Kvinnor blir företagare för att få ihop sina liv

– Om myndigheterna vill ha en levande landsbygd måste de förstå kvinnors prioriteringar. Kvinnor vill inte alltid tjäna stora pengar utan främst få ihop sina liv, säger Christina Scholten, nybliven doktor vid Lunds universitet.

Christina Scholtens avhandling som läggs fram i ämnet kulturgeografi och ekonomisk geografi har titeln ”Kvinnors Försörjningsrum. Hegemonins förvaltare och murbräckor”. Tjugo sydsvenska inlandskommuner, som får utvecklingsstöd, granskas. Regionalpolitikens mål ställs mot kvinnliga företagares erfarenheter.

Utgångspunkten är de stora förändringarna på arbetsmarknaden i början och mitten av 1990-talet, då cirka en halv miljon jobb försvann. Samtidigt gick Sverige med i EU, vilket innebar nya tillfällen för glesbygden att söka pengar för strukturomvandlingar.

– Tidigare utvecklingsbidrag hade mest sökts av män. Jag blev nyfiken på om kvinnor sökte i högre grad nu, eftersom det också blev en uttalad regionalpolitisk ambition att öka det kvinnliga företagandet, berättar Christina Scholten.

Hon har djupintervjuat åtta kvinnor, varav fem aldrig kom i gång med sina företag eller avbröt verksamheten på ett tidigt stadium.
Hennes slutsats är att myndigheterna misslyckats med att öka jämställdheten.

– Organisationer som Almi Företagspartner med flera har en gammaldags bild som hämmar den kvinnliga företagsamheten. Traditionellt manliga områden uppfattas som det normala medan de kvinnliga ses som avvikande. De kommuner jag studerat präglas av traditionellt manlig och tung verkstadsindustri och den dominerande uppfattningen inom de regionala stödorganisationerna är att riktiga företag ska syssla med tillverkning och vara inställda på tillväxt. Detta speglar dåligt kvinnors företagsambitioner och önskningar.

– För kvinnorna handlar det främst om att hitta en försörjning. I en tid av allmän arbetslöshet och då kanske även mannen står utan jobb, framstår att starta eget som enda alternativet. Men kvinnor varken kan eller vill lägga all kraft på det egna företaget, för att de också underordnar sig den traditionella könsnormen, säger Christina Scholten.

Förutsättningen och poängen med ett eget företag är att kvinnorna kan kombinera det med ansvaret för hem och barn.

– Företaget blir inte det stora projektet, utan del i livet som helhet.

Kvinnor som startar eget utmanar heller inte könsnormerna på så sätt att de försöker ta sig in i traditionellt manliga branscher. Deras företagsidéer gäller tjänstesektorn, upplevelseturism, sjukvård mm.

Utvecklingsstödet till kvinnligt företagande är också motsägelsefullt, enligt Christina Scholten. Samtidigt som kvinnor ganska lätt erhållit starta eget-bidrag, så har deras företag inte betraktats som intressanta eller lovande, just för att de inte varit inställda på tillverkning och tillväxt. Kvinnorna har inte fått den uppbackning vare sig från myndigheter eller familjer som män ofta kan räkna med.

De har haft svårt att få de avtal och tillstånd som behövs för att komma igång, och har dessutom haft bekymmer med att kombinera egenföretagandet med rollen som maka och mor.

– Kvinnor vill driva företag i mindre skala, för att få ihop sina liv. Det innebär samtidigt stora ekonomiska risker. De driver inte aktiebolag, och när de lägger ner drabbas de ofta personligen av ekonomiska förluster.

– Verksamheter som det är svårt att få lönsamma ska inte uppmuntras, menar Christina Scholten. Men samtidigt måste normen för vad som är ett företag luckras upp om glesbygden ska leva.

– Även verkstadsindustrin var småskalig i början, och tjänsteföretag, privatsjukvård, turistanläggningar mm kan bli betydelsefulla näringar med tiden. Det gäller för de regionalpolitiska instanserna att förstå villkoren för och värdet av deltidsföretag, och stödja dem på rätt sätt, om kvinnors potential ska kunna utnyttjas och utflyttningen från landsbygden hejdas.

Kontaktinformation
Mer info: Christina Scholten, tel: 0470 – 864 21, 0733 – 50 85 14