Evolutionär könskamp leder till biologisk kapprustning

Vi vet alla att hanar och honor av dom flesta djurarter ser olika ut och beter sig olika. Hanar är t.ex. ofta försedda med olika typer av ’vapen’, vackra färger eller andra prydnader. Honor låter sej emellertid sällan lätt imponeras av sådana karaktärer, och sådana skillnader mellan könen har ofta förklarats i termer av honors jakt på goda fäder till sin avkomma. En ny och helt annorlunda förklaring grundar sig istället på olika typer konflikter mellan hanar och honor.

Hanar och honor spelar olika roller under fortplantningen. Vad som är bäst för det ena könet under fortplantingen är därför sällan bäst för det andra. Sådana skillander leder till en rad olika typer av grundläggande intressekonflikter mellan könen. Hanar av de flesta djurarter har t.ex. mycket att tjäna på att para sig ofta med så många honor som möjligt, medan honor som redan är parade istället ofta har mycket att förlora på alltför många partners. Hanar bör därför söka övertyga honor om att para sej medan honor bör utveckla motståndskraft mot hanarnas försök. De karaktärer som hanar kan använda vid sådana konflikter är av varierande typ, och kan gälla allt från olika typer av dekorationer till fasthållningsorgan som gör det svårt för honor av bli av med envisa hanar.

Resultatet av sådana könskonflikter är i teorin en biologisk kapprustning mellan könen, där hanars ansträngningar kommer att matchas av honors motståndskraft. Sådana evolutionära kapprustningar är emellertid väldigt svåra att studera. Det faktum att hanars och honors anpassningar balanserar varandra, innebär att de underliggande konflikterna är ’gömda’. Hanars ansträngningar matchas nämligen av honors motståndskraft och vice versa. Trots att båda könen ständigt må försöka få ett övertag i kampen mellan könen, så förblir utgången av deras interaktioner därför relavtivt opåverkad.

Göran Arnqvist har nu tillsammans med en forskarkollega i Toronto, Kanada, för första gången lyckats att klart blottlägga den evolutionära kapprsutningen mellan könen. Den studie som rapporteras i denna veckas nummer av Nature visar könskonflikter hos en grupp insekter, skräddarbaggar. Genom att använda en unik kombination av jämförande och experimentella metoder visar forskarna att kapprustningen hos dessa djur visserligen är balanserad, men inte perfekt. Hos vissa arter matchas inte hanars anpassningar helt av honorna, och hos sådana arter lider honor av en mycket hög och kostbar parningsfrekvens. Hos andra arter har honor istället ett visst övertag i könskampen, och där får hanar finna sig i att para sig mycket sällan. Det är denna relativa balans mellan könen i anpassningar som avgör deras förmåga att genomdriva sina intressen. Forskarna visar också att hanar och honor tillsammans förflyttar sig snabbt upp och ner i denna till synes ändlösa samevolutionära spiral.

De nya forskningsresultaten bekräftar inte bara att könskonflikter kan forma hanars och honors utseende och beteenden, utan tyder också på att sådana konflikter kan bidra till bildandet av nya arter.

Arnqvist, G. and L. Rowe. 2002. Antagonistic coevolution between the sexes in a group of insects. Nature 415:787-789.

För vidare information, kontakta docent Göran Arnqvist, telefon 018-471 26 45 eller e-post Goran.Arnqvist@ebc.uu.se

Bilder ’Battle3’ och ’Battle4’ finns att hämta på adress http://www.info.uu.se/pressmapp/ Bildtext: ”Hos skräddarbaggar är hanar och honor inblandade i regelrätta brottningsmatcher. Båda könen har utvecklat olika typer av ”vapen” för att få ett övertag i sådana konflikter.”

Bilderna kan användas om fotograferna anges: Jens Rydell & Ingela Danielsson (tillika fotografer till Natures omslagsbild denna vecka).