Att lita alltför mycket på experter kan leda oss fel. Det kan till och med göra skada, menar forskaren Emma Frans. Så när ska vi lyssna på experter? Och hur blir vi mer forskningssmarta?
Det finns bra forskning. Och så finns det bullshit, säger Emma Frans, epidemiolog som brinner för att förklara forskning.
– Bullshit är dåligt utförd vetenskap, eller när forskare drar alltför långtgående slutsatser av något som det inte finns så mycket bevis för.
I grunden är det bra att ha ett stort förtroende för forskare i rollen som expert, menar hon. Men om förtroendet övergår i en blind tro på experter kan det uppstå problem.
Lita på forskare men inte för mycket
Denna motsättning – att det å ena sidan är en god idé att ha förtroende för vetenskap, och å andra sidan vanskligt att lita alltför mycket på forskare – kallar Emma Frans för ”expertparadoxen”. Det är också titeln på hennes senaste bok.
Om vi litar blint på experter kan vi börja tro på sådant som inte alls stämmer, säger hon och ger några exempel:
I slutet av 1960-talet spred sig en rädsla för att maten inte skulle räcka till alla på vår planet. Boken Befolkningsexplosionen, skriven av en forskare, varnade för att mänskligheten stod inför en svältkatastrof och total kollaps. Ett tiotal år senare var det tydligt att han hade haft fel.
På 1970-talet kom forskare fram till att kvinnor som har bott tillsammans i ett halvår synkar sina menstruationscykler, och alltså får mens samtidigt – men inga andra studier har kunnat visa samma resultat. Det finns alltså inga bevis för att det här stämmer. Ändå är det många som fortfarande pratar om, och tror på, att kvinnors mens kan synka.
På 1990-talet kom larm om att MPR-vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund kunde ha ett samband med autism hos barn. Föräldrar blev oroliga, allt färre barn vaccinerades. Drygt tio år senare drogs artikeln om studien bort från den vetenskapliga tidskrift som publicerat den – det framkom att forskaren bakom studien hade fuskat. Sedan dess har många studier visat att det inte finns något samband mellan MPR-vaccin och autism.
För att bli forskningssmarta behöver vi lita lagom mycket på forskare, menar Emma Frans.
– Vi behöver kunna skilja de verkligt kunniga experterna från dem som sprider bullshit. Men att enskilda forskare och studier ibland är helt fel ute ska vi ha förståelse för. Det är så den vetenskapliga processen ser ut, och det är för den vi ska ha förtroende, säger hon.
Den vetenskapliga processen innefattar bland annat:
att en studie publicerad i en vetenskaplig tidskrift har blivit granskad av andra forskare – det kallas på forskarspråk för peer review eller referentgranskning.
att en studie kan återupprepas och nå samma resultat av andra forskare – att studien kan replikeras.
att de flesta forskare så småningom blir överens och har samma uppfattning – att man når konsensus.
– Ett enskilt forskningsresultat är inte vetenskap, skulle jag säga. Vetenskapsresultat är något vi når stegvis genom att olika forskargrupper studerar samma sak och så småningom uppnår konsensus. Och i det läget är forskningen verkligen något som ska övertyga oss – men utan att vi släpper öppenheten för att det fortfarande kan komma ny kunskap som förändrar läget.
Innan den vetenskapliga processen har nått så långt kan det vara förvirrande.
– Forskare kan följa hypoteser som visar sig vara felaktiga, man kanske hajpar forskningsresultat som aldrig kommer att kunna återskapas – och när processen pågår kommer det alltid att finnas vissa saker som inte följer med ända fram till slutet.
Så när ska man lyssna på forskarna? Ska man vänta tills de får Nobelpris?
– Nej, så länge kan man inte alltid vänta. Det kan ta väldigt lång tid innan en upptäckt prisas med ett Nobelpris. Det jag menar är att man ska lyssna på forskarna när de flesta är överens. När man ställer samma fråga till många forskare och får samma svar, då ska man tro på det.
Emma Frans var själv en av experterna under coronapandemin. Bild: Niklas Nyman, Volante
Emma Frans är doktor i epidemiologi och forskare vid Karolinska institutet. Hon har blivit känd för att sprida kunskap om vetenskap i sociala medier och i böcker. Och fick utmärkelsen Årets folkbildare 2017, “för sin förmåga att på ett pedagogiskt och humoristiskt sätt sprida kunskap och förklara myter och missförstånd kring vetenskap”. Att nå ut med och förklara vetenskap är något hon brinner för.
– Jag tycker att vaccinmotståndet tydligt illustrerar hur meningslöst det blir att ta fram nya läkemedel och innovationer om människor vägrar att ta dem och ifrågasätter effektiviteten och säkerheten. Vetenskap är meningslöst om människor vägrar att tro på den. Jag ser det som en av vår tids största och viktigaste frågor, säger hon.
Under covidpandemin har hon varit en av de experter som uttalat sig om pandemin i media. Den erfarenheten utgick hon från när hon skrev Expertparadoxen, som har undertiteln Ska jag alltid lyssna på forskarna?
Orealistiska krav på experter
– Jag kände ibland att det fanns orealistiska krav på vad vi experter skulle kunna veta, för det fanns ju inte så mycket forskning då, särskilt inte i början av pandemin.
I ett sådant läge behöver man förstå att experter kommer att tycka olika, säger hon.
– Man behöver också förstå att experterna ibland säger saker som sedan inte visar sig stämma. Det tar ofta tid innan vetenskapen leder oss rätt, men det speciella under pandemin var att vi kunde följa den processen i realtid. Alla hade inte verktyg att förstå processen, och när det blir tydligt att vissa forskare har fel kan man börja misstänkliggöra forskare generellt.
Så när ska vi lyssna på forskarna? Och när ska vi dra öronen åt oss? Hur demaskerar du en falsk expert? Och undviker att lura dig själv? Här är 10 tips från Emma Frans
Text: Maria Zamore på uppdrag av forskning.se
Det kan vara trötthet som inte går att vila bort eller smärta på olika ställen i kroppen. Långvariga kroppsliga besvär där det inte går att hitta någon medicinsk förklaring, och som inte går över.
Det finns alltså ingen skada på kroppen, men kroppen fungerar ändå inte som den ska. Symtomen beror på förändringar i kroppens funktion.
– Det vanligaste är att patienten söker vårdcentralen för till exempel trötthet som inte går att vila bort eller ny smärta. Då tas prover för att utesluta sjukdomar, och patienten får svaret: ”vi hittar inget avvikande”, säger Daniel Maroti, psykolog vid Ektorps vårdcentral, som forskar om internetbaserad terapi för funktionella somatiska syndrom vid Stockholms universitet.
Smärta utan orsak gör lika ont
Men patienten har ju fortfarande sina symtom trots att läkaren inte hittar något fel och förväntar sig en förklaring. Det leder ofta till nya utredningar.
Om symtomen fortsätter kanske patienten får en remiss till en specialistmottagning och sedan till nästa – det är lätt att få upplevelsen av att skyfflas runt i vården, menar Daniel Maroti.
– Patienten får inget svar, känner sig missförstådd eller rent av ifrågasatt, blir frustrerad och det blir vården också. Till slut kanske en läkare drar slutsatsen att detta är funktionellt.
Att enbart få höra ”vi hittar inget avvikande” kan vara frustrerande. Bild: Samuel Rios, Unsplash
Funktionella sjukdomar lika vanliga som depression
Det går att dela in patienter med funktionella sjukdomar i tre grupper, enligt Daniel Maroti. Över hälften har bara ett symtom, till exempel trötthet eller svår huvudvärk.
Ungefär en fjärdedel av dem som söker vård har i stället flera sammanhängande symtom: till exempel IBS (känslig tarm) eller fibromyalgi med spridd värk. IBS, irritable bowel syndrome, kallas också för funktionella tarmbesvär. Det innebär att det finns en störning i hur tarmen arbetar och dess känsel, det gör ont och ger förstoppning eller diarré, eller bägge delarna. Man vet inte varför, men tarmarna jobbar inte som de ska.
Det finns också en mindre grupp med flera funktionella somatiska symtom samtidigt, till exempel IBS och fibromyalgi, det vill säga symtom från flera olika delar av kroppen.
Funktionella symtom är vanliga, lika vanliga som depression.
– Det finns ingen färsk statistik från Sverige, men man uppskattar att en tredjedel av alla patienter som söker på vårdcentral eller neurologmottagning har funktionella symtom, säger Daniel Maroti.
Psykologiska faktorer spelar roll
Men vad beror de funktionella symtomen på? Det är inte helt klarlagt, men man tror att det är flera olika faktorer som bidrar.
Hjärnavbildningsstudier har visat att personer med kronisk värk har en överkänslighet i det centrala nervsystemet. Hjärnan reagerar snabbare och skarpare på smärta. Även psykologiska faktorer spelar roll för att utveckla symtom.
– Risken är tre gånger högre om man varit med om ett trauma, alltså fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld, eller känslomässig omsorgsbrist, det vill säga att inte ha blivit sedd, eller kanske blivit kritiserad, säger Daniel Maroti.
Livsstilsförändringar hjälper många med IBS
Behandling med smärtmediciner vid kronisk värk eller läkemedel som påverkar magtarmfunktionen vid IBS hjälper bara ett fåtal. Däremot blir två av tre IBS-patienter bättre efter livsstilsförändringar, visar forskning. Det kan handla om att tänka på vad och hur man äter och att minska på stress.
För patienter med smärta kan bassängträning och avslappning i form av basal kroppskännedom eller medicinsk yoga, få kroppens uppvarvade nervsystem att lugna ner sig.
Bild: Romina Farías, Unsplash
Basal kroppskännedom och yoga
Basal kroppskännedom är enkla rörelseövningar som ökar den medvetna närvaron i kroppen. De kan bestå av att ta in hur varje kroppsdel känns, eller hur balansen och kontakten med underlaget är. Man lär sig också att känna igen hur kroppen reagerar på olika känslor.
Medicinsk yoga är ett samlingsnamn för yoga som används i olika medicinska syften. Den utgår från den klassiska kundaliniyogan och innehåller bland annat medveten närvaro, andningsträning, enkla fysiska rörelser och meditation. Träningen individanpassas utifrån förutsättningar och behov och kan utövas av alla.
Hypnos och kbt fungerar vid IBS
Men de IBS-patienter som inte blir hjälpta av livsstilsförändringar kan få psykologisk behandling, till exempel hypnos. Sessionerna börjar med avslappning för att uppnå hypnostillstånd. Sedan visualiserar patienten tarmen för sin inre blick.
Till exempel: Om patienten har mycket diarréer kanske hen ser tarmen som ett vilt forsande vattendrag med stenar i vägen, så det uppstår mycket virvlar och vattnet sprutar. Terapeuten kan säga: se hur vattendraget stillnar, det flyter långsamt genom ett lugnt landskap. I hypnosen ingår också suggestioner, det vill säga positiv förstärkning. Terapeuten kan säga: när du vaknar upp kommer du att känna dig stärkt i att tarmen inte kommer att störa dig.
Det fungerar. Hypnos har visat god effekt i många studier.
Att lära sig genom att utsätta sig
När det gäller psykoterapi är kognitiv beteendeterapi, kbt, vanligast. Och så kallad exponeringsbaserad kbt kan vara särskilt effektivt om patienten har börjat undvika sådana situationer som brukar väcka symtom, vilket förvärrar de funktionella besvären.
Terapin går ut på att medvetet exponera sig för sådant som framkallar symtom, till exempel äta mat som ger symtom eller träna på gym om det brukar ge symtom.
– Man vrider spiralen åt andra hållet: när jag inte låter symtomen hindra mig, lär jag mig att de inte är farliga. Då minskar hjärnans övervakning av symtom. Alla blir inte hjälpta, men hälften får en halvering av symtomen, säger Brjánn Ljótsson, som är professor i klinisk psykologi vid Karolinska Institutet.
Bild: Chuttersnap, Unsplash
Exponeringsbaserad kbt i tre delar
Information om att när du låter dig styras av symtomen förvärras de.
Självobservationsövning för att bli medveten om hur du reagerar på dina symtom, till exempel ställer in planerade aktiviteter.
Exponering: i ett första steg minskar du på toalettbesök, eller skjuter upp det vid diarré; i nästa steg exponerar du dig medvetet för det som framkallar symtom, till exempel äter mat som ger symtom, eller tränar på gym om det brukar ge symtom, samt minskar på dina kontrollbeteenden, till exempel att äta ”magsnäll” mat eller vila mycket.
Källa: Brjánn Ljótsson
Även vid fibromyalgi har exponeringsbaserad kbt visat god effekt i en första svensk studie av psykologen Maria Hedman-Lagerlöf.
Vid långvarig smärta kan så kallad multimodal rehabilitering ge god hjälp. Den är baserad på bland annat kognitiv beteendeterapi och ges i ett team bestående av läkare, psykolog, fysioterapeut, arbetsterapeut och kurator.
Känslor i konflikt bakom kroppsliga symtom
Det är vanligt att patienter med funktionella symtom har många stressfyllda livshändelser bakom sig. Många patienter har varit med om fysiska, sexuella eller känslomässiga övergrepp. I psykodynamisk korttidsterapi håller terapeuten ett aktivt fokus på hur inre känslomässiga konflikter och undvikande av känslor kan vara relaterade till kroppsliga symtom.
Exempel på sådana psykodynamiska terapier är ISTDP (intensive short-term dynamic psychotherapy) och EAET (emotional awareness and expression therapy), som är en modifiering av ISTDP för kronisk smärta.
Daniel Maroti har utvecklat en internetbaserad variant av EAET. I en studie slumpade han 74 patienter till antingen EAET på internet eller till att vänta på behandling. Hälften av patienterna hade IBS, svår huvudvärk eller migrän – resten fibromyalgi eller kronisk ryggsmärta. Behandlingen pågick tio veckor.
– Cirka en av fem halverade sina symtom. Sju gånger fler i behandlingsgruppen fick en avsevärd förbättring jämfört med kontrollgruppen, men vi behöver göra fler större studier, säger han.
EAET vid funktionella symtom – tre steg
Det här gör du:
…tar in information om hur centrala nervsystemet kan generera kroppsliga symtom + lugnar nervsystemet genom att bygga upp en inre trygghet i meditationer där man stöttar sig själv.
…kartlägger stressfyllda händelser och bearbetar dem känslomässigt, till exempel genom att skriva om vilka känslor som väcktes, vilket ofta är laddat och svårt.
…använder erfarenheterna i viktiga relationer här och nu, till exempel står upp för dig själv inför din chef.
EAET erbjuds inte än i reguljär vård i Sverige, men det finns en självhjälpsbok Fri från smärta.
Källa: Daniel Maroti
Neurologiska symtom kan triggas vid livskris
Vid funktionell neurologisk symtomstörning (FNS) kan patienten bland annat ha både motoriska och sensoriska symtom utan att läkare kunnat konstatera någon nervskada.
– Det vanligaste är svaghet, skakningar, domningar och krampanfall, säger Malin Ljungdahl, som är psykiater och psykoterapeut på Konsultenheten i Psykiatri Sydväst i Stockholm.
Enligt Malin Ljungdahl är det viktigt att se sjukdomen som en process med flera faser, och att orsakerna är individuella och komplexa.
– Patienten har en sårbarhet, till exempel genetiskt arv eller trauma. Sedan utlöses symtomen av något, till exempel en fysisk skada eller en livskris. Slutligen finns vidmakthållande faktorer, som att undvika situationer som utlöser symtomen. Vi behöver därför tänka biopsykosocialt i diagnostiken.
Att tänka biopsykosocialt innebär att ta hänsyn till helheten, hur biomedicinska, psykologiska och sociala fenomen samspelar när en människa blir sjuk. Behandling ges i tre steg. Steg ett är att patienten får diagnosen FNS av neurolog och psykiater.
– Redan det kan vara lugnande för en del som till exempel varit rädda för att de har MS eller ALS, säger Malin Ljungdahl.
I nästa steg får patienten psykosomatisk fysioterapi, som beaktar även psykologiska faktorer i det fysioterapeutiska arbetet med kroppen, det vill säga människan som en helhet, inte bara en kropp. Om det inte räcker finns psykoterapi: stödjande terapi, kbt eller psykodynamisk terapi – eller multimodalt rehabteam på specialistmottagning.
Psykoterapi vid funktionella neurologiska symtom
Än så länge finns få studier om effekten av psykoterapi vid funktionella neurologiska symtom. Men det går ändå att se att den fungerar för vissa patienter, menar Malin Ljungdahl, som just nu medverkar i en pilotstudie av så kallad ISTDP på patienter med neurologiska symtom. Behandlingen pågår i 20-40 veckor.
– Patienterna flyttar fokus från sina kroppsliga symtom till sitt känsloliv och hur de hanterar viktiga relationer. De får en ökad insikt i hur känslomässiga processer hänger ihop med kroppsliga besvär. Det i sig ger mindre oro över symtomen. Ofta minskar behovet av att söka akut vård och utredningar.
ISTDP för funktionella neurologiska symtom
Terapin innebär:
fokus på omedvetna känslomässiga och relationella mönster från tidigt i livet och nu, men också på eventuella barndomstrauman. Detta för att hjälpa patienten att förstå att symtomen utlöses av blandade känslor som hen inte alltid är medveten om, men som väcker ångest som leder till ”försvar” – det vill säga funktionella neurologiska symtom.
hjälp att börja se ”försvaren”, reglera sin ångest och våga känna sina känslor så att symtomen på sikt minskar.
Källa: Malin Ljungdahl
Text: Inna Sevelius på uppdrag av forskning.se
Över sju miljoner ukrainare har hittills flytt sitt land till följd av den ryska invasionen, och Sverige är ett av de europeiska länder som har öppnat sina gränser. Detta trots att både Sverige och EU fört en alltmer restriktiv asylpolitik sedan flyktingsituationen 2015–2016. Gör vi skillnad på flyktingar och flyktingar?
