Nytt ljus över Emile Bernards konstnärsskap

Emile Bernard är enbart bekant för viss delaktighet i den moderna konstens genombrott vid 1800-talets slut. Vad hade lett fram till att han även målat dessa målningar och varför var det inte belyst i våra konsthistoriska översiktsverk? Utifrån forskning i tidigare oredovisat källmaterial påvisar avhandlingen att en hel del förutfattade meningar och tendentiösa påståenden har lett till att denne konstnärs insatser nästan helt negligerats av eftervärlden. Genom sitt samröre med de mer kända konstnärerna Paul Gauguin, Vincent van Gogh och Paul Cézanne har han dock inte helt utraderats. Samarbetet mellan dessa nämnda konstnärer behandlas utifrån nya infallsvinklar samtidigt som frågan angående vem eller vilka som skapar skaparna ställs på sin spets och åtminstone delvis ges ett svar.

Avhandlingen beskriver även hur Emile Bernard senare kom att uppfattas som en bakåtsträvare och eklektiker genom sin återanknytning till äldre mästare i konsten, vilket också ledde till att en slagskugga föll på hans tidiga konstutövande. Det hela förstärktes av att denne konstnär även skriftligen kom att ge uttryck för sitt avståndstagande från mycket i modernismens ideologi. Bernards konstkritiska uppfattningar som redovisas har sannolikt även relevans och aktualitet för den i dag aktuella konstscenen och konstdiskussionen, som söker ett alternativ till modernismen.

Fredagen den 18 oktober försvarar Elisabeth Rasch, institutionen för konstvetenskap, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Emile Bernard (1868-1941): Mot strömmen och åter till källorna- en studie av ett konstnärskap mellan förnyelse och tradition.
Disputationen äger rum kl. 10.15 i Folkuniversitetets Aula, Nygatan 43, Umeå.
Fakultetsopponent är professor em. Sven Sandström, Lunds universitet.

Kontaktinformation
Elisabet Rasch nås på
Tel: 090-17 18 12, hem 12 35 49
Mobil: 070-655 13 90
Epost: elisabeth.rasch@vasterbottensmuseum.se