elitstyrd korporativ lobbyism, säger Karin Bäckstrand.

FN har utvecklat och institutionaliserat omfattande deltagande av nio olika samhällsgrupper eller intressenter, nio ”major groups”, som har observatörsstatus i FN:s miljö- och klimatförhandlingar. Det kan ses som Stakeholder democracy, en form av deliberativ demokrati där representanter för civilsamhälle och näringsliv bjuds in, representerade av grupper som är tänkta att företräda planetens intressen. Det kan ses som ett embryo till en demokratisk global representation. Dessa icke-statliga aktörer har ingen rösträtt motsvarande suveräna stater, men de bjuds in till att observera förhandlingarna och ges möjlighet att hålla anförande under FN förhandlingarna. Frågan är om dessa nio grupper verkligen kan representera alla intressen, och många hävdar att vissa av grupperna har mer makt än andra:

  1. Frivilliga miljöorganisationer
  2. Kvinnor
  3. Ungdomar och barn
  4. Ursprungsbefolkningar
  5. Företagens branschorganisationer
  6. Vetenskap och teknologi
  7. Fackförbund
  8. Städer och kommuner
  9. Jordbrukare

Genom helt nya former av innovativa institutioner för samhällsstyrning kanske vi kan få både snabbare och effektivare politiska mekanismer, självreglerande samhällsstyrningssystem som kan hantera de utmaningar vi står inför, i synnerhet plötsliga, snabba och ickelinjära miljöförändringar. Det behövs ett ständigt hanterande av information, att processa och koordinera, antingen mellan existerande organisationer eller mer diffusa, informella nätverk. I framtiden kanske. Idag har dock fortfarande enskilda stater alltid sista ordet.

– Ta exemplet med de krav som fanns om en global central miljöorganisation och som fördes fram på FN:s miljökonferens i Rio 2012, säger Karin Bäckstrand. Där fanns det en EU-stödd linje kring bildandet av en World Environmental Organisation, WEO. E-et skulle här bli lika viktigt som T-et i WTO, World Trade Organization, men idén suddades tillslut bort ur samtliga dokument. USA, Kina och många utvecklingsländer var motståndare.

Text: Danil Lundbäck, forskning.se

Intervjuade forskare: Karin Bäckstrand, Thomas Elmqvist och Victor Galaz

Kontaktinformation
red@forskning.se

Det finns idag flera sätt att utvärdera skolan och elevernas resultat. Det vanligaste är att studera elevernas snittbetyg (meritvärde) samt nationella prov. Det märkliga är att medan resultaten tycks sjunka i de nationella proven så stiger betygen. Det skulle kunna tyda på betygsinflation.

De senaste 20 åren har intresset riktats mot internationella utvärderingar där svenska elever jämförs med elever i andra länder. Exempel på sådana mätningar är Pirls (läsning årskurs 4), TIMSS (matematik och naturvetenskap årskurs 4 och 8) och Pisa (15-åringar i matematik, naturvetenskap, läsning och problemlösning).

Pisa är den mest kontrollerade av dessa utvärderingar. Det är ett diagnostiskt prov där 5000 slumpvis utvalda elever i närmare 70 olika länder testas vart tredje år (antalet länder har blivit fler). Skolorna och eleverna väljs ut och kontrolleras av ett internationellt kansli, inget land kan alltså gömma undan skolor eller elever med särskilda behov. Skolorna stratifieras enligt etablerade procedurer för att få fram ett så representativt urval som möjligt. Pisa innehåller en bakgrundsenkät som det tar eleverna cirka 40 minuter att fylla i. Där ställs frågor om inre och yttre motivation. Där finns frågor om föräldrarnas utbildning, inkomst, om antalet böcker hemma, tillgång till datorer, om eleven bor med bägge föräldrar eller inte. Rektorerna på skolorna utbildas och genomför en enkät om lärandemiljö, lärarnas kompetens och engagemang samt elevernas inställning och beteende. Fusk kan knappast förekomma i någon systematisk omfattning.

Pisa-studiens slutsatser bygger på en så kallad flernivåanalys, en statistisk metod som gör det möjligt att mäta hur mycket skillnaderna i individuella prestationer som kan kopplas till egenskaper hos skolan

Hur har det gått för svenska elever?
När Pisamätningarna startade år 2000 var svenska elever tryggt placerade på den övre halvan, inte i tätklungan men strax därunder. Det som utmärkte Sverige var de små skillnaderna mellan olika skolor, där var vi tillsammans med Finland närmast unika. De elever som var duktiga lyckades i vilken skola som helst och de sämsta eleverna presterade avsevärt bättre än sin omvärld.

