Robert, 30 år, bor i Bandhagen i Stockholm och är föräldraledig med sitt andra barn, sonen Ludde som han har tillsammans med sin fästmö Erika. Han har också dottern Leia på fem år från ett tidigare förhållande. Med henne var han föräldraledig i totalt nio månader. Men den här gången passade det bättre att fördela ledigheten annorlunda.
Robert jobbar som besiktningstekniker på bilprovningen, men börjar till hösten på ett annat företag. Bytet av jobb innebär högre lön, men framför allt betydligt kortare restid till och från jobbet, vilket gör det möjligt för honom att tillbringa mer tid hemma med familjen.
– Jag kommer ta ut runt tre till fyra månader, och Erika tar resten. Det passade oss bäst nu när jag fått det här nya jobbet. Hon har dessutom en psykiskt tung tjänst på socialtjänsten och uppskattar chansen att få vara hemma längre, säger Robert.
Hade det inte varit för det nya jobbet hade Robert och Erika förmodligen delat upp ledigheten ungefär 45 respektive 55 procent, berättar han. En praktisk sak att ha i åtanke i deras beslut var också reglerna för att få bibehålla sitt certifikat som besiktningstekniker.
– Det finns bestämmelser om hur många fordon man måste besiktiga under en viss tid. Är man borta mer än sex månader på ett år så förlorar man sitt certifikat och måste förnya det. Det är inte hela världen, men man vill ju helst undvika det, säger Robert.
Pappor med hög lön tar mer föräldraledigt
Enligt Försäkringskassans statistik var det 2019 bara 19 procent av föräldraparen som delade lika på föräldraledigheten – vilket definieras som att båda föräldrarna tar ut mellan 40 och 60 procent av föräldraledigheten. Det vanligaste är att mamman tar ut betydligt mer föräldraledighet än pappan. Men vad exakt som påverkar pappors uttag av föräldraledighet är inte helt klarlagt. En vanlig uppfattning är att pappor med högstatusjobb har svårare att ta ut föräldraledighet eftersom karriären och lönebortfallet sätter stopp för det, men paradoxalt nog visar forskningen att det är precis tvärtom – det är de som tar ut mest ledighet.
[quote style=”1″ author=””]Vi vet att om föräldrarna delar lika så blir kvinnans löne- och karriärutveckling bättre och hon återvänder till arbetet tidigare, och dessutom blir barnomsorgen mer jämställd.[/quote]
Helen Eriksson, forskare vid Sociologiska institutionen på Stockholms universitet, har i ett forskningsprojekt undersökt just denna ”pappaledighetsparadox”. Pappor med högkvalificerade och högavlönade yrken, såsom jurister eller läkare, visar sig ta ut mer än dubbelt så mycket föräldraledighet som pappor med lågkvalificerade yrken, som lokalvårdare, restaurangarbetare eller maskinoperatörer. Den avgörande faktorn kan alltså inte vara hur många kronor man förlorar på att vara föräldraledig. I stället förklaras denna paradox av andra faktorer på arbetsplatsen.
Män gör som andra pappor gör
– Pappaledighetsparadoxen beror helt enkelt på att man på högstatusjobb, det vill säga högkvalificerade och högavlönade tjänster, känner sig trygg på arbetsplatsen och inte riskerar att bestraffas för att man tar ut pappaledighet, säger Helen Eriksson.
På lågavlönade tjänster är arbetet oftare otryggt, man har mer att förlora på att vara föräldraledig och kan till exempel tilldelas mindre åtråvärda arbetstider eller arbetsuppgifter om man är borta länge. Även kulturen på arbetsplatsen har stor betydelse. Det finns sällan någon uttalad regel om att man som man inte får ta ut mycket föräldraledighet, men det spelar stor roll hur andra pappor gör på arbetsplatsen, berättar Helen Eriksson.
– Om alla andra nöjer sig med ett par månader pappaledigt så skulle det så klart kännas jobbigt att själv ta ut mycket mer än så, och det är lätt att se hur man skulle kunna göra sig impopulär om man gjorde det. Detsamma gäller om alla andra tar ut mycket ledighet. Man gör främst som andra gör.
Åsikter på jobbet hindrar pappaledighet
Vid Göteborgs universitet arbetar Philip Hwang, professor i psykologi. Tillsammans med den amerikanska sociologen Linda Haas är han involverad i ett forskningsprojekt som syftar till att belysa arbetsplatsers betydelse för utnyttjandet av pappaledighet. Med hjälp av enkätstudier, intervjuer och fokusgrupper har det blivit tydligt att arbetsplatserna av många skäl kan bli avgörande för hur mycket föräldraledighet som tas ut av pappor. Företagen fungerar som en gatekeeper som avgör hur mycket pappaledighet som tas ut, berättar Philip Hwang.
– Det finns de som gör det bra, som har en organisationsstruktur och en kultur på arbetsplatsen som gör det enkelt att ta ut pappaledighet, men det finns också de som gör det väldigt svårt för papporna. Chefer brukar ofta känna till de anställdas rättighet till pappaledighet och att det inte går att ”göra något åt”, men mellanchefer och andra kollegor på arbetsplatsen kan ibland tycka att det som har med papparollen att göra är någonting som hör till fritiden.
Jobbkultur styr hur pappor tar ut föräldraledighet
Forskningen visar att det finns flera faktorer inom organisationens struktur som kan underlätta för anställda att ta ut sin pappaledighet, berättar Philip Hwang. Utöver rena ekonomiska incitament, som att erbjuda extra ersättning till den som är föräldraledig, handlar det bland annat om lägre grad av specialisering hos de anställda, större buffert av medarbetare som kan rycka in, lägre krav och mindre intensitet. Det är många nyblivna fäder som hänvisar till att det är för mycket på jobbet för att de ska kunna ta ut föräldraledighet eller dela lika med sin partner. Det handlar också om en upplevd lojalitet mot ens arbetsgivare och kollegor – man vet att de kommer att få det tufft om man själv är borta, och man vill inte känna sig eller betraktas som en svikare.
Även könsnormer och förväntningar på den anställda är viktigt. Kvinnor förväntas i högre grad någon gång under anställningen ta ut föräldraledighet medan det inte alltid finns motsvarande förväntningar på män, menar Philip Hwang.
Machokultur hindrar föräldraledighet
För Robert är det tydligt att det fortfarande finns en machokultur inom fordonsbranschen.
– Man har ofta en ganska gammal syn på vad mannen och kvinnan förväntas göra i hemmet, att mamman ska vara den som sköter hemmet och är föräldraledig. På min förra arbetsplats tog ingen ut pappaledighet. Och jag blev till och med ifrågasatt när jag var hemma och vabbade eftersom det påstods höra till mammans uppgifter, säger han.
Men även om det fortfarande finns vissa branscher och arbetsplatser där utvecklingen går långsammare, så visar statistiken att den ändå på det stora hela går framåt. Sedan föräldraförsäkringen infördes 1974, vilket gav båda föräldrarna rätt till ekonomisk ersättning för att vara hemma med barnet, har papporna tagit ut större och större andel av dagarna som ger föräldrapenning: från 0,5 procent 1974 till 30 procent 2021.
Fördelar med att dela på föräldraledigheten
Eftersom fördelarna med ett jämställt nyttjande av föräldraledigheten är tydliga hoppas Philip Hwang och hans forskarkollegor att utvecklingen fortsätter framöver – gärna lite snabbare.
– Vi vet att om föräldrarna delar lika så blir kvinnans löne- och karriärutveckling bättre och hon återvänder till arbetet tidigare, och dessutom blir barnomsorgen mer jämställd. Så det finns goda skäl till att sträva efter att dela lika på föräldraledigheten, säger Philip Hwang.
För den enskilda individen finns det också andra fördelar med att vara hemma med sitt barn. Fördelar som är svårare att mäta.
– Jag tycker det är tråkigt att det är så många män som missar den här chansen. Att vara pappaledig innebär ett oslagbart tillfälle att bygga upp en nära och bra relation till sitt barn, säger Robert.
Robert har valt att medverka i artikeln utan sitt efternamn.
1974: Föräldraförsäkringen införs. Den ersätter moderskapsförsäkringen som endast riktade sig till kvinnor. I och med föräldraförsäkringen kan båda föräldrarna vara hemma med sina barn. Män tar i snitt ut 0,5 procent av föräldrapenningen.
1995: En månad av föräldrapenningen reserveras till vardera föräldern. Männens uttag av föräldrapenning ökar med 9,9 dagar.
1998: Män tar ut 10 procent av föräldrapenningen och kvinnor tar ut 90 procent.
2002: En andra månad reserveras för vardera föräldern. Samtidigt förlängs det totala antalet föräldrapenningdagar till 480 per föräldrapar. Mäns uttag av föräldrapenning ökar med 4,4 dagar.
2006: Män tar ut 20 procent av föräldrapenningen och kvinnor tar ut 80 procent.
2008: En jämställdhetsbonus införs, där föräldrar kan ansöka om att få skattelättnader för de dagar de tar ut utöver de två reserverade månaderna.
2012: Jämställdhetsbonusen förenklas så att föräldrar inte längre behöver ansöka om bonusen. Den betalas ut månadsvis.
2013: Män tar ut 25 procent av föräldrapenningen och kvinnor tar ut 75 procent.
2016: En tredje månad reserveras för vardera föräldern. Mäns uttag av föräldrapenning ökar med 4,1 dagar.
2017: Jämställdhetsbonusen avskaffas.
2021: Män tar ut 30 procent av föräldrapenningen och kvinnor tar ut 70 procent.
För vissa är ASMR-klippen på Youtube bara ljud – och kanske mer eller mindre obegripliga ljud. En röst som viskar i en stereomikrofon, något som prasslar, fingertoppar som pickar på olika ytor… Vad är grejen, liksom?
För andra är klippen en källa till det som ibland kallas ”hjärnorgasm”. För dem kan en ASMR-video leda till ”tingles”, det vill säga intensivt behagliga kittlingar eller rysningar, vara lugnande och göra det lättare att somna. Hur kan det komma sig? Vad vet vi om vad som händer i hjärnan när en ASMR-upplevelse triggas och vilka signaler som då skickas till kroppen?
Egentligen ingenting, säger India Morrison, biträdande professor vid Linköpings universitet. Hon forskar om känslomässiga och sociala aspekter av beröring och smärta.
– Det finns några få studier om ASMR, men problemet är just att de är så få, att de visar olika saker och att man har använt olika metoder. Det är inte möjligt att dra någon slutsats, säger hon.
Användarna var ASMR-forskningens pionjärer
För drygt tio år sedan visste förmodligen få av dem som upplevde ASMR att andra kunde uppleva samma sak.
– Men omkring år 2010 hittade de varandra på internet, de började göra videoklipp på Youtube och utforska vad de hade för olika typer av triggers. Jag betraktar dem som de första ASMR-forskarna, säger India Morrison.
Nu är hon och hennes medarbetare några av dem som har tagit över stafettpinnen, på en mer vetenskaplig grund.
Kittlingarna i kroppen kartläggs
India Morrison vill kartlägga de kroppsliga upplevelserna av ASMR. Hittills har några hundra personer deltagit i hennes projekt och markerat på kroppskartor var de upplever sina tingles.
– Utifrån de preliminära resultaten börjar tingle-känslan ofta på hjässan och sprider sig sedan ner mot nacken, ryggen och axlarna.
Forskningen ser hon som ett första steg mot för att förstå mer om ASMR.
– Om vi hittar samband mellan hur olika personer upplever ASMR kan det vara en ledtråd till den lite större frågan om hur ASMR fungerar i hjärnan och hur det påverkar kroppen – och kanske kan vi lära oss något som inte bara handlar om fenomenet ASMR utan också om hur hjärnan fungerar hos oss alla, säger hon.
Intimitet får sinnena att reagera
India Morrison tror att det finns en social essens i ASMR.
– Min utgångspunkt är att ASMR har med sociala känslor och social interaktion att göra. För hur känns det till exempel när någon som man är kär i viskar i ens öra? Kan man inte uppleva kroppsliga sensationer då?
De ljud som kan trigga ASMR har ofta en sak gemensamt, konstaterar hon: De bärs inte över stora avstånd.
– Tvärtom är ju viskningar, prassel och konsonantljud väldigt nära ljud, man måste vara nära för att höra dem.
Visuella intryck kan också trigga
Och när vi hör dem, kanske i intima interaktioner med en kärlekspartner, en vän eller i en förälder-barnrelation, kan våra sinnen reagera, menar hon.
– Jag tror att vi alla kan få olika sinnesupplevelser i sådana situationer, och kanske de som får liknande sinnesupplevelser av att enbart lyssna på viskningar och prassel från en Youtube-video helt enkelt har en lite lägre tröskel för sådana upplevelser. Kanske ASMR är som ett spektrum, där vi alla befinner oss någonstans.
ASMR kan också triggas av visuella upplevelser. Det verkar som om det ofta sker när man betraktar någon som ömt och långsamt gör något med händerna, med små, försiktiga rörelser.
– Jag vet till exempel en person som fick en ASMR-reaktion av att betrakta en florist som omsorgsfullt arrangerade blommor – men vi har inte så mycket data på det här, säger India Morrison.
ASMR
Begreppet ASMR, Autonomous Sensory Meridian Response, uppstod 2010 i samband med att fenomenet började diskuteras på internet.
Än så länge finns inte så mycket specifik kunskap om ASMR, men teorier saknas inte.
En teori baserar sig på att ASMR kan vara en variant av synestesi, det neurologiska fenomen där två eller flera sinnen kan vara sammankopplade på ett sätt som till exempel gör att man upplever att bokstäver, siffror eller människor har olika färger.
Andra teorier har en mer skeptisk grund: ”Vi vet inte om ASMR verkligen finns, och eftersom vi saknar en tydlig definition på vad det i så fall är kan det inte utforskas vetenskapligt – dessutom är namnet ASMR ovetenskapligt och säger ingenting”.
Källa: India Morrison, biträdande professor vid Linköpings universitet
Våra associationer påverkar hjärnan
En annan förklaring till det välbehag som vissa ljud skapar hos en del av oss kan vara att våra stressnivåer sänks – och att det i praktiken är vi själva som gör jobbet.
– Vi människor kan fantisera oss fram till såväl väldigt stressande som väldigt lugnande känslolägen. I vår forskning har vi sett att det är så hjärnan fungerar – och i och med att vi har en så stor påverkan på vårt eget stressystem är ASMR, från vårt perspektiv, inte förvånande, säger Henrik Jörntell, professor och hjärnforskare vid Lunds universitet.
Han beskriver ibland hjärnan som en “föreställningsmaskin”. Med det menar han att allt vi upplever – från ljud- och synintryck till känslor och händelser – blir till föreställningar i våra hjärnor.
Föreställningarna bildar en slags omedveten och föränderlig karta som styr hur vi tolkar och förstår det vi är med om. På så vis kan till exempel en viskande röst associeras med lugn och tröst, kanske från en trygg förälder, eller förtrolighet och kärlek.
Sinnlig respons i fokus
Språkvetaren Zofia Malisz forskar om ASMR på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Hon ser ljudfenomenet, med sin kombination av underhållning, meditation och sinnlighet, som en näst intill unik företeelse.
– Det enda jag kan komma på som ligger nära den kombinationen är pop- och dansmusik. Men i ASMR är ett tydligt mål att framkalla en fysisk, sinnlig respons, snarare än den mer intellektuella respons som det oftare handlar om i musik.
ASMR-artisters viskande på Youtube är ofta meningslöst eller ohörbart, menar Zofia Malisz.
– ASMR handlar alltså inte alls om budskapet utan om känslan.
Tillsammans med en kollega undersöker hon nu vad det är som gör vissa Youtube-röster så framgångsrika.
– Vi vill ta reda på varför en del ASMR-artister får fler likes och prenumeranter på Youtube än andra, vad det är i deras viskande som funkar. Vi är också intresserade av om alla miljontals timmar med data om ASMR-viskning som finns på nätet kan vara användbara för att studera hur vi viskar till vardags, och om ASMR kan hjälpa till att skapa röster till talrobotar som accepteras bättre av användare.