Ukrainska flyktingar fick omedelbart skydd
I gryningen den 24 februari 2022 inleddes Rysslands invasion av Ukraina. Kriget har utlöst en av de snabbast växande flyktingsituationerna i Europa sedan andra världskriget.
Redan den 4 mars samma år tog EU:s medlemsstater det historiska beslutet att aktivera massflyktsdirektivet, vilket innebär att ukrainska flyktingar erbjuds omedelbart och tidsbegränsat uppehållstillstånd i EU.
Flyktingströmmen 2015 fick annat mottagande
Massflyktsdirektivet aktiverades aldrig under flyktingkrisen 2015, då antalet skyddsökande från bland annat Syrien och Afghanistan var historiskt högt. Ungern, Polen och Tjeckien – som tillsammans har tagit emot närmare två miljoner ukrainare sedan februari – ville då stänga sina gränser för skyddssökande.
Hur kommer det sig att stater agerar så olika nu, jämfört med då? Gör vi skillnad på flyktingar beroende på var de kommer ifrån?
Svaren på frågor som dessa är komplexa, och inget enskilt perspektiv kan ge full förståelse. Men här ger fyra representanter från den akademiska världen och civilsamhället, var och en, sin syn:
Vem har rätt till skydd? – ordval påverkar besluten
– Språkbrukare kategoriserar världen och människorna omkring oss. För det första kan man använda olika benämningar för samma kategori, som ”migrant”, ”invandrare”, ”ekonomisk flykting” eller ”riktig flykting”, säger Karin Idevall Hagren, docent i nordiska språk vid Stockholms universitet.
Hon forskar på hur normer, sociala relationer och maktstrukturer skapas genom språket – och hur det i sin tur skulle kunna skapa en bild av att vissa flyktinggrupper ses som mer berättigade till skydd än andra..
För det andra så har vi de egenskaper och handlingar som vi knyter till dessa kategorier, som ”att fly från krig”, ”utnyttja Sveriges välfärdssystem”, ”behöva skydd” och ”vara kriminell”.
Om tillräckligt många under tillräckligt lång tid använder exempelvis ”riktiga flyktingar”, och kopplar ihop det med vissa flyktinggrupper och inte med andra, så kommer de föreställningar som begreppet innebär att normaliseras – vissa flyktinggrupper ses då helt enkelt som mer ”äkta” eller berättigade än andra, säger hon.
Svenskar framställs som hjälpsamma
Karin Idevall Hagren analyserar i sin forskning den svenska medierapporteringen från krigsutbrottet i Ukraina, och ser tendenser till att svenskar positioneras som solidariska och hjälpsamma. Detta menar hon är vanligt i medierapportering om flyktingkriser generellt, och att det är del av den svenska självbilden.
I många andra flyktingkriser är det flyktinggrupperna i sig som beskrivs som ”de hotfulla, andra”. Den ukrainska flyktingströmmen betraktas mer som ”det kunde ha varit vi”.
– Men där finns också en tydlig positionering av både svenskar och ukrainare som européer, att Europa är enat och att Sverige är en del av den enheten, i motsättning till ”den gemensamma fienden” Ryssland, säger Karin Idevall Hagren.
I många andra flyktingkriser är det flyktinggrupperna i sig som beskrivs som ”de hotfulla, andra”. Kring flyktingkrisen efter krigen i Syrien och Afghanistan visar forskning att det snarare är flyktinggrupperna som beskrivs som ”de hotfulla”. Det återspeglas också i de benämningar och metaforer man använde, som ”ekonomisk migrant”, ”flyktingvåg” och liknande.
Ju närmre en nyhet är, desto viktigare blir den
Inom bland annat journalistiken talas det om närhetsprincipen, som säger att ju mer geografiskt och kulturellt nära en nyhet är, desto viktigare blir den. Det handlar bland annat om föreställningar, om likhet och identitet. På vilket sätt detta påverkat Sveriges och EU:s förändrade attityder vet forskaren Gabriella Elgenius en hel del om.
Hon är professor i sociologi vid Göteborgs universitet och forskar bland annat på etnisk nationalism och populism inom den radikala högern. Hon ser ett politiskt skifte när det gäller såväl nationalism som attityder till skyddssökande.
– Man hör partiledare säga sådant de inte hade sagt för tio år sedan. Det politiska klimatet har blivit mer nationalistiskt, också i Sverige. Etnisk nationalism och ett uppsving för populistpartier formar en splittrande retorik om vem som inkluderas och vem som inte gör det, säger hon. Denna retorik får även följder på andra sätt.
Nationell enhet är lika splittrande som enande
Den etniska nationalismen innebär en tro på att etnisk samhörighet – sammanhållen av språk, historia, kultur och religion – utgör grunden för nationen. Föreställningen om att det finns ett gemensamt ursprung och en gemensam etnisk identitet, jämte nostalgi inför det förflutna, uttrycker mer ett ideal än en realitet. Att Ukraina, i likhet med EU:s medlemsstater, ligger i Europa kan bidra till den relativa upplevelsen av enhet och likhet.
– Men att alla människor inom en nation upp lever sig som lika, känner solidaritet med alla och är eniga i allt – det behöver man inte studera länge för att se att det enbart är ett sätt att tänka och tala om nationen. Vi har ju olika socioekonomiska förutsättningar i norr och söder, på landsbygd och i stad, mellan kvinnor och män och över tid.
Likhet må vara en idé, men det har också blivit ett allt tydligare politiskt ideal, som dock inte stämmer in på den komplexa verkligheten. Diskussionen om nationell identitet framställs ofta som enande, men den är lika enande som den är splittrande, säger hon.
Närheten till en gemensam fiende spelar roll
Gabriella Elgenius förklarar att den etniska nationalismen är avgörande för konceptet närhetsprincipen och hur den tolkas i förhållande till flyktingar. Inte så mycket för att gemene svensk medvetet eller omedvetet agerar utifrån den, utan för att det politiska styret i Sverige och andra EU-länder har färgats starkt av denna. Men även närheten till en ”gemensam fiende” spelar roll i detta sammanhang, menar Gabriella Elgenius.
Närhetsprincipen spelar också roll i förhållande till hur man förstår händelseförloppet och vad som ska hända efter själva nödsituationen. Förespråkare för etnisk nationalism exempelvis i Sverige har därför poängterat att stödet för ukrainska flyktingar inte avser att de ska ”stanna på sikt” eller ”integreras”. Det finns alltså många paradoxer att beakta.
Många möter upp familjer vid färjeterminalen
– I förhållande till de flyktingsituationer som uppstått 2015 respektive 2022 ser vi att närhetsprincipen har påverkat politiska beslut, som i sin tur har gett olika förutsättningar för flyktingmottagandet. Det är regeringen som sätter ramarna för civilsamhällets möjligheter att agera. Och att civilsamhället har visat större engagemang nu än för till exempel asylsökande från Syrien har delvis med det att göra, säger hon.
Civilsamhällets engagemang för ukrainska skyddssökande har på många håll varit stort sedan den ryska invasionen, i allt från att möta upp familjer på färjeterminaler till att öppna sina hem på både kort och lång sikt. Visst fanns ett stort civilt engagemang redan 2015, men förutsättningarna skiljer sig ändå åt, menar Gabriella Elgenius.
Hon berättar om ett sådant exempel från Storbritannien, hennes hemland under många år och en nation hon har närstuderat i sin forskning. I Storbritannien införde regeringen tidigt ett åtgärdsprogram som heter ”Homes for Ukraine”, där 350 pund per månad betalas ut till människor som öppnar upp sina hem för ukrainare på flykt.
Motsvarande fanns inte för dem som flydde exempelvis Syrien eller Afghanistan 2015 – i stället har program som syftat till att underlätta återvändandet till hemlandet införts för dessa flyktinggrupper.
Närhetsprincipen styr politiska beslut
– Men i det engelska fallet vet vi inte hur människor hade reagerat 2015. De kanske också hade velat öppna sina hem om infrastrukturen funnits. Här finns paralleller till Sverige. Det finns naturligtvis olika politiska och retoriska anledningar till att den brittiska regeringen valde att göra på detta sätt nu, varav en är närhetsprincipen.
Lena Halldenius är professor i mänskliga rättigheter och docent i praktisk filosofi vid Lunds universitet. Varför engagemanget för Ukraina skiljer sig så från andra flyktingsituationer? Det ser hon som en öppen fråga.
Invasionen i Ukraina är enkel att förstå
Omständigheterna är många; kriget inträffade till exempel plötsligt, och invasionen väckte en annan politisk reaktion i Sverige jämfört med pågående krig i andra delar av världen.
– Att Ryssland invaderar en demokrati är också en jämförelsevis ”enkel” konflikt att förstå sig på. Men det handlar också om att det är lättare att skicka medicin till polska gränsen än att lösa en konflikt i Afghanistan. Man vill hjälpa och man gör det man kan. Engagemanget kan också vara en allmänmänsklig reaktion på att människor flyr från ett krig som är så uppenbart orättfärdigt, säger hon.
Vad är det som ska ligga till grund för vilka flyktingar vi känner empati och medkänsla för?
Lena Halldenius understryker att det är ett moralpsykologiskt förståeligt fenomen att vi känner oss mer engagerade i och har lättare att känna empati för människor som vi uppfattar som lika oss eller som vi har en tidigare relation till. Men om det är så att engagemanget för flyktingar går tillbaka till empati och igenkänning blir det problematiskt, säger hon.
– För vilka är ”vi” svenskar? Handlar den upplevda gemenskapen om geografi , religion, hudfärg? Vad är det som ska ligga till grund för vilka flyktingar vi känner empati och medkänsla för?
Men det stora problemet, säger Lena Halldenius, är vilka politiska konsekvenser liknande resonemang får.
– Poängen med att skydda systemet kring internationell asylrätt och skydd undan krig och förföljelse är att garantera hjälp och skydd åt människor, oavsett om det finns någon som känner lojalitet med just dem. Man ska inte vara beroende av det. Och om den politiska retoriken blir sådan att man ifrågasätter asylrätten och flyktingars rätt till skydd, och misstänkliggör migranter, så eroderar det både respekten för rättsskyddet och skapar ett samhällsklimat där det blir töntigt att tycka att människor ska ha rätt till skydd.
Ska rätten till asyl bero på var man kommer ifrån?
Jonna Mannberg är ordförande för Refugees Welcome Stockholm, och hon konstaterar att det har hänt mycket under de sju år som de har varit aktiva.
– Dels handlar det om människors syn på migration, dels den politiska och mediala förskjutningen kring hur man pratar om migration. Något som i sin tur påverkar människor. Och under våren 2022 började man värdera människors rätt till asyl beroende på varifrån man kommer.
Ett sådant engagemang som väcktes i och med invasionen av Ukraina har Refugees Welcome Stockholm aldrig sett förut. I början av februari 2022 hade de 80 volontärer, några veckor senare var de 4400. 2015 var engagemanget också stort, men långt ifrån dagens nivå. Även Jonna Mannberg ser att den stora skillnaden kan ha många orsaker:
– Det kan bero på närhetsprincipen, men det finns också en tendens att engagera sig när något är väldigt aktuellt och syns mycket i media. Vi är också en mer etablerad organisation nu och det är lättare för individer att engagera sig i dag. Dessutom har det anlänt fler kvinnor och barn till följd av Rysslands invasion i Ukraina, och då har många varit mer mottagliga för att öppna sina hem. När vi har försökt placera män har det varit svårare, även när det gäller män från Ukraina. Nu när kriget har pågått ett tag handlar det inte längre om att möta upp på färjeterminalen, utan om det mer långsiktiga arbetet med människor.
– Vi ser att engagemanget för vår organisation då ebbar ut till viss del, avslutar Jonna Mannberg.
I Sverige finns en informell arbetsmarknad där människor lever i ett skuggsamhälle, utan insyn från välfärdsstaten. Forskaren Sherzod Eraliev driver ett forskningsprojekt för att ta reda på mer om deras levnadsvillkor. Han följer nu några av de tusentals uzbeker som befinner sig i landet utan uppehållstillstånd.
Allt fler uzbeker väljer att ta sig till Sverige. Politisk förföljelse i hemlandet är en anledning – respekten för mänskliga rättigheter är starkt bristfällig i Uzbekistan, anser den svenska regeringen.
För andra kan Sverige erbjuda möjligheter till försörjning för sig själv och sin familj. Men många saknar uppehållstillstånd och har därför inte rätt att arbeta på den ordinarie arbetsmarknaden. Ett alternativ är då att hitta tillfälliga påhugg med osäkra löner och anställningsvillkor i den informella ekonomin.
Migrantarbetare i Sverige – hur går det till?
Hur har de enskilda uzbekerna kommit till Sverige? Hur tar de sig in på den informella, svarta arbetsmarknaden? Hur formar de sina liv här? Det är några av de frågor som forskaren och sociologen Sherzod Eraliev vill försöka hitta svar på.
– Efter att jag gjort research och genomfört mitt första fältarbete inser jag ännu tydligare hur viktig den här frågan är, inte bara för det svenska samhället. Det är generellt viktigt att förstå hur den informella sektorn kan vara så utbredd även i en västeuropeisk rättsstat med minimal korruption och en stark arbetsrätt, säger Shrezod Eraliev.
Sherzod Eraliev har länge intresserat sig för papperslösa migrantarbetare och informell ekonomi. Efter att tidigare ha varit verksam i Japan, USA och Finland flyttade han nyligen till Sverige och Lunds universitet.
Utbrett skuggsamhälle även i Sverige
När han gjorde research för sitt forskningsprojekt, där han på nära håll ska följa några av sina landsmän som bor och arbetar papperslöst i Sverige, blev han förvånad över hur omfattande problemet är även här.
– Att se den informella ekonomins utbredning även i de nordiska länderna överraskade mig. I vissa avseenden liknar situationen i Sverige den jag tidigare stött på i Ryssland, Kazakstan och Turkiet.
Forskningsprojektet heter “Informality, Migrant Precarity and Exploitation in Nordic Context: Uzbek Migrant Workers in Sweden and Finland” (IMPEX) och finns vid Rättssociologiska institutionen, Lunds universitet. Det är finansierat av Forte.
Papperslösa migranter osynliga i statistiken
Antalet uzbeker i Sverige har ökat rejält under de senaste tjugo åren. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) befann sig drygt fem tusen personer födda i Uzbekistan i Sverige under 2021. Men Sherzod Eraliev bedömer, bland annat efter samtal med företrädare för uzbeker i Sverige, att den verkliga siffran sannolikt är betydligt större, kanske så hög som 20 000.
– Vi ser, bland annat utifrån uzbekiska grupper på Facebook och Telegram, ett ökande antal uzbeker som befinner sig i Sverige. Ökningen avspeglas inte i officiell statistik, eftersom de flesta är papperslösa migrantarbetare.
Exakt hur uzbekiska individer tar sig in i landet och hittar jobb på den svarta arbetsmarknaden ska Sherzod Eraliev försöka klartlägga. En del väljer att stanna kvar efter att myndigheterna avslagit deras asylansökan, andra tar sig in i landet via turist- eller arbetsvisum.
Tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan
Många papperslösa får jobb inom bygg- och restaurangbranschen, men även städning och flytthjälp är vanliga branscher, enligt Sherzod Eraliev. Ofta har de hjälp av någon mellanhand som själv tjänar pengar på att förmedla tillfälliga jobb. Riskerna för de enskilda individerna är flera. Oskäliga löner är vanligt, konstaterar Sherzod Eraliev.
– Jag har hört talas om skrupelfria chefer som anlitat papperslösa arbetare tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan för en månadslön på 12 000 kronor. Arbetsmiljön är ofta dålig och hälsoriskerna stora. Ofta utförs fysiskt tunga och i vissa fall rent farliga jobb. Den som skadar sig eller blir sjuk får förlita sig på värktabletter eller så vänder man sig till personer som i sociala medier utger sig för att vara medicinskt kunniga, förklarar Sherzod Eraliev.
– Man tar värktabletter eller köper olagligt införda läkemedel. Ibland hjälper det, ibland inte…
Vad menas med skuggsamhälle?
Skuggsamhälle är en del av samhället som existerar bredvid välfärdsstaten. Människor i skuggsamhället är utlämnade åt sig själva och åt sina arbetsgivare. Deras intressen beaktas inte i fackliga överenskommelser och sällan heller i politiken. De får inte rösta i allmänna val och är i hög grad exkluderade från offentlig välfärd och service.
Inget att förlora – hamnar lätt i kriminalitet
En viktig del av forskningsprojektet bygger på etnografiska fältstudier i Stockholm och Helsingfors. Efter att ha tagit kontakt via digitala plattformar bygger han förtroendefulla relationer med enskilda individer och får följa dem på jobbet och under fritiden.
Utöver personliga möten med uzbeker i Sverige och Finland, kommer Sherzod Eraliev att följa uzbekiska grupper via Facebook och Telegram. Projektets slutsatser kommer även att vila på ett antal expertintervjuer, bland annat med representanter för fackliga organisationer och myndigheter. Målsättningen är att skapa ökad förståelse om papperslösa migrantarbetare – och ta fram förslag för att minska deras utsatthet.
– Jag kommer att bidra med mitt perspektiv som forskare. Förhoppningsvis kan jag också ge rekommendationer till svenska myndigheter om hur de kan minimera de risker som följer av att leva och arbeta papperslöst.
Skuggsamhället är väl integrerat i vår vardag. Städning och flyttjobb vanliga jobb inom den informella sektorn.
Förutom risker och sårbarhet för enskilda personer vill Sherzod Eraliev även försöka förstå mer om hur de informella, dolda, strukturerna påverkar det svenska samhället. Hur påverkar den utsatta situationen deras självbild? Vilken uppfattning har papperslösa om det svenska samhället?
– Många känner sig marginaliserade, som att de inte har något att förlora. De riskerar att hamna i kriminalitet.
