Hur firar en svensk familj jul?
— Med mycket mat och julklappar. I dag är julbegreppet långt; man börjar fira med att dricka glögg, hänga upp julstjärnor och pyssla redan första advent. Förr förberedde man sig också, men det här var en arbetsam tid. Man skulle slakta grisen, brygga öl och så vidare. Till skillnad från förr har vi både tid och pengar att ha en längre ledighet runt jul.

Förr var det inte heller vidare stort fokus på julafton som i dag är kulmen av firandet. Det var i stället juldagen som var viktigast, då man tog det lugnt och gick i julotta. I många andra länder är juldagen fortfarande den dag man firar mest.

— Att man ändrat här har att göra med vår svenska lagstiftning. Man har förlängt ledigheten kring jul, de flesta i Sverige är arbetsfria på julafton, om man inte jobbar inom till exempel vård och handel. Det här gäller inte bara julen, utan alla våra aftnar som påskafton och midsommarafton.

Varför ger vi julklappar till varandra?
— Från början var det mest på skämt, man slängde in en träklamp till någon för att skoja. En del menar att ordet julklapp kommer från att man gav någon en skämtsam klapp, en smäll. Vid sekelskiftet blev det populärt att ge varandra presenter, ofta något handgjort.

Agneta Lilja berättar att  människor började få råd att köpa julklappar först efter 2:a världskriget, om än i betydligt mindre utsträckning än nu.

— I dag öser vi ut presenter, det ser inte ut att finnas någon hejd och nya köprekord slås varje år. Men trots detta finns en stor medvetenhet, många väljer allt mer att ge gåvor som gynnar andra, till exempel plantering av ett träd någonstans för miljöns skull.

Kalle Anka, är han på väg att dö ut?
— Nej, det verkar som folk fortfarande tittar på det, trots att det finns andra möjligheter att se programmet. Jag tror det kan ha att göra med hur man delar in tid på julafton, många har valt att strukturera tiden efter Kalle Anka. Klockan tre så tittar man på Kalle och dricker glögg och fikar.

Text: Elin Melin, forskning.se 

När kom första 50-öringen?
— Första 50-öringen kom ut 1857. Då fanns redan valörer som tjugofem-, tio- och ettöringen. Fram tills nu har nya 50-öringar präglats i stort sätt varje år. Till undantagen hör åren 1974-75. Under dessa år producerades mynt men de märktes 1973 eftersom det dröjde några år innan mynten för den nuvarande kungen kunde börja präglas.

Varför räknar vi i ören?
— Från slutet av 1700-talet fanns tre olika valutor, ett resultat av både Riksgäldskontoret och dåvarande Riksbanken gav ut sedlar som hade annan kurs än mynten. Alla tre valutorna använde sig av namnen riksdaler och skilling. Tillägen riksgälds, banco eller specie angav vilken valuta det handlade om och därmed också dess värde.

För att få ordning på mynträkningen infördes decimalsystemet och ”riksdaler riksmynt” år 1855.  Riksdalen delades in i tio och åter tio så att enheten ören bildades. Grunden till denna inledning var handens tio fingrar. Tanken var att man inte skulle behöva kunna huvudräkning för att handla med pengar.

Motsvarade 50-öringens sitt värde?
— 50-öringen bestod från början till viss del av silver. Silverinnehållet var direkt kopplat till myntets värde i handeln. Mynt av silver fick i modern tid ett högre värde än själva valören. Av denna anledning smältes många mynt ner. I dagens 50-öringar finns inget silver, men trots bytet till koppar är produktionen av 50-öringarna en förlustaffär.

De allra första 50-öringarna har dessutom ett samlarvärde, som avgörs av årtal och skick.

Varför har 50-öringen bytt utseende genom åren?
— Det är riksbanken som bestämmer utseendet på våra mynt. Förändringar görs i samband med byte av regent, myntens metallsammansättning eller vid teknikutveckling. Vi uppdaterar också mynten för att bilden på kungen ska vara någorlunda aktuell.

Förut avbildades personen på mynten dessutom mer tredimentionellt, i så kallad relief.   Reliefen blev dock mindre tydlig för varje år som mynten var i bruk. När Oscar IIs skägg var platt visste man exempelvis att myntet var rejält slitet. Med dagens plattare  mynt undviker man denna typ av slitage.

Hur påverkas vi av att många mynt inte lämnas in?
— Att 50-öringar försvinner i omloppet är en del av en större företeelse. Varje år försvinner stora mängder mynt av alla valörer. Främsta anledningen är kanske turism. Turister tar med sig pengar hem och växlar oftast bara in sedlarna. Även vi svenskar är dåliga på att växla in småmynt. Miljontals mynt blir kvar hemma i byrålådan efter det att de utgått som betalningsmedel.

Fotnot: Läs mer om 50-öringen hos Riksbanken: http://www.50oringenforsvinner.nu/pdf/50oringenforsvinner_nu.pdf

Text: Marie Palmnäs, forskning.se

Hur ser situationen ut för romer i Sverige?
— Många lever i stort utanförskap. Man uppskattar att det finns runt 50000 romer i Sverige och det talas över tre dussin dialekter av romani chib, vilket myndigheterna har svårt att hantera i till exempel modersmålsundervisning, säger Matthew Kott, forskare inom romska studier vid Hugo Valentin-centrum, Uppsala universitet.

Förr försökte man tvinga romer till assimilering, i skolorna förbjöds de prata sitt språk och barn har tidigare tvångsomhändertagits av myndigheter. Matthew Kott tycker att det fortfarande finns brister i myndigheternas åtgärder.