Förväntan frigör dopamin – vi får en kick
Håkan Fischer, professor i humanbiologisk psykologi vid Stockholms universitet, forskar om känslor. Han poängterar att han inte har någon specifik kunskap om ASMR, men han har tankar om vad fenomenet kan bero på – och här har två psykologiska processer huvudrollerna: förväntan och osäkerhet.
Forskning har visat att när vi triggas av något är det inte själva belöningen som triggar oss mest, utan vår förväntan på belöning.
– Alltså mer dagen före julafton än själva julafton, säger Håkan Fischer.
Denna förväntanseffekt är stark i allt från förväntningar på en effekt av droger till förväntningar på en kärlekshandling, som en kyss. Och när vi känner sådan förväntan aktiveras centrala delar av hjärnan.
– Det gör att signalsubstansen dopamin frigörs, och det kan ge oss en kick.
Dopamin aktiverar också, tillsammans med andra signalsubstanser och hormoner, vårt autonoma nervsystem som inte kan styras med viljan.
– Jag tror att det är det här som ger upplevelsen av rysningar i kroppen, säger Håkan Fischer.
Larmsystem aktiveras av osäkerhet
Osäkerheten, den andra psykologiska processen, startar i två delar av vår hjärna: hippocampus och amygdala, som ibland beskrivs som hjärnans larmcentral.
– Hjärnans larmsystem drivs av känslor. Men när det larmar behöver det inte innebära att något negativt väntar, bara att något är oklart, att vi måste vara beredda på att något kan hända.
De viskningar och annan stimuli som man exponeras för vid ASMR kan upplevas som ganska tvetydiga, konstaterar Håkan Fischer.
– Och tvetydighet skapar osäkerhet. Det i sin tur aktiverar hjärnans larmsystem som förbereder hjärnan på att något viktigt kan komma att hända.
Text: Maria Zamore på uppdrag av forskning.se
Forskning.se har fått en fråga från läsaren Bengt, som ofta vistas i naturen och upplever att han kan känna lukten av rådjur – även innan djuret dyker upp.
”Det känns märkligt att jag, under min hustrus och mina dagliga promenader, kan förutse ett möte med ett rådjur. I början skyllde jag på slumpen, men efter att detta upprepats under lång tid har jag ingen förklaring. Till saken hör att jag snart fyller 80 och borde ha ett nedsatt luktsinne”, skriver Bengt och undrar om det finns någon vetenskaplig förklaring till hans förmåga.
Känslig näsa eller upplevd luktförmåga
Någon enkel förklaring finns inte, enligt Johan Lundström, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet, som forskar om lukt.
– Det är möjligt att Bengt har blivit väldigt känslig för rådjurslukt. Vi människor kan känna lukten från rådjur, även om djuret inte syns. Men en ännu större möjlighet är att han har fått en upplevd ökad luktförmåga.
Johan Lundström berättar om ett klassiskt experiment, där en person står längst fram i en föreläsningssal, håller i en burk och säger: ”Här är en väldigt äcklig lukt, snart kommer ni på de första raderna att känna den. Nu. Känner ni?”
– Många svarar ja. De känner lukten – men det är inbillning. Det är lätt att inbilla sig att man känner en lukt som inte finns, säger han.
Här klår vi hundarnas luktsinne
Men vi människor har ett mycket väl utvecklat luktsinne, bättre än de flesta djurs.
– Det enda djur som konsekvent slår oss är hunden. Men vissa lukter, till exempel kroppslukter som vi människor känner igen hos varandra, är vi bättre på än hundar.
Luktsinnets huvudsyfte är att hålla oss borta från sådant som kan vara farligt för oss – som mögel, rutten mat och blod. Sådana lukter, som kan vara avgörande för vår överlevnad, signalerar fara till våra hjärnor.
– Om man släpper en enda droppe av geosmin, en av kemikalierna i mögellukt, i en stor simbassäng kan vi fortfarande känna mögellukten, säger Johan Lundström.
Lika starka signaler kan våra hjärnor få om en ofarlig lukt kopplas samman med elstötar, har forskare sett i experiment.
– Då kan vi bli upp till 200 gånger känsligare för den lukten, eftersom dess betydelse för
luktsystemet har förändrats. Hjärnan har förstått att lukten har blivit viktigare.
Enorm skillnad i hur vi känner lukt
Om vi antar att Bengt, i artikelns början, faktiskt känner rådjurslukt – hur kommer det sig då att hans fru inte verkar göra det?
– Det finns en enorm variation mellan våra luktsinnen, säger Johan Lundström. Din upplevelse av kaffedoft är till exempel inte samma som min. Kaffe består av en stor mängd kemikalier som tillsammans bildar lukten kaffe, och vi har upp till 400 receptorer som kan detektera de här lukterna – men vi kan inte detektera exakt samma kemikalier. För de flesta av oss är ett antal luktreceptorer dysfunktionella, vilket gör att den sammansatta luktinformationen till hjärnan ofta är olika för olika personer.
Visste du att….
…vårt luktsinne fungerar som bäst på morgonen? När vi just har vaknat är vi bättre på att lukta än vad vi är på kvällen.
… vi inte kan bedöma vår luktförmåga själva? När forskare har bett personer att gradera sitt luktsinne på skalan 1 till 100 och därefter mätt deras luktförmåga stämmer resultaten inte överens.
… sammanhanget påverkar hur vi uppfattar en lukt? Testa själv: Riv lite parmesanost, lägg i en burk, fråga familjen vad det är som luktar, om det är någon som har spytt? Ta fram burken igen lite senare, säg “Mm, lukta på den här osten! Ska vi äta pasta ikväll”?
… nästan allt av det vi i vardagen uppfattar som smak är lukt som kommer via en passage i svalget, mellan munhålan och näsan? Om vi håller för näsan känner vi bara de fem grundsmakerna.
… det är först om vi förlorar luktsinnet helt, eller nästan helt, som vi är medvetna om att vår luktförmåga har försämrats?
… även före covidpandemin hade omkring 20 procent av befolkningen en klinisk nedsättning av luktförmågan?
Sjukdomar påverkar luktförmåga
Rådjursmannen Bengt tänker att han, som snart är 80, borde ha ett nedsatt luktsinne. Generellt får vi ett sämre luktsinne ju äldre vi blir, men det beror mest på att det med ökad ålder blir vanligare med alzheimer, parkinson, MS och depression – sjukdomar som kan påverka luktsinnet.
– Hos friska individer över 85 år kan man visserligen se en något sämre luktförmåga, men inte så mycket, faktiskt. Luktsinnet drabbas inte alls av lika stor försämring som syn och hörsel kan göra i samma ålder.
Vissa infektioner kan också försämra luktsinnet. Många som fick covid tappade till exempel förmågan att känna lukt. Men luktsinnet kan tränas upp.
– Och det är inte jätteovanligt att patienter som har haft en stroke blir överkänsliga för vissa lukter, men vi vet inte om det är en faktisk eller en upplevd överkänslighet, säger Johan Lundström.
Så till frågan i artikelns början: Skulle vi människor, precis som jakthundar, kunna spåra vilda djur?
– Vi är inte lika bra som hundar på att känna en lukts riktning. Vi har tappat förmågan till så kallad stereolukt, att känna om lukten kommer från höger eller vänster näsborre, och därför har vi ofta svårt att lokalisera varifrån det luktar.
Men, säger Johan Lundström – vi kan ändå luktspåra, ungefär som en hund.
– Vi kan sniffa i luften, röra oss mot det håll där lukten är starkare och vända tillbaka när den blir svagare. Så ja, teoretiskt sett skulle vi, om vi hade fått samma övning från unga år som en jakthund, kunna spåra upp vilda djur – men rent praktiskt har vi svårt att röra oss med näsan så nära marken som en hund.
Fråga en forskare
Har du också en vardagsnära fundering eller vill ställa en fråga om ett spännande ämne till en forskare? Mejla oss på red@forskning.se eller ställ frågan på Instagram @forskning.se. Vi finns också på Facebook.
Det har länge funnits farhågor om att det skulle finnas en koppling mellan tatueringar och cancer. Läkemedelsverket har i sina stickprovskontroller, genom åren, upprepade gånger hittat förbjudna ämnen och höga halter av föroreningar i tatueringsfärger.
Tatueringsfärg triggar i gång immunförsvaret
Det har också visat sig att tatueringsfärger kan sprida sig från huden och lagras i andra delar av kroppen. Patologer har vid obduktioner bland annat hittat missfärgade lymfkörtlar hos tatuerade personer.
– Det vi tror händer är att färgerna triggar i gång immunförsvaret som känner igen de här färgpartiklarna som en slags främmande kropp, på samma sätt som ett virus eller en bakterie. När immunförsvaret går i gång försöker det bli av med det här skräpet. Det gör att det hamnar i blodet och kan spridas till andra ställen i kroppen, säger Christel Nielsen, docent och forskare på avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet.
Tatueringar och cancer – många vill veta mer
Christel Nielsen leder ett forskningsprojekt finansierat av forskningsrådet Forte, som ska försöka ge svar på frågan om det finns ett samband mellan tatueringar och cancer. Att det inte gjorts tidigare tror hon beror på att det saknats dataunderlag för en sådan studie.
Men med hjälp av Sveriges unika cancerregister, som Socialstyrelsen tillhandahåller, har forskarna kunnat skicka ut en enkät till 9 000 personer som antingen haft hudcancer eller cancer i lymfkörtlarna. De har bland annat fått svara på frågor om huruvida de är tatuerade, och i så fall när de tatuerade sig, var på kroppen, hur stora tatueringarna är och vilka färger det rör sig om. Samma frågor har ställts till en jämförelsegrupp på 27 000 personer som utgör ett tvärsnitt av den svenska befolkningen.
– Vi har fått så fina svarsfrekvenser. Folk har uppenbarligen tyckt att det här varit viktigt. Vi har legat på över 50 procents svarsfrekvens, vilket är väldigt ovanligt nu för tiden.
Var femte svensk är tatuerad – cancer i hud och lymfkörtlar ökar
I Sverige är omkring 20 procent av befolkningen tatuerad, vilket är högt i ett europeiskt perspektiv. Parallellt med tatueringstrenden de senaste decennierna har antalet fall av både hudcancer och cancer i lymfkörtlarna ökat.
– Vi vet inte varför det ökar. Man säger att våra solvanor har förändrats över tid. Men jag tycker att man måste följa upp tatueringarna eftersom de kan vara en riskfaktor i sig själva, men också eftersom vissa av de här pigmenten bryts ner när man till exempel solar. UV-strålning gör att de bryts ner till farligare kemiska föreningar än själva färgen som sådan. Så det kan finnas en koppling mellan de här faktorerna som man behöver titta på, säger Christel Nielsen.
Säkerställa att det är säkert att tatuera sig
Forskarna i projektet håller nu på att sammanställa enkätsvaren och resultaten kommer att presenteras i början av 2023. Visar det sig finnas ett samband mellan tatueringar och cancer kan det hjälpa människor som funderar på att skaffa en tatuering, menar Christel Nielsen.
– Det handlar inte om att folk inte ska tatuera sig. Det är inte alls det vi far efter. Men jag tycker att eftersom det är så många som tatuerar sig, så måste man se till att det är säkert att göra det.
– Om man har vissa riskfaktorer med sig från början så ska man kanske låta bli, till exempel om man har mycket av en viss typ av cancer i familjen. Då är det onödigt att trigga i gång någonting. Det skulle vara ett sätt att använda resultaten på.
Nya regler för tatueringsfärg
Eftersom det inte har gjorts några studier om kopplingen mellan tatueringar och cancer tidigare har forskningsprojektet i Lund fått uppmärksamhet även internationellt. Forskarna samarbetar också med Läkemedelsverket, som är tillsynsmyndighet för tatueringsbranschen.
Projektet råkar sammanfalla med att nya EU-regler gällande tatueringsfärg infördes vid årsskiftet. Sverige har haft en egen lagstiftning på området i omkring tio år, men det finns tusentals färger registrerade hos Läkemedelsverket och myndigheten har inte haft resurser att analysera mer än några hundra av dem. I många andra EU-länder har det helt saknats regler kring tatueringsfärg.
– Det försöker man komma åt med den nya EU-regleringen. Men det är mycket pengar i branschen och det har varit mycket kritik mot lagen för att det inte finns evidens för en koppling till cancer och andra sjukdomar, säger Christel Nielsen.
Tatuerare kan lära sig upptäcka cancer
EU-reglerna omfattar koncentrationsgränser för omkring 4 000 skadliga ämnen i tatueringsfärger, däribland bly, nickel och arsenik, som tagits fram av EU:s kemikaliemyndighet Echa. En del haltgränser överensstämmer med svensk lagstiftning medan andra är lägre eller högre.
– Om de nya reglerna får önskad effekt kommer vi att kunna se andra tatueringsfärger i framtiden. Men det är alla de som tatuerat sig fram tills nu som vi behöver titta på. De här sjukdomarna har latenstid och det tar kanske tio år att utveckla ett lymfom. EU-lagstiftningen ställer också krav på märkning, och tatuerarna får bara använda produkter märkta med ”blandning för användning i tatueringar”. Dessutom ska tatuerarna informera kunderna om färgerna.
– Jag tänker också att man bör samarbeta med tatuerarna. För de om några tittar på folks hud, och man skulle kunna utbilda dem i hur man upptäcker cancerförändringar, säger Christel Nielsen.
Text: Krister Zeidler
Tatueringens historia
De äldsta bevarade tatueringarna har man funnit på ismannen Ötzi som levde i Sydtyrolen för över 5 000 år sedan.
Tatueringskonsten har varit särskilt utbredd och utvecklad i Sydostasien, Polynesien och Japan.
Det var genom James Cooks resor i Stilla havet under 1700-talet och ökade förbindelser med Japan som intresset för tatueringar tog fart i Europa.
Tatueringar blev vanliga bland sjömän men förekom även bland hantverkare, kriminella och prostituerade. Även i vissa högreståndskretsar tatuerade man sig, till exempel bar Storbritanniens kung Edvard VII en tatuering.
Sveriges första professionella tatuerare anses vara Ove Skog, med artistnamnet Doc Forest, som öppnade en ateljé i Stockholm 1972. Ove Skog bidrog genom sin verksamhet med strikta etiska och hygieniska krav till att tatueringar blev socialt accepterade och fick anseende som konsthantverk.
Riksföreningen Sveriges registrerade tatuerare (SRT) grundades 1991
Det finns några forskningsområden som engagerar våra läsare lite extra. Djur är ett sådant. Demens är ett annat. Därför är det inte överraskande att en av de mest lästa artiklarna på forskning.se handlar om älgar och en annan om att förebygga demens.
Varsågod, här är de mest lästa artiklarna på forskning.se 2022
Benskörhet och D-vitaminbrist är vanliga biverkningar av vissa läkemedel. Men de missas ofta i vården.
– Brist på D-vitamin leder till ökad risk för benskörhetsfrakturer. Därför är det viktigt att sjukvården håller koll på patienter som riskerar att drabbas av D-vitaminbrist, säger Ola Nordqvist, doktorand i biomedicinsk vetenskap vid Linnéuniversitetet.
Älgarna har blivit smartare. För att undvika jägare lämnar de vissa områden och kommer tillbaka först när jakten är över.
Forskarna ser det som en naturlig följd av en evolutionär process.
– Älgar som överlever jakten, deras gener, kommer att ju föras vidare och den som är smart nog att göra det i flera år kommer med ännu större sannolikhet att föra sina gener vidare, säger Petter Hillborg, lektor i biologi vid Högskolan i Gävle.
Den har kallats “den förmodligen viktigaste folkhälsostudien som du aldrig har hört talas om”, studien som visar att det finns en tydlig koppling mellan svåra barndomsupplevelser och psykisk och fysisk ohälsa.
– Utsatthet under barndomen är ett av våra största folkhälsoproblem säger barnläkaren Steven Lucas, som forskar om hur barndomsupplevelser kan påverka människor senare i livet.
