Unga med rörelsehinder ger olika bilder av sin gymnasietid – ny avhandling
’- Ungdomarna upplevde sin gymnasietid mycket olika. På två punkter är de dock rörande överens; de blir mer sociala och får fler kontakter men de tycker att tiden efter gymnasiet varit jättetuff, säger Lena Lang som 6 februari disputerar på avhandlingen ”… och den ljusnande framtid är vår…Några ungdomars bild av sin tid vid riksgymnasium”. Hon disputerar vid Lärarutbildningen på Malmö högskola.
– Jag har arbetat som specialpedagog i olika skolformer och bl.a. mött ungdomar med rörelsehinder. Under 90-talet insåg jag hur lite jag vet om ungdomars uppfattning av sin gymnasietid. Men jag har även sett begränsningar hos kollegor och arbetsledningar. Detta är upprinnelsen till avhandlingen. Gymnasieskolan saknar kompetens att möta alla elever. 98 procent av grundskoleeleverna går vidare till gymnasieskolan men 43 procent av lärarna upplever att de inte har kompetens att möta alla elever, enligt andra undersökningar.
Ungdomars röster lyfts fram
– Min avhandling lyfter fram några ungdomars röster och perspektiv när de går in i gymnasieskolan, under gymnasietiden men den speglar också ungdomarnas bilder tre år efter de lämnat gymnasieskolan. Det har varit viktigt att lyfta fram deras syn av levnads-, studie- och lärandesituation eftersom de alltsedan de varit små blivit skärskådade av professionella via exempelvis barnhälsovården, habilitering, skola m.m. Däremot har lite forskning ägnats åt ungdomars syn på omvärlden och ungdomars röster har sällan hörts.
– Studien bygger på djupintervjuer med de sju ungdomar som följts under sju års tid. De har alla gått på riksgymnasium, en skolform inom den reguljära gymnasieskolan. Ungdomarna har enligt skollagens formulering ”svåra rörelsehinder.” De har gått på sex olika gymnasieprogram och studietiden har varierat mellan fyra och fem år.
– Mitt fokus i avhandlingen är riktat mot samspel och påverkansprocesser. Det rör exempelvis samspel med lärare, ungdomar, assistenter m.fl. Det rör även ungdomarnas syn på vilket inflytande de har på lärande- och studiesituationen men även hela levnadssituationen.
Unga gillar tvära kast
Det viktigaste resultatet av studien är enligt Lena Lang att se hur olika ungdomarna ser på lärande, studie- och levnadssituation.
– Det finns en variation som består. Olikheterna mellan ungdomarnas bilder snarast förstärks under de sju år studien pågick. Det gäller både enskilda frågor och helhetssynen på gymnasietiden.
– Ungdomarna tycker om en innehållsmässig bredd och variation. Ja, de snarast längtar efter mer omväxling och tvärare kast. De skulle vilja ha mer kontakt med ungdomar utan funktionshinder. Ungdomarna pekar även på att de i första hand är ungdomar – inte i första hand funktionshindrade.
– I utvecklingshänseende tycker de flesta av ungdomarna att lärandeförmågan stärks och att de själva också utvecklas fysiskt. Samtliga tycker att det händer mycket socialt, oberoende av vilka utgångslägen de haft. De får fler kontakter, blir mer kompetenta socialt och alla tycker också att de utvecklar sin självständighet. De vill främst bli mötta som unga och studerande och de vill att omgivningens bild av vad som är normalt vidgas.
Tuff tid efter utbildningen
– Studien visar också att närmsta tiden efter gymnasiet är en kritisk period. Någon uttrycker det som om man väcks ur den dvala som gymnasietiden inneburit.
Plötsligt ska man klara allting själv; skaffa assistent, bostad och få till det med studier eller arbete. Ingen av ungdomarna fortsatte på den bana som gymnasieprogrammet riktat in sig på. Tre år efter gymnasieskolan var det bara en som var tillfreds med sin studie/arbetstillvaro. Han tyckte att han utvecklades och att det fanns en utvecklingspotential i jobbet. Ungdomarna tycker det är svårt att genomdriva sina framtidsplaner och menar att samhället inte ställer upp på rätt sätt för att livet ska fungera.
Lena Lang vill att ungdomarnas bilder, som ges i hennes avhandling, ska tas på allvar och ses som en tillgång.
– På längre sikt kan detta, i sin tur, minska glipan mellan att nästan alla ungdomar går i gymnasieskolan medan närmare hälften av lärarkåren inte anser sig ha tillräcklig kompetens att möta alla elever. Ungdomarna vet när något inte fungerar men upplever att de kan sakna ord, tid, kunskap eller makt för att komma tillrätta med skolsvårigheter.
– Att minska glipan handlar om många olika nivåer. Det rör alltifrån dem som fattar nationella och kommunala beslut till de lärare och klasskamrater som möter dessa elever. Men det rör självfallet även skolledningar som har möjlighet att stimulera lyhördhet, framförhållning, dynamiska förändringar i organisationer i stället för fastlåsta strukturer.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Lena Lang på tfn. 0733-13 52 99 eller e-post: lena.lang@utb.kristianstad.se
