Mekanismer bakom fosterskador orsakade av läkemedel mot epilepsi
Fosterskador hos barn till mödrar med epilepsi kan orsakas av rubbad hjärtrytm hos det tidiga embryot med åtföljande störd syresättning – en mekanism som är gemensam för läkemedel som används vid behandling mot epilepsi. Det visar Uppsalaforskaren Faranak Azarbayjani i sin avhandling.
Risken för att drabbas av fosterskada är ca 2-4 gånger högre hos barn då mamman behandlas med antiepileptika. Olika antiepileptika, som fenytoin, karbamazepin, trimetadion och fenobarbital kan ge upphov till
missbildningar som läpp/gomspalt, hjärtmissbildningar och förkortning av fingrar och tår. En ökad risk för tillväxthämning och nedsatt intellektuell kapacitet föreligger också. I Europa behandlas ca 25 000 gravida kvinnor med epilepsi varje år, vilket betyder att det enbart i Europa föds ca 1000 barn årligen med fosterskada kopplad till AED-behandling. Att man trots riskerna använder dessa läkemedel under graviditeten beror på att
okontrollerade epilepsianfall kan vara mycket allvarliga och i värsta fall leda till döden.
Faranak Azarbayjani har i sitt avhandlingsarbete med experimentella metoder, bland annat med hjälp av odlade musembryon, undersökt mekanismen för hur dessa missbildningar uppkommer. Hon har visat att det omogna
embryohjärtat under en begränsad period av fosterutvecklingen, reagerar med rytmstörning när det utsätts för fenytoin karbamazepin, trimetadion och fenobarbital. Embryohjärtat är extremt känsligt från det började slå fram till ett skede, som hos människan motsvarar graviditetsvecka 9-10, men inte efter denna period. Lägre koncentrationer ger långsammare hjärtrytm och ökade koncentrationer kan leda till svår rytmstörning och perioder med hjärtstillestånd. De koncentrationer då detta inträffar är i stort sett jämförbara med de koncentrationer som är verksamma hos patienter.
Embryohjärtat uppvisade inga sådana rytmstörningar då det utsattes för höga koncentrationer av läkemedel som inte ger upphov till ovan beskrivna missbildningar.
Faranak Azarbayjanis studier visar också att den syrebrist som uppkommer på grund av rytmstörningarna hos embryohjärtat, kan förklara både tillväxthämning och missbildingar. Skadliga fria syreradikaler, som bildas
då syretillförseln återkommer efter en period av svår syrebrist i embryot, verkar ha stor betydelse. Förbehandling med en substans med förmåga att
fånga syreradikaler (PBN), motverkade markant uppkomst av syrebrist relaterade missbildningar, som t.ex. gomspalt.
Även skyddande enzymsystem som motverkar effekterna av fria syreradikaler synes vara viktiga i sammanhanget. Faranak Azarbayjanis arbete, tillsammans med nya data från andra studier, tyder vidare på att
orsaken till att antiepileptika och vissa andra läkemedel som associerats med samma typ av missbildningar, är orsakade av en gemensam farmakologisk egenskap hos dessa läkemedel; blockering av en specifik kalium jon kanal
(Ikr). Det är känt att känsliga vuxna patienter kan utveckla svår rytmstörning då de använder dessa läkemedel eller då ’normalkänsliga’ patienter utsätts för höga doser. Faranak Azarbayjanis resultat tyder på att omogna embryohjärtat under en begränsad period av fosterutvecklingen reagerar på samma sätt hos hjärtat hos känsliga individer. Det är därför viktigt att framtida nya antiepileptika saknar denna egenskap.
Faranak Azarbayjani kan nås på telefon 018-471 46 36
eller e-post Faranak.Azarbayjani@tox.uu.se