Fästingen är ett av de mest hatade småkrypen och många undrar: vad gör den för nytta?
När fästinghonan blivit befruktad sväller äggen inuti henne tills hon slutligen … spricker. Finns det någon mening med detta djur? Vi ställde fråga till docenten och fästingexperten Lars Lundqvist.
Demens kan inte botas men du kan själv påverka en del av riskfaktorerna och därmed skjuta upp insjuknande.
Forskarna har identifierat fler faktorer som kan hålla oss friska långt upp i åren. Blodtrycket är en av sakerna att hålla koll på – men känner du till de andra?
Enligt Matteusevangeliet såg de tre vise männen en ny stjärna på himlen som ledde dem till stallet i Betlehem där Jesus ska ha fötts. Inom astronomin är det möjligt att räkna bakåt och visa hur himlen såg ut vid olika historiska tidpunkter och många har använt sig av det för att se om något kan ha gett upphov till berättelsen om julstjärnan.
– Vi vet ju inte om det verkligen finns en sådan här koppling, det får vi vara noga med att komma ihåg. Men det är roligt att gå tillbaka och titta på vad det skulle kunna vara, säger Marie Rådbo som är astronom vid Göteborgs universitet.
Betlehems stjärna – en planet, komet eller en supernova?
Stjärnornas positioner är väldigt statiska, men det finns tre saker som kan leda till något nytt och ovanligt på himlen: planeternas rörelser, exploderande stjärnor som skapar uppflammande supernovor och kometer på besök från solsystemets utkanter. Marie Rådbo utesluter att kometer och supernovor skulle ha något att göra med julstjärnan.
– Kometer ansågs föra olycka med sig. Folk var rädda för dem och trodde att någon skulle dö eller att katastrofer var på väg. Därför är det inte så troligt att man skulle bli ledd till Jesus i stallet med hjälp av en komet.
– Supernovor är inte heller så troliga eftersom kineserna kartlade dem och vi kan i dag se rester från supernovor precis där de kinesiska dokumenten pekar ut dem. Vid tidpunkten runt år noll finns inga säkra noteringar om supernovor, säger Marie Rådbo.
Herodes missade hela himlafenomenet
Enligt bibeln skulle dessutom kung Herodes vara ovetande om Betlehems stjärna. Det tyder på att det inte var någon uppseendeväckande komet eller supernova. Återstår planeterna.
– Om det var någonting, så är det nog dessa konjunktioner man ska titta på, säger Marie Rådbo.
Konjunktioner kallas det när planeterna radar upp sig så att det för en betraktare på jorden ser ut som att de ligger precis bredvid varandra. De kan ligga så nära varandra att ljuset ser ut att komma från en mycket stark “ny” stjärna, vilket var fallet med Saturnus och Jupiter år 7 f Kr. Året därefter, 6 f Kr, radade Jupiter, Saturnus och Mars upp sig på nästan samma ställe, vilket är mycket ovanligt.
När föddes Jesus?
År 6 f Kr är också ett möjligt födelseår för Jesus. Som historisk person har han nämligen funnits, även om den gudomliga dimensionen är omdiskuterad, berättar Viktor Aldrin som är docent i teologi och jobbar på Högskolan i Borås.
– Att Jesus som människa har funnits, det är alla seriösa forskare överens om. Och de flesta anser att han inte föddes år 0. Man brukar prata om att Jesus föddes mellan år 6 och år 4 f Kr. Herodes var Israels kung vid den här tiden och han dog år 4 f Kr och eftersom han är en viktig person i den här storyn så måste Jesus ha fötts strax innan det, säger Viktor Aldrin.
Herodes dödsår är dokumenterat av flera olika källor. Här bidrar astronomin med en konkret pusselbit eftersom källorna nämner en månförmörkelse som skulle ha inträffat strax efter Herodes död. Man har kunnat räkna ut att det faktiskt inträffade en månförmörkelse över östra Medelhavet år 4 f Kr.
De tre vise männen sades komma från öster och om de hade tittat mot himlen den 25 februari år 6 f Kr hade de kunnat se Jupiter, Saturnus och Mars rada upp sig i väster vid kvällningen; vertikalt, som en pil mot marken. Att planeterna skulle kunna visa vägen till ett stall i Betlehem är dock uteslutet.
– Jorden snurrar hela tiden, vilket gör att himlakropparna konstant förflyttar sig, så för mig känns det lite svårt att få ihop det här med att ett himlafenomen kan visa vägen till någonting, säger Marie Rådbo.
Var föddes Jesus?
Enligt Viktor Aldrin trodde dessutom många samtida med Jesus att han inte alls var född i Betlehem, utan i Nasaret där han bodde större delen av sitt liv.
– Enligt profetiorna ska Messias födas i Betlehem. Nasaret är fel stad. Historien med skattskrivningen kan vara ett sätt för evangelisterna att visa att Jesus trots allt var född i Betlehem, men det är inte så troligt att man flyttade runt folk i en skattskrivning. Antagligen gick man omkring i byarna, säger Viktor Aldrin.
Att justera verkligheten på det sättet var vanligt, men enligt Viktor Aldrin brukade man inte sitta och fantisera ihop historier ur ingenting. De bottnade ofta i något.
– Även om berättelserna hamnar långt ifrån det vi kallar sanningen, hittade man inte på historier och sagor på det sätt vi är vana vid i dag. Berättelsernas funktion var att skapa kontinuitet bakåt i tiden, men de formulerades om för olika budskap. Lukas ville med sitt julevangelium berätta att Jesus är släkt med kung David medan Matteus gav Jesus kungliga attribut med sin berättelse om stjärnan och de tre vise männen.
Syftet med bibelns berättelse om Betlehems stjärna var alltså att visa att Jesus var kung, men bakgrunden kan enligt Viktor Aldrin mycket väl ha hämtats från verkliga händelser på stjärnhimlen, som då var en betydligt viktigare del av människornas liv eftersom det inte fanns några gatlyktor som störde möjligheten att se natthimlen. Även Marie Rådbo öppnar för att något verkligt himlafenomen kan ha funnits i bakgrunden av bibelns berättelser.
– Det skulle kunna vara så ändå, att det har funnits en sådan här konjunktion som hade någon betydelse vid tiden för Jesus födelse och så har man bättrat på storyn, säger Marie Rådbo.
Text: Dag Kättström på uppdrag av forskning.se
(Artikeln är uppdaterad, skrevs ursprungligen 2014)
Användningen av levande organismer i forskningen förändras hela tiden – det vittnar även vårt språk om. ”Försökskanin” är fortfarande ett begrepp, ”guinea pig” används i samma betydelse i engelskan, fast det var länge sedan kaniner och marsvin var typiska försöksdjur.
Idag utgör de några promille av de djur som används. Modernare symboler för forskningens djurmodeller är musen och råttan – men faktum är att även råttans betydelse har minskat kraftigt.
Backtrav (Arabidopsis thaliana) är ett korsblommigt litet ogräs som är släkt med senap och kål.
– 1993 gick musen om råttan som det vanligaste försöksdjuret i Sverige och sedan har skillnaden bara ökat, berättar Cecilia Bornestaf, handläggare på Jordbruksverket. Idag är det nästan tio gånger vanligare med möss än råttor i forskningen.
Två tredjedelar av de försöksdjur som används i Sverige är möss, om vi utgår från EU:s definition av försöksdjur. Det finns alltså goda skäl till att den vita labbmusen blivit den allmänna bilden av en djurmodell idag. Men den skymmer en rad andra arter som också blivit oerhört viktiga modeller i forskningen: doldisar som det oansenliga ogräset backtrav, zebrafisken, bananflugan, jästsvampen, bakterien E. coli och rundmasken C. elegans.
Enorma resurser satsas världen över på forskning om dessa arter – inte för att de i sig skulle vara intressantare än andra organismer, utan för att de är tacksamma att forska på och att kunskapen sedan kan överföras till andra arter. Forskningen med modellorganismer kan gälla allt från grundläggande utvecklings- och cellbiologi till att förstå vad sjukdomar beror på och utveckla nya behandlingar.
– Zebrafisken används exempelvis mycket för forskning om embryonalutveckling, jästcellen är en bra modell för hur celler med cellkärna fungerar och backtraven kan avslöja mekanismer i viktiga grödor och trädarter, berättar Magnus Rosenquist, docent vid Sveriges Lantbruksuniversitet och förbundsdirektör för Sveriges Veterinärförbund.
Bra biologi – och slump
Bakgrunden till att en viss art blir en viktig modellorganism är ofta en blandning av bra biologiska förutsättningar och mer slumpartade omständigheter, konstaterar han. Ett viktigt skäl till att klogrodan slog igenom som djurmodell i mitten av 1900-talet var till exempel att den redan var allmänt tillgänglig i laboratorier världen över, eftersom levande klogrodor då användes som graviditetstest.
Groda användes som graviditetstest
På 1930-talet upptäckte forskare att urin från gravida kvinnor kunde få grodhonor att lägga ägg i tusentals. Under den tidiga graviditeten börjar hormonet gonadotropin utsöndras i blod och urin för att hindra att fostret stöts bort. Detta hormon visade sig även ha förmågan att få den afrikanska klogrodan Xenopus laevis att inom ett dygn börja lägga ägg. Om den gjorde det var alltså kvinnan sannolikt gravid.
– Goda egenskaper som de flesta modellorganismer har gemensamt är att de är tåliga och enkla att hantera, tar litet utrymme, har korta generationsväxlingar och ger riklig avkomma, säger Magnus Rosenquist. Att de har en relativt liten arvsmassa har också varit en stor fördel, men är inte lika avgörande idag på grund av nya, snabbare tekniker för dna-analys.
Generna kartlagda först
Flera av de viktiga modellorganismerna var bland de första att sekvenseras när genteknikutvecklingen tog fart på 1990-talet. Allra först med att få hela sitt dna kartlagt var jäst (1996), den första flercelliga organismen blev masken C. elegans (1998) och den första växten backtrav (2000).
Caenorhabditis elegans ofta förkortat C. elegans är en cirka 1 mm kort rundmask. Bild: Wikipedia
Andra fördelar är mer artspecifika. Zebrafisken är genomskinlig som yngel, vilket gör det enkelt att studera hur dess organ bildas och utvecklas. Masken C. elegans är så liten att varje enskild cell i den är dokumenterad.
– En vuxen C. elegans har, beroende på kön, exakt 959 eller 1031 celler, säger Magnus Rosenquist. Det gör det möjligt att följa utvecklingen väldigt detaljerat, att märka celler och se vilken cell som utvecklas till vilken funktion.
Det finns också en självförstärkande effekt som gör att en modellorganism blir mer attraktiv ju mer den har använts. Kunskap, verktyg och infrastrukturer byggs upp successivt och gör modellen alltmer lättjobbad.
Som bananflugorna som Katarina Ejeskär, professor vid Högskolan i Skövde, använder i sin forskning om cancerformen neuroblastom. Bananflugor har använts i forskningen i mer än hundra år.
Bananflugan klassisk
– Ja, det är verkligen en klassisk modellorganism, säger hon. För mig som forskare är det en enorm fördel – flugan är redan noga kartlagd, det finns redan fiffiga lösningar på de flesta problem man ställs inför samt tusentals olika stammar av flugan att beställa på nätet.
Bananflugans egenskaper som art är också utmärkta. Varje hona kan lägga flera hundra ägg, en generation tar tio dagar och de några millimeter stora flugorna bor i enkla plaströr. Men hur kan bananflugan ge kunskap om mänsklig cancer?
– Grundläggande mekanismer i cellen – som celldelning – har bevarats genom evolutionen och är rätt lika i insekter och däggdjur, säger Katarina Ejeskär. Jag har bland annat använt flugan för att studera funktionen av ett protein som vi hittat i mänskliga tumörceller – till sådant är bananflugan idealisk. Men det skulle inte gå att till exempel gå direkt från behandlingsstudie på bananfluga till test på människa.
Bananfluga (Drosophila melanogaster) är en art som tillhör familjen daggflugor.
Fem Nobelpris till bananflugan
Det första Nobelpriset där bananflugan spelade en central roll gick till Thomas Morgan 1933, för hans upptäckt att arvsanlagen är lokaliserade i kromosomerna.
Ett drygt decennium senare fick hans lärjunge Hermann Muller Nobelpriset för upptäckten att röntgenstrålning framkallar mutationer och att dessa kan gå i arv.
1995 belönades Christiane Nüsslein-Volhard, Edward Lewis och Eric Wieschaus för att de identifierat en samling gener som styr den tidiga utvecklingen i ett embryo, en upptäckt gjord i bananfluga, men giltig även för människa.
År 2011 gick Nobelpriset till upptäckter om det medfödda immunförsvaret, gjorda av Jules Hoffmann (som delade priset med Bruce Beutler och Ralph Steinman).
2017 fick Jeffrey Hall, Michael Rosbash och Michael Young priset för upptäckten av bananflugans molekylära mekanismer för dygnsrytm – principer som sedan visat sig fungera likadant i bland annat människa.
Hur betydelsefulla är modellerna då? Ett sätt att avgöra det är att använda Nobelprisen som måttstock. En förkrossande majoritet av alla Nobelpris i medicin bygger på experiment med modellorganismer:
Musen dominerar även här, men andra viktiga modeller har också skrivit in sig i Nobelhistorien. Bananflugan har bland annat hjälpt oss att förstå kromosomernas funktion och delar av immunsystemet (Nobelpriset 1933 och 2011), medan rundmasken bland annat lett till upptäckter om organutveckling och programmerad celldöd samt RNA-interferens (Nobelpris 2002 och 2006).
En upptäckt i jäst som handlade om cellers återvinningstationer, autofagi, fick nobelprisades 2016. Åtminstone en växtmodell har också lett till Nobelpris i medicin. Det var 1983, före backtravens tid, och gällde majs.
Zebrafisken, däremot, väntar på sitt Nobelpris – och det kanske kommer. Den randiga fisken är relativt nytillkommen som modellorganism och har under de senaste decennierna snabbt vuxit i betydelse. Idag utmanar den råttan om platsen som näst vanligaste modell bland ryggradsdjuren.
Men det är också tänkbart att framtida Nobelpris går till modellorganismer som ännu är doldisar. Mångfalden på området håller på att bli större, alternativen fler, förklarar Magnus Rosenquist.
– Idag finns säkert ett par hundra organismer som är extremt välstuderade och användbara som modeller, säger han. Den tekniska utvecklingen inom sekvensering och genteknik har gjort det enklare att välja en lite udda modell, som passar ens forskningsfrågor bättre.
Text: Anders Nilsson, på uppdrag av forskning.se
(Den första versionen av artikeln skrevs 2014, och har sedan uppdaterats, senast 2022-12-05.)
Om åtta år ska allt inrikesflyg i Sverige ha minst 30 procent biobränsle i tanken, 2045 ska allt flyg vara fossilfritt.
Det går att flyga på hundra procent biobränsle. Första passagerarplanet med bara biobränsle flög mellan Malmö och Bromma sommaren 2021. Men att det hänt en gång betyder inte att allt är löst. Det finns mycket kvar att göra innan flyget är fritt från fossilt flygfotogen.
Vid jetlabbet i skånska Ljungbyhed har forskare testat flygbränsle på frityrolja och fett från slaktavfall. Vilket som fungerar bäst i en jetmotor är än så länge oklart.
− Vad händer med bränsleåtgång, serviceintervaller och hur håller flygmotorerna på sikt? Problemet är långt ifrån löst, säger Elna Heimdal Nilsson, lektor i förbränningsfysik vid Lunds tekniska högskolan.
En turbinmotor är väldigt komplicerad, hur man ska få till en stabil och säker förbränning med hållbart bränsle är ännu inte klart. Bränslet måste brinna på rätt sätt.
Det forskarna fokuserar på nu är skogsrester – hur kvistar och trädtoppar och annat som blir kvar efter en avverkning bäst omvandlas till flygbränsle. När det är klart, ska “skogsbränslet” testas i flygmotorer som försvarsmakten lånat ut till labbet på Flyghögskolan i Ljungbyhed.
