Stöttning genom hela utbildningsinsatsen viktigt för lärandet
För att lärande hos yrkesverksamma inom vård och omsorg ska få den effekt som den arbetsintegrerade utbildningsinsatsen syftar till, behöver flera saker samspela. Individens lärprocess, hur utbildningen är designad och vilken stöttning arbetsgivaren ger är alla viktiga hörnstenar för att resultatet ska bli lyckat. Det visar en ny avhandling från Högskolan Väst.
Det livslånga lärandet har blivit alltmer uppmärksammat inom såväl forskning, utbildning och i det större samhällsperspektivet. Om vi ska lyckas möta de allt större kraven som en föränderlig omvärld ställer, är kontinuerligt lärande under hela arbetslivet en förutsättning.
Anh Truong är doktorand i Arbetsintegrerat lärande vid Högskolan Väst, aktuell med avhandlingen ”Utveckling av en utbildningsintervention för att stödja arbetsintegrerat lärande för yrkesverksamma inom vård och omsorg för personer med intellektuell funktionsnedsättning” i ett samverkansprojekt med Trollhättans stad. Hon har en bakgrund som distriktsköterska och har jobbat i många år inom kommunal vård och omsorg. Under den tiden funderade hon mycket på de komplexa vårdbehov som personer på äldreboenden och LSS-boenden ofta har.
– Utmaningen på den typen av avdelning är att personalen många gånger ställs inför komplexa vårdbehov, och att det inte finns läkare i direkt anslutning. Personalen kan sakna den kunskap som krävs för att kunna förstå och hantera många komplicerade situationer och känna att de gör ett bra jobb. Ändå ställs det kravet på vårdpersonalen, säger Anh Truong.
Tre delar måste samspela
Anh Truong har under så lång tid som hon kan minnas haft en stor drivkraft: att bidra till en god vårdkvalitet. När hon idag tittar tillbaka på sin ingång i forskningsprojektet om lärande för yrkesverksamma inom vård och omsorg som jobbar med personer med intellektuell funktionsnedsättning för fem år sedan, skrattar hon och säger att hon hade en ganska naiv inställning.
– Jag utgick mycket från distriktsköterskans roll och möjligheter att bidra till en god vårdkvalitet. När jag nu spikar avhandlingen har jag kommit fram till att det fortfarande är målet, men att vägen dit kräver mycket av många. När anställda skickas på utbildningar utgår man från att de lär sig saker, och att arbetet blir bättre när de kommer tillbaka. Få studier har gjorts på vad man lär sig, hur man lär sig och vilka processer som behövs för att de nya kunskaperna ska implementeras, säger Anh.
I forskningsprojektet ville Anh undersöka vilka faktorer som var kritiska för att kunskapsutveckling skulle ske.
– Med tanke på hur mycket pengar som satsas på utbildning i vården och andra samhällbärande sektorer, så är det relevant att undersöka vilka parametrar som är bärande. Hur ska vårdkvalitet uppstå? Vad krävs?
Anh använde sig av en pragmatisk steg-för-steg-process i projektet, där resultaten från ett steg låg till grund för nästa. Hon samlade in data genom enkäter och analyserade den med hjälp av statistiska beräkningar. Men framför allt gjorde hon individuella intervjuer med 38 personer, med en efterföljande kvalitativ innehållsanalys. Hon upptäckte att det framför allt är tre delar som behöver samspela – och stöttas – för ett lyckat resultat.
– Man måste ta hänsyn till individens lärprocess, och därefter se till att den pedagogiska designen stöder individens lärande, kontext och arbetsvillkor. Personalen har svårt att vara borta från verksamheten under längre perioder. Det visade sig att många tycker att det är för tungt med allt för långa föreläsningar med för mycket text. Den tredje delen är den organisatoriska aspekten. Stöttning från arbetsgivaren är otroligt viktigt.
Delaktighet skapar motivation
Hur arbetsgivaren förbereder och motiverar personalen inför en utbildningsinsats är avgörande. Anh Truong understryker hur omotiverande det är för en deltagare att bli tillsagd att genomföra en utbildning som man inte förstår poängen med. Att arbetsgivaren då många gånger kastar pengarna i sjön.
– Lärandet blev bättre om deltagarna fick vara med från början. När de kände att de blev involverade tidigt, där arbetsgivaren intresserade sig för de specifika utmaningar personalen upplevde i sin arbetssituation, så ökade också motivationen till lärande.
Även under utbildningen behöver arbetsgivaren visa sitt stöd, och när utbildningen är klar är det viktigt att efterfråga kunskapen och engagera sig i implementeringen. Anh berättar att möjligheten att diskutera med varandra visade sig vara avgörande. Att det är i de efterföljande samtalen i gruppen som kunskapen blir kontextnära och görs till ”sin egen”.
– I det upplägg vi undersökte genomförde personalen ett antal webbföreläsningar individuellt. Det var korta lektioner, mellan 4–12 min långa, som de fick titta på i lugn och ro och sedan reflektera över. Efter ett par veckor avsattes tid till gruppreflektioner. Med stöd i reflektionsfrågorna uppstod spännande diskussioner där man började ifrågasätta sina tidigare processer och arbetssätt utifrån den nya kunskapen. I samverkan med varandra födde kritisk introspektion, då har man kommit mycket långt i lärandet.
Kontakt: Anh Truong, doktorand i Arbetsintegrerat lärande, Högskolan Väst, 073-901 34 29, anh.truong@hv.se