Är tänkandet beroende eller obereoende av kulturellt sammanhang?
En i filosofins historia dominerande uppfattning är att allmängiltig kunskap kan uppnås. Filosofer av i övrigt starkt skiftande karaktär som Platon, Descartes och Kant förenas i uppfattningen att människan har förmågan att nå insikter som är oberoende av den kulturella kontext, samanhang, i vilken de förekommer. Enligt denna uppfattning är åtminstone vissa kunskapsanspråk universellt giltiga bland annat i den meningen att de inte är specifika för en viss kultur eller en viss historisk epok.
Enligt Descartes och Platon bär medvetandet på vissa medfödda, universellt giltiga insikter om verklighetens grundläggande beskaffenhet. Att dessa insikter är medfödda innebär bl.a. att de är oberoende av uppfostran och undervisning. De kan vidare antas vara desamma vid alla tidpunkter och på alla platser då de inte påverkas av den diversitet och förändring som den nhistoriska och kulturella sfären uppvisar. Enligt Kant har allt tänkande vissa grundläggande egenskaper som återkommer i alla kulturella kontexter; detta, menar han, gör det möjligt att uppnå allmängiltig insikt om vår kunskapsförmåga.
Under slutet av artonhundratalet fördes i Tyskland en diskussion om de humanistiska ämnenas grundvalar, en diskussion bland annat gällde frågan om historisk forskning kan uppnå vetenskaplig status. En grundläggande fråga i detta sammanhang var om historisk forskning kan uppnå vetenskaplig objektivitet eller om förutfattade meningar specifika för den kontext i vilken sådan forskning förekommer omöjliggör en korrekt uppfattning av det förflutna.
Filosofen Wilhelm Dilthey (1833-1911) hävdade visserligen att tänkande är kontext-beroende på ett sätt som gör att hans uppfattningar skiljer sig från till exempel Kants. Trots detta ansåg Dilthey att tänkandet kan lösgöra sig från och överskrida sådant beroende och därmed närma sig det förflutna på ett objektivt sätt.
Under senare tid har dock filosofin alltmer kommit att hävda tänkandets ofrånkomliga beroende av de skiftande kontexter som det förekommer i. I den tyske filosofen Hans-Georg Gadamers (f. 1900)skrifter har ett sådant hävdande en central plats. Enligt Gadamer är till exempel kuskapsanspråk historiskt och kulturellt betingade på ett sätt som gör uppfattningar av Diltheys typ orealistiska. I avhandlingen presenteras och diskuteras kritiskt Gadamers upfattning i denna fråga.
Anders Odenstedt nås på:
Tel: 786 71 17
E-post: amders.odenstedt@philos.umu.se
Lördagen den 27 oktober försvarar Anders Odenstedt, institutionen för filosofi och lingvistik, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln ”Cognition and Cultural Context. An Inquiry into Gadamer’s Theory of Context-Dependence”. Svensk titel: ”Kognition och kulturell kontext. En undersökning av Gadamers teori om kontext-beroende”.
Disputationen äger rum kl. 10.15 i Dramastudion, Humanisthuset. Fakultetsopponent är Docent Hans Ruin, Södertörns högskola, Huddinge.