Idag är bilden en annan. Utvärderingarna visar att Sverige ligger under genomsnittet av OECD-länder i de tre ämnesområdena engelska, naturkunskap och matematik – och det största raset har skett de senaste tre åren. Sverige är det land i OECD som sjunkit mest, både i jämförelse med andra länder men också i jämförelse med egna tidigare resultat. Det är också tydligt att skillnaderna mellan de bästa och de sämsta skolorna och dito eleverna har ökat dramatiskt. Sämst har det gått för de redan sämsta. Gapet mellan pojkar och flickor har ökat. Skolans kompensatoriska roll tycks ha upphört. Det har också skett en dramatisk ökning av den enskilda skolans betydelse för resultaten liksom att de faktorer som fångas upp i bakgrundsenkäten (hemförhållanden, tillgång till dator och litteratur etcetera) spelar en allt större roll för resultatet i Pisa.

– Detta ökade gap mellan elever syns tydligt i läsning och naturvetenskap medan resultatet i matematik sjunkit ungefär lika mycket för alla grupper, säger Magnus Oskarsson, projektledare för Pisa i Sverige.

Det är svårt att avfärda Pisa som irrelevant eller att det mäter fel saker. Testet betonar just vardagskunskaper samt hur eleverna använder sina färdigheter. Det finns dock förmågor som dessa tester inte fångar. Förmågan att vara kreativ till exempel, även om Pisa blir alltmer inriktat mot problemlösning. I den senaste mätningen skulle 15-åringarna till exempel köpa en tågbiljett till det billigaste priset på en särdeles komplicerad internetsida där biljetterna snabbt tar slut. Uppgiften innebar sökningar, värdering av information och hur snabbt eleverna förstod informationen. Svenska elever klarade uppgiften under genomsnittet.

– Andra förmågor som Pisa inte testar är förmågan att lära sig via hörförståelse. Pisa tillåter heller inte riktiga laboratorieförsök, säger Magnus Oskarsson.

Det är vanskligt att sätta fingret på orsakerna till raset. Pisa ger en spegelbild av skolan vid en viss tidpunkt. Det går inte att peka ut elevens lärare när provet görs, eftersom Pisa är resultatet av nio års skolgång där eleven har haft en mängd lärare. Det är också svårt att peka ut någon särskild undervisningstrend eller klasstorlek, sådant tar Pisa inte hänsyn till. Men genom att koppla Pisa till andra tester går det att se ett mönster. När det gäller Pirls för fjärdeklassare syns en viss nedgång i resultat men svenska elever ligger fortfarande över medel i EU/OECD. Upp till ungefär fjärde klass tycks svenska elever alltså klara sig rätt bra men mellan fjärde och åttonde klass verkar något hända.

Ingen vet vad som ligger bakom raset, men det finns en mängd hypoteser. Vissa handlar om de stora skolreformerna framförallt friskolereformen. Att den bidragit till segregationen av skolan tycks stå klart. Men inte att den bidragit till den generella nedgången. Att andelen elever med invandrarbakgrund har ökat från 12 till 15 procent kan bara förklara en liten del. Vissa forskare anser att övergången från relativa till målrelaterade betyg på 1990-talet har gjort att lärarna sänker kraven på de bästa i syfte att få så många som möjligt godkända. Men ingen av dessa hypoteser har letts i bevis. En annan tanke är att proven har ökat för niondeklassarna, att Pisa kommer under en oerhört provtät period med andra prov som ska utgöra grunden för elevernas betyg. Och att Pisa, som inte är betygsgrundande, inte ökar elevernas motivation. Inte heller det är bevisat.

Thomas Heldmark

Ordförklaringar:
PISA (Programme for International Student Assessment)
TIMSS (Trends in International Mathematics and Science Study)
PIRLS (Progress in International Reading Literacy Study)

Tillfrågad expert:
Magnus Oskarsson, Mittuniversitetet doktor i naturvetenskapernas didaktik och nationell projektledare för Pisa

Inom skolforskningen talar man om literacy. Denna språkliga kompetens omfattar allt från att kunna tolka svåra tabeller till att hantera filmredigeringsprogram i datorn eller värdera inlägg på en blogg.

Just nu lever vi i en mycket snabbt föränderlig värld, med teknologiska och kunskapsmässiga innovationer som inte motsvarar någon föregående tid. Redan nu finns robotar som kommer åt all tillgänglig information inom ett visst område och snabbare än oss människor sorterar datat och levererar ett korrekt svar på en viss fråga. Digitaliseringen som samverkar med de flesta aktiviteterna i samhället medför att vi mer eller mindre alltid har information på tillgängligt avstånd. Det förändrar skolan på ett grundläggande sätt. Det gör oss också mindre motiverade att memorera vilket kan leda till att en så grundläggande förmåga som våra sätt att minnas kan förändras.