Städar, flyttar, bygger – skuggsamhället mitt i vår vardag
Sherzod Eraliev hoppas att slutsatserna från hans projekt ska bidra till att förbättra situationen för de enskilda individerna. Men problemet är komplext, och drivkrafterna starka. För trots risker och utsatthet föredrar många att arbeta och leva osäkert i ett skuggsamhälle i Sverige, framför att återvända hem till Uzbekistan, säger Sherzod Eraliev.
– Om jag vore svensk, skulle jag fundera över varför människor väljer att komma hit och arbeta under dessa förhållanden. Men jag, som vet hur människor bor och lever i Uzbekistan och övriga Centralasien, förstår att det är en risk de är beredda att ta, säger Sherzod Eraliev.
– De inte bara överlever här, de kan dessutom skicka pengar hem. Och det är skäl nog för att stanna i Sverige och fortsätta att jobba utanför samhället.
Text: Henrik Lundström
Mänskliga rättigheter i Uzbekistan
Det svenska Utrikesdepartementet bedömer att respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer är starkt bristfällig i Uzbekistan, även om förbättringar har skett de senaste åren:
Det förekommer allvarliga kränkningar och övergrepp av de mänskliga rättigheterna såsom fysiska och psykiska våldshandlingar utförda av säkerhetsstyrkorna.
Det förekommer också godtyckliga frihetsberövanden, begränsningar av yttrandefriheten, pressfriheten, mötesfriheten samt religions- och övertygelsefriheten.
Sexuella relationer mellan män är straffbart och hbtq-personer diskrimineras.
Källa: Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Uzbekistan (Regeringen.se)
[ulist style=”3″]
Artikeln kommer från Forte Magasin, forskningsrådet Fortes tidning om forskning för människors hälsa, arbetsliv och välfärd. Klicka här för en kostnadsfri prenumeration.
[/ulist]
Elever som stannar hemma är ett växande problem. Men att kalla dem hemmasittare leder fel, menar forskare. Skolfrånvaro beror oftast på faktorer i omgivningen. Och nytt hopp om att klara skolan kan få elever att komma tillbaka.
Eleverna som är borta långa tider från skolan verkar bli allt fler och allt yngre. Ingen vet exakt hur många de är, men att det blir svårare att återgå till skolan ju längre man är hemma, råder inget tvivel om.
Varför slutar barn och ungdomar att gå till skolan?
Det är den vanligaste frågan som Tobias Forsell får. Han är doktor i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet och forskar om problematisk skolfrånvaro
Han brukar svara att det inte finns en orsak till problematisk skolfrånvaro, nästan alltid beror skolfrånvaron på flera faktorer som samverkar. Men oavsett om det handlar om problem i familjen, bland kompisar eller i klassrummet finns det alltid åtgärder att vidta, som gör skolan till en attraktiv plats att vara på.
Hemmasittare – elev fast på avstånd
Tobias Forsell säger inte hemmasittare. Nej, unga som undviker skolan vill inte bli kallade det, säger han.
– Jag frågade eleverna som deltog i min studie vad de tyckte om ordet hemmasittare. De sa att det kändes fel och en av dem svarade att ”man är ju typ elev fast på avstånd”.
– Elever bör definieras som elever, inte kategoriseras som skolkare, skolvägrare eller hemmasittare. De beskrivningarna rymmer redan inbyggda hypoteser om varför eleven inte närvarar i skolan. Jag tycker man i stället ska tala om elever med långvarig frånvaro eller problematisk skolfrånvaro.
Hjälp och stöd för att främja skolnärvaro
Specialpedagogiska skolmyndigheten har vägledning för skolpersonal i att arbeta med skolnärvaro. Här finns forskning, rapporter, poddar och mycket mer. Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, verkar för att ge alla barn, unga och vuxna rätt att lära utifrån sina egna förutsättningar och nå målen för sin utbildning.
Fråga en rådgivare
Både skolpersonal och föräldrar kan kontakta tjänsten Fråga en rådgivare antingen via mejl eller telefon. Om en elev behöver ett mer omfattande specialpedagogiskt stöd behöver rektorn ansöka om det. Det stödet kan innebära att Socialpedagogiska skolmyndigheten går in och stödjer och utbildar ledning och personal på skolan under längre tid.
Skolk, skolvägran, olovlig frånvaro – vad är skillnaden?
Man är ju typ elev fast på avstånd blev också namnet Tobias Forsells avhandling där elever med erfarenhet av skolfrånvaro, föräldrar till skolfrånvarande barn och skolpersonal intervjuas.
– En lärdom man ska dra av min studie är att vi behöver uppmärksamma och sätta spotlighten på alla former av frånvaro, som kan innebära negativa konsekvenser för lärande och den sociala utvecklingen. Vi behöver inte dela in det i skolk, skolvägran eller olovlig frånvaro. Problematisk skolfrånvaro tycker jag är ett bra paraplybegrepp.
Barnen som slutar att gå till skolan väcker mycket känslor och åsikter bland föräldrar, skolpersonal och allmänheten, menar Tobias Forsell. Är de ett samhällsproblem, ett skolproblem eller ett problem relaterat till familjen?
Skolfrånvaro – vem bär ansvaret?
Långvarig frånvaro i skolan kan också innebära att skolan anmäler till socialtjänsten, eftersom skolplikten inte efterlevs. Likaså anmäler föräldrar emellanåt till skolinspektion när barnet inte får den lagstadgade rätten till utbildning tillgodosedd.
– Ofta diskuteras vem som bär ansvar för skolfrånvaron och om det är hemmet eller skolan som behöver göra förändringar för att vända frånvaro till närvaro. Men det är skolan som bär det formella ansvaret att snabbt utreda orsaker till frånvaron, säger Tobias Forsell.
Viktigt att reagera snabbt på frånvaro
Forskning visar att skolfrånvaro föder skolfrånvaro. Med tiden blir tröskeln för att eleven ska orka ta steget tillbaka, allt högre.
Missad undervisning kan bli till inlärningsproblem och frånvaro leda till borttappade kamratrelationer, att stanna hemma blir allt tryggare för att slippa tampas med växande problem. Det gäller att snabbt göra en plan som ger självförtroende och hopp om att kunna klara skolan.
Bild: Emmanuel Ikwuegbu, Unsplash
– Och i den utredande fasen bör alla komma till tals – skolan, båda föräldrarna (föräldrar kan ibland tycka olika sinsemellan) och inte minst eleven. Att hitta en gemensam målbild och en samsyn om vägen till målet är en framgångsfaktor.
Mobbning vanlig orsak till skolfrånvaro
När elever börjar dra sig undan skolan har det nästan alltid föregåtts av att eleven mött en rad motgångar under en längre tid. Det är en viktig slutsats i Tobias Forsells forskning. Det kan ha varit svårt att hänga med i undervisningen, kanske har det varit en konflikt med en lärare eller eleven kan ha känt sig utanför eller annorlunda.
Att inte känna att man hör till är kanske vanligast, påfallande många av de frånvarande eleverna är mobbade. Ibland kan det även vara svårigheter hemma; ett syskon som har en allvarlig sjukdom eller konflikter mellan föräldrarna. Och när problem uppstår på flera områden samtidigt växer risken att eleven ska stanna hemma.
– Ofta finns också ett glapp mellan skolans krav på prestation och elevens förmåga. När kraven är svåra att hantera skyddar sig elever genom att undvika miljöer där de riskerar att misslyckas.
Skolan och föräldrar saknar kontaktvägar
De första tecknen på att något är fel ser nästan alltid föräldrarna. Eleven kanske kommer hem från skolan och är dränerad på energi, har huvudvärk och magont ofta eller är stressad över att inte klara uppgifterna i skolan.
– Det är viktiga varningssignaler. För att fånga upp problemen tidigt behöver de kommuniceras till skolan och tillsammans kan då föräldrar och skola skapa en gemensam bild av situationen och arbeta för att eleven ska komma till skolan.
Men många gånger saknas etablerade kontaktvägar mellan skolan och föräldrarna, , säger Tobias Forsell. Det kan vara en orsak till att elever inte får hjälp i tid.
Problematisk skolfrånvaro – sex tidiga varningstecken
Ströfrånvaro i vissa ämnen, till exempel idrott. Och ett mönster i frånvaron, vid vissa dagar eller tidpunkter.
När en elev drar sig undan från vardagliga aktiviteter eller isolerar sig.
Sover för lite och vrider på dygnet, sover för mycket och vrider på dygnet.
Återkommande huvudvärk och/eller magont, stort motstånd inför att återgå till skolan efter sjukdom och ledigheter.
Stress och oro över att inte hinna med skolarbetet.
Oro för vad man ska ta sig till vid ”otydliga sammanhang”, till exempel vid skollunchen, rasterna, håltimmarna etcetera.
Många med NPF trivs bra i skolan
Bland de frånvarande eleverna tyder mycket på att elever med neuropsykiatriska diagnoser är överrepresenterade. Och så är det nog, men diagnosen ska inte ses som orsak till att eleven slutar gå till skolan, menar Tobias Forsell.
– Det är samspelet mellan eleven och den pedagogiska, sociala och fysiska lärmiljön som är avgörande. Vi får inte glömma att många elever med NPF trivs jättebra i skolan.
Bristande kunskap om autism i skolan
En studie från 2017 visade att ungdomar med olika diagnoser av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är överrepresenterade bland elever med långvarig frånvaro. Skolan har inte förmått ta hänsyn till deras situation och anpassa undervisningen efter dem.
Hur ska eleverna kunna komma tillbaka till skolan?
Utgå från varje enskild elevs behov!
– Åtgärder som enbart är inriktade på att ändra elevens beteende fungerar sällan. Att lyssna på elevens beskrivning av sin situation blir då en nyckel.
Nästan alltid krävs förändringar i skolmiljön och för vissa elever kan en väg tillbaka vara via undervisning i en mindre grupp med extra specialpedagogiskt stöd. Anpassad studiegång kan också vara nödvändigt. Eleven kan då gå kortare dagar med ett anpassat schema.
Nytt hopp kan rädda skolgången
Tobias Forsell hör ofta elever säga att ”skolan är körd”, ” jag kommer inte att klara det ”. Men genom att anpassa kraven och ge mycket stöd kan eleven få tillbaka hoppet, menar han.
– Planen för vad eleven ska hinna med måste vara rimlig och tiden i skolan utökas successivt. Det behöver också finnas någon vuxen på skolan som frågar eleven hur den känner sig, om allt är ok. Det behöver nödvändigtvis inte vara läraren utan kan vara en kurator, skolsköterska eller specialpedagog.
Behöver få tid att förbereda sig inför comeback
Efter att ha varit borta från skolan länge, kan en hel skoldag med många relationer och olika miljöer skapa mycket oro, menar Tobias Forsell. Som att behöva byta om i ett omklädningsrum. Eller att inte veta vem man ska vara med på rasten eller vem man ska sitta bredvid i matsalen. Men också för vilka skoluppgifter som ska hinnas med och hur de ska göras.
– Eleven behöver få tid att förbereda sig. Och i god tid få reda på vad den ska arbeta med på lektionen. Eller vem den ska vara med och hur länge. Men det tar tid att komma tillbaka till en normal skolvardag. Man får räkna med att eleven behöver stöd under lång tid. Kanske hela skoltiden, säger Tobias Forsell.
Bild: Eder Pozo Pérez, Unsplash
Problematisk skolfrånvaro – det säger forskningen
Problematisk skolnärvaro beror ofta på att flera faktorer – som är problematiska för eleven – sammanfaller under en längre tid.
Att känna sig annorlunda och ensam eller att vara mobbad är vanliga orsaker till att eleven stannar hemma. En annan är att man har svårt att tackla skolans krav.
Att vara frånvarande länge leder ofta till oro, depression och tappade sociala kontakter. Och att eleven kommer efter i skolarbetet. Hoppet om att kunna komma tillbaka falnar. Detta sammantaget gör det svårare att komma tillbaka till skolan ju längre tid man är borta.
Läget är allvarligt, säger Malin Gren Landell, psykolog som forskar om skolnärvaro. Sverige har alltför länge negligerat problemen med frånvaro i skolan. Och det har varit ensidigt fokus på elever som är borta i månader eller år.
Internationell forskning visar att det finns en ”tipping point” vid 10 procents frånvaro. När elever stannar hemma från skolan mer än så, blir det svårare att komma tillbaka. Det är då psykisk ohälsa, sämre skolresultat och droganvändning börjar synas, säger Malin Gren Landell.
Men problemen börjar långt före dess, och insatserna måste komma långt tidigare. Det är en brist att barn måste vänta så länge på att få hjälp, menar Malin Gren Landell.
Skolor famlar i blindo
Trots att långvarig skolfrånvaro är ett utbrett problem med allvarliga följder vet man inte om de insatser som skolorna sätter in verkligen hjälper. Det saknas helt enkelt forskning om vad som fungerar, och inte. Skolor och psykologer famlar i blindo, säger Malin Gren Landell.
– Risken är att skolorna gör samma sak som de har prövat tidigare. Till exempel hämtar åtgärder från en lista utan att ta hänsyn till om den är relevant för just den elevens frånvaro.
Fel insatser kan få ödesdigra konsekvenser
Att bryta skolfrånvaron så snabbt som möjligt är avgörande för att det inte ska uppstå en ond cirkel, menar Malin Gren Landell. Om vi prövar insatser utan att vi vet om de har önskad effekt så tappar vi också tid.
– Vi vet att långvarig frånvaro är en risk för fortsatt frånvaro. Som elev hinner du känna att du är chanslös, att det inte går att komma tillbaka eftersom du hamnat så långt efter. Med det sagt anser jag att den viktigaste åtgärden är att ta reda på orsakerna i varje enskilt fall och sätta in insatser utifrån den individuella situationen.
Det finns en gräns för vad skolan kan göra
Men när eleven varit borta länge kan inte skolan ensam lösa problemet. Vid 20 procents frånvaro under ett läsår verkar det gå en gräns, säger Malin Gren Landell och hänvisar till forskning gjord av amerikanska psykologer.
– Skolfrånvaro som har blivit omfattande ger ofta andra problem som psykisk ohälsa, påfrestningar på föräldrar och sömnproblem.
Problematisk skolfrånvaro som beror på svårigheter inom flera olika områden, som skola, familj och fritid, kräver hjälp även från professioner som barnpsykiatrin och socialtjänsten.
Frånvarande elever blir fler och yngre
De frånvarande eleverna började uppmärksammas på allvar 2010. Då ansågs problemet i stort sett bara omfatta högstadieelever. Ett decennium senare pekar mycket på att eleverna blivit både fler och yngre.
– Mitt intryck från att arbeta med kommuner och skolor är att närvaroproblemen växer i omfattning och att de blir vanligare i yngre åldrar. Skolorna har förbättrat sin frånvaroregistrering vilket gör att vi får bättre statistik. Men ökningen kan inte bara förklaras av bättre kontroll utan det verkar även vara en faktisk ökning, säger Malin Gren Landell.
Samma uppfattning har Tobias Forsell.
– Det förefaller som att många unga elever har en omfattande och långvarig frånvaro, säger han.
Bild: Ryan Tauss, Unsplash
– Det kan givetvis bero på flera faktorer men forskning visar att psykiska besvär bland barn och unga har ökat, inte minst de senaste tio åren. Att frånvaron enbart skulle bero på en stressfylld och belastande skolsituation tror jag inte är hela sanningen.
Precis som Malin Gren Landell pekar han på att det är en brist att många elever får vänta länge innan de får hjälp.
– Frånvaro byggs upp över tid. Den mesta frånvaron är i högstadiet men då kan eleverna ha upplevt utmaningar ända sedan mellanstadiet.
Har skolfrånvaron ökat?
Ingen vet hur många de frånvarande eleverna är. Inte heller om de blir fler eller färre. Det saknats nationell statistik. Genom åren har det gjorts försök att räkna hur många elever som inte går till skolan. Metoderna har skiftat – därför är siffrorna inte jämförbara.
Den senaste statistiken kommer från en undersökning från Skolverket. Där framgår att höstterminen 2019 hade minst 160 000 elever i grundskolan en total frånvaro, alltså både giltig och ogiltig, på minst 15 procent.
18 procent av eleverna i årskurs ett var frånvarande mellan 15 och 29 procent av skoltiden
19 procent i årskurs sex
och 24 procent i årskurs nio.
Men Skolverket bedömer att det är en underskattning av den faktiska frånvaron. Det gör också Malin Gren Landell. Statistiken bygger på uppskattningar från skolhuvudmännen och det troliga är att skolledning helt enkelt underskattar hur många elever som är borta.
Första gången Sverige elektrifierades skedde det genom en utbyggnad av vattenkraften. Framför allt var det älvar i norr som reglerades, något som medförde stora skador på samebyars renskötsel. Idag återfinns 80 procent av den storskaliga vattenkraften i Sápmi – ett namn för traditionellt samiska marker.
Då var det ett stigande energibehov efter kriget, bland annat för att järnvägen skulle elektrifieras, som drev utbyggnaden. Idag är det klimathotet som kräver att elproduktionen fördubblas.
En konsekvens blir att renskötseln, redan påverkad av vattenkraft och skogsbruk, kommer att bli än mer trängd. För någonstans måste de placeras, vindkraftsparkerna, gruvorna och elledningarna. Och just nu riktas blickarna mot norr och renskötselområdet – mark där samer har rätt att bedriva renskötsel.
Renskötselområdet omfattar nästan halva Sveriges yta och är indelad i 51 samebyar. En sameby är inte en by i vanlig bemärkelse, utan ett geografiskt område där samer bedriver rennäring. Det är samebyn som företräder renägarna vid till exempel tvist om markrättigheter.
Vindkraftverk stör renarna, visar forskning
Anna Skarin, professor i renskötsel vid SLU, har publicerat flera studier om hur renar påverkas av vindkraftverk, bland annat genom att följa deras rörelser med gps-sändare.