Forskningen är en del av CESTAP, “den första svenska studien som tar ett helhetsgrepp om framtida flygbränslen,” enligt projektledaren Christer Fureby. Ett jätteprojekt som finansieras med 120 miljoner i fem år, och kanske fem år till, av Energimyndigheten, akademin och industrin.
Flyga på skog – är det hållbart?
Men omställningen handlar om mycket mer än att utveckla biobränslen, menar Jonas Åkerman, forskningsledare på KTH inom hållbar utveckling och miljövetenskap.
− Biobränslen är komplexa och påverkar klimatet ur ett livscykelperspektiv. Om uttaget i skogen ökar, ökar koldioxidhalten i atmosfären under lång tid. Det kan vi inte bortse från, säger han.
Personbilstrafiken behöver inte skog på sikt, om 20 år är den helt elektrifierad, men både flyget och sjöfarten har behov av biobränslen länge. Om urskogar huggs ned påverkas biodiversitet och ekosystem. Biobränslen kan fungera i en övergångsfas, men elektrobränsle och vätgas är bäst långsiktigt för flyget, menar Jonas Åkerman.
Erik Furusjö, professor i energiteknik vid Luleå tekniska universitet, forskare vid RISE råvara, och expert på att förvandla skogsrester till drivmedel, håller med.
− Mängden råvaror för biobränsle är klart begränsad och därför kan inte allt fossilt flygbränsle bytas ut mot biobränsle. Vi måste göra andra saker också, som effektivisering och elektrifiering.
Skogsresterna hettas upp och omvandlas till syntesgas – en blandning av kolmonoxid och vätgas som används mycket inom kemisk industri – och som sedan kan användas för att göra flygbränsle. Tanken är att använda använda det så kallade “skogsavfallet”, flis från grenar, rötter och toppar av träden som blir kvar i skogen efter avverkningar, till biobränsletillverknng. Men det finns konkurrenter om råvaran: den används av kraftvärmeverk och är viktiga hemvister för livet i skogen.
Första juli 2021 införde Sverige den mest ambitiösa reduktionsplikten* för flyget i världen – senast 2030 måste minst 30 procent bioflygbränsle blandas in i allt flygfotogen som tankas i Sverige.
*Reduktionsplikt innebär att leverantörer av flygfotogen är skyldiga att blanda in biodrivmedel i fossil flygfotogen.
− Biobränslen får blandas in upp till 50 procent och är då likvärdigt med annat jetbränsle, det gäller alla flygbolag. Men idag är endast en hundradels procent av flygbränslet i världen biobränsle, säger Anders Lundbladh, professor på Chalmers som forskar om flygplans motorprestanda och bränsleförbrukning.
Billiga flygresor är en illusion
Då när lagförslaget om reduktionsplikt för flygfotogen utreddes, räknade man med att biobränsle skulle bli två tre gånger dyrare än fossilt − och att det skulle innebära 20 procent dyrare flygbiljetter än idag.
Men det visade sig vara en felprognos. Biobränslet blev fyra till fem gånger dyrare, så dyrt som det var 2021, hade ingen räknat med.
Bild: Max Bender, Unsplash
Kommer vi att kunna flyga som tidigare när de fossila bränslena försvinner?
Nej, säger forskarna. Vi kommer att flyga mer sällan, och med större hål i reskassan.
− Bioflygbränslen blir dyrare, det kommer inte gå att flyga för hundra spänn som idag när man inte betalar för sin miljöpåverkan, säger Erik Furusjö.
− Vi har under så lång tid haft rea på flygresor, men det är så här mycket det egentligen kostar att flyga, säger Elna Heimdal Nilsson, lektor i förbränningsfysik vid Lunds tekniska högskola.
Stefan Gössling, professor i turismvetenskap vid Linnéuniversitetet har forskat om hållbar turism och flygande i över 25 år – och är rätt pessimistisk.
Just nu leder han ett projekt som globalt undersöker hur flygbranschens många män påstår sig ha svaret på hur flyget ska bli hållbart. Men lösningarna fungerar inte, utsläppen bara fortsätter öka.
− Vi kan flyga, men vi måste betala mer. Det skulle också göra att vi funderar mer över hur långt vi vill resa och hur länge vi vill stanna på destinationen. De rika måste också flyga mindre, säger Stefan Gössling.
En liten flygelit står för nästan alla utsläpp
Hans forskning visar på en liten klick människors enorma flygutsläpp, flera tusen gånger mer än den genomsnittlige världsmedborgaren. Ju mer pengar, desto mer flyger vi och andelen dollarmiljonärer i världen ökar stadigt.
Bara 2 procent av världsbefolkningen flyger varje år.
1 procent av världens befolkning står för mer än hälften av det totala utsläppen koldioxid från passagerarflyg.
Människor med egna flygplan (privatjet) står bakom utsläpp om 7 500 ton koldioxid per ägare och år,.
I Sverige flyger vi mer än fem gånger så mycket som det globala genomsnittet, och det innebär, om vi breder ut det på hela befolkningen, ett CO2-utsläpp på cirka 1 ton per person och år (motsvarar ungefär en flygresa till södra Spanien).
Långt i från alla svenskar flyger – mindre än hälften av Sveriges befolkning gör det varje år.
Mindre än hälften av alla svenskar, och bara 2 procent av världsbefolkningen flyger varje år.
När kan vi flyga utan flygskam?
− När vi betalar vad det kostar, annars får man stanna hemma. Det gäller alla. Rika kommer inte heller kunna flyga lika mycket som tidigare, säger Ola Wallberg, professor i kemiteknik vid Lunds tekniska högskola.
Svensk flygbransch räknar med att vara klimatneutral 2045. Forskarna räknar med minst 25-30 år innan flyget blir grönt och vi kan flyga med gott samvete.
Men det är bättre att ha en saklig attityd till sitt flygande än att prata om skam, menar Martin Hedberg, forskare vid RISE som utvecklar sätt att tillverka biobränsle från lignocellulosa, torrsubstans från växter och träd. I stället för att prata om skam, kan man fråga sig om det är rimligt att använda så mycket energi till en flygresa.
− Målsättningen med att ta fram biodrivmedel, elektrobränslen etcetera för flyget är att möjliggöra hållbara resor för så många som möjligt, annars kan alternativet på sikt bli att man inte kan genomföra flygresor alls.
Bild: Arto Marttinen, Unsplash
Så flyger vi i framtiden: elflygplan, biobränsle och vätgasplan
Framtidens flygtrafik blir nischad: ellyg för kortare distanser, vätgas för längre resor och biobränslen från olika råvaror på medeldistanser, tror forskarna:
Elflygplanen kommer att stå för knappt tio procent av flygresorna. Det går inte att ha tunga batterier i flygplan, och säkerheten är en svår nöt att knäcka. Därför blir det heller inte lika enkelt att ställa om till eltrafik i luften. En första fabrik för elflygplan byggs snart i Göteborg, och det första elplanet ska levereras 2028 – med plats för 30 passagerare.
EU-finansierade forskningsprojektet Stratofly undersöker möjligheterna att genomföra höghastighetsflygningar med passagerare uppe i stratosfären (1-5 mil över markytan). Detta hoppas man ska minska utsläppen, transporttiden och bullret.
Källor: Jonas Åkerman och Elna Heimdal Nilsson
Text: Lill Eriksson på uppdrag av forskning.se
Fem fossilfria flygbränslen
Elektrobränsle är likt flygfotogen, men flygmotorerna måste ändå anpassas något innan de går att använda. Flygbolagen räknar med detta 2030. Elektrobränsletekniken finns bara på pappret så anläggningarna måste utvecklas. Tillverkningen kräver väldigt mycket el och elektrobränslet blir dyrast av alla gröna bränslen.
Koldioxid från avgaser kräver också energi, dessutom ska bränslet syntetiseras vilket kostar pengar och energiförluster. Det finns ingen som gör detta i stor skala idag, man vet inte heller hur effektivt det är.
Vätgas direkt i planet kräver stora tankar och anpassningar. Det går bara att flyga några timmar och om det är väldigt kallt måste gasen värmas upp. Den måste isoleras och idag finns inga sådana kylskåp ombord. Gasen håller upp till en vecka i planet. Det tar minst tio år att utveckla nya tankar. Det saknas än så länge infrastruktur för bränslet.
Bränsleceller omvandlar vätgas till elektricitet. Tunga grejer. Elflyg kommer alltid vara väldigt begränsat, eftersom vi mestadels gör långa flygresor.
Biobränsle är ett samlingsbegrepp för bränslen som har det gemensamt att de tillverkas av organiskt material, det vill säga växter, slam från reningsverk eller slaktavfall. Råvarorna finns i mycket begränsade mängder, och skapar hållbarhetsproblem om det konkurrerar med produktion av mat och djurfoder. Uttag kan påverka biologisk mångfald. Därför krävs det miljöcertifieringar för att säkra denna.
Hållbara bränslen är lika säkra som fossila om de bara blandas in upp till 50 procent. Ska man blanda in mer behöver motorerna eller bränslet göras om, eftersom smörjegenskaper och gummitätningar påverkas. Flampunkt och fryspunkt är avgörande.
Källa: Anders Lundbladh, flygmotorspecialist som forskar om flygplans motorprestanda och bränsleförbrukning vid RISE och Chalmers.
Många bär på barndomstrauman. Många lever till exempel med minnen av att ha blivit slagna som små.
– Utsatthet under barndomen är ett av våra största folkhälsoproblem säger barnläkaren Steven Lucas, som forskar om hur barndomsupplevelser kan påverka människor senare i livet.
”Den förmodligen viktigaste folkhälsostudien som du aldrig har hört talas om” – så har den kallats, The ACE Study. Den visade en tydlig koppling mellan svåra barndomsupplevelser och psykisk ohälsa – allt från mild ångest eller depression till mer allvarliga tillstånd och personlighetsstörningar. Men också en koppling till fysisk ohälsa, bland annat kärlsjukdom, cancer, typ 2-diabetes och svår övervikt.
Övervikt skyddade mot svåra barndomsminnen
Allt började i mitten av 1980-talet, när läkaren Vincent Felitti i San Diego, USA, förbryllades över att så många av hans patienter på överviktskliniken valde att avbryta behandlingen, trots att den var lyckad. I ett försök att förstå varför intervjuade han och hans kollegor nära 200 avhoppare.
En kvinna nämnde att hon som barn hade utsatts för sexuella övergrepp av sin pappa – och det skulle visa sig att hon inte var den enda med den erfarenheten. Många hade även andra svåra barndomsupplevelser i bagaget, och det var ofta i nära anslutning till dem som deras viktproblem hade börjat. Men långt ifrån alla såg övervikten som ett problem.
Tvärtom kunde den upplevas som en lösning på det egentliga problemet, det som de aldrig tidigare hade pratat med någon om. Det var som om övervikten blev ett “skydd” från svåra barndomsupplevelser, har Vincent Felitti senare berättat.
Forskaren Felitti kunde inte släppa tankarna på vad svåra upplevelser i barndomen egentligen gör med vår hälsa i vuxen ålder. Ett 20-tal år senare hade han och hans medarbetare påbörjat det som skulle komma att bli The ACE Study – en enkät med frågor om övergrepp och dysfunktion i familjen, de så kallade ACEs, Adverse Childhood Experiences.
26 000 personer fick frågan om de ville hjälpa forskarna att förstå hur barndomsupplevelser kan påverka hälsan i vuxen ålder, 17 421 svarade ja. Nästan 70 procent av deltagare hade haft en eller flera svåra barndomsupplevelser, nästan 90 procent av dem två eller flera.
Bild: Patrick Hendry, Unsplash
Vad är en dålig barndom? – tio traumatiska barndomsupplevelser
Forskning har identifierat tio barndomsupplevelser som ökar risken för sjukdomar i vuxen ålder (Adverse Childhood Experiences, ACE):
1. Psykiskt våld
2. Fysiskt våld
3. Sexuellt våld
4. Känslomässig försummelse – när föräldern inte ser, och därmed inte kan tillgodose, barnets behov.
5. Fysisk försummelse – till exempel när saknas mat hemma, tvål att tvätta sig med eller kläder och skor är för små eller fel för årstiden…
6. Våld i familjen
7. Missbruk hos en förälder
8. Psykiskt ohälsa hos en förälder
9. Förälder i fängelse eller kriminalitet.
10. Föräldrars skilsmässa eller separation (om separationen medför fattigdom eller att en förälder försvinner för barnet).
Ju fler svåra upplevelser (ACEs), desto vanligare är det med medicinska, psykologiska och sociala problem som vuxen, enligt The ACE Study. Vid fyra eller fler svåra upplevelser ökar risken markant.
ACE-studien var banbrytande, säger Steven Lucas, barnläkare och ledare för forskargruppen REACH, Research Enhancing Adolescent and Child Health, vid Uppsala universitet.
– Den blev ett startskott för många forskare världen över. Att hjärtkärlsjukdom och vissa typer av cancer hos en vuxen delvis skulle kunna ha att göra med att man som barn varit utsatt för våld – det gick som en chockvåg genom forskarvärlden. Man började inse att det här är mer än att det är synd om barnen, att det här har väldigt långtgående konsekvenser och är skadligt för både hjärnan och kroppen.
Barndomstrauma leder till toxisk stress
Många har lätt att förstå att återkommande svåra upplevelser i barndomen kan leda till psykisk ohälsa. Att det dessutom kan leda till fysisk sjukdom känns kanske inte lika självklart, för hur kan det komma sig?
Orsaken är toxisk stress, det vill säga en överdriven och långvarig aktivering av kroppens stress-svar-system, förklarar Steven Lucas.
– Det är som att nervsystemet hos barn med svåra upplevelser mer eller mindre ständigt badar i stresshormoner – och stresshormoner påverkar bland annat hjärtkärlsystemet och immunförsvaret, säger han.
Bild: Edi Libedinsky, Unsplash
Trygga vuxna kan skydda barn mot skadlig stress
Det innebär inte att det är ödesbestämt, att de som har haft svåra barndomsupplevelser kommer att drabbas av sjukdom som vuxen.
– Det är som med rökning – alla som röker får inte lungcancer, men alla har en förhöjd risk, säger Steven Lucas.
Det finns skyddsfaktorer, visar forskning. Vår personlighet kan vara en sådan – en del av oss är känsliga själar medan andra, som är mer robust byggda, kanske klarar lite mer påfrestning.
Omgivningen kan vara en annan skyddsfaktor. Om vi som barn hade andra trygga personer i vår närhet – kanske den andra föräldern, en farfar eller en lärare som brydde sig om oss – kan vi ha blivit lugnade och tröstade vid skrämmande upplevelser, så att våra nivåer av stresshormoner inte alltid behövde bli så höga.
Många lever med barndomstrauma
Förra året publicerade Steven Lucas och hans medarbetare en studie som visar att en mycket stor andel kvinnor och män i Sverige lever med erfarenheter och minnen av att ha blivit utsatta för våld:
Ungefär var fjärde eller var femte av dem uppgav att de som barn hade utsatts för fysiskt våld från en förälder.
Var tionde man hade upplevt psykiskt våld från en förälder, bland kvinnorna var den erfarenheten nära dubbelt så vanlig.
Frekvensen av föräldrars våld mot barn var ungefär lika hög under större delen under den period på 57 år som forskarna studerade.
– Men omkring 1984, fem år efter att vi fick en lagstiftning som förbjöd barnaga, började det fysiska våldet minska, säger Steven Lucas.
Forskare vid Uppsala universitet har gjort en annan studie som bekräftar att en svår barndom ofta får allvarliga följder under en människas hela liv. Och särskilt om båda i ett par har sådana erfarenheter. 818 mödrar och deras partner svarade på en enkät om negativa barnupplevelser (ACE), ett år efter att de fått ett gemensamt barn.
– De som hade fler än fyra svåra upplevelser hade enorma svårigheter, framför allt när båda i paret hade fler än fyra svårigheter, säger Per Kristiansson, allmänläkare och forskare inom folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet.