Forskningen förnyar vårt vetande och nya forskningsfält uppkommer ständigt inom de flesta områdena. Detta leder till en ökad grad av specialisering av kunskaper och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att följa med i alla delar av denna utveckling.

– Vi behöver omdefiniera vad som är viktig kunskap för framtiden. Det som under rätt lång tid varit centralt i skolan, att lära ut faktakunskaper, förbereder inte elever för ett arbetsliv som kräver kontinuerligt lärande, säger Annika Lantz-Andersson, forskare i pedagogik vid Göteborgs universitet. (Länk till Varför går vi i skolan)

I stället för att fokusera på minneskunskaper behöver elever rustas med förmågor att kunna arbeta med komplex information ifrån många olika källor. De behöver kunna använda denna information, sätta samman den, kritiskt granska den, se sammanhang i den. Det är inte nödvändigt att memorera Rysslands oljeproduktion under ett givet år. Men det är nödvändigt att kunna förstå tabellen. Och det är centralt att kunna sätta in den ryska oljans roll i ett internationellt och politiskt sammanhang. Det är vidare viktigt att kunna argumentera för dess betydelse i den internationella politiken.

Utbildning behöver ge eleverna mer grundläggande kompetenser, såsom förståelse, problemlösningsförmåga, kreativitet, kritiskt tänkande, samarbetsförmåga, interkulturell medvetenhet – kompetenser som krävs för att delta som en aktiv medborgare i samhället*). Här löper alltså skolans två uppdrag samman – att utbilda och att fostra.

– Som en röd tråd igenom dessa kompetenser går olika typer av ”literacies”. Ordet literacy översätts ofta med ”läs- och skrivkunnighet” men bör hellre ses som ”språklig kompetens” i vidare mening, säger Annika Lantz-Andersson.

Vi tänker och kommunicerar med hjälp av språket som därmed strukturerar världen för oss och gör att vi kan utföra olika aktiviteter. Det betyder att vi inte kan hoppa över förmågan att läsa och skriva oavsett vilka verktyg vi har tillgång till, det betyder bara att eleverna framöver lär sig läsa och skriva på delvis nya sätt.

Man kan även se literacy som alla typer av aktiviteter där man använder sig av praktiska och språkliga, eller intellektuella, tekniker med hjälp av olika typer av redskap. Så som datorprogram, filmer, sociala medier. Den språkliga kompetensen är alltså grundläggande för alla kompetenser genom att det innebär att kunna kommunicera på olika sätt, inom olika genrer, med hjälp av olika verktyg, i olika kontexter, i olika sammanhang och med olika medaktörer.

*) UNESCO lyfter fram ”the five Cs” som speciellt viktiga: comprehension (förståelse), critical thinking (kritiskt tänkande), creativity (kreativitet), cross-cultural awareness (interkulturell medvetenhet), samt citizenship (medborgarskap).

Text: Thomas Heldmark
Tillfrågad expert:
Annika Lantz-Andersson, fil.dr. pedagogik, Göteborgs universitet.

Fem färre elever på mellanstadiet resulterar i en tusenlapp mer i månadslön som vuxen. Resultaten syns ändå upp i 40-årsåldern. Effekterna på utbildningsresultat och lön är särskilt stora bland elever som kommer från socioekonomiskt svaga familjer.

Detta framkommer i en stor svensk undersökning av elever som gick i mellanstadiet på 1970- och 1980-talet fram till 1992. Studien som har genomförts av IFAU har tagit fasta på att klasstorleken fram till kommunaliseringen var reglerad till maximalt 30 elever. Om det fanns 31 elever i en årskurs i en skola fick de delas upp i två klasser.

Den svenska studien baseras på elever i vanliga skolor och elevantalet i små och stora klasser var ungefär 22 respektive 27 elever.

– Det man ser är att kunskaperna förbättras ju färre elever klassen innehåller. Fem elever färre ger motsvarande tio extra meritpoäng, säger Björn Öckert.

Detta är den första svenska studien som mäter effekten av mindre klasser på lång sikt och hur klasstorleken påverkar lönen. Det finns ett flertal andra studier som visar att elevresultaten på kort sikt gynnas av mindre klasser. Bland annat visar en stor amerikansk experimentell studie att effekten är stor bland lågstadieelever.