— Till exempel skickade en kommun för bara några år sedan polisen att hämta barnen när de inte kom till skolan, vilket skrämde föräldrarna. Om kommunen i stället tagit kontakt med en romsk förening kunde man ha skapat en dialog och försökt övertala föräldrarna att skolan var för barnens bästa och även förklarat att det är obligatorisk med skolgång i Sverige.

Varför finns det så mycket fördomar mot romer?
— Delvis är det på grund av att romer, sedan tusen år tillbaka då deras förfäder utvandrade från Indien, aldrig helt accepterades dit de kom. De fortsatte sin resa för att hitta en plats att slå sig ner, men de har aldrig blivit riktigt välkomna. Fördomar mot romer har funnits länge, och de dyker särskilt upp vid kristider. Bakom fördomarna ligger femhundra års missförstånd och kulturkrockar.

Att romer är kriminella är väl en vanlig fördom, stämmer den?
— När det gäller kriminalitet så kan det stämma att romer är överrepresenterade bland fängelsebesökarna i vissa länder, jämfört med befolkningen som helhet. Men om man i stället skulle jämföra med den samhällsgrupp som romer ofta tillhör, det vill säga lågutbildade och som lever i ett utanförskap, skulle romer inte vara en avvikande grupp.

Matthew Kott påpekar att det också finns föreställningar om romer, inte bara fördomar. En föreställning är att romer gillar att resa och själva har valt att bo i husvagn och inte rota sig.

— Det kan vara så att det är en del av deras kultur, men frågan är om de har valt den av fri vilja eller av tvång?
 
Hur kan forskningen förändra synen på romer?
— Det finns två sätt, den ena är att bjuda in romer så att de kan delta i kunskapsproduktionen. När romer har ställt upp på intervjuer blir de ofta förvånade över hur resultatet framställs och förstår inte forskarnas villkor. Forskare och romer kommer från olika kulturer, båda med starka traditioner och regler, och de här två kulturerna måste mötas. Vi måste bygga broar in till gruppen och skapa ömsesidig förståelse för att romer ska få en mer realistisk bild av forskningen. Romer ska inte bestämma över forskningen, men de borde bjudas in tidigt för att skapa en öppnare dialog.

Vad är det andra sättet?
— Man måste byta fokus från att enbart koncentrera sig på hur majoritetsamhället har behandlat romer, till att också fokusera på romers språk och kultur utifrån gruppens eget perspektiv. I stället för att placera dem i facket ”offer” kan man se vad de har bidragit med och det positiva i deras kultur, till exempel har vi flera ord i svenskan som kommer från romani. Romer har en kultur som berikar Sveriges gemensamma kultur och historia.

Text: Elin Melin, forskning.se

Lotta Reuterskiöld är universitetslektor och psykolog vid Stockholms universitet.

Vad är klaustrofobi?
— Den som lider av klaustrofobi är rädd för instängdhet, att vara fastlåst och att inte kunna ta sig ifrån ett utrymme. Ju mindre och mer instängt ett utrymme är, desto större är rädslan. Att åka tunnelbana är också jobbigt för många, som till exempel röda linjen med många stationer under jorden.

Kan gruvarbetarna i Chile drabbas av klaustrofobi?
— Jag kan tänka mig en rad saker de här gruvarbetarna drabbas av, till exempel nedstämdhet, panikattacker och trauma. För att kunna sätta en diagnos för specifika fobier krävs det att personen haft problem ett tag. Det ska störa ens vardag och ge upprepade symptom. Men man kan ju bli akut rädd i olika situationer utan att ha en diagnos.

Vilka är symptomen för klaustrofobi?
— Hjärtklappning, svettningar, hyperventilering och yrsel är vanliga symptom. Det är oftast samma symtom för de som lider av agorafobi, fast då är man rädd för att drabbas av kroppsliga symtom i sig, att det ska bli pinsamt och att tappa kontrollen medan de som lider av klaustrofobi är rädd för instängdheten i sig. 

Varför drabbas man?
— Det finns tre rutter in: För det första kan man drabbas om att man har råkat ut för något tidigare, till exempel fastnat i en hiss som barn. För det andra kan det handla om en modellinlärning, man har sett någon annan drabbas av ångest och rädsla. För det tredje kan ett barn som hör berättelser om en specifik fobi själv börja undvika samma sak. Vissa rädslor för t ex höjder, stormar och ormar är mer lättbetingade, dessa rädslor har ett överlevnadsvärde för oss.

Är det bara barn som drabbas?
— Nej, men det finns statistiskt sett två olika debuteringsvågar. Den första vågen sker i 10-årsåldern och den andra i 27-årsåldern. Det finns inga förklaringar till varför, utan det ser bara ut så. Det är ytterst ovanligt att man drabbas i till exempel 50-årsåldern.

Kan man bli botad?
— Ja, det går att behandla fobier och de allra flesta blir av med sina problem. Vi har arbetat länge med forskningsprojekt där vi behandlar ungdomar med olika specifika fobier. De behandlas i en så kallad en-sessions behandling där de gradvis exponeras för det som de är rädda för. Av vuxna som har behandlas med den här metoden har 80-90 procent blivit av med sina fobier och av alla barn som gått behandlingen har den hjälpt 55-60 procent. 

Hur kommer gruvarbetarna att må när de väl kommer upp?
— Jag tror en del kommer att klara sig med relativt få men, andra med ganska mycket men, medan vissa kommer att vara helt knäckta. Vi människor är komplexa och tidigare erfarenheter spelar stor roll för hur man klarar sig. Vilken typ av stöd de får, hur mycket information de har tillgång till, och hur stämningen är därnere kommer att påverka hur de kommer att må efteråt.

Text: Elin Melin, forskning.se