Svårigheterna handlade bland annat om hög stressnivå, dålig självskattad hälsa, mycket ångest och depression, övervikt, dålig parrelation, låg utbildningsnivå och en högre grad av rökning, berättar han.
– Dessutom tenderar en kvinna med ACE att också ha en partner som är exponerad för ACE, säger Per Kristiansson.
Barn som bråkar och slåss – det kan finnas orsaker
Barn som beter sig avvikande eller utvecklar allvarliga psykiatriska svårigheter har i många fall goda anledningar att göra det, menar Kjerstin Almqvist, senior professor i medicinsk psykologi vid Karlstads universitet.
– Många lever under svåra livsvillkor på grund av att deras föräldrar har allvarliga svårigheter med missbruk, benägenhet att använda våld, psykisk sjukdom, kriminalitet eller funktionshinder – eller på grund av att barnen har drabbats av yttre omständigheter som innebär stora påfrestningar, till exempel krig eller mobbning.
Bild: Markus Spiske, Unsplash
Här har vi en paradox, menar hon. Å ena sidan vet vi att mellan 5 och 15 procent av de barn som växer upp i Sverige utsätts för våld, bevittnar våld mot en anknytningsperson eller försummas på grund av att en förälder har gravt missbruk. Å andra sidan har personal i förskola och skola en tendens att tänka att det beror på barnet självt, när de ser barn som är avvikande, som kanske slåss och bråkar.
– Det leder till att vi inte ger barn korrekta insatser. Insatserna är för dåliga och om de överhuvudtaget kommer så kommer de ofta för sent, när den toxiska stress barnen har utsatts för redan har gjort skada, säger Kjerstin Almqvist.
“Våga fråga föräldrar om problem”
Väldigt många föräldrar lever med problem som de skulle kunna få hjälp med om någon, på ett strukturerat sätt, vågar fråga vad de har för problem, säger Steven Lucas, barnläkare som leder projektet BarnSäkert, en svensk anpassning av den amerikanska metoden Safe Environment for Every Kid (SEEK).
Det började som ett forskningsprojekt vid Uppsala universitet och är nu en arbetsmetod för barnhälsovården och socialtjänstens förebyggande verksamhet i fem regioner: Dalarna, Gotland, Jönköping, Blekinge och Uppsala.
– Vi har sett att det funkar. Föräldrar berättar om extrem föräldrastress*, nedstämdhet och ekonomisk oro när någon frågar, och det gör att de kan få hjälp. Vi kan hjälpa föräldrar till en bättre situation, och på så sätt får deras barn också en bättre situation.
*Föräldrastress är när själva föräldraskapet innebär en konflikt mellan de krav som ställs på föräldern och förälderns egna resurser.
– Ibland finns en välfungerande förälder som är fullt kapabel att ge den omsorg barnet behöver. Men för de barn som fortsätter leva i en utsatt situation handlar det i första hand om att ge skydd, särskilt om barnet är utsatt för misshandel och övergrepp. Vi behöver bli bättre på att anmäla oro för barn som far illa till socialtjänsten, menar Kjerstin Almqvist.
Hur ska vi hjälpa de utsatta barnen?
Det handlar också om att sänka riskerna. Att sätta in en en kontaktfamilj som ser och lyssnar på barnet, så att barnet förstår att ”det här är inte mitt problem, det är mina föräldrars”.
Hur gör man för att bearbeta sin barndom?
Flera behandlingsmetoder har visat sig ha god effekt för barn och vuxna med svåra barndomsupplevelser.
För små barn upp till 5-6 år: CPP,Child Parent Psychotherapy, en tydligt anknytningsbaserad metod som bygger på att man arbetar med förälder eller annan omsorgsperson och barn tillsammans.
För större barn: TF-KBT,traumafokuserad kognitiv beteendeterapi. Flera gruppmetoder har också visat god effekt.
För tonåringar: EMDR, Eye Movement Desensitization and Reprocessing Therapy. Särskilt bra när man inte kan eller vill inkludera föräldrarna.
För vuxna: Bland annat psykoterapi som specifikt attackerar påträngande minnesbilder, till exempel Prolonged exposure, en metod inom KBT, men också psykodynamiskt inriktade terapier som mer handlar om att återerövra förmågan att ha nära och trygga relationer.
Källa: Kjerstin Almqvist, senior professor i medicinsk psykologi vid Karlstads universitet.
Text: Maria Zamore på uppdrag av forskning.se
Det finns mycket skrivet om romantiska relationer, men vänskapsrelationer och socialt stöd är också viktigt för vårt välmående. Pär Flodin, forskare vid Karolinska institutet, såg tillsammans med två vänner en lucka inom självhjälpslitteraturen, och ville göra vad forskningen säger om vänskapsrelationer tillgängligt.
Hur skaffar man vänner, och vad gör vänskapen bra?
Det blev en handbok om hur man får vänner, och om konsten att stärka vänskap. Pär Flodin är doktor i kognitiv neurovetenskap, forskar inom psykiatrisk epidemiologi och kartlägger den psykiska ohälsans utbredning och orsaker. I arbetet med boken gick han igenom allt vad forskningen säger om vänskap, för att boken skulle få en vetenskaplig kärna.
– Det finns ett tydligt samband mellan socialt stöd och vänskapsrelationer och fysisk och psykisk hälsa. En av alla saker som händer i våra kroppar när vi omger oss med människor vi tycker om och känner tillit till är att oxytocin frigörs, säger han.
Oxytocin kallas för kärlekshormonet
Hormonet oxytocin, har i studier visat sig sänka blodtryck, dämpa stresshormonet kortisol och minska aktiviteten i de delar av hjärnan som aktiveras vid rädsla.
Oxytocin är även känt som kärlekshormonet. Men enligt forskningen ökar även frisättningen av oxytocin vid sociala sammanhang vilket i sin tur ökar aktiveringen av det parasympatiska nervsystemet, som även går under namnet lugn-och-ro-systemet.
Vid motsatsen, när människor känner sig ensamma eller riskerar att bli avvisade eller utstötta aktiveras i stället det sympatiska nervsystemet och om det blir ett långvarigt tillstånd blir kroppen till slut mindre känslig för kortisol, vilket kan påverka immunförsvaret negativt. Och trigga inflammation.
Bra vänskapsrelationer stärker hälsan. Det visar otaliga studier. Bild: Mike Kilcoyne, Unsplash
Vad krävs för att en vänskapsrelation ska bli bra?
Det finns många studier som styrker sambandet bra vänskapsrelationer och god hälsa. Men vad som krävs för att en vänskapsrelation ska bli bra finns det däremot inte så mycket forskning kring enligt Pär Flodin.
– Det kryllar inte direkt av experimentstudier om vänskap. Samtidigt är det ett ämne som alla kan relatera till. Vi ville uppmuntra människor att utforska vad som är levande i dem, känna in känslor och behov, säger han.
Per Flodin och hans vänner använde därför också personliga erfarenheter som de själva tyckte var viktiga, när de skrev sin självhjälpsbok om vänskap. Och för att kunna göra det tog de hjälp av modeller inom den moderna psykologin som ACT (Acceptance and Commitment Therapy) och FAP (Functional Analytic Psychotherapy). De hämtade även inspiration av konflikthanteringsmetoden NVC (Non Violent Communication).
Vänner för livet – vänskap som varar
I Länge leve vänner guidas läsaren att göra en så kallad vänskapskarta över vilka relationer man har och vilka man skulle önska. Syftet är att få en översikt av hur ens vänskapsliv ser ut, hur man skulle vilja att det såg ut – och vilka steg man kan ta för att utveckla det i den riktning man önskar.
Enligt den forskning som presenteras i boken kopplas varaktiga vänskapsrelationer ihop med positiva känslor, likhet, ömsesidighet och lojalitet. Och att man tillbringar tid tillsammans.
Ett kännetecken för vänskap är att mötena ger glädje, energi och inspiration. Bild: Nathan Dumlao, Unsplash
Hur blir man vänner? – 5 kännetecken på vänskap
Tid tillsammans – att träffas relativt ofta/regelbundet.
Positivitet – att mötena ger glädje, energi och inspiration.
Ömsesidighet – att det finns balans mellan givande och tagande över tid. Att båda parter investerar ungefär lika mycket i relationen.
Likhet – att man har liknande värderingar, intressen eller livsstil. Det gör det lättare att förstå varandra och göra roliga saker tillsammans.
Lojalitet – att man kan lita på att vänner finns där, och vill en väl. Källa: Länge leve vänner
För att närhet ska uppstå i kontakten krävs även öppenhet och tillit. Ju mer två personer, ömsesidigt och återkommande, öppnar sig och uppfattar att de blir bemötta med förståelse, acceptans och välvilja, desto närmare känner de sig varandra.
Boken har fått ganska stor uppmärksamhet sedan den lanserades 2021. Pär Flodin är själv lite förvånad. Han tror delvis att pandemin hjälpte till, fler fick tid att fundera på vad som är viktigt för dem i livet.
– Men sen har nog dom flesta kanske på känn att man inte prioriterar vänskap på samma sätt som andra relationer, säger han.
Andra gillar dig mer än du tror – det kallas “liking gap”
Forskning har visat att vi människor systematiskt underskattar hur mycket andra gillar oss: i en studie fick människor som var främmande för varandra, samtala under några korta stunder, för att sen gissa i vilken grad den andre uppskattat dem. Alla deltagarna trodde att den andra uppskattat dem mindre än de faktiskt gjort. Illusionen tycks dessvärre vara seglivad, vi fortsätter att tro att våra bekantskaper gillar oss mindre än de i själva verket gör, även när vi har setts upprepade gånger. På likande vis underskattar vi hur glada andra blir när vi visar vår uppskattning eller ger dem komplimanger. Källa: The Liking Gap in Conversations: Do People Like Us More Than We Think?
Kvaliteten i relationerna viktig
Carin Lennartsson, som är sociolog och under många år har arbetat med att kartlägga äldre personers levnadsförhållande vid Aging Research Center (ARC) instämmer i att forskningen visar på tydliga samband mellan sociala relationer och hälsa. Tydligast är sambandet mellan ensamhet och ohälsa – både psykisk och fysisk.
– Vi behöver sociala relationer och att få ingå i sammanhang, säger hon.
I en rapport om ensamhet bland äldre personer i Norden som skrivits på uppdrag av Nordiska ministerrådet beskrivs ensamhet som ”en subjektiv och negativ känsla som uppstår till följd av en skillnad mellan den önskade och faktiska nivån av sociala relationer”.
I Norden är den känslan vanligast bland yngre personer och bland de som är 75–80 år, enligt rapporten.
– Ungdomar har behov av att ingå i ett sammanhang, tillhöra ett gäng med vänner eller bara ha någon att prata med. Ensamhet för äldre handlar mer om att ha förlorat någon närstående, och att av hälsoskäl inte längre kunna göra saker som är van vid, säger Carin Lennartsson.
Enligt Carin Lennartsson är det viktigt att förstå att ensamhet kan infinna sig även för de som inte rent faktiskt är ensamma. Ensamhetskänslor kan handla om att en person vill ha fler eller tätare kontakter, men de kan också handla om att man önskar mer djup i de sociala relationerna.
– Om det uppstår en skillnad mellan den önskade och den faktiska nivån av relationerna kan en känsla av ensamhet infinna sig, man blir inte tillfredsställd. Det är således inte bara antalet relationer som är viktigt utan även kvaliteten i relationerna kan spela en avgörande roll, säger hon.
Just kvaliten i relationer är också något som Pär Flodin och vänner tar upp i sin bok. De hänvisar till studier som visat att just starka, stabila och stöttande relationer innebär hälsofördelar för både människor och djur.
Exempelvis har forskare som studerat hur apors sociala förhållanden påverkat deras motståndskraft mot SIV (apornas version av HIV) sett att de apor som fortsätter träffa samma apor varje dag, jämfört med de som får träffa nya apor varje dag, klarar sig bättre. Samtidigt har den amerikanska forskaren och socialpsykologen Bert Uchino sammanfattat att dåliga relationer kan kopplas till högre nivåer av depressiva symptom, förhöjt blodtryck och försämrad immunfunktion.
Nordbor känner sig mindre ensamma
Enligt Carin Lennartsson har ensamhetsstudier bland äldre personer visat att känslan av ensamhet är större i Sverige och Finland än i de övriga nordiska länderna.
– Även om de nordiska länderna i mångt och mycket är lika finns det en variation mellan länderna när det kommer till upplevd ensamhet. Orsakerna kan vara flera och behöver utforskas ytterligare.
Samtidigt visar studien att känslan av ensamhet är betydligt lägre i hela Norden jämfört med de östra och södra delarna av Europa. Det har också visat sig att ensamhet i individualistiska samhällen visar ett samband med att inte träffa vänner och inte ha någon förtrogen vän, medan ensamhet i mer kollektivistiska samhällen mer kopplas ihop med att inte träffa sin familj.
– Det finns ofta en hopblandning mellan att bo ensam och känna sig ensam. Sverige är ett väldigt individbaserat samhälle, det är inte barnens ansvar att ta hand om sina äldre föräldrar utan umgänget med äldre familjemedlemmar bygger på frivillighet, att två parter träffas.
– Men i Sverige och Norden umgås vi faktiskt ganska mycket med våra familjer, vi vill träffas och vi vill hjälpa varandra, trots att vi inte bor ihop, säger Carin Lennartsson.
Text: Jennie Krook på uppdrag av forskning.se
Under de 4,5 miljarder år som jorden har funnits har den gått igenom åtminstone fem massutdöenden. Under dessa massutdöenden dog, precis som namnet antyder, ett stort antal av jordens invånare ut under en förhållandevis kort tid.
För 65 miljoner år sedan slog en asteroid ner på jorden och orsakade det femte massutdöendet – 75 procent av allt liv försvann, bland annat alla dinosaurier.
Idag gör människan sitt bästa för att åstadkomma det sjätte massutdöendet. Enligt FN hotas över en miljon arter av utrotning – en siffra som kan få vem som helst att känna domedagsstämning. Fråga är hur många arter som överlever den här gången. Och vilka?
Jobbigt för insekterna
Förra massutdöendets allra kändaste offer var dinosaurierna. Den här gången verkar de flesta djurgrupper vara lika illa drabbade. Enligt en studie vid Göteborgs universitet är till exempel utrotningshastigheten av däggdjur den största sedan slutet av dinosauriernas era, och år 2100 tros hastighet av utdöende vara upp till 30 000 gånger högre än den naturliga.
Råttor, liksom tvättbjörnar och kråkfåglar kan överleva i en mängd olika miljöer genom att äta det som finns att tillgå.
Fem massutdöenden
Ordovicium, 440 miljoner år sedan. 60 procent av allt havsliv dör ut. Ryggradsdjuren decimeras kraftigt. Berodde troligtvis på en kraftig sänkning av den globala havsnivån.
Devon, 360 miljoner år sedan. 70 procent av alla arter på jorden dog ut. Orsak: okänd.
Perm, 250 miljoner år sedan. Det kanske största massutdöendet i jordens historia har kopplats till gigantiska vulkanutbrott i Sibirien. Stora utsläpp av växthusgaser ledde till extrem global uppvärmning och förlust av nästan alla arter i haven och på land. Läs också:Massiv algblomning bakom värsta massutdöendet
Trias, 200 miljoner år sedan. Utplånade drygt 20 procent av alla havslevande djurfamiljer. Orsaken kan ha varit vulkanutbrott när superkontinenten Pangea delade sig.
Krita, 65 miljoner år sedan. 75 procent av jordens arter dog ut när en asteroid slog ner på yucatanhalvön: alla dinosaurier utom fåglarna, flygödlor, ammoniter och de flesta marina reptiler. Små däggdjur, krokodiler och sköldpaddor överlevde.
Tomas Roslin, professor i insektsekologi vid SLU, vill uppmärksamma den eskalerande insektsdöden som han menar inte fått samma uppmärksamhet som hoten mot ryggradsdjuren, det vill säga däggdjur, fåglar, fiskar, grod- och kräldjur.
