Om de’ exmeras? – franska lånord i svensk tappning
Sjangtilt! De franska lånorden har använts för att nyansera och variera språkliga uttryck och förekommer i olika dialektala versioner. Karin Hallén beskriver i sin avhandling vid Uppsala universitet de franska lånordens historia och de dialektalt förändrade formerna och betydelserna.
Exmera, hinkiet, pargasj, paschas och sjangtil, alla är de franska lånordsom tecknats upp bland dialekttalande på olika håll i Sverige. I riksspråklig form liknar de mera sina franska motsvarigheter estimer, inquiet, bagage, passage och gentil. Orden lånades i första hand in i svenskan under den 200-årsperiod, ca 1600-1800, då det franska inflytandet på vårt svenska språk var som störst. I dialekterna traderades de muntligt och har i några fall fått starkt förändrade former och betydelser.
I sin avhandling ger Karin Hallén en sammanfattande redogörelse för
de franska lånordens historia i svenskan, och presenterar också några
etablerade teorier om orsaker till lån. Beräkningar av andelen franska lånord i dialekterna grundade på ordmaterial i Språk- och
folkminnesinstitutets, SOFI:s samlingar visar att andelen uppgår till cirka två procent.
I särskilda ordstudier har t.ex. estimera ‘uppskatta, värdera’, och bagage ‘resgods’, ‘slödder’ undersökts. Orden som har stor utbredning i dialekterna har i vissa fall genomgått betydande förändringar. Några dialektala former är extimera, extimentera, exmera, äsma, äxa. Dialektal är också betydelsen ‘nedlåta sig till’, använd särskilt i nekande sats. Bagage kan påträffas i former som bagas, pagasj och pargasj. Förutom om ‘resgods’ används bagage även om ‘pack, slödder’ och ‘bråte, skräp’.
Såväl parera som estimera kan i dialekterna betyda ‘akta, vörda, bry sig om’. De båda orden tycks ha konkurrerat under någon tid inom ett begränsat område varefter den speciella användningen av parera försvunnit.
I vissa sammanhang verkar det ha funnits ett behov av flera synonyma franska lånord. När vi talar om t.ex. hälsan, ett centralt område för oss människor, blir vi gärna ordrika. Franska lånord har kommit till användning när behovet att variera eller nyansera vår utsaga uppstått. Några ord som beskrivit ett dåligt hälsoläge är fallit, malack, blesserad. En förändring till det sämre har karakteriserats med ord som sjangsera, sjappera. God hälsa har framgått av ord som blommerant, kojös och kurant.
Att allt som verkar franskt inte är det framgår av det dialektala pärra ‘streta, tvista’. Det har tolkats som en bildning till förleden i per(le)ment (franskans parlement). Studier av sverigesvenskt och finlandssvenskt dialektmaterial visar att så inte är fallet. Pärra är
troligen ett nordiskt ord utan anknytning till franskan.
I SOFI:s samlingar finns ett stort material som väntar på att bli utforskat. Ytterligare ordstudier kan ge vidgad kunskap om hur de franska lånorden använts i dialekterna, hur de anpassats och vilket genomslag de
fått.
Avhandlingens titel: Franskt i svensk tappning. Studier över franska lånord i svenska dialekter.
Karin Hallén kan nås på telefon 018-65 24 24 eller
e-post Karin.Hallen@sofi.uu.se