Dessa rön går emot den internationella översikt som den australiensiske skolforskaren John Hattie gjort. John Hattie har utifrån ett stort antal studier dragit slutsatsen att klasstorleken inte spelar någon större roll för skolresultaten. Bristen med de studier Hattie stödjer sig på är dock att de vanligen inte tar hänsyn till att elever med särskilda svårigheter ofta hamnar i mindre klasser.

Andra pekar på att de länder som presterar bäst i PISA-mätningen ofta har relativt stora klasser. Här saknar forskarna något riktigt bra svar. Kanske är det så att ett fungerande skolsystem med motiverade elever klarar av stora klasser bättre. Det visar även den svenska studien – för de bästa eleverna spelade klasstorleken inte så avgörande roll.

Att minska klasstorleken är kostsamt. IFAU-studien har dock gjort en kostnads- och intäktsanalys som visar att eftersom eleverna blir mer produktiva i vuxen ålder och får högre lön uppstår ändå en samhällekonomisk nettovinst.

Ett annat problem med mindre klasser är att det kräver fler lärare. I Kalifornien minskade man i ett enda slag klasstorleken och behövde anställa 25 000 nya lärare. Det storskaliga försöket visade att de positiva effekterna av mindre klasser uteblev då man tvingades anställa många okvalificerade lärare. Det är alltså viktigt att skynda långsamt med mindre klasser.

Hur ser det då ut i svenska skolor idag? Har klasserna vuxit sedan kommunaliseringen?

– Frågan är svår att besvara, säger Björn Öckert, eftersom skolans tillsynsmyndighet slutade räkna klasstorlekar 1994. Men preliminära rön säger att det inte hänt så mycket med klasstorleken vare sig åt det ena eller det andra hållet.

Forskarna vill nu fortsätta studierna av klasstorlekens betydelse och undersöka om effekterna kanske är som störst på lågstadiet.

Thomas Heldmark
Tillfrågad expert:
Björn Öckert, docent, verksam vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU

Sedan början av 1990-talet har skolfrågorna kommit närmare medborgarna och därmed växt i betydelse för väljarna. Andelen som säger att de tar hänsyn till partiernas skolpolitik när de bestämmer hur de ska rösta, har hela tiden ökat.

Att skolpolitiken berör så många är till viss del en följd av kommunaliseringen i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Syftet var att besluten om skolverksamheten skulle ligga på den nivå där den utövades.

Kommunaliseringen innebar att kommunerna helt tog över huvudmannaskapet och finansieringen för skolan. Även privata aktörer kunde nu involveras, vilket underlättades än mer genom friskolereformen som kom 1992.

– Kommunaliseringen gjorde att skolfrågan blev en angelägenhet för lokala politiker och medborgarna på ett helt annat sätt än tidigare, säger Maria Jarl, statsvetare vid Göteborgs universitet och specialintresserad av utbildningsfrågor.

De demokratiska argument som bytet av huvudmannaskap i hög grad vilade mot har nu glömts bort.

Maria Jarl beklagar att skolans två uppdrag – att stärka elevernas kunskaper och fostra dem till demokratiska samhällsmedborgare – så sällan får plats i en och samma debatt. De är beroende av varandra, men när Sverige hamnar i PISA-chock över 15-åringarnas dåliga resultat i matematik, naturvetenskap och läsförståelse, präglas debatten nästan helt av hur svenska elever ska placera sig bättre i nästa mätning.

– Samtidigt kan jag tycka att det finns en fara i att många slår ifrån sig PISA-resultaten med hänvisning till att de inte mäter det som är viktigt. De internationella undersökningarna har funnits under lång tid och är så entydiga att vi inte kan bortse från att det skett en nedgång i utvecklingen av elevernas resultat.

Trots partiernas stora fokus på skolan tycker Maria Jarl att de ideologiska skillnaderna är för små.

– Politikerna slåss om att äga frågan och övertrumfa varandra, men jag saknar en ideologisk idébaserad debatt om olika alternativ.

Anna Forssell, forskare i pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet, lade nyligen fram sin avhandling ”Skolan som politiskt narrativ: En studie av den skolpolitiska debatten i Sveriges riksdag 1991 -2002″. I avhandlingen liknar hon debatten vid en pardans; takt och ton förändras och förskjuts beroende på vem det är som bjuder upp till dans.

– Pardansen har blivit ännu tydligare idag, inte minst genom det som kallas triangulering. Partierna tar varandras begrepp och gör dem till sina, men skulle man granska vad de lägger in i begreppen så tror jag att det ser rätt olika ut, säger Anna Forssell.

Hon tar likvärdighet som exempel. Om de rödgröna använder det begreppet talar de mer om jämlikhet, medan alliansen pratar om valfrihet. För väljaren kan det bli svårt att orientera sig.