Han refererar bland annat till en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation som menar att upp till en halv miljon insektsarter står inför utrotning. Den handlar alltså om hotade arter, inte antalet hotade insekter som är betydligt fler.
– Det finns inga tecken på att alla världens insekter håller på att dö ut, med det finns stora grupper som det är ganska illa för. Och eftersom det finns nästan tusen gånger fler insekter än ryggradsarter kommer insekterna automatiskt att bli bland de största förlorarna, säger Tomas Roslin.
Människor behöver insekter
När insekterna minskar i antal blir också människan en förlorare. Till exempel är tre fjärdedelar av de växter människan odlar insektspollinerade. Dessutom bidrar insekter till näringsämnenas kretslopp, till exempel genom att bryta ner döda djur.
– Man talar om livets ”McDonaldisering”, det vill säga att hela världen ser likadan ut med ändlösa vetefält och eukalyptusskogar, och att detta lett till att vi befinner oss i ett massutdöende. Vi har lagt rabarber på hela jorden och trängt ut andra arter, säger Tomas Roslin.
Specialisterna går lättare under
Trots detta finns det faktiskt några djurgrupper – både insekter och ryggradsdjur – som det idag går bra för. Det handlar framförallt om så kallade generalister, djur som relativt snabbt kan anpassa sig till en ny miljö skapad av människan.
Ett klassiskt exempel på generalister är råttor, tvättbjörnar och kråkfåglar. Djur som lärt sig att överleva i en mängd olika miljöer genom att äta det som finns att tillgå. Bland insekterna finns bland annat mal, kackerlacka och bladlöss.
Kackerlackor trivs i miljöer som människan skapat.
De arter som inte är generalister kallas specialister och lever tvärtemot generalisterna inom en liten och väl avgränsad miljö. Ofta äter de bara en viss typ av föda. Sker det en förändring i miljön eller i tillgången på föda är anpassningsgraden liten. Koala, panda och axolotl är exempel på sådana specialister.
Ola Olsson, lektor i zooekologi och lektor i bevarandebiologi vid Lunds universitet, berättar om forskning på generaliserade respektive specialiserade växter, som visar på samma sak.
– Vi gjorde en studie på Skånes flora som tydligt visar på en dramatisk minskning av antalet specialister till förmån för generalister. De arter som tycker om kväve, som bland annat finns i åkerjordar, och som tycker om att stå i halvskugga gynnas, till exempel brännässlor och kirskål. Det stora flertalet arter är dock specialister och de gynnas inte, säger han.
Kvar blir arter som trivs med människorna
Sent omsider har människan fått upp ögonen för flera av de specialiserade arterna och flera bevarandeprojekt har startats för att rädda det lilla antal som finns kvar. Men enligt Ola Olsson finns det en risk att dessa insatser bara fungerar som konstgjord andning.
– Om de inte kan ersättas med långsiktigt hållbara strategier kommer många arter att försvinna inom kort och kvar blir de som trivs med människan. Det gäller även floran.
Största hoten mot den biologiska mångfalden
Detta har påverkat förlusten av biologisk mångfald mest de senaste 50 åren:
förändrad användning av mark och vatten är det som drabbat andra arter allra mest. Idag använder människor en tredjedel av jordens landyta och nästan tre fjärdedelar av sötvattenresurserna till odling och boskapsskötsel. Städernas areal har fördubblats sedan 1992 och utbyggnad av vägar, dammar, kraftverk etc har trängt undan skogar, våtmarker och gräsmarker.
klimatförändringar: många arter förmår inte anpassa sig till de snabba förändringarna.
föroreningar: exempelvis har plastföroreningarna i haven ökat tiofaldigt sedan 1980, och påverkar många arter.
spridning av främmande arter: sedan 1980 har antalet invasiva arter ökat med 40 procent
Människan räknas som en generalist och varken Ola Olsson eller Tomas Roslin är oroade över att mänskligheten befinner sig på utdöendets rand. Tvärtom är människan en av de mest anpassningsbara arterna på jorden. Däremot finns det ett ”hot” mot vårt sätt att leva.
– Jag ser hotet mot mänskligheten som litet, men hotet mot vårt sätt att leva och världen som vi är vana vid att se den som stort. Vi håller på att fördärva den värld vi lever i, men det finns en så stark överlevnadskraft hos oss att vi har goda chanser att hitta sätt att hantera det, säger Ola Olsson.
Brännässlor gynnas av stora mängder kväve och kan vara ett tecken på övergödning.
Slutet för majoriteten av alla frukter
Ett exempel är hoten mot pollinatörerna. Även om pollinatörerna skulle försvinna innebär det inte slutet för mänskligheten, säger Ola Olsson. Däremot innebär det slutet för majoriteten av alla frukter och vissa baljväxter.
– 70 procent av de grödor vi äter är insektspollinerade, men vi dör inte om vi inte får i oss dem. Det finns fortfarande vindpollinerande växter som spannmål. Om pollinatörerna helt försvinner skulle det förmodligen leda till försämrad trygghet i livsmedelsförsörjning lokalt, men generellt skulle det främst innebära en mer enahanda och onyttigare kost, snarare än att alla människor skulle svälta ihjäl. Även produktionen av djurfoder skulle drabbas, men inte upphöra.
Fulare och tråkigare värld
Enligt forskarna verkar det inte finnas mycket som skulle kunna ta död på mänskligheten, åtminstone inte helt och hållet. Däremot går vi högst sannolikt en fulare, tråkigare och onyttigare framtid till mötes – om den västerländska människan inte ändrar sitt sätt att leva radikalt.
Genom att producera och konsumera prylar och tjänster i ohållbar takt har koldioxidnivån i atmosfären ökat med nästan 50 procent sedan förindustriell nivå. Det innebär en rejäl uppvärmning av klimatet, vilket påverkar allt från biologisk mångfald till jordbruk.
Enligt FN-organet IPBES (FN:s forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster) sker dagens artdöd tio gånger snabbare än på 1970-talet. Exakt hur snabbt utdöendet går är svårt att ge svar på, men helt klart är att artdöden går snabbare än under någon av de fem tidigare massutdöendena.
Trots att det blir tufft att vända trenden är det viktigt att vi försöker, menar Ola Olsson.
– Det är absolut önskvärt att stoppa massutdöendet. Dels av etiska och moraliska skäl, dels för att vår livskvalitet kommer att försämras på så många plan. Det kommer att bli dyrare att leva om vi låter alltför mycket av den biologiska mångfalden försvinna. Och jag tror att massutdöendet går att stoppa om vi verkligen försöker.
Men om vi krockar men en asteroid?
Om en himlakropp av samma storlek som den som dödade dinosaurierna slog ner på jorden idag, skulle det enligt Ola Olsson få samma konsekvenser som för 65 miljoner år sedan. Det massutdöendet skedde på ett par timmar och de varelser som inte dog direkt svalt ihjäl inom kort. Skulle det hända idag har vi människor inte mycket att säga till om. Men några av skulle troligen överleva på reserver. Antagligen skulle inte ens en asteroid (eller atomvinter) ta död på varenda människa eftersom vi är så anpassningsbara och kan äta nästan vad som helst.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Hur många gånger har du det senaste året slagit någon så att personen behöver söka medicinsk vård? Går du i en socialt utsatt skola är sannolikheten att du svarar ja på den frågan tre gånger så stor som om du går i en skola med socioekonomiskt priviligierade elever.
Hur många gånger har du det senaste året tvingat någon att ge dig sina pengar eller mobil, eller har du stulit en bil, en moped eller en motorcykel? Räknas din skola som socialt utsatt är sannolikheten att du svarar ja dubbelt så stor som om du går på en socioekonomiskt priviligierad skola.
Vad har skolan med brottsligheten att göra?
– Om man som 15-åring begår ett allvarligt brott är det väl känt att risken för att fortsätta att begå allvarliga brott är stor. Mindre allvarliga brott är vanligt att ägna sig åt i den här åldersgruppen, kommenterar kriminologen Julia Sandahl, som tagit fram statistiken.
Den kommer från hennes avhandling Juvenile crime in context där hon undersöker hur brottsligheten varierar mellan olika skolor och vad den variationen beror på. För att få svar har hon analyserat de sociala och ekonomiska strukturerna i sammansättningen av elever på högstadieskolor i Stockholm.
– Jag har utgått från sociodemografiska förklaringar till att unga begår brott, som föräldrars utbildningsbakgrund, graden av arbetslöshet och utländsk bakgrund, men också från det sociala klimatet på skolan. Jag har sedan räknat fram en genomsnittsnivå för varje skola och på så sätt undersökt skoltillhörighetens betydelse för allvarlig brottslighet utöver den betydelse som individuella egenskaper har.
Stor skillnader mellan skolor
Utgångspunkten är den så kallade Stockholmsenkäten som görs av Stockholms stad vartannat år och handlar om ungdomars levnadsvanor. Julia Sandahl har använt svar från cirka 5 000 elever per undersökningsår i årskurs nio mellan 2006 och 2016.
– Jag ser då att det finns stora skillnader i brottslighet mellan skolorna och att skillnaderna verkar öka. Det tycks framför allt bero på att elever från familjer med svensk bakgrund och välutbildade föräldrar går på vissa skolor. Och att elever med utländsk bakgrund och med föräldrar med låg utbildning på andra.
Julia Sandahls material är från 2006 till 2016. Sedan dess har segregationen vuxit ännu mer, tillägger hon.
En fråga om framtidstro
Eleverna besvarade också frågan: “Om du jämför dina framtidsutsikter med andras i samma ålder, tror du då att dina är sämre, lika bra eller bättre?”
Är du elev i en skola i ett utsatt område är det betydligt större risk att du tror att du har sämre möjligheter att förverkliga dina livsmål. Det är också troligt att du oftare känner dig rädd, ledsen och nere utan att du vet varför.
I skolor i utsatta områden tror elever oftare att de har sämre framtidsutsikter än andra. Bild: Mikail Duran, Unsplash
– Svaren visar en kollektiv känsla av låga framtidsutsikter på skolor i socialt utsatta område jämfört med eleverna på skolor i andra områden, säger Julia Sandahl och pekar på skäl som att inte se andra lyckas i sin närhet och att både bo och gå i skolan i områden där det är hög arbetslöshet.
– Eleverna kan ha svaga förhoppningar om att skolan ska vara meningsfull om de känner att den bygger på välfärdsmål som inte gäller för dem, fortsätter hon. Som till exempel att alla elever ska ha samma förutsättningar att lyckas.
Skolan kan kompensera – om den känns meningsfull
Skolan beskrivs ofta som en nyckelfaktor för att förhindra att unga hamnar i kriminalitet. Kan den ha den funktionen?
– Ett enkelt svar är ja, om den kan se till att så många som möjligt går ut med godkända betyg, säger hon. Men då måste skolarbetet upplevas som meningsfullt.
Att skolarbetet känns meningsfullt är en av få saker som skolan kan bidra med när det gäller att få unga att undvika kriminalitet, menar Julia Sandahl. Det kan kompensera för kända riskfaktorer för att begå brott som att till exempel växa upp i en familj där det förekommer missbruk.
Går inte lägga allt ansvar på skolan
Men ett betydligt mer besvärande svar är att även om skolan är viktig går det inte att lägga allt ansvar där, fortsätter hon.
– I ett långsiktigt perspektiv gäller det att involvera både bostadspolitik och utbildningspolitik för att motverka skolsegregationen. Vi hör ju hela tiden att skolan ska vara ett vaccin mot brottslighet men det är ett påstående som måste problematiseras. Annars tror jag att man gör det för lätt för sig.
Elever tycker om sin skola
När ungdomar själva beskriver hur det är att bo i ett utsatt område och gå i en skola där kanske bara hälften av eleverna får godkända betyg är det inte brister de beskriver utan tvärtom, gemenskap. Den bilden förmedlas av Jonas Lindbäck som är doktor i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Skolan betyder mycket för eleverna och särskild betydelse har lärarna.
Under ett läsår följde han två åttondeklasser, två niondeklasser och deras lärare på en högstadieskola i ett av Göteborgs mest utsatta områden. Resultatet presenteras i avhandlingen Värsta bästa skolan.
– Eleverna var väl medvetna om bilden av deras skola, som en skola för de ”dåliga eleverna”, för stökiga och bråkiga elever med låga betyg. Men själva beskriver de att skolan är en miljö av kärlek och gemenskap. De säger att de känner sig hemma där. Att de känner sig trygga.
Lärarna särskilt viktiga för tryggheten
Lärarna var särskilt viktiga för tryggheten. Speciellt vissa som under lång tid byggt upp nära relationer till eleverna. Skolan i orten blir en betydelsefull plats för omsorg, omtanke och förtroende, menar Jonas Lindbäck.
– Min tolkning är att skolans sociala funktion är extra viktig för elever som växer upp i utsatta områden. Den väger upp för de sociala utmaningar som är kopplade till att bo och växa upp i ett område av den här typen. Skolan är också den institution som finns kvar när många andra av samhällets institutioner försvinner från området.
Vilken roll kan skolan ha för att unga inte ska hamna i kriminella gäng?
– Jag tror att den kan ha en väldigt viktig funktion. Dels att barnen har en skola i sitt närområde där de känner tillhörighet och där det finns lärare som de kan dela förtroende med. På det sättet kan skolan stärka elever och ge dem trygghet. Dels genom att ge elever möjlighet att få godkända betyg så att de kan läsa vidare. Men där har skolan stora utmaningar idag.
En ung person blev dödad
Under den period Jonas Lindbäck var på skolan i Göteborg inträffade flera skjutningar i närområdet och vid ett tillfälle blev en ung person dödad. Men trots allvaret blåste händelserna över och vardagen var snart återställd på skolan. Jonas Lindbäck säger att brottsligheten är så etablerad i området att händelser av den här typen snabbt normaliseras.
– Att kriminaliteten är närvarande gör att skolan blir ännu mer betydelsefull för eleverna. Många ungdomar menar att om de inte läser vidare finns risk att de också blir kriminella. De har sett andra som har tagit den vägen. De förhåller sig på ett naturligt sätt till brottsligheten, vilket ju är ganska skrämmande.
Läsa upp betygen eller gå till gängen
Som killen som i slutet på nian upptäckte att han inte skulle bli godkänd i alla ämnen och då upplevde att han stod i ett vägskäl: försöka läsa upp betygen eller gå till gängen.
– Eleverna är medvetna om att deras startposition är sämre. Men många har tydliga ambitioner för framtiden. De vill läsa vidare, de vill få bra jobb. Även om rädslan att misslyckas alltid är närvarande. De vet att unga från deras område inte har samma förutsättningar att lyckas i livet som ungdomar i mer priviligierade stadsdelar. Samtidigt beskriver de att utbildning är jätteviktigt.
Eleverna vill lära sig, få bra betyg och läsa vidare..
Skolan är en plats för utbildning men också en viktig social plats där eleverna finner tillhörighet och som de saknar när det är lov. Skolan får därigenom en slags omsorgsfunktion.
Eleverna skapar en motberättelse om sin skola som svar på omgivningens negativa syn på den. De framhåller gemenskapen och att det är en skola som vilken annan skola som helst.
Eleverna säger att de vill lära sig, få bra betyg och läsa vidare. Att många elever trots allt inte når godkända betyg i alla ämnen beror i första hand på en rad samhällsstrukturer, som skolsegregation, elevernas sociala förutsättningar och föräldrarnas utbildningsbakgrund.
Källa: Ungdomar om hur det är att bo i ett utsatt område och gå i en skola där kanske bara hälften av eleverna får godkända betyg (Värsta bästa skolan)
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
När den nya regeringen presenterade sin miljöpolitik handlade det om slopade subventioner till vindkraften, stopp för de miljöprövningar av vattenkraft som är till för att skona djur och natur och om mindre biobränsle i tanken. I valrörelsen blev klimatfrågan synonym med kärnkraft och begrepp som biologisk mångfald hördes knappt.
Frågan är hur det var möjligt för partierna att hålla så låg profil i klimatfrågan, när forskare, företagare och hela miljörörelsen uppmanade politikerna att agera?