– Jag var i Gällivare och pratade med en sameby och hos dem finns bland annat tre nya vindkraftsprojekt som är stora – ett beviljat och två ansökningar på gång. Går allt igenom blir det stor påverkan på betesområden som samebyn använder.
Renar skyr betet vid vindkraftverk
Renarna påverkas både av ljudet som vindkraftverken ger ifrån sig och av rörelser från rotorbladen. Under kalvningstiden (maj-juni) undviker de att beta i öppna områden där vindkraftverken syns och/eller hörs. Renarna ökar också sin rörelsehastighet i områden nära vindkraftverk, vilket stör deras betesro.
Vad äter renarna?
På sommarhalvåret äter renar gräs, örter och löv. På vintern mest renlav, ibland hänglav uppblandat med ljung och kråkbär. Under sommarhalvåret bygger renarna upp sina energireserver som de använder under vintern när det inte finns färsk föda.
Om renarna inte kan bygga upp tillräckligt stora reserver inför vintern, leder det i slutändan till lägre vikt och sämre kondition. Särskilt svårt kan det bli på våren då de dräktiga vajorna behöver näring för fosterutvecklingen – och för kunna ge kalvarna di.
Även om renarna har byggt upp sina reserver på sommaren måste de också få bete under vintern för att klara sig. För renskötarna förvärras problemet av klimatförändringarna.
Tjockt istäcke täcker vinterbetet
– I och med att det har blivit varmare behöver man vintertid hitta alternativa betesområden högre upp där snöförhållanden är mer stabila, och det är där man nu vill bygga vindkraft, säger Anna Skarin.
För när temperaturen ökar, ökar nederbörden. Det innebär fler ”regn på snö-händelser” och upprepade episoder av tö som sen fryser. Resultatet blir tjocka lager is eller hård skare som gör det svårt för renarna att komma åt näringsrik föda.
Det som Anna Skarin och andra forskare kommit fram till när det gäller vindkraftverken och renarna, har också, till viss del slagits fast i domstol. Miljööverdomstolen, MÖD, har ställt sig bakom sakkunnigutlåtande om att betet störs till 100 procent inom själva parken och upp till 50 procent upp till 3 km från parkens centrum.
– I vissa fall kan man inte hantera renarna i de områdena utan får ersätta betet med utfodring. Men det är inte en hållbar lösning, säger Anna Skarin.
Norsk domstol hänvisade till mänskliga rättigheter
Energimyndigheten skriver på sin hemsida att hänsynen till rennäringen har ökat under senare år. Anna Skarin kan till viss del hålla med.
– Jag tycker att man har fått mer gehör för att det är ett problem med vindkraft och annan markanvändning. Så man har erkänt problemet men sedan vet jag inte om hänsynen har ökat, säger Anna Skarin.
Energimyndigheten hänvisar bland annat till en uppmärksammad dom från Högsta domstolen i Norge, Norges Høyesterett, den 11 oktober 2021: Flera samebyar fick rätt mot två företag som ville bygga två vindkraftsparker i Tröndelag norr om Trondheim, med hänvisning till FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, en konvention som även Sverige har skrivit under.
Bild: Jorunn, Wikimedia commons CC-BY-SA-2.0
Också Christina Allard, professor och docent i rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, menar att domstolarna har blivit bättre på att förstå rennäringen. Men domstolarna måste följa den lagstiftning som finns och enligt Christina Allard har den länge varit bristfällig när det gäller hänsyn till renskötsel och samerna som urfolk.
Det handlar framför allt om den så kallade sektorslagstiftningen, lagar utanför miljöbalken som reglerar verksamheter som påverkar miljön, till exempel minerallagen, där rennäringen utgör ett intresse som ska vägas mot andra.
Gruva versus rennäring – vad vinner?
Nyligen (januari 2023) gick LKAB i Kiruna ut med nyheten om en rekordstor fyndighet av sällsynta jordartsmetaller, nödvändiga metaller i vindkraftverk, mobiltelefoner, solceller, batterier etc. Om fyndigheten bryts kommer Gabna sameby att klyvas i två delar, vilket gör det svårt att bedriva renskötsel.
– Det brukar sluta med att det som har samhällsekonomisk tyngd trumfar, alltså gruvan. Som nyligen i Gallok med regeringens beslut att bevilja tillstånd, säger Christina Allard.
Sverige uppmanas skärpa sig
Det var i mars 2022 som regeringen, efter att ha haft frågan på sitt bord sedan 2015, beslutade att ge bolaget Jokkmokk Iron Mines AB bearbetningskoncession för en fyndighet i Kallak (Gallok på samiska). Därmed hade regeringen gjort sitt val mellan de två riksintressena rennäring och gruvdrift.
Riksintressen är ett område, plats eller enstaka objekt som anses viktig för landet och representerar ett allmänt intresse, och enligt lag skyddas från påverkan.
Drygt ett år tidigare hade FN kritiserat regeringen för ett beslut om en nickelgruva i Rönnbäcken utanför Tärnaby. Beslutet om gruva i Kallak fick kritik av två FN-organ: rasdiskrimineringskommittén och FN:s urfolksrapportörer, som uppmanade Sverige att ändra i minerallagen för att bättre ta tillvara samernas rättigheter.
– De senaste åren har Sverige fått hård kritik från FN. Kritiken mot Rönnbäcken och Kallak är extremt hårda om man förstår det finstilta, säger Christina Allard.
Vad spelar kritiken för roll?
– Inte mycket på kort sikt, det finns ingen världspolis utan FN uppmärksammar att Sverige har brister. Men det blir svårt för Sverige att ha hög svansföring i andra sammanhang när det gäller mänskliga rättigheter.
Sverige har ännu inte ratificerat ILO-konvention 169 om urfolkens rättigheter, bland annat till land och vatten, trots att frågan har utretts sedan 1990-talet.
Samerna är Sveriges enda urfolk
ILO-konventionen nr 169 kom till för att säkerställa ursprungsfolks rätt att själva välja i vilken grad de vill behålla sin kulturella och politiska identitet och beskydda ursprungsfolk mot icke frivillig assimilering. Konventionen har skrivits under av 24 länder, Norge och Danmark har gjort det, men inte Sverige.
Dessutom är det oklart hur olika lagar och regler samverkar när det gäller samernas rättigheter, menar Christina Allard, som har forskat i ämnet i snart 20 år:
Det har aldrig skett någon ordentlig översyn eftersom alla utredningarna som gjorts strandat. Det handlar om väldigt komplicerade frågor och det finns ingen politisk vilja.
Det är snudd på politiskt självmord i norra Sverige att stötta samiska rättighetsfrågor, menar Christina Allard och fortsätter:
– I ett worst-case-scenario kan omställningen innebära att Sverige bryter gravt mot konventioner om mänskliga rättigheter för urfolk.
*Omställningen från fossilfria bränslen till förnyelsebara, eller om ett regeringsförslag går igenom: fossila bränslen till ickefossila bränslen. Se också Strategi för norra Sverige och för omställningen.
Så påverkas marken – ingen vet
Men det är inte bara juridiken som saknar överblick. Det finns inte heller någon överblick av hur de olika näringarna, som vindkraft, gruvor och skogsbruk, tillsammans påverkar trycket på marken och med det rennäringen.
Vindkraftverk i Narvik.
Kaisa Raitio, docent och konfliktforskare på avdelningen för miljökommunikation vid SLU, publicerade 2020 tillsammans med en kollega en vetenskaplig artikel med rubriken (fritt översatt):
I studien gjorde forskarna en beräkning av hur många gruvor och vindkraftverk som olika företag hade ansökt om att uppföra på mark som samebyarna använder.
Fram till 2017 hade 51 bearbetningskoncessioner för gruvbrytning beviljats inom renskötselområdet.
Samma år fanns det 983 vindkraftverk i området.
Prognosen för framtiden talar om upp till 4538 vindkraftverk.
– Jag har inte sett någon myndighet eller regeringen visa hur ska det här få plats, och hur man ska handskas med samiska rättigheter, säger Kaisa Raitio.
Noll koll på det sammanlagda trycket
Alla tillstånd för gruvor leder inte till hål i marken, och alla planer på vindkraftverk blir inte verklighet. Men siffrorna säger något om vad renägande samer har att förhålla sig till.
Ett problem är att varje ansökan hanteras var för sig.Tillstånd ges utan helhetssyn på hur markerna påverkas av olika exploateringar.
– Myndigheterna känner inte till allt tryck som redan finns på en samebys marker och vad mer som finns i pipeline. Det finns inte heller något tak för exploateringar. Nu avgörs trycket på markerna av exploatörernas intressen, hur många som vill ansöka om bearbetningskoncession eller utveckla någon industriell verksamhet. Det är egentligen häpnadsväckande, säger Kaisa Raitio.
I Finland finns något som kallas landskapsplan som används för att planera för markanvändningen i en region.
Varför finns ingen övergripande plan för markanvändning i Sverige?
Det beror på hur man ser på marken, menar Kaisa Raito.
– För att du ska ha en plan måste du uppfatta att det finns värden som är viktiga att bevara. Den enda grupp som drabbas av exploateringarna är rennäringen, ingen annan grupp färdas genom landskapet på samma sätt. Det har helt enkelt inte funnits något verkligt stor samhällsintresse.
Renar vandrar genom fjällandskap i Jämtland. Bild: oskarlin, Wikimedia, CC BY-NC-SA 2.0
I mars 2022 trädde en ny lag i kraft, konsultationsordningen, som ställer krav på regeringen och myndigheter att konsultera företrädare för det samiska folket innan beslut om att använda mark inom renbeteslandet fattas.
Kaisa Raitio har inte någon större förhoppning på att den nya lagen ska stärka samiska rättigheter. Bland annat för att det saknas en samordning.
– Den lägger på samebyarna att delta i varje enskild process när vi i stället behöver lyfta blicken och få en överblick.
Urfolk – vad är det?
Ett urfolk härstammar från folkgrupper som bodde i landet vid tiden för erövring eller kolonisation eller då nuvarande statsgränser fastställdes, och har behållit en del eller alla sina egna sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Enligt FN måste ett urfolk också själva definiera sig som ett urfolk. Samerna är Sveriges enda urfolk.
Är Sverige en värsting när det gäller urfolksrättigheter?
Karin Beland Lindahl, biträdande professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, har tillsammans med andra forskare jämfört hur urfolken behandlas i Sverige och Kanada.
– Miljöbedömningarna i vissa kanadensiska provinser är bredare, fristående från tillståndsprocessen, har tydligare regler för konsultation och leds av en oberoende myndighet. Kanada har också generellt sett starkare och mer tydligare konstitutionella urfolksrättigheter. Så här finns en del att hämta för att få en process som har högre träffsäkerhet och högre trovärdighet för alla parter.
Det finns flera skillnader mellan Sverige och Kanada, och stora skillnader inom Kanada, men urfolken i Kanada har större möjligheter att hävda sin rätt när en konflikt uppstår, menar Beland Lindahl. Detta baserat på studerade rättsfall.
Fler markkonflikter väntar om hörnet
Det finns flera skillnader mellan Sverige och Kanada, och stora skillnader inom Kanada, men baserat på de fall som studerats, har urfolken i Kanada större möjlighet att hävda sin rätt, menar Karin Beland Lindahl.
– Frågan om elektrifiering, markanvändning och renskötsel är komplex. Det är ingen som nu kan svara på frågan hur det exakt kommer att slå, men elektrifieringen kommer att leda till ökade markanspråk från olika industrier och det kommer att leda till konflikter med renskötseln.
Fyra procent orörd renbetesmark kvar
Enligt en studie från forskare vid Stockholms universitet, publicerad i tidskriften Nature 2022, är bara fyra procent av den mark som renar har rätt att beta på orörd. Med orörd menas att den varken är påverkad av rovdjur eller mänsklig aktivitet som turism, skogsbruk eller vindkraftverk. Drygt hälften av renbetesområdet påverkas av flera typer av markanvändning.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Robert, 30 år, bor i Bandhagen i Stockholm och är föräldraledig med sitt andra barn, sonen Ludde som han har tillsammans med sin fästmö Erika. Han har också dottern Leia på fem år från ett tidigare förhållande. Med henne var han föräldraledig i totalt nio månader. Men den här gången passade det bättre att fördela ledigheten annorlunda.
Robert jobbar som besiktningstekniker på bilprovningen, men börjar till hösten på ett annat företag. Bytet av jobb innebär högre lön, men framför allt betydligt kortare restid till och från jobbet, vilket gör det möjligt för honom att tillbringa mer tid hemma med familjen.
– Jag kommer ta ut runt tre till fyra månader, och Erika tar resten. Det passade oss bäst nu när jag fått det här nya jobbet. Hon har dessutom en psykiskt tung tjänst på socialtjänsten och uppskattar chansen att få vara hemma längre, säger Robert.
Hade det inte varit för det nya jobbet hade Robert och Erika förmodligen delat upp ledigheten ungefär 45 respektive 55 procent, berättar han. En praktisk sak att ha i åtanke i deras beslut var också reglerna för att få bibehålla sitt certifikat som besiktningstekniker.
– Det finns bestämmelser om hur många fordon man måste besiktiga under en viss tid. Är man borta mer än sex månader på ett år så förlorar man sitt certifikat och måste förnya det. Det är inte hela världen, men man vill ju helst undvika det, säger Robert.
Pappor med hög lön tar mer föräldraledigt
Enligt Försäkringskassans statistik var det 2019 bara 19 procent av föräldraparen som delade lika på föräldraledigheten – vilket definieras som att båda föräldrarna tar ut mellan 40 och 60 procent av föräldraledigheten. Det vanligaste är att mamman tar ut betydligt mer föräldraledighet än pappan. Men vad exakt som påverkar pappors uttag av föräldraledighet är inte helt klarlagt. En vanlig uppfattning är att pappor med högstatusjobb har svårare att ta ut föräldraledighet eftersom karriären och lönebortfallet sätter stopp för det, men paradoxalt nog visar forskningen att det är precis tvärtom – det är de som tar ut mest ledighet.
[quote style=”1″ author=””]Vi vet att om föräldrarna delar lika så blir kvinnans löne- och karriärutveckling bättre och hon återvänder till arbetet tidigare, och dessutom blir barnomsorgen mer jämställd.[/quote]
Helen Eriksson, forskare vid Sociologiska institutionen på Stockholms universitet, har i ett forskningsprojekt undersökt just denna ”pappaledighetsparadox”. Pappor med högkvalificerade och högavlönade yrken, såsom jurister eller läkare, visar sig ta ut mer än dubbelt så mycket föräldraledighet som pappor med lågkvalificerade yrken, som lokalvårdare, restaurangarbetare eller maskinoperatörer. Den avgörande faktorn kan alltså inte vara hur många kronor man förlorar på att vara föräldraledig. I stället förklaras denna paradox av andra faktorer på arbetsplatsen.
Män gör som andra pappor gör
– Pappaledighetsparadoxen beror helt enkelt på att man på högstatusjobb, det vill säga högkvalificerade och högavlönade tjänster, känner sig trygg på arbetsplatsen och inte riskerar att bestraffas för att man tar ut pappaledighet, säger Helen Eriksson.
På lågavlönade tjänster är arbetet oftare otryggt, man har mer att förlora på att vara föräldraledig och kan till exempel tilldelas mindre åtråvärda arbetstider eller arbetsuppgifter om man är borta länge. Även kulturen på arbetsplatsen har stor betydelse. Det finns sällan någon uttalad regel om att man som man inte får ta ut mycket föräldraledighet, men det spelar stor roll hur andra pappor gör på arbetsplatsen, berättar Helen Eriksson.
– Om alla andra nöjer sig med ett par månader pappaledigt så skulle det så klart kännas jobbigt att själv ta ut mycket mer än så, och det är lätt att se hur man skulle kunna göra sig impopulär om man gjorde det. Detsamma gäller om alla andra tar ut mycket ledighet. Man gör främst som andra gör.
Åsikter på jobbet hindrar pappaledighet
Vid Göteborgs universitet arbetar Philip Hwang, professor i psykologi. Tillsammans med den amerikanska sociologen Linda Haas är han involverad i ett forskningsprojekt som syftar till att belysa arbetsplatsers betydelse för utnyttjandet av pappaledighet. Med hjälp av enkätstudier, intervjuer och fokusgrupper har det blivit tydligt att arbetsplatserna av många skäl kan bli avgörande för hur mycket föräldraledighet som tas ut av pappor. Företagen fungerar som en gatekeeper som avgör hur mycket pappaledighet som tas ut, berättar Philip Hwang.
– Det finns de som gör det bra, som har en organisationsstruktur och en kultur på arbetsplatsen som gör det enkelt att ta ut pappaledighet, men det finns också de som gör det väldigt svårt för papporna. Chefer brukar ofta känna till de anställdas rättighet till pappaledighet och att det inte går att ”göra något åt”, men mellanchefer och andra kollegor på arbetsplatsen kan ibland tycka att det som har med papparollen att göra är någonting som hör till fritiden.
Jobbkultur styr hur pappor tar ut föräldraledighet
Forskningen visar att det finns flera faktorer inom organisationens struktur som kan underlätta för anställda att ta ut sin pappaledighet, berättar Philip Hwang. Utöver rena ekonomiska incitament, som att erbjuda extra ersättning till den som är föräldraledig, handlar det bland annat om lägre grad av specialisering hos de anställda, större buffert av medarbetare som kan rycka in, lägre krav och mindre intensitet. Det är många nyblivna fäder som hänvisar till att det är för mycket på jobbet för att de ska kunna ta ut föräldraledighet eller dela lika med sin partner. Det handlar också om en upplevd lojalitet mot ens arbetsgivare och kollegor – man vet att de kommer att få det tufft om man själv är borta, och man vill inte känna sig eller betraktas som en svikare.
Även könsnormer och förväntningar på den anställda är viktigt. Kvinnor förväntas i högre grad någon gång under anställningen ta ut föräldraledighet medan det inte alltid finns motsvarande förväntningar på män, menar Philip Hwang.