Anna Forssell anser att dagens skolpolitiska debatt är populistisk, saknar visioner och alldeles för sällan vilar på forskning.

Göran Bostedt, skolforskare vid Mittuniversitetet, konstaterar att skolan har blivit ett politikområde med stora ideologiska skillnader och han tycker att politikerna generellt är bra på att tydliggöra skillnader och visa var gränslinjerna går.

– Det är ett tacksamt område för politisk debatt. Alliansen kan profilera sin kritik mot vad de kallar flumskolan. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kan lyfta fram sin kritik av marknadslösningar.

Även Göran Bostedt understryker att båda skolans mål, kunskap och demokrati, måste kunna diskuteras parallellt. Debatten om att mäta kunskap får inte ställa elevernas övriga behov i skuggan.

Torbjörn Tenfält

Tillfrågade experter:
Maria Jarl, statsvetare vid Göteborgs universitet.
Anna Forssell, forskare i pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet
Göran Bostedt, skolforskare vid Mittuniversitetet

Forskning visar att yngre elever inte alltid förstår vad betyg är utan tror att det är en bedömning av dem själva, inte av deras kunskaper. Att sätta betyg tar också tid och fokus från undervisningen. Vissa elever kan dock sporras av betyg: de finns bland de allra mest högpresterande.

Undervisning påverkas av en mängd olika saker, till exempel betyg. Att elever skulle lära sig mer av att betyg införs är tveksamt eftersom betyg i sig självt inte leder till att undervisningen blir bättre.

Bättre undervisning är främst en pedagogisk fråga som handlar om lärarnas professionalitet och kompetens. Att betyg (som är en ”mätning”) i sig självt ska leda till bättre undervisning som i sin tur ska leda till att elever presterar bättre i skolan är inte självklart.

Vissa elever tycks sporras av att få betyg. Det är elever som redan tidigare presterar bra. Lågpresterande elever tycks snarare bli hämmade av betyg. En studie utförd av 7 000 sjätteklassare (födda 1967), där hälften fick betyg och hälften inte fick det, visar att det enbart är en liten grupp av högpresterare som gynnas av betygen på så sätt att de får ännu högre betyg årskursen efter (och detta i en så liten grad att den inte är statistiskt signifikant). De andra eleverna, de som presterade medelbra eller under medel, fick sämre betyg i sjuan än de som inte fick betyg i sexan. Flickor och pojkar tycks också påverkas på olika sätt av betyg på så sätt att flickor gynnas av betyg i grundskolan medan pojkar missgynnas. Betyg påverkar elever på olika sätt också beroende på deras bakgrund och förutsättningar. Resurssvaga elever påverkas negativt av betyg i deras senare prestationer jämfört med resursstarka elever. Det går alltså inte att ge ett enkelt svar på frågan.

– Ur ett lärarperspektiv innebär mer betyg i tidigare årskurser, ett större fokus på summeringar vilket kan leda till att mindre tid ägnas åt elevernas lärande, säger Alli Klapp, docent i pedagogik vid Högskolan i Kristianstad och som ligger bakom studien.

Forskning har visat att återkoppling, så kallad formativ bedömning, kan vara effektivt för elevernas inlärning. Skillnaden mellan formativ bedömning och summativ bedömning (i vilket betyg ingår) är att formativ bedömning ges direkt medan kursen pågår och då har eleverna möjlighet att förbättra sitt lärande. Summativ bedömning görs vid ett specifikt tillfälle och ger sämre återkoppling om vad eleven kunde gjort annorlunda.

Bland andra har Nya Zeeländske skolforskaren John Hattie visat att återkopplingen till elever ska vara uppgiftsbaserad och inte handla om personen, den ska vara detaljrik och ge exempel på hur lösningar kan se ut och komma i direkt anslutning till lärandesituationen.

– Det finns alltså bättre sätt att ge detaljerad och tydlig återkoppling till eleven, för att eleven ska kunna förbättra och utveckla sina kunskaper, än genom betyg, säger Alli Klapp.

Men betyg har också andra syften, att vara urvalsinstrument för vidare utbildning. I många utbildningssystem världen över finns ett stort fokus på utvärderingar och resultat. I utbildningssystem där det ges betyg och prov i stor omfattning hamnar fokus ofta på prov och betyg istället för på elevernas lärande. Dock är det så att de allra flesta länder som får bra placeringar i Pisa har betyg i tidig ålder.

Thomas Heldmark

Tillfrågad expert:
Alli Klapp, fil.dr. i pedagogik, Högskolan i Kristianstad.