Jäst i jakten på ny deodorant
En helt ny sorts deodorant som inte irriterar huden och som inte innehåller tungmetall hoppas forskare i Göteborg uppfinna. Och i jakten på en sådan använder de sig av jästsvamp.
Svett bildas i svettkörtlar i till exempel armhålan. Från svettkörtlarna kommer svetten ut på huden via svettkanaler. Och det är i kontakt med bakterier på huden som det uppstår dålig lukt. Dagens deodoranter fungerar genom att innehålla kemiska föreningar med aluminium. De här aluminiumföreningarna sätter sig i svettkanalernas mynningar och täpper helt enkelt igen dem så att svetten inte kommer ut. Problemet är att många människor är överkänsliga mot dessa deodoranter, och dessutom är aluminium en tungmetall och sådana är inte bra för miljön.
Nu har forskare vid Göteborgs universitet utvecklat ett helt nytt testsytem där de letar efter nya ämnen som hindrar svettning på ett smartare sätt än att rent fysiskt blockera hela svettkanalen. I sökandet använder de
jästceller som faktiskt har en hel del gemensamt med oss människor. Våra cellers funktion styrs av grundläggande mekanismer som ofta är väldigt lika hos jäst och människa. Transporten av vatten är en sådan funktion och det är
detta forskarna utnyttjar. Vattentransporten hos både jäst och människa sköts om av en grupp proteiner som kallas vattenkanalsproteiner. Hos oss finns flera av dem i njurarna där de reglerar mängden urin, andra finns i
svettkörtlarna i huden.
I det nya testsystemet kan forskarna testa ämnen med effekter på dessa vattenkanaler genom att låta jästceller växa i näringslösning som innehåller olika mycket salt. I hög salthalt förlorar cellerna mycket vatten genom
vattenkanalsproteinerna och torkar ut och dör. Det man vill hitta är ämnen med förmåga att blockera vattenkanalen så att vätskan stannar kvar i cellen även om den växer i näringslösning med hög salthalt. För att anpassa
testsystemet ännu mer till människa har forskarna med hjälp av genteknik tagit bort jästens vattenkanalsprotein och satt dit ett från vår svettkörtel. Än har man inte hittat något ämne som bara blockerar vattenkanalsproteinet utan att ha några andra effekter. Men eftersom man har
kapacitet att undersöka flera hundra ämnen per dag hoppas man snart ha hittat ett ämne som kan ingå i en framtida deodorant. En sådan deodorant skulle hindra dålig lukt på ett effektivare sätt än dagens, eftersom den skulle göra att svetten helt enkelt inte kan bildas.
Deodorantprojektet har stöd av EU och är ett samarbete mellan forskargrupper i flera länder. En grupp forskare renar fram vattenkanalsproteinerna och tar reda på hur de ser ut. En annan gör datorsimuleringar och räknar ut hur
ämnen som kan blockera kanalerna ska se ut, medan ytterligare en grupp tillverkar blockarna för att sedan låta bland andra forskarna vid Göteborgs universitet testa dem på sina jästceller. Det finns också industriella
intressen i projektet så att en ny deodorant kan utvecklas så fort ett ämne visat sig fungera som forskarna vill.
Annika Söderpalm, projektledare för Naturvetenskap 2001, Göteborgs universitet, tel 031-773 1054, 0708-578 930
e-post annika.soderpalm@science.gu.se
Stefan Hohmann, professor, Institutionen för cell och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, tel 031-773 2595
e-post hohmann@gmm.gu.se