Machokultur hindrar föräldraledighet
För Robert är det tydligt att det fortfarande finns en machokultur inom fordonsbranschen.
– Man har ofta en ganska gammal syn på vad mannen och kvinnan förväntas göra i hemmet, att mamman ska vara den som sköter hemmet och är föräldraledig. På min förra arbetsplats tog ingen ut pappaledighet. Och jag blev till och med ifrågasatt när jag var hemma och vabbade eftersom det påstods höra till mammans uppgifter, säger han.
Men även om det fortfarande finns vissa branscher och arbetsplatser där utvecklingen går långsammare, så visar statistiken att den ändå på det stora hela går framåt. Sedan föräldraförsäkringen infördes 1974, vilket gav båda föräldrarna rätt till ekonomisk ersättning för att vara hemma med barnet, har papporna tagit ut större och större andel av dagarna som ger föräldrapenning: från 0,5 procent 1974 till 30 procent 2021.
Fördelar med att dela på föräldraledigheten
Eftersom fördelarna med ett jämställt nyttjande av föräldraledigheten är tydliga hoppas Philip Hwang och hans forskarkollegor att utvecklingen fortsätter framöver – gärna lite snabbare.
– Vi vet att om föräldrarna delar lika så blir kvinnans löne- och karriärutveckling bättre och hon återvänder till arbetet tidigare, och dessutom blir barnomsorgen mer jämställd. Så det finns goda skäl till att sträva efter att dela lika på föräldraledigheten, säger Philip Hwang.
För den enskilda individen finns det också andra fördelar med att vara hemma med sitt barn. Fördelar som är svårare att mäta.
– Jag tycker det är tråkigt att det är så många män som missar den här chansen. Att vara pappaledig innebär ett oslagbart tillfälle att bygga upp en nära och bra relation till sitt barn, säger Robert.
Robert har valt att medverka i artikeln utan sitt efternamn.
1974: Föräldraförsäkringen införs. Den ersätter moderskapsförsäkringen som endast riktade sig till kvinnor. I och med föräldraförsäkringen kan båda föräldrarna vara hemma med sina barn. Män tar i snitt ut 0,5 procent av föräldrapenningen.
1995: En månad av föräldrapenningen reserveras till vardera föräldern. Männens uttag av föräldrapenning ökar med 9,9 dagar.
1998: Män tar ut 10 procent av föräldrapenningen och kvinnor tar ut 90 procent.
2002: En andra månad reserveras för vardera föräldern. Samtidigt förlängs det totala antalet föräldrapenningdagar till 480 per föräldrapar. Mäns uttag av föräldrapenning ökar med 4,4 dagar.
2006: Män tar ut 20 procent av föräldrapenningen och kvinnor tar ut 80 procent.
2008: En jämställdhetsbonus införs, där föräldrar kan ansöka om att få skattelättnader för de dagar de tar ut utöver de två reserverade månaderna.
2012: Jämställdhetsbonusen förenklas så att föräldrar inte längre behöver ansöka om bonusen. Den betalas ut månadsvis.
2013: Män tar ut 25 procent av föräldrapenningen och kvinnor tar ut 75 procent.
2016: En tredje månad reserveras för vardera föräldern. Mäns uttag av föräldrapenning ökar med 4,1 dagar.
2017: Jämställdhetsbonusen avskaffas.
2021: Män tar ut 30 procent av föräldrapenningen och kvinnor tar ut 70 procent.
För vissa är ASMR-klippen på Youtube bara ljud – och kanske mer eller mindre obegripliga ljud. En röst som viskar i en stereomikrofon, något som prasslar, fingertoppar som pickar på olika ytor… Vad är grejen, liksom?
För andra är klippen en källa till det som ibland kallas ”hjärnorgasm”. För dem kan en ASMR-video leda till ”tingles”, det vill säga intensivt behagliga kittlingar eller rysningar, vara lugnande och göra det lättare att somna. Hur kan det komma sig? Vad vet vi om vad som händer i hjärnan när en ASMR-upplevelse triggas och vilka signaler som då skickas till kroppen?
Egentligen ingenting, säger India Morrison, biträdande professor vid Linköpings universitet. Hon forskar om känslomässiga och sociala aspekter av beröring och smärta.
– Det finns några få studier om ASMR, men problemet är just att de är så få, att de visar olika saker och att man har använt olika metoder. Det är inte möjligt att dra någon slutsats, säger hon.
Användarna var ASMR-forskningens pionjärer
För drygt tio år sedan visste förmodligen få av dem som upplevde ASMR att andra kunde uppleva samma sak.
– Men omkring år 2010 hittade de varandra på internet, de började göra videoklipp på Youtube och utforska vad de hade för olika typer av triggers. Jag betraktar dem som de första ASMR-forskarna, säger India Morrison.
Nu är hon och hennes medarbetare några av dem som har tagit över stafettpinnen, på en mer vetenskaplig grund.
Kittlingarna i kroppen kartläggs
India Morrison vill kartlägga de kroppsliga upplevelserna av ASMR. Hittills har några hundra personer deltagit i hennes projekt och markerat på kroppskartor var de upplever sina tingles.
– Utifrån de preliminära resultaten börjar tingle-känslan ofta på hjässan och sprider sig sedan ner mot nacken, ryggen och axlarna.
Forskningen ser hon som ett första steg mot för att förstå mer om ASMR.
– Om vi hittar samband mellan hur olika personer upplever ASMR kan det vara en ledtråd till den lite större frågan om hur ASMR fungerar i hjärnan och hur det påverkar kroppen – och kanske kan vi lära oss något som inte bara handlar om fenomenet ASMR utan också om hur hjärnan fungerar hos oss alla, säger hon.
Intimitet får sinnena att reagera
India Morrison tror att det finns en social essens i ASMR.
– Min utgångspunkt är att ASMR har med sociala känslor och social interaktion att göra. För hur känns det till exempel när någon som man är kär i viskar i ens öra? Kan man inte uppleva kroppsliga sensationer då?
De ljud som kan trigga ASMR har ofta en sak gemensamt, konstaterar hon: De bärs inte över stora avstånd.
– Tvärtom är ju viskningar, prassel och konsonantljud väldigt nära ljud, man måste vara nära för att höra dem.
Visuella intryck kan också trigga
Och när vi hör dem, kanske i intima interaktioner med en kärlekspartner, en vän eller i en förälder-barnrelation, kan våra sinnen reagera, menar hon.
– Jag tror att vi alla kan få olika sinnesupplevelser i sådana situationer, och kanske de som får liknande sinnesupplevelser av att enbart lyssna på viskningar och prassel från en Youtube-video helt enkelt har en lite lägre tröskel för sådana upplevelser. Kanske ASMR är som ett spektrum, där vi alla befinner oss någonstans.
ASMR kan också triggas av visuella upplevelser. Det verkar som om det ofta sker när man betraktar någon som ömt och långsamt gör något med händerna, med små, försiktiga rörelser.
– Jag vet till exempel en person som fick en ASMR-reaktion av att betrakta en florist som omsorgsfullt arrangerade blommor – men vi har inte så mycket data på det här, säger India Morrison.
ASMR
Begreppet ASMR, Autonomous Sensory Meridian Response, uppstod 2010 i samband med att fenomenet började diskuteras på internet.
Än så länge finns inte så mycket specifik kunskap om ASMR, men teorier saknas inte.
En teori baserar sig på att ASMR kan vara en variant av synestesi, det neurologiska fenomen där två eller flera sinnen kan vara sammankopplade på ett sätt som till exempel gör att man upplever att bokstäver, siffror eller människor har olika färger.
Andra teorier har en mer skeptisk grund: ”Vi vet inte om ASMR verkligen finns, och eftersom vi saknar en tydlig definition på vad det i så fall är kan det inte utforskas vetenskapligt – dessutom är namnet ASMR ovetenskapligt och säger ingenting”.
Källa: India Morrison, biträdande professor vid Linköpings universitet
Våra associationer påverkar hjärnan
En annan förklaring till det välbehag som vissa ljud skapar hos en del av oss kan vara att våra stressnivåer sänks – och att det i praktiken är vi själva som gör jobbet.
– Vi människor kan fantisera oss fram till såväl väldigt stressande som väldigt lugnande känslolägen. I vår forskning har vi sett att det är så hjärnan fungerar – och i och med att vi har en så stor påverkan på vårt eget stressystem är ASMR, från vårt perspektiv, inte förvånande, säger Henrik Jörntell, professor och hjärnforskare vid Lunds universitet.
Han beskriver ibland hjärnan som en “föreställningsmaskin”. Med det menar han att allt vi upplever – från ljud- och synintryck till känslor och händelser – blir till föreställningar i våra hjärnor.
Föreställningarna bildar en slags omedveten och föränderlig karta som styr hur vi tolkar och förstår det vi är med om. På så vis kan till exempel en viskande röst associeras med lugn och tröst, kanske från en trygg förälder, eller förtrolighet och kärlek.
Sinnlig respons i fokus
Språkvetaren Zofia Malisz forskar om ASMR på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Hon ser ljudfenomenet, med sin kombination av underhållning, meditation och sinnlighet, som en näst intill unik företeelse.
– Det enda jag kan komma på som ligger nära den kombinationen är pop- och dansmusik. Men i ASMR är ett tydligt mål att framkalla en fysisk, sinnlig respons, snarare än den mer intellektuella respons som det oftare handlar om i musik.
ASMR-artisters viskande på Youtube är ofta meningslöst eller ohörbart, menar Zofia Malisz.
– ASMR handlar alltså inte alls om budskapet utan om känslan.
Tillsammans med en kollega undersöker hon nu vad det är som gör vissa Youtube-röster så framgångsrika.
– Vi vill ta reda på varför en del ASMR-artister får fler likes och prenumeranter på Youtube än andra, vad det är i deras viskande som funkar. Vi är också intresserade av om alla miljontals timmar med data om ASMR-viskning som finns på nätet kan vara användbara för att studera hur vi viskar till vardags, och om ASMR kan hjälpa till att skapa röster till talrobotar som accepteras bättre av användare.
Förväntan frigör dopamin – vi får en kick
Håkan Fischer, professor i humanbiologisk psykologi vid Stockholms universitet, forskar om känslor. Han poängterar att han inte har någon specifik kunskap om ASMR, men han har tankar om vad fenomenet kan bero på – och här har två psykologiska processer huvudrollerna: förväntan och osäkerhet.
Forskning har visat att när vi triggas av något är det inte själva belöningen som triggar oss mest, utan vår förväntan på belöning.
– Alltså mer dagen före julafton än själva julafton, säger Håkan Fischer.
Denna förväntanseffekt är stark i allt från förväntningar på en effekt av droger till förväntningar på en kärlekshandling, som en kyss. Och när vi känner sådan förväntan aktiveras centrala delar av hjärnan.
– Det gör att signalsubstansen dopamin frigörs, och det kan ge oss en kick.
Dopamin aktiverar också, tillsammans med andra signalsubstanser och hormoner, vårt autonoma nervsystem som inte kan styras med viljan.
– Jag tror att det är det här som ger upplevelsen av rysningar i kroppen, säger Håkan Fischer.
Larmsystem aktiveras av osäkerhet
Osäkerheten, den andra psykologiska processen, startar i två delar av vår hjärna: hippocampus och amygdala, som ibland beskrivs som hjärnans larmcentral.
– Hjärnans larmsystem drivs av känslor. Men när det larmar behöver det inte innebära att något negativt väntar, bara att något är oklart, att vi måste vara beredda på att något kan hända.
De viskningar och annan stimuli som man exponeras för vid ASMR kan upplevas som ganska tvetydiga, konstaterar Håkan Fischer.
– Och tvetydighet skapar osäkerhet. Det i sin tur aktiverar hjärnans larmsystem som förbereder hjärnan på att något viktigt kan komma att hända.
Text: Maria Zamore på uppdrag av forskning.se
Forskning.se har fått en fråga från läsaren Bengt, som ofta vistas i naturen och upplever att han kan känna lukten av rådjur – även innan djuret dyker upp.
”Det känns märkligt att jag, under min hustrus och mina dagliga promenader, kan förutse ett möte med ett rådjur. I början skyllde jag på slumpen, men efter att detta upprepats under lång tid har jag ingen förklaring. Till saken hör att jag snart fyller 80 och borde ha ett nedsatt luktsinne”, skriver Bengt och undrar om det finns någon vetenskaplig förklaring till hans förmåga.
Känslig näsa eller upplevd luktförmåga
Någon enkel förklaring finns inte, enligt Johan Lundström, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet, som forskar om lukt.
– Det är möjligt att Bengt har blivit väldigt känslig för rådjurslukt. Vi människor kan känna lukten från rådjur, även om djuret inte syns. Men en ännu större möjlighet är att han har fått en upplevd ökad luktförmåga.
Johan Lundström berättar om ett klassiskt experiment, där en person står längst fram i en föreläsningssal, håller i en burk och säger: ”Här är en väldigt äcklig lukt, snart kommer ni på de första raderna att känna den. Nu. Känner ni?”
– Många svarar ja. De känner lukten – men det är inbillning. Det är lätt att inbilla sig att man känner en lukt som inte finns, säger han.
Här klår vi hundarnas luktsinne
Men vi människor har ett mycket väl utvecklat luktsinne, bättre än de flesta djurs.
– Det enda djur som konsekvent slår oss är hunden. Men vissa lukter, till exempel kroppslukter som vi människor känner igen hos varandra, är vi bättre på än hundar.
Luktsinnets huvudsyfte är att hålla oss borta från sådant som kan vara farligt för oss – som mögel, rutten mat och blod. Sådana lukter, som kan vara avgörande för vår överlevnad, signalerar fara till våra hjärnor.
– Om man släpper en enda droppe av geosmin, en av kemikalierna i mögellukt, i en stor simbassäng kan vi fortfarande känna mögellukten, säger Johan Lundström.
Lika starka signaler kan våra hjärnor få om en ofarlig lukt kopplas samman med elstötar, har forskare sett i experiment.
– Då kan vi bli upp till 200 gånger känsligare för den lukten, eftersom dess betydelse för
luktsystemet har förändrats. Hjärnan har förstått att lukten har blivit viktigare.
Enorm skillnad i hur vi känner lukt
Om vi antar att Bengt, i artikelns början, faktiskt känner rådjurslukt – hur kommer det sig då att hans fru inte verkar göra det?
– Det finns en enorm variation mellan våra luktsinnen, säger Johan Lundström. Din upplevelse av kaffedoft är till exempel inte samma som min. Kaffe består av en stor mängd kemikalier som tillsammans bildar lukten kaffe, och vi har upp till 400 receptorer som kan detektera de här lukterna – men vi kan inte detektera exakt samma kemikalier. För de flesta av oss är ett antal luktreceptorer dysfunktionella, vilket gör att den sammansatta luktinformationen till hjärnan ofta är olika för olika personer.
Visste du att….
…vårt luktsinne fungerar som bäst på morgonen? När vi just har vaknat är vi bättre på att lukta än vad vi är på kvällen.
… vi inte kan bedöma vår luktförmåga själva? När forskare har bett personer att gradera sitt luktsinne på skalan 1 till 100 och därefter mätt deras luktförmåga stämmer resultaten inte överens.
… sammanhanget påverkar hur vi uppfattar en lukt? Testa själv: Riv lite parmesanost, lägg i en burk, fråga familjen vad det är som luktar, om det är någon som har spytt? Ta fram burken igen lite senare, säg “Mm, lukta på den här osten! Ska vi äta pasta ikväll”?
… nästan allt av det vi i vardagen uppfattar som smak är lukt som kommer via en passage i svalget, mellan munhålan och näsan? Om vi håller för näsan känner vi bara de fem grundsmakerna.
… det är först om vi förlorar luktsinnet helt, eller nästan helt, som vi är medvetna om att vår luktförmåga har försämrats?
… även före covidpandemin hade omkring 20 procent av befolkningen en klinisk nedsättning av luktförmågan?
Sjukdomar påverkar luktförmåga
Rådjursmannen Bengt tänker att han, som snart är 80, borde ha ett nedsatt luktsinne. Generellt får vi ett sämre luktsinne ju äldre vi blir, men det beror mest på att det med ökad ålder blir vanligare med alzheimer, parkinson, MS och depression – sjukdomar som kan påverka luktsinnet.
– Hos friska individer över 85 år kan man visserligen se en något sämre luktförmåga, men inte så mycket, faktiskt. Luktsinnet drabbas inte alls av lika stor försämring som syn och hörsel kan göra i samma ålder.
Vissa infektioner kan också försämra luktsinnet. Många som fick covid tappade till exempel förmågan att känna lukt. Men luktsinnet kan tränas upp.
– Och det är inte jätteovanligt att patienter som har haft en stroke blir överkänsliga för vissa lukter, men vi vet inte om det är en faktisk eller en upplevd överkänslighet, säger Johan Lundström.
Så till frågan i artikelns början: Skulle vi människor, precis som jakthundar, kunna spåra vilda djur?
– Vi är inte lika bra som hundar på att känna en lukts riktning. Vi har tappat förmågan till så kallad stereolukt, att känna om lukten kommer från höger eller vänster näsborre, och därför har vi ofta svårt att lokalisera varifrån det luktar.
Men, säger Johan Lundström – vi kan ändå luktspåra, ungefär som en hund.
– Vi kan sniffa i luften, röra oss mot det håll där lukten är starkare och vända tillbaka när den blir svagare. Så ja, teoretiskt sett skulle vi, om vi hade fått samma övning från unga år som en jakthund, kunna spåra upp vilda djur – men rent praktiskt har vi svårt att röra oss med näsan så nära marken som en hund.
Fråga en forskare
Har du också en vardagsnära fundering eller vill ställa en fråga om ett spännande ämne till en forskare? Mejla oss på red@forskning.se eller ställ frågan på Instagram @forskning.se. Vi finns också på Facebook.