– Det enkla svaret är att de långsiktiga frågorna överskuggades av mer akuta problem: kriget i Ukraina, ekonomisk osäkerhet, gängkriminalitet och rusande energipriser, säger historikern David Larsson Heidenblad, vid Lunds universitet.
– På många håll blev också klimatpolitik synonymt med att bygga ut kärnkraften, vilket gjorde att debatten om detta energislag – lite som på 1970-talet – överskuggade andra potentiella skiljelinjer, fortsätter han.
Svårt att dra politisk fördel av klimatfrågan
Sverker Sörlin, idéhistoriker och professor i miljöhistoria tror att det handlar om ett taktiskt val. Det var svårt för partierna att vinna något på klimatfrågan.
Den enda “klimatfråga” som hördes i valrörelsen 2022 var den om kärnkraften. Bild: Kilian Karger, Unsplash
– Andra frågor var i fokus hos många hushåll. Men medborgarna vill ha en omställning, så egentligen är det hela motsägelsefullt. Och jag tror att vi snart kan få en svekdebatt i klimatfrågan, säger han.
Men valresultatet behöver inte betyda att vi tappat vår miljöengagemang, menar forskarna. Svenskars engagemang i miljöfrågor har djupa historiska rötter.
Bok väckte svenskars engagemang i miljön
På 1960-talet bekämpades fortfarande flugor i de svenska hemmen med insektsgiftet DDT (se faktaruta längre ner). Den tändande gnistan för ett brett, folkligt miljöengagemang kom 1967, med kemisten och socialdemokraten Hans Palmstiernas debattbok “Plundring, svält, förgiftning”. Den fick ett enormt genomslag i Sverige och under åren som följde var det många som engagerade sig i olika miljöfrågor och skrev egna böcker.
– Ett sådant brett genombrott för miljöfrågor hos en hel befolkning är ett speciellt svenskt fenomen. I de flesta andra länder var miljöengagemang en väldigt marginell företeelse vid den här tiden, säger David Larsson Heidenblad.
Havsörnen var nära att utrotas på grund av människans användning av gifter som DDT.
DDT skulle rädda världen från skadeinsekter
1948 fick schweizaren Paul H. Müller Nobelpriset i medicin eller fysiologi för sin upptäckt av insektsgiftet DDT, som man trodde var lösningen på världens skadeinsektsproblem.
Problem uppstod när DDT visade sig kunna ansamlas i fettvävnader: om en mus fick i sig DDT från vegetationen, en fågel åt många möss och ett större djur sedan åt fåglarna, blev halten insektsgift så hög att djurens fortplantning drabbades.
Forskning visade att DDT kan orsaka äggskalsförtunning, som gör att fåglar inte kan ruva sina ägg utan att äggen går sönder. I Sverige drabbades bland annat havsörnen som länge var svårt utrotningshotad.
DDT är förbjudet sedan 1970-talet i Sverige men användes i utvärtes läkemedel mot skabb, huvudlöss och flatlöss fram till 1980-talet.
Världshälsoorganisationen (WHO) har nu omprövat sin hållning och förespråkar återigen DDT i länder med malariamyggor.
Kärnkraften blev starten på miljöfrågan
Sverige var länge pionjärer på miljöområdet. FN:s första stora miljökonferens hölls just i Stockholm 1972 och samlade politiker, forskare och miljöaktivister från hela världen. Bakgrunden var en växande insikt om att människan höll på att förstöra sin egen livsmiljö.
Men miljöfrågorna och miljömedvetenheten slog igenom flera år innan miljörörelsen var att räkna med, säger David Larsson Heidenblad. Det hände med en alldeles speciell fråga i fokus, nämligen kärnkraften.
– På 1960-talet fanns det inget motstånd, kärnkraften betraktades som grön medan vattenkraften var miljöovänlig. På 1970-talet blir kärnkraften den stora miljöfrågan. Ska den frälsa oss eller bli vår undergång? Omröstningen (se ruta längre ner, redaktionens kommentar) är en viktig del i svensk miljöhistoria, enligt David Larsson Heidenblad.
– Det kanaliserades mycket politisk energi kring alternativen. Centern växte fram som ett stort miljöparti och hade 25–30 procent i stöd under perioden – anledningen var att partiet lyckades fånga upp den civilisationskritik som finns mot vårt sätt att leva.
Nej, nej, nej – tre linjer i folkomröstningen om kärnkraft
Linje 1: Kärnkraften skulle avvecklas i den takt som är möjlig – och man skulle avvakta att förnybara energikällor blev tillgängliga. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skulle få förekomma. Linje 1 fick 18,9 procent av rösterna.
Linje 2 var i princip identiskt med linje 1, men krävde även att alla framtida energianläggningar av betydelse skulle ägas av stat och kommun. Linje 2 fick 39,1 procent av rösterna.
Linje 3 sa ett definitivt nej till utbyggnad av kärnkraften. All kärnkraft skulle vara avvecklad inom tio år. Linje 3 fick 38,7 procent av rösterna.
Alla tre alternativ var nej-alternativ till kärnkraft, med avveckling i olika takt. De som ville ha kärnkraft i Sverige hade inget att rösta på, därför har folkomröstningen ifrågasatts ur demokratisk synpunkt.
Sverige var en pionjär inom miljöområdet även under fortsättningen av 1980-talet, enligt Sverker Sörlin.
– Vi var mycket tidiga med att införa koldioxidskatt. Likadant var vi snabbare än de flesta andra länder med att göra något åt ozonhålet.
Under 1980-talet slog begreppet hållbar utveckling igenom. Miljömärkningar som Svanen börjar användas. Naturvårdsverket ger ut boken “Handla rätt”.
– Det intressanta är att ”handla rätt” på 1970-talet betydde ”handla inte alls”, medan det på 1980-talet övergår till något konsumtionsbejakande, att konsumenter kan sätta press genom medvetna val, säger David Larsson Heidenblad.
Miljöaktivisten Greta Thunberg, utanför Sveriges riksdag, oktober 2018. Bild: Anders Hellberg, Wikimedia, CC-BY-SA-4.0*
Greta satta klimatfrågan på världskartan
En svensk som verkligen satt klimatfrågan i fokus är Greta Thunberg, grundare till den världsomfattande rörelsen Fridays for Future.
Historikern David Larsson Heidenblad tror inte att det är en tillfällighet att Greta Thunberg är från Sverige. Det finns en lång tradition i Sverige att man försöker bygga förändring genom ungdomsförbund. Barns rättigheter har en stark ställning i det svenska samhället, säger han.
Sverker Sörlin menar att Greta Thunberg är ”en reaktion på det monstruösa hyckleri som pågår i världen”. Många offentliga företrädare och politiker pratar om att miljön är viktig. Men väldigt lite händer. Greta pekar på att kejsaren är naken, säger han.
Men Sverige har lite tappat sin roll som pionjär på miljöområdet, enligt Sverker Sörlin.
– Vårt försprång har minskat. De senaste tio åren har EU blivit en faktor som driver på och går längre än Sverige. Vi ser ett mycket offensivt EU som tänker nytt om skog och växande grödor och vill ge dem en klimatpolitisk roll.
Sverige först med miljömyndighet
Sverige blev först i världen med en särskild miljömyndighet, Naturvårdsverket, som inrättades 1967. Första miljöministern fick vi först 1985. Svensken Bert Bolin var en av grundarna till FN:s klimatpanel Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC, 1988.
Mindre miljövänliga än vi tror
Annika Nordlund, lektor i psykologi vid Umeå universitet, tror att vi svenskar gärna vill tro att vi är mer miljövänliga än vad vi egentligen är.
– Visst är miljömedvetenheten hög i Sverige. Men det finns också en tendens att vi klappar oss själva på axeln och säger att vi är så duktiga att vi inte behöver förändra vårt beteende mer, utan det får andra göra, säger hon.
Hon tror att vi gärna placerar problemen långt bort ifrån oss och tänker att det är bättre att de slutar skövla skogen i Amazonas, än att vi själva gör något i vår vardag.
– Vi lever långt ifrån konsekvenserna av vårt agerande. Då är det också svårt att se sin egen roll.
Men att klimatet inte blev någon stor valfråga hösten 2022 behöver inte betyda att det skett någon större förändring i grundsynen hos svenskarna, säger Sverker Sörlin. Bara att ganska många lät annat än klimat vinna på marginalen.
– Svenskar är absolut miljö- och klimatmedvetna, men vi är mycket annat också – som teknik- och tillväxtoptimister, säger David Larsson Heidenblad.
Vad kommer att hända med miljö- och klimatfrågorna framöver?
– Ska vi gå efter valrörelsen kommer det väl främst att handla om att sätta igång en utbyggnad av kärnkraften. Men riktigt kraftfull, långsiktig politik kräver bredare parlamentariska uppgörelser som inte står och faller med ett enskilt val, säger David Larsson Heidenblad.
– Jag har låga förväntningar, men hoppas att man överträffar dem. Det finns i princip inget som hindrar högerpartierna att trappa upp sina ambitioner. Men de historiska mönstren i svensk politik talar inte för att vi får en miljö- och klimatpolitisk guldålder, säger Sverker Sörlin.
– Den nya regeringen har att förhålla sig till att det 2017 antogs ett klimatpolitiskt ramverk i Sverige som består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Nuvarande och framtida regeringar har ett ansvar för att föra en politik som utgår från klimatmålen, säger Annika Nordlund.
Text: Nicklas Nordström på uppdrag av forskning.se
Miljöfrågor genom tiderna
Kvicksilver och försurning
1960-talet: Metylkvicksilver för utsäde stoppas efter många års fågeldöd. Försurning. Många fiskar minskar mystiskt under 1960-talet, vilket snart kopplas till försurade sjöar. Insjöar svartlistas på grund av höga kvicksilverhalter i fisk. Miljöskyddslag för reglering av utsläpp från fasta anläggningar kommer 1969
Växtgifter i fokus
1970-talet: DDT stoppas i jordbruket efter fågelförgiftningar. Restriktioner mot PCB efter skador på sälar och rovfåglar Skarpa folkliga protester mot skogsbesprutning och hormoslyr, samma växtgift som amerikanarna använde för att avlöva skogar under Vietnamkriget. Fabriken för fenoxisyror i Teckomatorp sprängs
Tjernobyl, ozonskiktet och trädkramare
1980-talet: Folkomröstning om kärnkraft. Kolväteutsläpp, marknära ozon och skogsskador i fokus. Kemikalieinspektionen inrättas. Radioaktivt nedfall över Sverige från kärnkraftshaveriet i Tjernobyl 1986.Trädkramarna protesterar mot motorvägsbygget på E6 i Bohuslän. Planer för avveckling av freoner som finns i bland annat kylskåp, och som tunnar ut ozonskiktet. Obligatorisk katalytisk avgasrening införs.
Akrylamid läcker ut från Hallandsåsen
1990-talet: Storskalig svensk gaskraft stoppas. Snabb utfasning av klorgasblekt papper. Transfetter från delvis härdat fett stoppas för margarin. Vanliga klorerade lösningsmedel stoppas av hälsoskäl. Akrylamid läcker ut från tunnelbygget genom Hallandsåsen. Stopp för leksaker av mjuk PVC med ftalater, Riksdagen antar nationella miljömål.
Amalgam stoppas och fiasko för koldioxidmål
2000-talet: Vissa hormonimiterande bromerade flamskyddsmedel stoppas. Rökstopp på restauranger. Stopp för kvicksilver och amalgam i tandvården. Fiasko för koldioxidmål i Köpenhamn 2009 …
Avkoppling, kontakt med kompisar, till och med en livlina – eller plattformar skapade för att tjäna pengar på ungdomars osäkerhet? Forskning visar att digitala medier kan leda till depression, ångest och ätstörningar hos unga. Hur oroliga behöver vi vara?
Vi lever en stor del av våra sociala liv på digitala plattformar i dag. Inte minst gäller det barn och unga – och det börjar tidigt, hälften av alla tvååringar använder internet dagligen. Och varför inte? Digitala medier är en plats full av vänner, skratt och återhämtning. Men här finns också mobbning, utsatthet, skeva normer och kroppshets – och det är många som tjänar pengar på att det är lätt att vilja använda dem mer, och mer och mer…
Nu pekar forskarna på att användandet av dataspel och sociala medier kan leda till psykisk ohälsa hos unga, som depression, ångest och ätstörningar. Men är det verkligen så farligt? Kanske det bara är vuxenvärlden som förfasar sig över ungdomen, på samma sätt som när tv och serietidningar kom? Nej, menar Lisa Thorell, docent vid Karolinska Institutet.
– Det finns en stor konsensus kring att digitala medier har negativa effekter på ungdomars psykiska hälsa. Vi kan vara övertygade om att det finns ett samband. Vi får också många rapporter om att både ungdomar och föräldrar vill få hjälp och stöd i det här. För det är svårt att hantera, det är som en drog och det är lätt att det skapas ett beroende, säger hon.
Designade för att skapa ett sug
Nyligen sammanställde Lisa Thorell en forskningsöversikt över området tillsammans med Sissela Nutley, forskare vid Karolinska Institutet, på beställning av Statens medieråd. Nu leder hon ett *Forte-finansierat forskningsprojekt där de närmare undersöker konsekvenserna av digitala medier hos ungdomar generellt, samt kopplat till könsskillnader och adhd. De kommer även även att titta på om det finns faktorer i förskoleåldern som kan förutsäga vilka barn som kan få problem med digitala medier, och vad det är som triggar ett problematiskt användande.
*Forte är ett statligt forskningsråd som finansierar vetenskaplig forskning för människors hälsa, arbetsliv och välfärd.
– Målet är att kunna skapa någon slags stödfunktion för barn, ungdomar och föräldrar. Min förhoppning för framtiden är också att det skulle kunna komma spel som inte har vissa moment som man vet kan leda till ett ökat beroende, säger Lisa Thorell.
Ett stort problem är just att spelen och de sociala plattformarna är designade för att skapa ett sug att använda dem. Det gör nämligen att andra viktiga delar av livet blir lidande. Delar som behövs för att vi ska må bra. Att sitta still och inte träffa andra skapar och förvärrar psykisk ohälsa. Forskning visar också att ju mer tid som ungdomar ägnar åt sociala medier, desto sämre mår de psykiskt.
Att sms:a en vän gör att man mår bra
– Majoriteten av alla unga anser själva att deras användande av digitala medier går ut över sömn, skolarbete och motion. Samtidigt är de digitala plattformarna här för att stanna. Det är inte så att vi tycker att de ska bort, utan det handlar om att man ska få till en bra balans i livet. Det är viktigt att hjälpa föräldrar och ungdomar att redan i tidig ålder skapa bra vanor, säger Lisa Thorell.
Allt med digitala medier är heller inte negativt, att skicka textmeddelanden till vänner ökar till exempel ens välbefinnande. Det ger dessutom en återhämtande effekt efter att man varit utsatt för något stressande eller negativt online. Dessutom verkar det finnas en växelverkan mellan offline och online. Lisa Thorell har som en del i Forte-projektet redan kunnat se att vissa typer av utsatthet på nätet har minskat under pandemin. Färre känner sig mobbade, får oönskade nakenbilder skickade till sig eller har ångest över att se bra ut på sociala medier.
– När skolan är stängd så har utsattheten som handlar om personer som inte känner varandra minskat. Samtidigt har vi tidigare sett att mobbning förstärks på nätet. Att barn som förr kunde få lite andrum när de kom hem inte har det längre, du är utsatt var du än är, säger hon.
Utseendefixering vanligt långt ner i åldrarna
Vissa barn är extra sårbara för att utveckla problem kopplat till digitala medier, berättar Lisa Thorell. Det finns en kraftigt ökad risk för problematisk användning för barn med diagnosen adhd. De negativa konsekvenserna för dem är också starkare kopplade till ökad aggressivitet, sämre kamratrelationer och mer utåtagerande beteende. När det gäller specifikt sociala medier finns det ett starkare negativt samband till psykisk ohälsa för tjejer.
