Korruption i Sverige
Syftet med Staffan Anderssons avhandling är att bättre förstå vilka områden som har en högre risk för korruption, så kallade riskzoner, och varför. Studien är framförallt inriktad på analyser av den offentliga sektorn, politiker och högre tjänstemän och hur de relaterar till det omgivande samhället.
Vidare undersöks hur dessa risker kan förstås och analyseras i de delegeringskedjor av makt som är centrala i den representativa demokratin. Andra frågor som ställs är vilka typer av korruption som förekommer i Sverige, hur attityder till korruption och riskzoner ser ut i Sverige, hur korruptionen förändras över tid och hur den bekämpas.
Huvudresultaten är att korruptionens riskzoner i Sverige är relativt lika de som finns i jämförbara länder. Verksamhet som gäller tillståndsgivningar och upphandlingar innebär ständiga risker, likaså befattningar där myndighetsutövning påverkar en klient som har direkt kontakt med befattningshavaren. Byggsektorn, transport- och kollektivtrafiksektorn, gränskontroll av människor och införsel av varor och polisverksamhet är exempel på utsatta sektorer. På områden där det sker eller har skett snabba verksamhetsförändringar finns också risker om kontrollsystemen inte anpassas till förändringarna. De korruptionsfall som upptäcks gäller kommunal verksamhet i högre utsträckning än statlig, vilket hänger samman med att en mycket stor del av den offentliga servicen bedrivs kommunalt. På samma sätt är tjänstemän för att de är fler i absoluta tal inblandade i eller utsatta för fler korruptionsförsök än politiker. Det är svårare att dra slutsatser när det gäller den relativa riskbenägenheten för olika nivåer eller tjänstekategorier. Några av de faktorer som ändå kan pekas på som betydelsefulla är att stora förändringar av verksamheten och formerna för beslutsfattande och delegering, har varit särskilt påtagliga på den kommunala nivån. Vidare så är det ofta tjänstemän snarare än politiker som sitter på nyckelpositioner i myndighetsutövning, tillståndsgivning och upphandling där risker för korruption är påtagliga.
När det gäller attityder till korruption framgår det vid en internationell jämförelse att de svenska attityderna är stränga. Under 1990-talet har synen på korruption dock blivit striktare även i andra länder och attityderna är i vissa fall restriktivare än de svenska. Attityder är av betydelse när det gäller att förhindra korruption. Ju mer accepterat korrupt beteende är och ju mer sannolikt det är att tänkbara transaktionsparter är korrupta, desto lägre blir de förväntade kostnaderna att själv vara korrupt. I allmänhet finns en ganska stor överensstämmelse om vilka förseelser som anses vara de mest korrupta, såsom mutor vid myndighetsbeslut och nepotistiska tjänstetillsättningar. Samtidigt är det dock så att det som vi uppfattar vara korrupt till viss del skiljer sig åt, vilket får konsekvenser för åtgärder mot korruption. Att, istället för att vidta åtgärder, förlita sig enbart på människors eget ”sunda förnuft” räcker inte då vad som är en korrupt handling är olika för olika människor.
När det gäller åtgärder mot korruption kan några exempel bland resultaten lyftas fram. Små beslutsfattande grupper med liten insyn och öppenhet (och i många beslutssituationer ofta bestående av enbart män) behöver öppnas. Beslutsfattande och myndighetsutövning bör utsättas för effektiv granskning av en effektiv revision. Ett betydelsefullt resultat är också vikten av att anpassa kontrollåtgärder till den befintliga ordningen för delegering av makt och beslutsfattande i en organisation. Om regler för delegering förändras till exempel som ett led i att göra en organisation mer flexibel och effektiv, kan det också innebära att nya mekanismer för kontroll och ansvarsutkrävande behövs. Allmänt kan sägas att delegationsbestämmelser och kontrollåtgärder böra vara utformade på så sätt att kostnaderna för att fuska blir kännbara.
Det är inte studiens syfte att i sig försöka klarlägga om korruptionen har ökat i omfattning, men jämförelsevis är Sverige ett land där den förekommer i relativt liten utsträckning. Även om korruptionsnivån i internationell jämförelse fortfarande är låg kan det dock samtidigt konstateras att korruption existerar i Sverige. Under 1990-talet har det visat sig att det finns många riskzoner och att en låg korruptionsnivå inte kan tas för given. Det är därför viktigt att redan vid låga korruptionsnivåer förhindra en ökning.
Fredagen den 7 juni försvarar Staffan Andersson, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln ”Corruption in Sweden- Exploring Danger Zones and Change. Svensk översättning: Korruption i Sverige – En studie av riskzoner och förändring.
Disputationen äger rum klockan 15.15 i Samhällsvetarhuset, Hörsal C.
Fakultetsopponent är professor Paul Heywood, University of Nottingham, England.
Kontaktinformation
Staffan Andersson är uppvuxen i Jämshög, Blekinge. Han nås på:
Tel: 090- 786 61 74
E-post: staffan.andersson@pol.umu.se