Det har länge funnits farhågor om att det skulle finnas en koppling mellan tatueringar och cancer. Läkemedelsverket har i sina stickprovskontroller, genom åren, upprepade gånger hittat förbjudna ämnen och höga halter av föroreningar i tatueringsfärger.
Tatueringsfärg triggar i gång immunförsvaret
Det har också visat sig att tatueringsfärger kan sprida sig från huden och lagras i andra delar av kroppen. Patologer har vid obduktioner bland annat hittat missfärgade lymfkörtlar hos tatuerade personer.
– Det vi tror händer är att färgerna triggar i gång immunförsvaret som känner igen de här färgpartiklarna som en slags främmande kropp, på samma sätt som ett virus eller en bakterie. När immunförsvaret går i gång försöker det bli av med det här skräpet. Det gör att det hamnar i blodet och kan spridas till andra ställen i kroppen, säger Christel Nielsen, docent och forskare på avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet.
Tatueringar och cancer – många vill veta mer
Christel Nielsen leder ett forskningsprojekt finansierat av forskningsrådet Forte, som ska försöka ge svar på frågan om det finns ett samband mellan tatueringar och cancer. Att det inte gjorts tidigare tror hon beror på att det saknats dataunderlag för en sådan studie.
Men med hjälp av Sveriges unika cancerregister, som Socialstyrelsen tillhandahåller, har forskarna kunnat skicka ut en enkät till 9 000 personer som antingen haft hudcancer eller cancer i lymfkörtlarna. De har bland annat fått svara på frågor om huruvida de är tatuerade, och i så fall när de tatuerade sig, var på kroppen, hur stora tatueringarna är och vilka färger det rör sig om. Samma frågor har ställts till en jämförelsegrupp på 27 000 personer som utgör ett tvärsnitt av den svenska befolkningen.
– Vi har fått så fina svarsfrekvenser. Folk har uppenbarligen tyckt att det här varit viktigt. Vi har legat på över 50 procents svarsfrekvens, vilket är väldigt ovanligt nu för tiden.
Var femte svensk är tatuerad – cancer i hud och lymfkörtlar ökar
I Sverige är omkring 20 procent av befolkningen tatuerad, vilket är högt i ett europeiskt perspektiv. Parallellt med tatueringstrenden de senaste decennierna har antalet fall av både hudcancer och cancer i lymfkörtlarna ökat.
– Vi vet inte varför det ökar. Man säger att våra solvanor har förändrats över tid. Men jag tycker att man måste följa upp tatueringarna eftersom de kan vara en riskfaktor i sig själva, men också eftersom vissa av de här pigmenten bryts ner när man till exempel solar. UV-strålning gör att de bryts ner till farligare kemiska föreningar än själva färgen som sådan. Så det kan finnas en koppling mellan de här faktorerna som man behöver titta på, säger Christel Nielsen.
Säkerställa att det är säkert att tatuera sig
Forskarna i projektet håller nu på att sammanställa enkätsvaren och resultaten kommer att presenteras i början av 2023. Visar det sig finnas ett samband mellan tatueringar och cancer kan det hjälpa människor som funderar på att skaffa en tatuering, menar Christel Nielsen.
– Det handlar inte om att folk inte ska tatuera sig. Det är inte alls det vi far efter. Men jag tycker att eftersom det är så många som tatuerar sig, så måste man se till att det är säkert att göra det.
– Om man har vissa riskfaktorer med sig från början så ska man kanske låta bli, till exempel om man har mycket av en viss typ av cancer i familjen. Då är det onödigt att trigga i gång någonting. Det skulle vara ett sätt att använda resultaten på.
Nya regler för tatueringsfärg
Eftersom det inte har gjorts några studier om kopplingen mellan tatueringar och cancer tidigare har forskningsprojektet i Lund fått uppmärksamhet även internationellt. Forskarna samarbetar också med Läkemedelsverket, som är tillsynsmyndighet för tatueringsbranschen.
Projektet råkar sammanfalla med att nya EU-regler gällande tatueringsfärg infördes vid årsskiftet. Sverige har haft en egen lagstiftning på området i omkring tio år, men det finns tusentals färger registrerade hos Läkemedelsverket och myndigheten har inte haft resurser att analysera mer än några hundra av dem. I många andra EU-länder har det helt saknats regler kring tatueringsfärg.
– Det försöker man komma åt med den nya EU-regleringen. Men det är mycket pengar i branschen och det har varit mycket kritik mot lagen för att det inte finns evidens för en koppling till cancer och andra sjukdomar, säger Christel Nielsen.
Tatuerare kan lära sig upptäcka cancer
EU-reglerna omfattar koncentrationsgränser för omkring 4 000 skadliga ämnen i tatueringsfärger, däribland bly, nickel och arsenik, som tagits fram av EU:s kemikaliemyndighet Echa. En del haltgränser överensstämmer med svensk lagstiftning medan andra är lägre eller högre.
– Om de nya reglerna får önskad effekt kommer vi att kunna se andra tatueringsfärger i framtiden. Men det är alla de som tatuerat sig fram tills nu som vi behöver titta på. De här sjukdomarna har latenstid och det tar kanske tio år att utveckla ett lymfom. EU-lagstiftningen ställer också krav på märkning, och tatuerarna får bara använda produkter märkta med ”blandning för användning i tatueringar”. Dessutom ska tatuerarna informera kunderna om färgerna.
– Jag tänker också att man bör samarbeta med tatuerarna. För de om några tittar på folks hud, och man skulle kunna utbilda dem i hur man upptäcker cancerförändringar, säger Christel Nielsen.
Text: Krister Zeidler
Tatueringens historia
De äldsta bevarade tatueringarna har man funnit på ismannen Ötzi som levde i Sydtyrolen för över 5 000 år sedan.
Tatueringskonsten har varit särskilt utbredd och utvecklad i Sydostasien, Polynesien och Japan.
Det var genom James Cooks resor i Stilla havet under 1700-talet och ökade förbindelser med Japan som intresset för tatueringar tog fart i Europa.
Tatueringar blev vanliga bland sjömän men förekom även bland hantverkare, kriminella och prostituerade. Även i vissa högreståndskretsar tatuerade man sig, till exempel bar Storbritanniens kung Edvard VII en tatuering.
Sveriges första professionella tatuerare anses vara Ove Skog, med artistnamnet Doc Forest, som öppnade en ateljé i Stockholm 1972. Ove Skog bidrog genom sin verksamhet med strikta etiska och hygieniska krav till att tatueringar blev socialt accepterade och fick anseende som konsthantverk.
Riksföreningen Sveriges registrerade tatuerare (SRT) grundades 1991
Det finns några forskningsområden som engagerar våra läsare lite extra. Djur är ett sådant. Demens är ett annat. Därför är det inte överraskande att en av de mest lästa artiklarna på forskning.se handlar om älgar och en annan om att förebygga demens.
Varsågod, här är de mest lästa artiklarna på forskning.se 2022
Benskörhet och D-vitaminbrist är vanliga biverkningar av vissa läkemedel. Men de missas ofta i vården.
– Brist på D-vitamin leder till ökad risk för benskörhetsfrakturer. Därför är det viktigt att sjukvården håller koll på patienter som riskerar att drabbas av D-vitaminbrist, säger Ola Nordqvist, doktorand i biomedicinsk vetenskap vid Linnéuniversitetet.
Älgarna har blivit smartare. För att undvika jägare lämnar de vissa områden och kommer tillbaka först när jakten är över.
Forskarna ser det som en naturlig följd av en evolutionär process.
– Älgar som överlever jakten, deras gener, kommer att ju föras vidare och den som är smart nog att göra det i flera år kommer med ännu större sannolikhet att föra sina gener vidare, säger Petter Hillborg, lektor i biologi vid Högskolan i Gävle.
Den har kallats ”den förmodligen viktigaste folkhälsostudien som du aldrig har hört talas om”, studien som visar att det finns en tydlig koppling mellan svåra barndomsupplevelser och psykisk och fysisk ohälsa.
– Utsatthet under barndomen är ett av våra största folkhälsoproblem säger barnläkaren Steven Lucas, som forskar om hur barndomsupplevelser kan påverka människor senare i livet.
Fästingen är ett av de mest hatade småkrypen och många undrar: vad gör den för nytta?
När fästinghonan blivit befruktad sväller äggen inuti henne tills hon slutligen … spricker. Finns det någon mening med detta djur? Vi ställde fråga till docenten och fästingexperten Lars Lundqvist.
Demens kan inte botas men du kan själv påverka en del av riskfaktorerna och därmed skjuta upp insjuknande.
Forskarna har identifierat fler faktorer som kan hålla oss friska långt upp i åren. Blodtrycket är en av sakerna att hålla koll på – men känner du till de andra?
Enligt Matteusevangeliet såg de tre vise männen en ny stjärna på himlen som ledde dem till stallet i Betlehem där Jesus ska ha fötts. Inom astronomin är det möjligt att räkna bakåt och visa hur himlen såg ut vid olika historiska tidpunkter och många har använt sig av det för att se om något kan ha gett upphov till berättelsen om julstjärnan.
– Vi vet ju inte om det verkligen finns en sådan här koppling, det får vi vara noga med att komma ihåg. Men det är roligt att gå tillbaka och titta på vad det skulle kunna vara, säger Marie Rådbo som är astronom vid Göteborgs universitet.
Betlehems stjärna – en planet, komet eller en supernova?
Stjärnornas positioner är väldigt statiska, men det finns tre saker som kan leda till något nytt och ovanligt på himlen: planeternas rörelser, exploderande stjärnor som skapar uppflammande supernovor och kometer på besök från solsystemets utkanter. Marie Rådbo utesluter att kometer och supernovor skulle ha något att göra med julstjärnan.
– Kometer ansågs föra olycka med sig. Folk var rädda för dem och trodde att någon skulle dö eller att katastrofer var på väg. Därför är det inte så troligt att man skulle bli ledd till Jesus i stallet med hjälp av en komet.
– Supernovor är inte heller så troliga eftersom kineserna kartlade dem och vi kan i dag se rester från supernovor precis där de kinesiska dokumenten pekar ut dem. Vid tidpunkten runt år noll finns inga säkra noteringar om supernovor, säger Marie Rådbo.
Herodes missade hela himlafenomenet
Enligt bibeln skulle dessutom kung Herodes vara ovetande om Betlehems stjärna. Det tyder på att det inte var någon uppseendeväckande komet eller supernova. Återstår planeterna.
– Om det var någonting, så är det nog dessa konjunktioner man ska titta på, säger Marie Rådbo.
Konjunktioner kallas det när planeterna radar upp sig så att det för en betraktare på jorden ser ut som att de ligger precis bredvid varandra. De kan ligga så nära varandra att ljuset ser ut att komma från en mycket stark “ny” stjärna, vilket var fallet med Saturnus och Jupiter år 7 f Kr. Året därefter, 6 f Kr, radade Jupiter, Saturnus och Mars upp sig på nästan samma ställe, vilket är mycket ovanligt.
När föddes Jesus?
År 6 f Kr är också ett möjligt födelseår för Jesus. Som historisk person har han nämligen funnits, även om den gudomliga dimensionen är omdiskuterad, berättar Viktor Aldrin som är docent i teologi och jobbar på Högskolan i Borås.
– Att Jesus som människa har funnits, det är alla seriösa forskare överens om. Och de flesta anser att han inte föddes år 0. Man brukar prata om att Jesus föddes mellan år 6 och år 4 f Kr. Herodes var Israels kung vid den här tiden och han dog år 4 f Kr och eftersom han är en viktig person i den här storyn så måste Jesus ha fötts strax innan det, säger Viktor Aldrin.
Herodes dödsår är dokumenterat av flera olika källor. Här bidrar astronomin med en konkret pusselbit eftersom källorna nämner en månförmörkelse som skulle ha inträffat strax efter Herodes död. Man har kunnat räkna ut att det faktiskt inträffade en månförmörkelse över östra Medelhavet år 4 f Kr.
De tre vise männen sades komma från öster och om de hade tittat mot himlen den 25 februari år 6 f Kr hade de kunnat se Jupiter, Saturnus och Mars rada upp sig i väster vid kvällningen; vertikalt, som en pil mot marken. Att planeterna skulle kunna visa vägen till ett stall i Betlehem är dock uteslutet.
– Jorden snurrar hela tiden, vilket gör att himlakropparna konstant förflyttar sig, så för mig känns det lite svårt att få ihop det här med att ett himlafenomen kan visa vägen till någonting, säger Marie Rådbo.
Var föddes Jesus?
Enligt Viktor Aldrin trodde dessutom många samtida med Jesus att han inte alls var född i Betlehem, utan i Nasaret där han bodde större delen av sitt liv.
– Enligt profetiorna ska Messias födas i Betlehem. Nasaret är fel stad. Historien med skattskrivningen kan vara ett sätt för evangelisterna att visa att Jesus trots allt var född i Betlehem, men det är inte så troligt att man flyttade runt folk i en skattskrivning. Antagligen gick man omkring i byarna, säger Viktor Aldrin.
Att justera verkligheten på det sättet var vanligt, men enligt Viktor Aldrin brukade man inte sitta och fantisera ihop historier ur ingenting. De bottnade ofta i något.
– Även om berättelserna hamnar långt ifrån det vi kallar sanningen, hittade man inte på historier och sagor på det sätt vi är vana vid i dag. Berättelsernas funktion var att skapa kontinuitet bakåt i tiden, men de formulerades om för olika budskap. Lukas ville med sitt julevangelium berätta att Jesus är släkt med kung David medan Matteus gav Jesus kungliga attribut med sin berättelse om stjärnan och de tre vise männen.
Syftet med bibelns berättelse om Betlehems stjärna var alltså att visa att Jesus var kung, men bakgrunden kan enligt Viktor Aldrin mycket väl ha hämtats från verkliga händelser på stjärnhimlen, som då var en betydligt viktigare del av människornas liv eftersom det inte fanns några gatlyktor som störde möjligheten att se natthimlen. Även Marie Rådbo öppnar för att något verkligt himlafenomen kan ha funnits i bakgrunden av bibelns berättelser.
– Det skulle kunna vara så ändå, att det har funnits en sådan här konjunktion som hade någon betydelse vid tiden för Jesus födelse och så har man bättrat på storyn, säger Marie Rådbo.
Text: Dag Kättström på uppdrag av forskning.se
(Artikeln är uppdaterad, skrevs ursprungligen 2014)
Användningen av levande organismer i forskningen förändras hela tiden – det vittnar även vårt språk om. ”Försökskanin” är fortfarande ett begrepp, ”guinea pig” används i samma betydelse i engelskan, fast det var länge sedan kaniner och marsvin var typiska försöksdjur.
Idag utgör de några promille av de djur som används. Modernare symboler för forskningens djurmodeller är musen och råttan – men faktum är att även råttans betydelse har minskat kraftigt.
Backtrav (Arabidopsis thaliana) är ett korsblommigt litet ogräs som är släkt med senap och kål.
– 1993 gick musen om råttan som det vanligaste försöksdjuret i Sverige och sedan har skillnaden bara ökat, berättar Cecilia Bornestaf, handläggare på Jordbruksverket. Idag är det nästan tio gånger vanligare med möss än råttor i forskningen.
Två tredjedelar av de försöksdjur som används i Sverige är möss, om vi utgår från EU:s definition av försöksdjur. Det finns alltså goda skäl till att den vita labbmusen blivit den allmänna bilden av en djurmodell idag. Men den skymmer en rad andra arter som också blivit oerhört viktiga modeller i forskningen: doldisar som det oansenliga ogräset backtrav, zebrafisken, bananflugan, jästsvampen, bakterien E. coli och rundmasken C. elegans.
Enorma resurser satsas världen över på forskning om dessa arter – inte för att de i sig skulle vara intressantare än andra organismer, utan för att de är tacksamma att forska på och att kunskapen sedan kan överföras till andra arter. Forskningen med modellorganismer kan gälla allt från grundläggande utvecklings- och cellbiologi till att förstå vad sjukdomar beror på och utveckla nya behandlingar.
– Zebrafisken används exempelvis mycket för forskning om embryonalutveckling, jästcellen är en bra modell för hur celler med cellkärna fungerar och backtraven kan avslöja mekanismer i viktiga grödor och trädarter, berättar Magnus Rosenquist, docent vid Sveriges Lantbruksuniversitet och förbundsdirektör för Sveriges Veterinärförbund.
Bra biologi – och slump
Bakgrunden till att en viss art blir en viktig modellorganism är ofta en blandning av bra biologiska förutsättningar och mer slumpartade omständigheter, konstaterar han. Ett viktigt skäl till att klogrodan slog igenom som djurmodell i mitten av 1900-talet var till exempel att den redan var allmänt tillgänglig i laboratorier världen över, eftersom levande klogrodor då användes som graviditetstest.
Groda användes som graviditetstest
På 1930-talet upptäckte forskare att urin från gravida kvinnor kunde få grodhonor att lägga ägg i tusentals. Under den tidiga graviditeten börjar hormonet gonadotropin utsöndras i blod och urin för att hindra att fostret stöts bort. Detta hormon visade sig även ha förmågan att få den afrikanska klogrodan Xenopus laevis att inom ett dygn börja lägga ägg. Om den gjorde det var alltså kvinnan sannolikt gravid.
– Goda egenskaper som de flesta modellorganismer har gemensamt är att de är tåliga och enkla att hantera, tar litet utrymme, har korta generationsväxlingar och ger riklig avkomma, säger Magnus Rosenquist. Att de har en relativt liten arvsmassa har också varit en stor fördel, men är inte lika avgörande idag på grund av nya, snabbare tekniker för dna-analys.
Generna kartlagda först
Flera av de viktiga modellorganismerna var bland de första att sekvenseras när genteknikutvecklingen tog fart på 1990-talet. Allra först med att få hela sitt dna kartlagt var jäst (1996), den första flercelliga organismen blev masken C. elegans (1998) och den första växten backtrav (2000).