– Delvis handlar det om att unga tjejer använder sociala medier mycket mer än killar, som i stället lägger sin tid på dataspel. En annan anledning är att utseendefixering är mer vanligt förekommande hos tjejer – och starkt kopplat till deras psykiska mående. Det finns en otrolig kroppsfixering jättetidigt i åldrarna som påverkar hur man mår av sociala medier, säger Lisa Thorell.
Negativa känslor kring sin egen kropp
Att titta på bilder innehållande skönhetsideal i sociala medier leder till mer negativa känslor kring sin egen kropp, fler ätstörda beteenden och lägre självkänsla, lyfter Lisa Thorell. Det gäller även om det framgår att bilderna är redigerade. Kroppspositiva bilder då? Ja, de ger visserligen upphov till mer positiva känslor och nöjdhet med den egna kroppen – men även dessa förstärker ett objektifierande synsätt.
– Det är visserligen bättre än annat, men även det innebär ett fokus på utseende som i sin tur kan få negativa effekter, säger hon.
Det är vanligt att ungdomarna hamnar i en negativ spiral, berättar Lisa Thorell. Ett dåligt mående och låg självkänsla leder till ett mer problematiskt användande som i sin tur förvärrar måendet ytterligare. Inte minst för att algoritmer styr vad vi får se i sociala medier. Mår man dåligt och har negativa tankar om till exempel sin kropp är det sannolikt att flödet består av innehåll som stärker de idéerna. Normer skapas snabbt och sprids lätt.
Selfies i en lång strid ström
– Det är inte ovanligt att tjejer berättar för oss att de frivilligt kan ta 200 avklädda selfies i liknande poser en eftermiddag, för att sedan oombedda välja ut en och skicka den till andra. Många gånger har de lärt sig det via sociala medier, där de följer konton av unga tjejer som exponerar sin kropp, säger Lisa Thorell.
Även normer om just psykisk hälsa förmedlas i stor utsträckning av influencers i dag. Det berättar Anette Wickström, lektor och biträdande professor vid Linköpings universitet.
Tjänar pengar på att dela intima berättelser
– Att influencers når och påverkar många unga människor används av aktörer som vill nå ut med olika budskap, och av varumärken i marknadsföring av produkter. Att dela intima och personliga berättelser om sitt mående gör att influencern uppfattas som mer autentisk och leder till fler och mer lojala följare – och ökar samtidigt reklamintäkterna. Berättelser om hur man mår blir därmed en slags valuta. Samtidigt måste man som influencer kunna visa upp ett attraktivt liv och en attraktiv kropp för att nå ut och få sponsring. Det blir en avancerad balansgång, säger hon.
Bild: Robin Worrall, Unsplash
Så hur plockas dessa normer upp av tonårstjejer? Det undersöker Anette Wickström just nu närmare i ett Forte-finansierat projekt, ihop med Judith Lind, lektor vid Linköpings universitet. Vad är ett gott liv, vad handlar psykisk hälsa om? När goda råd om hur man kan må bättre blandas med bilder på glamourösa liv, uppmaningar om konsumtion, mysighet och fixande i hemmiljö, eller om att starta eget företag, vad leder det till?
Olika ideal om det goda livet
– Är det ett lyxigt liv, eller ett socialt skyddat liv i hemmiljön som är vägen till att må bra? Är det att bli en entreprenör? Vad är det för ideal kring det goda livet som man får sig till del och vad gör man av det?, säger Anette Wickström.
I Forte-projektet inleder forskarna med att intervjua 44 tonårstjejer om vilka konton de följer som talar om psykisk hälsa. De analyserar sedan dessa konton, för att slutligen återigen ha en dialog med ungdomarna kring hur de tolkar innehållet.
– Genom att diskutera våra analyser med tjejerna kan vi få en bättre förståelse för hur de tar emot bilden av psykisk hälsa som förmedlas och hur de använder sig av den. Det är lätt att som vuxen gå in och säga att ’det här handlar bara om kropp och utseende’ och att det är en smal femininitet som visas. Men för att förstå på riktigt måste vi gå till ungdomarna själva, säger Anette Wickström.
Så pratar influencers och följare med varandra
Anette Wickström har i flera år forskat kring glappet i berättelsen mellan ungdomars upplevda psykiska hälsa och den samhälleliga bilden av den.
– Forskning som mäter hur dåligt ungdomar mår av digitala medier är viktig, men den behöver kompletteras. Det är viktigt att förstå ungas perspektiv, annars finns det en risk att vi förenklar och generaliserar, att ungdomarnas röster försvinner. Hur vi talar om ungdomars psykiska hälsa gör ju också något med ungas självbild. Det finns en risk att vi skapar en bild som blir stigmatiserande – och självuppfyllande, säger hon.
Utan en djupare förståelse är det också lätt att sätta in förenklade, generella insatser, lyfter Anette Wickström och tillägger:
– Det går inte att skilja det som ungdomar gör i sociala medier från deras övriga liv, och användningen av dem kommer inte att minska. Så det blir viktigt att förstå interaktionen mellan influencers och följare, och få tonårstjejernas egna perspektiv på hur de hanterar det som förmedlas. Då kan vi hjälpa unga att hitta verktygen för att hantera sociala medier utifrån deras behov.
Forskarna undersöker:
influencers budskap kopplat till psykisk hälsa i sociala medier och 17-åriga flickors tolkningar av det influencers förmedlar. Vilka normer sprids kring till exempel orsaker, ansvar, strategier – och vad som utgör ett gott liv? Forskarna kombinerar analyser av material publicerat online med intervjuer med följarna offline.
om digitala medier är relaterat till mental hälsa och hur man fungerar i vardagen, samt tidiga riskfaktorer för och prevalensen av problematiskt användande. De tittar även närmare på hur könsskillnader spelar in, samt adhd.
digitala medier kopplat till mental hälsa och dagligt fungerande innan, under, och efter pandemin.
Den moderna människans uppstod i Afrika för 300 000 år sedan. Neandertalarna utvecklades i Europa och Asien i minst 400 000 år – fram till för 30 000 år sedan. Grupper av Homo sapiens utvandrade från Afrika för ungefär 70 000 år sedan. Under tiotusentals år levde de samtidigt som neandertalarna i Europa och västra Asien. Frågan var om de hade samröre?
Det undersökte Svante Pääbo och hans forskargrupp. Kartläggningen av neandertalarnas dna gjorde att kunde studera vårt släktskap med neandertalarna – i detalj.
Resultatet var tydligt: Neandertalare och Homo sapiens möttes, hade sex och fick barn med varandra. Genflödet från våra utdöda släktingar lämnade spår hos nu levande människor, och har bland annat visat sig ha betydelse för vårt försvar mot infektioner.
Svante Pääbo 2008. Samma år upptäckte han en helt ny människotyp – denisovamänniskan. Bild: Jane Gitschier, CC BY 4.0
Fragment av denisovamänniskans lillfingerben
2008 hittades en bit av ett 40 000 år gammalt lillfingerben i en grotta i Sibirien. Den visade sig ha ett välbevarat dna, som Svante Pääbos forskargrupp analyserade. Arvsmassan visade sig vara olik all annan känd dna, både från Neandertalare och Homo sapiens. De hade upptäckt en helt ny människotyp!
Människan fick namnet Denisova (efter grottan där benfragmenten hittades), och nutida människor i Melanesien och Sydosasien bär på det genetiska arvet efter Denisova-människorna.
Kan kunskapen om neandertalarna förändra synen på oss själva? Det frågade Adam Smith, nobelprize outreach, när han ringde upp Svante Pääbo morgonen 3 oktober för att gratulera till Nobelpriset.
– I någon mening tror jag att det gör det, svarade Svante Pääbo. Det ger en sorts insikt om att det tills helt nyligen, för 1400 generationer eller så, fanns andra former av människor som beblandade sig med våra förfäder, och har bidragit till det vi är idag.
De senaste 40 000 åren är unika i mänsklighetens historia, såtillvida att vi varit den enda formen av människor som finns. Fram till dess fanns det alltid flera olika typer av människor.
– Det är intressant att tänka på om neandertalarna hade överlevt ytterligare 40 000 år, och hur skulle det ha påverkat oss. Skulle vi se ännu värre rasism mot neandertalare, för att de verkligen i någon mening skilde sig från oss? Eller skulle vi se vår plats i den levande världen på ett helt annat sätt om vi hade haft andra former av människor bland oss, väldigt lika oss men ändå olika? Vi skulle kanske inte göra så tydliga skillnader mellan djur och människor som vi gör idag, resonerar Svante Pääbo i intervjun.
Den moderna människans arvsmassa var så gott som kartlagd redan i slutet av 1990-talet. Att kartlägga arvsmassan på människoformer som varit utdöda i tiotusentals år var mer komplicerat. Det tog många decennier i anspråk.
En av de stora utmaningarna var tillgången på dna, efter bara några tusen år finns bara väldigt lite kvar i mänskliga rester. Det är dessutom ”förorenat” med mängder av genetiskt material från bakterier, virus och nutida människor.
Svante Pääbo och hans forskargrupp vid Max Planck-institutet för evolutionär antropologi i Leipzig i Tyskland, finslipade metoderna för att isolera och analysera dna från gamla benfynd, steg för steg.
2010 hade de gjort det man trott vara omöjligt: kartläggningen av våra utdöda släktingars dna var biff.
Svante Pääbo föddes 1955 i Stockholm. Han doktorerade 1986 vid Uppsala universitet och genomförde därefter postdoktoral utbildning vid Zürich universitet och senare vid University of California, Berkeley. Han blev utnämnd till professor vid Münchens universitet 1990. 1999 grundade Pääbo Max Planckinstitutet för evolutionär antropologi, Leipzig, där han fortfarande är aktiv. Sedan 2020 är han även verksam som adjungerad professor vid Okinawa Institute of Science and Technology, Japan. Svante Pääbo är son till Karolinska Institutets förre rektor Sune Bergström som tilldelades 1982 års Nobelpris i fysiologi eller medicin
Skalle från neandertalare hittad i La Chapelle-aux-Saints, Frankrike 1908.
Nedärvda gener från neandertalarna kan vara både bra och dåliga
2020 upptäcktes att var tredje europeisk kvinna har ärvt receptorn för gulkroppshormon från neandertalare – en genvariant som är förknippad med ökad fertilitet, färre blödningar under tidig graviditet och färre missfall. Läs mer:Kvinnor som ärvt gen från neandertalare föder fler barn
Samma år visade samma forskare att den som bär på en viss bit dna, nedärvd från neandertalare, har tre gånger högre risk att hamna i respirator om de smittas av coronaviruset. Läs mer:Genvariant från neandertalare ökar risken för svår covid-19
Fortsatt forskning visade sen att det också fanns en genvariant som skyddade mot svår covid-19 med 20 procent, ett arv från neandertalarna som hälften av alla människor utanför Afrika bär på. Läs mer:Neandertalgener både skyddar och ökar risken vid covid-19
I januari 2022 kom forskningsresultatet att ett protein som är unikt för människor, skyddar mot oxidativ stress. Motsvarande neandertalprotein som finns nedärvt hos 1-2 procent av befolkningen i Indien, Pakistan och Bangladesh, ger en flerfaldigt ökad risk för kärlsjukdom och inflammatorisk tarmsjukdom. Läs mer:Moderna människan bättre skyddad mot oxidativ stress
Sedan Ryssland inledde sitt anfall vintern 2022 har Ukraina fått stora mängder humanitärt, finansiellt och militärt stöd från omvärlden. Bara USA hade, fram till början av augusti 2022, skänkt stöd värt 44,5 miljarder euro. EU-institutioner och Storbritannien har också varit stora givare.
Tusentals miljarder behövs
Det framtida behovet av stöd kommer också att vara enormt med tanke på den väldiga förstörelsen. Enligt en beräkning i USA-dollar kommer tusentals miljarder dollar troligen behövas för att bygga upp Ukraina igen.
Mycket av det bistånd som just nu ges till Ukraina är så kallat strategiskt bistånd, se faktaruta. Det är ett bistånd som ges för att givaren vill påverka det land, eller den region, där biståndet hamnar.
Strategiskt bistånd, vad är det?
Med begreppet strategiskt bistånd avses i forskningen sådant som faller inom ramen för OECD:s definition av utvecklingsbistånd, där militärt bistånd inte ingår. Det “strategiska” innebär att det bakomliggande motivet till biståndet är givarens egna politiska intressen.
Det kan vara säkerhetspolitiska intressen, som i fallet med det nuvarande stödet till Ukraina där västliga givare vill stärka sin egen säkerhet genom att hejda det icke-demokratiska Rysslands framfart.
Det kan också handla om ideologiska intressen, som när västländer under det kalla kriget gav stöd till regimer som var lojala med västmakternas intressen.
Strategiskt bistånd kan också drivas av ett intresse av att behålla politiskt inflytande, till exempel när ett land ger bistånd till en tidigare koloni.
Källa: Anders Olofsgård, Handelshögskolan i Stockholm.
En strid mellan demokrati och diktatur
Länder som ger hjälp till Ukraina gör det alltså inte bara av altruistiska skäl, alltså att man vill hjälpa människor i nöd, utan lika mycket för att skydda sin egen säkerhet och sin position i internationell politik.
Rysslands attack mot Ukraina ses av västliga biståndsgivare som en attack på den existerande demokratiska världsordningen och som en del av en storkonflikt mellan demokrati och diktatur.
Finns då risker med strategiskt bistånd, i detta fall till Ukraina? Ja, menar forskaren Anders Olofsgård vid Handelshögskolan i Stockholm. Han har i en vetenskaplig artikel gått igenom forskningen kring strategiskt bistånd.
Givare blundar för korruption
Anders Olofsgård, Handelshögskolan i Stockholm
En risk vid strategiska hjälpmotiv, enligt forskningen, är att biståndsgivare inte alltid säkerställer att hjälpen hamnar där den ska, till exempel hos befolkningen. Eftersom det finns ett “större” syfte ser givarländer ibland mellan fingrarna och följer inte upp var pengarna hamnar.
Risken att bistånd skulle hamna i ett “svart hål” är dock rätt liten i fallet Ukraina, menar Anders Olofsgård.
– Ukraina är demokratiskt och risken för korruption och missbruk är liten jämfört med andra länder och situationer i det förflutna. Men det är ändå viktigt att de som ger bistånd till Ukraina säkerställer att pengarna faktiskt används rätt, säger han.
Borodyanka, Kiev-regionen, april 2022.
Andra delar av världen glöms bort
En annan risk med det strategiska fokuset på Ukraina är att andra nödställda i världen glöms bort. Det råder till exempel omfattande nöd just nu i bland annat Etiopien, Jemen och Somalia. Det går inte helt säkert att säga att det omfattande stödet till Ukraina har minskat stödet till andra länder. Men det kan vara så, enligt Anders Olofsgård.
Kan vara bra också
Finns fördelar med strategiskt bistånd, då, för andra än givaren? Även här är svaret i forskningen “ja”. Strategiska motiv är förvisso krassa och handlar om givarnas egenintresse men kan också ha en positiv effekt.
Ett historiskt exempel är Marshallplanen, biståndet som hjälpte till att bygga upp Europa efter andra världskriget, säger Anders Olofsgård.
– Det hade inte bara altruistiska motiv utan var också ett sätt för USA att trygga sin egen säkerhet och få tillgång till Europas marknader. Trots det har Mashallplanen genom historien setts som något mycket positivt för Europa.
Kombination av “ädla” och “krassa” motiv
Och när strategiska motiv kombineras med altruistiska motiv ökar de ofta generositeten hos givarländer, vilket kan vara positivt. I fallet Ukraina just nu är givarviljan stor och biståndet tycks överlag hanteras väl, enligt Anders Olofsgård.
Hans slutsatser är framför allt dessa, vad gäller hur givarländer bör bete sig:
– Håll koll så att stödet till Ukraina faktiskt hamnar där det ska. Och se till att andra nödställda i världen inte hamnar i Ukrainas skugga och därmed blir utan hjälp.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
