Arvet efter apartheid hämmar bostadsbyggande i Sydafrika
Utfallet av den stora bostadsreform som Sydafrikas regering sjösatte efter de första demokratiska valen 1994 har delvis varit en besvikelse. Speciellt på landsbygden har frånvaron av starka offentliga eller privata aktörer medfört att tusentals medborgare trots löftena står utan egna bostäder. Det visar en avhandling som Erika Lind på fredag lägger fram vid Uppsala universitets Kulturgeografiska institution.
ANC-regeringens löften om att uppföra en miljon så kallade lågkostnadshus till Sydafrikas fattiga är långt ifrån uppfyllda, tio år efter att bostadsförsörjningsreformen sjösattes. Erika Lind, som gjort en politisk-geografisk studie av hur reformen genomförts i två kommuner i landets fattigaste provins Östra Kap, menar att regeringen underskattat behovet av att starka offentliga aktörer måste leda den lokala processen.
– Reformen bygger mycket på att lokala partnerskap sluts mellan kommuner, företrädare för privat sektor och frivilligorganisationer. Men förutsättningarna för att sådana partnerskap bildas är på flera platser, särskilt i fattiga landsbygdsområden, så svaga att det tar lång tid innan projekten ens lämnar planeringsstadiet.
Detta är särskilt tydligt i de områden som tidigare betecknades hemländer vilka skapades av apartheidregimen efter andra världskriget. I de två tidigare hemlandsområden som innefattas av Östra Kapprovinsen är före detta Transkei särskilt drabbat. Den dominerande bostadsformen i denna fattiga region är så kallade traditionella lerhus, som inte ger tillräckligt skydd mot väder och vind. Lind menar att regeringen trots sina intentioner om att ge landets fattiga bostäder kämpar i motvind. Det tar lång tid att omvandla ett juridiskt system som under decennier präglats av apartheidregimen, samt att utjämna de sociala och ekonomiska orättvisor som existerar på lokal och regional nivå. De nybildade kommunerna har inte tillräcklig erfarenhet och resurser nog att möta lokala bostadsbehov, trots att nationell lagstiftning kräver det.
– Lagstiftningen på nationell, provinsiell och lokal nivå är inte harmoniserad, vilket försvårar bostadsreformens implementering. I de intervjuer jag genomfört har det också framkommit att de institutioner som skall ansvara för utvecklingen på lokal nivå ännu inte givits en tydlig roll i det nya sydafrikanska samhället. Även i det fallet hämmas processen av sociopolitiska faktorer som härstammar från apartheideran.
Erika Lind försvarar sin avhandling Housing the Nation? Post-Apartheid Public Housing Provision in the Eastern Cape Province, South Africa fredagen den 30 januari kl. 10.15 i universitetshuset i Uppsala, sal IV. Opponent är Anssi Paasi, professor i geografi vid universitetet i Oulu, Finland.
Kontaktinformation
Erika Lind kan nås på 018-471 73 80 eller Erika.Lind@kultgeog.uu.se