Caenorhabditis elegans ofta förkortat C. elegans är en cirka 1 mm kort rundmask. Bild: Wikipedia
Andra fördelar är mer artspecifika. Zebrafisken är genomskinlig som yngel, vilket gör det enkelt att studera hur dess organ bildas och utvecklas. Masken C. elegans är så liten att varje enskild cell i den är dokumenterad.
– En vuxen C. elegans har, beroende på kön, exakt 959 eller 1031 celler, säger Magnus Rosenquist. Det gör det möjligt att följa utvecklingen väldigt detaljerat, att märka celler och se vilken cell som utvecklas till vilken funktion.
Det finns också en självförstärkande effekt som gör att en modellorganism blir mer attraktiv ju mer den har använts. Kunskap, verktyg och infrastrukturer byggs upp successivt och gör modellen alltmer lättjobbad.
Som bananflugorna som Katarina Ejeskär, professor vid Högskolan i Skövde, använder i sin forskning om cancerformen neuroblastom. Bananflugor har använts i forskningen i mer än hundra år.
Bananflugan klassisk
– Ja, det är verkligen en klassisk modellorganism, säger hon. För mig som forskare är det en enorm fördel – flugan är redan noga kartlagd, det finns redan fiffiga lösningar på de flesta problem man ställs inför samt tusentals olika stammar av flugan att beställa på nätet.
Bananflugans egenskaper som art är också utmärkta. Varje hona kan lägga flera hundra ägg, en generation tar tio dagar och de några millimeter stora flugorna bor i enkla plaströr. Men hur kan bananflugan ge kunskap om mänsklig cancer?
– Grundläggande mekanismer i cellen – som celldelning – har bevarats genom evolutionen och är rätt lika i insekter och däggdjur, säger Katarina Ejeskär. Jag har bland annat använt flugan för att studera funktionen av ett protein som vi hittat i mänskliga tumörceller – till sådant är bananflugan idealisk. Men det skulle inte gå att till exempel gå direkt från behandlingsstudie på bananfluga till test på människa.
Bananfluga (Drosophila melanogaster) är en art som tillhör familjen daggflugor.
Fem Nobelpris till bananflugan
Det första Nobelpriset där bananflugan spelade en central roll gick till Thomas Morgan 1933, för hans upptäckt att arvsanlagen är lokaliserade i kromosomerna.
Ett drygt decennium senare fick hans lärjunge Hermann Muller Nobelpriset för upptäckten att röntgenstrålning framkallar mutationer och att dessa kan gå i arv.
1995 belönades Christiane Nüsslein-Volhard, Edward Lewis och Eric Wieschaus för att de identifierat en samling gener som styr den tidiga utvecklingen i ett embryo, en upptäckt gjord i bananfluga, men giltig även för människa.
År 2011 gick Nobelpriset till upptäckter om det medfödda immunförsvaret, gjorda av Jules Hoffmann (som delade priset med Bruce Beutler och Ralph Steinman).
2017 fick Jeffrey Hall, Michael Rosbash och Michael Young priset för upptäckten av bananflugans molekylära mekanismer för dygnsrytm – principer som sedan visat sig fungera likadant i bland annat människa.
Hur betydelsefulla är modellerna då? Ett sätt att avgöra det är att använda Nobelprisen som måttstock. En förkrossande majoritet av alla Nobelpris i medicin bygger på experiment med modellorganismer:
Musen dominerar även här, men andra viktiga modeller har också skrivit in sig i Nobelhistorien. Bananflugan har bland annat hjälpt oss att förstå kromosomernas funktion och delar av immunsystemet (Nobelpriset 1933 och 2011), medan rundmasken bland annat lett till upptäckter om organutveckling och programmerad celldöd samt RNA-interferens (Nobelpris 2002 och 2006).
En upptäckt i jäst som handlade om cellers återvinningstationer, autofagi, fick nobelprisades 2016. Åtminstone en växtmodell har också lett till Nobelpris i medicin. Det var 1983, före backtravens tid, och gällde majs.
Zebrafisken, däremot, väntar på sitt Nobelpris – och det kanske kommer. Den randiga fisken är relativt nytillkommen som modellorganism och har under de senaste decennierna snabbt vuxit i betydelse. Idag utmanar den råttan om platsen som näst vanligaste modell bland ryggradsdjuren.
Men det är också tänkbart att framtida Nobelpris går till modellorganismer som ännu är doldisar. Mångfalden på området håller på att bli större, alternativen fler, förklarar Magnus Rosenquist.
– Idag finns säkert ett par hundra organismer som är extremt välstuderade och användbara som modeller, säger han. Den tekniska utvecklingen inom sekvensering och genteknik har gjort det enklare att välja en lite udda modell, som passar ens forskningsfrågor bättre.
Text: Anders Nilsson, på uppdrag av forskning.se
(Den första versionen av artikeln skrevs 2014, och har sedan uppdaterats, senast 2022-12-05.)
Om åtta år ska allt inrikesflyg i Sverige ha minst 30 procent biobränsle i tanken, 2045 ska allt flyg vara fossilfritt.
Det går att flyga på hundra procent biobränsle. Första passagerarplanet med bara biobränsle flög mellan Malmö och Bromma sommaren 2021. Men att det hänt en gång betyder inte att allt är löst. Det finns mycket kvar att göra innan flyget är fritt från fossilt flygfotogen.
Vid jetlabbet i skånska Ljungbyhed har forskare testat flygbränsle på frityrolja och fett från slaktavfall. Vilket som fungerar bäst i en jetmotor är än så länge oklart.
− Vad händer med bränsleåtgång, serviceintervaller och hur håller flygmotorerna på sikt? Problemet är långt ifrån löst, säger Elna Heimdal Nilsson, lektor i förbränningsfysik vid Lunds tekniska högskolan.
En turbinmotor är väldigt komplicerad, hur man ska få till en stabil och säker förbränning med hållbart bränsle är ännu inte klart. Bränslet måste brinna på rätt sätt.
Det forskarna fokuserar på nu är skogsrester – hur kvistar och trädtoppar och annat som blir kvar efter en avverkning bäst omvandlas till flygbränsle. När det är klart, ska ”skogsbränslet” testas i flygmotorer som försvarsmakten lånat ut till labbet på Flyghögskolan i Ljungbyhed.
Forskningen är en del av CESTAP, ”den första svenska studien som tar ett helhetsgrepp om framtida flygbränslen,” enligt projektledaren Christer Fureby. Ett jätteprojekt som finansieras med 120 miljoner i fem år, och kanske fem år till, av Energimyndigheten, akademin och industrin.
Flyga på skog – är det hållbart?
Men omställningen handlar om mycket mer än att utveckla biobränslen, menar Jonas Åkerman, forskningsledare på KTH inom hållbar utveckling och miljövetenskap.
− Biobränslen är komplexa och påverkar klimatet ur ett livscykelperspektiv. Om uttaget i skogen ökar, ökar koldioxidhalten i atmosfären under lång tid. Det kan vi inte bortse från, säger han.
Personbilstrafiken behöver inte skog på sikt, om 20 år är den helt elektrifierad, men både flyget och sjöfarten har behov av biobränslen länge. Om urskogar huggs ned påverkas biodiversitet och ekosystem. Biobränslen kan fungera i en övergångsfas, men elektrobränsle och vätgas är bäst långsiktigt för flyget, menar Jonas Åkerman.
Erik Furusjö, professor i energiteknik vid Luleå tekniska universitet, forskare vid RISE råvara, och expert på att förvandla skogsrester till drivmedel, håller med.
− Mängden råvaror för biobränsle är klart begränsad och därför kan inte allt fossilt flygbränsle bytas ut mot biobränsle. Vi måste göra andra saker också, som effektivisering och elektrifiering.
Skogsresterna hettas upp och omvandlas till syntesgas – en blandning av kolmonoxid och vätgas som används mycket inom kemisk industri – och som sedan kan användas för att göra flygbränsle. Tanken är att använda använda det så kallade ”skogsavfallet”, flis från grenar, rötter och toppar av träden som blir kvar i skogen efter avverkningar, till biobränsletillverknng. Men det finns konkurrenter om råvaran: den används av kraftvärmeverk och är viktiga hemvister för livet i skogen.
Första juli 2021 införde Sverige den mest ambitiösa reduktionsplikten* för flyget i världen – senast 2030 måste minst 30 procent bioflygbränsle blandas in i allt flygfotogen som tankas i Sverige.
*Reduktionsplikt innebär att leverantörer av flygfotogen är skyldiga att blanda in biodrivmedel i fossil flygfotogen.
− Biobränslen får blandas in upp till 50 procent och är då likvärdigt med annat jetbränsle, det gäller alla flygbolag. Men idag är endast en hundradels procent av flygbränslet i världen biobränsle, säger Anders Lundbladh, professor på Chalmers som forskar om flygplans motorprestanda och bränsleförbrukning.
Billiga flygresor är en illusion
Då när lagförslaget om reduktionsplikt för flygfotogen utreddes, räknade man med att biobränsle skulle bli två tre gånger dyrare än fossilt − och att det skulle innebära 20 procent dyrare flygbiljetter än idag.
Men det visade sig vara en felprognos. Biobränslet blev fyra till fem gånger dyrare, så dyrt som det var 2021, hade ingen räknat med.
Bild: Max Bender, Unsplash
Kommer vi att kunna flyga som tidigare när de fossila bränslena försvinner?
Nej, säger forskarna. Vi kommer att flyga mer sällan, och med större hål i reskassan.
− Bioflygbränslen blir dyrare, det kommer inte gå att flyga för hundra spänn som idag när man inte betalar för sin miljöpåverkan, säger Erik Furusjö.
− Vi har under så lång tid haft rea på flygresor, men det är så här mycket det egentligen kostar att flyga, säger Elna Heimdal Nilsson, lektor i förbränningsfysik vid Lunds tekniska högskola.
Stefan Gössling, professor i turismvetenskap vid Linnéuniversitetet har forskat om hållbar turism och flygande i över 25 år – och är rätt pessimistisk.
Just nu leder han ett projekt som globalt undersöker hur flygbranschens många män påstår sig ha svaret på hur flyget ska bli hållbart. Men lösningarna fungerar inte, utsläppen bara fortsätter öka.
− Vi kan flyga, men vi måste betala mer. Det skulle också göra att vi funderar mer över hur långt vi vill resa och hur länge vi vill stanna på destinationen. De rika måste också flyga mindre, säger Stefan Gössling.
En liten flygelit står för nästan alla utsläpp
Hans forskning visar på en liten klick människors enorma flygutsläpp, flera tusen gånger mer än den genomsnittlige världsmedborgaren. Ju mer pengar, desto mer flyger vi och andelen dollarmiljonärer i världen ökar stadigt.
Bara 2 procent av världsbefolkningen flyger varje år.
1 procent av världens befolkning står för mer än hälften av det totala utsläppen koldioxid från passagerarflyg.
Människor med egna flygplan (privatjet) står bakom utsläpp om 7 500 ton koldioxid per ägare och år,.
I Sverige flyger vi mer än fem gånger så mycket som det globala genomsnittet, och det innebär, om vi breder ut det på hela befolkningen, ett CO2-utsläpp på cirka 1 ton per person och år (motsvarar ungefär en flygresa till södra Spanien).
Långt i från alla svenskar flyger – mindre än hälften av Sveriges befolkning gör det varje år.
Mindre än hälften av alla svenskar, och bara 2 procent av världsbefolkningen flyger varje år.
När kan vi flyga utan flygskam?
− När vi betalar vad det kostar, annars får man stanna hemma. Det gäller alla. Rika kommer inte heller kunna flyga lika mycket som tidigare, säger Ola Wallberg, professor i kemiteknik vid Lunds tekniska högskola.
Svensk flygbransch räknar med att vara klimatneutral 2045. Forskarna räknar med minst 25-30 år innan flyget blir grönt och vi kan flyga med gott samvete.
Men det är bättre att ha en saklig attityd till sitt flygande än att prata om skam, menar Martin Hedberg, forskare vid RISE som utvecklar sätt att tillverka biobränsle från lignocellulosa, torrsubstans från växter och träd. I stället för att prata om skam, kan man fråga sig om det är rimligt att använda så mycket energi till en flygresa.
− Målsättningen med att ta fram biodrivmedel, elektrobränslen etcetera för flyget är att möjliggöra hållbara resor för så många som möjligt, annars kan alternativet på sikt bli att man inte kan genomföra flygresor alls.
Bild: Arto Marttinen, Unsplash
Så flyger vi i framtiden: elflygplan, biobränsle och vätgasplan
Framtidens flygtrafik blir nischad: ellyg för kortare distanser, vätgas för längre resor och biobränslen från olika råvaror på medeldistanser, tror forskarna:
Elflygplanen kommer att stå för knappt tio procent av flygresorna. Det går inte att ha tunga batterier i flygplan, och säkerheten är en svår nöt att knäcka. Därför blir det heller inte lika enkelt att ställa om till eltrafik i luften. En första fabrik för elflygplan byggs snart i Göteborg, och det första elplanet ska levereras 2028 – med plats för 30 passagerare.
EU-finansierade forskningsprojektet Stratofly undersöker möjligheterna att genomföra höghastighetsflygningar med passagerare uppe i stratosfären (1-5 mil över markytan). Detta hoppas man ska minska utsläppen, transporttiden och bullret.
Källor: Jonas Åkerman och Elna Heimdal Nilsson
Text: Lill Eriksson på uppdrag av forskning.se
Fem fossilfria flygbränslen
Elektrobränsle är likt flygfotogen, men flygmotorerna måste ändå anpassas något innan de går att använda. Flygbolagen räknar med detta 2030. Elektrobränsletekniken finns bara på pappret så anläggningarna måste utvecklas. Tillverkningen kräver väldigt mycket el och elektrobränslet blir dyrast av alla gröna bränslen.
Koldioxid från avgaser kräver också energi, dessutom ska bränslet syntetiseras vilket kostar pengar och energiförluster. Det finns ingen som gör detta i stor skala idag, man vet inte heller hur effektivt det är.
Vätgas direkt i planet kräver stora tankar och anpassningar. Det går bara att flyga några timmar och om det är väldigt kallt måste gasen värmas upp. Den måste isoleras och idag finns inga sådana kylskåp ombord. Gasen håller upp till en vecka i planet. Det tar minst tio år att utveckla nya tankar. Det saknas än så länge infrastruktur för bränslet.
Bränsleceller omvandlar vätgas till elektricitet. Tunga grejer. Elflyg kommer alltid vara väldigt begränsat, eftersom vi mestadels gör långa flygresor.
Biobränsle är ett samlingsbegrepp för bränslen som har det gemensamt att de tillverkas av organiskt material, det vill säga växter, slam från reningsverk eller slaktavfall. Råvarorna finns i mycket begränsade mängder, och skapar hållbarhetsproblem om det konkurrerar med produktion av mat och djurfoder. Uttag kan påverka biologisk mångfald. Därför krävs det miljöcertifieringar för att säkra denna.
Hållbara bränslen är lika säkra som fossila om de bara blandas in upp till 50 procent. Ska man blanda in mer behöver motorerna eller bränslet göras om, eftersom smörjegenskaper och gummitätningar påverkas. Flampunkt och fryspunkt är avgörande.
Källa: Anders Lundbladh, flygmotorspecialist som forskar om flygplans motorprestanda och bränsleförbrukning vid RISE och Chalmers.
Många bär på barndomstrauman. Många lever till exempel med minnen av att ha blivit slagna som små.
– Utsatthet under barndomen är ett av våra största folkhälsoproblem säger barnläkaren Steven Lucas, som forskar om hur barndomsupplevelser kan påverka människor senare i livet.
”Den förmodligen viktigaste folkhälsostudien som du aldrig har hört talas om” – så har den kallats, The ACE Study. Den visade en tydlig koppling mellan svåra barndomsupplevelser och psykisk ohälsa – allt från mild ångest eller depression till mer allvarliga tillstånd och personlighetsstörningar. Men också en koppling till fysisk ohälsa, bland annat kärlsjukdom, cancer, typ 2-diabetes och svår övervikt.
Övervikt skyddade mot svåra barndomsminnen
Allt började i mitten av 1980-talet, när läkaren Vincent Felitti i San Diego, USA, förbryllades över att så många av hans patienter på överviktskliniken valde att avbryta behandlingen, trots att den var lyckad. I ett försök att förstå varför intervjuade han och hans kollegor nära 200 avhoppare.
En kvinna nämnde att hon som barn hade utsatts för sexuella övergrepp av sin pappa – och det skulle visa sig att hon inte var den enda med den erfarenheten. Många hade även andra svåra barndomsupplevelser i bagaget, och det var ofta i nära anslutning till dem som deras viktproblem hade börjat. Men långt ifrån alla såg övervikten som ett problem.
Tvärtom kunde den upplevas som en lösning på det egentliga problemet, det som de aldrig tidigare hade pratat med någon om. Det var som om övervikten blev ett “skydd” från svåra barndomsupplevelser, har Vincent Felitti senare berättat.
Forskaren Felitti kunde inte släppa tankarna på vad svåra upplevelser i barndomen egentligen gör med vår hälsa i vuxen ålder. Ett 20-tal år senare hade han och hans medarbetare påbörjat det som skulle komma att bli The ACE Study – en enkät med frågor om övergrepp och dysfunktion i familjen, de så kallade ACEs, Adverse Childhood Experiences.
26 000 personer fick frågan om de ville hjälpa forskarna att förstå hur barndomsupplevelser kan påverka hälsan i vuxen ålder, 17 421 svarade ja. Nästan 70 procent av deltagare hade haft en eller flera svåra barndomsupplevelser, nästan 90 procent av dem två eller flera.
Bild: Patrick Hendry, Unsplash
Vad är en dålig barndom? – tio traumatiska barndomsupplevelser
Forskning har identifierat tio barndomsupplevelser som ökar risken för sjukdomar i vuxen ålder (Adverse Childhood Experiences, ACE):
1. Psykiskt våld
2. Fysiskt våld
3. Sexuellt våld
4. Känslomässig försummelse – när föräldern inte ser, och därmed inte kan tillgodose, barnets behov.
5. Fysisk försummelse – till exempel när saknas mat hemma, tvål att tvätta sig med eller kläder och skor är för små eller fel för årstiden…
6. Våld i familjen
7. Missbruk hos en förälder
8. Psykiskt ohälsa hos en förälder
9. Förälder i fängelse eller kriminalitet.
10. Föräldrars skilsmässa eller separation (om separationen medför fattigdom eller att en förälder försvinner för barnet).
Ju fler svåra upplevelser (ACEs), desto vanligare är det med medicinska, psykologiska och sociala problem som vuxen, enligt The ACE Study. Vid fyra eller fler svåra upplevelser ökar risken markant.
ACE-studien var banbrytande, säger Steven Lucas, barnläkare och ledare för forskargruppen REACH, Research Enhancing Adolescent and Child Health, vid Uppsala universitet.
– Den blev ett startskott för många forskare världen över. Att hjärtkärlsjukdom och vissa typer av cancer hos en vuxen delvis skulle kunna ha att göra med att man som barn varit utsatt för våld – det gick som en chockvåg genom forskarvärlden. Man började inse att det här är mer än att det är synd om barnen, att det här har väldigt långtgående konsekvenser och är skadligt för både hjärnan och kroppen.
Barndomstrauma leder till toxisk stress
Många har lätt att förstå att återkommande svåra upplevelser i barndomen kan leda till psykisk ohälsa. Att det dessutom kan leda till fysisk sjukdom känns kanske inte lika självklart, för hur kan det komma sig?
Orsaken är toxisk stress, det vill säga en överdriven och långvarig aktivering av kroppens stress-svar-system, förklarar Steven Lucas.
– Det är som att nervsystemet hos barn med svåra upplevelser mer eller mindre ständigt badar i stresshormoner – och stresshormoner påverkar bland annat hjärtkärlsystemet och immunförsvaret, säger han.
Bild: Edi Libedinsky, Unsplash
Trygga vuxna kan skydda barn mot skadlig stress
Det innebär inte att det är ödesbestämt, att de som har haft svåra barndomsupplevelser kommer att drabbas av sjukdom som vuxen.
– Det är som med rökning – alla som röker får inte lungcancer, men alla har en förhöjd risk, säger Steven Lucas.
Det finns skyddsfaktorer, visar forskning. Vår personlighet kan vara en sådan – en del av oss är känsliga själar medan andra, som är mer robust byggda, kanske klarar lite mer påfrestning.
Omgivningen kan vara en annan skyddsfaktor. Om vi som barn hade andra trygga personer i vår närhet – kanske den andra föräldern, en farfar eller en lärare som brydde sig om oss – kan vi ha blivit lugnade och tröstade vid skrämmande upplevelser, så att våra nivåer av stresshormoner inte alltid behövde bli så höga.
Många lever med barndomstrauma
Förra året publicerade Steven Lucas och hans medarbetare en studie som visar att en mycket stor andel kvinnor och män i Sverige lever med erfarenheter och minnen av att ha blivit utsatta för våld:
Ungefär var fjärde eller var femte av dem uppgav att de som barn hade utsatts för fysiskt våld från en förälder.
Var tionde man hade upplevt psykiskt våld från en förälder, bland kvinnorna var den erfarenheten nära dubbelt så vanlig.
Frekvensen av föräldrars våld mot barn var ungefär lika hög under större delen under den period på 57 år som forskarna studerade.
– Men omkring 1984, fem år efter att vi fick en lagstiftning som förbjöd barnaga, började det fysiska våldet minska, säger Steven Lucas.
Forskare vid Uppsala universitet har gjort en annan studie som bekräftar att en svår barndom ofta får allvarliga följder under en människas hela liv. Och särskilt om båda i ett par har sådana erfarenheter. 818 mödrar och deras partner svarade på en enkät om negativa barnupplevelser (ACE), ett år efter att de fått ett gemensamt barn.
– De som hade fler än fyra svåra upplevelser hade enorma svårigheter, framför allt när båda i paret hade fler än fyra svårigheter, säger Per Kristiansson, allmänläkare och forskare inom folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet.
Svårigheterna handlade bland annat om hög stressnivå, dålig självskattad hälsa, mycket ångest och depression, övervikt, dålig parrelation, låg utbildningsnivå och en högre grad av rökning, berättar han.
– Dessutom tenderar en kvinna med ACE att också ha en partner som är exponerad för ACE, säger Per Kristiansson.
Barn som bråkar och slåss – det kan finnas orsaker
Barn som beter sig avvikande eller utvecklar allvarliga psykiatriska svårigheter har i många fall goda anledningar att göra det, menar Kjerstin Almqvist, senior professor i medicinsk psykologi vid Karlstads universitet.
– Många lever under svåra livsvillkor på grund av att deras föräldrar har allvarliga svårigheter med missbruk, benägenhet att använda våld, psykisk sjukdom, kriminalitet eller funktionshinder – eller på grund av att barnen har drabbats av yttre omständigheter som innebär stora påfrestningar, till exempel krig eller mobbning.
Bild: Markus Spiske, Unsplash
Här har vi en paradox, menar hon. Å ena sidan vet vi att mellan 5 och 15 procent av de barn som växer upp i Sverige utsätts för våld, bevittnar våld mot en anknytningsperson eller försummas på grund av att en förälder har gravt missbruk. Å andra sidan har personal i förskola och skola en tendens att tänka att det beror på barnet självt, när de ser barn som är avvikande, som kanske slåss och bråkar.
– Det leder till att vi inte ger barn korrekta insatser. Insatserna är för dåliga och om de överhuvudtaget kommer så kommer de ofta för sent, när den toxiska stress barnen har utsatts för redan har gjort skada, säger Kjerstin Almqvist.
”Våga fråga föräldrar om problem”
Väldigt många föräldrar lever med problem som de skulle kunna få hjälp med om någon, på ett strukturerat sätt, vågar fråga vad de har för problem, säger Steven Lucas, barnläkare som leder projektet BarnSäkert, en svensk anpassning av den amerikanska metoden Safe Environment for Every Kid (SEEK).
Det började som ett forskningsprojekt vid Uppsala universitet och är nu en arbetsmetod för barnhälsovården och socialtjänstens förebyggande verksamhet i fem regioner: Dalarna, Gotland, Jönköping, Blekinge och Uppsala.
– Vi har sett att det funkar. Föräldrar berättar om extrem föräldrastress*, nedstämdhet och ekonomisk oro när någon frågar, och det gör att de kan få hjälp. Vi kan hjälpa föräldrar till en bättre situation, och på så sätt får deras barn också en bättre situation.
*Föräldrastress är när själva föräldraskapet innebär en konflikt mellan de krav som ställs på föräldern och förälderns egna resurser.
– Ibland finns en välfungerande förälder som är fullt kapabel att ge den omsorg barnet behöver. Men för de barn som fortsätter leva i en utsatt situation handlar det i första hand om att ge skydd, särskilt om barnet är utsatt för misshandel och övergrepp. Vi behöver bli bättre på att anmäla oro för barn som far illa till socialtjänsten, menar Kjerstin Almqvist.
Hur ska vi hjälpa de utsatta barnen?
Det handlar också om att sänka riskerna. Att sätta in en en kontaktfamilj som ser och lyssnar på barnet, så att barnet förstår att ”det här är inte mitt problem, det är mina föräldrars”.
Hur gör man för att bearbeta sin barndom?
Flera behandlingsmetoder har visat sig ha god effekt för barn och vuxna med svåra barndomsupplevelser.
För små barn upp till 5-6 år: CPP,Child Parent Psychotherapy, en tydligt anknytningsbaserad metod som bygger på att man arbetar med förälder eller annan omsorgsperson och barn tillsammans.
För större barn: TF-KBT,traumafokuserad kognitiv beteendeterapi. Flera gruppmetoder har också visat god effekt.
För tonåringar: EMDR, Eye Movement Desensitization and Reprocessing Therapy. Särskilt bra när man inte kan eller vill inkludera föräldrarna.
För vuxna: Bland annat psykoterapi som specifikt attackerar påträngande minnesbilder, till exempel Prolonged exposure, en metod inom KBT, men också psykodynamiskt inriktade terapier som mer handlar om att återerövra förmågan att ha nära och trygga relationer.
Källa: Kjerstin Almqvist, senior professor i medicinsk psykologi vid Karlstads universitet.
Text: Maria Zamore på uppdrag av forskning.se
Det finns mycket skrivet om romantiska relationer, men vänskapsrelationer och socialt stöd är också viktigt för vårt välmående. Pär Flodin, forskare vid Karolinska institutet, såg tillsammans med två vänner en lucka inom självhjälpslitteraturen, och ville göra vad forskningen säger om vänskapsrelationer tillgängligt.
Hur skaffar man vänner, och vad gör vänskapen bra?
Det blev en handbok om hur man får vänner, och om konsten att stärka vänskap. Pär Flodin är doktor i kognitiv neurovetenskap, forskar inom psykiatrisk epidemiologi och kartlägger den psykiska ohälsans utbredning och orsaker. I arbetet med boken gick han igenom allt vad forskningen säger om vänskap, för att boken skulle få en vetenskaplig kärna.
– Det finns ett tydligt samband mellan socialt stöd och vänskapsrelationer och fysisk och psykisk hälsa. En av alla saker som händer i våra kroppar när vi omger oss med människor vi tycker om och känner tillit till är att oxytocin frigörs, säger han.
Oxytocin kallas för kärlekshormonet
Hormonet oxytocin, har i studier visat sig sänka blodtryck, dämpa stresshormonet kortisol och minska aktiviteten i de delar av hjärnan som aktiveras vid rädsla.
Oxytocin är även känt som kärlekshormonet. Men enligt forskningen ökar även frisättningen av oxytocin vid sociala sammanhang vilket i sin tur ökar aktiveringen av det parasympatiska nervsystemet, som även går under namnet lugn-och-ro-systemet.
Vid motsatsen, när människor känner sig ensamma eller riskerar att bli avvisade eller utstötta aktiveras i stället det sympatiska nervsystemet och om det blir ett långvarigt tillstånd blir kroppen till slut mindre känslig för kortisol, vilket kan påverka immunförsvaret negativt. Och trigga inflammation.
Bra vänskapsrelationer stärker hälsan. Det visar otaliga studier. Bild: Mike Kilcoyne, Unsplash
Vad krävs för att en vänskapsrelation ska bli bra?
Det finns många studier som styrker sambandet bra vänskapsrelationer och god hälsa. Men vad som krävs för att en vänskapsrelation ska bli bra finns det däremot inte så mycket forskning kring enligt Pär Flodin.
– Det kryllar inte direkt av experimentstudier om vänskap. Samtidigt är det ett ämne som alla kan relatera till. Vi ville uppmuntra människor att utforska vad som är levande i dem, känna in känslor och behov, säger han.
Per Flodin och hans vänner använde därför också personliga erfarenheter som de själva tyckte var viktiga, när de skrev sin självhjälpsbok om vänskap. Och för att kunna göra det tog de hjälp av modeller inom den moderna psykologin som ACT (Acceptance and Commitment Therapy) och FAP (Functional Analytic Psychotherapy). De hämtade även inspiration av konflikthanteringsmetoden NVC (Non Violent Communication).
Vänner för livet – vänskap som varar
I Länge leve vänner guidas läsaren att göra en så kallad vänskapskarta över vilka relationer man har och vilka man skulle önska. Syftet är att få en översikt av hur ens vänskapsliv ser ut, hur man skulle vilja att det såg ut – och vilka steg man kan ta för att utveckla det i den riktning man önskar.
Enligt den forskning som presenteras i boken kopplas varaktiga vänskapsrelationer ihop med positiva känslor, likhet, ömsesidighet och lojalitet. Och att man tillbringar tid tillsammans.
Ett kännetecken för vänskap är att mötena ger glädje, energi och inspiration. Bild: Nathan Dumlao, Unsplash
Hur blir man vänner? – 5 kännetecken på vänskap
Tid tillsammans – att träffas relativt ofta/regelbundet.
Positivitet – att mötena ger glädje, energi och inspiration.
Ömsesidighet – att det finns balans mellan givande och tagande över tid. Att båda parter investerar ungefär lika mycket i relationen.
Likhet – att man har liknande värderingar, intressen eller livsstil. Det gör det lättare att förstå varandra och göra roliga saker tillsammans.
Lojalitet – att man kan lita på att vänner finns där, och vill en väl. Källa: Länge leve vänner
För att närhet ska uppstå i kontakten krävs även öppenhet och tillit. Ju mer två personer, ömsesidigt och återkommande, öppnar sig och uppfattar att de blir bemötta med förståelse, acceptans och välvilja, desto närmare känner de sig varandra.
Boken har fått ganska stor uppmärksamhet sedan den lanserades 2021. Pär Flodin är själv lite förvånad. Han tror delvis att pandemin hjälpte till, fler fick tid att fundera på vad som är viktigt för dem i livet.
– Men sen har nog dom flesta kanske på känn att man inte prioriterar vänskap på samma sätt som andra relationer, säger han.
Andra gillar dig mer än du tror – det kallas ”liking gap”
Forskning har visat att vi människor systematiskt underskattar hur mycket andra gillar oss: i en studie fick människor som var främmande för varandra, samtala under några korta stunder, för att sen gissa i vilken grad den andre uppskattat dem. Alla deltagarna trodde att den andra uppskattat dem mindre än de faktiskt gjort. Illusionen tycks dessvärre vara seglivad, vi fortsätter att tro att våra bekantskaper gillar oss mindre än de i själva verket gör, även när vi har setts upprepade gånger. På likande vis underskattar vi hur glada andra blir när vi visar vår uppskattning eller ger dem komplimanger. Källa: The Liking Gap in Conversations: Do People Like Us More Than We Think?
Kvaliteten i relationerna viktig
Carin Lennartsson, som är sociolog och under många år har arbetat med att kartlägga äldre personers levnadsförhållande vid Aging Research Center (ARC) instämmer i att forskningen visar på tydliga samband mellan sociala relationer och hälsa. Tydligast är sambandet mellan ensamhet och ohälsa – både psykisk och fysisk.
– Vi behöver sociala relationer och att få ingå i sammanhang, säger hon.
I en rapport om ensamhet bland äldre personer i Norden som skrivits på uppdrag av Nordiska ministerrådet beskrivs ensamhet som ”en subjektiv och negativ känsla som uppstår till följd av en skillnad mellan den önskade och faktiska nivån av sociala relationer”.
I Norden är den känslan vanligast bland yngre personer och bland de som är 75–80 år, enligt rapporten.
– Ungdomar har behov av att ingå i ett sammanhang, tillhöra ett gäng med vänner eller bara ha någon att prata med. Ensamhet för äldre handlar mer om att ha förlorat någon närstående, och att av hälsoskäl inte längre kunna göra saker som är van vid, säger Carin Lennartsson.
Enligt Carin Lennartsson är det viktigt att förstå att ensamhet kan infinna sig även för de som inte rent faktiskt är ensamma. Ensamhetskänslor kan handla om att en person vill ha fler eller tätare kontakter, men de kan också handla om att man önskar mer djup i de sociala relationerna.
– Om det uppstår en skillnad mellan den önskade och den faktiska nivån av relationerna kan en känsla av ensamhet infinna sig, man blir inte tillfredsställd. Det är således inte bara antalet relationer som är viktigt utan även kvaliteten i relationerna kan spela en avgörande roll, säger hon.
Just kvaliten i relationer är också något som Pär Flodin och vänner tar upp i sin bok. De hänvisar till studier som visat att just starka, stabila och stöttande relationer innebär hälsofördelar för både människor och djur.
Exempelvis har forskare som studerat hur apors sociala förhållanden påverkat deras motståndskraft mot SIV (apornas version av HIV) sett att de apor som fortsätter träffa samma apor varje dag, jämfört med de som får träffa nya apor varje dag, klarar sig bättre. Samtidigt har den amerikanska forskaren och socialpsykologen Bert Uchino sammanfattat att dåliga relationer kan kopplas till högre nivåer av depressiva symptom, förhöjt blodtryck och försämrad immunfunktion.
Nordbor känner sig mindre ensamma
Enligt Carin Lennartsson har ensamhetsstudier bland äldre personer visat att känslan av ensamhet är större i Sverige och Finland än i de övriga nordiska länderna.
– Även om de nordiska länderna i mångt och mycket är lika finns det en variation mellan länderna när det kommer till upplevd ensamhet. Orsakerna kan vara flera och behöver utforskas ytterligare.
Samtidigt visar studien att känslan av ensamhet är betydligt lägre i hela Norden jämfört med de östra och södra delarna av Europa. Det har också visat sig att ensamhet i individualistiska samhällen visar ett samband med att inte träffa vänner och inte ha någon förtrogen vän, medan ensamhet i mer kollektivistiska samhällen mer kopplas ihop med att inte träffa sin familj.
– Det finns ofta en hopblandning mellan att bo ensam och känna sig ensam. Sverige är ett väldigt individbaserat samhälle, det är inte barnens ansvar att ta hand om sina äldre föräldrar utan umgänget med äldre familjemedlemmar bygger på frivillighet, att två parter träffas.
– Men i Sverige och Norden umgås vi faktiskt ganska mycket med våra familjer, vi vill träffas och vi vill hjälpa varandra, trots att vi inte bor ihop, säger Carin Lennartsson.
Text: Jennie Krook på uppdrag av forskning.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Lena Halldenius är professor i mänskliga rättigheter och docent i praktisk filosofi vid Lunds universitet. Varför engagemanget för Ukraina skiljer sig så från andra flyktingsituationer? Det ser hon som en öppen fråga.
